INKOMSTRÖRLIGHET INOM MANS- OCH KVINNODOMINERADE BRANSCHER

UPPSALA UNIVERSITET 2008-05-29 Nationalekonomiska institutionen Magisteruppsats Nationalekonomi D Vt-08 Handledare: Anders Forslund INKOMSTRÖRLIGHET INOM MANS- OCH KVINNODOMINERADE BRANSCHER 1994-2004 Författare: Daniel Mellwing

ABSTRACT Denna studie undersöker inkomströrligheten i kvinnliga och manliga branscher för att se ifall möjligheterna till en god inkomstutveckling skiljer sig åt i de olika branscherna. Dessutom analyseras undergrupper i de båda branscherna, framförallt kvinnor och män. Studien utnyttjar LINDA-databasen, vilken innehåller en stor mängd data från den svenska populationen. Övergångsmatriser och Logitodds-skattningar har använts för att analysera inkomströrligheten över perioden 1994-2004. Resultaten tyder på att individer i manliga branscher har en bättre inkomstutveckling än de i kvinnliga branscher. Det fåtal kvinnor som befinner sig i manliga branscher har en markant bättre möjlighet till karriär än kvinnor i kvinnliga branscher. Män har i båda branscherna större sannolikhet att röra sig uppåt i inkomstfördelningen, men skillnaden är mindre i manliga branscher. 1

Innehållsförteckning 1 Inledning och teori...3 1.1 Vad är då inkomströrlighet?... 4 2 Tidigare studier...7 3 DATA och Variabeldefinitioner...9 4 Metod...12 4.1 Övergångsmatriser... 12 4.2 Absolut rörlighet vs relativ rörlighet... 13 4.3 LOGITODDS-modellen... 14 5 RESULTAT...14 5.1 Relativ rörlighet... 15 5.2 Absolut rörlighet... 19 5.3 LOGIT-ODDS... 23 6 Diskussion och slutsats...25 6.1 Relativ rörlighet... 25 6.2 Absolut rörlighet... 26 6.3 Logitodds... 27 7 REFERENSER...29 8 BILAGOR...31 2

1 Inledning och teori Att få en bild av individers konsumtion och inkomstnivå sett över hela livet är en ytterst svår men viktig uppgift. Det ställer ytterst stora krav på data, vilka ofta inte är tillgängliga över livsinkomster. Detta medför att befintliga studier på området oftast presenterar resultat från enstaka år eller kortare tidsperioder. Ger detta en god bild av verkligheten? Inkomströrlighet kan i viss mån indikera om individer ligger kvar på samma inkomstnivåer sett över ett längre tidsperspektiv (livsinkomster). En låg inkomströrlighet indikerar att individers inkomster inte tenderar att ändra sig över tiden medan en hög rörlighet signalerar att individer sannolikt inte kommer att ligga kvar på samma inkomstnivåer sett över en längre tidsperiod. Att studera inkomströrlighet är därför ett viktigt komplement till studier av inkomstskillnader om man vill säga något om livsinkomster. Inkomstskillnader mellan män och kvinnor får stor plats i de politiska debatterna. Många menar att inkomstskillnaderna har ökat trendmässigt under 1980- och 1990-talet 1. En potentiell förklaring till denna utveckling är att kvinnor i större utsträckning befinner sig i så kallade kvinnliga branscher medan män befinner sig manliga branscher och att egenskaperna i dessa branscher skiljer sig åt markant. Branscher dominerade av män kännetecknas ofta av konkurrerande arbetsgivare, som tävlar om både kunder och arbetskraft, vilket tvingar upp inkomstnivån. Dessutom kan dessa branscher kännetecknas av hög inkomstspridning. Däremot präglas de branscher som domineras av kvinnor av låg konkurrens mellan arbetsgivarna (färre och större arbetsgivare, vården tex), vilket leder till lägre inkomster och mindre inkomstspridning. Det finns ett antal studier som kommit fram till att en stor del av inkomstgapet kan bero på att kvinnor och män väljer att arbeta i branscher och yrken med olika avkastning och karriärmöjligheter 2. Eftersom så kallade kvinnliga branscher inte har lika höga inkomster som de manliga branscherna, så kan det uppstå en inkomstskillnad mellan branscherna. Eftersom fler kvinnor befinner sig i kvinnliga branscher kan det då även uppstå inkomstskillnader mellan könen. Hur ser då inkomströrligheten ut i de olika branscherna, är det skillnad i rörlighet inom kvinnliga och manliga branscher? En högre uppåtgående och lägre nedåtgående rörlighet i kvinnliga branscher torde göra att man överskattar 1 Gidehag R och Olsson H (2003), Mansgrisar och spargrisar i olika sektorer, sid 6 2 Löfström Å, (1999), Skilda världar, sid 284 3

inkomstskillnaderna mellan branscherna (och könen), då det inte är samma personer som är låg/hög -avlönade över tiden. Dessutom är det intressant att på samma sätt undersöka vilka som har högst rörlighet, män eller kvinnor. Har det fåtal kvinnor som befinner sig i manliga branscher, samma rörlighet och karriärmöjligheter som männen i samma bransch, och har de en bättre rörlighet än kvinnor i kvinnliga branscher? Det finns studier som finner att skillnaden mellan mäns och kvinnors inkomster ökar kraftigt i den övre delen av inkomstfördelningen, vilket indikerar att kvinnor slår i ett glastak 3. Kan detta till viss del bero på att kvinnor i högre utsträckning befinner sig i kvinnodominerade branscher med lägre högsta inkomster? Hur ser då den uppåtgående rörligheten ut om man tittar separat på dem som befinner sig i kvinnliga branscher och dem som befinner sig i manliga branscher? Om de ökande inkomstskillnaderna i de övre skikten beror på att kvinnor och män arbetar inom olika branscher, så utesluter det inte möjligheten att det fåtal kvinnor som ändå arbetar i manliga branscher kan följa männens inkomster även i de övre skikten av inkomstfördelningen. Likaså i de kvinnliga branscherna. Det är därför extra intressant att titta på dessa olika branscher separat. 1.1 Vad är då inkomströrlighet? Man talar ofta om inkomstskillnader och drar slutsatser utifrån studier på området. Men man pratar inte lika ofta om inkomströrlighet. För vissa personer är större inkomstklyftor mer accepterade ifall de åtföljs av hög rörlighet. Rörlighet slätar ut tillfälliga variationer i inkomsten så att den permanenta inkomstskillnaden är lägre än den observerade inkomstskillnaden 4. Inkomströrlighet och inkomstskillnader är nära besläktade, men ändå väldigt skilda begrepp, vilka är viktiga att reda ut. Inkomstskillnader mäter spridningen av individers inkomster olika år, medan rörligheten mäter hur individer förflyttar sig inom inkomstfördelningen mellan två olika tidpunkter. Om inkomströrligheten är hög innebär detta att en person långt ned i inkomsthierarkin sannolikt inte kommer att vara kvar där ett annat år. På samma sätt kommer en individ högt upp i hierarkin ha svårt att befästa sin höga position över tiden. Ju högre inkomströrlighet desto större sannolikhet att en individ kommer att förflytta sig inom 3 Albrecht J, Björklund A och Vroman S (2003), Is there a glass ceiling in Sweden, sid 171 4 Jarvis S och Jenkins S (1998), How much income mobility is there in Britain?, sid 428 4

