Effekt av körhastighet på reaktionstid

VT1 meddelande Nr 720-1994 Effekt av körhastighet på reaktionstid vid långkörning med bil Jan Törnros Väg- och transport- 2 forskningsinstitutet

VT1 meddelande Nr 720-1994 Effekt av körhastighet på reaktionstid vid långkörning med bil Jan Törnroos div Väg- och transportä forskningsinstitutet

Utgivare: Väg- och transport- Åforskningsinstitutet 581 95 Linköping Publikation: Utgwningsår: Projektnamn: VTI MEDDELANDE 720 Projektnummer: 994 57327-9, 57020-0 Författare: Uppdragsgivare: Jan Törnros Trafiksäkerhetsverket Denna publicering innebär inte att VT! har tagit ställning till de åsikter, resultat och slutsatser som framförs. Titel: Effekt av körhastighet på reaktionstid vid långkörning med bil Referat (bakgrund, syfte, metod, resultat) max 200 ord: Syftet med föreliggande studie var att studera effekten av körhastighet på auditiv reaktionstid under långkörning med bil. Försöket gjordes på motorväg med hastighetsbegränsning 110 km/h. Körsträckan var ca 20 mil. Jämförelse gjordes mellan tre hastighetsnivåer, 70 km/h, 90 km/h samt 110 km/h. Det visade sig att reaktionstiden var något längre vid 70 km/h än vid 110 km/h. Upplevelsemått studerades även. Tre faktorer ingick; dels två faktorer angående sinnesstämning (energi samt stress), dels en vakenhetsfaktor. Det framkom att man angav ett lägre värde för energifaktorn (dvs upplevde sig som mindre "energisk"') mot slutet av bilkörningen när man körde med 70 km/h jämfört med 110 km/h. Ingen liknande effekt kunde påvisas för övriga två faktorer. Vid rangordning mellan de tre hastighetsnivåerna framgick att man upplevt sig som sömnigare/ tröttare vid den lägsta hastigheten jämfört med den högsta. Inga eftereffekter kunde påvisas för de tre upplevelsemåtten. Eftereffekter påen "enkel" reaktionstidsuppgift studerades dessutom. Ingen effekt av hastighetsnivå kunde här påvisas. Sökord: (Dessa ordärfrån IRRD:s tesaurusutom desom ärmarkerademed *.) Driving, Speed, Duration, Reaction time, Experience, Fatigue ISSN: 0347-6049 Språk Svenska Antal sidor: 16 Omslagsbild: C. Tonström

Publisher: Publication: vrmeddelande 720 Swedish Road and u Transport Research Institute S-581 95 Linköping Sweden Author: Published: Project: Sponsor: Project. code: 1994 57327-9, 57020-0 Jan Törnros Swedish Road Safety Office Any views expressed in this report are those of the author/authors and are not necessarily endorsed by the VTI Title: Effects of driving speed on subsidiary reaction time performance in longterm car driving Abstract (background,aims, methods, results) max 200 words: Theaim ofthe studywas to analyse the effects ofdriving speedon subsidiary auditory reaction time performance in long-term car driving on a motorway with a speed limit of 110 km/h. Driving distance was about200km. Comparisons weremade between 70 km/h, 90km/h and 110 km/h. It was found that reaction time performance was slightly inferior at the lowest speed compared to the highest speed. Effects on mood and alertness were also studied. It was found that the drivers rated themselves as less "energetic" towards the end of the journey when driving at the slowest speed compared to the fastest speed. No similar effects were demonstrated for the other two factors studied (stress, alertness). When asked to rank the different speed conditions with respect to experienced sleepiness/ tiredness, it was found that the drivers ranked the slowest speed as more sleepiness/tirednessprovoking compared to the fastest speed. No after-effects were demonstrated for the three factors studied. After-effects on "simple" reaction time performance were also studied. No effects of speed level were found for this measure. Keywords: (All ofthese terms are from the IRRD Thesaurus except those marked with an *.) Driving, Speed, Duration, Reaction time, Experience, Fatigue ISSN: Language: No. of pages: 0347-6049 Swedish 16

FÖRORD Föreliggande studie har utförts på uppdrag av Trafiksäkerhetsverket. Ann-Sofie Senneberg har svarat för redigering och utskrift av rapporten.

