GRÖNA FAKTA DÖENDE BUXBOM ETT HOT MOT VÅRT GRÖNA KULTURARV

GRÖNA FAKTA Foto: Ann-Britt Sörensen DÖENDE BUXBOM ETT HOT MOT VÅRT GRÖNA KULTURARV Kyrkoårdsförvaltninar runtom i södra Sverie har upptäckt ett nytt och allvarlit problem: sjuka buxbomshäckar. Vid analys har man konstaterat att det finns anrepp av en relativt ny växtsjukdom orsakad av en svamp, Cylindrocladium buxicola. Eftersom det sammantaet finns måna mil buxbomshäckar både på våra kyrkoårdar och i offentlia och privata trädårdar kan problemet få stora ekono miska konsekvenser för framtiden. Men inte bara det den döende buxbomen är också ett hot mot vårt röna kulturarv. Av Charlotte Rosander GRÖNA FAKTA 2/2011 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium Centrum för stadens utemiljö, vid slu

Foto: Ann-Britt Sörensen Svårt ersätta stark traditionsbärare Buxbom förknippas ofta med stramhet, vördnad och ett evihetstänkande. Växten har därför mycket stor betydelse för kyrkoårdarna ida. Människor har en lånvari och djup relation till buxbom och det skulle trolitvis vara svårt att ersätta den med andra växtsla. Buxbomen är en vikti del av vårt röna kulturarv. Buxbomshäckar på kyrkoårdar i Sverie har förekommit sen 1800-talet då man började anläa mer strikta och välplanerade beravninsplatser. Buxbom växer sakta och tål klippnin bra. Den har därför traditionellt använts till låa häckar, formklippta fiurer och även till buxbomsparterrer, så kallade Knot ardens. Arten Buxus sempervirens var den första som odlades för prydnadssyfte. Den är inhemsk från västra och södra Europa till Anatolien (asiatiska Turkiet) och har det största antalet namnsorter på marknaden, cirka 185 stycken. Det finns två olika arter av buxbom som främst används ida, Buxus sempervirens och Buxus microphylla. Måna namnsorter Det finns måna olika namnsorter av de båda arterna, vanliast förekommande är B. sempervirens Suffruticosa och B. microphylla Faulkner. Studier i Enland och Tyskland har 2

visat på en sämre motståndskraft mot svampsjukdomen hos B. sempervirens Suffruticosa. I båda studierna var det den namnsort som var mest mottali av alla de buxbomssorter som testades. Suffruticosa har ett kompakt tillväxtsätt som ökar risken för stående fukt och skua vilket ynnar svampens utvecklin. Svenska kyrkans kyrkoårdsförvaltninar har ansvar för att sköta växtliheten på kyrkoårdar i Sverie. Buxbomen på kyrkoårdarna brukar delas in i infattninsbuxbom respektive beränsninsbuxbom med olika ansvarsäare. Infattninsbuxbom kallas den som är inne på själva ravplatsen och ansvaret för den har ravrättsinnehavaren. Beränsninsbuxbom kallas de häckar som år runt ravarna och den har kyrkoårdsförvaltninen ansvar för. Ofta är den vanliast förekommande sorten på kyrkoårdarna namnsorten Buxus sempervirens Suffruticosa. Den används framför allt som infattninshäckar. Eftersom denna sort har sämst motståndskraft mot svampanrepp av Cylindrocladium buxicola ör detta problemet ännu allvarliare. Anripna av svamp Hösten 2010 fann flera kyrkoårdsförvaltninar i södra Sverie buxbom som visade tecken på anrepp av nåot sla. Bladen hade färats röd-orane-ula och vissa av buxbomsplantorna vissnade och do. Måna av dessa buxbomshäckar behövde nåon form av omedelbar åtärd. Man försökte hitta olika förklarinar till problemen, som exempelvis närinsbrist, vattenbrist, solskador eller andra skador. Eller också skulle det kunna handla om anrepp av olika skadedjur eller skadesvampar. När enstaka plantor skickades till analys från de skånska kyrkoårdarna kunde man konstatera förekomst av bland annat skadesvampen Cylindrocladium buxicola. Sid 