Går det att träna upp balans, kroppskännedom och rörelseminne för gravt synskadade?

Går det att träna upp balans, kroppskännedom och rörelseminne för gravt synskadade? För att kunna var aktiv både på sin fritid och i skolan, samt kunna utöva idrott måste man ha god balans och veta vad man har sina armar och ben dvs. ha en god kroppsuppfattning. Detta kan tyckas som en självklarhet. Men hur är det för gravt synskadade som tappat ett av våra viktigaste sinnen, synen? Sven Blomqvist Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott (SUH) Bollnäs Inledning Svenskt Utvecklingscentrum för Handikappidrott (SUH) i Bollnäs har de senaste åren genomfört idrottsläger och utbildningar för synskadade på uppdrag av Svenska Handikappidrottsförbundet. Därutöver har SUH också genomfört ett teknikutvecklingsprojekt för synskadade åt Synskadades vänner i Gävleborg. SUH som också samarbetar med Handikappidrottsgymnasiet i Bollnäs har synskadade elever som analyserats noga. Vid alla dessa insatser har vi som rutin utfört motorisk-perceptuella bedömningar på deltagarna. Vid dessa bedömningar har det framkommit att synskadade och i synnerhet blinda är mycket svagt utvecklade avseende balans, kroppskännedom (kinestetiska sinnet/djupkänseln) och rörelseminne. Våra fynd har för oss varit överraskande då vi trott att dessa motoriska grundfunktioner skulle vara extremt välutvecklade för att kompensera för synskadan. Det är dock tydligt att det inte sker någon automatisk kompensation samt att det fram till nu varit funktioner som man hittills inte fokuserat på vid träning/undervisning av individer med synskada. Att ha en totalt sett god balans och att veta exakt var man har sina armar och ben vid olika rörelser är av stor vikt för alla människor. För detta krävs att man utvecklar proprioception och det vestibulära systemet, samt att man övar upp sitt kinestetiska sinne. Med det som grund kan man också utveckla sitt rörelseminne, vilket är en viktig bas för inlärning av nya rörelser/övningar. Syftet och målet för detta treåriga projekt är att utveckla träningsmetodik för balans, kroppskännedom och rörelseminne hos blinda. Specifik och rätt utformad träning enligt en sådan metodik medför sannolikt: - bättre motorisk kontroll - bättre balans - ökade möjligheter att utföra övningar/uppgifter självständigt och med exakthet - mer normaliserad hållning och mer normaliserat rörelsemönster, speciellt hos dem som är blinda sedan födseln. Vad är balans? För reglering av balansen använder sig kroppen av tre olika samverkande sinnesorgan; Syn, Vestibularis (båggångar och hinnsäckar i balansorganet) och proprioception (rörelse- och positionsminnet). Dessa organ samarbetar på ett integrerat sätt för att förse centrala nervsystemet (CSN) med vilken typ av rörelse som kroppen utför eller utsätts för samt ger kroppen och dess rörelsesegment förmåga att känna igen positioner, rörelser och hastigheter (1). Sinnesorganens samverkan är också viktig för att bygga upp interna representationer från alla förväntade störningar av balansen (2). CSN har till uppgift att kontrollera att muskulaturen kopplas in vid rätt tidpunkt för upprätt hålla balansen. (3) Synen skickar information till hjärnan om position och rörelse av huvudet i förhållandet till omgivningen. Synen använder sig av vertikala och hori- 8

Rulla handduk, är ett sätt att öva upp proprioceptionen t ex hudreceptorerna. Foto SUH arkiv. Metod Under vintern och våren 2003 startade vi en träningsstudie. I studien ingick sju individer som var klassade som B1 dvs. blinda. Fyra skulle träna i tolv veckor och tre utgjorde kontrollgrupp. De fyra som skulle träna kom till Bollnäs två veckor som en inledning på träningsperioden. Detta gjorde vi för att de skulle kunna lära sig träningssontella föremål i vår omgivning som referens tex. dörrar, fönster osv. Vestibularis som också kallas balansorganet eller jämnviktsorganet sitter i innerörat. Balansorganets båggångar är orienterade i olika plan och kan liknas vid vätskefyllda cykelslangar. De har som uppgift att registrera huvudets rörelser framåt, bakåt och i sidled. Det sker genom att vätskan i båggångarna sätts i rörelse vid huvudrörelser. Vätsketrycket påverkar i sin tur receptorer i respektive båggång som skickar signalen vidare till hjärnan. Proprioception består av information som skickas till CNS från hud, led, ledband och muskelreceptorer som talar om för hjärna hur vår kropp förhåller sig till omgivningen med referens från underlaget. God balans baseras på information från dessa tre organ. Men det finns ytterligare faktorer som påverkar vår balans t.ex. muskelstyrka, kroppshållning, rädsla, reaktionssnabbhet. Synen, vestibularis och den proprioceptiva delen ska upptäcka om vi håller på att tappa balansen och sedan skicka ut signaler till hjärnan, som i sin tur skickar ut signaler till muskulaturen som korrigerar så att vi återfår balansen. Balansen kan delas upp i två delar. Statisk balans, då understödsytan är konstant och dynamisk balans då understödsytan förändras. Tidigare forskning En sökning på ämnesorden balance, motor performance, physical fitness och visual