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING SUMMARY Sid BAKGRUND OCH SYFTE 2.1 2.2 2.3 2.3.1 2.3.2 2.3.3 2.3.4 2.4 2.5 METOD Försökspersoner Design Bilkörning Försöksfordon Köruppgift Effektmått Körsträcka Laboratorietester Procedur D W W W W N N NH N N 3.1 3.2 3.3 3.4 RESULTAT Reaktionstid före och efter bilkörning (5-minuterstestet) Reaktionstid under bilkörning Subjektiva skattningar av sinnesstämning och vakenhet Rangordning beträffande upplevd sömnighet/trötthet DISKUSSION pa n b===* Q 09 Q uu L REFERENSER tr

Effekt av körhastighet på reaktionstid vid långkörning med bil av Jan Törnros Statens Väg- och Transportforskningsinstitut (VTT) 581 95 LINKÖPING SAMMANFATTNING Syftet med föreliggande studie var att studera effekten av körhastighet på auditiv reaktionstid under långkörning med bil. Försöket gjordes på motorväg med hastighetsbegränsning 110 km/h. Jämförelse gjordes mellan tre hastighetsnivåer, 70 km/h, 90 km/h samt 110 km/h. Körsträckan var identisk (ca 20 mil) i samtliga tre betingelser. 24 försökspersoner deltog i en design med upprepad mätning. Det visade sig att reaktionstiden var något längre vid 70 km/h än vid 110 km/h. Före och efter bilkörningen genomgick försökspersonerna ett testbatteri avseende dels reaktionstid ("enkel" RT), dels upplevelser. På reaktionstidsuppgiften kunde inga eftereffekter av de skilda hastighetsnivåerna påvisas. Tre upplevelsemått ingick; dels två faktorer angående sinnesstämning (energi, stress), dels en vakenhetsfaktor. Det framkom att man upplevde sig som mindre energisk mot slutet av bilkörningen när man körde med 70 km/h jämfört med 110 km/h. Ingen liknande effekt kunde påvisas för övriga två faktorer (stress, vakenhet). Vid rangordning mellan de tre hastighetsnivåerna framgick att man upplevde sig som sömnigare/tröttare vid den lägsta hastigheten än vid den högsta. Inga eftereffekter kunde påvisas för de tre upplevelsemåtten.

Effects of driving speed on subsidiary reaction time performance in longterm car driving by Jan Törnros Swedish Road and Transport Research Institute (VTT) 581 95 LINKÖPING SUMMARY The aim of the study was to analyse the effects of driving speed on subsidiary auditory reaction time performance in long-term car driving on a motorway with a speed limit of 110 km/h. Comparisons were made between 70 km/h, 90 km/h and 110 km/h. Driving distance was the same (about 200 km) in all three conditions. 24 subjects participated in a repeated measurements design. It was found that reaction time performance was slightly inferior at the lowest speed compared to the highest speed. Before and after the car driving session, the drivers were tested in the laboratory regarding reaction time ("simple" RT), mood and alertness. No after-effects from the different speed levels were demonstrated for reaction time performance. For mood and alertness, it was found that the drivers rated themselves as less energetic towards the end of the journey when driving at the slowest speed compared to the fastest speed. No similar effects were demonstrated for the other two factors (stress, alertness). When asked to rank the different speed conditions with respect to experienced sleepiness/tiredness, it was found that the drivers ranked the slowest speed as more sleepiness/tiredness-provoking compared to the fastest speed. No after-effects were demonstrated for the three factors studied.