3: Bladmissfärninar orsakas av exempelvis stark sol och dålia markförhållanden, men i Malmö har man kunnat konstatera att det är svampanrepp som är orsaken. Foto: Alf Axelsson. Analys krävs för att hitta orsaken Bladmissfärninar kan orsakas av måna olika sorters yttre påverkan som till exempel brännskador av sol, dålia markförhållanden som kompakterad jord, närins- och vattenbrist samt yttre fysiska skador på växten. Det kan också vara fråa om olika sorters växtsjukdomar. Det är ofta svårt att med säkerhet fastställa orsakerna utan djupående analyser. Växtpatoener är oranismer som kan orsaka växtsjukdomar, patoener är till exempel måna olika svampar som lever på växter. Dessa skadesvampar är uppbyda av måna tunna trådar som kallas hyfer och som tillsammans bildar ett mycel. Svamparna förökar si med hjälp av sporer, bland annat konidier, på flera olika sätt. Måna svampar kan också bilda motståndskraftia viloran (till exempel vilsporer och sklerotier) och på det sättet överleva måna år även under oynnsamma förhållanden. Olika arter av skadesvamparna i släktet Cylindrocladium förknippas med sjukdomssymptom som till exempel bladfläckar, renröta, rotröta, sot eller kräftor. Tidiare identifierades arterna baserat enbart på de morfoloiska eenskaperna (det vill säa mycelets utseende) hos deras anamorfa stadium. På senare år intereras morfoloi med molekylära analyser av DNA-datasekvenser. Ett sätt att interera bioloiska, morfoloiska och fyloeniska arteenskaper (det vill säa specifika karaktärer) har nu revolutionerat svamparnas taxonomi. För närvarande finns 52 arter av Cylindrocladium som har identifierats med hjälp av denna metod. Samtida taxonomiska studier använder si av DNA-sekvenser från en en-reion (beta-tubulin ene reion) men detta har visat si vara otillräcklit. Därför konstruerades en multi-en fyloeni (det vill säa släktskapsträd) som använder si av sju en-reioner för identifikation. Baserat på denna metod har 13 olika rupper med skilda morfoloiska eenskaper inom Cylindrocladium-släktet kunnat identifieras. En ny allvarli svampsjukdom på buxbom upptäcktes på 1990-talet i södra Enland. Konventionella morfoloiska eenskaper och DNA-sekvenser visade att det rörde si om en svampart av släktet Cylindrocladium. År 2002 blev det bekräftat av enelska forskare (Henricot & Culham) att det rörde si om en helt ny art som namnavs till Cylindrocladium buxicola. Trolitvis kommer arten från ett eorafiskt isolerat område och har därför en väldit liten enetisk bas vilket ör populationen mycket homoen. 3

Olika skadesvampar anriper ofta samtidit Två vanlia skadesvampar som drabbar buxbom är arter ur släkterna Cylindrocladium och Volutella. De uppträder ofta tillsammans på plantorna. Dessa svampar utvecklas i varma och fuktia väder, speciellt i äldre dvärväxande buxbomshäckar som klipps reelbundet och där nedfallna blad blir till en rorund under plantorna. Båda skadesvamparna benämns som buxboms-sot (box bliht), men Volutella benämns också ibland som kräfta (canker) i internationella sammanhan. Sjukdomen resulterar i bladlösa fläckar i buxbomshäckar där renarna sedan dör tillbaka. Svampanreppen leder ofta till karaktäristiska runda bladlösa fläckar inne i häcken medan utsidan fortfarande kan vara rön och fin. Foto: Charlotte Rosander. Båda svamparna ör att bladen blir bruna och faller av, vilket er dessa bladlösa områden. Däremot så är det enbart C. buxicola som infekterar ynre renar och orsakar svarta streck på dem. V. buxi behöver sårskador på plantan för att kunna infektera och förknippas ofta med klippnin av buxbom, medan C. buxicola däremot kan