Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna

Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Jessica Lindgren Examensarbete avancerad nivå Biogeovetenskap, 30 hp Master s thesis Biology-Earth Sciences, 30 HECs BA 9 2010

Förord Denna uppsats utgör Jessica Lindgrens examensarbete i Biogeovetenskap på avancerad nivå vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Examensarbetet omfattar 30 högskolepoäng (ca 20 veckors heltidsstudier). Handledare har varit Regina Lindborg, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet och Peter Bergman, Sveaskog. Examinator för examensarbetet har varit Helle Skånes, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet. Författaren är ensam ansvarig för uppsatsens innehåll. Stockholm, den 28 oktober 2010 Clas Hättestrand Studierektor

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Abstract One of the environmental aims when managing and restoring forests in Sweden is to protect and conserve the biological values. This study was conducted in ecopark Färna in Västmanland (owned by Sveaskog) where large areas of the forest are restored to increase the percentage of deciduous trees and to increase biodiversity in these habitats. To examine effect of restoration on biodiversity, I analyzed changes in plant species richness and composition in restored former grazed and non-grazed forests of different ages. The study shows that plant species richness increased after restoration in both restored former grazed and non-grazed deciduous forests. The percentage of forest species decreased as compared to grassland species. Annuals decreased and the perennials increased in percentage of total amount of species per square meter in the forests especially in the former grazed forests. The positive response of restoration to plant species richness makes it important to continue keeping these forests open with just a small percentage of conifers. Although it is known that several organism groups are favored by more open forests with less coniferous trees, few studies have investigated the effect on plant species richness. Hence these results may help to increase the interest for restoring and managing deciduous forests in Sweden. 1

Jessica Lindgren Sammanfattning Vid restaurering av skogar i Sverige är ett av miljömålen att skydda och bevara biodiversiteten i skogen. Denna studie är förlagd i Ekopark Färna, som ägs av Sveaskog, i Västmanland. I Ekopark färna har stora områden av triviallövskog restaurerats för att öka lövträdsandelen och höja naturvärdet i området. För att undersöka vad restaurering kan ha för effekt på biodiversiteten analyserade jag artsammansättningen och artantalet hos kärlväxtsamhället i restaurerade, både tidigare betade och obetade triviallövskogar. Procentandelen skogsarter minskade jämfört med gräsmarksarter. Andelen annueller minskade och andelen perenner ökade per m², framförallt i de tidigare betade skogarna. Ökningen av artantalet visar att det är viktigt att fortsätta restaurera lövskogar och hålla barrträds andelen nere. Trots att flera organismgrupper föredrar mer öppna skogar med en endast en liten barrträdsandel är få studier gjorda för att undersöka kärlväxtsamhällets förändrade artsammansättning efter restaurering. Dessa resultat kanske kan öka intresset för restaurering av triviallövskog i Sverige. 2

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Innehållsförteckning ABSTRACT... 1 SAMMANFATTNING... 2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 3 INTRODUKTION... 5 Frågeställningar... 7 Lövskogens nyttjande- nu och historiskt... 7 Historiskt bete i skogen... 7 Skogsskötsel idag... 8 Sveaskogs ekoparker... 9 Naturvård i skogen... 9 Områdesbeskrivning... 10 Naturgeografiska förutsättningar... 10 Historisk markanvändning... 10 MATERIAL OCH METOD... 11 Val av undersökningsområden... 11 Fältinventering och klassificering... 11 Analys... 12 RESULTAT... 13 Orestaurerad skog... 13 Restaurerad tidigare betad/ obetad lövskog... 13 Restaurerad lövskog (obetad)... 14 Artantal... 14 Skogs- och gräsmarksarter... 14 Annuell/ bienn eller perenn dominans... 15 Restaurerad tidigare betad lövskog... 15 Artantal... 15 Skogs- och gräsmarksarter... 15 Annuell/bienn eller perenn dominans... 16 Tid efter restaurering i skogar som inte har betats... 17 Artantal... 17 Skogs- och gräsmarksarter... 17 Annuell/ bienn eller perenn dominans... 17 DISKUSSION... 19 Totalt artantal per område samt artantal per m²... 19 Skogsarter/gräsmarksarter... 19 Annueller/ perenner... 20 Skillnaden mellan tidigare betad/ obetad, restaurerad lövskog... 21 Framtida skogsskötsel... 22 Slutsats... 22 REFERENSER... 23 Litteratur... 23 Internetreferenser... 27 3

Jessica Lindgren 4

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Introduktion Sveriges riksdag har formulerat 16 miljömål som Sverige ska arbeta mot (Miljömålsrådet 2008). Ett av miljömålen är Levande skogar där ett långsiktigt skydd av skogsmark genom avsättning av skog för naturvårdsändamål är en viktig del. Inom miljömålet ingår ett åtgärdsprogram som ska ge hotade växt- och djurarter som hör hemma i skogen, förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd (ibid.). Minskad biodiversitet är ett stort miljöproblem idag som till stor del beror på förändrad markanvändning (Cousins och Eriksson 2001) och har lett till ett ökat intresset för bevarandebiologi. Inom bevarandebiologin är det viktigt att inte bara fokusera på hotspots eller enskilda hotade arter utan att identifiera olika faktorer som begränsar arters förekomst och orsakar variationer i artsammansättningen (Brown m.fl. 1995, Whigham 2004). Inom naturvården prioriteras lövskog bl.a. för sin minskade utbredning i norr- och mellansverige, under skogsproduktionens frammarsch där främst barrskog dominerar. Medelålders - sena lövsuccessioner på frisk mark i boreal och boreonemorala regionen är en av de underrepresenterade skogstyperna bland formellt skyddade områden (Länsstyrelsen i Västmanlands län och Skogsstyrelsen Region Svea 2006). Växter och djur som förekommer i skogen påverkas av en mängd olika faktorer bl. a. klimat, berggrund, jordart, hydrologi m.m. som samverkar till att forma ekosystemet. En arts förekomst har både ekologiska, historiska och geologiska förklaringar (Brown m.fl. 1995). Platsens historia och eventuella markanvändning (lång skoglig kontinuitet, kommersiell odling, äldre hävd, brand etc.) är två av faktorerna som inverkar på ett områdes naturvärde på beståndsnivå (Berg m.fl. 1994, Whigham 2004,, Valtinat m.fl. 2008) och påverkar kärlväxternas utbredning idag (Verheyen och Hermy 2001, Eriksson m. fl. 2002, Lindborg och Eriksson 2004,, Valtinat m.fl. 2008). Ändras någon av dessa abiotiska och biotiska faktorer, påverkas ekosystemet och ståndortsfaktorerna vilket i sin tur påverkar artsammansättningen (Ehrenfeld och Toth 1997). Trots att skogsbete är den typ av betesmark som minskat mest av alla naturbetesmarker i Sverige (Emanuelsson och Dahlström 2008), har kärlväxtsamhället i betade lövskogar ägnats liten uppmärksamhet inom forskningen. Istället har den öppnare 5