1 BAKGRUND OCH SYFTE Under många år har debatten beträffande hastighetens betydelse för trafiksäkerheten varit livaktig. Ett argument som förekommit är att man vid lägre hastigheter kan få större svårigheter att under långkörning hålla sig alert än vad fallet är vid högre hastigheter. Denna fråga har studerats i mycket liten omfattning. Endast två japanska studier med mycket få försökspersoner har utförts; här studerades effekter på fysiologiska mått vid körning på motorväg. Man fann att hjärtfrekvensen ökade och prestationen beträffande "kritisk flimmerfrekvens" (Critical Flicker Fusion) förbättrades vid högre hastighet. Detta resultat erhölls både vid jämförelse mellan olika hastighetsbegränsningar, 80 km/h och 100 km/h (Hashimoto m fl, 1967), och vid jämförelse mellan 70 km/h och fri fart vid körning på motorväg utan hastighetsbegränsning (Hashimoto, 1970). Resultaten är dock svårtolkade; sambandet mellan de fysiologiska måtten och prestation är oklar. Vad gäller körprestation tycks inga studier ha gjorts där man studerat effekter av skilda hastighetsnivåer. Vad man jämfört är dels låst och anbefalld genomsnittshastighet (Safford & Rockwell, 1967: 70 miles/h; Tränkle, 1978: 130 km/h), dels automatisk och manuellt kontrollerad hastighet, i simulator (Sussman & Morris, 1970) och i bilkörning (Sugerman & Cozad, 1972). I dessa studier fann man inga skillnader mellan hastighetsbetingelser vare sig beträffande prestationsvariabler eller upplevelsemått. Det huvudsakliga syftet med föreliggande studie var att studera om och hur prestationsmått varierar mellan olika hastighetsnivåer. Mätning gjordes därvid av prestationen på en auditiv reaktionstidsuppgift som presenterades under långkörning på motorväg. Denna uppgift som utvecklats av Lisper med medarbetare (Lisper m fl, 1971), har underkastats en serie valideringsstudier av nämnda forskargrupp. I ett sådant försök (Laurell & Lisper, 1978) studerades samvariationen mellan prestation på denna uppgift och upptäcktsavstånd till hinder under mörkerkörning (kriteriemåttet). Man fann härvid en signifikant korrelation över körtid i gruppdata, uppgående till r = -0,78, vilket författarna ser som ett stöd för att reaktionstidsmåttet är ett relevant sådant. Vidare inhämtades uppgifter beträffande upplevd sinnesstämning och upplevd vakenhet. Slutligen studerades eftereffekter på en visuell reaktionstidsuppgift.

2 METOD 2.1 Försökspersoner 18 män och 6 kvinnor, 20-43 år (medelålder 26 år), deltog som frivilliga, betalda försökspersoner. Körkortsinnehavet varierade mellan 1 och 15 år (medelvärde 6 år). Total körsträcka varierade mellan 600 och 35000 mil (medelvärde 11 500 mil), medan körsträckan under det senaste året varierade mellan 100 och 9 000 mil (medelvärde 2 100 ml). Samtliga försökspersoner uppgav sig vara friska och att man inte medicinerade. 2.2 Design Hastighetsfaktorn hade tre nivåer: 70 km/h, 90 km/h samt 110 km/h. Designen var upprepad mätning; dvs samtliga försökspersoner deltog i alla tre hastighetsbetingelserna. Presentationsordningen var roterad med sex olika presentationsordningar, slumpvis fördelade över försökspersoner. 2.3 Bilkörning 2.3.1 Försöksfordon Som försöksfordon användes en personbil (Volvo 240 DL, 1982) med dubbelkommando (gaspedal, bromspedal, kopplingspedal), utrustad med apparatur för mätning av auditiv "enkel" reaktionstid. Reaktionstidsmätningen styrdes av en bärbar, IBM-kompatibel dator (AT286), försedd med CO-processor och EGA-grafik (fabrikat BT syscomp/16). Som mätkort användes ett multifunktionskort med A/D, D/A, I/O och räknare/timer-funktioner (PCL-718). Ljudsignalen alstrades av en justerbar elektromagnetisk summer, monterad i bilens nackstöd (fabrikat Mallory). Ljudfrekvensen var 2,8 + 0,4 khz. Ljudtrycket vid örat var ca 50 dba vid 8 V.

För avbrytande av ljudsignalen användes en inmonterad pedal (på golvet till vänster om kopplingspedalen) (fotströmställare, ELFA 35-88704). 2.3.2 Köruppgift Försökspersonen instruerades att hålla jämn anbefalld hastighet och vid behov göra omkörning, samt att reagera så snabbt som möjligt på ljudsignal genom att med vänster fot trycka till på den inmonterade pedalen (foten vilande på pedalen). Genomsnittligt ISI (interstimulusintervall) var 2,5 min (1 min - 4 min). 2.3.3 Effektmått "Samtidig enkel" reaktionstid. Mätningen inleddes när anbefalld hastighet uppnåtts på motorvägen. Före analys ströks dock alla mätvärden som erhållits under de 5 första minuterna av motorvägskörningen. 2.3.4 Körsträcka Körsträckan var motorvägen Linköping - Lövstad slott - Mjölby - Lövstad slott - Linköping (totalt ca 20 mil). Körtiden varierade avsevärt som funktion av hastigheten (ca 2 tim, 2,5 tim respektive 3 tim). 2.4 Laboratorietester Samtliga test var datoriserade. Använd dator var en LEO Personal Computer 386/25 med färgskärm (EIZ0 Flexscan 90608). Försökspersonen hade för det första att besvara två frågeformulär, dels ett som ingår i SPES-batteriet (Gamberale mfl, 1989) rörande upplevd sinnesstämning (två skalor, benämnda "Energi" respektive "Stress'"'), framtaget av Kjellberg & Iwanowski (1989), dels en datoriserad version av en vakenhetsskala ingående i Kjellbergs & Bohlins (1974) försvenskade upplaga av Thayer's (1967) Activation- VTI Meddelande 720

