En studie om skolsköterskors utbildning och erfarenheter av ätstörningar

Beteckning: Institutionen för pedagogik,diaktik psykologi En studie om skolsköterskors utbildning och erfarenheter av ätstörningar Caroline Lundvik Johanna Hedin December 2008 C uppsats15 hp Pedagogik C Examinator: Peter Gill Handledare: Gunnar Cardell

Abstract Denna uppsats syftar till att undersöka vilken utbildning skolsköterskan som arbetar på högstadiet och gymnasiet har fått inom ätstörningar i sin yrkesutbildning. Denna uppsats syftar även på att undersöka vilka erfarenheter de har fått under sina yrkesår. Valet av ämne beror på det ökande antalet ätstörningar som drabbar ungdomar och den kompetensutvecklingen som behövs inom skolhälsovården för att leva upp till de riktlinjer som finns. För att undersöka detta har en kvalitativ och kvantitativ studie gjorts med chefen för skolsköterskorna och fem verksamma skolsköterskor i samma kommun. Resultatet visade att skolsköterskan inte har fått lära sig något om ätstörningar i sin yrkesutbildning. Erfarenheter de fått genom att bemöta elever med en ätstörning i sitt yrke är bland annat att medias framställning av kroppen och höga krav på sig själv många gånger ligger bakom en ätstörning. Två av de fem tillfrågade skolsköterskorna i denna studie anser inte sig själva ha tillräckligt med kunskap för att fånga upp och hjälpa drabbade elever. Nyckelord: erfarenheter, skolsköterska, ungdomar, utbildning, ätstörningar 2

Innehållsförteckning 1. Inledning 3 2. Bakgrund 4 2.1 Ätstörningar 4 2.1.1. Anorexia Nervosa 5 2.1.2. Bulimia Nervosa 5 2.1.3. Ätstörningar UNS 6 2.1.4. Orsaker till ätstörningar 6 2.1.5. Behandling av ätstörningar 8 2.2. Skolhälsovårdens roll 9 2.2.1. Skolsköterskans utbildning och yrkesansvar 10 2.2.2. Hälsofrämjande arbete i skolan 11 3. Problemområde och syfte 12 3.1 Problemområde 12 3.2. Syfte och frågeställningar 12 4. Metod 13 4.1.Metodval och urval 13 4.2. Reliabilitet och validitet 13 4.3. Utformning av intervju- samt enkätfrågor 14 4.4. Genomförande av metod och bortfall 14 4.5. Etiska överväganden 15 5. Resultat 15 5.1. Intervju med skolsköterskornas chef 15 5.2. Enkätsvar från skolsköterskorna 16 5.2.1. Skolsköterskornas utbildning inom ätstörningar 16 5.2.2. Skolsköterskornas erfarenheter av ätstörningar 17 6. Analys 18 7. Diskussion 20 7.1. Metoddiskussion 20 7.2. Resultatdiskussion 21 7.3. Förslag på vidare forskning 23 8. Referenser 24 Bilaga 1 : Intervjuguide till chefen för skolsköterskorna 27 Bilaga 2: Missivbrev 1 28 Bilaga 3: Intervjufrågor till skolsköterskorna 29 3

1. Inledning Rapporter visar att psykiska hälsoproblem ökar hos barn i skolåldern. Detta medför en ökad risk för livsstilsrelaterade sjukdomar och hälsoproblem i framtiden. Ätstörningar har den högsta dödligheten av alla psykiska sjukdomar (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12- 16). Det finns olika typer av ätstörningar. Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa och ätstörningar UNS (Utan Närmare Specifikation) är de vanligaste utbredda ätstörningarna och de är dessa vi syftar till i detta arbete när vi återkopplar till ätstörningar. Ätstörningar som anorexi och bulimi är allvarliga sjukdomar som framför allt drabbar unga kvinnor och flickor i övre tonåren (Swanberg, 2004). Eftersom 90-95 procent av alla som drabbas är av anorexi är tjejer kallas den sjuka ibland för hon i denna uppsats. Men självklart kan hon bytas ut mot han. Vi möts i tidningar och TV av olika budskap och skönhetsideal och hur man ska vara och se ut för att bli lycklig (Jacalyn och McComb, 2001). Media visar ständigt upp hur den idealiska kroppen ska se ut. Ett flertal undersökningar visar att svenska skolbarn som upplever sig som överviktiga i kombinationen att ha en önskan om att bli smalare, sprider sig all lägre ner i åldrarna. Forskning visar att media bidrar till en negativ kroppsuppfattning. Vidare visar studier att en negativ självbild är typiskt för personer med en ätstörning (Björck, Caroline. Clinton, David. Norring, Claes. Sohlberg, Staffan, 2006). Samtidigt ökar den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar och många tonårsflickor bantar. Detta medför en risk att allt fler kommer att utveckla någon form av en ätstörning (Jacalyn och McComb, 2001). Skolhälsovården, där skolsköterskan är verksam, har en viktig del i det hälsofrämjande arbetet eftersom möjligheten till regelbundna kontakter med ungdomarna finns i skolan (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Då forskning visar att den psykiska ohälsan ökar hos ungdomar är det viktigt att skolhälsovårdens kompetens och resurser utnyttjas och utvecklas (SOU 2006:77). Vid en genomgång som gjordes av Svenska Skolläkarföreningen i samverkan med Riksföreningen för skolsköterskor 2001, framkom det att det saknas vetenskaplig dokumentation för många av de insatser som skolhälsovården gör. Det har också visat sig att personal verksam inom skolhälsovården inte har tillräckliga 4