smitta helt oskadade plantor och därför er mer allvarlia konsekvenser. Under blöta förhållanden bildas det svampsporer på undersidan av infekterade blad, vita för C. buxicola och rosa för V. buxi. Nematoder försvaar Förutom svampanreppen kan andra problem ha en ytterliare neativ och försvaande effekt på plantorna, till exempel förekomst av jordlevande skadeoranismer som nematoder. En av de mycket vanlit förekommande jordlevande endoparasitiska familjerna är rotsårsnematoder av släktet Pratylenchus, med bland annat arterna P. penetrans, P. vulnus och P. crenatus. Genom att de lever i jorden nära rotsystemet och tidvis även tar si in i rötternas celler skadas de växtfysioloiska funktionerna allvarlit. Fysioloiskt påverkas till exempel olika funktioner i växten som respiration, fotosyntes, närinstransporter, vattentillån samt även fytohormonbalansen. Symptom som en allmän försämrin av planttillväxt, svaa outvecklade plantor och bladavfall kan vara tecken på nematodpåverkan. Anreppen ör dessutom buxbomen mer mottali för andra växtpatoener. Cylindrocladium buxicola Den ledande experten inom området Cylindrocladium buxicola är forskaren Dr Beatrice Henricot i Enland. Det är på hennes kunskaper som dessa fakta är baserade. De första symptomen är mörkbruna fläckar på bladen som så småninom växer ihop tills de täcker hela bladet som sedan trillar av. Det uppträder svarta streck på stjälkarna som tycks utvecklas från de nedre delarna på plantan och sedan fortsätter uppåt till toppen av plantan. Vid allvarlia anrepp faller alla bladen av och hela plantan dör så småninom. Cylindrocladium buxicola är skiljbar från Volutella buxi även om symptomen är väldit likartade. Infektion ynnas av låna perioder med fuktit väder och problem uppstår därför framför allt under den kalllare och fuktiare säsonen. Svampen smittar enom sporer på ovansidan av bladen (enom kutikula), det behöver inte vara nåot hål på bladen för att svampen ska infektera plantan. Sår, till exempel klippsår på plantan, är därför inte nödvändit för att den ska kunna smittas av C. buxicola. En studie år 2008 av Henricot med flera visar att C. buxicola överlever som vilstadier av mycel på nedfallna blad i minst fem år och börjar producera sporer så fort förhållandena är tillräcklit ynnsamma. Sporerna sprids sedan med vatten, djur, fålar och människor. De kan även spridas med vinden men trolitvis inte så låna sträckor på det sättet. Smitta kan till exempel spridas via leria stövlar med infekterad jord och även med hjälp av insekter. Cylindrocladium är dock inte förknippad med nåon speciell insekt som vissa andra växtsjukdomar är. Livscyklen för Cylindrocladium buxicola startar med en primärinfektion enom klibbia sporer som kommer via luften eller vattenstänk, sedan sprids en sekundärinfektion via smittade blad. Sporulerinen börjar tre timmar efter infektionen vid fuktia förhållanden, kutikula penetreras 5 7 timmar efter infektionen och förnyelse enom stomata kan ske 48 timmar efter infektionstillfället vilket innebär att sjukdomscyklen är förhållandevis snabb. Denna svamp växer också under förhållandevis låa temperaturer, från 5 C upp till 30 C. Kvalitativa och kvantitativa observationer av livscykeln visade att den kan fullbordas inom en vecka. Microsklerotier har observerats för andra arter inom Cylindrocladium och för vissa är det deras primära överlevnadsstruktur i jord. Det verkar dock som om C. buxicola främst kan överleva inne i komposterat material som mycel och därför är de infekterade bladen som faller på marken en vikti överlevnadsmekanism för denna svamp. 4