impairment visar att det inte finns så mycket gjort. Det finns dock en del. Några studier visar att individer med synnedsättning presterar sämre på statiska och dynamiska balanstester jämfört med icke synskadade. Studierna visar också att det finns ett samband mellan synnedsättning och dynamisk balansnedsättning. Man kom också fram till att personer med lätt synnedsättning presterade bättre i balanstest jämfört med seende personer då bägge grupperna fick ha ögonbindel vid testtillfället (4). Detta talar för att en viss kompensation för synnedsättningen förekommer hos personer som ej är helt blinda. Dock finns det inga studier som har undersökt balansen hos gravt synskadade dvs. blinda. Det finns inte heller några studier som visar om det går att träna denna funktion. Därför har vi riktat in vår studie på B1 (gravt synskadade) för att se hur balansen är och om den går att träna upp? Vi har också studerat kroppskännedom och rörelseminne då dessa funktioner är viktiga för att kunna lära sig nya övningar och tekniker. Det finns några studier som har undersökt den motoriska utvecklingen hos personer med synnedsättning men inte specifikt undersökt rörelseminne och kroppskännedom. I dessa studier finner man att personer med synnedsättning är försenad motoriskt sett jämfört med jämnåriga utan synnedsättning (4). Dock är antalet studier få och dessutom gamla. Metodologiskt finns också svårigheter i att mäta dessa kvaliteter på ett tillförlitligt sätt. Vi har gjort ett försök att mäta kroppskännedom och rörelseminne genom att utveckla ett testformulär. Se vidare under metod. 9

Balans- och styrkeövningar ger ökad kroppskännedom. Foto SUH arkiv. programmet, samt att vi skulle lära oss mer om vilken nivå de var på. Under de två veckorna i Bollnäs tränade de två gånger om dagen. Pass 1 med olika balansövningar och styrkeövningar för fot och ben. Pass 2 tränade de kroppskännedoms- och rörelseminnesövningar. Efter två veckors intensiv träning åkte de hem för hemträning i 10 veckor. Hemträningsprogrammet bestod av två delar. Dag 1 gjorde de balansövningar och styrkträning för fot och ben. Dag 2 gjorde de kroppskännedoms- och rörelseminnesövningar. Under 15 minuter varje dag tränade de växelvis de två olika programmen. Efter 10 veckors hemträning genomfördes återtest. Tester utfördes före, efter 2 veckor och efter 12 veckor. Tester som utfördes var statisk balanstest efter speciell design. Tester för kroppskännedom och rörelseminne genomfördes efter ett speciellt utformat formulär. De senare testerna går till så att testpersoner ligger på rygg på en matta. Detta för att ta bort så mycket störning som möjligt. Testledaren för försökspersonens armar och ben i olika positioner. Därefter ska försökspersonen försöka upprepa rörelsen så exakt som möjligt. Det börjar med enkla rörelser och sedan svårare och svårare 10 efter ett speciellt testformulär. Utifrån hur man klarar av testet får man poäng från 1 till 5, där 1 betyder att man ej klarade av de enklaste positionerna och 5 att man klarade av de svåraste positionerna. Rörelseminnestest görs på ett liknande sätt, varvid försökspersonen först får upprepa två rörelser i rad. Klaras detta går man vidare till tre rörelser och så vidare tills man kommer upp till fem rörelser. Utifrån hur man lyckats på testet får man poäng mellan 1 och 5, där 1 står för att man inte klarade av att upprepa två rörelse efter varandra och 5 poäng då man klarade av hela testet. Squat jump, mäter hur högt man kan hoppa och är ett test på benmuskelstyrkan och mäts med Mucellab V 7.16. Squat jump och balanstest utfördes på Idrottshögskolan (IH) i Stockholm. De olika balanstesterna som genomfördes var olika mätningar av tyngdpunktsförflyttning vid stillastående i 30 sekunder. Testpersonerna fick kliva upp på en kraftplatta, kliva ned från kraftplatta, uppresning från sittande till stående och från stående till sittande. Tyngdpunktsförflyttningen registrerades med hjälp av två kraftplattor (AMTI inc., USA). Horisontella rörelser av underlaget i alla fyra riktningar gjordes med hjälp av BalDer (Balance Disturber). Förflyttningen i sidled av underlaget som testpersonerna stod på var 10 cm, varvid olika accelerationshastigheter användes. Avgörande om försökspersonen klarade det eller ej var om denne tog ett steg för att återfå balansen. Digitalisering gjordes med, CED 1401 (Cambridge Electronic Design ltd, UK). ADC användes för att samla och digitalisera data. På grund av datakrångel vid sista mätningen försvann två från kontrollgruppen vid 12 veckors återtest på balanslabbet på IH. Vi har också gjort en jämförande studie mellan 16 svenska gymnasieelever och 14 personer som deltog i IBSA Word Games för Blinda i Quebec 2003 dvs. elitidrottar som är blinda. Kön och ålder var likvärdiga i grupperna. Testprotokoll för balans, kroppskännedom och rörelseminne användes enligt ovan. RESULTAT Balans Vid mätning av den statiska balansen med hjälp av testformuläret så förbättrade alla i träningsgruppen den statiska balansen efter 12 veckors träning. I kontrollgruppen förbättrade sig en och en bara på vänster ben. En försämrade sig (se figur 1och 2).