inkomstfördelningens olika skikt över tiden 5. Rörligheten avser personernas relativa positioner, om några rör sig uppåt måste andra röra sig nedåt. Stora (ökande) inkomstskillnader i årsinkomster är inte nödvändigtvis något ont, ifall det åtföljs av en hög (ökande) inkomströrlighet 6. Omfattningen av rörlighet i ett visst år och förändringar i rörligheten över tiden är här en viktig fråga. Inkomstskillnader i ett visst år kan komma att överskatta problematiken om personer inte stannar kvar på samma plats i inkomstfördelningen de följande åren. Om en individs låga inkomst ett år är uppvägd med en hög inkomst ett annat år, så kommer man överskatta inkomstskillnaden om den enbart mäts första året. Fördelningen av årliga inkomster ger i många fall inte en komplett bild av hur den ekonomiska välfärden egentligen ser ut. Att inkomstskillnaderna ett visst år är väldigt höga behöver inte betyda att inkomstklyftorna är stora sett i ett längre tidsperspektiv. För att få en mer dynamisk och heltäckande bild av inkomstfördelningen är det lämpligt att studera inkomströrligheten. Ju fler individer, som över tiden flyttar upp eller ned på inkomststegen, desto mer kommer inkomstskillnader ett visst år att avvika från inkomstskillnaden sett över en längre tidsperiod 7. Det är trots detta inte helt självklart om inkomströrlighet ska ses som någonting positivt eller negativt. De som hävdar att inkomströrlighet är bra menar att det blir ett mer rättvist och effektivt samhälle, detta genom att hög rörlighet skapar ekonomiska incitament. Man kan jämföra två samhällen som har samma inkomstfördelning ett visst år. I det ena samhället är det en hög inkomströrlighet, vilket leder till att positionerna mellan individerna i fördelningen skiftar kraftigt från ett år till ett annat. I det andra samhället föreligger väldigt låg rörlighet, vilket innebär att individerna stannar på sin position i inkomsthierarkin år efter år. Rent instinktivt för de flesta är det andra scenariot ett mer ojämlikt samhälle 8. Rörlighet kan spegla en mer dynamisk och effektiv ekonomi (arbetskraft allokerad där den bäst behövs etc ). Inkomströrlighet bidrar även till mer lika möjligheter. I ett samhälle med en hög inkomströrlighet, blir individens framtida agerande viktigare än dennes historiska inkomst. Det är med andra ord möjligt för en individ att förbättra sin ekonomiska position genom sina 5 Gottschalk P och Danzinger S (1997), Family income mobility-how much is there and has it changed?, sid 3 6 Björklund A mfl (2002), Income inequality and income mobility in the Scandinavian countries compared to the United States, sid 18 7 Björklund A mfl (2002), Income inequality and income mobility in the Scandinavian countries compared to the United States, sid 1 8 ibid, sid 1 5

egna ansträngningar (mer lika villkor oavsett bakgrund) 9. Inkomströrligheten kommer, allt annat lika, göra den livslånga inkomstfördelningen mer jämn. Ett argument emot inkomströrlighet är att rörligheten även kan ses som ett mått på ekonomisk osäkerhet med stora fluktuationer i inkomsten över tiden. Om det dessutom är kostsamt att föra över inkomsten från ett år till ett annat, kan det leda till instabilitet och osäkerhet om framtiden. Dessutom påverkar inkomsten i ett år individens välfärd detta år 10. Det finns ett antal faktorer som kan påverka inkomströrligheten; Demografiska faktorer: De flesta studier (Barbato (2007) är en av dessa) indikerar att rörligheten avtar med åldern. Skillnaden mellan mäns och kvinnors rörlighet finner inget entydigt svar i den empiriska forskningen 11, men de flesta studier är överens om att kvinnor har det svårare att ta sig ifrån ett låglönetillstånd än vad män har 12. Utbildning Utbildning leder till att individer kan röra sig mer fritt inom inkomstfördelningen, då de är mer attraktiva för företagen. Alla artiklar som jag studerat pekar i samma riktning, det vill säga att högutbildade har en mycket positivare 13 inkomströrlighet än de med kortare eller ingen utbildning. Bransch/sektor Gidehag och Olsson(2003) skriver att sektorer/branscher som kännetecknas av låg konkurrens tenderar att ha en låg inkomstspridning vilket även leder till lägre inkomstnivåer. Vidare menar de att det finns större möjligheter att klättra i inkomstfördelningen och göra karriär i sektorer/branscher med högre konkurrens och inkomstspridning. Kvinnor och män arbetar ofta i branscher med olika egenskaper, där män i större utsträckning befinner sig i den privata sektorn samt branscher med tydligare karriärvägar. De finner dessutom att kvinnor har en markant högre möjlighet att flytta uppåt i inkomsthierarkin om de jobbar i andra sektorer än den offentliga. Kvinnor som befinner sig i sektorer/branscher med ökande inkomstspridning 9 ibid, sid 2 10 Jarvis S och Jenkins S (1998), How much income mobility is there in Britain?, sid 428 11 Lippman A och Thomson K (2001), Income mobility in Sweden, sid 10 och sid 20 12 Barbato D (2007), A nonparametric examination of earnings mobility and family income mobility over time, sid 6 13 Lättare att röra sig uppåt och svårare att falla nedåt inom inkomstfördelningen. 6

får en markant bättre inkomstutveckling än kvinnor inom sektorer/branscher med lägre inkomstspridning. Diskriminering Det finns teorier om att kvinnor diskrimineras vid tilldelningen av de attraktivaste jobben och befattningarna. Albrecht, Björklund och Vroman (2003) har analyserat detta och kommit fram till att skillnaden mellan mäns och kvinnors löner ökar mycket kraftigt i den övre delen av inkomstfördelningen. Däremot finns ett antal studier, Löfström (1999) och Meyerson och Petersen (1997) för att nämna några, som pekar mot att en stor del av löneskillnaden mellan män och kvinnor kan tillskrivas att de arbetar inom olika områden. Arbeten med en högre andel kvinnor tenderar att ha lägre lönenivåer än arbeten med flest män, även män i kvinnliga arbeten tenderar att ha lägre lön. När de studerar män och kvinnor inom exakt samma yrke och arbetsplats med samma befattningar, kommer de fram till att löneskillnaden understiger 5 procent. Syftet med denna uppsats är att få en överblick av inkomströrligheten inom kvinnliga och manliga branscher samt att se ifall möjligheterna till en god 14 inkomstutveckling skiljer sig åt mellan de båda verksamhetsområdena. Dessutom ämnar jag att undersöka om kvinnors och mäns möjligheter till en god inkomstutveckling skiljer sig åt inom de båda branscherna. 2 Tidigare studier Den existerande litteraturen om inkomströrlighet är inte obefintlig, men det finns färre studier av inkomströrlighet än av inkomstskillnader, detta trots att dessa begrepp är nära besläktade och påverkar varandra. För att få en tydlig bild av verkligheten är studier av rörlighet ett viktigt komplement till studier om inkomstskillnader. Men inkomströrlighet säger även mycket om karriärmöjligheter och graden av rättvisa i ett samhälle. Min studie behandlar inkomströrlighet inom kvinnliga respektive manliga branscher, och hur könens inkomstutveckling ser ut i de olika branscherna. Skiljer de sig åt? Litteraturen på detta område är betydligt mindre. De flesta studierna är dessutom från andra länder än Sverige. Jag ska här nedan redogöra för några studier som gjorts på området. 14 En god inkomstutveckling innebär här att man har det lättare att röra sig uppåt och svårare att falla nedåt inom inkomstfördelningen 7