Typiska symptom på anrepp av Cylindrocladium buxicola Mörkbruna fläckar på bladen är de första symptomen på anrepp av Cylindrocladium buxicola. Senare typiska symptom är brunsvarta streck läns med stjälkarna. Här ses typiska symptom på buxbom som är anripen av Cylindrocladium buxicola. Mikroskopbild på de tvåcellia stavformade konidierna. Volutella buxi Svampen Volutella buxi är känd sedan läne men är väldit lite studerad och kartlad. Den uppträder ofta i allmänt svaväxande skott och orsakar att renarna på buxbom dör tillbaka. Symptomen är i första hand att bladen blir ulbruna, vänder si uppåt nära stammen och utvecklar små rosa sporkuddar på undersidan. Svampen ör också att barken läns stammen blir lös och undertill ser man ofta råfärat trä. Under fuktia förhållanden bildas vita sporer, så kallade konidier, på undersidan av bladen. Mikroskopbild på mikrosklerotier, det vill säa tjockväia och motståndskraftia vilsporer. Volutella buxi orsakar ofta liknande symptom som Cylindrocladium buxicola med blekula blad men med skillnaden att sporbildninen på undersidan av bladen är karaktäristiskt rosafärad, bladen kan sitta kvar länre, den ör barken/stammen mjuk och ina svarta streck på renarna har observerats. Volutella buxi sprider si inte lika aressivt som Cylindrocladium buxicola och har därför inte heller lika förödande effekter. Foto samtlia bilder på denna sida: Manus Gammelaard. 5

Få bekämpninsmöjliheter finns Buxbom skapar tydli rumslihet i West Green House, National Trust, två mil söder om Readin i Enland. Foto: Petter Åkerblom. Förflyttnin av plantor mellan länder har ökat kraftit och medför stora risker. C. buxicola illustrerar hur lätt nya oranismer kan etablera si. Man får räkna med att svampen nu är spridd över stora delar av Europa samt även Nya Zeeland. Cylindrocladium buxicola orsakar en mycket allvarli växtsjukdom som har få bekämpninsmöjliheter i Sverie. Trots att svampen hade alla de karaktäristiska eenskaperna hos en nyintroducerad oranism, som till exempel en homoen entyp och inen enetisk släktskap med andra kända arter, blev den inte klassad som en karantäroranism i Enland. Problemet har också komplicerats av att man på enelska plantskolor använt kemiska bekämpninsmedel som tillfällit har hämmat svampen och därmed de synlia symptomen. Detta har lett till en mycket stor spridnin av sjukdomen i hela Storbritannien där den orsakar stor skada. Ina resistenta arter Det finns ina kända Buxus-arter som är resistenta mot C. buxicola för tillfället och värdväxterna inkluderar bland annat B. balearica, B. bodinieri, B. lomerata, B. harlandii, B. microphylla, B. macowanii, B. riparia, B. sinica och B. sempervirens. Andra växter i familjen Buxaceae som Sarcococca spp. har också visat si vara mottalia för svampen. I en studie av mottalihet hos olika arter och sorter visade observationer i mikroskop att sjukdomen hade en väldit snabb och aressiv utvecklin, speciellt hos Buxus sempervirens Suffruticosa. Allmänna kontrollmetoder inkluderar vanlitvis att klippa tillbaka infekterade renar ner till friskt material. Man har även provat att helt klippa ner smittade buxbomshäckar. Dock är C. buxicola en svår svampsjukdom att kontrollera och man bör därför snarast avläsna och förstöra alla konstaterat infekterade plantor. Eftersom svampen övervintrar som mycel i nedfallna blad är det viktit att kontinuerlit ta bort allt detta växtmaterial från marken samt att ta bort det översta jordlaret för att på så sätt försöka minska infektionstrycket. Ina bekämpninsmedel Den rena arten Buxus sempervirens anrips också lätt av C. buxicola men eftersom den växer fortare