Figur.1 Figur.2 Figur.3 Figur.4 Balansmätningar Mätningarna är gjorda på de sju försökspersonerna. Tyvärr fick vi datakrångel vid sista mätningen så två av kontrollguppens testpersoner försvann. Därför redovisas hela gruppen tillsammans. Vid stillastående 30 sekunder på balansplatta såg man ingen signifikant förändring av Center of Pressure (CoP) för gruppen före och efter 12 veckors träning. Resultat kliva upp på kraftplatta: Ingen signifikant skillnad av den maximala förflyttningen av tryckcentrum när gruppen klev upp på kraftplattan. Två försökspersoner (Lin, Pat) ökade sin maximala förflyttning av tryckcentrum på startplattan och en minskade (Lis). Två försökspersoner (Lin, Pat) har minskat sin maximala förflyttning av tryckcentrum på målplattan. Resultat kliva ner på kraftplatta: En signifikant (p<0.01) ökning av den maximala förflyttningen av tryckcentrum uppmättes på målplattan när de klev ner. Två försökspersoner (Ax, Lin) har ökat sin maximala förflyttning av tryckcentrum och en har minskat (Pat). En försöksperson (Lin) har ökat sin maximala förflyttning av tryckcentrum på startplattan och fyra har minskat. Resultat uppresning från sittande till stående: En signifikant (p<0.05) ökning av den maximala förflyttningen av tryckcentrum uppmättes på stolplattan vid uppresning från sittande till stående. Två försökspersoner ökade sin maximala förflyttning av tryckcentrum på stolplattan (Lin, Pat) Två personer minskade sitt maximala förflyttning av tryckcentrum på målplattan (Der, Pat) och en ökade (Lis) Resultat sätta sig ner: Ingen signifikant skillnad av den maximala förflyttningen av tryckcentrum när de satte sig ner. En försöksperson har ökat sin maximala förflyttning av tryckcentrum på start plattan (Ax). Två försökspersoner har ökat (Ax, Der) maximala förflyttningen av tryckcentrum på stolplattan och två har minskat (Lis, Pat). Resultat Vid Horisontell störning Alla i gruppen har förbättrat förmågan att hålla balansen vid horisontell störning av underlaget. Vid starten kunde alla hålla balansen vid den minsta störningen dvs. acceleration på 0.12 m/s 2 och sluthastigheten 0.15 m/s. Ingen klarade högre störningar. Efter 12 veckor klarade tre personer den högsta störningen dvs. acceleration på 1.5 m/s 2 och sluthastigheten 0.51 m/s medan två personer klarade den näst högsta dvs. acceleration på 0.75 m/s 2 och sluthastigheten 0.37 m/s. (se fig. 3) Rörelseminne Efter två veckors träning förbättrade sig alla i träningsgruppen. Efter 12 veckors träning hade tre förbättrat sig jämfört med utgångsvärdet och en var oförändrad. Ingen i kontrollgruppen förbättrade sig. En kunde inte utföra testet. (se fig. 4) 11

Kroppskännedom Efter två veckors träning hade alla i träningsgruppen förbättrat sin kroppskännedom. Efter 12 veckors träning hade en ytterligare fortsatt att förbättra sin kroppskännedom. Ingen i kontrollgruppen hade förbättrat sin kroppskännedom. En i kontrollgruppen kunde inte utföra testet. (se fig.5) Squat Jump Tre i träningsgruppen ökade höjden i squat jump en minskade obetydligt. I kontrollgruppen förbättrade sig två och en hade oförändrad hopphöjd. (se fig. 6) Jämförelse mellan de svenska gymnasieeleverna och elitidrottarna Vid jämförelse mellan de svenska gymnasieeleverna och elitidrottarna kunde man konstatera att gymnasieeleverna fick ett medelvärde på ca 2 som innebär att de klarade av att stå på ett ben, men de hade medrörelser i armar och bål för att hålla balansen medan elitidrottarna fick ca 3,5 i medel vilket innebär att de kan stå på ett ben avslappnat och även utföra vissa rörelser under tiden. (Se fig. 7) Vid jämförelse av kroppskännedom fick gymnasieeleverna ett medelvärde strax över 3 och elitidrottarna strax över 4.