GRÖNA FAKTA Betula albosinensis. Foto: Cecilia Öxell Betula utilis Grayswood Ghost. Foto: Cecilia Öxell

Transkript

1 GRÖNA FAKTA Betula albosinensis. Foto: Cecilia Öxell Betula utilis Grayswood Ghost. Foto: Cecilia Öxell Betula nira. Foto: Cecilia Öxell Betula allehaniensis. Foto: Cecilia Öxell STADSTRÄD FÖR FRAMTIDEN: BJÖRK Björksläktet (Betula) består av en mänd intressanta och härdia prydnadsträd, som passar både för stora parker och för mindre trädårdar. Måna björkarter från Nordamerika och Asien har vackert mörkröda stammar, dramatiskt flanande näver och fascinerande bladformer och höstfärer kvalitéer som inen av våra svenska björkar har. Här presenteras nåra utvalda björkarter och olika sorter av dem. Av Cecilia Öxell & Henrik Sjöman GRÖNA FAKTA 4/2010 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium Centrum för stadens utemiljö vid slu

2 Björk ett trädsläkte med utvecklinspotential En vacker björk kan knappast uppvisa samma slas skönhet som ett rosablommande körsbärsträd. Men björkar har andra unika värden som ör dem till mycket användbara och uppskattade prydnadsträd. Den mest omtalade och uppseendeväckande karaktären är no barken, som kan vara allt från rent vit till nästan helt svart. Mellan dessa båda ytterliheter kan björkstammens fär anta vackra nyanser från ljust rosa och varmt rödorane till olika toner av brunt och metalliskt rått. De kan ha avflanande bark, som lämnar stammen i stora sammanhållande bitar eller krullia små lockar, eller en rov sprickbark. Måna björkarter från Nordamerika och Asien har förmåan att årlien stöta bort det yttersta cellaret av barken. Det ör att sot i stadsmiljö eller albelänin i kustnära områden inte blir nåot större problem, utan stammarna förblir vackert polerade. Viss variation Generellt anses björksläktet endast omfatta pionjärarter, arter som snabbt etablerar si efter en skosbrand eller i hamarker som slutat betas. Det finns dock en viss variation i hur och när under ett successionsskede de olika björkarterna etablerar si. Det har också betydelse för hur de används i till exempel parkmiljöer. De tre björkarter som är vildväxande i Sverie (Betula nana, B. pendula och B. pubescens) representerar de arter som snabbt etablerar si efter en störnin i skossystemen. De är alla ljuskrävande och mycket känslia för konkurrerande beskunin. De tidia pionjärerna har låa krav på sina växtplatser och växer snabbt till för att undkomma eventuell beskunin av andra arter. Dessa snabbväxande arter är relativt kortlivade de blir sällan äldre än åttio år. Senare successionsfas I Nordamerika och i Asien finns det däremot björkarter som vanlien kommer in i en senare successionsfas. Som una är de i större behov av skyddade och luna förhållanden och växer därför upp tillsammans med annan, skyddande veetation. Dessa arter har därmed en större tolerans för beskunin. Det är också tydlit bland äldre träd, där man kan se att de inte kvistrensar si lika snabbt som de mer ljuskrävande arterna. De skutålia björkarterna blir betydlit äldre och utvecklas vanlien till större trädindivider jämfört med de ljuskrävande släktinarna. Exempel på arter med dessa eenskaper är Betula albosinensis, B. allehaniensis och B. lenta. De varmt kopparfärade stammarna hos kopparbjörken, Betula albosinensis. Foto: Cecilia Öxell 2