En studie av Ira N Gang, John Landon-Lane och Myeong-Su Yun(2002) undersöker skillnader mellan mäns och kvinnors inkomströrlighet över perioden 1984 till 1997. De använder sig utav paneldata 15 från Tyskland, med individer som är minst 25 år i basåret och högst 60 år i avslutningsåret. De kommer fram till att kvinnor upplever en högre grad inkomströrlighet överlag men att män i mycket större utsträckning har en högre uppåtgående rörlighet i de övre inkomstskikten. Däremot finner de att kvinnor har en högre uppåtgående rörlighet i de lägre inkomstklasserna. Männen i den ursprungliga inkomstfördelningen är i högre grad belägna i de fem(de använder sig av 10 inkomstklasser) högsta inkomstklasserna än vad kvinnorna i ursprungsfördelningen är. I en fortsättning till denna studie (2003) jämför de resultaten mellan Tyskland och USA, där de finner att de amerikanska männen har en högre uppåtgående rörlighet i alla inkomstnivåer än de amerikanska kvinnorna. Vilket leder till deras slutsats att kvinnor i Tyskland slår i ett glastak i den övre delen av inkomstfördelningen och att kvinnor i USA har ett sämre rörlighetsschema genom hela fördelningen. En svensk studie av Andrè Lippman och Kaj Thomson (2001) undersöker skillnader i inkomströrlighet mellan invandrare och infödda i Sverige under perioden 1980-84 och 1992-96. LINDA-databasen ligger här som underlag (ett longitudinellt panelurval med cirka 3 procent av Sveriges befolkning). De finner att rörligheten är högre i den privata sektorn än i den offentliga sektorn både för invandrare och svenska medborgare, och såväl för kvinnor som män. När de studerar absolut inkomströrlighet har de två olika mått, att öka sin inkomst med 10 procent och att öka sin inkomst med 30 procent. De finner att kvinnor i den offentliga sektorn ökat sin reala inkomst mellan de två undersökningsperioderna när man undersökte inkomstökningar med 10 procent. Däremot när de undersöker ökningen på 30 procent är bilden den motsatta. Männen däremot upplevde en ökad absolut rörlighet oavsett magnituden av inkomstökningen. De finner vidare i likhet med andra studier att inkomströrligheten minskar med åldern. Dessutom pekar deras resultat i riktning mot att rörligheten är högre för kvinnor än för män, men de menar att en del av denna skillnad eventuellt kan förklaras av att fler kvinnor gått från att jobba deltid till heltid, då deras inkomstgräns för urvalet är så låg som 50 000kr. Det finns studier som pekar i olika riktning angående mäns och kvinnors rörlighet, Mia Hultin och Ryszard Szulkin (1997) finner att kvinnor har en lägre rörlighet och att de framförallt har det svårare att ta sig från låglönetillstånd än vad män har. 15 German Socio-Economic Panel 8

I kontrast, pekar Bergström och Gidehags (2001) resultat mot en högre rörlighet för kvinnor. Flera utländska studier tyder på att män har betydligt lättare att ta sig ifrån de låga inkomstnivåerna än vad kvinnor har, detsamma gäller högutbildade kontra lågutbildade 16. 3 DATA och Variabeldefinitioner I denna studie har jag utnyttjat LINDA-databasen (Longitudnell INdividDAtabas). Linda är ett panelurval om cirka 3 procent av den svenska befolkningen respektive år. Data finns för åren 1968-2005. Alla individer i denna databas har ett individnummer, vilket gör att man kan följa samma individer över tiden. LINDA-databasen innehåller en mängd olika variabler, såsom demografiska fakta, födelseort, bidragsnivåer, inkomster med mera. I min uppsats kommer jag att studera arbetsinkomster 17 hos individer över åren 1994-2004 (2005 ej tillgängligt). Eftersom jag studerar inkomsten över perioden 1994-2004 är inkomsten inflationsjusterad 18. Inkomsten i år 1994 är angiven i 2004 års priser. Det är 262883 st individer som är med i både 1994- och 2004-års urval, detta urval har ytterligare minskats ned för att uppnå mina syften. Jag har valt att enbart ha med individer som har en arbetsinkomst över eller lika med 150000 kr både 1994 och 10 år senare, detta för undvika personer som gått till och från arbetslöshet. Vidare har jag endast med personer som är mellan 30-65 år (30-55 år i 1994 och 40-65 år i 2004), detta för att undvika unga studerande och gamla människor med avvikande inkomströrlighetsmönster från övriga befolkningen. Detta innebär att den studerade gruppen bör ha en stark anknytning till arbetsmarknaden. Vidare kommer jag att urskilja så kallade kvinnliga branscher (kvinnodominerade) och manliga branscher (mansdominerade). De som tillhör tilldelningen kvinnlig bransch 1994 och som fortfarande befinner sig inom en kvinnlig bransch 2004, uppgår till 11538 st (7412 kvinnor och 4126 män) individer, och de som tillhör tilldelningen manlig bransch de båda åren uppgår till 22302 individer (5070 kvinnor och 17032 män). För att urskilja kvinnliga och manliga branscher har jag utgått från SNI-koden (scb), en stor andel kvinnor (minst 55 procent) inom ett arbetsområde leder till att branschen 16 Björklund A, Edin P-A, Holmlund B och Wadensjö E, (2000), Arbetsmarknaden, sid 161 17 summan av löneinkomst, företagarinkomst, sjukpenning, inkomst från fåmansföretag, föräldrapenning och dagpenning vid utbildning och tjänstgöring (repetitionsutbildning) inom totalförsvaret. 18 SCB:s hemsida för KPI-index. 9