Deactivation Checklist. Dessa formulär besvarades före och efter bilkörning. Instruktionen gällde hur man kände sig just vid tillfället i fråga. Dessutom besvarades frågeformulären ytterligare en gång vid eftermätningen med den skillnaden att skattningen denna gång gällde hur man kände sig under den sista delsträckan (nära 4 mil). Vid eftermätningen på den sista betingelsen ombads försökspersonen dessutom att rangordna de tre hastighetsbetingelserna vad gäller upplevd sömnighet/trötthet under bilkörningen. Före och efter körningen mättes dessutom "enkel" reaktionstid ("Simple Reaction Time", även benämnt 5-minuterstestet, ingående i SPES-batteriet; testets duration är 6 min, reaktionstiderna från den första minuten utesluts före analys). Genomsnittligt IST var 3,75 sek (2,5 till 5 sek). 2.5 Procedur Försökspersonen genomgick någon dag före försökets inledning en träningssession. Proceduren gicks igenom, inkluderande bilkörning vid varierande hastigheter med reaktionstidsmätning; körsträckan begränsades dock till ca 4 mil. Vid testsessionerna infann sig försökspersonen på VTT kl 08.30. Kort genomgång gjordes av vad som skulle ske, varefter följde de tre skattningsskalorna samt det korta reaktionstidstestet. Först därefter instruerades vilken hastighetsbetingelse som gällde. Därpå följde bilkörning, varvid försöksledare medföljde. Under körningen var försökspersonen instruerad att ej samtala med försöksledaren. När man återkommit till VTT, genomgicks laboratorietesten i samma ordning som tidigare. Försökspersonen instruerades att vara ordentligt utvilad före varje testkörning; således undvika utsvävningar, alkohol etc kvällen före. Rejäl frukost skulle intas hemma, i princip samma varje gång. Försökspersonen måste vara frisk för att få delta.

3 RESULTAT 3.1 Reaktionstid före och efter bilkörning (5-minuterstestet) Figur 1 och 2 visar hur reaktionstiden förändrades över tid i de olika betingelserna, såväl före som efter bilkörningen. En samlad variansanalys, där testtillfälle (före respektive efter bilkörning) ingår som en faktor, har gjorts. Reaktionstiden var något längre vid eftermätningen än vid det första mättillfället; denna skillnad är dock ej signifikant [F(1,23)=2,28; p>.10]. Jämför man de olika hastighetsbetingelserna, framträder därvid den tendensen att försämringen är störst för 70 km/h och minst för 110 km/h. Frånvaron av tydligt skillnad mellan hastigheter återspeglas av att interaktionen mellan hastighet och testtillfälle är långt ifrån signifikant [F(2,46)=1]. Analysen visar dock en effekt av tid på uppgiften [F(4,92)=11,57; p.001]. Även interaktionen mellan tid på uppgiften och testtillfälle är signifikant [F(4,92)=2,74; p=.05]. Trippelinteraktionen mellan hastighet, testtillfälle och tid på uppgiften är dock ej signifikant [F(8,184) 1]. En kompletterande lineär trendanalys (Kirk, 1968) har gjorts. Även här framträder en effekt av tid på uppgiften [F(1,23)=12,90; p=.001] samt en signifikant interaktion mellan tid på uppgiften och testtillfälle [F(1,23)=8,91; p=.01]. Övriga interaktioner är ej signifikanta; tid på uppgiften x hastighet [F(2,46) 1], tid på uppgiften x hastighet x testtillfälle [F(2,46)= 1]. Dessa analyser visar således att ingen eftereffekt av hastighetsfaktorn kunnat påvisas för det här använda reaktionstidsmåttet. Den enda eftereffekt som kunnat påvisas kan uttryckas sålunda: Den genomsnittliga reaktionstiden vid eftermätningen var längre i början av testet jämfört med situationen vid förmätningen. Ju längre testet varade, desto mindre blev denna skillnad för att mot slutet bli helt likvärdig vid de två mättillfällena.