än namnsorten Suffruticosa kan anreppen tillfällit hämmas enom en snabbare återväxt när de sjuka delarna har klippts bort. Även om arten därför behöver klippas mycket oftare än Suffruticosa kan den vara ett alternativ för lite höre häckar. Den art som visade si minst mottali var B. balearica, trolitvis på rund av dess tjocka och läderaktia struktur på bladen som är en nackdel för svampen som penetrerar enom kutikula. Det finns inte nåra forskninsstudier som visar att man framånsrikt lyckats kontrollera Cylindrocladium buxicola utan omfattande bekämpnin med kemiska medel. Man kan dock bara använda kemiska bekämpninsmedel för att skydda icke-infekterade plantor. När de väl har smittats kan de inte återhämta si ens med kemisk bekämpnin. 6

Kemisk bekämpnin Royal Horticulture Society (RHS) är ett centrum där man har som målsättnin att lia i framkanten då det äller forsknin inom trädårdsvetenskap. Man har måna olika påående projekt inom vitt skilda områden, som till exempel biodiversitet, klimatförändrinar och bevarande av den enetiska diversiteten hos odlade trädårdsväxter. Ett forskninsprojekt vid RHS i Enland lett av Dr Beatrice Henricot har jort en utvärderin av effektiviteten mot C. buxicola hos nåra kemiska svampbekämpninsmedel som är tillåtna för professionell användnin i Enland (de är dock i allmänhet inte tillåtna i Sverie). Brittiska plantskolor har tillån till en rad olika bekämpninsmedel som kan hålla tillbaka symptomen men som inte dödar svampen. När man sedan slutar att använda dessa medel framträder sjukdomen ien när väderförhållandena är ynnsamma för smittospridnin. Blockerar andninen Resultaten från en in vitro-studie av Dr Beatrice Henricot visade att det mot C. buxicola mest effektiva kemiska svampbekämpninsmedel för att hindra tillväxt är kresoximmethyl. Det tillhör strobilurin-klassen som är en nyare typ av funicider (svampbekämpninsmedel) som blockerar den mitokondriella andninen i svampens andninskedja. Studien undersökte effekten hos 13 olika kommersiella funicider både på myceltillväxt och sporulerin. De mest effektiva medlen i denna studie var Opera, Opponent och Sinum. Samtlia dessa är kombinationsmedel, det vill säa de innehåller två eller fler bekämpninskomponenter. Europeiska plantskolor kan ha använt kemiska svampmedel som håller tillbaka svamparna men inte dödar dem och nyinköpta importerade plantor bör därför hållas isolerade i minst tre veckor enlit rekommendation från RHS. Med denna isolerinsteknik hinner tillbakahållna sjukdomar bli synlia på plantorna innan de har planterats ut och fört smittan vidare. Med tanke på miljömässia skäl och för en hållbar ekoloisk framtid vore det mycket önskvärt att kunna finna nåra bioloiska bekämpninsmedel som ett bättre alternativ. Det behövs därför ännu mer nationell satsnin på resurser till sådan forsknin. Norann sanerin Problemet kan på sikt få stora konsekvenser, både ekonomiskt och arbetsmässit samt eventuellt miljömässit. För att beränsa det bör framför allt alla smittade buxbomsplantor rävas bort omående. Det behövs även en norann sanerin över hela kyrkoårdarna där allt avfallet växtmaterial samt det översta jordlaret tas bort. Ina kemiska bekämpninsåtärder är aktuella eftersom det är nolltolerans för användnin av iftia substanser på måna kyrkoårdar, vilket ör möjlia åtärder beränsade. Enelska forskares erfarenheter visar att Cylindrocladium buxicola är en mycket svår svampsjukdom att kontrollera och att man därför alltid bör avläsna och förstöra alla infekterade plantor. Formklippt buxbom er stark karaktär även åt våra svenska trädårdsanläninar, som här i Norrvikens Trädårdar, Båstads kommun. Foto: Ann-Britt Sörensen. 7