Jessica Lindgren naturbetesmarkens höga natur- och kulturvärden ofta med en hög artrikedom inom markfloran stått i fokus (Pärtel m.fl. 1999, Ekstam & Forshed 2000, Cousins och Eriksson 2001, Eriksson m.fl. 2002). 200 år tillbaka i tiden var Sveriges skogar betade i betydligt större utsträckning än i dag vilket gjorde att träden i skogarna stod glesare, ljusinsläppet var större och kärlväxtfloran i skogarna var artrikare (Ingelöf m.fl. 1988, Ekstam & Forshed 2000). Berger och Puettmenn (2000) har i en studie kommit fram till att kärlväxtdiversiteten i aspskogar är högre än i blandskogar. Artsammansättningen av kärlväxter varierar också beroende på om barrträd finns på växtplatsen eller inte (ibid.). I fuktiga produktiva aspskogar är kärlväxternas genetiska variation och populationer större än i torra mindre produktiva aspskogar (JacQuemyn m.fl. 2005). Även om det flest studier som görs på kärlväxtflora är relaterad till mångfald har flera studier även gjorts av växters morfologiska egenskaper och deras distribution i olika typer av habitat (Gustafsson 1994, Brown m.fl.1995, Whigham 2004). De flesta av Sveriges utrotningshotade skogsarter är knutna till skuggade platser (Berg m. fl.1994, Gustafsson 1994) med friska förhållanden och högt ph (Gustafsson 1994) vilket kan ha orsakats av bl. a. minskad förekomst av äldre lövskog. De flesta kärlväxter i lövskog i Europa är perenner och har övervägande stora frön (t.ex. liljekonvalj- Convallaria majalis) som kan spridas av djur t.ex. myror, spindlar eller fåglar(whigham 2004). Samtidigt som skogsarternas frön är en eftertraktad föda för predatorer har de en större förmåga att etablera sig på ett redan bevuxet habitat eller ett habitat med tjock förna (p.g.a. sina stora frön) än gräsmarksarter (Fröborg och Eriksson 1997). Fröstorleken har på så vis en avgörande roll som spridnings- och etablerningsbegränsare bland kärlväxter i lövskog (ibid.). Gräsmarksarter (t.ex. Stor blåklocka, Campanula persicifolia) anses ha lättare att sprida sig och etablerar sig lättast på störda platser t.ex. betade gräsmarker, där konkurrensen är mindre och förnan tunnare (Ehrlén och Eriksson 2000). Annueller har generellt sett mindre (Thompson m.fl. 1998) och fler frön är perenner och etablerar sig ofta på öppna, störda platser för att senare konkurreras ut av starkare konkurrensarter och är mer känsliga för utdöende vid ofördelaktiga levnadsförhållanden (Ehrlén m.fl. 2007). Perenner är ofta starkare konkurrenter där konkurrens om resurser och utrymme råder och mer motståndskraftiga mot förändringar av levnadsmiljön än annueller (ibid.). 6

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Frågeställningar Många studier är gjorda på olika organismgrupper inom skog och gräsmarker men kärlväxter i triviallövskog är en eftersatt grupp där få studier är gjorda. I den här studien analyseras följande frågor: 1) Hur påverkas det totala antalet och artsammansättningen av kärlväxter efter en restaurering i triviallövskog? 2) Ökar andelen gräsmarksarter och annueller efter restaurering? 3) Hur inverkar tidigare bete antalet växtarter och artsammansättningen i de restaurerade områdena? 4) Hur inverkar tid efter restaurering på antalet och artsammansättningen av kärlväxter? Förutom dessa frågor kommer även de abiotiska faktorernas påverkan på artsammansättningen i kärlväxtsamhället t.ex. ljustillgång samt framtida skogsskötsel att diskuteras. Lövskogens nyttjande- nu och historiskt Historiskt bete i skogen Fram till 1800-talet var bete på utmark, en vanlig betesdrift där djuren betade fritt i skogarna (Niklasson & Nilsson 2005). Ängar och åkrar hängandes in och djuren släpptes in på efterbete efter skörd. Hagmarkerna började stängslas i och med att laga skiftet genomfördes (i Syd- och Mellansverige) för att förhindra att andra djur än de egna betade på markerna (Ekstam & Forshed 2000). Skogarna användes dock som betesmarker långt in på 1900- talet. Skogsbetet höll skogarna mer öppna med en rikare gräs- och kärlväxtflora som följd (Ingelöf m.fl. 1988, Ekstam & Forshed 2000). Skogsindustrin är en viktig del av Sveriges ekonomi och 65 % av Sveriges totala landareal, täcks av produktiv skogsmark, främst barrskog (EngströmS 2005). Skogsindustrin växte fram under 1800-talet, och frammanade hårdare regler runt skogsbetet, efter problem med avbetad plantskog (Ekstam & Forshed 2000). Aspar var ovälkomna eftersom de kunde bära med sig knäckesjukan, en svampsjukdom som drabbar tallars toppskott (Niklasson & Nilsson 2005). Bränder kunde pareras på ett effektivare sätt och skogen blev mer likåldrad och barrskogsdominerad i den 7