(se fig.8) Vid jämförelse av kroppskännedom fick gymnasieeleverna ett medelvärde strax över 3 och elitidrottarna strax över 4. (se fig.9) SAMMANFATTNING/DISKUSSION I resultaten från balanstestformulären kan man se en klar förbättring av balans hos samtliga i träningsgruppen. Men man kan också se en förbättring av kontrollgruppen. Detta kan förklaras med att en i krontrollgruppen hade börjat träna under perioden med spinning som kan ha påverkat balansen positivt. I test av kroppskännedom fick alla i träningsgruppen positiv träningseffekt efter de två inledande veckorna, dock förbättrade bara en sin kroppskännedom under hemträningsperioden på 10 veckor. Detta kan nog förklaras med att deltagarna låg på en hög utgångsnivå, samt att det kan vara svårt att träna kroppskännedom hemma då man behöver hjälp med träningen. Samma utveckling ses av rörelseminnet där alla i träningsgruppen förbättrade sig efter två veckor. Efter 10 veckors hemträning hade två blivit sämre och två låg kvar på samma nivå som efter två veckors träning. Denna utveckling kan troligen förklaras med 12 Figur.5 Figur.6 Figur.7 Figur.8 Figur.9 att det även är svårt med hemträning av rörelseminne då man behöver hjälp med hemträningen. I balansmätningarna i balanslabbet på IH sågs inga förändringar av CoP (tryckcentrum) på kraftplattan i olika funktionella övningar. Som tidigare nämnts förlorades två försökspersoners data vid sista testtillfället. Dessa tillhörde kontrollgruppen och därför går

Övre bilder. Olika rörelseövningar för blinda. Foto SUH arkiv. Undre vänstra bilden. Balansplattan BalDer, på idrottshögskolan i Stockholm, har ett bord som kan röras i olika leder med variationsmöjlighet av accelerationen. Foto SUH arkiv. det ej att jämföra de bägge grupperna. Vid den horisontella störningen kan man se att alla har förbättrats, även den individ som tillhörde kontrollgruppen. För att kunna avgöra om det föreligger någon träningseffekt och för att förklara detta måste man gå djupare in i mätningarna och även jämföra med de andra mätningarna. I Squat Jump ser man en förbättring hos tre i träningsgruppen, medan en har oförändrat resultat. Det kan dock också konstateras att även i kontrollgruppen hade två förbättras. Så även i Squat Jump kan man inte se några tydliga träningseffekter. Eftersom gruppen är liten och det inte finns några tydliga tecken på träningseffekt förutom testningen utifrån testformulären av balans, kroppskännedom och rörelseminne så kan man inte dra några slutsatser av denna pilotstudie. Dock bör man göra en fallstudie av individerna för att se om det finns några träningseffekter hos den enskilde. Man bör också jämföra mellan de olika testerna för att se om det finns några träningseffekter inom gruppen och för den enskilde individen. Vid jämförelsen mellan gymnasieeleverna och elitidrottarna kan man konstatera att elitidrottarna ligger högre i alla testningarna. Dock kan man tycka att gymnasieeleverna ligger lågt i balanstesterna dvs. kan knappt stå på ett ben. Vad gäller elitidrottarna kan man också tycka att de ligger lågt, då snittet ligger på 3,5. Med vetskapen att balans är en viktig funktion för att bli en bra idrottare kan man tycka att de borde ligga högre. Rörelseminnet ligger också lågt för elitidrottarna då man för att kunna utföra komplicerade rörelser vid idrott hade förväntat sig högre medelvärde för rörelseminnet. Slutligen kan man konstatera att denna studie visar att det går att träna upp balans, rörelseminne och kroppskännedom för individer med grav synskada. Detta gäller med utgångspunkt både utifrån träningsstudien och den jämförande studien som gjorts. Ytterligare studier och fler försökspersoner måste till för att öka säkerheten i detta påstående. Referenser 1. Latash ML. Neurophysiological basis of movement. Champaign, IL, USA: Human Kinetics;1998 2. Massion J. Postural control system. Current Opinion in Neurobiology 1994; 4:877-887 3. Massion J, Woollacott MH. Posture and equilibrium. In: Bronstein AM, Brant T and Woollacott MH, editor. Clinical Disorder of Blance, Posture and Gait. 1996. p 1-18. 4. Skaggs S, Hopper C. Individuals with visual impairment: A review of psychomotor behavior. Adapted physical Activity Quarterly, 1996, 13, 16-26. 13