kunskaper. Till exempel saknas kunskapen gällande skyldigheten att rapportera när elever är i riskzonen för att utveckla en sjukdom (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). 2. Bakgrund Nedan presenteras översiktligt de olika begreppen; Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa och ätstörningar UNS. Utöver det sker en beskrivning av orsakerna till ätstörningar, åtgärder mot ätstörningar och skolhälsovårdens roll där skolsköterskan är verksam. Sist beskrivs det hälsofrämjande arbetet i skolan. Samtliga av dessa begrepp och områden ligger som grund för detta arbete. 2.1. Ätstörningar Det finns olika typer av ätstörningar beroende på i vilken form och grad den tar sig i utryck. Dessa diagnostiseras enligt diagnosmanualen för psykiatrin DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder), som har använts sedan 1994 (Folkhälsoinstitutet, ett liv vikt, 1999). Mer utförligare beskrivning av de olika ätstörningarna finns i boken Ätstörningar (Clinton & Norring, 2002). De typer av ätstörningar som är vanligast och som vi relaterar till i denna uppsats när vi nämner ätstörningar är Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa och ätstörning UNS (Utan Närmare Specifikation). Beräkningar visar att cirka 4-5 procent av alla kvinnor någon gång insjuknar i en allvarlig ätstörning. Ätstörningar är den sjukdom som har högst dödlighet av alla psykiska sjukdomar (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12-16). Forskning visar att en negativ självbild är typiskt för personer med en ätstörning. Att undersöka en patients självbild vid den första bedömningen kan vara av stor vikt för behandlingen ( Björck et al, 2006). Ofta börjar ätstörningar med en vanlig bantning som övergår mer och mer i en fixering av att tappa i vikt. På grund av den snabba viktnedgången kan man drabbas av yrsel, svimningar, illamående och allmän svaghet i kroppen (Meurling, 2003). Studier visar att förekomsten av ätstörningar kan variera mellan vilken kultur man lever i. Ätstörningar är mycket ovanligare i kulturer som är mindre kroppsfixerade (Nordfeldt och Sjernfelt, 2004). Forskning har visat att ätstörningar inte förekommer lika ofta hos afroamerikanska ungdomar som hos vita (Swanberg, 2004). Ett annat exempel är att unga kvinnor i Sydostasien sällan har någon viktfobi eller störd kroppsuppfattning (Glant, 2000). 5

En amerikansk studie som gjorts på tonårsflickor i Minnesota visar att de afroamerikanska tjejerna har färre problem relaterade till kropp och vikt, än de amerikanska flickorna som hade asiatisk, spansk härkomst eller vit hudfärg (Croll, Jillian. French. A. Simone.Neumark- Sztainer, Dianne. Hannan, Peter.J. Perry,Cheryl. Story, Mary, 2002). 2.1.1. Anorexia Nervosa En person som lider av Anorexia Nervosa, nervös aptitlöshet, har en stark fobi för sin vikt och bygger upp hela sin identitet genom att svälta sig själv. Anorexi är en ätstörning som främst drabbar flickor och unga kvinnor. Cirka 90-95 procent av de drabbade beräknas vara kvinnor och ungefär 5-10 % av de drabbade är män (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12-16). Anorexi är på många sätt en svår sjukdom. Den är svår att upptäcka och svår att bota. Dessutom ger ätstörningen svåra skador på kropp och själ. Före 1970 var kunskapen om anorexi mycket liten i Sverige. De behandlingsformer som finns idag är utformade under 1990-talet (Clinton & Norring, 2002). Diagnosen får den person som har en kroppsvikt som understiger 85 procent av normalvikten i relation till sin längd och ålder, i samband med att personen vägrar att hålla normalvikten. Samtidigt finns en rädsla för att bli tjock trots undervikt. Enligt DSM-IV karaktäriseras anorexi även av en störd kroppsuppfattning och att självkänslan påverkas av kroppsform och vikt. Hetsätning, självframkallande kräkningar och missbruk av laxermedel kan förekomma vid anorexi (Clinton & Norring, 2002). Sjukdomen leder till kraftig viktnedgång och uteblivna menstruationer som kan utvecklas till ett livshotande tillstånd (Swanberg, 2004). I Sverige beräknas det att cirka 30 personer dör varje år av anorexi (FHI, ett liv av vikt, 1999). 2.1.2. Bulimia Nervosa Diagnosen Bulimia Nervosa förkommer hos personer med undervikt, normalvikt och även övervikt. På grund av detta är det svårare att se vem som är drabbad (Clinton & Norring, 2002). De flesta som blir sjuka är i åldern 15-25 år (Swanberg, 2004). Bulimi anses vara tre till fem gånger så vanligt som anorexi. Ungefär hälften av de som har bulimi har någon gång även haft anorexi (Swanberg, 2004). Enligt DSM-IV tappar personer med bulimi ibland 6

kontrollen över sitt ätande genom att äta en stor mängd mat som dem senare försöker bli av med genom till exempel kräkningar, laxermedel eller överdriven motion. För att diagnostiseras med bulimi ska hetsätningsattacker förekomma minst 2 gånger i veckan och självkänslan skall vara påverkad av kroppsform och vikt. Överdriven motion som har till syfte att förlora vikt hör till symtombilden och förekommer både hos personer med anorexi samt bulimi (Clinton & Norring, 2002). Den som lider av bulimi känner sig ofta värdelös för att hon inte kan hantera en sådan naturlig sak som maten. Bulimikerna kan ofta ha sitt missbruk under flera år utan att någon märker det (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12- 16). Tjejer har generellt högre krav på sig själva än killar. Höga krav kan resultera i känslor av otillräcklighet, dålig självkänsla och ångest hos många. Generellt har killar bättre självkänsla och litar mer på kroppens signaler för hunger och mättnad och äter därmed mindre på grund av sina känslor jämfört med tjejer (Clinton & Norring, 2002). 2.1.3. Ätstörning UNS Ätstörning UNS innefattar en ätstörning Utan Närmare Specifikation. Man använder denna benämning när ätstörningen inte kan specifieras tillhörande någon annan ätstörning (Riksföreningen för ätstörningar, 2008-12-16). Mellan 30 och 60 procent av de personer som söker hjälp för sin ätstörning passar inte in i diagnoskriterierna för anorexi och bulimi. Till denna grupp hör till exempel de som har kvar sin menstruation, men som för övrigt uppfyller kriterierna för anorexi eller bulimi (KÄTS, 2009-01-15). Andra exempel kan vara att personen lider av en hetsätningsstörning (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12-16). Det liknas vid det bulimiska beteendet bortsett från att man inte kompenserar sitt överätande. En person som har en hetsätningsstörning är ofta överviktig och har dåligt samvete för sin relation till mat. Detta är också en form av ätstörning Ortorexia Nervosa, även kallad träningsnarkonami till hör också gruppen Ätstörning UNS. Den drabbade fastnar i ett tvångsmässigt beteende att vara hälsosam, äta fettsnålt och samtidigt ägna sig åt överdriven fysisk aktivitet. (Riksföreningen mot ätstörningar, 2008-12-16). 2.1.4. Orsaker till ätstörningar Troligtvis är det en kombination av olika faktorer som är orsaken till att en ätstörning utvecklas (Medivia AB, 2008-11-17). Dessa är de utlösande faktorerna och de bakomliggande orsakerna. En utlösande faktor kan till exempel vara olika trauman eller bantning ( Swanberg, 7

