Metabola Syndromet St-seminarium 180919 Hanna Eriksson
Metabola syndromet En samling kardiovaskulära riskfaktorer som alla har mer eller mindre starkt samband med insulinresistens. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 2
Metabola syndromet Förekomsten av det metabola syndromet ökar i alla befolkningar på grund av brist på fysisk aktivitet i kombination med ett högt energiintag, felaktiga matvanor, stress och psykosociala faktorer. Det metabola syndromet är ofta ett symtomfritt tillstånd som upptäcks vid hälsokontroller eller kontakt med vården. Delkomponenterna är mycket vanligt förekommande i en vuxen befolkning. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 3
Metabola syndromet Det metabola syndromet ökar risken för folkhälsosjukdomar som hjärtkärlsjukdom, diabetes typ II och även vanliga cancerformer. Diabetes typ II utgör toppen av ett isberg i ett metabolt syndrom. Ofta har insulinresistens förekommit under många år innan diabetesdiagnos fastställs. Var och en av komponenterna ökar risken för kardiovaskulär sjukdom. Riskökningen är additiv, ingen synergieffekt. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 4
Metabola syndromet Uppkomsten av det metabola syndromet är komplex. Genetiska faktorer och livsstilsfaktorer interagerar i ett komplicerat samspel. Övervikt och framförallt bukfetma är viktiga och vanligt förekommande kliniska fynd och spelar tillsammans med insulinresistens i skelettmuskulatur, fettväv och lever en central roll i utvecklingen. Förutom fysisk inaktivitet påverkar stress, ångest, depression, sömnbrist, rökning och överkonsumtion av alkohol utvecklingen av metabola syndromet. Hög fysisk aktivitet och god kondition minskar risken för det metabola syndromet och ökad fysisk aktivitet påverkar alla ingående komponenter. 5
Historik 1988 Syndrome X Samband mellan insulinresistens och övriga metabola rubbningar. 1998 WHO definierar MetS och utvecklar diagnostiska kriterier 2005 ny definition av MetS utarbetad av International diabetes Federation. Bukfetma ingångskriterium. 6
Definition MetS Trots att definitionen skiljer sig åt mellan olika organisationer råder i stort sett konsensus kring följande huvudkriterier: Blodtryck 130 och/eller 90 eller blodtryckssänkande läkemedel Högt fp-triglycerider Dyslipidemi Lågt P-HDL-kolesterol Högt fp-glukos Ökat midjemått beroende på ursprung Minst tre av fem kriterier ska uppfyllas för diagnos. 7
Prevalensen varierar Metabola syndromet är multifaktoriell (livsstil, metabolism och genetiska faktorer) och diagnoskriterierna varierar. I länder med ökad förekomst av fetma och diabetes typ II ses ökad förekomst av metabolt syndrom. Stark koppling till västerländsk livsstil. Uppskattningsvis 15-40% av västerländsk befolkning, ökar med åldern. 8
Metabola syndromet Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 9
Insulinresistens Innebär att cellernas förmåga att reagera på insulin minskar, ökad mängd insulin krävs för att ge ett normalt insulinsvar. Vid insulinresistens ses ökad mängd plasmaglukos. Insulinresistens leder till kompensatorisk insulinproduktion i pankeras vilket ger hyperinsulinemi både vid fasta och efter måltid. Insulinresistens och metabolt syndrom är starkt kopplat till ökat energiintag och fetma. Utvecklingen påverkas till 50% av genetiska faktorer och till 50% av livsstilsfaktorer som kost, fysisk aktivitet, stress. 10
Insulinresistens Insulinresistens påverkar många funktioner i kroppen och följdeffekterna blir därför många. Exempel på effekter av insulinresistens: Det insulinberoende glukosupptaget i skelettmusklerna blir nedsatt. Leverns glukosproduktion ökar (denna hämmas i normala fall av insulin). Fettceller ökar sin lipolys, framförallt i visceralt fett, vilket ökar förekomsten av fria fettsyror från fettvävnad. Ökad förekomst av cirkulerande proinflammatoriska mediatorer (t.ex. TNF-alfa och IL-6) vilka antas produceras av aktiverade makrofager som infiltrerat fettvävnad generell kronisk låggradig inflammation. Obalans! Många följdeffekter 11
