slutrapport September 2012 tankesmedjan Kombinator Handlingsprogrammet för att näringslivsutveckla kultursektorn. Programpunkterna: Tankesmedja. Nätverk och mötesplatser
Förord Denna rapport utgör en avslutande del i Handlingsprogrammet för att näringslivsutveckla kultursektorn, där tankesmedjan Kombinator varit en punkt i programmet. Det andra området som legat under mitt ansvar är Nätverk och mötesplatser. I rapporten bifogas även utvärderingar av de projekt som ingått i det sistnämnda ansvars området. Projekten har berört tankesmedjans verksamhet i så motto att de varit föremål för diskussioner med tankesmedjan som ett viktigt bollplank. Det finns därför ingen poäng med att skapa ett eget dokument för de få utvärderingar som det här handlar om. Det har varit tankesmedjans intention att utforma rapporten så att den blir enkel både att förstå och läsa. Tankesmedjan har också en önskan om att rapporten kan vara ett bland flera verktyg för regionen att stödja sig på i det fortsatta arbetet med de kulturella näringarna. På vissa ställen hänvisas det till den delrapport som tankesmedjan presenterade hösten 2011 samt till den omvärldsanalys som utgjorde bilaga till del rapporten. Slutrapporten är ett starkt koncentrat av delrapporten samt av de anteckningar som tankesmedjan fört genom åren. Det kan vara bra att ha delrapporten med omvärldsanalysen och Robert Stasinskis rapport nära till hands när man läser slutrapporten. Tankar och idéer runt tankesmedjans uppdrag redovisades i delrapporten, men några saker behöver kanske repeteras. Tankesmedjans uppdrag handlade om att arbeta med de kulturella näringarna, inte med de kulturella och kreativa näringarna. Fortfarande saknas en nationell och enhetlig definition av dessa näringar. Tankesmedjan har valt att i huvudsak fokusera på de verksamheter som ligger inom den inre cirkeln, det vill säga de verksamheter som betecknas som genuint konstnärliga (exempelvis bildkonst, dans, konsthantverk, musik). Med tanke på den begränsade tid tankesmedjan haft till sitt förfogande har vi inte ansett det vara rimligt att gå igenom var och en av dessa verksamheter. Vi har istället tittat på de övergripande behov som delas av samtliga konstområden. Diskussioner som förs kring de kulturella och kreativa näringarna handlar inte sällan om att koppla samman dessa näringar med det traditionella näringslivet, konst närer ska möta ingenjörer. 2
Detta är naturligtvis en intressant vision och tankemodell. Vi är emellertid övertygade om att sammankopplandet mellan konst och näringsliv är ett senare steg i en flerstegsraket. För att modellen ska fungera måste de aktörer som är verksamma inom den kulturella sektorn få bättre villkor för sin basverksamhet. Många brottas idag med att få både tid och råd att överhuvudtaget kunna arbeta med det de har utbildning och kunnande för. Det krävs också självförtroende för att vilja söka och gå in i samarbeten med utanförliggande områden. Sådant självförtroende får man endast genom sitt eget arbete. På så sätt blir man klar över vilka områden man vill och har behov av att samarbeta med. Till sist vill jag tacka alla dem som under åren med skiftande tidslängd medverkat i tankesmedjan. De är utan inbördes rangordning följande: Claes Boman, Lotta Lekvall, Bo Öhrström, Evelina Wahlqvist, Jonas Anderson, Sara Vogel-Rödin, John Armbrecht och Thomas Oldrell. David Karlsson har, utan direkt medverkan, ändå bidragit med ovärderlig kunskap till tankesmedjans arbete. Göteborg 2012-08-28 Jörgen Svensson Processledare och ansvarig för Tankesmedjan Kombinator 3
VISION Opinions are like assholes... everybody has one. Citatet från Clint Eastwoods råbarkade hjälte Harry Dirty Harry Callahan i filmen Dead Pool skulle like gärna kunna handla om visionen att bli en ledande stad för kultur ella och kreativa näringar. Visa oss den stad eller region på planeten som inte avsatt pengar, tid och intelligentia åt detta ändamål? Nätet vimlar av programförklaringar och strategier från orter och landsändor som alla strävar efter att bli bäst på att locka till sig och behålla den kreativa klass som allmänt pekats ut som nyckeln till gynnsam ekonomisk utveckling. Titeln som världens bästa stad för kulturella och kreativa näringar har helt enkelt blivit vår tids heliga Graal. Det mest kreativa - om man med kreativ avser verkligt originella tankar - borde således vara att helt enkelt strunta i dessa näringar och istället söka lyckan på annat håll. Så långt