2004). De bakomliggande orsakerna kan till exempel vara individens personlighet och den miljö som påverkar denne. En gemensam nämnare för dem som insjuknar i en ätstörning är att personen nästan alltid tidigare har bantat. Vikt- och kroppsfixeringen förvärras i takt med den sjunkande vikten. Ofta startar detta förändringsbeteende i samband med någon händelse man upplevt som stressig (Medivia AB, 2008-11-17). Alla som är unga och bantar utvecklar inte en ätstörning då det även är många andra faktorer som spelar in ( Swanberg, 2004). Längre tillbaka i tiden trodde man att biologiska eller psykiska omständigheter var huvudorsaken till ätstörningar (Jacalyn och McComb, 2001). Senare forskning har kunnat visa att en rad olika saker som har med utvecklingen av en ätstörning att göra. Det är individuella faktorer, biologiska och genetiska faktorer, familjefaktorer, gruppfaktorer, sociokulturella faktorer och stress/trauman (Svensk psykiatri, 2005). Studier visar att kroppens framställning i media påverkar den egna kroppsuppfattningen. Kvinnors kroppsuppfattning och självkänsla påverkas negativt av medias idealbild (Van den Berg, Paxton, Keery, Wall, Guo, Sztainer, 2007). Att media påverkar kroppsuppfattningen är inget nytt fenomen. På 80-talet fanns det uppgifter på att kroppsmåtten för de amerikanska modellerna som exponerades i media låg på gränsen för de mått som anges i diagnosen för anorexi (Glant, 2000). Många tidningsartiklar finns i västvärlden om hur modeller regelbundet kräks upp maten och granskningar har gjorts inom reklamvärlden där man fann att anlitade fotomodeller inte var friska (Glant, 2000). Antalet fall av personer med anorexi och bulimi ökar i takt med att skönhetsidealet i samhället förändras till det smalare. Kvinnor blir allt mer rädda för att gå upp i vikt och det anorektiska tänkandet breder ut sig. Kampen om kontroll över den egna kroppen och tillvaron kan även vara en av förklaringarna till att en ätstörning utvecklas (Mediva AB, 2008-11-17). En negativ självbild är vanligt hos personer med anorexi, bulimi och hetsätning (Swanberg, 2004). En teori om varför sjukdomen anorexi bryter ut är att diskussioner om utseende och vikt mellan kompisar bidrar till att tankarna sätts igång på ett sätt som inte är sunt för hälsan(meurling, 2003). Andra sociokulturella faktorer som till exempel könsrollerna kan ha bidragit till den ökade utbredningen av sjukdomen. Män och kvinnor har ofta olika uppgifter och roller i samhället som sedan andra världskriget har förändrats, då kvinnor börjat förvärvsarbeta i allt högre utsträckning än tidigare. De normer som finns i dag för hur en kvinna ska vara ger dubbla budskap då kvinnan dels ska göra yrkeskarriär, helst på samma villkor som mannen. 8

Samtidigt ska hon fortfarande vara kvinnlig enligt de gamla traditionella normerna (Mediva AB, 2008-11-17 ). 2.1.5. Behandling av ätstörningar Forskningen visar att olika faktorer påverkar barnens uppväxtvillkor och förutsättningar för att de ska växa upp till friska individer (Glant, 2000). Före och under puberteten är stöd och uppmuntran särskilt viktigt. En annan mycket central åtgärd mot ätstörningar är att förbättra hälsoupplysningen som samhället förmedlar. En faktor som gör detta komplicerat är att överviktsproblemen bland befolkningen har ökat och bidrar i sin tur till att den får allt större uppmärksamhet. Ett flertal undersökningar visar att svenska skolbarn som upplever sig som överviktiga i kombinationen att ha en önskan om att bli smalare, sprider sig all lägre ner i åldrarna. Detta medför en oro om det framtida insjunkandet av ätstörningar (Glant, 2000). De flesta som drabbas av en ätstörning blir friska, även om det tar lång tid. Det är vanligt att en ätstörning ändrar karaktär och övergår från en form av ätstörning till en annan (Medivia AB, 2008-11-17). Det är inte heller ovanligt att man senare i livet kan få återfall, speciellt i samband med andra påfrestande situationer. Trots den allvarliga sjukdomsbilden är det idag mycket sällan någon som avlider på grund av sin ätstörning. Modern behandling anses vara orsaken till detta (Mediva AB, 2008-11-17). För att täcka det behov som finns idag bland patienter med en ätstörning krävs det ett stort utbud av olika behandlingar. Det handlar om både korta insatser i öppenvården till långvariga behandlingar på olika behandlingshem (FHI, ett liv av vikt 1999). De flesta patienter rekommenderas någon form av psykoterapeutisk behandling som familjeterapi eller individuell terapi. Många terapiformer saknar fortfarande vetenskaplig dokumentation av effekterna vid ätstörningar. Antidepressiva medel har en bevisad effekt för patienter med bulimi, men är dock inte lika effektiv som terapi (FHI, ett liv av vikt, 1999). Det finns ingen behandling som är bäst för alla patienter. Det mesta tyder på att det är viktigt att man är flexibel i behandlingsarbetet och anpassar det efter individens behov. Många gånger kan kombinationen av olika behandlingar vara mest effektivt(clinton & Norring, 2002). 9

2.1. Skolhälsovårdens roll Skolhälsovården innebär de insatser som skolsköterska och skolläkare gör för att främja elevers hälsa. Skolhälsovården omfattar alla barn som går i den obligatoriska skolan. Sedan 1997 har Socialstyrelsen ansvaret för skolhälsovården. Tidigare hade Skolverket tillsynsansvaret. I skollagen definieras skolhälsovårdens mål, som är att förbättra och bevara elevernas kroppsliga och psykiska hälsa och verka för sunda matvanor (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Skolhälsovårdens arbete ska främst av allt vara förebyggande. Deras mål är att följa elevernas utveckling och bevara och förbättra elevernas själsliga och kroppsliga hälsa. De ska verka för sunda levnadsvanor och tillförsäkra elevernas rätt att vid behov söka skolhälsovården. Skolan ska utveckla elevernas kompetens kring hälsooch livsstilsfrågor (Lpf-94). Det är särskilt viktigt att skolhälsovården är tydlig i sitt hälsopreventiva arbete (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Det har visat sig att all skolhälsovårdspersonal inte har tillräcklig kunskap i sin yrkesroll, till exempel skyldigheten att rapportera när en elev är i risk för att fara illa (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Skolhälsovården har i uppdrag att erbjuda hälsovård för barn och ungdomar. Närheten som finns till eleverna gör att skolhälsovården har möjlighet att bedriva ett hälsofrämjande verksamhet både på individnivå samt generell nivå. Samhället ställer krav på skolhälsovården eftersom att de har möjligheten till regelbundna kontakter med eleverna under skolåren (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Inom det sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbetet måste hänsyn tas till vissa etiska aspekter. Alla människor har rätten att bestämma över sitt eget liv och ska inte påtvingas information som de inte vill ta del av. Detta gäller även fast omgivningen anser att en sådan påverkan är nödvändig. Socialstyrelsen anser att det är en utvecklingsuppgift för skolhälsovården att identifiera arbetsmetoder i sitt arbete med eleverna och med andra samarbetspartners, då det idag saknas vetenskaplig dokumentation för de flesta av skolhälsovårdens insatser (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Studier visar att skolhälsovårdsjournalen har ett behov av att 10