betecknas kvinnlig bransch och en stor andel män inom ett arbetssegment leder till att branschen betecknas manlig bransch. Utförligare urval finns i bilaga 1. Tabell 1: KVANTILGRÄNSER OCH MEDELINKOMSTER Kvinnliga branschers gränser Manliga branschers gränser År 1994 År 2004 År 1994 År 2004 Kvantil 1<=173527,6 <=216618 <=195941 <=238850 Kvantil 2<=194151,3 <=250012 <=222782,5 <=278666 Kvantil 3<=223497,1 <=292118 <=254927 <=323665 Kvantil 4<=262528,9 <=344265 <=313960,1 <=414162 Kvantil 5 > 262528,9 > 344265 > 313960,1 > 414162 Medelinkomst 1994: 228777kr 2004: 294298,7kr 1994: 268972,1kr 2004: 346112,8kr Kvinnor 94: 208559,6 04: 269268,7 kvinnor 94: 225290,4 04: 302074,5 Män 94: 265095,7 04: 339209 män 94: 282488 04: 359739 Differenser i medelinkomster Manliga branscher 94 Manliga branscher 04 Kvinnliga branscher 94 = 40195,1 kr Kvinnliga branscher 04 = 76844,1 kr Kvinnor i manliga branscher 94 Kvinnor i manliga branscher 04 Kvinnor i kvinnliga branscher 94 = 16730,8 kr Kvinnor i kvinnliga branscher 04 = 32805,8 kr Män i manliga branscher 94 Män i manliga branscher 04 Män i kvinnliga branscher 94 = 17392,3 kr Män i kvinnliga branscher 04 = 20530 kr Andra variabler jag använt som kräver förtydligande är: Högutbildad: för att vara högutbildad har jag satt en gräns att man ska ha studerat minst 3 år på eftergymnasial nivå. Storstad: de som är folkbokförda i Stockholm, Göteborg, Malmö eller Uppsala län. Dessutom i mina logitodds-skattningar har jag genererat fyra variabler som bör förklaras. Upward: Innebär att man klättrat minst en inkomstnivå mellan basåret och avslutningsåret. 10

Down: Fallit minst en inkomstnivå. Persist: Att man varken flyttat upp eller ned under den observerade perioden. Antbarn: Man har 3 eller fler barn. Problem med datasetet Panelanalyser kan i sig själva innebära metodologiska problem, stämmer panelurvalet med den befolkning man vill undersöka och så vidare. Eftersom samma individ måste befinna sig inom samma bransch (kvinnlig eller manlig) både år t och år t+k för att inte ramla ur urvalet, uppstår ett ganska stort bortfall av observationer. Det och inkomst- och ålderskraven kan medföra till en viss grad av icke-slumpmässigt urval 19. Är det exempelvis de med lägst ambitioner som blir kvar i en viss bransch båda åren, och är det de mest karriärslystna som byter bransch? Den studerade tidsperioden kan fånga upp slumpmässiga fluktuationer i arbetsinkomsten från cykliska förändringar. I denna studie ignoreras den värsta delen av 90- talet, då jag börjar analysen från 1994. Då jag studerar samma personer över tiden är det omöjligt att särskilja inverkan från åldrandet från andra effekter över den observerade tidsperioden 20. Att inkomstuppgifterna kommer från officiella inkomstdata medför några begränsningar, det finns exempelvis ingen möjlighet att få med de svarta arbetsinkomsterna i ekonomin 21. Dessutom vet man inte hur många timmar individerna i urvalet arbetar. Längd på period: rörlighet minskar när perioden förlängs, exempelvis om man mäter rörligheten för en person som får nästan samma inkomst varje år men som har stora fluktuationer från månad till månad. Skulle man mäta rörlighet månadsvis skulle rörligheten bli större än på årlig basis, då fluktuationerna inom året skulle rättas till. Så vad är en bra period, är ett år en för lång eller kort period? Det finns studier som tyder på att tillfälliga variationer i inkomsten varar i ungefär tre år 22, vilket innebär att individer som upplevt en tillfällig inkomstökning ett år med stor sannolikhet är tillbaka på den ursprungliga nivån något år senare. När man analyserar inkomströrligheten över 1994-2004, med 1994 som basår och 2004 som slutår finns risken att man får med en del tillfälliga variationer i individers inkomster. För att undvika denna problematik finns det studier som använder sig av tre år istället för ett år i början av mätperioden, samt tre år istället för ett i slutåret. 19 Gottschalk P (1982), Earnings mobility: Permanent change or transitory fluctuations?, sid 451 20 Gottshalk P (1982), Earnings mobility: Permanent change or transitory fluctuations?, sid 452 21 Magnusson K (2004), Utvecklingen av de högsta inkomsterna i Sverige 1985-2002, sid 10 22 Gottschalk P (1997), Inequality, income growth, and mobility: The basic facts, sid 36 11

4 Metod När man undersöker inkomströrlighet finns ett antal lämpliga metoder man kan använda sig av. Jag kommer att mäta både den absoluta rörligheten och den relativa rörligheten. Jag har valt att undersöka rörligheten med så kallade övergångsmatriser, vilket flera tidigare studier också gjort 23. Dessutom kommer jag att utnyttja en Logitodds-modell för att analysera uppåtgående och nedåtgående rörlighet samt de som varken rör sig uppåt eller nedåt i fördelningen mellan två olika år. 4.1 Övergångsmatriser För att mäta inkomströrligheten finns ett antal metoder, vissa med mått i form av en enskild siffra (shorrock, markov chain etc ). Dessa mått visar dock inte var i inkomstfördelningen förflyttningarna mellan individerna ägt rum. Övergångarna behöver inte vara symmetriska, det kan exempelvis vara en större andel som lämnat den lägsta kvantilen än personer som lämnat den högsta kvantilen. Övergångsmatriserna som jag presenterar i denna studie visar andelen personer i inkomstgrupp i i år t som flyttat (eller blivit kvar) till inkomstgrupp j i år t+k. I dessa matriser ser man inte bara andelen som bytt inkomstgrupper, utan även storleken på flyttarna, om individerna flyttar upp/ned en eller flera inkomstnivåer. För att mäta den relativa inkomströrligheten delar jag in individerna i år t i 5 kvantiler (fattigaste 20 procenten i den lägsta kvantilen och de rikaste 20 procenten i den högsta kvantilen) efter deras arbetsinkomst. Samma indelning görs för individerna i år t+k. Sedan studerar jag andelen som stannat eller bytt inkomstkvantiler över perioden t till t+k. Jag kommer dessutom att studera egenskaper hos de som flyttat från en kvantil till en annan över den observerade perioden. Övergångsmatriser ger en god överblick av inkomströrligheten, men de fångar endast upp förflyttningar mellan grupper, inte inkomstförändringar som håller individer kvar inom samma kvantilgrupp. Individer som befinner sig nära en kvantilgräns kommer kunna ses som mer rörliga än individer närmare mitten av en kvantil. Dessa förflyttningar kan fångas upp om man gör grupperingarna mindre, men med kostnaden färre observationer i varje kvantilgrupp och större variation i urvalet 24. Det finns dessutom en risk att man i branscher 23 Gottschalk P (1997), Hungerford T(2008) m.fl. 24 Gottschalk P och Danzinger S (1997), Family incom mobility-how much is there and has it changed, sid 14 12