har vi dock inte valt att ta vårt arbete. Vi tror nämligen att ökat fokus på de kulturell och kreativa näringarna inte bara är rätt väg att gå. Det är helt nödvändigt. För om vi slutar prata om det nya en stund och istället fokuserar lite på det gamla, så inser man snart att det vi upplever är en ny renässans. Liksom på 1300-talet har nya upptäckter och tekniska framsteg på kort tid ändrat förutsättningarna för hur vi lever våra liv. Detta har i sin tur drivit fram en pånyttfödelse inom konst, kultur, litteratur och vetenskap. De näringar som vi idag lite slarvigt valt att beteckna som de konstnärliga, kulturella eller kreativa kommer inte att kunna hållas isolerade från övrigt näringsliv särskilt länge. Mycket snart kommer vi istället att prata om smarta näringar och industrier. Företag och individer vars fokus ligger på att skapa nytt. Strävan efter att få fram energisnåla och rena transporter, alternativa energikällor, ny medicin, alternativa och förnyelsebara bränslen, hållbart jordbruk med mera, kan med rätta kallas kreativa yrken de med. Högteknologiska områden som till exempel biotech och cleantech skiljer sig egentligen bara i tillverk ningsmetoder, prestige och möjlig ekonomisk avkastning från de yrken vi traditionellt valt att kalla kreativa. Vi tror helt enkelt inte man kan hoppas på ett blomstrande och livskraftigt Göteborg och Västra Götalandsregion om vi inte lär oss identifiera, förstå och tillgodose de behov som dessa näringar har och kan komma att få. System som uppmuntrar nyfikenhet, skänker mod att utforska nya tankar och idéer samt tryggheten att våga misslyckas och försöka igen. Eftersom kulturen är den hörnsten på vilken konkurrenskraftiga och kreativa industrier byggs är regionen, i vår vision, en plats där man förbundit sig att prioritera tillväxt och mångfald inom alla kulturella aktiviteter och erbjudanden. Detta innebär att man bäddat in kulturella aspekter och utveckling i alla aspekter av stadens beslutsfattande - i vår ekonomiska utveckling, markanvändning, planering av transportsystem och anläggningar och så vidare. Detta innebär även att bibliotek, kulturinstitutioner och sociala system arbetar tillsammans med privata initiativ för att säkerställa att kulturevenemang av alla slag är tillgängliga och överkomliga i pris för regionens medborgare. En mångfald som fungerar som källa till inspiration för konst närer och kreatörer, är till gagn för våra medborgare, våra konstnärliga yrken, vårt näringsliv och våra besökare. 4
Detta kulturella ekosystem kommer att fortsätta att blomstra eftersom man sedan länge förstått den komplexa uppsättning relationer och det ömsesidiga beroende som finns mellan dess aktörer. Man har insett att alla faktorer utgör lika viktiga delar i det fungerande ekosystemet, inklusive enskilda konstnärer, den kreativa industrin, myndig heter, kreativa icke-vinstdrivande såväl som kreativa vinstdrivande sektorer, samt besökare och medborgare i stort, som tillsammans utgör ett brett utbud av kulturella konsumenter. Kulturell medvetenhet och förståelse är utmärkande för regionen. Kultur kommer inte längre ses som ett nödvändigt ont, utan som en kritisk dimension i utvecklingen och ett riktmärke för regionens mognad, förfining och tolerans. Om vi kan lyckas med ansatsen? Varför inte? Vi har allt som krävs. Det handlar egentligen bara om att bestämma sig. Ökat engagemang stimulerar till ett större deltagande, större delaktighet ger gemenskap, mer resurser och ökad medvetenhet. Medvetenhet ökar erkännandet, engagemang och delaktighet. Så fortsätter cykeln. Tillsammans kommer alla faktorer, alla ingående sektorer och individer, att driva kvaliteten och uppfattningen av kulturellt värde vidare. TID ATT PRIORITERA Sänk Ostindiefararen på samma plats som originalet förliste på. Ostindiefararen handlade om att blåsa liv i gårdagens framtid. Det har kostat ohyggligt mycket att bygga upp skeppet och ohyggligt mycket att hålla igång det. Snart står Ostindie fararen inför att byggas om och renoveras. Idéerna kring skeppet handlar om att det är en båt. Man har funderat kring lösningar för att driva restaurang, företagskonferenser och så vidare på skeppet. Inget av detta är dock ekonomiskt hållbart. Ostindiefararen är inte en båt, den är en annons som gick i Kina. Med bra avkastning! I vissa delar av Kina där båten har varit på besök är Göteborg det enda man vet om Sverige. Det finns ett enormt värde i båten som man idag inte har tagit vara på. 5