utvecklas och att det finns svårigheter i att dokumentera skolbarns mentala hälsa ( Clausson, 2008). 2.2.1 Skolsköterskans utbildning och yrkesansvar Skolsköterskan är en utbildad sjuksköterska som ska finnas tillgänglig som ett personligt stöd, knuten till en skola (Wikipedia). För att arbeta som skolsköterska måste man ha svensk legitimation som sjuksköterska. Utöver detta krävs specialutbildning inom barn och ungas psykiska utveckling, folkhälsovetenskap eller omvårdnadsvetenskap, arbetsmiljökunskap, hälsopedagogik samt vaccinationsbehörighet. Utbildningen omfattar minst 3,5 år (Vara kommun, 2009-01-26). Riksföreningen för skolsköterskorna rekommenderar även specialistutbildning inom barn och ungdomars hälsa och psykiska utveckling (Riksföreningen för skolsköterskor, 2008-11-11). Skolsköterskan lyder under verksamhetschefen för skolhälsovården och arbetar ute på skolan under ett eget medicinskt yrkesansvar. Socialstyrelsens Riktlinjer, FN-konventionens om barns rättigheter och WHO: s mål styr skolhälsovårdens arbete. Skolsköterskan arbetar i nära samverkan med föräldrarna och har ett brett kontaktnät både i skolan och utanför ( Vara kommun, 2009-01-26). Det som skiljer skolsköterskan och skolläkarens arbetsuppgifter åt, är till exempel kompetensen. Läkaren har generellt större kompetens än skolsköterskan när det gäller behandling och diagnos ( Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Däremot är omvårdnad och hälsopedagogik områden som skolsköterskan ofta har en bredare utbildning inom. Mer kompetensutveckling behövs för att skolsköterskan ska kunna leva upp till riktlinjerna (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Hon har i ansvar att rapportera till verksamhetschefen eller uppdragsgivare när verksamhetens kvalitet brister. Skolsköterskan arbetar under eget ansvar och bedömer, åtgärdar och handlägger ofta hälsoproblem på egen hand. På grund av detta är det viktigt att skolsköterskan kan bedöma sin egen kompetens för att veta när hon ska be om hjälp. Det ingår i lagstiftningen att skolsköterskan ska kunna bedöma den egna kompetensen. I svåra situationer måste skolsköterskan har tillång till en skolläkare för diskussion (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). En rapport visar att det är flera skolsköterskor runt om i Sverige som anser sig själva ha för lite kunskaper om och erfarenheter om ätstörningar ( Lindström- Ahl, 11

vårdhögskolelärare 1996). Skolsköterskorna medgav att de hade en viktig funktion i vården av anorexi men att det var svårt att upptäcka sjukdomen i ett tidigt stadium. Majoriteten efterlyste utbildning i samtalsmetodik ( Lindström-Ahl et al, 1996). 2.2.2 Hälsofrämjande arbete i skolan Skolan som institution ska stå för kunskapsutveckling och lärande som framgår av läroplanen (Lpf-94). Det finns även andra frågor som skolan har ansvar över. I ett avsnitt om kunskap i läroplanen framgår det att alla som arbetar i skolan skall uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd och samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande. För dem som arbetar regelbundet med ungdomar är det viktigt att ha goda kunskaper om ätstörningar. I arbetet med barn och ungdomar är det nödvändigt att veta specifikt vilka gränser man bör sätta på de områden som kan ha en betydelse för att insjukna i en ätstörning (Glant, 2000). Mobbning är ett område som alltid ska förbjudas, då ett mycket stort antal av de patienter som drabbats av en ätstörning har blivit retade för övervikt under sin skoltid. Då det inte finns några rimliga skäl för barn och ungdomar att hoppa över måltider bör det vara obligatoriskt att delta i alla måltider som serveras i skolan. Glant avråder skolan att införa vegetariska matsedlar, eftersom en önskan att gå ner i vikt ofta är den största orsaken till valet av denna mat. Idag bedrivs det ett hälsofrämjande arbete inriktat på ätstörningar i de flesta skolor. Några exempel på detta är kompisprat och hälsosamtal som skolhälsovården har med eleverna (FHI, ett liv av vikt, 1999). När det gäller ätstörningar är en tidig upptäckt och snabba insatser viktiga. Det är viktigt att upplysa vuxna inom skolan, föräldrar och idrottsrörelsen om vilka signaler och symtom som man ska titta efter för att fånga upp en person som inte mår bra (FHI, ett liv av vikt, 1999). Man kan förhindra ätstörningar hos eleverna genom information om hur det psykologiska, fysiologiska och det sociala förändras under åren i puberteten. All personal på skolan kan spela en viktig roll för upptäckten av en ätstörning hos en elev, så att man i tid kan förhindra anorexi ( Jacalyn och McComb,2001). 12