RT (ms) 400 + 220 TMW --Q-70 kovh 200 + -Q-90 18-110 kmvh 150 + 100 + 0 t t v t 1 Tid (min) 0 1 2 3 Å 5 Figur 1 Reaktionstid före bilkörning RT(ms) 290 f [-9-70 km 200 4 -Q-90 kavh 150 + -- 110 kovh 100 + 0 $ $ $ d! Tid (min) 0 1 2 3 4 5 Figur 2 Reaktionstid efter bilkörning 3.2 Reaktionstid under bilkörning Före analys av insamlade data delades samtliga reaktionstider erhållna under ett körpass in i fem lika stora block (varje block motsvarade ca 4 mils körning). Därpå ströks alla värden som erhållits när försökspersonen gjort omkörningar. För VTI Meddelande 720

varje block beräknades därpå det aritmetiska medelvärdet av reaktionstiderna. Detta värde användes i de genomförda analyserna. Figur 3 visar hur reaktionstiden under bilkörningen förändrades över tid (som funktion av körsträcka) i de tre hastighetsbetingelserna. Såsom framgår av figuren var reaktionstiden kortast vid 110 km/h och längst vid 70 km/h. Genomförd variansanalys visar att reaktionstidsnivån varierade som funktion av hastighet [F(2,46)=3,88; p=.05]. Effekten av körsträcka är uppenbar [F(4,92)=14,60; pz.001]. Ingen signifikant interaktion mellan hastighet och körsträcka framträder emellertid [F(8,184)= 1]. Lineär trendanalys visar en effekt av tid på uppgiften [F(1,23)=24,51; p=.001] men ingen signifikant interaktion mellan tid på uppgiften och hastighet [F(2,46)= =1]. Dvs oberoende av betingelse ökade reaktionstiden över tid. Post-hoc-analys av funna nivåskillnader (Tukey; Kirk, 1968) visar att endast skillnaden mellan 70 km/h och 110 km/h (362 ms respektive 347 ms) är signifikant [q4=3,85; p=.05]; jämförelsen mellan 70 km/h och 90 km/h ger: q=2,60 (p>.05), och jämförelsen mellan 90 km/h och 110 km/h ger: q=1,25 (p>.05). RT(ms 400 + 300 + "* T -0-70km 200 + -Q-90 kavh 150 -- 110 kn/h 100 + 50 4 0 & 8 12 16 20 (mil) Figur 3 Reaktionstid under bilkörning som funktion av körsträcka

Det kan vara av intresse att även studera hur reaktionstidsprestationen förändrades som funktion av körtid (i stället för körsträcka). Figur 4 visar utfallet efter två timmars körning (den genomsnittliga körtiden vid den högsta hastigheten). Skillnaderna vad gäller reaktionstidsnivån mellan de tre betingelserna är små och ickesignifikanta [F(2,46)=1,38; p>.20]. Ingen interaktion med körtid framträder heller [F(8,184) 11. RT(ms) 400 + 300 4 259 4 5-7 200 4 --90 km/h 150 4 --110kan "lm-. m.. 0 4 4 4 4 j Körtid 0 0,4 0,8 1,2 1,6 o (tim) Figur 4 Reaktionstid under bilkörning som funktion av körtid 3.3 Subjektiva skattningar av sinnesstämning och vakenhet Figurerna 5-7 visar utfallet för gjorda skattningar beträffande de tre faktorer som studerades (energi, stress, vakenhet; samtliga med maxvärde 5,0 och min-värde 0,0). För varje faktor har för varje försöksperson beräknats skillnaden mellan skattningsvärdet före körningen (A) och skattningsvärdet efter körningen (C). Dessutom har på analogt sätt beräknats skillnaden mellan skattningsvärdet före körningen och värdet beträffande hur man känt sig mot slutet av körningen (B). Dessa data har variansanalyserats; för varje faktor har gjorts två analyser, en som gäller skillnaden mellan A och B, medan den andra analysen gäller skillnaden mellan A och C. Härvid framkommer att endast i ett fall fås en signifikant skillnad; för energifaktorn erhålls en effekt av hastighet vad gäller skillnaden mellan A och B