ATT TÄNKA PÅ ELLER ATT GÖRA Man bör inte bortse från att ekonomisk tillväxt innebär konflikter av olika slag. Det gäller inte minst de kulturella näringarna. Alla kulturprojekt och alla kulturföretag rymmer konflikter och är indragna i konflikter. I den dominerande diskursen finns en tendens att blunda för det. Det är mycket tal om tillväxt och uppåtstigande kreativa klasser. Men ekonomisk tillväxt är aldrig konfliktfri och det finns en klassdimension också i kulturekonomin. Processen är inte mekanisk utan mer ekologisk. Kulturnäringarna måste därför betraktas ur såväl ett historiskt perspektiv som ur ett maktperspektiv. Det är bra att arbetet med Kreativa och Kulturella Näringar (KKN) sker över förvaltningsgränser. Arbetet måste dock ha en tydlig rollfördelning. EN uppdelning mellan näringspolitiska mål respektive kulturpolitiska mål. De två områdenas skilda mätskalor bör respekteras. (Se delrapporten sidorna 19-22) Vill man stimulera kulturnäringarnas utveckling räcker det inte med allmänna satsningar på nyföretagande. Det krävs specialsatsningar och branschkunskap. Kännetecknande för de kulturella och kreativa näringarna är just det stora antal småföretag i kombination med ett fåtal större företag. Medelstora företag saknas nästan helt. Det är bättre att tala om konkreta kulturnäringar än om en allmän upplevelseindustri eller kreativ ekonomi. Handfasta studier av olika kulturnäringars produktionsvillkor är bättre än att försöka identifiera kreativa klasser. Regionen bör verka för att bli en pilotregion för att testa nya former och regler för start och drift av småföretag. Inom kulturföretagandet, och inom andra småföretag, finns alltid en konflikt mellan socialförsäkringssystemens skydd och utsattheten som småföretagare. Offentliga initiativ som inte har en stark förankring i kulturlivet, och gentemot kulturföretagarnas egna formulerade behov, får det svårt. Modellen med beställare och utförare som utarbetats i Västra Götalandsregionen för offentliga insatser är en modell som kan utvecklas. Utförarna måste i hög grad vara en del av kulturlivet och inte enbart regionens egna organisationer. Trovärdigheten i sektorn bygger på att de som ska utföra ett uppdrag själva befinner sig i en likvärdigt utsatt situation som dem de ska arbeta med. Indikatorer och mätmetoder måste vara relevanta. Man får lita till kunskapen i sektorn och ibland till okonventionella metoder. 6
Vill man göra relevanta och effektiva insatser för att stödja kulturföretagandet, bör de ske i nära samråd med sektorn och med stor kunskap om kulturföretagandets specifika villkor. Avstår man från det, är insatserna dömda att misslyckas. Konstnärliga satsningar måste ha möjlighet att misslyckas. Man kan inte att i förväg räkna ut effekter av konstnärlig verksamhet. Det är viktigt att förstå sambanden mellan en icke-lönsam, men ändå ekonomiskt viktig, kulturell verksamhet och sådan kulturverksamhet som med fördel bedrivs i företagsform. Man måste på strategisk nivå vara medveten om gränssnittet mellan kulturpolitiken och en politik för kulturnäringarna. Kulturens roll för ett samhälles ekonomiska utveckling är viktig, kanske ännu viktigare än vad kulturens förespråkare hävdar när de hänvisar till kultursektorns ökade ekonomiska betydelse. Man får inte föreställa sig utvecklingen av kulturnäringarna som ett i förhållande till andra näringsgrenar isolerat fenomen. Det är tvärtom nödvändigt att se dessa näring ar som inbäddade i den lokala kontexten och i besittning av en innovativ energi. Denna energi utgör en katalysator för alla näringsgrenar, åtminstone de som har betydelse i en kunskapsintensiv ekonomi. Regionen bör undersöka möjligheterna att utveckla aspektpolitik. Det vill säga att alla samhällsåtaganden inom sig rymmer en kulturaspekt, och därför bör bidra till utvecklingen av kulturell och konstnärlig verksamhet. Skapa möjligheter för näringslivet att kulturutvecklas. När kultur och näringsliv ska möts kommer nästan uteslutande alla deltagare från offentlig sektor. Mäklarfunktionen efterfrågas på många håll inom kultursektorn, däremot efterfrågas inte detta från näringslivet. Att vända perspektivet och kulturutveckla näringslivet hade troligtvis också per automatik inneburit att kultursektorn hade näringslivsutvecklas. Det bör vara en prioriterad fråga inom Västra Götalandsregionen att stödja satsningar som leder det som produceras inom de kulturella näringarna till en marknad. Det spelar ingen roll hur många inkubatorer som skapas, eller hur väl affärsstödsystemen utvecklas, om man ändå inte lyckas lokalisera någon marknad. Vägen till marknaden är oftast den viktigaste fasen i den ekonomiska tillväxten för den enskilde kreatören Det angeläget att infrastrukturförändringar som riktas mot marknaden sker i nära samarbete med branschen. Detta för att marknaderna för att de kulturella näringarnas olika branscher ser olika ut. 7