Det medför en ökad risk för livsstilsrelaterade sjukdomar när psykiska hälsoproblem ökar hos barn i skolåldern. Ätstörningar är en av de sjukdomar som nämns som exempel (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). En uppgift som anses vara väsentlig för skolhälsovården är att vara en aktör i hälsoarbetet med barn och ungdomar. Skolsköterskan har en viktig del i det hälsofrämjande arbetet eftersom möjligheten till regelbundna kontakter med ungdomarna finns i skolan (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). En studie som undersökt skolsköterskors uppfattning om elevers hälsa, visar att skolsköterskorna bedömde elevernas mentala hälsa som försämrad (Clausson., 2008). Flickor utsatta för socioekonomiska svårigheter ansåg som en särskilt utsatt grupp. Denna bedömning baserades på hälsokontroller och hälsosamtal. Skolsköterskorna har mycket kunskap om hur elevernas hälsa men den kan utnyttjas på ett bättre sätt ur ett folkhälsoperspektiv. Det är uppenbart att skolhälsovården behöver utvecklas efter de behov som finns idag (Clausson, 2008). 3. Problemområde och syfte Detta avsnitt beskriver det problemområde och syftet som ligger till grunden för denna uppsats. 3.1. Problemområde Studier som har presenterats i detta arbete visar att ungdomars hälsa blir allt sämre. Ett flertal undersökningar visar att ungdomar som vill gå ner i vikt och bantar ökar (Glant, 2000). Skolhälsovården, där skolsköterskan är verksam, har en viktig del i det hälsofrämjande arbetet eftersom möjligheten till regelbundna kontakter med ungdomarna finns i skolan (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Då forskning visar att den psykiska ohälsan ökar hos ungdomar, och att det påverkar insjuknandet av en ätstörning är det viktigt att skolhälsovårdens kompetens och resurser utnyttjas och utvecklas (SOU 2006:77). Därför blir det av intresse att fråga skolsköterskor om deras utbildning och erfarenheter av ätstörningar. 3.2. Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med detta arbete är att genom intervju och enkät undersöka vilken utbildning skolsköterskan har fått inom ätstörningar och vilken erfarenhet som skolsköterskan har från sitt yrke. 13

Frågeställningar Vilken utbildning har skolsköterskan fått inom ätstörningar i sin yrkesutbildning? Vilken erfarenhet har skolsköterskan fått genom att bemöta en elev med en ätstörning? 4. Metod I detta avsnitt presenteras val av metod och urval. Reliabiliteten och validiteten presenteras. Därefter framgår det hur metoden är utformad, genomförande av metod och bortfall. 4.1. Metodval och urval Intervju har gjorts med chefen för skolsköterskorna i en kommun för att få en överblick över hur skolsköterskans arbete fungerar. Fem stycken skolsköterskor av 16 tillfrågade som arbetar på högstadiet och gymnasiet i samma kommun har deltagit i en enkätundersökning. Den mer förkommande svarsfrekvensen på enkätundersökningar ligger på cirka 15 procent vid enkätundersökningar ( Denscombe, 2000). Om man är ute efter att mäta något, som i detta fall utbildning och erfarenheter, så är kvalitativa studier det mest lämpliga sättet ( Trost, 2005). Är man ute efter att förstå hur en människa tänker eller reagerar, är en kvalitativ studie den mest rekommenderade. Till insamling av data till detta arbete valdes intervju och enkät som metod, i syfte att få ett så verklighetsbaserat resultat som möjligt (Thurén, 2006). I en kvalitativ undersökning kan följdfrågor utvecklas som man har svårt att göra i en kvantitativ studie (Kvale, 1996). Även val av plats för intervjun är viktig, då det ska vara ostört och inte finnas några åhörare (Trost, 2005). Intervju genomfördes under dessa omständigheter i tyst miljö. Kvantitativa studier använder man sig i hög grad av när man gör informationsinsamlingar där frågor och situationen är lika för alla deltagare. Enkäterna har skickats ut till personer som förväntas ha kompetensen att kunna svara på frågorna (Trost, 1994 4.2. Reliabilitet och Validitet 14

Reliabilitet handlar om tillförlitlighet och validitet att man undersöker det man vill undersöka och inget annat (Thurén 2006). I undersökningar ska man ha som mål att uppnå en så hög tillförlitlighet som möjligt, alltså om den genomförs på samma personer två gånger ska resultatet bli det samma, om undersökningen ska ha god reliabilitet. För att ge denna studie en hög reliabilitet bygger uppsatsens metod på ett urval av flera skolsköterskor så att tillfälligheter inte påverkar resultatet (Thurén, 2006). Validitet är ett begrepp som betyder att man undersöker vad som är avsett att undersöka. För att en undersökning ska vara trovärdig måste det som ska undersökas stämma överens med det som faktiskt undersöks (Trost 2005). Valet att göra en intervju och en enkätundersökning med skolsköterskor beror på att det är en yrkesgrupp som dagligen kommer i kontakt med ungdomar ( Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Chansen att de träffat en elev med en ätstörning är stor, vilket gör att den insamlade informationen från enkäterna håller relativt hög validitet. För att öka validiteten i detta arbete så skickades förfrågan ut till de tillfrågade via e-post om uppsatsens ämne, så de skulle få tid på sig att förbereda sig inför enkätundersökningen. 4.3. Utformning av intervju - samt enkätfrågor Intervjufrågorna till chefen för skolsköterskorna utgick från vår färdiggjorda intervjumall (bilaga 1). Dessa frågor vidareutvecklades under intervjuns gång. Då intervju med chefen och enkätundersökning med skolsköterskorna skedde under ett tidigt skede av uppsatsen, så utformades även enkätfrågorna tidigt (bilaga 3). Vid enkätfrågorna fanns inte någon intervjuare på plats så var det viktigt att frågorna utformades så deltagaren hade lätt att förstå och besvara frågorna. I resultatet presenteras de svar från de frågor som vi fann relevanta för uppsatsens syfte. Öppna frågor användes så att de tillfrågade fick möjlighet att svara med sina egna ord och utifrån sina egna förutsättningar. För att fånga skolsköterskans egen berättelse och erfarenhet så valdes frågor utan svarsalternativ (Trost, 1994). Deltagarna i vår studie har blivit garanterade anonymitet med hänsyn till de forskningsetiska principerna enligt Vetenskapsrådet (2002). 4.4. Genomförande av metod och bortfall Första kontakten togs med chefen för skolsköterskorna via telefon, där hon blev tillfrågad att delta i en intervju. Därefter genomfördes en personlig intervju på den tillfrågades arbetsplats. På grund av tidsbrist så fanns ingen bandpelare att tillgå vid intervjutillfället. Intervjun noterades och har därefter transkriberats till text. Därefter kontaktades 16 stycken 15