Jessica Lindgren kommersiella skogen (Berg m.fl. 1994, Niklasson & Nilsson 2005). Därmed minskade diversiteten i skogarna eftersom variationen av biotoper,bland annat triviallövskogarna, minskade (Berg m.fl. 1994, Hanski 2000, 2005). Många arter med specialiserade krav har minskat i antal eller utrotats (Berg m. fl.1994, Ingelög m.fl. 1988). Både björk och asp klassificeras som triviala primärträd d.v.s. några av de första trädslagen som etableras på en störd yta (Engström m.fl. 2005) till exempel efter en brand. Gamla aspar och björkar har ett mycket högt naturvärde, framförallt för hålhäckande fåglar, vedlevande insekter samt epifytiska mossor och lavar (Niklasson & Nilsson 2005). Den naturliga successionen i en triviallövskog i den boreonemorala zonen är en successiv etablering av granar (skuggtåligt sekundärträd) som konkurrerar ut lövträden i stor utsträckning i förlängningen(engström m.fl. 2005). Skogsskötsel idag I Sverige idag avsätts naturvårdsskogar, både frivilligt av markägarna och genom lagar och avtal. Skötselformer varierar med olika trädslag och biotoper men målet är biotopskydd och att därigenom gynna den biologiska mångfalden. Inom skogsbruket råder en viss generell naturvårdshänsyn genom att t.ex. lämna äldre träd och död ved, för att gynna den biologiska mångfalden i skogen (Niklasson & Nilsson 2005). Restaurering sker av områden med hög naturvärdespotensial i syfte att höja förekomsten av missgynnade och hotade arter på beståndsnivå (Niklasson & Nilsson 2005). Skötselmetoder av naturvårdsområden med skog varierar och anpassas efter biotopen samt målet med området (vilket kan integreras i skogsbruksplanen). Genom röjning eller gallring i ungskog kan skogen riktas mot önskad trädslagssammansättning. Även en alltför tät krontäckning kan motivera en gallring eftersom en krontäckning på över 75 % utarmar ört/gräsfloran (Götmark 2010). Sveriges definition av vad som är skogsmark är inriktat mot produktion: Mark som är lämplig för virkesproduktion och som inte i väsentlig utsträckning används för annat ändamål. Marken anses lämplig om den kan producera i genomsnitt minst 1 m³ per ha och år vid 100 års växttid (Skogsstyrelsen 2010-08-29). All outnyttjad mark som är lämplig för skogsproduktion räknas som skogsmark. Jordbruksverket anser i sitt underlag för gårdsstöd att en betesmark övergår till skog om trädmängden överstiger 60 8

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna träd/ ha (Jordbruksverket 2010-08-29). Andra definitioner för vad som är skog har t.ex. Food and Agriculture Organization (FAO)och International Geosphere Biosphere Program (IGBP). FAO definierar skog som mark med mer än 10 % krontäckning, på en yta större än 0,5 ha med trädslag som kan bli högre än 5 m (FAO 2010-08-29). IGBP har kriteriet mer än 60 % krontäckning och träd som kan bli minst 2m (Bartalev 2007, Goudie 2009). För att en skog ska kallas en lövskog krävs minst 50 % lövträd enligt Sveaskogs normer (Sveaskog 2005). Lövrik skog har 20-49 % lövinslag (ibid.). Sveaskogs ekoparker Naturvård i skogen Sveaskog är ett statligt ägt företag och är idag (2010) Sveriges största skogsägare (ca 15 % av den totala produktiva skogsmarken i Sverige ) (Sveaskog 2008). Den stora arealen skogsmark underlättar ett naturvårdsarbete ur ett landskapsperspektiv eftersom många arter kräver stora arealer för sin överlevnad och artspridning t.ex. hackspettar (Niklasson & Nilsson 2005). Sveaskog genomför biotopanalyser och landskapsanalyser för att sedan utfärda landskapsekologiska skötselplaner för de områden som hyser högre naturvärden. Som en del av Sveaskogs miljömål avsätts ekoparker, stora sammanhängande skogslandskap där ekologiskt tänkande ska styra motsvarande 5 % av Sveaskogs produktiva skogsmark (Sveaskog 2009). I ekoparkerna ska höga naturvärden bevaras, återskapas och utvecklas. En ekopark är minst 1000 hektar stor och minst 50 % av den produktiva skogsarealen används som naturvårdsområde med klassificering Naturvård/skötsel (NS) eller Naturvård orörd (NO) (ibid.). Avgörande vid målklassificeringen är vad naturvärdet är knutet till och vad som händer med skogen om den lämnas orörd (Skuggtoleranta/ljusgynnade trädslag). Även naturvärden i omgivande landskap kan inverka på klassificeringen. Den ekologiska målbilden avgörs av vilka trädslag naturvärdet är förknippat och vilket trädslag som har bäst förutsättningar att klara sig i området. Det kan finnas ekologiska värden i landskapet som motiverar en kombination av trädslag i målbilden. Generellt eftersträvas max en 10 % barrträdsinblandning i lövskogen. Genom juridiskt bindande avtal med Skogsstyrelsen garanteras ekoparkerna ett minst 50 år långt naturskydd (Sveaskog 2008). 9

Jessica Lindgren Områdesbeskrivning Naturgeografiska förutsättningar Ekopark Färna, som ägs av Sveaskog, ligger i Mellansveriges inland, i centrala Västermanland, öster om Skinnskatteberg (se figur 1). Ekoparken omfattar 4004 hektar varav 2822 hektar är skogsmark (74,7 %) (Sveaskog 2005) med både barr- löv- och blandskog. Området har en stor andel lövträd, en del med hög ålder men en ganska stor andel lövskogar i Ekoparken utgörs av ungskog. Figur 1. Ekopark Färnas lokalisering i Sverige (publicerad med tillstånd av Sveaskog). Enligt SGU:s jordartskarta (serie Ae nr 120, Västerås NV) är den dominerande jordarten i området sandig- moig morän. Den stora blockigheten är karaktäristisk för området. Även en del mossar och kärr finns i ekoparken. Runt Flenasjön och Stora Bjursjön finns glaciallera. Historisk markanvändning Färna är påverkat, liksom större delen av bergslagen, av bergshantering och metallindustri. 1607 startade järnbruket i Färna, som utnyttjade det omfattande vattensystemet i anslutning till bl.a. sjöarna Stora och Lilla Kedjen (Darphin 2010). Vid den tiden fanns inom Skinnskattebergs kommuns gränser ungefär ett tjugotal hyttor och 10

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna lika många hammarsmedjor (ibid.). I bruket gick det åt stora mängder träkol, som tillverkades av tall-, gran- och björkved, vilket de många kolbottnarna i skogarna vittnar om ( Engström m.fl. 2005). Idag består en stor andel av skogen av lövträd i Färna ekopark. Utmärkande är de gamla asparna. I Västmanland finns en liten mängd gammal skog. Endast 2,8 % av skogsmarksarealen är äldre än 120 år mot hela Svealands andel gammal skog på 11,5 % (Länsstyrelsen i Västmanlands län och Skogsstyrelsen Region Svea 2006). Material och metod Val av undersökningsområden Som underlag för val av lämpliga undersökningsområden användes Sveaskogs naturvärdesbedömning och åtgärder/åtgärdsplan över Färna med medföljande kartor över området. Områdena är klassande som NS/ NO (Naturvård skötsel/ Naturvård Orört) av Sveaskog och delades in i 6 kategorier (se tabell 1). Tabell 1. Restaurerad och orestaurerad skog indelad i 6 kategorier efter antal år efter restaurering eller utebliven restaurering samt tidigare bete i skogen eller obetad skog. De orestaurerade skogarna fungerade som kontrollområden. Lövrik (mindre än 50 % lövinslag) samt lövdominerad skog inventerades. Alla områden har av Sveaskog en ekologisk målbild att bli en lövskog efter restaurering d.v.s. inneha minst 50 % lövträd. ). Vid restaurering av skogarna har övervägande andel barrträd och en del lövsly röjts bort (mellan åren 2004-2008). För att hitta skogar som tidigare betats har Sveaskogs naturvärdesbedömning och åtgärder/åtgärdsplan över Färna används. Även en fältkontroll har gjorts i varje område då områdena har bedömts om de är jämförbara inom respektive kategori utifrån abiotiska förhållanden (bl.a. hällmark och våtmarker valdes bort). Alla jämförbara restaurerade skogar som fanns att tillgå inom Ekoparken ingår i undersökningen, därav det ojämna antalet från de olika restaureringsåren. Fältinventering och klassificering Fältstudier gjordes under tre veckor i maj/juni 2010. Totalt inventerades i Ekoparken 20 områden som restaurerats för 2-6 år sedan varav 5 tidigare betades, enligt Sveaskogs 11

