Anseende - En värdefull tillgång

Högskolan i Halmstad Sektionen för Ekonomi och Teknik Valfritt ekonomiskt program 180 hp Anseende - En värdefull tillgång En kvalitativ studie om institutionella investerares syn på investmentbankernas anseende vid en börsintroduktion. Företagsekonomi 15hp Slutseminarium: Augusti 2010 Författare: Hanna Ramå 850730-2027 Ann-Sophie Hålsjö 851203-5505 Zeljana Burazor 860321-9042 Handledare: Joakim Winborg Examinator: Kent Sahlgren 1

FÖRORD Denna uppsats är ett examensarbete på 15 högskolepoäng utfört på Högskolan i Halmstad, sektionen för ekonomi och teknik. Uppsatsen är en del i examinationen för Valfritt ekonomiskt program och har utförts under våren 2010. Vi vill tacka alla som på olika sätt hjälpt till med denna uppsats. Först och främst vill vi tacka alla våra respondenter för deras medverkan, för utan dem hade denna uppsats inte varit möjlig. Vi vill även tacka vår handledare Joakim Winborg för hans engagemang och stöd under uppsatsens gång. Sist men inte minst vill vi tacka våra studiekamrater och opponenter för deras synpunkter på vår uppsats under utsatta seminarietimmar. Halmstad, 9 augusti, 2010 Zeljana Burazor Ann-Sophie Hålsjö Hanna Ramå

SAMMANFATTNING Uppsatsens titel: Anseende - En värdefull tillgång Uppsatsens nivå: Kandidatuppsats i Finansiering Författare: Zeljana Burazor, Ann-Sophie Hålsjö och Hanna Ramå Handledare: Joakim Winborg Problembakgrund: Företagens val av investmentbank är betydelsefull vid en börsintroduktion, för att kunna locka till sig investerare. Därför är det viktigt för investmentbankerna att bevara sitt anseende för att företagen ska välja dem. Forskning inom investmentbankers anseende har börjat stagnera samtidigt som forskning inom anseende generellt har ökat. Tidigare forskning som har undersökt investmentbankernas anseende har mätt dess anseende ur ekonomiska mått i form av eget kapital, totalt kapital samt även antal introduktioner, vilket således kan härledas till investmentbankens storlek. Denna undersökning menar att det finns fler variabler som kan vara av intresse vid mätning av investmentbankers anseende, så som ledning, styrelse, branschkunskap, ålder och tidigare prestationer borde kunna påverka dess anseende. Problemformulering: Vilka variabler finner institutionella investerarna som väsentliga när de bedömer investmentbankernas anseende vid en börsintroduktion på den svenska marknaden? Uppsatsens syfte: Vårt syfte är att beskriva vilka variabler som institutionella investerare anser som viktiga hos investmentbankernas anseende. Samt om de variabler som tidigare mätt investmentbankernas anseende stämmer överens med hur institutionella investerare ser på det i dag och om det finns ytterligare variabler som kan vara relevanta. Metod: Datainformation är insamlad genom en kvalitativ metod som har införskaffats genom telefonintervjuer av fem olika institutionella investerare inom pensionsbolag. Intervjuerna genomfördes med ansvariga förvaltare som investerat i svenska börsintroduktioner. Resultat: Studien har visat att investmentbankernas tidigare prestationer är det som institutionella investerare ser som viktigast för investmentbankens anseende och styrelsen är det minst viktigast, detta på grund av att styrelsen befinner sig på en helt annan nivå än nivån som investerarna arbetar på. Samt har det visat sig att de enskilda analytikernas anseende inom investmentbanken också är viktigt vid beslut om institutionella investerare ska investera eller inte. Nyckelord: Anseende, investmentbank, institutionella investerare, tillgång, ledarskap, branschkunskap, ålder, storlek.

ABSTRACT Essay title: Reputation - a valuable asset. Essay level: Bachelor of Science in Finance Authors: Zeljana Burazor, Ann-Sophie and Hanna Hålsjö Ramå Supervisor: Joakim Winborg Problem Background: The Company s choice of investment bank is important for an initial public offering (IPO), in order to attract investors. It is therefore important for investment banks to preserve their reputation for companies to choose them. Research in investment banks' reputation has begun to stagnate while research about reputation in general has increased. Previous research that has examined the investment banks' reputation has measured its reputation from the economic dimensions in form of equity, total assets, as well as number of listings, which can be associated with the investment bank's size. This study argues that there are more variables that may be of interest when to measure an investment bank's reputation, such as management, board, industry knowledge, age and past performances ought to affect its reputation. Problem formulation: What variables does institutional investor found as important when assessing the investment banks' reputation for an IPO on the Swedish market? Purpose of this thesis: Our purpose is to describe which variables institutional investors believe as important when it comes to an investment bank s repute, also if the variables previously measured investment banks' reputation is consistent with how investors see it today and if there are additional variables that may be relevant. Method: The information was collected through a qualitative method was conducted by telephone interviews of five institutional investors in pension funds. The interviews were conducted with responsible managers who invested in Swedish IPO s. Results: The study has shown that investment banks past performance is what institutional investors see as most important for the investment bank s reputation and the board is the least important, because the board is on a completely different level than the level the investors are working on. And it appears that the individual analysts reputation within the investment bank also is important when deciding whether to the institutional investors should invest or not. Keywords: Reputation, access, investment bank, institutional investors, leadership, industry knowledge, age, size