med låg inkomstspridning överskattar rörligheten, då individerna har närmare till nästa gräns. 25 Ett annat mått för att analysera till vilken grad individer står stilla i inkomstutvecklingen är den så kallade immobility ration. Ett översiktligt mått för de som varken rört sig upp eller ned i inkomstfördelningen, uträknat som medelvärdet av övergångsmatrisernas diagonaler. Om värdet är högt indikerar det en statisk inkomströrlighet, om det däremot är lågt tyder det på en hög rörlighet mellan individer inom fördelningen 26. 4.2 Absolut rörlighet vs relativ rörlighet Tillväxt och rörlighet är två skilda begrepp. Med tillväxt menas förändringar i den absoluta nivån av medelinkomsten i inkomstfördelningen i ett visst år. Rörlighet däremot, innebär i vilken grad personer förändrar sina relativa positioner i fördelningen över tiden. Det är inte helt ovanligt att absolut och relativ rörlighet förväxlas, varför det är viktigt att reda ut begreppen. För att illustrera skillnaden mellan måtten, kan man jämföra hur en ekonomisk tillväxt påverkar de olika rörligheterna. Om realinkomsten fördubblas för alla individer i inkomstfördelningen till följd av ekonomisk tillväxt, så kommer detta att indikera en hög absolut rörlighet. Däremot, eftersom ingen rört sig upp eller ned i inkomstfördelningen relativt någon annan, så kommer det relativa rörlighetsmåttet inte att indikera någon rörlighet. Absolut rörlighet innebär till vilken grad en individs realinkomst förändras över tiden. Relativ rörlighet förändras endast då individer förändrar deras relativa position i inkomstfördelningen, om en person klättrar upp en nivå måste någon annan falla en nivå. Detta betyder inte att det inte är av intresse att analysera den absoluta förändringen av individernas inkomster. Jag kommer att studera både den absoluta och relativa inkomströrligheten 27. När jag studerar absolut rörlighet kommer fasta inkomstgränser från 1994(gränser framtagna efter kvantilrankning) att användas för att se hur många som förändrat sin inkomst över tiden. Om den lägsta kvantilen i 1994 innehåller inkomster lägre än exempelvis 195941 kr så kommer samma gräns att användas det sista året. För att sedan se magnituden av inkomstförändringarna kommer denna ursprungliga gräns att ökas med 30%, 50% samt 75%. 25 Lippman A och Thomson K (2001), Income mobility in Sweden, sid 5 26 Hungerford T (2008), Income inequality, income mobility, and economic policy, sid 9 27 Gottschalk P, Danzinger S (1997), Family income mobility-how much is there and has it changed?, sid 11-12 13

Eftersom realinkomstgränserna för att definiera kvantilerna är fasta, så kommer andelen i varje inkomstgrupp att variera det sista året, beroende av tillväxt, förändringar i inkomstskillnader och förändringar i relativ rörlighet 28. Även fast inkomstfördelningens medelinkomst ökar behöver inte det betyda att alla grupper gagnas lika mycket. De på botten av fördelningen kan halka efter mer från toppen även fast medelinkomstnivån ökat 29. 4.3 LOGITODDS-modellen Man kan även mäta inkomströrlighet via så kallade logit-skattningar. Man kan exempelvis undersöka möjligheten för individer att förflytta sig uppåt eller nedåt i inkomstfördelningen över tiden. Logit-modellen är icke-linjär i den beroende variabeln. Den beroende variabeln antar värden mellan 0 och 1. Däremot är Logit L 30 linjär i X och går från - till. Om Logit L är positiv för det med sig att de oberoende variablerna ökar vilket i sin tur leder till att oddsen ökar för estimatorn. När oddsen minskar från 1 till närmare 0, blir Logit L mer och mer negativ. När oddsen däremot går från 1 mot, ökar även Logit L 31. När man tolkar skattningarna från Logitodds-modellen, måste man tänka på att de skiljer sig från de vanliga linjära regressionsskattningarna. I mina skattningar kommer jag exempelvis att undersöka hur oddsen ökar/minskar för att förflytta sig uppåt i inkomstfördelningen, givet ett antal förklarande egenskaper. Ett ß-värde framför den förklarande variabeln som antar ett värde på 0.95 innebär att om det blir en förändring i variabeln minskar det oddsen för att individen klättrar uppåt i inkomstfördelningen med 5 procent(1-0,95). Ett ß-värde på 1 indikerar att oddsen varken ökar eller minskar, medan ett ß-värde>1 ökar oddsen och ett värde <1 bidrar till att oddsen minskar. 5 RESULTAT I denna del där jag presenterar resultaten kommer jag att dela in i tre sektioner. En där jag presenterar övergångsmatriser från den relativa rörligheten, en där jag tar upp den absoluta rörligheten och tills sist kommer sektionen med Logitodds-skattningar att behandlas. 28 ibid, sid 13 29 Barbato D (2007), A nonparametric examination of earnings mobility and family income mobility over time, sid 2-3 30 L i =ln (P i /1- P i ) = ß 1 + ß 2 X i 31 Gujarati D(2003), Basic econometrics, sid 596-597 14

5.1 Relativ rörlighet När man tittar på relativ rörlighet, är det återigen viktigt att ha i bakhuvudet att det handlar om individer som bytt plats med varandra i inkomstfördelningen under den observerade perioden. Om en flyttar upp måste någon annan flytta ned. Jag kommer här att presentera en övergångsmatris för kvinnliga branscher samt en övergångsmatris för manliga branscher. Dessutom kommer jag att analysera ett par egenskaper hos de som förflyttat sig eller stagnerat i inkomstfördelningen över tiden. Inkomströrligheten givet kvinna eller man, samt ifall man är högutbildad eller ej kommer här att studeras. Tabell 2, Relativ rörlighet inom Kvinnliga branscher 1994-2004 (94=rad och 04=kolumn) Kv1 Kv2 Kv3 Kv4 Kv5 TOT Kv1 46.79 28.67 14.76 6.19 3.6 100 Kv2 27.74 37.94 21.26 8.34 4.72 100 Kv3 11.88 21.33 35.28 22.06 9.45 100 Kv4 8.02 8.23 21.32 41.63 20.8 100 Kv5 5.55 3.86 7.37 21.8 61.42 100 TOT 100 100 100 100 100 Obs: 11538 (avrundning kan medföra att TOT 100.0) Immobility ratio: 44,62 Tabell 3, Relativ rörlighet inom Manliga branscher 1994-2004 (94=rad och 04=kolumn) Kv1 Kv2 Kv3 Kv4 Kv5 TOT Kv1 49.72 27.42 13.2 7.02 2.65 100 Kv2 24.55 37.61 23.51 11.07 3.25 100 Kv3 13.16 22.4 34.6 22.67 7.17 100 Kv4 7.47 9.51 22.6 39.44 20.99 100 Kv5 5.11 3.05 6.1 19.8 65.94 100 TOT 100 100 100 100 100 Obs: 22302 (avrundning kan medföra att TOT 100.0) Immobility ratio: 45,46 I kvinnliga branscher så har nästan 47 procent av de individer som befann sig i gruppen lägst avlönade 1994 blivit kvar i gruppen 10 år senare. Och av dem som flyttat sig uppåt i fördelningen har de flesta inte klättrat långt, drygt 75 procent är fortfarande kvar bland de 40 15