Fokus ligger ofta på publikutveckling men ur ett marknadsperspektiv borde även kundutveckling diskuteras. Ett generellt problem i svensk kulturpolitik är den undanträngningseffekt som subventioner medför. En ung musiker säger i en intervju: I och med att Kultur i Väst, på enheten Kultur och Upplevelse, distribuerar subventionerade produktioner ut i regionen dumpas marknaden för resten av det fria musiklivet. Det skulle vara bättre att använda medlen som en hjälp för kommunerna att bygga nätverk runt kulturarrangemang. Man bör se den stora potential som finns i regionens storstad, även för de kreatörer som inte bor i Göteborg. Det sker en påtaglig växelverkan mellan olika miljöer i regionen. Göteborg behövs för att möta publiken, här finns scenen och köpkraften, medan landsbygden används i själva skapandeprocessen. Göteborg och Västra Götalandsregionen har olika förutsättningar. Idéer som har till syfte att tillvarata Göteborgs marknadspotential ska inte, av rent regionalpolitiska skäl, realiseras i Strömstad eller någon annan mindre kommun för att kunna erhålla regionalt stöd. Ta vara på möjligheterna i den kulturella mångfald som regionen erbjuder. Västra Götalandsregionen har en stor rikedom i kulturella uttryck. Denna mångfald, med ursprung från världens olika hörn, bör mer aktivt belysas, medvetandegöras och uppmuntras. Att ta tillvara den inre mångfalden möjliggör också ökad synlighet på den globala kartan som en konstens, kulturens och kreativitetens nav. Kontakter med representanter för omvärlden kan bidra till möjligheter för aktörer inom kulturella näringar att bland annat hitta kompetenta hantverkare men också nya, mindre kostsamma produktions- och marknadsområden.vilka grupper kan fungera som handelsmän och kontaktpersoner i försöken att kopp la ihop folk med olika kompetenser från olika kulturer? Vad behöver kulturarbetare hjälp med för att kunna nå en internationell marknad? Inom näringslivet är det mer självklart att arbeta internationellt, att lägga ut delar av produktioner i olika länder. Gör en översyn av regionens Artist-in-Residence-platser. Om platser väljs utifrån ett marknadstänk kan modellen med Artist-in-Residence få stor betydelse. Regionen bör välja platser med relevans för samtidskonsten, det vill säga mötesplatser för betydelsefulla aktörer inom respektive område. Ett komplement till Artist-in-Residence kan vara att knyta en internationell curator, eller konstambassadör, till regionen för två eller tre år i taget. Uppdraget skulle bestå i att presentera och marknadsföra regionala konstnärer internationellt. De konstnärer som blir en del av satsningen ska å sin sida åläggas att dela med sig av nyfunna internationella nätverk till andra konstnärer i regionen. (För vidare läsning se Robert Stasinskis rapport) Ett annat förslag är att regionen bjuder in curatorer, museiintendenter, samlare och kritiker till ett årligt Pecha Kucha-liknande event (föreläsningsserie där varje föreläsning illustreras med ett bildspel av 20 bilder, som visas 20 sekunder vardera), där ett stort antal lokala konstnärer presenterar sig själva. Detta borde vara relativt lätt att arrangera, och även lätt kunna anpassas till internationell, nationell eller regional nivå. 8
Regionen har små eller inga möjligheter att påverka traditionella medier men bör kunna stödja utvecklingen av nätbaserad kulturinformation. Den mediala uppmärksamheten är av stor betydelse för den kulturella sektorn. Regionen saknar aktörer (megafoner) som har kraft och auktoritet att nationellt och internationellt att föra ut det som produceras i regionen. Undersök möjligheterna att upprätta en riskkapitalfond för investering i kreativa företag. Titta på kreatörsstipendier, entreprenörslån samt synliggörande av alternativa modeller som crowd funding, sponsring och partnerskap. Affärsverksamhet behöver finansiering. Regionen behöver verka för att utveckla en infrastruktur som erbjuder olika former av finansiering till kulturentreprenörer. Avsätt tio miljoner kronor i en riskkapitalfondfond för