[F(2,46)=4,52; p=.05]. Parvisa jämförelser (Tukey) visar att endast skillnaden mellan 70 km/h och 110 km/h är signifikant [q=4,39; p=.01]. Jämförelsen mellan 70 km/h och 90 km/h ger: q=1,92 (p>.05), och jämförelsen mellan 90 km/h och 110 km/h ger: q=2,44 (p>.05). De subjektiva skattningarna visar således att man mot slutet av bilkörningen kände sig mer "energisk" vid 110 km/h jämfört med 70 km/h. Energi 5 F M70 km/h 1890 kmvhn 4 4 0110 km/h 3 +- a L 1 + Figur 5 Q - Före Under Efter Subjektiv skattning av energifaktorn Figur 6 visar resultatet för stressfaktorn. Stress 5 +- M70 km/h 90 kmvh 4 4 0110 km/h 3 + a L 1 + 0 - hsm Före Under Figur 6 Subjektiv skattning av stressfaktorn

10 Figur 7 visar utfallet för vakenhetsfaktorn. Vakenhet 5 + E70 km/h 90 km/h 4 0110 km/h 3 +- a L 1 + Q - Före Under Efter Figur 7 Subjektiv skattning av vakenhetsfaktorn 3.4 Rangordning beträffande upplevd sömnighet/trötthet Rangordningen vad gäller upplevd sömnighet/trötthet under bilkörningen gjordes av 20 personer. Bortfallet är ej av systematisk natur (glömdes bort av försöksledaren). Signifikansanalys av erhållna data visar en effekt av hastighet (Friedman two-way analysis of variance by ranks: Fr=13,98; p=.01). Parvisa jämförelser (Siegel & Castellan, Jr; 1988) visar att endast skillnaden mellan 70 km/h och 110 km/h är signifikant (p4.01); man upplevde sig som sömnigare/tröttare vid 70 km/h än vad man gjorde vid 110 km/h.

11 4 DISKUSSION Resultaten beträffande de skilda hastighetsnivåerna kan sammanfattas enligt följande. Reaktionstidsprestationen under bilkörningen var något sämre vid 70 km/h än vid 110 km/h. Resultatet på det korta reaktionstidstestet, som presenterades såväl före som efter bilkörningen, visar ingen eftereffekt av hastighetsfaktorn. Det förelåg endast en knappt märkbar tendens till att prestationen försämrades mest efter körning vid 70 km/h och minst efter körning vid 110 km/h. Ej heller för de subjektiva skattningarna kunde några eftereffekter av hastighetsfaktorn påvisas. För vakenhetsfaktorn och för energifaktorn var dock tendensen densamma som beträffande det korta reaktionstidstestet. En skillnad mellan betingelser kunde säkerställas för de skattningar som gällde hur man känt sig mot slutet av bilkörningen; man upplevde sig som mindre "energisk" mot slutet av bilkörningen vid 70 km/h än vad man gjorde vid 110 km/h. För vakenhetsfaktorn var tendensen liknande, dock erhölls ingen signifikant skillnad mellan hastighetsnivåer. För stressfaktorn framkom ingen klar tendens i någon riktning. Rangordning som gjordes efter sista betingelsen visar att man i allmänhet upplevde att man blev sömnigare eller tröttare under körningen vid 70 km/h (körtid ca 3 tim) än vid 110 km/h (körtid ca 2 tim). Man kan dock inte utesluta att eventuella minnesfel hos försökspersonerna kan ha påverkat hur man rangordnat. Vi har således funnit effekter av hastighetsfaktorn under själva bilkörningen, såväl vad gäller det använda prestationsmåttet som vissa upplevelsemått. Några eftereffekter av de skilda hastighetsnivåerna har dock ej kunnat påvisas. Vid en diskussion om tänkbara mekanismer bakom de påvisade effekterna bör det för det första noteras att körtiderna varierade kraftigt mellan de olika hastighetsnivåerna, vilket var den oundvikliga konsekvensen av valet att konstanthålla körsträckan (ca 20 mil). Det finns tyvärr ingen möjlighet att på ett tillförlitligt sätt ur insamlade data bedöma betydelsen av skilda körtider isolerat från hastighetsfaktorn. Dock antyder frånvaron av effekt av hastighetsfaktorn i den analys som gjorts av reaktionstiden som funktion av körtid (figur 4), att just körtiden framstår

