Bokslutsföreläsning IV Dialogen: mer än individ och språk Per Linell & Jan Anward 12.5. 2011
Dialogiska teorier Meta-teori om människors meningsskapande som betonar: den andres roll interaktioner omvärlden, kontexter, situationer
Idag: Tre topiker språket förutsätter att vi kan uppfatta världen med våra sinnen (och fattningsförmåga: förnuft, känsla) språkandet sker i situationer talaren (motsv) är inte ensam om att skapa sin mening: den konkrete andre (du), tredjeparter
I begynnelsen var ordet? Nej, det börjar med dialogen med omvärlden Beroendet av sinnesupplevelser: distala sinnen (syn, hörsel) vs. proximala (känsel, beröring); de dövblindföddas vittnesbörd Språket oförmöget att beskriva primära sinnesupplevelser: röster, färger, smaker, lukter, proprioceptioner, ljud (?)
Hur långt räcker språket självt? Searle: principle of expressibility : whatever can be meant can be said (p. 68) principle of identification (of a referent) vs. the ability to provide an identifying description (88) Merleau-Ponty (m fl): språket är till sin natur indexikalt, alluderande, ofullständigt Språket fungerar ihop med andra semiotiska resurser
Semiotiska resurser som kompletterar och elaborerar varandra (C. Goodwin) språk (lexikon, grammatik) prosodier gester (mimik, kroppsorienteringar etc.) verktyg och deras användning den materiella omgivningen och dess manipulation kunskaper om världen, verksamhetstypen etc. den andres bidrag
Språket tillför mycket (men inte allt) Benveniste: språket en tolkande kod i relation till andra koder vardagsspråk vs. expertspråk
Situationer Goffman: The Neglected Situation (1964) den konkreta situationen där-och-då (där personerna handlar, tänker, kommunicerar etc.) situationstyper (inramningar: Frame Analysis, 1974; verksamhetstyper, sociala situationer) kommunikativa projekt och verksamhetstyper knutna till sociala situationer och situationstyper
Från situationer till (partiellt) situationsöverskridande ontogenes: situationellt språk (t.ex. holofraser) > mer analytiskt språk (begrepp, lexikon, syntax) > relativt fasta och situationsrelaterade uttryck (lexikaliserade fraser) dialogism: situation och tradition (situationsöverskridande)
Jag, du, de tredje Tredjeparter: betraktare, publik frånvarande publik, indirekta mottagare generaliserade andra: samhällsmoral, common sense, comme-il-faut, lagar och regler, språk(et) olika gruppintressen: mångröstat samhälle
Tre typer och nivåer av intersubjektivitet Fogel, Trevarthen, Bråten m fl: Primär intersubjektivitet: jag, du Sekundär intersubjektivitet: jag, du, objektet ( det ) Tertiär intersubjektivitet: jag, du, objektet, tredjeparter
Individen ( jag ) utvecklas genom samspelet med dig, dem (de andra tredje) och det (omvärldens objekt etc.) Individen finns inte först, för att därefter börja interagera och kommunicera med andra Individen är en social varelse i världen: med mind, subjektsjag och objektsjag, agens, medvetande, självbild, förnuft, intressen, kunskaper, känslor etc. Organismen blir inte en individ/person bara genom att ha hjärna och kropp
Människor skapar mening tillsammans Goodwin: combinatorial actions med olika semiotiska resurser co-action (Cowley m fl): brains, bodies and environments together (A. Clark) Inadekvata teorier: individen/talaren bestämmer sitt yttrande helt själv språket/samhället bestämmer språket på supraindividuell nivå (om)världen är språkligt uppbyggd (< language bias < written language bias )
Dialogisk lingvistik? Kan exempelvis innehålla: grammatiska konstruktioner som metoder att bidra till interaktion, genom att responsivt anknyta bakåt och projektivt påverka möjliga fortsättningar meningspotentialer hos språkliga resurser (t.ex. ord, grammatiska konstruktioner): potentialer att tillsammans med kontextuella resurser bidra till situerade innebörder