3 Betula ermanii Blush i yllenul höstskrud. Foto: Cecilia Öxell Framkallar alleri Eftersom björk är det vanliaste lövfällande släktet i Sverie finns det mänder av pollen i luften under björkens pollensäson. Släktet är vindpollinerat och sprider pollen effektivt över låna sträckor. Det leder till att vi har halter av björkpollen i luften även under tidpunkter då våra svenska björkar inte blommar. Än så läne finns det inen känd forsknin som undersökt huruvida planterin av björk lokalt påverkar pollenhalten tillräcklit mycket för att man ska undvika det ur hälsosynpunkt. Eftersom björken är så allmänt förekommande spelar det förmodlien inte nåon betydande roll om man planterar den i tätorter. Man bör dock undvika planterin av släktet på känslia platser, till exempel utanför sjukhus, vid entréer eller på platser där personer som kan tänkas lida av alleri måste vistas. Den flikbladia ornäsbjörken, Betula pendula Dalecarlica, utvecklar ina hanhänen, vilket innebär att den inte heller sprider pollen. Detta är än så läne den enda sorten av björk som kan anses vara helt säker ur allerisynpunkt. Anses svåretablerade Björkar räknas som pionjärarter men anses trots det vara svåretablerade i park- och trädårdsmiljöer. Vanlien rekommenderar man planterin tidi vår (knoppspricknin) eller sen höst (helst efter 15 november). Alla björkarter och sorter bör hanteras med klump eller motsvarande. Planterin av träd odlade i container, RCB eller i depå kan däremot planteras under större delen av året. Vid planterin av björkar är bevattninen väldit vikti för en lyckad etablerin. Inom björksläktet, samt inom björkarterna, finns en fantastisk variation. Det kan vara förvirrande med måna olika uttryck inom en och samma art de är helt enkelt svåra att identifiera. I Nordamerika och i Storbritannien påår ett intensivt arbete med att selektera fram extra vackra och odlinsvärda sorter utifrån denna fantastiska variation. Måna finns ida för provodlin i Sverie. Även i Sverie har en viss utvecklin inom björksläktet enomförts, främst enom ornäsbjörken, Betula pendula Dalecarlica. Denna mytomspunna och ofta felaktit etiketterade sort har en historia som sträcker si så lånt tillbaka som till Då upptäcktes en flikbladi form av vårtbjörk utanför samhället Ornäs i Dalarna. Den av upphov till stort intresse och även Linné änade den uppmärksamhet. Blad av den mytomspunna ornäsbjörken, Betula pendula Dalecarlica Foto: Gunnel Holm, E-planta ek. förenin 3

4 Äkta och oäkta Sorten har visat si vara svår att föröka. Det kan vara en av anledninarna till varför den äkta ornäsbjörken under lån tid har förväxlats med andra flikbladia sorter av vårtbjörk, såsom Crispa, Laciniata och Gracilis. Sorten Dalecarlica har dock mer djupt finflikade blad än dessa och ett nåot annorlunda växtsätt. En annan vikti karaktär är att den inte utvecklar nåra hanhänen och det ör den därför, som tidiare nämnts, lämpli att använda ur allerisynpunkt. Sorten kan bli meter hö och har endast hänande skottspetsar. Anses härdi till zon VII. Eftersom ornäsbjörken är svår att föröka mikroförökas den nu och säljs som E-planta. Det borar för ett friskt och sortäkta växtmaterial. Speciella eenskaper De björkarter som presenteras här i faktabladet har eenskaper som vi inte finner bland våra inhemska arter. Det kan vara en annorlunda barkfär, en speciell bladform eller ett växtsätt som ör dem unika och mycket användbara i syfte att skapa en speciell upplevelse. Utbudet av dessa nämnda björkarter och deras sorter kan variera, speciellt i större storlekar. När det äller de arter som beskrivs här år de att få ta i hos de större trädplantskolorna, medan de sorter som bara omnämns med säkerhet finns bland följande specialplantskolor i Storbitannien: Junker Nursery Stone Lane Gardens Thornhayes Nursery Den fantastiska höstfären hos uldbjörken, Betula allehaniensis. Foto: Cecilia Öxell Guldbjörk, Betula allehaniensis Vid första mötet med uldbjörken kanske man inte tror att detta är en björk, snarare ett körsbärsträd. Barken är lansit mörkbrun till uldul i fären och flanar från stammen i små tunna lockar (se framsidan).genom sin stora utbrednin i östra USA förekommer uldbjörken i måna olika skossystem tillsammans med flera olika trädarter. Vanlien uppträder uldbjörken som en semipionjär, en art som inte tillhör de allra första trädarterna att etablera si. I skydd av ljusa pionjärarter utvecklas uldbjörken framånsrikt och snabbt, speciellt på rika och fuktia ståndortsläen. På fattiare och torrare jordar blir tillväxten betydlit sämre med en les och förkrympt utvecklin. Det ör att den endast bör användas på od parkmark. Förutom barken är uldbjörkens stora behållnin de ärunda till ovala bladen som kan bli mellan 8 och 12 cm låna och er en tät beskunin, olik den skua som våra inhemska björkarter er. Som tidiare nämnts är uldbjörken relativt skutåli och de läre renarna förblir lövade, vilket också förstärker dess täta beskunin. En av de absoluta höjdpunk- 4