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 1 1.1 Problembakgrund... 1 1.2 Problemdiskussion... 2 1.3 Problemformulering... 5 1.4 Syfte... 5 1.5 Centrala begrepp... 5 1.6 Fortsatt disposition... 6 2. UPPSATSENS METOD... 7 2.1 Uppsatsens utgångspunkt... 7 2.2 Uppsatsens ansats... 7 2.3 Kvalitativ metod... 8 3. TEORETISK REFERENSRAM... 9 3.1 Börsintroduktioner... 9 3.2 Anseende... 10 3.2.1 Anseende som en tillgång... 11 3.2.2 Ur behov skapas mätning... 12 3.3 Tidigare mätningar av anseende för investmentbanker... 12 3.3.1 Mått på anseende genom Tombstone announcement... 12 3.3.2 Mått på anseende genom eget kapital... 12 3.3.3 Mått på anseende genom marknadsandelar... 13 3.4 Signalteori... 13 3.5 Situationsteori... 14 3.6 Variabler... 14 3.6.1 Ledning och Styrelse... 15 3.6.2 Branschkunskap... 16 3.6.3 Ålder... 16 3.6.4 Storlek... 16 3.6.5 Tidigare prestationer... 17 3.7 Sammanfattande teorimodell... 18 4. EMPIRISK METOD... 19 4.1 Urval... 19 4.2 Primär och sekundärdata... 20 4.3 Litteratursökning... 20 4.4 Konstruktion av intervjuguide... 21 4.4.1 Bakgrunds frågor... 22 4.4.2 Anseende... 22 4.4.3 Ledning och Styrelse... 23 4.4.4 Branschkunskap... 23 4.4.5 Ålder... 24 4.4.6 Storlek... 24 4.4.7 Tidigare prestationer... 25 4.5 Praktiskt tillvägagångssätt... 25 4.6 Dataanalys... 26 4.7 Undersökningskvalitet... 27 4.7.1 Validitet... 27 4.7.2 Reliabilitet... 28 5. EMPIRI... 29 5.1 Presentation av respondenter... 29

5.2 Övergripande frågor om anseende... 30 5.3 Ledning... 32 5.4 Styrelse... 32 5.5 Branschkunskap... 33 5.6 Ålder... 33 5.7 Storlek... 34 5.8 Tidigare prestationer... 35 6. ANALYS... 37 6.1 Anseende... 37 6.2 Ledning och Styrelse... 38 6.3 Branschkunskap... 39 6.4 Ålder... 40 6.5 Storlek... 40 6.6 Tidigare prestationer... 42 6.7 Förklarande avvikelser... 43 6.8 Sammanfattande analysmodell... 43 7. SLUTSATS... 45 7.1 Slutsats... 45 7.2 Tillförlitlighet av studiens resultat... 46 7.3 Implikationer... 47 7.4 Förslag till fortsatt forskning... 47 REFERENSLISTA... 48 Bilaga 1.... 1

1. INLEDNING I denna undersökning väljer vi att undersöka om det finns fler variabler att mäta begreppet anseende med, jämfört med de ekonomiska mått som frekvent används i tidigare studier. I detta kapitel redogörs en problembakgrund och diskussion som mynnar ut i vår problemformulering. 1.1 Problembakgrund Det finns flera olika möjligheter för ett företag att stärka sin verksamhetsfinansiering. Ett av de mest vanliga sätten är att sätta företaget på börsen, det vill säga göra en börsintroduktion och på så sätt ta in nytt kapital. Steneberg (2010) menar att det kommer en tid för alla unga företag att ta ett beslut om de vill börsnoteras eller inte, vilket är en av de viktigaste händelserna på en kapitalmarknad. I år, 2010, har intresset för att börsintroduceras ökat markant jämfört med tidigare år. Enligt börsnoteringskonsulenten, Lennart Danielsson, i Dagens industri (Steneberg, 2010) finns det en hel rad börsnoteringar som väntar på att börsnoteras redan nu i vår och det väntas blir ännu fler till hösten. Trots detta menar börsnoteringskonsulten att även om det sker en så markant ökning i introduktioner så är det en lång bit kvar till det rekord som var under mitten av 1990-talet (ibid). Att börsnotera ett företag är komplicerat, viket innebär svåra beslut och ett krävande arbete för företaget. Detta gör att företagen behöver ta hjälp av en investmentbank, som är en extern specialist på börsintroduktion av företag (Brealey, Myers & Allen, 2008; Högfeldt, 1997; Brau & Fawcett 2006; Ritter & Welch, 2002). En investmentbank spelar oftast en trippelroll, de ger företaget råd vad gäller finansieringen och introduktionsprocessen, de köper aktier samt att de sedan återsäljer dem på börsen (Baron, 1982; Brealey et al., (2008). Mickaely och Shaw (1994) menar att för att investmentbankerna ska kunna bevara sitt anseende, granskas företagen som ska introduceras med hjälp av den information som finns tillgänglig och de väljer därefter den som är minst riskfylld. Författarna menar vidare att detta i sin tur leder till att investerarna vet att de tar en mindre risk när de väljer att teckna aktier som introduceras av väl ansedda investmentbanker. Investmentbankerna strävar både efter att få nöjda investerare och företagsägare, detta på grund av att investmentbankerna är angelägna om att vårda sitt anseende och även öka möjligheterna till framtida affärer (Högfeldt, 1997). Brealey och Myers (2000) säger att för att en investmentbank ska lyckas med sitt arbete så krävs det exempelvis erfarenhet och ett etablerat anseende. Vidare menar författarna att företagen oftast gör emissioner vid enstaka tillfällen medan en investmentbank är på marknaden hela tiden och att det därför är viktigt för en högt ansedd investmentbank att vårda sitt anseende. Enligt Michaley och Shaw (1994) är investmentbankerna intresserade av att attrahera större institutionella investerare, detta för att kunna täcka upp hela introduktionen samt att ge det börsnoterade företaget en stabil ägarstruktur, vilket investmentbankerna kan göra genom sitt anseende. Författarna säger vidare att dess anseende inte enbart bygger på deras tidigare börsintroduktioner utan snarare på deras totala verksamhetsområde. Rock (1986) menar att när ett företag skall börsintroduceras leder det oftast till att dess aktier blir underprissatta och en av anledningarna till detta är att oinformerade investerare skall få en premie för den risk de tar när de investerar i det nyintroducerade företaget. Detta på grund av att det råder informationsasymmetri mellan företaget och de nya investerarna, vilket gör att företagen med låg risk gärna signalerar deras risknivå till marknaden (ibid). Författaren säger vidare att den mindre informerade investeraren tenderar att få tilldelning i företag som har svagare framtids potential medan bättre informerade investerare, ofta institutionella får tilldelning i företag med starkare framtids potential. 1