skolsköterskor som arbetar på högstadiet samt gymnasieskolorna via e-post, där de tillfrågades om att delta i en enkätundersökning om ätstörningar (se bilaga 2). Då responsen inte var stor så kontaktades chefen för skolsköterskorna i syfte att hjälpa till att skicka ut enkäten via e-post i hopp om att ett större gensvar. Av de 16 tillfrågade skolsköterskorna inkom enkätsvar från 5 stycken. Sammanlagt bygger resultatet i detta arbete på 6 personer. Insamlat data från intervju och enkäter transkriberades till text som redovisas i resultatdelen 4.5. Etiska överväganden För deltagarnas skull följdes de fyra forskningsetiska kraven. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2009-01-24). De personer som deltagit i vår undersökning har informerats om uppsatsen generella syfte och innehåll. Deltagarna i uppsatsens undersökning har varit helt frivilligt och inga personuppgifter efterfrågas i enkätundersökningen presenteras i resultatet. Att använda öppna frågor och att informera att inga personuppgifter redovisas gjordes med anledning till att medverkande skulle känna tillit och trygghet till att delta. Uppgifterna kommer inte heller att användas i något syfte utanför denna uppsats. Data om personuppgifter förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2009-01-24). 5. Resultat I denna del presenteras resultatet av de data som framkommit vid intervjun och enkätundersökningen. Resultatet är uppdelat efter den personliga intervjun med chefen för skolsköterskorna och enkätfrågorna till skolsköterskorna. Enkätresultatet presenteras under två huvudrubriker. Sedan följer analys av resultat och till det data som presenterats tidigare i denna uppsats. Resultatet i detta arbete bygger endast på svaren i enkätundersökningen. 5.1. Intervju med skolsköterskornas chef Chefen för skolsköterskorna berättar under intervjun att hon är utbildad legitimerad sjuksköterska i grunden och har med åren vidareutbildat sig. Hon blev färdig sjuksköterska 1975 och vidareutbildade sig senare inom medicin/kirurgi. På 80-talet genomförde hon även distriktssköterskeutbildningen och företagssköterskeutbildningen. Hon har ingen utbildning i ätstörningar utan har tillägnat sig kunskap genom åren i sitt yrke. Medelåldern hos 16

skolsköterskorna är relativt hög, 55 år och de flesta har genomfört sin utbildning under 70- talet. Chefen berättar att deras yrkesutbildning inte innehåller något om ätstörningar. Ibland erbjuds det föreläsningar och kursdagar om ätstörningar, och på det viset får skolsköterskorna kunskap och utbildning inom området. Sedan 1993 är chefen verksam inom elevhälsan där hon har ansvaret över de 23 skolsköterskorna som arbetar ute på skolorna. Dessa skolsköterskor har tillsammans ett ansvarsområde på cirka 14 000 elever. Lagen från socialstyrelsen säger att en skolsköterska ska täcka 400 elever. Varje skolsköterska har nästan 600 elever vilket innebär en resursbrist som gör att jobbet inte blir särskilt effektivt. För att fånga upp ätstörningar mäter man BMI vid hälsoundersökningarna. Skolläkare och föräldrar kopplas alltid in vid en upptäckt ätstörning. Finns det behov av hjälp remitterar man vidare till ungdomsmottagningen eller till ätstörningsenheter i närheten. Det är skollagen och socialstyrelsen som reglerar skolsköterskans arbete. Idag är kraven högre på att arbeta förebyggande än tidigare och det finns ett större behov av det psykosociala arbetet. Det märks att ätstörningar är något som har ökat ute på skolorna. För tio år sedan var det inte alls samma efterfrågan att lära sig något om ätstörningar bland personalen. Det finns en efterfrågan att lära sig mer om ätstörningar bland skolsköterskorna då skolhälsovården har märkt att antalet fall av sjukdomen har ökat. Chefen berättar att det inte bedrivs något förebyggande arbete idag mot ätstörningar ute på skolorna. Som skolsköterska anser hon att det är viktigt att ta ungdomarna med en ätstörning på allvar, när man bemöter dem. Att de känner att man lyssnar och är ett stöd. Det generella förebyggande arbetet som görs är de samtal som skolsköterskorna har med eleverna samt när UM (Ungdomsmottagning) bjuder in klasser på studiebesök. Tidsbristen gör att det förebyggande arbetet inte prioriteras. Ibland är även uppföljningen för skolsköterskorna svår då elever försvinner iväg till andra skolor eller blir behandlade av ätstörningsenheten där efterföljande arbete görs. Annars används hälsosamtalen och hälsoundersökningen som uppföljning. 5.2. Enkätsvar från skolsköterskorna 5.2.1. Skolsköterskornas utbildning inom ätstörningar 17

Ingen av de tillfrågade skolsköterskorna har fått lära sig något om ätstörningar i sin grundutbildning. Samtliga skolsköterskor har i sin utbildning studerat närliggande ämnen som till exempel nutrition och anatomi. I enkäten svarar dem att det inte är mycket de har studerat i sin utbildning som de har användning för i sitt arbete med ätstörningar idag. En skolsköterska nämner att kost och anatomin har underlättat för henne. En av de tillfrågade har tillägnat sig kunskaper om ätstörningar genom att vidareutbilda sig inom öppen Hälsa -och sjukdom efter sin grundutbildning, där enstaka kurser har förekommit inom anorexi samt motiverande samtal. Samma person har gått på kursdagar som erbjudits genom arbetet som har behandlat området ätstörningar. Samtliga tillfrågade anser att den kunskap de har om ätstörningar kommer från deras yrkeserfarenheter. 5.2.2. Skolsköterskornas erfarenheter av ätstörningar Samtliga skolsköterskor kommer i kontakt med cirka tio elever per år som är drabbade av någon form av ätstörningar. Deras erfarenheter är att många elever är svårbedömda och ligger i riskzonen för att utveckla en ätstörning. Många gånger är det andra elever och lärare som slår larm om de misstänker att någon har problem av den här typen. Ett första steg är att alltid kalla eleven till samtal för att sedan ta kontakt med föräldrar. Vid behov får elev och föräldrar kontakt med kurator och BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin). Ofta har eleven haft sin ätstörning en längre period innan hon blir upptäckt. Ätstörningsenheten i kommunen kopplas in direkt om en ätstörning anses vara allvarlig. De fem skolsköterskor har erfarenheten att bemötandet med en elev med en ätstörning är avgörande. Att ta problemet på allvar, att vara ett stöd och att inte vara dömande är något de alla förespråkar. Låg självkänsla, familjens påverkan, träning, kroppsideal, kontrollbehov och höga krav på sig själv är de faktorer som de tillfrågade anser är huvudorsakerna till en ätstörning kan utvecklas. En av skolsköterskorna svarar att hon ofta möter duktiga och målmedvetna tjejer som lägger ribban högt. De fem skolsköterskor som deltagit i denna enkätundersökning har under sina år märkt att media påverkar eleverna. De tycker att media borde ta ett betydligt större ansvar kring vilka signaler de sänder ut till ungdomarna. En av de tillfrågade skolsköterskorna svarar att det inte bedrivs något arbete mot ätstörningar idag den skola hon arbetar på. De övriga nämner hälsosamtalen med eleverna som det enda arbetet mot ätstörningar. Där kan de fånga upp en elev som riskerar att utveckla en ätstörning. 18