kreativa företag. Blir det avkastning på investeringarna så är detta ett stort plus. Men bara genom att det är medel i arbete för att få igång och testa idéer gör det nytta för regionen. Vinster går tillbaka till fonden för nytt risktagande. Ett annan idé kan vara att testa skapandet av en fond för kreativa företag med investmentbolag. Likt den pilotfond för sociala företag som är på gång i regionen i samverkan med europeiska investmentbolag. Det är uppseendeväckande att kulturskapare så ofta anlitas utan att arvoderas. Kultur arbetare kommer inte med i grupper/sammanhang då de inte har betald tid att komma på. Samma problematik som för övriga småföretagare. Fria medel till konst och kultur. Medlen är till största del låsta till fasta åtaganden, till befintliga satsningar/institutioner. Se till att regionen på riktigt kan förmedla fria utvecklingsmedel till det oprövade inom konst/kultur/kreativitetsfältet. Ha korta ledtider för den typ av beslut som då fattas. Fria medel förutsätter att Kultsekretariatet/Kultur i Väst organiseras så att tjänstemännen får möjlighet att uppdateras om vad som ligger i framkant, det vill sägas att de i högre grad än nu kan röra sig ute i den icke-institutionella verkligheten. Lokalfrågan är central för utvecklingen av kultursektorn. Regionen bör därför kontinuerligt arbeta för att förbättra situationen för kreatörer. Tillhandahållande av lokaler till konstnärer och kreatörer är en nyckelfråga. Tillåt tidsbegränsad ockupation av tomma lokaler. Lokaler borde inte få stå tomma. Regionen bör initiera ett system där det är tillåtet att ockupera ytor så länge de står tomma. Ett alternativ skulle kunna vara att offentligt och privat tillhandahålla äldre byggnader för upprustning och bruk av kreatörer. Nya idéer föds i gamla hus, som Jane Jacobs sa. Kartlägg de offentliga byggnader som står tomma i regionen. Exempelvis nedlagda förskolor, vårdcentraler, postkontor, polisstationer och så vidare. En exponering av sådana lokaler skulle även kunna locka kreatörer att komma till regionen. 9
Regionen bör undersöka möjligheterna till förmedling av lediga/billiga råa lokaler i hela regionen lokaler som tillfälligt eller långsiktigt kan vara tillgängliga för konstnärligt/kreativt verkande. Ett pågående arbete som tankesmedjan initierat är Lokalpool som tagits över av organisationen Tillt. Låt kreatörer få köpa (eller bli delägare) i offentliga byggnader som behöver rustas upp till subventionerat värde mot att de bidrar med renovering. Regionen bör undersöka vilka möjligheter man har att påverka reglerna för offentlig upphandling. Den offentliga upphandlingen behöver ses över för att bättre kunna möjliggöra för mindre företagare och aktörer inom KKN. Upphandling behöver diskuteras utifrån följande teman: - Lågt intresse hos leverantörerna - Bristande kompetens hos leverantörerna - Bristande kompetens hos beställaren - Priset styr - Bidragsgivare kontra kund - Regelverket Undersök möjligheterna för att varannan offentlig upphandling av tjänst eller produkt med kreativt innehåll ska gå till en ung kreatör i regionen. (För mer om upphandling se delrapporten sida 104) Regionen bör se över vilka möjligheter man har att påverka att socialförsäkringssyste men bättre matchar villkoren för småföretagare i allmänhet och kulturföretag i synnerhet. Många utövare inom de kulturella näringarna är multikombinatörer, det vill säga att man kombinerar olika försörjningsätt under verksamhetsåret, så som F-skatt, stipendier, tillfälliga anställningar, A-kassa, projektbidrag. De här kombinationerna krockar såväl med varandra som med socialförsäkringssystemens krav och förutsättningar. Den rådande svenska diskursen om kulturnäringar rör sig i hög grad i örnperspektivets högre rymder. Även det minsta lilla projekt kan virvla iväg i frågor om definitioner och mätmetoder och kulturräkenskaper. Att få konkret kunskap om enskilda kulturorganisationers ekonomiska villkor, ett myrperspektiv, är viktigt. Vill man få till stånd en utveckling för en bransch som kulturnäringarna eller för en plats, en stad eller en region, är det emellertid avgörande att man lyckas skaffa sig ett systemperspektiv, ett myrstacksperspektiv. (För vidare läsning se omvärldsanalysen i delrapporten kapitel 6, Myrstacksperspektivet. ) 10