Jessica Lindgren naturvärdesbedömning och åtgärder/åtgärdsplan (se tabell 1) samt 16 skogsområden som inte restaurerats (kontroller). Av dessa kontroller var åtta stycken tidigare betade. Tio stycken rutor à 1 m² totalinventerades i varje skogsområde och märktes ut med en GPS. På grund av blockigheten kunde inte rutorna slumpas utan valdes ut, efter vad som ansågs vara representativt för vegetationen i respektive området. De fåtal växter som inte kunde identifieras uteslöts ur undersökningen eftersom de inte kunde placeras i rätt grupp ( gräsmarksart/ skogsart, annuell/ perenn). Sammanlagt analyserades fyra diversitetsmått: totala artantalet (summan av antalet arter inom 10 x 1m²), medelantalet arter per m², andelen gräsmarksarter och andelen skogsarter. Dessutom analyserades egenskapen perenn eller annuell/bienn. Växter benämns med vetenskapligt namn enligt Krok och Almquist(2004). Gräsmarksarter i denna studie avgränsas enligt en bredare definition (Krauss et al. 2010) och inkluderar både de arter som endast finns i gräsmarkshabitat och de mer vanliga arter som även finns i andra miljöer men utgör merparten av biomassan i gräsmarksvegetationen. Arternas tillhörighet till gräsmarksarter eller skogsarter samt annueller eller perenner ges enligt Den virtuella floran (Naturhistoriska riksmuseet, 2010-07-28). När arten inte kan placeras i en specifik grupp, utesluts arten ur analysen (t ex. när en art lika gärna kan växa i skog som på gräsmark) Analys Alla statistiska analyser genomfördes i statistikprogrammet R (Fox, J 2009). Totala artantalet, samt medelantalet arter per m², i de restaurerade lövskogarna testades mot artantalet och medelantalet arter per m² i de orestaurerade blandskogarna med hjälp av det icke parametiska testet Two-sample Wilcoxon test. Samma test gjordes för de skogar som tidigare betades. Andelen (%) skogsarter (S) och gräsmarksarter (G) jämfördes i orestaurerade och restaurerade skogar, och testades statistiskt genom Two-sample Wilcoxon test. Även förhållandet mellan andelen perenner och annueller/ bienner i samtliga restaurerade 12

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna skogar i jämförelse med orestaurerade skogar samt restaurerade betade med obetade skogar (samtliga diversitetsmått och egenskap) testades medtwo-sample Wilcoxon test. För att analysera om antalet kärlväxtarter förändrades som en effekt av tid sedan restaurering användes ett Kruskal-Wallis test, där den restaurerade skogen delades upp i olika kategorier efter antal år (kategori 2: 2år, kategori 3: 3-4år, kategori, 4: 5år) efter restaurering och jämfördes med den orestarerade kontrollen (kategori 1). Resultat Totalt noterades 119 kärlväxtarter i ekoparken (sammanlagt både i restaurerade områden samt i orestaurerade, se bilaga 2). Orestaurerad skog 56 arter noterades i kategorin 1: orestaurerad blandskog som inte tidigare betats (genomsnitt: 24,3 arter/ område), och 64 arter i kategorin 5: orestaurerad blandskog som tidigare varit betad genomsnitt: 29,6 arter/ område). Av de arter som förekom endast i orestaurerad skog (totalt 10 st.) var fem st. skogsarter, två st. gräsmarksarter och tre st. arter som växer i båda typerna av habitat. En art (skogsart) fanns endast i en kontinuerlig skog. (se bilaga 2). Alla dessa 10 arter var perenna ( se bilaga 2). Restaurerad tidigare betad/ obetad lövskog Av de arter (totalt 34 st.) som endast fanns i de restaurerade områdena var 12 gräsmarksarter och 11 skogsmarksarter. Fem av dessa 34 arter var annuella/ bienna. Det fanns signifikanta skillnader i diversiteten mellan restaurerad obetad och tidigare betad lövskog (se tabell 2). Det totala artantalet och den totala andelen gräsmarksarter per område var större i de restaurerade skogarna som tidigare betades jämfört med de obetade men totala andelen skogsmarksarter var färre. Även andelen gräsmarksarter per m² var högre i restaurerade lövskogar som tidigare betats (se figur 2a), medan en lägre andel skogsarter per m² samt färre annueller per m² noterades (se figur 2b). 13

Jessica Lindgren Tabell 2. P- värden från Two-sample Wilcoxon test. Analysen gjordes på antal arter, andel gräsmarksarter, skogsarter, annueller och perenner totalt (10x1m²) och per m² i restaurerad lövskog som inte betats och som tidigare betats. P-värde i fet stil anger signifikans. Figur 2a. Skillnad i andel gräsmarksarter i restaurerad triviallövskog som tidigare varit betad samt inte har betats (p<0,001). Figur 2b. Skillnad i andel annueller per m² mellan restaurerad triviallövskog som tidigare varit betad och inte betad (p< 0,001). Restaurerad lövskog (obetad) Artantal I all restaurerad lövskog som inte betats (kategori 2, 3 och 4, totalt 16 områden) var artantalet 86 arter (genomsnitt: 29,6 arter/område). Per område (10x 1m²) var det totala artantalet större än i orestaurerade, obetade lövskogar liksom artantalet per m² (se Tabell 3a). Skogs- och gräsmarksarter Den totala andelen gräsmarksarter per område var signifikant större i restaurerade, obetade lövskogar mot orestaurerade skogar, sett till de sammanslagna 10 14