12 som en väsentlig orsak bakom funna effekter. Hastighetsfaktorn i sig tycks inte ha någon större betydelse för resultatet. Det kan dock inte uteslutas att även skillnader i själva körsituationen kan ha haft viss betydelse för utfallet. Den kan antas ha varit något mer omväxlande vid den högsta hastigheten jämfört med den lägsta hastigheten. Detta förhållande illustreras av att man här i genomsnitt gjorde 35 omkörningar, medan man vid den lägsta hastigheten nästan aldrig behövde köra om (endast 0,5 omkörningar i genomsnitt per körtillfälle). Några rimligt säkra slutsatser rörande dessa samband kan inte dras här. För detta krävs ytterligare studier i ämnet. En intressant möjlighet här är tillkomsten av avancerade körsimulatorer, med vars hjälp man kan utföra studier med mycket god experimentell kontroll över såväl oberoende som störande variabler. Det kan diskuteras i vilken utsträckning de här funna effekterna kan ha praktisk betydelse i en verklig trafiksituation. Här måste man för det första ta hänsyn till effektens storlek. Försämringen av reaktionstidsnivån vid den lägsta hastigheten, jämfört med den högsta hastigheten, uppgick till mycket måttliga 15 msek i genomsnitt med något större skillnad maximalt (23 msek under den fjärde delsträckan). Att denna skillnad kan betraktas som liten framgår vid jämförelse med studier gjorda av Lisper med medarbetare, där man använt sig av i stort sett samma reaktionstidsmått som i föreliggande studie. Lisper mfl (1974) fann exempelvis, vid studier på inhägnad bana av insomnande bakom ratten, att reaktionstiden omedelbart före insomnandet hade förlängts med ca 200 msek. I en annan studie (Lisper mfl, 1981) fann man att reaktionstidsnivån under motorvägskörning försämrades som effekt av akut drogpåverkan (10 mg diazepam) med i genomsnitt drygt 50 msek med maximal skillnad överstigande 80 msek. Det är vidare ofrånkomligt att resultatet måste relateras till de stora skillnader som föreligger vad gäller såväl reaktionssträcka som bromssträcka vid jämförelse mellan olika hastigheter. Reaktionssträckan ökar lineärt med stigande hastighet, medan bromssträckan ökar med i stort sett kvadraten på hastigheten. Därför blir denna nära 2,5 ggr så lång vid 110 km/h jämfört med 70 km/h. En liknande relation föreligger mellan hastighet och rörelseenergi. Oavsett vilka de trafiksäkerhetsmässiga konsekvenserna av dessa omständigheter kan tänkas vara, tyder våra resultat på, att man inte i någon större utsträckning skulle kunna motverka konsekvenserna av dessa förhållanden med att man vid en högre hastighet skulle VTI Meddelande 720

13 vara något mer alert och kunna reagera något snabbare. Vid den mycket måttliga prestationsförsämring som förelåg förefaller det inte troligt att reaktionssträckan skulle påverkas i någon större utsträckning utan att denna fortfarande skulle vara betydligt längre vid den högre hastigheten. Den totala stoppsträckan skulle därför sannolikt endast påverkas i ringa omfattning och fortfarande vara mycket längre vid den högre hastigheten. Ytterligare en faktor, som studerats av bl a Solomon (1964) och Fildes m fl (1991), bör här nämnas, nämligen avvikelsen mellan den egna hastigheten och övriga trafikanters hastighet. Dessa författare har analyserat samband mellan denna avvikelse och olycksinblandning. Solomon, som studerat betydelsen av kraftiga hastighetsavvikelser (från -40 mph till +30 mph), fann därvid, vid analys av officiella olyckssiffror för såväl 2-filiga som 4-filiga "main rural highways", ett U-format samband; olycksinblandningen var förhöjd vid jämförelsevis höga hastigheter men även vid jämförelsevis låga hastigheter, medan den var lägst när den egna hastigheten var ungefär lika hög som den genomsnittliga. Man fann vidare att olyckorna blev allvarligare vid höga farter. Fildes m fl, som använde sig av ett mindre omfattande dataunderlag utgående från självrapporterade olyckor, studerade endast mindre stora hastighetsavvikelser (upp till + 20 km/h). Man fann förhöjd olycksinblandning när hastigheten var högre än den normala men fann inga tecken på förhöjd olycksinblandning när hastigheten var lägre än den normala. Tvärtom fann man att olycksinblandningen tenderade att vara förminskad vid låga hastigheter. Författarna är dock försiktiga i sina slutsatser och påpekar att frågan rörande olycksinblandningen vid förhållandevis låga hastigheter behöver utredas vidare. Det bör understrykas att vi i denna studie ej studerat effekter av hastighetsbegränsningar, endast av den hastighet man själv håller vid körning på motorväg med genomgående samma hastighetsbegränsning (110 km/h). Om en jämförelse skulle göras mellan olika hastighetsbegränsningsnivåer, är det troligt att körsituationen vad gäller interaktionen med övriga trafikanter skulle vara mer likartad i de olika betingelserna än i vårt försök, vilket eventuellt skulle kunna föra med sig att effekterna på de använda måtten blev mindre. För att kunna besvara denna frågeställning krävs dock självfallet att man genom ytterligare studier skaffar sig det erforderliga empiriska underlaget.