5 terna under växtsäsonen är uldbjörkens höstfärer. Bladen färas tydlit ula och utör en fin kontrast till den mörka uldlansia barken. Guldbjörken har stora likheter med och kan vara svår att skilja från en annan nordöstamerikansk björkart, nämlien körsbärsbjörken, Betula lenta. Guldbjörken har även stora likheter med den japanska körsbärsbjörken, Betula rossa. Dessa tre arter har dessutom det emensamt att de alla innehåller metylsalicylat. Det ör att de doftar om man skrapar av lite bark eller krossar ett blad. Doften påminner om den hos Gaultheria eller hos en del tuummin. Dessa tre arter är alla odlinsvärda för svenska förhållanden och borde därför användas mer. Guldbjörken anses vara härdi till och med zon V. Flodbjörk, Betula nira Kärt barn har måna namn det verkar vara fallet för denna spektakulära björk. På svenska kallas den för såväl svartbjörk som flodbjörk, medan den i sitt hemland USA fått benämninen river birch, red birch, water birch och black birch. Alla dessa namn er en välednin både om trädets utseende och naturlia växtplats. Som namnen flodbjörk, river birch och water birch avslöjar är artens naturlia växtplats vanlien krin floder eller i lålandsområden som kontinuerlit översvämmas. För odlin i Sverie bör man använda flodbjörken på mer väldränerade jordar. Förutom att de svenska och amerikanska namnen på denna björkart avslöjar trädets naturlia växtmiljö berättar de även nåot om dess utseende eller rättare sat fären på stammen/ nävern. Att en och samma björkart kan ha namn som red birch och black birch kanske är lite förvirrande. Det är ett resultat av att man refererar till arten under olika åldersfaser. Som un kan de intensivt flanande stammarna variera från nyanser i vitt, rosa och brunt (se framsidan) medan äldre stammar antar en mörkare fär, ibland nästan svart, samt att den flanande barken försvinner och överår till en rövre sprickbark. Denna variation i stamfären hos arten har resulterat i flera sorter där man selekterat ut extra spektakulära typer. De används flitit i USA, bland annat i parkmiljöer. Flodbjörken är en utprälad pionjärart, men bör ändå etableras med klump eller liknande. Flodbjörken utvecklas till ett smalväxande träd med ett nåot änlit växtsätt och kan bli uppemot 30 meter höt i sitt hemland. I Sverie blir den vanlien meter hö. I öppna läen kan arten utveckla ett flerstammit växtsätt medan den i beståndsplanterinar utvecklas till ett enstammit träd. Artens stora värde är framförallt den nästan overklit fnasia barken som Betula nira Little Kin. Foto: Cecilia Öxell 5