Hedlund, Hägg, Hörnell och Rydén (1985) delar in investerare i svenska börsföretag i olika kategorier i boken institutioner som aktieägare. Investerarna delas in i två huvudgrupper, privata ägare och institutioner. Enligt Hellman (2005) har institutionella investerare på senare tid kommit att spela en viktig roll vad gäller att skapa mervärde för aktieägarna och företagsstyrning av offentliga företag. Anseende är den nya hårdvaran så börjar Strannegård (2009) sin artikel i Svenska Dagbladet. Han skriver att anseende har tagit större plats i dagens samhälle och blivit en mer aktuell fråga för organisationsledaren. Han menar dock att det finns många organisationer som är dåliga på att hantera frågor angående anseende på grund av att det är ett osäkert ämne och inte går att räkna på i samma utsträckning som exempelvis risker. Trots detta säger författaren att anseende börjar bli en av organisationens viktigaste resurser, vilket leder till att företagens huvudsakligaste arbetsuppgift blir hanteringen av dess anseende. Vidare säger författaren att det finns en tydlig tendens till att allt fler ägnar sig åt att bygga upp sitt anseende. Enligt Power och Solove (återgiven i Strannegård, 2009) kommer anseendefrågorna med stor sannolikhet att ta en större och mer etablerad plats i samhällsdebatten. Fombrun och Foss (2001) säger att generellt för alla organisationer ses anseende idag som en tillgång. Författarna säger vidare att många organisationer är trots detta inte duktiga på att hantera det men att det ändå finns behov av att kunna mäta sitt anseende. Även Rayner (2003) menar att ett positivt anseende har blivit en viktig immateriell tillgång och att det kommer att växa och bli värdefullt för organisationer om de klarar av att hantera sitt anseende på ett bra sätt. Det har genomförts flera amerikanska studier vad gäller problematiken kring investmentbankernas anseende och hur det ska mätas. Dessa studier har sin utgångspunkt från flera olika teorier exempelvis signalteori, som innebär att med hjälp av olika typer av agerande kan det sända ut signaler för att reducera asymmetriska informationen gentemot investerarna (Leland & Pyle, 1977). Det har även oftast förekommit samma eller liknande mått. De mått som återkommer är Carter och Manaster (1990) Tombstone announcement, de mäter anseendet genom att rangordna investmentbankerna från noll till nio, där den som rangordnas som nio är den investmentbank med högst anseende. Megginson och Weiss (1991) som mäter anseendet genom marknadsandelar, det vill säga genomsnittliga andelar efter det relativa belopp som de tillfört marknaden under en bestämd period. Michaely och Shaw (1994) som mätt anseende med investmentbankens egna kapital, ju större eget kapital desto högre anseende har de, samt Guner, Onder och Rhoades (1999) som också mätt anseende genom markandsandelar och har gjort det genom att studera antal introduktioner som genomförts av en investmentbank under en viss tidsperiod. 1.2 Problemdiskussion När ett företag skall introduceras anlitar de en investmentbank med bra anseende, detta för att de sänder ut signaler till marknaden och investerarna om att företaget som ska börsnoteras är ett bra företag att investera i (Brau & Fawcett, 2006). Att mäta en investmentbanks anseende har gjorts och kan göras som vi har nämnt på olika sätt. Problemet är inte att finna olika anseendemått utan snarare vilka variabler som associeras med anseende. 2

Forskningen har under flera år undersökt investmentbankernas roll och anseende vid introduktioner, och när det kommer till att mäta investmentbankens anseende så finns det ett antal välkända mått som återkommer i de flesta forskningar som vi nämnt i ovanstående avsnitt. Dessa mått utgörs till största del av ekonomiska variabler som kan associeras till företagets storlek. Vi har uppmärksammat att forskningen inom investmentbankers anseende har stagnerats då vi inte har funnit artiklar på senare tid som har forskat inom investmentbankernas anseende, samtidigt som intresset för anseende generellt har ökat. Den forskning som har gjorts inom investmentbankers anseende är gjord under 1980-1990 talet så som av Booth och Smith, (1986), Carter och Manaster (1990), Megginson och Weiss (1991), Michaely och Shaw, (1994) samt Guner et al., (1999) och inte så mycket på 2000-talet. Strannegård (2009) säger att under 2000-talet har intresset för anseende generellt kommit att bli mer aktuellt och mer i fokus för företagen, då de använder anseende mer som ett konkurrensmedel. Företagsledare har uppmärksammat att anseende är en viktig resurs för företaget samt att hanteringen och behovet av att räkna på det har kommit att bli den huvudsakligaste arbetsuppgiften i ett företag (ibid). Annan forskning som undersökt anseende har gjort detta inom ett bredare område, det vill säga de har gett en generell uppfattning om hur anseende skapas inom ett företag oavsett företagsbransch. Fombrun och Foss (2001) tar upp olika aspekter av anseende i sin studie och delar upp dem i fler olika variabler. De nämner variabler så som produkter och tjänster, ledarskap, arbetsmiljö, samhällsansvar och känslomässig attraktion. Med känslomässig attraktion menar författarna att det fångar upp vad ett företags intressenter har för känslor om företaget. Då vi är intresserade av vad anseende är, är detta inte en variabel som går att ta hänsyn till, då denna variabel i sig ligger till grund för hela denna undersökning. Arbetsmiljö och samhällsansvar skapar anseende inom företaget. Detta är aspekter som inte direkt uppfattas av intressenterna utan är bakomliggande för det som uppfattas utåt, vilket också kan uteslutas ur denna undersökning. Då vi inte funnit någon teori inom anseende sökte vi teorier inom andra områden men som inte har används inom anseende, för att koppla det till vårt område. En teori är situationsteorin och enligt denna teori menar Donaldson (2001) att det inte finns någon organisationsstruktur som är bättre än någon annan, utan organisationen bör anpassa strukturen till den situation som företaget befinner sig i. Även Rayner (2003) poängterar hur viktig organisationen är för företagets anseende då det kan påverkas av varenda person och även all material som används inom en organisation vilket i sin tur kan skapa en bättre bild av företaget ut till allmänheten. Varje enskild individ som är direkt involverad inom organisationen spelar en viktig roll genom att forma och upprätthålla företagets anseende (ibid). Produkter och tjänster samt ledarskap var några av de variabler som återfanns både inom situationsteorin och inom Fombrun och Foss (2001) undersökning om anseende och utifrån detta blev dessa intressanta att beakta. Efter att studerat denna teori har flertal variabler kommit på tal så som ålder, branschkunskap, ledning och styrelse. Donaldson (2001) och Bruzelius och Skärvad (2004) menar att om den interna strukturen överensstämmer med omgivningen, leder det till att effektiviteten ökar. Utifrån detta vill vi undersöka om den interna strukturen, det vill säga styrelsen och ledning, kan ha betydelse för investmentbankens anseende. När en investmentbank ska utforma ett prospekt och arbeta med ett företag som ska börsintroduceras är det viktigt att de har den kunskap och förståelse för företagets bransch och dess risker som kan tillkomma i samband med dess arbete. I linje med detta följde även åldern då Karlöf (2001) menar att med ålder kommer erfarenhet. 3