Hälsosamtalen används även för att följa upp eleverna som har varit sjuka genom att mäta BMI och undersöka om viktkurvan förändras. Tre av fem skolsköterskor anser sig ha tillräckligt med kunskaper för att kunna fånga upp och hjälpa en drabbad elev. De två som svarat nej anser sig inte ha tillräcklig kunskap med motiveringen att det ständigt dyker upp nya behandlingsmetoder och råd kring hur man bör bemöta och behandla ätstörningar. Massmedia borde användas så att de drabbade kan få någon form av information samt hälsoupplysning. En skolsköterska tycker att ämnet livskunskap ska införas från årskurs ett fram till studenten så att eleverna får lära sig sambandet mellan kropp och själ, samt att de får en chans att stärka sin självkänsla tidigt. Mer tjejgrupper och tjejsnack är ett förslag till att förebygga inom skolan. Sammanfattningsvis har skolsköterskorna inte fått lära sig något om ätstörningar i sin grundutbildning. De har fått erfarenheter från att bemöta drabbade elever i sitt yrke. Deras erfarenheter har lärt dem att bemötandet med en elev med en ätstörning är viktigt. Att ta problemet på allvar och att vara stödjande är många gånger avgörande. De har under åren fått erfarenheten att ätstörningar många gånger beror på låg självkänsla, familjens påverkan, träning och det kroppsideal som framställs i media. Kontrollbehov hos många unga flickor som ofta har höga krav på sig själva är något de stöter på. Det märks att ätstörningar har ökat ute på skolorna och det finns ett behov hos skolsköterskorna att lära sig mer. 6. Analys Utav 16 tillfrågade inom endast 5 svar. Detta ger en svarsfrekvens på cirka 31 procent som innebär att vi fick svar från en tredjedel av de tillfrågade. Den mer förkommande svarsfrekvensen ligger på cirka 15 procent vid enkätundersökningar ( Denscombe, 2000). Riksföreningen rekommenderar specialistutbildning för skolsköterskor inom ungdomars hälsa och psykiska utveckling. En av skolsköterskorna i vår undersökning har en vidareutbildning inom hälsa och sjukdom och läst enstaka kurser som berört ätstörningar. De övriga fyra har enbart grundutbildning till sjuksköterska, där ingen utbildning i ätstörningar har förekommit. Den som arbetar regelbundet med ungdomar ska ha goda kunskaper om ätstörningar (Heléne Glant, 2000). Enligt Riksföreningen för skolsköterskorna ska hon genom sin utbildning och yrkeserfarenhet få goda kunskaper om vad som hotar och främjar barns utveckling och hälsa. Två av de tillfrågade skolsköterskorna anser sig inte ha tillräckligt med kunskap för att fånga 19

upp och hjälpa en drabbad elev. En studie som gjorts på skolsköterskor tidigare visar att tillräcklig kunskap och erfarenhet saknas hos denna yrkesgrupp (Lindström- Ahl et al, 1996). Chefen för skolsköterskorna berättar att deras yrkesutbildning inte innehåller något om ätstörningar liksom resultatet som framkom i enkätundersökningen. När det gäller ätstörningar är snabba insatser och en tidig upptäckt viktigt (FHI, ett liv av vikt, 1999). Folkhälsoinstitutet antyder också att det är viktigt att vuxna inom skolan ska få upplysning om vilka signaler och symptom man ska titta efter för att fånga upp en person som inte mår bra. Enligt Socialstyrelsen har det visats sig att personalen inom skolhälsovården inte har tillräckligt med kunskap om till exempel skyldigheten att rapportera när elever befinner sig i riskzonen för att utveckla en sjukdom. Studier visar även att skolhälsovården har ett behov av att utvecklas och att det finns svårigheter i att dokumentera skolbarns mentala hälsa (Clausson, 2008). Chefen för skolsköterskorna och ett enkätsvar ger resultatet att det inte bedrivs något förebyggande arbete ute på skolorna gällande ätstörningar. De övriga anger hälsosamtalen som det enda arbetet som bedrivs ute på skolorna. Studier visar att den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar och Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården anser att det är viktigt att personalens kompetenser och resurser utnyttjas. Intervjun med chefen visade att varje skolsköterska har ett ansvar för 600 elever. Socialstyrelsens lag säger att en skolsköterska ska ha 400 elever. Skolsköterskorna svarar i enkätundersökningen att många gånger är det andra elever och lärare som upptäcker om någon har en ätstörning. Detta på grund av den tidsbrist som finns. Personalen har en viktig roll på skolan för att upptäcka ätstörningar (Jacalyn och McComb, 2001). Folkhälsoinstitutet antyder också att det är viktigt att vuxna inom skolan ska få upplysning om vilka signaler och symptom man ska titta efter för att fånga upp en person som inte mår bra. Forskning visar att kulturen vi lever i påverkar kroppsuppfattningen ( Nordfeldt och Sjernfelt, 2004). Många tidningsartiklar finns i västvärlden om hur modeller regelbundet kräks upp maten och granskningar har gjorts inom reklamvärlden där man fann att anlitade fotomodeller inte var friska (Glant, 2000). Media påverkar ungdomars kroppsuppfattning negativt (Jacalyn och McComb, 2001). Forskning visar att antalet fall av ätstörningar ökar i samma takt som 20