procent fattigaste i inkomstfördelningen. Endast ca 10 procent har tagit sig hela vägen upp till någon av de två högsta kvantilgrupperna. För individer i manliga branscher ser bilden inte ljusare ut, drygt 77 procent är fortfarande kvar i någon av de två lägsta kvantilgrupperna 10 år senare och knappt 10 procent har tagit sig till de översta skikten. Av de individer i kvinnliga branscher som var belägna i den andra kvantilgruppen 1994 så har drygt 34 procent klättrat uppåt i fördelningen och ca 27 procent ramlat nedåt i slutåret 2004. I manliga branscher däremot har nästan 38 procent klättrat uppåt, dessutom är andelen som ramlat ned mindre än i kvinnliga branscher. I mitten av fördelningen är rörligheten större både i kvinnliga och manliga branscher, vilket kan te sig naturligt, då man kan förflytta sig både uppåt och nedåt. Dessutom tenderar de flesta av inkomsterna att ligga någonstans i mitten av fördelningen vilket gör att kvantilgruppens gränser blir snävare, inte lika stora reala inkomstökningar krävs för att förbättra sin relativa position. I kvinnliga branscher är rörligheten i mitten något mer positiv än i manliga branscher, de som startade i den tredje kvintilgruppen har både större andel som klättrat upp och färre som fallit någon nivå än i manliga branscher. Det är drygt två procent mer i kvinnliga branscher som tagit sig från den tredje till den femte kvantilen över den observerade perioden. Då man studerar rörligheten bland de som befann sig i någon av de två översta kvantilerna 1994 är tendensen liknande i både kvinnliga och manliga branscher. Merparten av de som befann sig i den fjärde kvantilen 1994 har stannat kvar bland de 40 procent rikaste i fördelningen, varav cirka 20 procent har klättrat upp till den högsta kvantilen i 2004. Av de 20 procent rikaste individerna i 1994, så är det en väldigt stor andel som fortfarande befinner sig i den högsta kvantilen i 2004. Det är dock en större andel i manliga branscher som befäst sin höga relativa position över den observerade perioden, cirka 4,5 procents skillnad mot i kvinnliga branscher. För båda branscherna gäller att en väldigt stor andel som startar i den högsta kvantilgruppen i basåret fortfarande befinner sig i någon av de två högsta grupperna även i 2004 (ca 86 procent i manliga branscher, varav ca 66 procent kvar i högsta, och ca 83,5 procent i kvinnliga branscher, varav ca 61,5 procent i högsta kvantilen). 16

Tabell 4, Sannolikhet att förflytta sig i inkomstfördelningen under åren 1994-2004, givet egenskaper i basåret 1994. Kvinnliga branscher. Lämna Kvantil 1 Upp från Kvantil 3 Upp från Kvantil 4 Lämna Kvantil 5 Procent n Procent n Procent n Procent n Alla 53,21 2308 31,51 2307 20,8 2308 38,58 2307 kvinnor 51,81 1992 30,66 1520 19,27 1349 46,92 795 män 62,03 316 33,16 787 22,94 959 34,19 1512 högutb 74,51 204 40,58 475 25,75 835 31,63 1233 -kvinna 73,99 173 50 374 22,38 554 41,73 417 -man 77,42 31 55,72 131 32,38 281 26,47 816 lågutb 51,14 2104 26,31 1832 17,99 1473 46,55 1074 -kvinna 49,7 1819 25 1176 17,11 795 52,65 378 -man 60,35 285 28,66 656 19,03 678 43,25 696 n=antal observationer i respektive kvantil Män i kvinnliga branscher har en tendens att lämna den lägsta kvantilen i högre utsträckning än deras kvinnliga motsvarigheter. 62 procent av männen har lämnat den lägsta kvantilen 10 år senare medan cirka 10 procentenheter färre kvinnor har lämnat denna kvantil under samma tidsperiod. Både högutbildade (minst 3 år eftergymnasiala studier) kvinnor och män i kvinnliga branscher har en tendens att lämna låglönetillstånd i högre utsträckning än de som är lågutbildade (mindre än 3 år eftergymnasiala studier) i basåret, kvinnor har dock en lägre andel som lämnar den första kvantilen. Är man högutbildad har man högre sannolikhet att flytta sig uppåt eller befästa sin ekonomiska position relativt andra i fördelningen än om man inte är högutbildad. Män har även en större sannolikhet än kvinnor att klättra uppåt från den tredje och fjärde kvantilen samt befästa sin position i den högsta kvantilen. Tabell 5, Sannolikhet att förflytta sig i inkomstfördelningen under åren 1994-2004, givet egenskaper i basåret 1994. Manliga branscher. Lämna Kvantil 1 Upp från Kvantil 3 Upp från Kvantil 4 Lämna Kvantil 5 Procent n Procent n Procent n Procent n Alla 50,28 4461 29,84 4460 20,99 4460 34,06 4460 kvinnor 46,47 2111 35,34 829 25,86 665 37,17 452 män 53,7 2350 28,59 3631 20,13 3795 33,71 4008 högutb 84,24 203 64,13 354 46,95 673 20,1 1796 -kvinna 87,69 130 61,69 154 44,4 232 27,57 243 -man 78,08 73 66 200 48,3 441 18,93 1553 lågutb 48,66 4258 26,89 4106 16,37 3787 43,47 2664 -kvinna 43,77 1981 29,33 675 15,94 433 48,33 209 -man 52,92 2277 26,41 3431 16,43 3354 43,05 2455 n= antal observationer i respektive kvantil 17

Män har även i manliga branscher en högre andel som lämnar den lägsta kvantilen än kvinnor gör. I den uppgående rörligheten från kvantil 3 och kvantil 4 har kvinnor i manliga branscher en högre andel än vad männen i manliga branscher har. En högre andel av de kvinnor som ursprungligen befinner sig i dessa kvantiler rör sig uppåt än vad männen gör. Däremot så är det en högre andel av de män som ursprungligen befinner sig i den högsta kvantilen som också befinner sig där efter 10 år, än den andel kvinnor som från 1994 befäst sin position i de rikaste 20 procenten av inkomstfördelningen. De högutbildade i manliga branscher har en markant högre uppåtgående inkomströrlighet från både de lägre och lite högre nivåerna än vad de utan samma utbildning har. Dessutom har de en mycket lägre nedåtgående rörlighet från den högsta inkomstkvantilen. Kvinnor som arbetar i kvinnliga branscher och var indelade i den lägsta kvantilen 1994 har en högre sannolikhet att lämna denna nivå till 2004 än vad kvinnor i manliga branscher har. Nästan 52 procent av kvinnorna i kvinnliga branscher har lämnat den lägsta inkomstgruppen över 10 år, medan denna siffra för kvinnor i manliga branscher bara är cirka 46,5 procent. Däremot av de som i 1994 befann sig i inkomstgrupp 3 eller 4, så är de en högre andel kvinnor i manliga branscher som klättrat uppåt än i kvinnliga branscher. Sannolikheten att klättra upp från kvantil 4 är cirka 6,5 procent större för de kvinnor som befinner sig i manliga arbetsområden. Andelen kvinnor som befann sig i den högsta inkomstgruppen 1994 och 2004 är större i manliga branscher än kvinnliga branscher. Män i kvinnliga branscher uppvisar en högre rörlighet bort från de lägsta inkomsterna än män i manliga branscher. Dessutom är det en större andel män i kvinnliga branscher som har en uppåtgående rörlighet från kvantil 3 och 4. Kvinnor i manliga branscher har en högre rörlighet upp från mitten av fördelningen än vad män i kvinnliga branscher upplever. Men de män i kvinnliga branscher som från 1994 lämnade de lägsta nivåerna samt stannade kvar i den högsta gruppen är något mer positiv än för kvinnor i manliga branscher. Däremot är det en högre andel högutbildade kvinnor från manliga branscher som har en positiv rörlighet än vad de högutbildade männen i kvinnliga branscher upplever. De män som i 1994 befann sig i manliga branscher har en liknande rörlighet som kvinnor i kvinnliga branscher, de har dock en betydligt större andel som befäst sin position i den högsta kvantilgruppen i slutet av den observerade perioden. 18