En investmentbank som har varit med länge har kunskap om börsintroduktioner och detta ger i sin tur mer förtroende för företaget som anlitar investmentbanken men signalerar även ut till investerarna att detta är ett företag som är värt att investera i och som kommer att ge långsiktig avkastning. Detta leder oss till att variabler så som branschkunskap och ålder kan vara intressanta att undersöka. Förutom dessa nya funderingar vill vi även ta in den väl etablerade forskningen som undersökt investmentbankernas anseende genom måttet storlek, så som eget kapital, totalt kapital och antal anställda (Carter & Manaster, 1990; Megginson & Weiss, 1991; Michaely & Shaw, 1994; Haas & Collen, 1963). Detta kändes som en viktig del att ta upp och undersöka om detta är en aspekt som investerarna agerar på. Tidigare forskning har även undersökt antal gjorde introduktioner för att mäta dess anseende (Guner et al., 1999). Vi vill gå ett steg längre med detta och undersöka om inte investerarna ser till hur investmentbankerna har tagit hand och skött börsintroduktionerna de stått bakom, det vill säga om de ser till investmentbankens tidigare prestationer. Eftersom det råder informationsasymmetri vid börsintroduktioner och det är investerarna som befinner sig i informationsunderläge, är det förstående att de kräver en viss kompensation för den risk de tar för att våga investera i en relativt osäker aktie. Denna kompensation utgörs i form av en underprissättning av investmentbanken. De får dock vara varsamma att de inte får en för hög underprissättning eller i vissa fall en överprissättning, vilket kan ses som misslyckanden för en investmentbank. En väl ansedd investmentbank med högt anseende är skickliga på att undgå sådana misslyckanden genom deras erfarenhet, kompetens och skicklighet (Daily, Certo & Dalton 2005). Detta är något som investerarna är medvetna om och med denna vetskap ser investerarna till vilken investmentbank som står bakom företaget och valet av investmentbank kan vara avgörande för investerarna om de ska investera eller inte (Booth & Smith, 1986). För att en investerare ska kunna nyttja denna kunskap är det grundläggande att de har varit verksamma på börsen ett flertal gånger, och detta leder oss till de institutionella investerarna. Det finns både privata och institutionella investerare (Grundvall, Melin & Thorell, 2003). Institutionella är de investerare som har tillgång till större och mer kapital att investera i aktier vid en börsintroduktion medan privata har mindre kapital att förse sig med (Gompers & Metrick, 2001). Då de institutionella investerarna är den part som med större sannolikhet har mer kontakt med investmentbankerna än vad de privata investerarna har, är det intressant att undersöka hur de uppfattar investmentbankernas anseende och om detta har någon inverkan på om de ska satsa på att investera i en börsintroduktion eller inte. Vi anser att det kan finnas ett intresse för investmentbankerna om huruvida deras anseende speglas utåt och framför allt veta hur investerarna uppfattar dem, eftersom det är dem som ska lockas till att investera i introduktionerna. Det vi vill undersöka med denna studie är om de variabler som tidigare forskning mätt investmentbankens anseende i samband med börsintroduktioner, är de enda variabler som kan associeras med anseende. I vår studie vill vi även undersöka om det kan finnas flera relevanta variabler som kan vara av intresse, detta då vi har uppmärksammat andra variabler inom situationsteorin som vi anser kan associeras till anseende. Vi finner det därför intressant att undersöka om även dessa variabler är relevanta vid en investerares bedömning av en investmentbanks anseende. Då vår referensram innehåller till största del amerikanska studier finner vi att Sverige är ett relativt outforskat område inom investmentbankernas anseende, och väljer därför att undersöka det på den svenska finansmarknaden. 4

1.3 Problemformulering Vilka variabler finner institutionella investerarna som väsentliga när de bedömer investmentbankernas anseende vid en börsintroduktion på den svenska marknaden? 1.4 Syfte Vårt syfte är att beskriva vilka variabler som institutionella investerare anser som viktiga hos investmentbankernas anseende. Vi vill undersöka om de variabler som tidigare mätt investmentbankernas anseende stämmer överens med hur institutionella investerare ser på det i dag samt om det finns ytterligare variabler som kan vara relevanta. Vi vill även utveckla en modell som förklarar vilka variabler som är viktigast och som kan ligga till grund för kommande forskning. 1.5 Centrala begrepp I vår undersökning använder vi några centrala begrepp som vi har valt att ge förklaringar till i kronologisk ordning utifrån vår problemformulering. Anseende Nationalencyklopedin definierar anseende som grad av uppskattning som någon/något åtnjuter. Det är en samling av uppfattningar och övertygelser, både historiska och nutida, som vistas i medvetandet eller en organisations aktieägare (Rayner, 2003). Denna samlig av uppfattningar kan finnas både hos människor utanför och inom en organisation (Fombrun, 1996). Investmentbank En extern specialist som garanterar någon form av finansiell säkerhet samt fungerar som en rådgivare och hjälper det introducerande företaget genom hela börsintroduktionens process (Brealey et al., 2008). Specialisten kan ha fler olika benämningar så som investmentbank, underwriter och market maker, dock kan det vara svårt att se skillnaden mellan dem. Investmentbank är själva bolaget där underwriter arbetar (Logue, Rogalski, Seward, & Foster- Johnson, 2002). Underwriters tar på sig arbetet som krävs inför en börsintroduktion medan en market maker är den part som tar vid efter en börsintroduktion. I regel är underwritern den dominerande market makern (Ellis, Michaely & O Hara, 2000). Då vi kommer att utgå ifrån tidpunkten innan börsintroduktionen och vill undersöka anseendet ur ett helhetsperspektiv kommer vi använda oss av investmentbank i denna uppsats. Börsintroduktion IPO (Initial Public Offering) är det engelska ordet för börsintroduktion och definieras som registrering av aktier på börsen. Marknaden erbjuds att teckna aktier i ett företag när det ska introduceras på börsmarknaden (Höfeldt, 1997: Ritter, 1998). Investerare Investerare är de personer eller företag som investerar eller överväger att investera i aktier eller liknande finansiella instrument. Investerarna delas in i två huvudgrupper, privata ägare och institutioner (Grundvall, Melin & Thorell, 2003). Institutionella investerare är de som investerar i större och mer likvida aktier (Gompers & Metrick, 2001). 5