skönhetsidealen blir smalare i samhället (Glant, 2000). Personer som får en ätstörning försöker många gånger få kontroll över den egna kroppen och tillvaron genom att svälta sig (Medivia AB, 2008-11-17). Samtliga skolsköterskor har erfarenheter av att många elever med ätstörningar har ett högt kontrollbehov och att många har höga krav på sig själva. De deltagande skolsköterskorna anser att media borde ta ett större ansvar. Media borde användas som en hälsoupplysning i det förebyggande arbetet mot ätstörningar enligt skolsköterskorna. Man kan förhindra ätstörningar genom information (Jacalyn och McComb, 2001). 7. Diskussion Detta arbetets syfte var att vad skolsköterskorna har fått för utbildning inom ätstörningar och vilken kunskap de tillägnat sig från sin yrkeserfarenhet. En aspekt som bör tas i anspråk är tolkningen av svaren i resultatdelen. Då vi inte medverkade när de tillfrågade besvarade enkäten så fanns inte tillfälle att besvara eventuella följdfrågor. Detta kan ha bidragit till att deltagarna inte kunnat svara på frågor och med detta kan relevant information ha gått förlorad. Diskussionen är uppdelad efter metod och resultat. 7.1. Metoddiskussion Det har inkommit fem stycken svar av de 16 stycken tillfrågade skolsköterskorna. I början blev vi besvikna då vi ansåg att det var ett lågt deltagande. Men i jämförelsen litteraturen vi har som referens till enkätundersökningar så är 31 procent ett bra underlag (Denscombe, 2000). Så vi anser att vårt resultat är tillförlitligt. Det är värt att nämna att om fler hade deltagit i vår undersökning, hade resultatet kanske varit annorlunda. Fler erfarenheter hade gett mer underlag till detta arbete. Vi ansåg att en intervju med chefen för skolsköterskorna skulle vara bra så att vi fick en översikt över skolsköterskans yrkesroll innan enkätfrågorna gjordes och skickades ut. Att intervju och enkätundersökningen gjordes så tidigt i arbetet bidrog även till att vi kan ha missat att ställa frågor som kan ha varit relevanta för att fånga det vi ville undersöka. Vi var dock mycket noga med att ställa frågor utan svarsalternativ som Trost (1994) rekommenderar vid enkätundersökningar. Vi har inte behövt tolka något svar på egen hand. Hade vi vetat att fem stycken skulle ha deltagit i enkätundersökningen hade vi valt att göra en personlig intervju med även dessa för att få chans till följdfrågor. Resultatet hade kunnat vara annorlunda och intervjuer hade gjorts med samtliga skolsköterskor. 21

Nackdelen med att välja två metoder var att sammanställa resultatet. I efterhand anser vi att två metoder varit tidskrävande då vårat resultat till stor del bygger på enkäterna. Intervju har fungerat som en informationskälla till detta arbete och inför enkätundersökningen. Men då chefen för skolsköterskorna uppgav mycket information om att utbildning saknas så valde vi att även presentera detta som resultat. 7.2. Resultatdiskussion Skolhälsovårdens mål är att följa elevernas utveckling och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa. Skolsköterskorna ska genom sin utbildning ha fått goda kunskaper om vad som hotar och främjar barns hälsa- och utveckling (Socialstyrelsens riktlinjer för skolhälsovården, 2004). Det har visat sig att all personal på skolor kan spela en viktig roll Ätstörningar hos elever kan förhindras genom information om hur det psykologiska, fysiologiska och hur det sociala förändras under ungdomsåren (Jacalyn och McComb, 2001). Som skolsköterska menar vi inte att man ska vara någon expert på ätstörningar. Det finns specialister som har det ansvarsområdet. Utifrån ovanstående fakta och den forskning som visar att ätstörningar tenderar att öka i dag, så anser vi att skolsköterskorna borde ha någon form av grundläggande utbildning inom området, då hon har daglig kontakt med ungdomar. Att ätstörningar är den sjukdom som har högst dödlighet av alla psykiska sjukdomar tycker vi även är en anledning till att detta borde prioriteras i utbildningen för dem som arbetar inom skolhälsovården. Att skolsköterskorna har erfarenheter om ätstörningar framgår klart då de anger att de möter cirka 10 stycken elever av 600 per år. Det är ett relativt högt antal på en arena där det finns så många ungdomar och då de har andra områden att arbeta med in om skolhälsovården. På grund av det höga antalet fall som skolsköterskan möter per år i relation till att ätstörningar tenderar att öka bland ungdomar, fanns en förhoppning hos oss att de hade fått någon form av utbildning. Resultatet visar att medelåldern bland de tillfrågade skolsköterskorna är relativt hög och genomförde sin grundutbildning på 70-talet. I bakgrunden i denna uppsats presenteras fakta att kunskapen om anorexi var liten före 70-talet. Detta är troligen en bidragande orsak till att de verksamma skolsköterskorna inte har någon utbildning inom området. Ätstörningar har ökat de senaste åren och det tror vi kan vara en orsak till att kompetensen inte har varit lika efterfrågad innan. Även att detta är anledningen till varför ätstörningar inte funnit med i utbildningen. Vi har dock inte undersökt om det skett några 22

förändringar kring detta för skolsköterskan som utbildar sig idag. Även om dem som utbildar sig idag får någon form av utbildning inom ätstörningar så tycker vi att tilläggskurser i sådant fall ska finnas för de som saknar det från sin utbildning. En annan anledning till varför skolsköterskan saknar utbildning inom ätstörningar kan vara att det inte har varit eller enbart är hennes ansvarsområde. Skolsköterskan samarbetar med andra aktörer som hjälper till, exempelvis BUP, ätstörningsenheter och ungdomsmottagningen Detta kan göra att det inte ställs lika mycket krav på personalen inom skolhälsovården. Vi är övertygade om att fler elever skulle kunna fångas upp fortare om skolsköterskorna fått lära sig om ätstörningar i sin utbildning. Uppsatsens resultat och andra studier visar att det finns en efterfrågan att lära sig mer. Detta innebär för oss att det behövs mer än enbart erfarenhet för att kunna fånga upp och hjälpa en elev med en ätstörning. Det framkom från resultatet i denna uppsats att tre av fem skolsköterskorna anser sig ha tillräckligt med kunskap för att bemöta och hjälpa en elev drabbad av en ätstörning. Vi funderar över vad denna kunskap innebär när de deltagande svarar att de inte någon utbildning inom ätstörningar. De baserar sin erfarenhet på cirka 10 elever som de möter varje år och vi funderar på vilken erfarenhet de har haft när de möter den först drabbade. Är denna individ bara ett erfarenhetsobjekt, och innebär det att skolsköterskan inte alls har fått så goda kunskaper om vad som hotar och främjar hälsan i sin utbildning som mål och lagar kräver? Det är intressant att en studie utförd på skolsköterskor visar att skolsköterskorna själva anser sig ha för lite kunskaper och erfarenheter kring ätstörningar (Lindström-Ahl et al, 1996). Dock kan det bero på att denna undersökning gjordes 1996. Idag tenderar ätstörningar att öka i vårt moderna samhälle så mycket har förhoppningsvis hänt både gällande kunskaper och erfarenheter hos skolsköterskorna i vår undersökning i jämförelse med den som gjordes då. Men att skolsköterskornas kunskap och erfarenheter om ätstörningar undersöktes redan då visar på att skolsköterskan har en viktig roll i arbetet med ätstörningar. En av skolsköterskornas yrkeserfarenhet är att media har ett stort inflytande på ungdomarna. De tycker att massmedia borde ta ett större ansvar och fungera som en hälsoupplysning samt ge information. Denna erfarenhet stämmer överens med vad forskning visar kring medias roll och vad som kan påverka den egna kroppsuppfattningen negativt (Van den Berg et al, 2007). 23