5.2 Absolut rörlighet När man undersöker absolut rörlighet är det inte fråga om förändring av relativa positioner, utan i vilken utsträckning man förändrat sin reala inkomst över tiden. När man undersöker absolut rörlighet behöver det därför inte vara lika stora andelar i de olika grupperna i slutåret, tar individen sig över en bestämd gräns så har denne förflyttat sig till en ny grupp 32 oavsett om alla andra också gjort det. Som ursprungliga gränsvärden i slutåret har jag använt inkomsterna som betecknade kvantilgränser i 1994. Tabell 6, Absolut rörlighet inom Kvinnliga branscher 1994-2004 (94=rad och 04=kolumn) Gr1 Gr2 Gr3 Gr4 Gr5 TOT Kv1 7.71 13.04 34.27 26.56 18.41 100 Kv2 4.42 7.28 23.27 39.82 25.22 100 Kv3 2.69 3.03 9.23 29.48 55.57 100 Kv4 2.6 1.69 5.11 10.88 79.72 100 Kv5 1.99 1 3.21 4.64 89.16 100 TOT 3,88 5,21 15,02 22,27 53,61 100 Obs: 11538 (gränser från 94 års fördelning) (TOT betecknar hur stora andelar som befinner sig i de olika grupperna i slutåret) Tabell 7, Absolut rörlighet inom Manliga branscher 1994-2004 (94=rad och 04=kolumn) Gr1 Gr2 Gr3 Gr4 Gr5 TOT Kv1 13.16 19.03 31.41 24.66 11.75 100 Kv2 5.9 7.91 25.55 42.97 17.66 100 Kv3 4.39 3.95 11.79 44.13 35.74 100 Kv4 3.25 2 5.34 23.05 66.37 100 Kv5 2.49 1.35 2.6 6.01 87.56 100 TOT 5,84 6,85 15,34 28,17 43,81 100 Obs: 22302 (gränser från 94 års fördelning) (TOT betecknar hur stora andelar som befinner sig i de olika grupperna i slutåret) 32 Kallar denna grupp då det inte är fråga om kvantiler 19

När man studerar de individer i kvinnliga branscher som befann sig i den lägsta kvantilen 1994 och som ökat sin reala inkomst så att de tagit sig över det fasta gränsvärdet för kvantil 1 (år 94) tio år senare, är andelen som är kvar i den lägsta inkomstgruppen endast 7,7 procent. Denna siffra är högre i manliga branscher. Överlag så har kvinnliga branscher en mer positiv absolut rörlighet än manliga branscher (lägre belopp, kortare gränser att ta sig över än i manliga branscher). När man ökar de ursprungliga fasta gränsvärdena från 1994 års kvantilindelning med 30, 50 samt 75 procent så minskar naturligtvis andelen som tar sig över de fasta gränsvärdena. Det är dock intressant att se ifall någon bransch, eller någon grupp i fördelningen har en mer positiv absolut rörlighetsutveckling, när man måste öka sin inkomst med större reala belopp. Bilden blir lite annorlunda när man ökar de fasta gränserna och man måste öka sin inkomst i högre grad för att flytta uppåt i hierarkin. Andelen personer i kvinnliga branscher som befann sig i den högsta kvantilen i basåret och som fortfarande är kvar i den högsta gruppen i slutåret, minskar mer jämfört deras motsvarighet i manliga branscher ju högre de fasta gränserna blir. Från att med den ursprungliga gränsen haft en större andel (jämfört med manlig bransch) kvar i den högsta gruppen, så medför kraven på högre inkomster i den översta gruppen att manliga branscher får en större andel kvar i den högsta gruppen. Skillnaden mellan individer som är kvar på den högsta nivån även i slutåret blir större desto högre man sätter den fasta inkomstgränsen i 2004, till manliga branschers favör. Individerna som klättrat upp från grupp 4 till 5 var vid ursprungsgränsen cirka 13,5 procent högre i kvinnliga branscher än i manliga. När de fasta gränserna höjs med 30 procent är denna skillnad inte kvar, och när gränsen höjs med 50 procent är andelen högre i manliga branscher. Tabeller i bilaga nr 2. 20

Jag ska nu titta närmare på den absoluta rörligheten hos män respektive kvinnor i de olika branscherna. Tabell 8, Absolut rörlighet, givet bransch, kön och gräns Kvinnliga branscher Lämna grupp 1 upp från grupp 3 upp från grupp 4 lämna grupp 5 Procent n Procent n Procent n Procent n kvinna 92,17 1992 82,5 1520 77,09 1349 14,47 795 man 93,04 316 89,96 787 83,42 959 8,93 1512 kvinna30 41,72 1992 31,84 1520 21,05 1349 45,91 795 man30 54,11 316 34,31 787 24,61 959 32,8 1512 kvinna50 17,22 1992 10,46 1520 7,34 1349 66,67 795 man50 34,49 316 12,71 787 8,97 959 52,38 1512 Manliga branscher Lämna grupp 1 upp från grupp 3 upp från grupp 4 lämna grupp 5 Procent n Procent n Procent n Procent n kvinna 84,84 2111 75,87 829 66,77 665 17,92 452 man 88,64 2350 80,77 3631 66,3 3795 11,83 4008 kvinna30 32,69 2111 31,6 829 28,27 665 36,5 452 man30 40 2350 24,76 3631 21,79 3795 32 4008 kvinna50 15,16 2111 16,04 829 15,64 665 54,65 452 man50 19,53 2350 11,07 3631 10,07 3795 49,8 4008 Kvinnor i kvinnliga branscher har vid 94-års gränsvärden nästan lika stor sannolikhet att lämna den lägsta nivån som män i kvinnliga branscher. Däremot när inkomstgränsen ökar med 30 procent så minskar andelen kvinnor som lämnar den lägsta inkomstgruppen mer än vad den gör för männen i kvinnliga branscher. Tittar man på den uppåtgående absoluta rörligheten så har männen i kvinnliga branscher en högre rörlighet än kvinnor i samma bransch oavsett gränsvärden, vid högre gränser blir skillnaden dock inte större. Kvinnor i kvinnliga branscher som började i högsta inkomstgruppen 94 men som inte nått upp till inkomstgränsen för denna grupp 2004 är cirka 15 procent, med inkomstgränsen från 94-års kvantilindelning. Denna siffra för männen i samma bransch är cirka 9 procent, vilket medför en skillnad på ungefär 6 procent. Denna skillnad ökar när man ökar inkomstgränserna, nästan 13 procent när man har gränsvärden som är 30 procent högre. Andelen kvinnor i manliga branscher som klättrat upp från grupp 3 över den observerade perioden är något lägre än männen i samma branscher. Men när man ökar inkomstgränserna för de olika grupperna i 2004 så är det en större andel av de kvinnor som började i tredje inkomstgruppen som tagit sig över de fasta inkomsttaken till de högre grupperna. Samma 21