En politik som vill stärka kulturnäringarna måste vila på ett stabilt kunskapsunderlag. Kunskapen produceras i huvudsak inom tre sfärer. - Policyutveckling politiska styrdokument, handlingsprogram och så vidare. - Akademisk forskning skilda discipliner. - Praxis kulturutövarnas egna, tysta kunskap (Se delrapporten kapitel 3 Kunskapsproduktion) Regionen bör hålla sig informerad om vad som sker på nationell nivå för att ta fram definitioner på KKN. Detta gäller även hur sektorn ska mätas. Regionen bör vara förberedd på att förse statistikinsamlande myndigheter med material. Även om man bestämt sig för omfånget av kulturnäringarna det vill säga vilka branscher, delsektorer eller näringsgrenar som ska räknas dit återstår ändå problem när omfattningen av dessa näringar ska beräknas. Hur mycket bidrar kulturnäringarna till samhällsekonomin som helhet? Statistisk kunskapsinsamling har sina begränsningar. Vi rekommenderar därför att man kompletterar med mer kvalitativ kunskapsinsamling. En fråga för regionen att studera vidare är om det finns specifika villkor, särskilda förutsättningar för just denna region. Vilka är de i så fall och vad får de för effekt? Prova verkliga modeller. Utvärdera dessa och sprid resultatet. Best practices är ofta bra som exempel. Det är viktigt att dra lärdom av gjorda erfarenheter. Vilka metoder fungerar? Vilka fungerar sämre? För att nå ökad kunskap om fältet, studera kontinuerligt konkreta kulturföretag för kontinuerligt inflöde av kunskap. Lita till den kunskap som finns i kultursektorn. Här finns en ofta outnyttjad och tyst kunskap. Var inte rädd för det lilla, det småskaliga. Utveckla former för mikroinsatser. Regionen bör hitta former för kontakt med den internationella forskning som finns kring kulturkluster. Låt insikterna från denna påverka politiken för kultursystemen och kulturinkubatorerna. Sprid kunskaperna vidare till regionens kulturaktörer. Satsningarna på Cultural Planning i regionen bör ske i samordning med satsningar na på kulturnäringarna. Inled samarbete och kunskapsutbyte med Region Halland kring metoder för utvecklandet av systemövergripande kulturområden. Konstens föränderlighet i tid och rum samt svårigheten att definiera konstnärlig kvalitet understryker att beslutsfattare behöver referensgrupper för att få hjälp att identifiera bärande kulturverksamheter. Frågan om vad konstnärlig kvalitet är kommer alltid att förbli oavgjord. Kvalitet går inte att definiera på ett varaktigt sätt, den är föränderlig i tid och rum. Regionen bör utveckla Genväg.nu genom att bland annat skapa ett register och tillhandahålla uppgifter för alla kreativa utövare i regionen. Detta kommer i sin tur att framkalla samarbeten mellan olika näringsidkare. 11
I utvecklandet ingår att samla och sprida information om offentliga upphandlingar, stipendier med mera. Regionen skulle kunna förmedla hjälp med ekonomi, personalfrågor, pensionsupplägg, juridik, städning, larm och så vidare. Samt allt annat praktiskt som kan upplevas som ett hinder när en ny kreativ verksamhet skall startas. Därigenom föder en Helpdesk som denna även andra näringar och skapar nya kontaktnät runt de nya kreativa företagen. Undergroundkultur bör värnas. Mycket som sker där går att koppla till konstens inre kärna. Det finns mycket i denna kultur som man kan lära av, därför bör man följa den noga. Subkulturer är en viktig del av platsens infrastruktur och bidrar till kulturell dynamik såväl som till image och marknadsföring. Skapa möjligheter för mentorskap. Genom mentorskap får man inte bara tillgång till kompetens, utan även till nätverk. Pensionärer är en i alltför hög grad outnyttjad resurs i Sverige. Genom att vända sig till dem får man personer med lång erfarenhet, som har möjlighet att avsätta tid. Ett organiserat mentorskap torde relativt enkelt kunna iscensättas. Förslaget kräver dock, i likhet med flera av rapportens andra förslag, en förmedlingsresurs. Regionen bör studera utvecklingen runt Järntorget och långgatorna i Göteborg House of Win-Win har lokaliserat ett stort antal aktörer inom de kulturella näringarna. Endast en hållplats skiljer området från teknikföretagen på Lindholmen. Men det rör sig om två helt olika affärskulturer, där båda kulturerna saknar varandras kompetenser: Järntorgets kreativa kompetens och Lindholmens spetskompetens. Man skulle exempel vis kunna tänka sig att man istället för att outsourca arbetskraft till Indien outsourcar till Järntorget. Regionen bör fortsätta att stödja och engagera sig i de satsningar inom entreprenörskap som görs på de konstnärliga utbildningarna vid Göteborgs universitet. Inom regionen finns högskoleutbildningar