1.6 Fortsatt disposition För att ge en mer detaljerad bild av uppsatsens uppbyggnad beskrivs de kommande kapitlen nedan och vad deras syfte är, som sammanfattas i en modell. Kapitel 2 I detta kapitel redogörs uppsatsens metod som introducerar de val av metodansats som tillämpas i uppsatsen för att uppfylla dess syfte. Här ges även en förklaring av vår problemformulering. Kapitel 3 Teoretisk referensram syftar till att introducera de teorier som vi anser är relevanta för vår underökning. Först framförs en klar definition om anseende, dess uppkomst och dess betydelse samt även en kort förklaring av hur detta kan signaleras utåt. Därefter kommer vi att redogöra de variabler som kommer att ligga till grund för uppsatsen. Kapitel 4 I följande kapitel redogörs den metod som tillämpats för att uppfylla uppsatsens syfte och besvara vår problemformulering. Här ges även en förklaring för det tillvägagångssätt vi valt att följa. Avslutningsvis ges här en redogörelse för uppsatsens kvalitet. Kapitel 5 Empirin visar undersökningens resultat, här redogörs den empiriska datainsamling som införskaffas genom intervjutillfällena, samt återges respondenternas svar som avser det problemområde vi belyst. Kapitel 6 Analyskapitlet avser att sammanföra teori och empiri för att sedan analysera dessa genom att hitta likheter och skillnader. Kapitel 7 Slutsats syftar till att diskutera resultatet från analysen samt av att besvara vår problemformulering. Bild ett: Modell över uppsatsen disposition 6

2. UPPSATSENS METOD N edan presenteras det arbetssätt vi arbetar efter, de val, samt dess betydelse vi grundat vårt arbetssätt på. Med utgångspunkt från problemformuleringen och teorin resonerar vi fram våra val och motiverade hur dessa skapat mervärde för vår uppsats. 2.1 Uppsatsens utgångspunkt Enligt Jacobsen (2007) är problemställningen det som avgör hur undersökningen ska läggas upp samt vilken metod som bör användas vid insamling av sin empiri. Vid analysering av vilken typ av problemställning det rör sig om har Jacobsen (2007) diskuterat det kring tre dimensioner. Om problemställningen är klar kontra oklar, förklarande kontra beskrivande samt om målet är att generalisera eller inte. Vi undersökte om det fanns ny kunskap om fenomenet, samt vad det består av, det vill säga konkretisera innehållet i fenomenet (Jacobsen, 2007). Vi ville få en mer fördjupande förståelse av vad egentligen begreppet anseende består av och hur de olika institutionella investerarna ser på det, med detta menar Jacobsen (2007) att undersökningen är en mer explorativ undersökning. Utifrån detta har vi samlat på oss så mycket kunskap inom området anseende för att kunna besvara vår problemformulering. Dock saknar vi en del kunskap inom vissa delar som gör att vi ska kunna besvara frågan, detta är enligt Jacobsen (2007) en mer klar problemformulering. I och med detta så blev vår problemformulering beskrivande då vi genom vår undersökning ville få bättre insikt om hur anseende ser ut och om det ses på samma sätt hos de olika investerarna. Med en beskrivande problemformulering innebär att vi vill få en översikt på hur en situation är på en given tidpunkt eller hur utvecklingen har varit över tiden (ibid). Vi ville gå in på djupet av fenomenet anseende samt få fram så många olika nyanser och detaljer i själva fenomenet, och med detta menar Jacobsen (2007) att frågeformuleringen grundas i en mer intensiv uppläggning. Fördelarna med en sådan undersökning är att informationen inte blir ofullständig från sitt sammanhang, vilket leder till att den interna giltigheten blir starkare. Vidare beskriver författaren att utgångspunkten för detta är att finna alla individuella variationer och skillnader men samtidigt likheter om ett fenomen. I och med vårt explorativa upplägg var vi mindre intresserade av att undersöka hur många som upplever ett fenomen på ett eller ett annat sätt eller vilka generella skillnader det finns. Detta ledde till att vi inte hade som mål med denna undersökning att generalisera utan vårt mål var enbart att skapa förståelse och även ge idéer och uppslag för kommande forskning (Holme & Solvang, 1991). 2.2 Uppsatsens ansats Denna undersökning har haft sin utgångspunkt från tidigare teorier för att sedan komma fram till empirin, därav är denna metod att liknas vid en deduktiv ansats och inte en induktiv ansats, som innebär att författarna utgår ifrån verkligheten och utifrån det skapar sig en teori (Jacobsen, 2007). Anhängare av den deduktiva ansats menar att först införskaffas förväntningar om hur världen ser ut och sedan samla in empiri för att se om dessa förväntningar stämmer överens med verkligheten (ibid). Denna ansats ansåg vi vara den som stämmer bäst in för oss då vi valde att utgå från tidigare forskares teorier och undersökningar för att kunna besvara vår problemformulering. Vårt mål var att undersöka om detta stämmer överens med dagens verklighet. 7