6 inen kan undå att fascineras av på nära håll. Flodbjörken anses bara vara härdi i Sverie till och med odlinszon II. Sorter Cully (Heritae ) introducerades 1979 av Earl Cully. Sorten utvecklar ett rundat till pyramidalt växtsätt, har mörkröna blad och aninen laxfärad till vit bark som flanar ymnit. Little Kin ( Fox Valley ). Detta är en amerikansk, kompakt och flerstammi sort med aprikosfärad stam. Innan den släpper löven inför vintern bjuder den på en sprakande höstfärin i ult. Kopparbjörk, Betula albosinensis Det är få andra björkarter som kan mäta si med kopparbjörkens skönhet. När man står intill detta vackra träd blir man alltid lika förvånad över att det inte används mer än vad som är fallet ida. Artens stora värde är utan tvekan de kopparröda stammarna som flanar dramatiskt i stora flak (se framsidan). I naturen är variationen stor i stamfären med alltifrån svat rosa till brunröda stammar. Ida finns det flera sorter tillänlia där man selekterat ut extra vackra typer med varierande stamfärer. Kopparbjörken kan i naturen bli nästan 30 meter hö medan den i odlin vanlien blir meter. När det äller kopparbjörkens härdihet år erfarenheterna och rekommendationerna isär. Den anses vara odlinsvärd från odlinszon I till och med IV beroende på proveniens. Det är därför mycket viktit när man väljer en kopparbjörk att försöka ta reda på dess ursprun och välja en proveniens som är lämpli för den tilltänka platsen. Den kraftit flanande barken hos Betula ermanii Grayswood Hill. Foto: Cecilia Öxell Sorter Bowlin Green är en brunbarki selektion med ljusare, underliande laer av bark. Det yttersta laret flanar riklit. Kenneth Ashburner är även den en brunbarki selektion men med kanelbrun bark och toner av rött. Sorten utvecklar med tiden ett upprätt habitus. China Ruby tillhör de sorter som selekterats för att barken bjuder på mer rosa nyanser. Denna sort blommar inte så kraftit, vilket kan vara en fördel i tätortsnära miljö. Ness är annan sort som selekterats för sin rosa fär. Även den utvecklar efter nåra år en djupt rosa ton. 6

7 VI, vilket ör den mycket värdefull som ett komplement till exempelvis vårtbjörken. I Landskapslaboratoriet vid SLU i Alnarp finns ett asiatiskt bestånd där kamtjatkabjörken står som huvudträdart tillsammans med bland annat Julans ailanthifolia, Cercidiphyllum japonica, Abies koreana, Manolia kobus, Acer innala och Picea smithiana. De vita till ljust rosa stammarna er en exotisk upplevelse, speciellt som kontrast till de vinterröna träden. Björkarna i detta bestånd har visat en imponerande tillväxt som överträffar den inhemska vårtbjörken i jämnåria planterinar. Sorter Blush får en räddfärad, svat rosafärad stam och vackra yllenula höstfärer. Den utvecklar en bred krona om den får växa solitärt. Blush är den vanliaste sorten av kamtjatkabjörk i svenska plantskolor. Grayswood Hill är en relativt ny sort. Den blir mellan 15 och 20 meter hö och får en aprikosbeie, svat rosa stam och smörula höstfärer. För att utvecklas allra bäst föredrar den en relativt närinsrik, väldränerad jord i sol till halvskua. Hakkoda Orane selekterades från frö insamlade på Mount Hakkoda på norra Honshu, Japan. Denna växtkraftia sort särskiljer si enom att den förutom sin vitbeia rundfär även antar en varm, orane ton. Sorten Betula utilis Silver Shadow är en av de vitaste himalayabjörkarna. Foto: Cecilia Öxell Mount Apoi är en svensk, härdi selektion som passar bra för den lilla trädården eftersom den blir ett mindre träd. Den insamlades på Mount Apoi på den japanska ön Hokkaido. Sorten får avflanande, vit bark och ula höstfärer. Kamtjatkabjörk, Betula ermanii Denna härdia och storväxta björkart har sin naturlia utbrednin i nordöstra Asien Kamtjatkahalvön, Korea, Manchuriet och Japan. Kamtjatkabjörken kan bli uppemot 20 meter hö i naturen medan den i Sverie vanlien blir meter och utvecklar en vacker, bredväxande krona. Bladen är trianulära i formen och blir vanlien 5 10 cm låna, vilka färas vackert yllenula om hösten. Den vanliaste typen av kamtjatkabjörk som vi ser i odlin i Sverie är beieakti till rosa i stamfär och mycket villi att stöta bort det yttersta laret av näver. Tack vare artens månformihet har man, framförallt under de senaste åren, selekterat ett anska stort antal sorter. Kamtjatkabjörken anses vara härdi till och med odlinszon Himalayabjörk, Betula utilis Precis som det svenska namnet himalayabjörk indikerar kommer denna björk från, och har sitt huvudsaklia utbredninsområde i och krin, berskedjan Himalaya. Den naturlia utbredninen sträcker si från östra Afhanistan till sydvästra Kina. Över detta lånsträckta utbredninsområde förändras Betula utilis från att vara vit i den västra delen av utbredninsområdet till att vara mörkt brun i de östra delarna. Än så läne är det främst de ljusa himalayabjörkarna som används som ornamentala träd. Dessa ljusstammia himalayabjörkar är utprälade pionjärer och kräver öppna, ljusa läen för att få en jämn utvecklin. I skuia läen, i jakt på solljus, blir de lesa med ett ranlit växtsätt. 7