inom de flesta konstområden. Årligen examineras ett stort antal studenter från utbildningarna. Här finns en stor potential för de kreativa näringarna. Regionen rymmer även ett antal förberedande konstutbildningar. Några elever går vidare till högskolorna men långt ifrån alla. Också bland dessa elever finns en potential att utveckla entreprenörskap. Regionen bör därför uppmuntra kunskapsförmedling om entreprenörskap även på dessa utbildningar. Skapa lokala tankesmedjor efter Seminarieserie XX modellen med en mix av fria aktörer, politiker och tjänstemän. Young rebels: Ett team av kreatörer som erbjuder företag en tjänst där man använder kreatörer för att angripa ett problem. Till en billig kostnad. Syftet med idén är att visa på framtida utvecklingsmöjligheter och vad kreatörer kan tillföra ett företag. Detta skapar också möjligheter till fortsatta uppdrag för kreatörerna. En fortsättning på samarbetena kan till exempel ske i projektform. 12
När regionen har identifierat viktiga frågor/cases kan man bjuda in projektledare som leder en diskussion om frågorna/casen. Diskussionsdeltagarna bör komma utifrån och ha viss vana vid att agera inom den kulturella sektorn, men inte alls vara berörda av det aktuella projektet. Ingångsfrågan skulle helt enkelt vara: Hur skulle ni angripa det här? Deltagarna skulle kunna vara Affärsänglar, fondförvaltare, marknadsanalytiker, advokater och så vidare. Cirka 15 personer skulle utgöra en lagom grupp, därtill en processledare och en dokumentatör. Dessutom krävs en regissör och en bra budget. UTVÄRDERING AV GENOMFÖRDA PROJEKT (Nätverk och mötesplatser) SEMINARIESERIE XX (Se beskrivning av projektet i delrapporten) Projektet har genomförts i Angered, Tibro och Alingsås (pågår). Det positiva med projektet har varit att det samlat viktiga aktörer som ofta inte tidigare suttit vid samma bord. De har träffats utifrån en konstruktiv dialog och inte utifrån motstridiga intressen. En bra utveckling av modellen skulle kunna vara att man går från inspirationsmöte för kreatörer till utvecklingsprocess för kulturella och kreativa näringar. Modellen bygger på att få till en bred förankring hos den intresserade allmänheten och aktivering av potentiella påverkanspersoner kring utvecklingen av KKN. Projektet har uppskattats av de medverkande. Det har beskrivits som ett forum de tidigare har saknat. Svårigheterna med projektet har handlat om att komma in i kommunerna. Vi har tvingats förhålla oss till många variabler. Startseminariet har ofta föregåtts av en lång process innan det kunnat arrangeras. Det har varit svårt att sy ihop det med alla samarbetsparters: kommun, medier, akademi, näringsliv. Möjligen vore det bättre att genomföra projektet i samarbete med bara kommun och ta in de andra parterna i arbetsgruppen och vid research. Problemet blir då istället att upplevelsen av att äga en frågeställning inte blir lika demokratisk. En svag del i projektet är den betydelse den lokala kontaktpersonen har. Kontaktpersonen är viktig för processen. Det är alltid ett problem när ett projekt blir alltför beroende av en enda individ. Ett viktigt arbete för kontaktpersonen är att förankra projektet bland politiker och tjänstemän. I de pilotprojekt som genomförts har kvaliteten i detta arbete varierat. Här bör man vid en eventuell fortsättning av projektet hitta bättre metoder för att ge projektet en större tyngd. Ett sätt skulle kunna vara att som ett första steg arbeta med enbart kontaktpersonerna, eventuellt i en workshop, för att därefter iscensätta det öppna seminariet och arbetsgrupperna. Detta är en process som dock kräver en annan tidslinje än den vi haft till förfogande i de nu genomförda pilotprojekten. 13
Slutsats Seminarieserie XX har stora möjligheter att bidra till att förankra KKN frågorna lokalt. Detta ser vi som viktigt för regionens fortsatta arbete med KKN och då inte minst för modellen med kvintessenserna. Om dessa platser ska brukas som det är tänkt måste lokala forum skapas där potentiella kreatörer kan möta de behov på vilka det efterfrågas lösningar. På de platser där projektet har genomförts har vi också kunnat se att ett viktigt kunskapsutbyte skett. Om Västra Götalandsregionen fortsättningsvis ska arbeta med att utveckla KKN-frågorna bör seminarieserie XX kunna vara en viktig pusselbit för att sprida kunskap och bilda nätverk kring frågorna. Projektet bör dock utvecklas med hänsyn till vad som ovan sagts. WE LOVE THIS PRODUCT (WLTP) (Se beskrivning