14 Vad gäller trafiksäkerhetseffekter av hastighetsbegränsningar hänvisas till översikter i ämnet, t ex Salusjärvi (1981), Transportation Research Board (1984), Nilsson (1988).

15 5 REFERENSER Fildes BN, G Rumbold & A Leening: Speed behaviour and drivers'attitude to speeding. Report No. 16. Monash University, Accident Research Centre, 1991. Gamberale F, A Iregren & A Kjellberg: SPES: The computerized Swedish Performance Evaluation System. Background, critical issues, empirical data, and a user's manual, Arbete och hälsa, 1989:6. Arbetsmiljöinstitutet, Solna, 1989. Hashimoto K: Physiological function and performance during a highway driving with special reference to signal sounds detection and auditory evoked cortical responses. Railway Labour Science Research Institute, Japan National Railways, 1970. Hashimoto K, K Kogi, Y Saito, K Shirai, S Fukano, T Endo, K Aizawa, R Matsuzaka, K Ohkara, I Sugiyama, J Fuijoka, K Ohta, Uehara & M Ikeda: Physiological strain of high speed bus driving on the Mei-shin expressway and the effects of moderation of speed restrictions. Journal of Railway Laboratory of Science, No 20, 1967. Kirk RE: Experimental design: Procedures for the behavioral sciences. Wadsworth Publishing Company Inc., Belmont, 1968. Kjellberg A & G Bohlin: Self-reported arousal: further development of a multi-factorial inventory. Scandinavian Journal of Psychology, 15, 1974. Kjellberg A & S Iwanowski: Stress/energi-formuläret: utveckling av en metod för skattning av sinnesstämning i arbetet. Undersökningsrapport 1989:26, Arbetsmiljöinstitutet, 1989. Laurell H & HO Lisper: A validation of subsidiary reaction time against detection of roadside obstacles during prolonged driving. Ergonomics, 21, 1978. Lisper HO, I Dureman, S Ericsson & NG Karlsson: Effects of sleep deprivation and prolonged driving on a subsidiary auditory reaction time. Accident Analysis and Prevention, 2, 1971. Lisper HO, H Laurell & J van Loon: Relationen mellan uthållighet (tid till insomnande) och ökningen av auditiv reaktionstid. Psykologiska institutionen, Uppsala universitet. Opublicerad rapport, 1974. Lisper HO, J Törnros & J van Loon: Effects of caffeine or diazepam on subsidiary reaction time in a long-term driving task. In Alcohol, Drugs and Traffic Safety - T80, Vol. HMI. Ed. L Goldberg. Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1981. VTI Meddelande 720

16 Nilsson G: Speed limits and accident consequences and risks. Proceedings of Roads and Traffic Safety on two Contintents, Göteborg, 1987. VTI Rapport 332A, 1988. Safford RR & TH Rockwell: Performance decrement in twenty-four hour driving. Highway Research Record, 163, 1967. Salusjärvi M: The speed limit experiments on public roads in Finland. Publications 7/1981, Technical Research Centre of Finland, Espoo, 1981. Siegel S & NJ Castellan, Jr: Nonparametric statistics for the behavioral sciences. McGraw-Hill Inc., New York, 1988. Solomon D: Accidents on main rural highways related to speed, driver and vehicle. US Department of Commerce, Bureau of Public Roads, Washington, D.C., 1964. Sugerman RC & CP Cozad: Road tests of alertness variables. Final report. Calspan Corporation, Buffalo, USA, 1972. Sussman ED & DF Morris: An investigation of factors affecting driver alertness. Final report. Cornell Aeronautical Laboratory, 1970. Thayer RE: Measurement of activation through self-report. Psychological Report, 20, 1967. Transportation Research Board: 55: A Decade of Experience. Special Report 204, National Academy Press, National Research Council, Washington, D.C., 1984. Tränkle U: Geschwindigkeitsbeschränkung und Fahrverhalten. Eine Analyse von Langzeitfahrten auf Autobahnen. Faktor Mensch im Verkehr: 28. Forschungsgemeinschaft "Der Mensch im Verkehr" e V, Köln. Tetzlaff-Verlag GmbH, Darmstadt, 1978.