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna inventeringsrutorna. Ökningen av gräsmarksarter per m² vid restaurering av lövskog visade sig däremot inte vara signifikant (se tabell 3a). Den totala andelen skogsarter var signifikant mindre i triviallövskogen som restaurerats mot utebliven restaurering (se tabell 3a). Annuell/ bienn eller perenn dominans Den totala andelen annueller per område har inget signifikant samband med restaureringen. Däremot har den mindre andelen annueller per m², efter restaurering i skog som aldrig betats signifikans (p= <0.001) (se tabell 3a och figur 4a). Tabell 3. P-värden från Two-sample Wilcoxon test. Analysen gjordes på antal arter, andel gräsmarksarter, skogsarter, annueller och perenner totalt (10x1m²) och per m² i a) orestaurerad och restaurerad lövskog som inte betats och b) som tidigare betats. P-värde i fet stil anger signifikans. Restaurerad tidigare betad lövskog Artantal I kategori 6- tidigare betad skog (totalt 7 områden) var artantalet 84 arter (genomsnitt: 38, 4 arter/ område). Det större totala artantal per område är signifikant men inte per m² ( se bilaga 2 och Tabell 3b). Skogs- och gräsmarksarter I kategorin 6: lövskog som tidigare betades och restaurerats, noterades 8 gräsmarksarter och 4 skogsarter fler än i kategori 5: lövskog som tidigare betades men inte restaurerats. Den totala andelen gräsmarksarter per område var signifikant högre (se figur 3a) liksom per m² (se tabell 3b). I lövskog som tidigare betades är skillnaden mellan andel av 15

Jessica Lindgren skogsarter i orestaurerade och restaurerade områden (se figur 3b) större, än i områden som inte betats, med en större signifikans både totalt sett och per m² (se tabell 3b). Figur 3a. Andelen gräsmarksarter av det totala artantalet (10x1m²) i tidigare betad skog (p=0,011). Figur 3b. Andelen skogsarter av det totala artantalet (10x1m²) i skog som tidigare betades (p=0,0067). Annuell/bienn eller perenn dominans I kategori 6: de restaurerade lövskogarna som tidigare varit betade var artantalet 77 perenna arter och 7 annuella/ bienna arter (totalt 84 arter i 5 områden). I denna kategori visar analysen ingen signifikans, sett till det totala artantalet per område, men däremot per m² efter restaurering (se tabell 3b och figur 4b). Figur 4a. Minskning av andelen annueller/ m² bakom restaurering av skog som inte har betats (p< 0,001). Figur 4b. %-andelen annueller av antal arter/ m² i triviallövskog som tidigare betades (p<0,001). 16

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Tid efter restaurering i skogar som inte har betats Artantal I kategori 2, 3 och 4: restaurerad lövskog som inte tidigare betats, noterades 50 arter i lövskog som restaurerades för 2 år sedan, 63 arter i lövskog som restaurerades för 3-4 år sedan, 64 arter i lövskog som restaurerades för 5 år sedan. Vid denna uppdelning av den restaurerade skogen efter restaureringsår (kategori 1: 2år, kategori 2: 3-4år, kategori 3: 5 år) och orestaurerad skog, visade analysen att antalet arter per kvadratmeter var högre efter restaureringen, framförallt efter 5 år ( se figur 5a). Lägst artantal av den restaurerade lövskogen som inte betats har skogen som restaurerades för 3-4 år sedan. Skogs- och gräsmarksarter Andelen (%) gräsmarksarter av artantalet per m² hade signifikant samband med år efter restaurering (se figur 5b)., men inte när det gällde skogsarter (se tabell 4). Tabell 4. Resultat från Kruskal-Wallis test. Analyser gjordes på antal arter, andel gräsmarksarter, skogsarter, annueller och perenner totalt (10x1m²) och per m² i skog som inte betats uppdelat i fyra kategorier: restaurerad för 2 år sedan, restaurerad för 3-4 år sedan, restaurerad för 5 år sedan samt orestaurerad skog. P-värde i fet stil anger signifikans. Annuell/ bienn eller perenn dominans Vid uppdelning av de restaurerade områdena i kategorier efter tid sedan restaurering (kategori 1: 2år, kategori 2: 3-4år, kategori3: 5år) samt en kategori med orestaurerad skog visades en mindre andel annueller efter restaurering, främst efter 3-4 år. En större andel noterades i skogarna som restaurerats för 5 år sedan men fortfarande inte lika stor andel som i de orestaurerade lövskogarna (se tabell 4 och figur 5c). Motsvarande ökning skedde av andelen perenner efter restaurering, främst efter 3-4 år för att sedan minska efter 5 år. 17

Jessica Lindgren Figur 5a. Antal arter/ m² i obetad skog i kategorierna: 2(2 år efter restaurering), 3(3-4 år efter restaurering), 4(5 år efter restaurering) samt 1 (orestaurerad) (df= 3, p<0,001). Figur 5b. Andelen gräsmarksarter (%) av artantalet/ m² i obetad skog i kategorierna: 2(2 år efter restaurering), 3(3-4 år efter restaurering), 4(5 år efter restaurering) samt 1 (orestaurerad) (df= 3, p= 0,0454). Figur 5c. Andelen annueller (%) av artantalet/ m² i obetad skog i kategorierna: 2(2 år efter restaurering), 3(3-4 år efter restaurering), 4(5 år efter restaurering) samt 1 (orestaurerad) (df= 3, p<0,001). 18