av projektet i delrapporten) Projektet har alla förutsättningar att bli den plattform regionen behöver för att skapa en marknadsplats för kreatörer inom den kulturella sektorn. Detta är också det enda konkreta förslaget i handlingsprogrammet som leder producenten direkt till marknaden, vilket är en förutsättning för att ekonomiska utvecklingsmöjligheter ska kunna skapas. Projektets verkliga kapacitet har inte kunnat utvärderas till denna rapport eftersom lanseringen av sajten We Love This Product startade i september 2012. Utan någon som helst marknadsföring eller information om sajten har ändå några affärer genomförts. Den första gick till New York, vilket indikerar marknadspotentialen med Internet. Sajten har också haft många besökare från i stort sett hela världen. Vi har också kunnat notera ett stort intresse för själva strukturen bakom sajten, där en ideell förening äger ett aktiebolag vars vinst via föreningen går tillbaka ut till kreatörerna (inte nödvändigtvis de som finns representerade i WLTP). De problem som projektet har stött på har bland annat handlat om juridiken som ligger till grund för sajtens ägarstruktur: den var betydligt mer komplicerad än vi förutsåg. Ett annat problem har varit sajtens tekniska lösningar. Detta sammantaget har gjort att projektet sjösattes betydligt senare än planerat. Sajten är byggd så att den kan drivas med minimal administration genom att leverantörerna (det vill säga designers, konsthantverkare och konstnärer) har egna konton på sajten där de kan logga in och lägga upp sitt material. Administratörens uppgift blir då endast att frisläppa produkterna efter han/hon kollat att allt material/uppgifter har lagts in och att produkten håller satta kvalitetsnivåer. Denna funktion har vi inte satt igång då ett stort problem är att kreatörerna inte skickar in fullständigt material: bilderna är för dåliga, de kan inte beskriva sina produkter på ett intresseväckande sätt och så vidare. Detta ser vi som ett avgörande problem vilket måste lösas på högskolorna och andra som utbildar kreatörer. Att kreatörer lämnar sina utbildningar utan att kunna presentera sina produkter på ett tydligt, bra och intressant sätt är naturligtvis problematiskt, speciellt när väldigt mycket handel går över till nätet där det taktila ersätts av berättelser och bra bilder. Konkurrensen inom Internethandeln har ökat och möjligheterna med WLTP finns 14
bland annat i hur väl sajten marknadsförs. Detta är givetvis en kostnadsfråga. En viktig uppgift för de ansvariga för sajten är därför att hitta finansiella lösningar på problemet och/eller arbeta fram alternativa och smarta marknadsföringsstrategier. Ytterligare en ödesfråga för sajten är naturligtvis kvaliteten på de produkter som sajten exponerar och saluför. Slutsats We Love This Product har förutsättningar att bli den plattform som den kulturella sektorn i regionen saknat. WLTP fungerar som förmedlare/agent mellan kreatör och konsument. För att driva projektet behövs extern finansiering (offentlig och privat) tills försäljningen når sådana volymer att den täcker kostnaderna. Utan denna finansie ring kommer inte projektet att klara sig. Ideellt arbete kan bara fungera under en begränsad tid. Projektet har således endast en relativt kort tid på sig att legitimera sin existens. Projektets utvecklingsmöjligheter är många. Det handlar om att i en framtid kunna exponera inte bara varor och objekt utan även tjänster. Andra idéer handlar om att initiera nya varumärken med WLTP som en övergripande organisation genom att exempelvis sammanföra professionella designers med kunniga hantverkare från andra länder bosatta i regionen. Bland dessa grupper finns sömmerskor och hantverkare som har ett enormt kunnande men som ingen idag efterfrågar eftersom deras existens och kunnande inte är känd. WLTP bör också ses i perspektivet av att marknadsföra hela regionen. Intresset för konst, konsthantverk och design ökar och en exponering av det som görs i regionen inom dessa områden kan bidra till exempelvis besöksnäringen. Att visa upp vad som produceras i en region och som är av intresse för en allt större grupp bör vara viktigare än att exempelvis lyfta fram naturen, som ju i stort sett är lika vacker och storslagen i hela vårt land. 100 KONTOR/LOKALPOOL (Se beskrivning i delrapporten) Hösten 2011 överlämnades projektet till Tillt för fortsatt utveckling. Därmed är Tillt ansvarig och bäst lämpad att göra en utvärdering av projektet. 15