Forskninsprojekt vid SLU I ett fortsatt forskninsprojekt vid SLU i samarbete med en kyrkoårdsförvaltnin i södra Sverie kommer Charlotte Rosander att under ett års tid följa svampens utvecklin och undersöka olika åtärders effekter mot sjukdomen. Eftersom problemet är relativt nytt här är kunskapen om hur sjukdomen kan kontrolleras ännu mycket beränsad. Eftersom kemisk bekämpnin inte är aktuell i Sverie kommer man att prova andra bekämpninsmöjliheter och skötselåtärder. Projektet kommer att inhämta råd och erfarenheter från Dr Beatrice Henricot vid RHS i Wisley. I första steet sker en inlärnin av lämplia dianostiserinsmetoder för att fastställa en säker identifikation av Cylindrocladium buxicola. Under hela den kommande växtsäsonen kommer prover reelbundet att tas från buxbomsplantor i utvalda kontrollområden i södra Sverie och dianostiseras. Buxbom används i Enland traditionellt i parterrer, så kallade Knot ardens, som i Greys Court, National Trust, beläen en mil norr om Readin. Foto: Petter Åkerblom. Miljömässia stressfaktorer som torka och vattensjuk mark bidrar till att allmänt öka mottaliheten för svampsjukdomar. Välödslade, välmående plantor har större motståndskraft och att hålla bladen så torra som möjlit kan delvis hjälpa till att hindra spridninens framfart. Stor spridninsrisk Med bakrund i erfarenheter från Enland och Danmark är det en mycket allvarli sjukdom som kan få omfattande konsekvenser för odlin av buxbom. Utsikterna för spridnin av sjukdomen i Sverie är trolitvis stora eftersom Cylindrocladium buxicola på anska kort tid har spridit si i hela Storbritannien trots omfattande användnin av kemiska bekämpninsmedel där. Man kan no utå ifrån att enelsmännen har kämpat hårt för att försvara sin höt uppskattade buxbom mot svampen. Det är viktit att skyndsamt sprida kunskap om denna sjukdom. Det som i dasläet verkar vara det på sikt bästa alternativet är att efterhand ersätta sjuk buxbom med andra vinterröna växtsla som inte är mottalia för Cylindrocladium buxicola. Under tiden bör tidiare nämnda kontrollstrateier användas för att försöka beränsa smittospridninen av svampen. Lästips Bucht, E red. (1992). Kyrkoårdens röna kulturarv. Stad och Land nr 103, 1992. Movium SLU, Alnarp. EPPO (2005). Cylindrocladium buxicola is a new disease of Buxus: addition to the EPPO Alert List. EPPO Reportin Service 2004/123. Henricot, B (2003). Box bliht from a talk iven by Dr Beatrice Henricot at the RHS. Topiarius, vol 6, 28-30, summer 2003. EBTS, UK. Henricot, B & Culham, A (2002). Cylindrocladium buxicola, a new species affectin Buxus spp., and its phyloenetic status. Mycoloia, 94(6):980-997. Henricot, B, Gorton, C, Denton, G & Denton, J (2008). Studies on the control of Cylindrocladium buxicola usin funicides and host resistance. Plant Disease vol 92, 9:1273-1279, Sep 2008. APS Journals, USA. Leonhard, B (2010). Aressiv svampesydom på Buksbom. Gartner Tidene 16, 2010, Danmark. Talö, V et al (2010). Ny soppsjukdom öydele buksbom. Bioforsk Tema vol 5, 19:1-4, oktober 2010, Nore. Hemsida RHS (rhs.or.uk). Sökord: box bliht. RHS Gardenin Advice, May 2010, UK. GRÖNA FAKTA 2/2011 Detta Gröna Fakta är skrivet av Charlotte Rosander, trädårdsinenjör med odlinsinriktnin, fil kand i bioloi och doktorand i Informatik vid Lunds Universitet. Hon arbetar för närvarande med ett forskninsprojekt vid SLU krin svampsjukdomar på buxbom. Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, 230 53 Alnarp. Telefon 040-41 50 00. Redaktör: Titti Olsson. ISSN 0284-9798. Publicerat i Utemiljö 2/2011. 8