Utifrån denna deduktiva ansats, uppmärksammade vi att de variabler som tidigare mätt investmentbankers anseende är mycket begränsade. Vi hade genom en mer explorativ undersökning undersökt om det fanns ytterligare variabler som kan vara relevanta hos en investmentbank. Då detta är ett outforskat område valde vi att söka oss till närliggande områden och inom situationsteorin fann vi variabler så som styrelsen, ledning, branschkunskap, ålder och storlek. Vi undersökte om dessa kan vara relevanta för investmentbankernas anseende och även de tidigare ekonomiska variablerna. Utöver de variabler vi undersökte ville vi även fånga upp om det finns andra variabler som vi inte tog upp men som institutionella investerarna tycker är viktiga då de gör sina val om att gå med i en introduktion eller inte. Utifrån vår undersökning ville vi tillföra ny kunskap inom detta område, ge tillskott till och ge en utveckling om något som forskningen redan har kännedom om (Jacobsen, 2007). Jacobsen (2007) tar även upp kritik vad avser den deduktiva ansatsen, detta för att den kan styra forskaren på det sätt att forskaren letar information som utifrån eget intresse anser är relevant för forskningen. En annan kritisk punkt som författaren belyser är att detta sätt även kan styra forskarens förväntningar redan innan undersökningen påbörjats. Detta kan då leda till att forskningen begränsas av den information som har samlats in och viktig information kan då komma att utebli. 2.3 Kvalitativ metod Vi undersökte i vår uppsats ett mer komplext begrepp och gett en större förståelse samt skapat mer klarhet inom begreppet, därav valde vi att utgå från en kvalitativ ansats (Jacobsen, 2007). Jacobsen (2007) menar även att en kvalitativ ansats är i regel avsedd att få fram hur människor tolkar och förstår en given situation eller ämne. Fortsättningsvis är den oftast lämpad när författarna vill få fram en nyanserad beskrivning av ett oklart ämne. Detta stämde bra överens med vår undersökning då vi undersökte vilka variabler institutionella investerare faktiskt associerar med investmentbankernas anseende. Fördelarna med en kvalitativ ansats är att det råder hög intern giltighet, på grund av att forskarna inte påtvingar fram givna svar hos respondenterna, utan fångar upp detaljer, nyanser och det unika. Jacobsen (2007) menar att genom detta kommer den riktiga förståelsen av ett fenomen fram. Nackdelarna med att använda sig av kvalitativa metoder är att det oftast är resurskrävande och med tanke på den begränsade tiden vi hade tillgång till menar Jacobsen (2007) att prioritering av många variabler bör göras framför många enheter, det vill säga att det blir en intensiv utformning. Vid en kvalitativ ansats uppstår oftast problem med generalisering, vilket gör det svårt att få en extern giltighet (ibid). Utifrån vår problemformulering var vi mer intresserade av att förstå och tolka ett fenomen, och då inte intresserade i den mån att generalisera. 8

3. TEORETISK REFERENSRAM F öljande kapitel presenterar undersökningens teoretiska referensram som vi har valt att arbeta utifrån. Först presenteras de teorier som ligger till grund för vår undersökning samt vad tidigare forskning som berör vårt ämne har kommit fram till. Detta kommer senare att mynna ut i en förenklad modell. Den teoretiska referensramen används sedan vid analys av insamlad data. 3.1 Börsintroduktioner Alla företag kommer någon gång i ett skede då de måste fatta ett avgörande beslut, om företaget ska börsintroduceras eller inte. En börsintroduktion kan göras antingen på den primära marknaden, som innebär att nya aktier säljs för att generera nya pengar (kapital) in i företaget, eller så kan de börsintroduceras på den sekundära marknaden, där aktieägarna får besluta om de vill sälja en del eller delar av sina andelar (Brealey et al., 2008). Att genomföra en börsintroduktion är en process som är mycket krävande för både företaget och deras anställda. I regel tar processen ungefär ett halvår från det att ett företag har bestämt sig för att börsintroduceras till det att de har fått ett godkännande från bolagskommittén vid Stockholmsbörsen. Om ett företag vill börsintroduceras på den svenska marknaden, är OMX en av de största marknaderna att gå med i. Ett företag som överväger att ansöka om notering på Nordiska Börsen i Stockholm kan begära att börsen initierar en noteringsprocess. Detta sker normalt genom att börsen arrangerar ett möte där bolaget presenteras av dess ledande befattningshavare och en noteringsprocess diskuteras. Om företaget och börsen kommer överens om att initiera en noteringsprocess utser börsen en börsrevisor, det vill säga exempelvis en investmentbank. Börsrevisorn gör en granskning om det är lämpligt att notera och godkänner bolagets aktier för handel på börsen (nasdaqomx, 2010). Att genomföra en börsintroduktion är som sagt mycket krävande, därför använder sig företagen oftast av en investmentbank som hjälper till under vägens gång. Då denna process oftast är väldigt utdragen och komplicerad är det viktigt att investmentbanken har den erfarenhet som krävs för att genomföra en börsintroduktion. Investmentbanken ansvarar för samordnandet av prospektet inför det blivande börsnoterande företagets ledning. Det första som investmentbanken står till tjänst med är att marknadsföra aktien ut till den potentiella investeraren exempelvis finansiella institutioner (Daily et al., 2005). Investmentbanken bistår även med finansiell och juridisk rådgivning angående börsintroduktioner, genomför en omfattande analys av företaget och fungerar som en finansiell säkerhet om det skulle visa sig att aktien skulle störtdyka (Brealey et al., 2008). Det finns flera olika anledningar till varför företag ser en möjlighet med att börsintroduceras. Den vanligaste och främsta orsaken är att företag behöver kapital för att möjliggöra framtida expansion och förvärv (Högfeldt, 1997; Brau & Fawcett 2006; Ritter & Welch, 2002). En annan fördel med att börsintroduceras är att om informationen om företaget blir allmänt tillgänglig så kan företaget diversifiera sina resurser av finansiering och reducera sin lånekostnad (Brealey et al., 2008). Dock medföljer vissa negativa aspekter som gör att vissa företag väljer att avstå och den främsta anledningen till att företag väljer att stanna privat är för att företagen vill bevara beslutsfattandet i företaget, det vill säga kontrollen och ägandet (Brau & Fawcett, 2006). 9