8 Jermyns är en sort med räddvit stam och låna, utdrana lenticeller. De låna honhänena är en fin detalj under våren. Sorten är uppkallad efter Jermyns House som i början av 1950-talet blev den välkända plantskolefamiljen Hilliers residens. Moonbeam bör skänkas en del uppmärksamhet eftersom det är en intressant selektion för den mindre trädården. Denna sort blir inte lika hö som arten eller de andra sorterna som presenteras här. Därför skulle den passa mycket bra i miljöer där man önskar ett mindre men karaktärsfyllt träd. Sorten får tidit en mycket vit stam och har samma dekorativa mörkt röna bladverk som arten. Silver Shadow introducerades av Hillier Nursery och är selekterad från ett av träden i deras plantskola. Silver Shadow blir ett medelstort träd med mycket stora, mörkt röna blad som färas ula under hösten. Wakehurst Place Chocolate är en sort som skiljer si avsevärt från de ovanstående, eftersom den har en mörk, chokladfärad bark precis som sortnamnet låter avslöja. För mer information Öxell, C. och Sjöman, H Björkar inte bara vita stammar. Lustården. Öxell, C. och Lorentzon, K Betula nåra odlinserfarenheter ifrån Sydskandinavien. Dansk Dendroloisk Årsskrift. Bestånd i Tor Nitzelius park, Alnarp, där det bland annat finns Betula ermanii. Foto: Cecilia Öxell Inom den här arten har det, precis som inom de populära arterna, Betula ermanii, kamtjatkabjörken, och B. albosinensis, kopparbjörk, utförts ett ediet selektionsarbete. I Storbritannien har än så läne fyra sorter av himalayabjörken tilldelats RHS (Royal Horticultural Society) Award of Garden Merit. Av dem känner vi i Sverie främst till sorten Doorenbos med sina kritvita stammar och sitt mörka, läderaktia bladverk, men flera sorter står på tur för en närmare utforsknin och provodlin i Sverie. Flera av dessa sorter har de senaste åren planterats i Alnarp för att det ska vara möjlit för forskarna att följa deras utvecklin och utvärdera lämpliheten för svenska förhållanden. Sorter Grayswood Ghost tillhör en av dessa nya sorter som väckt uppmärksamhet. Sorten har en vit till beiefärad bark som flanar ymnit (se framsidan). Bladen är mörkt röna och läderaktia. Grayswood Ghost påminner mycket om sorten Inverleith. Inverleith utvecklar precis som den i Sverie mer kända Doorenbos en mycket vit bark som börjar flana tidit. Denna sort har fått en del uppmärksamhet i Storbritannien fastän den inte tilldelats nåra priser. Den anses vara en av de bästa sorterna med kritvit stam. Öxell, C Betula arter och sorter. Maisteruppsats vid område Landskapsutvecklin, SLU i Alnarp. Movium fyller 30 år! Det firar vi med en latinsk sentens spatia nosce civitatis Lär känna stadens rum! GRÖNA FAKTA 4/2010 Detta Gröna Fakta är skrivet av Cecilia Öxell, landskapsinenjör och universitetsadjunkt, och Henrik Sjöman, landskapsinenjör, universitetsadjunkt och doktorand, båda med inriktnin på växtmateriallära och veetationsbynad vid område Landskaps utvecklin, SLU i Alnarp. Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, Alnarp. Telefon Redaktör: Titti Olsson. ISSN Publicerat i Utemiljö 4/