Bukfetma Bukfetma är den viktigaste riskfaktorn för metabolt syndrom. Definitionen av övervikt varierar mellan olika definitioner, har på senare tid anpassats efter geografi och kultur. BMI>30 Midja >102cm män >88 kvinnor Vid övervikt ses ökad förekomst av cirkulerande proinflammatoriska mediatorer (t.ex. TNF-alfa och IL-6) vilka antas produceras av aktiverade makrofager som infiltrerat fettvävnad generell kronisk låggradig inflammation. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 12
Diabetes 80-90% av patienter med diabetes typ II har insulinresistens. De flesta patienter med diabetes typ II har även metabolt syndrom. Insulinresistens är central vid diabetes typ II. Primär insulinresistens föregår kliniska symtom och bidrar till sjukdomsutveckling. Orsakas av övervikt, låg fysisk aktivitet. WHO föreslår att utesluta känd diabetes ur syndromet då detta ej har betydelse för behandlingen. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 13
Dyslipidemi Kännetecken för metabola syndromet: - Höga triglycerider - Lågt HDL-kolesterol (det goda, skyddande) - Ökad produktion av små LDL-partiklar (det onda ) Gränsvärden varierar mellan olika definitioner. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 14
Dyslipidemi Många parallella processer, exempelvis: Aktiviteten hos det insulinberoende enzym som bryter ner triglycerider innan upptag i vävnader är nedsatt höga halter triglycerider i blodet. Insulinresistens gör att triglycerider inte inlagras i adipocyter som normalt. Inlagras istället på fel ställen vilket leder till bl.a. Leversteatos ( leverförfettning ) minskad insulineffekt, risk för cirros. Inlagring i skelettmuskulatur minskad insulineffekt Inlagring i betaceller försämrat insulinsvar vid diabetes typ II. Insulinresistens gör att fettceller ökar sin lipolys (sönderdelning av triglycerider till fria fettsyror och glycerol). Dyslipidemi ökar via ateroskleros risken för kardiovaskulär sjukdom. 15
Hypertoni Insulinresistens förekommer hos 25-50% av patienterna med hypertoni. Insulinberoende vasodilatation minskar vid insulinresistens. Fettsyror hämmar endotelberoende vasodilatation. Hypertoni är i sig en riskfaktor för stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt. Kan även skada blodkärl i ögon, njurar, ben. Bukfetma Hyperglykemi Insulinresistens Dyslipidemi Hypertoni 16
Koagulation och inflammation Vid metabola syndromet och diabetes typ II förekommer rubbningar i koagulation och fibrinolys. Ökad risk för arteriella tromboser. Vid insulinresistens ses tecken på låggradig inflammation. Den ökade inflammatoriska aktiviteten vid metabolt syndrom kopplas delvis till andra associerade tillstånd som hjärt-kärlsjukdom och inflammatoriska sjukdomar som psoriasis, RA och parodontit. 17
Cancer Samband ses mellan metabola syndromet och förekomst av cancer i pankreas, lever, kolon, rektum samt bröst- endometrie- och prostatacancer. 20-50% ökad risk. 18
Behandling Behandlingen inriktas på de komponenter i syndromet som den aktuella patienten uppvisar. För att förebygga och behandla det metabola syndromet är det viktigt att minska stillasittande och uppmuntra fysisk aktivitet. Livsstilsförändringar är därför centralt i behandlingen. Övervikt och fetma Viktnedgång, livsstilsförändringar. Insulinresistens, diabetes Diabetesläkemedel tex metformin, livsstilsförändringar. Dyslipidemi Kraftigt förhöjda nivåer av triglycerider är oftast orsakade av diabetes eller överkonsumtion av alkohol. Detta bör då behandlas i första hand. Statiner. Hypertoni Ofta kombinationsbehandling med olika antihypertensiva läkemedel 19
Behandling -livsstilsförändring Livsstilsförändringar med ökad motion, förbättrade kostvanor, viktnedgång kan ge kraftig förbättring av insulinkänslighet och därmed förbättra prognosen. Rökstopp, minska överdriven alkoholkonsumtion. Livsstilsförändringarna ska alltid inleda behandlingen av metabolt syndrom. Svårt att bibehålla nya vanor. 20
Metabola syndromet - användbarhet? Dyslipidemi, hypertoni, bukfetma, hyperglykemi är oberoende av varandra riskfaktorer för kardiovaskulär sjukdom. Riskökningen för CVD vid förekomst av flera riskfaktorer är lika med summan av de olika faktorerna, troligen förekommer ingen synergieffekt. Under senare år har därför metabola syndromets existens och betydelse ifrågasatts. Syndromet anses av vissa inte ha någon funktion vid klinisk riskbedömning. 21