Det förekommer ofta informationsasymmetri mellan de olika parterna vid en börsintroduktion, och då det oftast är investeraren som har informationsunderläge så försöker de tillgodose sig med så mycket information som möjligt. Ett sätt som investerarna kan använda sig av är att se till vilken investmentbank som ligger bakom börsintroduktionen. En investmentbank med ett högt anseende sänder ut positiva signaler och anses försäkra företagets värde ut till investerarna (Booth & Smith, 1986). För att minska denna informationsasymmetri är det vanligt förekommande att det sker en underprissättning vid börsintroduktioner, detta för att investerarna ska få en så kallad kompensation för det informationsunderläge som finns (Benveniste & Spindt, 1989). Benveniste & Spindt (1989) menar även att om det inte skedde en underprissättning av aktien skulle investeraren lika gärna kunna köpa aktien efter börsintroduktionen. 3.2 Anseende Brown (2010) menar att förr i tiden, innan kreditkort och bankkonton fanns, definierades anseende som en person med förmåga att betala tillbaka sin skuld. Grunden var tillit och förtroende. Ett gott anseende gick före dig och det var något som förtjänades istället för att skapa det själv. I dagens starka konkurrensutsatta värld av lågt förtroende, låg lojalitet och med snabb tillgång till information kan ett gott anseende tillverkas och förstöras över en natt (ibid). Enligt Rayner (2003) har anseende under det senaste årtiondet skiftat från att vara en specialist ansvar till att vara den huvudsakliga frågan i ett företag. Med detta menar författaren att varje individ som är involverad inom företaget spelar en viktig roll genom att forma och upprätthålla företagets anseende. Anseende är därför ett ämne som numera förses med mer tid och kan motivera till särskilda utplaceringar av andra resurser (ibid). Brønn och Brønn (2005) menar att även om anseende kan ses som en tillgång för företaget, så är det inget som företaget i sig äger som om det vore en produkt samt att det inte ger någon form av avkastning men kan ändå adderas till företagets värde som en form av immateriell tillgång. När det talas om anseende gäller det att inte blanda ihop orden anseende, rykte och i vissa fall även legitimitet, då dess betydelser skiljer sig från varandra. Rayner (2003) definierar anseende som en samling av uppfattningar och övertygelser, både historiska och nutida, som vistas i medvetandet eller en organisations aktieägare. Denna samling av uppfattningar kan finnas både hos människor utanför och inom en organisation (Fombrun, 1996). Roberts och Dowling (2002) definierar anseende som fastställning av en mängd värdefulla handlingar som tidigare utförts. Grunden ligger ändå i linje med hur nationalencyklopedin har valt att definiera anseende som grad av något eller någon åtnjuter, det vill säga en bekräftad berättelse. Rykte definieras enligt nationalencyklopedin som en obekräftad, sann eller falsk berättelse, att det är en nyhet eller uppgifter om något som har sitt ursprung ifrån en osäker källa och som snabbt sprids från en person till en annan. Vidare beskrivs rykte som prat eller skvaller så som: det är inte alls sant utan bara det att. Brown (2010) förklarar ytterligare att rykte är vad som influerar folk till att tänka, känna och tala om dig på det sättet de gör. Författaren menar vidare att ett företag som genom många värdefulla handlingar har lyckat skapa sig ett högt anseende kan genom en falsk berättelse, ett dåligt rykte, få ett försämrat anseende. Även legitimitet kan vara svår att urskilja när det talas om anseende. Nationalencyklopedin definierar legitim som något som erkänts av lagen eller lagligt berättigande. 10

I dagligt språkbruk används ordet berättigande det vill säga skäl för att något skall få förekomma från viss synpunkt, oftast moraliskt (ibid). It takes many good deeds to build a good reputation, and only one bad one to lose it (Benjamin Franklin, återgiven i Brown, 2010, s.56). Franklins uttalande visar hur viktig denna företeelse är och varför den är så pass viktig att beakta. Brown (2010) menar att på många olika sätt kan ens anseende vara det mest värdefulla ett företag kan äga, det kan ta år att bygga upp men kan förstöras på ett ögonblick. Författaren beskriver vidare att med ett starkt anseende kommer folk att vilja ge mer kapital, större uppmärksamhet och mer respekt. Det är en form av socialt kapital och kan, även om det är svårt, tas med i balansräkningen som en tillgång (ibid). 3.2.1 Anseende som en tillgång Roberts och Dowling (2002) menar att anseende fungerar som ett uttryck för den bakomliggande kvalitén av ett företags tjänster eller produkter. Konsumenterna får betala en premie för utbudet av företag med högre anseende, åtminstone på marknaden som kännetecknas av högre nivåer av osäkerhet (ibid). Oftast när stora investeringar ska göras, både privat och i företag, så kommer den stora frågan om vem som ska kontaktas och vem som passar bäst för det arbete som ska utföras (Fombrun, 1996). Fombrun (1996) förklarar att när en entreprenör ska anlitas oavsett om det gäller en snickare, investmentbank, advokat med flera så kommer du oftast att höra dig omkring i din omgivning om rekommendationer och där igenom göra ditt val baserat på de rykten som hörs. Fombrun (1996) menar att genom att ha ett bra anseende och bevara det, kommer positiva rykten att spridas, kunder kommer att föredra detta företag och det medför då att företagets omsättning ökar. Författaren menar att oavsett vilken entreprenör som tillfrågas så kommer alla att vara eniga om att ett solitt anseende är värd sin vikt i guld, det vill säga att det är mycket viktigt. Författaren säger vidare att ett högt anseende ger intryck till en större tillförlitlighet, det försäkrar om att vi verkligen får det vi blir lovade och det förknippas med en form av garanti. Ett anseende är värdefullt då det informerar oss om vilka produkter som vi ska köpa, vilket företag vi vill jobba för eller vilka aktier som ska investeras i (ibid). Det leder även till att ett högt anseende förbättrar ett företags förmåga att bevara överlägsen finansiell vinst över tiden (Roberts & Dowling, 2002). Det finns även många konkurrenskraftiga fördelar, då anseende ses som sällsynta, värdefulla, inte utbytbara och svåra att kopiera (Brønn & Brønn, 2005). Även Brown (2010) menar att ett anseende är den starkaste tillgång ett företag kan ha i sin besittning. Han menar att detta är viktigare än kontakter, erfarenhet och kunskap. Rayner (2003) menar att företagen i dagens position har kommit att se anseende som en mycket värdefull immateriell tillgång och om de lyckas förvalta det väl, kommer det bidra till att anseende växer och blir mer värdefullt för företaget. Tillväxten av anseende bidrar till att företaget förser sig med en bra profil utåt till allmänheten men även att det i sin tur skapar framtida lönsamheter (ibid). Detta stöds även av Roberts och Dowling (2002) som menar att ett gott anseende är en värdefull tillgång som tillåter ett företag att uppnå en varaktig lönsamhet eller att behålla en dominerande finansiell förtjänst. Fombrun (1996) förstärker anseendets värde genom att råda företagen att lägga ner minst lika mycket resurser på att lära sig hantera sitt anseende som de lägger ner på hantering av de materiella tillgångarna så som finansiellt kapital, anläggningar och utrustning. 11