trend gäller för de som började i den fjärde högsta gruppen, det vill säga när man ökar gränsen för att ta sig upp till den högsta nivån med 30 procent så ökar andelen kvinnor från den fjärde gruppen som klättrar uppåt jämfört med männen. Andelen män i manliga branscher som startade i den högsta kvantilen i basåret och som är kvar i den högsta gruppen 2004 är högre än för kvinnor i manliga branscher oavsett gränsvärden. Men med högre gränsvärden minskar skillnaderna, om man ökar den ursprungliga inkomstgränsen för den högsta gruppen med 75 procent så är skillnaden mellan män och kvinnor endast 1,5 procent, jämfört mot runt 6 procent med det första inkomstkravet. Kvinnor i kvinnliga branscher har en högre positiv absolut rörlighet än kvinnor i manliga branscher när man tittar på hur stor andel som lämnat den lägsta gruppen, klättrat uppåt eller stannat i den högsta inkomstgruppen efter 10 år(kvantilgränser för 94). Men denna situation förändras markant när gränserna ökar, då är det istället kvinnor i de manliga branscherna som visar upp en mer positiv utveckling. 22

5.3 LOGIT-ODDS Jag kommer här att titta på hur oddsen ökar/minskar att förflytta sig uppåt, nedåt eller inte alls i inkomstfördelningen, givet vissa egenskaper i 1994. Tabell 9, Uppåtgående, nedåtgående och statisk rörlighet, 1994-2004, Kvinnlig bransch (ref=kv2) (1) (2) (3) upward persist down kvinna 0.772 0.896 1.376 (4.76)** (2.54)* (6.54)** gift 1.069 1.007 0.938 (1.17) (0.16) (1.15) storstad 1.460 0.910 0.787 (7.76)** (2.37)* (5.12)** kv1 2.335 1.478 (13.38)** (6.48)** kv3 0.755 0.877 1.461 (4.23)** (2.12)* (5.77)** kv4 0.380 1.091 1.975 (12.89)** (1.40) (10.15)** högutb 2.728 1.030 0.450 (15.98)** (0.62) (14.54)** antbarn 1.357 0.922 0.829 (5.26)** (1.75) (3.45)** ald>=45 0.454 1.349 1.410 (15.51)** (7.43)** (7.30)** kv5 2.353 2.579 (12.64)** (12.92)** Obs 9231 11538 9230 Absolute value of z statistics in parentheses * significant at 5%; ** significant at 1% (Kvantil 5 droppas när man tittar på uppåtgående rörlighet då man inte kan klättra längre därifrån, med samma logik droppas kvantil 1 när man studerar nedåtgående rörlighet.) I kvinnliga branscher minskar oddsen med cirka 23 procent givet att man är kvinna för att ta sig uppåt relativt andra i fördelningen, vid en förändring i variabeln kvinna. Att vara kvinna ökar även oddsen för att falla ned någon grupp, omkring 38 procent. Att befinna sig i samma kvantil 2004 som man startade i 1994 givet kvinna minskar oddsen med omkring 10 procent (pga att många män stannar kvar i den högsta kvantilen). Oddsen ökar mest för att flytta uppåt i fördelningen om man i basåret befann sig i den lägsta kvantilen. Att vara högutbildad ökar oddsen kraftigt för att flytta uppåt någon inkomstgrupp relativt någon annan, vid en förändring i variabeln (något högre för kvinnor). Att oddsen inte minskar så mycket för att varken röra sig upp eller ned, beror på att det är en så stor andel som blir kvar i den högsta kvantilen, framförallt män. Att vara gift gör att oddsen ökar marginellt för att förflytta sig uppåt. Oddsen är dock olika för män och kvinnor, att vara gift man i kvinnliga branscher leder till att oddsen ökar att klättra uppåt medan de är negativa för kvinnor. Se bilaga 3 för skillnader mellan kvinnor och män. 23

Tabell 10, Uppåtgående, nedåtgående och statisk rörlighet, Manlig bransch (ref=kv2) (1) (2) (3) upward persist down kvinna 0.808 0.981 1.248 (5.37)** (0.56) (4.94)** gift 1.089 1.010 0.912 (2.12)* (0.31) (2.28)* storstad 1.381 0.872 0.861 (9.14)** (4.72)** (4.36)** kv1 1.799 1.649 (12.95)** (11.45)** kv3 0.633 0.875 1.819 (9.75)** (3.01)** (12.51)** kv4 0.325 1.073 2.353 (21.58)** (1.60) (17.77)** högutb 4.374 1.151 0.326 (23.81)** (3.26)** (20.84)** antbarn 1.287 0.978 0.804 (6.17)** (0.68) (5.50)** ald>=45 0.487 1.074 1.724 (19.11)** (2.40)* (15.82)** kv5 3.120 2.370 (23.75)** (16.43)** Obs 17842 22302 17841 Absolute value of z statistics in parentheses * significant at 5%; ** significant at 1% (Kvantil 5 droppas när man tittar på uppåtgående rörlighet då man inte kan klättra längre därifrån, med samma logik droppas kvantil 1 när man studerar nedåtgående rörlighet.) Att vara kvinna i manliga branscher minskar oddsen för att klättra uppåt i inkomstfördelningen med cirka 20 procent, givet en förändring i variabeln. Att vara kvinna ökar oddsen att ramla ned någon nivå med cirka 25 procent. Att vara högutbildad gör att oddsen ökar mer än i kvinnliga branscher (något högre odds för kvinnor). Man har både större chans att ta sig uppåt samt att risken är lägre för att falla nedåt i inkomsthierarkin. Oddsen ökar mest givet att man startade längst ned i hierarkin i basåret. Om man tittar på kvinnor och män separat i manliga branscher kan man uttyda vilka egenskaper som påverkar de båda könens relativa rörlighet, positivt respektive negativt. För de kvinnor som bor i ett storstadsområde ökar oddsen att röra sig uppåt med ungefär 60 procent, vid en förändring i variabeln. För män är detta odds cirka 30 procent lägre. För de som var 45 år eller äldre i 94 visar oddsen en negativ inkomstutveckling om man tittar på uppåtgående och nedåtgående rörlighet, både för män och kvinnor. Då man studerar alla branscher, både kvinnliga och manliga, ökar oddsen för att flytta uppåt i fördelningen om man befinner sig i en manlig bransch, givet en förändring. Oddsen ökar med cirka 37 procent. Dessutom minskar oddsen för att ramla ned givet manlig bransch, cirka 14 procent. Bilaga nr 4. 24