Metabola syndromet - användbarhet? Sammansättningen av riskfaktorerna i metabola syndromet och dess samsjuklighet kan fungera som en markör. Finner man en av riskfaktorerna bör övriga uteslutas för att i tidigt skede minska risk för diabetes och hjärt- kärlsjukdom. Viktigt att inte glömma andra riskfaktorer för hjärt- kärlsjukdom som inte innefattas i syndromet som t.ex. rökning, ålder, kön, ärftlighet. 22
Metabola syndromet pågående forskning om koppling till parodontit Många teorier om samband! Svårt att jämföra studier då olika definitioner av MetS och parodontit används. Heterogen studiedesign. Få longitudinella studier. Olika åldersgrupper. 23
Metabola syndromet koppling till parodontit Periodontal disease and the metabolic syndrome Review från 2017 med syfte att ge en överblick över aktuellt forskningsläge ang. samband mellan MetS och parodontal sjukdom. Flera studier visar att det finns ett samband mellan parodontit och metabola syndromet. T.ex: Risken att utveckla parodontit ökar med ökat antal MetS-komponenter. Personer med parodontit löper högre risk att utveckla MetS-komponenter. Parodontitens omfattning verkar spela roll för förekomsten av MetS. (ju värre parodontit desto högre risk för MetS). Personer med MetS har högre risk att utveckla parodontit än de utan MetS. (men oklart om det var just förekomsten av MetS eller av dess ingående komponenter oberoende av klassificeringen som syndrom). 24
Metabola syndromet koppling till parodontit Periodontal disease and the metabolic syndrome Förmodligen ett dubbelriktat samband med kronisk låggradig inflammation som gemensam nämnare. Många studier har visat på samsjuklighet men ännu har inget konkret samband kunnat fastställas. Dysglykemi och övervikt är de MetS-komponenter som har starkast samband med parodontit. Dyslipidemi och hypertoni verkar ha svagare koppling till parodontit. Möjligen fungerar de som additiva riskökare i kombination med dysglykemi och/eller övervikt då förekomsten av flera MetS-komponenter samtidigt verkar ge en ökad risk för parodontit. Ev kan parodontal beh minska förekomsten av inflammatoriska mediatorer i serum ev kan parodbehandling bli en del av behandlingen vid Metabola syndromet. 25
Metabola syndromet koppling till parodontit Is weight gain associated with the incidence of periodontitis? A systematic review and meta-analysis En systematisk review och meta-analys som inkluderade resultat från fem prospektiva studier och undersökte ett eventuellt samband mellan viktökning och incidens av pariodontit hos vuxna. Flera andra studier har tidigare visat samband mellan fetma och parodontit, denna ville undersöka samband mellan parodontal sjukdomsutveckling och viktökning. Studien visade ett positivt förhållande där personer som utvecklar övervikt har en högre risk att även utveckla parodontit jämfört med de som inte blir överviktiga. (ej signifikant) Stödjer teorin att ökad förekomst av fettvävnad kan påverka utveckling av parodontit. Kopplingen mellan parodontit och metabola syndromet bygger förmodligen bl.a. på förekomsten av ett ökat inflammatoriskt svar. 26
Metabola syndromet diskussionsfrågor Kan vi ha användning av metabolt syndrom som diagnos i vår verksamhet? Bör vi diskutera allmänhälsa med patienter med parodontit? 27
Referenser Fyss. 2018. Metabola syndromet. Fyss.se (Hämtad 180822) Internetmedicin. 2018. Metabola syndromet. Internetmedicin.se (Hämtad 180813) Ira B. Lamster and Michael Pagan. Periodontal disease and the metabolic syndrome. International Dental Journal 2017; 67: 67 77 Nascimento GG, Leite FRM, Do LG, Peres KG, Correa MB, Demarco FF, Peres MA. Is weight gain associated with the incidence of periodontitis? A systematic review and metaanalysis. J Clin Periodontol 2015; 42: 495 505. Newman, Michael G., Takei, Henry H., Klokkevold, Perry R., Carranza, Fermin A., 2019. Newman and Carranza's Clinical Periodontology, 13:e uppl. Werner. 2015. Endokrinologi 28