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Diskussion Totalt artantal per område samt artantal per m² Det totala antalet kärlväxter var högre i både obetade och betade restaurerade skogar jämfört med orestaurerade, sett till de sammanlagda inventeringsrutorna (10 m²). Detta stämmer väl med tidigare studier som visar att genom att hålla undan barrträd i lövskog och hålla luckor i skogen öppna för ljusinsläpp, förbättras förutsättningarna för en artrik flora (Johansson och Hedin 1995). Ljuset är skogsväxternas främsta begränsande faktorn och artsammansättningen av kärlväxter i skog förändras i gläntor där ljustillgången är större (Whigham 2004). I gläntorna blir plantorna ofta större och reproduktionen ökar. Restaureringen kan ge bättre möjligheter till nyetablering av frön genom större öppna ytor (vilket varit begränsat i ekopark Färna, egen notering) med flera olika mikrohabitat som ger möjlighet till en ökad diversitet av kärlväxter (ibid.). I de triviallövskogar som tidigare varit betade var artantalet per område signifikant högre men inte förhållandet mellan artantal per m 2 -ruta och restaurering. Det kan betyda att området har en mängd olika typer av olika habitat med olika artsammansättningar (Lindborg m.fl. 2008), vilket kan ha ett starkare samband med artantal än restaureringen. Ur ett landskapsperspektiv kan antalet arter ha ökat. Ekoparker är en satsning på större sammanhängande naturvårdsrestaureringar där utgångspunkten är landskapsperspektivet. Det kan vara en fördel att skogen ägs av staten eftersom många småägare försvårar gemensam målsättning och försäljning av skogen sker oftare. Å andra sidan kan ju flera småbrukare göra att skötseln blir mer varierad vilket kan leda till heterogenare habitat som gynnar mångfald (Benton et al. 2003). Att utveckla en naturskog tar flera hundra år av fri utveckling av skogen och skogen ägs då av flera generationer. Studier och experiment i skog, behöver pågå under lång tid. Björk och asp kan bli ca 120 resp. 100 år (Skogsstyrelsen 2005). I och med trädens långa livscykel, åldras skogen och går från ung skog till gammal skog, under lång tid. Skogsarter/gräsmarksarter Vid en jämförelse mellan alla restaurerade områden mot orestaurerade var andelen skogsarter generellt lägre i restaurerade skogar och istället gynnades gräsmarksarterna vars andel var högre. I de obetade skogarna var andelen gräsmarksarter högre de första 3-4 åren efter restaureringen för att sedan minska något efter 5 år när krontaket sluter sig mera igen (och ljusinsläppet minskar). Framförallt märktes skillnaden vid 19

Jessica Lindgren restaurering av de skogar som tidigare var hagmark där ökningen av gräsmarksväxter kan ha ett samband med en fröbank som ligger kvar från tidigare markanvändning. Efter en förändring av abiotiska faktorer finns också ofta en mängd växter som lever kvar under mindre gynnsamma förhållanden som en del av en utdöendeskuld från tidigare markanvändning (Lindborg och Eriksson 2004, Helm m.fl. 2006). Vilka arter som finns efter restaurering beror på vilka som redan fanns på platsen som är livskraftiga i den förändrade miljön, vilka som vandrar in och vilka som väcks till liv från platsens fröbank. De arter som tål den förbättring/ stress som orsakas av förändringen t.ex. ökat ljusinsläpp, gynnas. Ogynnsamma tillväxtbetingelser försvagar eller utrotar arter från platsen (Ekstam och Forshed 1997). Nykolonisation av växter hämmas bl. a. av en kombination av spridnings- och etablerings begränsningar, vilka är artspecifika (Verheyen och Hermy 2001, JacQuemyn m.fl. 2005, Flinn och Velland 2005). Att inget signifikant samband mellan skogsarter och antal år efter restaurering hittades kan bero på att åldern på skogen i de olika kategorierna är något snedfördelad. Av de arter som förkom endast i de orestaurerade skogarna var hälften av dem skogsarter (5 arter) som har något svårare att sprida sig långa sträckor p.g.a. generellt stora frön. Annueller/ perenner Andelen arter som var annueller/ bienner var lägre efter restaureringen per m² både i områden som inte tidigare betats och som tidigare betats jämfört med orestaurerade. Vid uppdelning av de restaurerade områdena i tid sedan restaurering fanns en neråtgående trend av annueller i kategorin som restaurerades för 2 år, en större nedgång i kategorin som restaurerades för 3-4 år sedan för att sedan öka efter 5år igen (se figur 5c). Populationer kan reagera med en viss tröghet vid miljöförändringar (Cousins och Eriksson 2001, Hanski 2005, Lindborg m.fl. 2005), vilket kan vara fallet här. De första åren finns en fördröjning av de arter som egentligen föredrar skuggigare växtplatser, vilket försvinner efter 3-4 år. Efter 5 år återkommer dessa när krontaket åter börjar sluta sig. Annueller och bienner är inte lika toleranta mot förändrade levnadsförhållanden eller lika starka konkurrenter om utrymme som perenner och minskade mest i de skogar som tidigare betades. Störningen av restaureringen har inte orsakat öppen jord i någon större utsträckning (egen notering) vilket bör medföra att stora frön har lättare att etablera sig än små frön i ett redan uppväxt fältskikt eller en tjock förna. Annueller kan inte föröka sig genom kloning vilket ger de arter som har den förmågan (främst perenner) en stor fördel (Lindborg 2007). Av de arter som endast fanns i orestaurerade 20

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna skogar var samtliga 10 arter perenner vilket kan betyda att annueller generellt är mer störningståliga, så länge det finns utrymme för etablering. Skillnaden mellan tidigare betad/ obetad, restaurerad lövskog Det fanns en tydlig skillnad i artsammansättningen mellan restaurerad skog som aldrig betats och den som tidigare varit betesmark. Den tidigare betade skogen har ett signifikant större totalt artantal med en större andel gräsmarksarter och perenner per m². I Sverige pågår en diskussion om var gränsen går mellan vad som är betesmark med träd och vad som är skog. 60st träd per ha är inte många i en hage. Detta bidrar till att träd i beteshagarna huggs ned för att hamna inom ramarna för berättigande av betesstöd. Träden har en viktig roll dels som foder till djuren men även som skydd mot sol, vind och regn. De fungerar som boplats för många organismgrupper och ger en mer varierad biotop med tillgång för fler olika habitat. Många svampar, tickor, mossar och lavar är beroende av äldre ofta solbelysta träd (Niklasson & Nilsson 2005). Skogsbete förekommer i liten utsträckning idag och är en del av vårt kulturarv. En skogsbetesmark kan ses som ett levande fornminne, där betet gett upphov till en ökad artrikedom bl.a. genom djurens tramp som underlättar nyetablering av växter (Jordbruksverket 1998). Med denna ökning av kärlväxtsamhällets diversitet, ökar också blombesökande insekter som i sin tur kan ge en ökad fauna av insektsätande fåglar och resultatet blir en mer artrik skog (Jordbruksverket 1998, Pihlgren och Svensson 2008) vilket kan motivera en ökad fokusering på kärlväxtsamhället i skogen vid skötselplaner för skyddad skog. I den här undersökningen påvisas att kärlväxtflorans sammansättning påverkas av restaurering när krontäckningen fortfarande är ganska stor (jfr 60 träd/ ha). Definitionen av skog skiljer sig åt och visar på skilda uppfattningar om vad som egentligen är skog. Sveriges definition kanske speglar vår syn på skogen som en stor ekonomisk tillgång. Trädarter, vatten- och näringstillgång och klimat varierar på olika platser. Träd och skog ser olika ut i de olika delar av världen, därför är det svårt att sätta en gemensam definition av vad som egentligen är skog och referensramarna skiljer sig verkligen åt. Kanske är det bästa att inte kategorisera naturen, om mångfald eftersträvas för att inte olika svår kategoriserade, övergångszoner ska minska (t.ex. trädbärande hagmark). I dessa intermediära zoner finns ofta en stor mångfald (Sálek m.fl. 2010) som skiljer sig från rena skogs- eller gräsmarker (Avon m.fl. 2010). 21