3.2.2 Ur behov skapas mätning Fombrun och Foss (2001) menar att eftersom fler företag i dagens konkurrenskraftiga samhälle ser anseende som en immateriell tillgång gör det att behovet av att kunna mäta sitt anseende blir allt större. Detta leder i sin tur till att det har skapats ett behov av att kvantifiera anseende dels för att underlätta mätningarna samt att det skall kunna vara genomförbart. En av anledningarna till att göra dessa mätningar är att företagen vill effektiviseras (ibid). Fombrun (1996) menar att detta anses vara viktigt framförallt i vissa företag så som revisionsbyrå, banker och investmentbanker, de som är mycket beroende av sitt anseende. Författaren säger även att om företagen själva har lagt ner mycket resurser på att mäta sitt eget anseende har antal mätningar från utomstående organisationer ökat. Olika typer av mätningar görs kontinuerligt då det finns intresse av att rangordna företagen efter hur bra företagens anseende är (ibid). 3.3 Tidigare mätningar av anseende för investmentbanker De som tidigare har forskat inom investmentbankers anseende är dels Carter och Manaster s (1990) Tombstone announcement, Megginson och Weiss (1991) samt Guner et al., (1999) som mäter anseendet genom marknadsandelar och Mickaely och Shaw (1994) som använder sig av företagets eget kapital. 3.3.1 Mått på anseende genom Tombstone announcement En investmentbanks anseendemått baseras på Hayes klassificeringssystem (återingiven i Carter & Manaster 1990), där han menar att investmentbanksindustrin är ett subjekt i en strikt hierarki. Hayes klassificeringsmodell talar om en så kallad Tombstones announcement som finns i finansiella tidningar om vilka investmentbanker som bedöms ha gott anseende. De i den övre delen av hierarkin anses ha högre anseende och en mer vinstgivande position än de undre. Den ledande investmentbanken har högst anseende och de resterande investmentbanker listas därefter i alfabetisk fallande ordning (ibid). Utifrån denna hierarki har Carter och Manaster (1990) arbetat fram en rankning som bestämts genom att de jämförde Tombstones meddelanden utifrån två finanstidningar. De undersökte en investmentbank åt gången och där de ger en rankning från noll till nio, där noll bedöms som lägst anseende och nio bedöms som högst anseende. De variabler de använder sig utav vid deras mätningar är hur många introduktioner investmentbankerna har haft och hur mycket kapital de tillfört till marknaden. Att sammanställa en Tombstonemått är ett arbete som kräver mycket information och är tidskrävande, detta på grund av att varje Tombstone har möjligheten att påverka rangordningens utfall av varje investmentbanks placering. Trots det krävande arbetet anses Tombstonemodellen vara den bästa modellen vid mätning av investmentbankens anseende, (Carter, Dark & Singh, 1998). 3.3.2 Mått på anseende genom eget kapital Michaely och Shaw, (1994) använder sig av investmentbankernas eget kapital som ett mått på hur deras anseende kan mätas. Detta på grund av att värdet av en investmentbanks anseende inte endast genereras av dess börsintroduktioner utan på alla aktiviteter som den är engagerad i. Författarna menar vidare att en investmentbank med större kapital har mer att förlora vid en misslyckad börsintroduktion då deras anseende kan skadas i större utsträckning. Michaley och Shaw (1994) rangordnar investmentbankerna utifrån hur högt deras kapital är, den med starkast kapital rangordnas först och de övriga i fallande ordning. Booth och Smith (1986) menar även att en investmentbank med högt anseende har så pass mycket kapital som gör att de kan skydda sitt anseende genom att köpa aktier. 12

Till skillnad från investmentbanker med lägre anseende så har dessa investmentbanker troligen mindre kapital och kan på så sätt inte köpa aktier för att bevara sitt anseende, detta medför att de är mindre oroliga för att förlora sitt anseende (ibid). 3.3.3 Mått på anseende genom marknadsandelar Megginson och Weiss (1991) har valt att mäta investmentbankernas anseende i genomsnittliga andelar efter det relativa belopp som de tillfört marknaden under en bestämd period. Investmentbanken med högst genomsnittliga marknadsandelar anses ha högst anseende och tvärt om. I en jämförelse som de har gjort med Carter och Manaster s (1990) Tombstone modell angående måttet på anseende, visade resultatet att det fanns en hög grad av positiv korrelation mellan de två, det vill säga höga marknadsandelar ger ett högt anseende. Guner et al., (1999) har valt att mäta marknadsandelar genom att studera antal introduktioner som genomförts av en investmentbank under en viss tidsperiod. Ju fler genomförda introduktioner en investmentbank har gjort desto högre anseende anses den ha och tvärtom, ju färre introduktioner de genomfört desto lägre anseende. Författarna menar vidare att en investmentbank som tar på sig fler antal genomförda introduktioner tar även på sig en större risk än en investmentbank som tar på sig färre introduktioner. Detta på grund av att en investmentbank med högt anseende riskerar att utsättas för en större offentlig exponering (ibid). 3.4 Signalteori Benveniste och Spindt (1989) menar att på grund av att det råder informationsasymmetri vid börsintroduktioner kommer investerare, och då främst de mindre privata investerare som väljer att delta i börsintroduktionen kräva kompensation för den risk de tar med att investera. En initial underprissättning kan ses som en kompensation (ibid). Enligt Leland och Pyle (1977) bygger signalteorin på att de olika parterna på marknaden har olika mycket information, där företaget vet mer än investeraren. De menar vidare att denna asymmetriska information är ett problem för dem båda och något som eftersträvas att reduceras. Företaget kan med hjälp av olika aktioner sända ut signaler till investerarna för att minska informationsasymmetrin, som exempelvis genom investmentbankernas anseende (ibid). Allen och Faulhaber (1989) samt Welch (1989) menar att introduktioner som är underprissatta sänder en positiv signal till de nya ägarna, vilket medför en fördelaktig bild av företaget hos de nya ägarna som är värdefullt vid eventuella nyemissioner företaget måste göra i framtiden. Daily et al., (2005) menar att investmentbanker är bra på att undgå misslyckade börsintroduktioner, detta genom deras skicklighet, erfarenhet och kompetens. En investmentbank utgör en värdefull källa som vägledare vid en börsintroduktion, där deras erfarenheter av den komplicerade och ofta långvariga process som en börsintroduktion innebär är viktigt för företag som ska introduceras (ibid). Carter och Manaster (1990) menar att valet av investmentbank för det introducerande företaget sänder ut signaler om företagets potential och värde. Väljs en investmentbank med ett bra anseende sänder det ut positiva signaler till marknaden. Författarna menar vidare att det även går att signalera vilken risknivå det är på det introducerande företaget, genom att välja en investmentbank med en viss nivå på sitt anseende. Sambandet är att en investmentbank med bättre anseende introducerar företag med en lägre risk (ibid). Michaely och Shaw (1994) kommer fram till att de företag som anlitar en investmentbank med högre anseende ger en lägre underprissättning än de företag som tar hjälp av en investmentbank med sämre anseende. 13