Jessica Lindgren Framtida skogsskötsel Sveriges skogshistoria har resulterat i att äldre aspskogar inte är en vanlig företeelse idag. De arter som etablerat sig i ett område som är påverkat av människan sedan många hundra kanske tusentals år behöver störning t.ex. i form av skötselåtgärder för att bevaras i området. I dessa områden hindras en naturlig succession. Naturliga referensområden krävs för att kunna utvärdera skötselmetoderna (Götmark 2010). Fri utveckling(där skogen lämnas orörd) av liknande områden som styrs av skötselåtgärder är därför nödvändiga. Detta gör att målet med formellt skyddade naturområden måste tydliggöras. Är målet rena skogsarter får inte någon större inverkan på skogen ske. Samtidigt måste inverkan i form av gallring av gran ske för att behålla triviallövskogen på dessa breddgrader. Trädslagens effekt på markens syra- basstatus i humuslagret är av stor betydelse för artsammansättningen av kärlväxter på platsen (Valtinat m.fl. 2008). Olika trädslags förmåga att filtrera luftens partiklar påverkar krondroppets kemiska sammansättning och påverkar markens innehåll av kemiska ämnen liksom nedbrytningen av förnan. Även upptag av mineralämnen varierar mellan trädslagen (Nilsson m.fl. 2007). Gran försurar jorden mer än asp och björk som ger en förna mer rik på Ca och Mg (ibid.). I en studie av Halpern och Spies (1995) undersöks responsen hos kärlväxtdiversiteten på avverkning och återväxt av gran (Pseudotsuga sp.) i en granskog. Kort tid efter avverkning minskade diversiteten för att åter öka, mycket långsamt, när krontaket åter slöt sig(ibid.). I den här undersökningen har det gått som mest 6 år efter restaurering vilket är en mycket kort tid i sammanhanget och resultatet kan ändras med tiden. Även åldern på skogen har varierat något kategorierna emellan. Det begränsade antalet restaurerade områden (samt ojämnt fördelat antal mellan år efter restaurering) i de olika kategorierna har gjort det svårare att dra några alltför generella slutsatser av resultaten men undersökningen visar tydliga indikationer på att betade områden svarar starkare på restaurering än obetade områden och att restaurering har positiv inverkan på diversiteten i kärlväxtsamhället i triviallövskog. Slutsats Denna studie visar att restaurering av triviallövskog påverkar sammansättningen av kärlväxter, åtminstone under de första 5 åren (tid denna undersökning behandlar) efter restaureringen. Kärlväxtdiversiteten per m² ökade både i obetade triviallövskogar och lövskogar som tidigare betats. Andelen annueller per m² minskar och andelen perenner ökar. Skogsarter minskade efter restaurering främst i marker som tidigare varit 22

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna betesmark där andelen gräsmarksarter ökade mest. Undersökningen visar att restaurering ökar diversiteten av kärlväxter i detta ekosystem vilket motiverar restaurering i utvalda områden där målet är att öka naturvärdet i undervegetationen av framförallt kärlväxter. Att skogar betas i större utsträckning än vad det gör idag och en variation av skötselmetoder anpassat efter biotop bör även gynna diversiteten ytterligare i triviallövskogen på landskapsnivå. Att frambringa ett större fokus på kärlväxtvegetationen kan därför öka intresset och värdesättningen av denna biotop. Tack till Regina Lindborg, Stockholms universitet för inspirerande, tålmodigt och mycket god handledning under arbetets gång. Tack även Sara Cousins, Stockholms universitet för igångsättande, inspiration och vägledning av arbetet. Tack till Peter Bergman, Sveaskog för intresserat bemötande och tillhandahållande av bakgrundsmaterial samt finansiering av resor och logi. Sist men inte minst tackas Björn Ringselle för gott genomfört och delat arbete i fält. Referenser Litteratur Avon, C., Bergès L., Dumas Y., Dupouey J-L (2010), Does the effect of forest roads extend a few meters or more into the adjacent forest? A study on understory plant diversity in managed oak stands, Forest Ecology and Management, Volume 259, Sid. 1546-1555 Bartalev, S (2007),Global land cover mapping: conceptual and historical background, power point, Space Research Institute, Russian Academy of Sciences Berg, Å, Ehnström B, Gustavsson L, Hallingbäck T, Jonsell M, Weslien J (1994), Threatened plants, animal and fungus species in Swedish forests: distribution and habitat associations. Conservation Biology, volume 8(3) s. 718-731 Berger, A.L och Puettmann K.J (2000), Overstory composition and stand structure influence herbaceous plant diversity in the mixed aspen forest of northern Minnesota. American midland naturalist, 143:111-125 Brown, J. H. (1984), On the relationship between abundance and distribution of species. American Naturalist 124:255-279. Brown, J.H., Mehlman D.W. och Stevens, G.C. (1995), Spatial variation in abundance,ecology,vol. 76( 7). 2028-2043 Cousins, S.A.O. & Eriksson, O. (2001), Plant species occurrences in a rural hemiboreal landscape: effects of remnant habitats, site history, topography and soil. Ecography, 24: 461 469. 23

Jessica Lindgren Darphin, J-P. (2010), Industriinventering Skinnskattebergs kommun, Länsstyrelsen i Västmanland/ Västmanlands läns museum, Västerås, 9s. Ehrenfeld, J.G. och Toth L. A.(1997), Restoration Ecology and the Ecosystem Perspective, Restoration Ecology Vol. 5 Nr. 4: 307 317 Ehrlén, J. och Eriksson, O. (2000), Dispersal limitation and patch occupancy in forest herbs. Ecology 81:1667 74 Ehrlén, J. Garcia M.B., Picó, F.X. (2007), Life span correlates with population dynamics in perennial herbaceous plants. American Journal of Botany. 2008;95:258-262.) Ekstam, U. & Forshed, N. (1997), Om hävden upphör- kärlväxter som indikatorarter i ängs- och hagmarker. AB Fälths tryckeri, Värnamo, 135s. Ekstam, U. & Forshed, N. (2000), Svenska naturbetesmarker historia och ekologi. Naturvårdsverket Förlag, Stockholm, 188s. Emanuelsson, U. och Dahlström, A.(2008), Naturbetesmarker i Sverige och Europa, Mångfaldsmarker,Naturbetesmarker- en värdefull resurs, Forskningsprogram HagmarksMistra/ Centrum för biologisk mångfald, Alfa Print, Solna Engström, J med flera 2005, Grundbok för skogsbrukare, Skogsstyrelsen, Jönköping, 190s. Eriksson, O., Cousins, S.A.O. & Bruun, H.H. (2002). J. Land-use history and fragmentation of traditionally managed grasslands in Scandinavia. Veg. Sci., 13, 743 748. Flinn, K.M. och Velland, M. (2005), Recovery of forest plant communities in postagricultural landscapes. Front Ecol Environ 3(5), sid. 243-250 Fox, J (2009) Rmdcr: R Commander. R package version 1.5-4 Fröborg, H, Eriksson, O. (1997), Local colonization and extinction of field layer plants in a deciduous forest and their dependence upon life history features. J. Veg. Sci. 8:395 400 Goudie, A. (2009), The human impact on the natural environment. 6 th edition, Blackwell publishing, UK. Gustafsson, L. (1994), A comparison of biological characteristics and distribution between Swedish threatened and non-threatened forest vascular plants. Ecography17:39-49 Götmark, F. 2010, Skötsel av skogar med höga naturvärden, Svensk botanisk tidskrift, Volym 104, häfte S1, 88 s. 24

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Hanski, I. (2000), Extinction debt and species credit in boreal forests: modelling the consequences of different approaches to biodiversity conservation. Ann Zool Fenn 37: 271 280 Hanski, I. (2005), Landscape fragmentation, biodiversity loss and the societal response. EMBO reports 6, 388 392 Helm, A., Hanski I. och Meelis, P. (2006), Slow response of plant species richness to habitat loss and fragmentation, Ecology Letters, 9: 72 77 Ingelöf, T., Gustafsson, L., Larsson, B. MP.(1988), Floravård i skogsbruket,. Del 1- Allmändel Skogsstyrelsen, Jönköping, 159 s. Jacquemyn, H., Brys, R., Honnay, O., Hermy, M. och Roldan-Ruiz, I. (2005), Local forest environment largely affects below-ground growth, clonal diversity and fine-scale spatial genetic structure in the temperate deciduous forest herb Paris quadrifolia. Molecular Ecology, 14, sid. 4479 4488 Johansson, O. och Hedin, P. (1995), Restaurering av ängs- och hagmarker, Naturvårdsverket, Tryckindustri, Solna, 146s. Jordbruksverket (1998), Skötselhandbok för gårdens natur- och kulurvärden, Jordbruksverket, Bratts tryckeri, Jönköping 263s. Krauss, J., Bommarco, R., Guardiola, M., Heikkinen, R., Helm, A., Kuussaari, M., Lindborg, R., Öckinger, E., Pärtel, M., Pino, J., Pöyry, J., Raatikainen, K.M., Sang, A., Stefanescu, C., Teder, T., Zobel, M. & Steffan-Dewenter, I. 2010. Habitat fragmentation, biodiversity loss and extinction deb. Ecology Letters, doi: 10.1111/j.1461-0248.2010.01457. Krok, O.B.N. & Almquist, S. (2004), Svensk flora, tjugoåttonde upplagan, Erlanders Gummrssons, Falköping Lindborg, R, Cousins, S. A. O., Eriksson O. (2005), Plant response to land use change, Ecography 28: 29-36 Lindborg, R, Cousins, S. A. O., Eriksson, O. (2008), Restaurering av naturbetesmarker, Mångfaldsmarker, Naturbetesmarker- en värdefull resurs, Forskningsprogram HagmarksMistra/ Centrum för biologisk mångfald, Alfa Print, Solna Lindborg, R. & Eriksson, O. (2004), Historical landscape connectivity affects present plant species diversity. Ecology, 85, 1840 1845. Lindborg, R (2007), Evaluating the distribution of plant life-history traits in relation to current and historical landscape configuration. Journal of ecology, Vol.95 sid. 555-564 Länsstyrelsen i Västmanlands län och Skogsstyrelsen Region Svea (2006), Strategi för formellt skydd av skog i Västmanlands län, rapport framtagen efter uppdrag av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, 95s. 25

Jessica Lindgren Miljömålsrådet (2008), Miljömålen i korthet, Naturvårdsverket, Stockholm, 36s. Mossberg, B, Stenberg, L and Ericsson, S (1992), Den nordiska Floran. Wahlström and Widstrand, Stockholm Niklasson, M. & Nilsson S.G. (2005), Skogsdynamik och arters bevarande, Studentlitteratur, Narayana press, Danmark, 319s. Nilsson, T. Johansson, M-B. och Nilsson, Å. (2007), Trädslagets betydelse för markens syrabasstatus- resultat från Ståndortskarteringen, Skogsstyrelsens förlag, Jönköping, 87 s. Pihlgren, A. och Svensson, R. (2008), Naturbetesmarkernas träd och buskar, Mångfaldsmarker,Naturbetesmarker- en värdefull resurs, Forskningsprogram HagmarksMistra/ Centrum för biologisk mångfald, Alfa Print, Solna Pärtel, M., Kalamees, R., Zobel, M. & Rosén, E. (1999), Alvar grasslands in Estonia: variation in species composition and community structure. J. Veg. Sci., 10, 561 570. Sálek, M., Svobodová, J., Zasadil, P. (2010), Edge effect of low- traffic roads on bird communities in secondary production forests in central Europe, Volume 25, Issue 7, Sid. 1113-1124 Sveaskog (2005), Ekoparksplan Färna, Sveaskog, 57s. Sveaskog (2008), Sveaskogs naturvårdsarbete, en satsning för mångfald i framtidens skogslandskap, Sveaskog Koncernstab Information, Stockholm,18s. Sveaskog (2009), Våra ekoparker, Sveaskog, 24s. Thomson, K., Bakker, J.P., Bekker, R.M. och Hodgson, J.G. (1998), Ecological Correlates of Seed Persistence in Soil in the North-West European Flora, Journal of ecology,vol. 86 sid. 163-16 Valtinat, K., Bruun, H. H., Brunet J. (2008), Restoration of oak forest: Effects of former arable land use on soil chemistry and herb layer vegetation, Scandinavian Journal of Forest Research, 23: 513-521 Verheyen, K. och Hermy, M. (2001), An integrated analysis of the spatio-temporal colonization patterns of forest plant species. Journal of vegetation science, 12: 567-578 Whigham, DE. (2004), Ecology of woodland herbs in temperate deciduous forests. Ann Rev Ecol Evol Sys 35: 583-621 26

Kärlväxtsamhällets förändringar efter restaurering av triviallövskog i Ekopark Färna Internetreferenser Naturhistoriska riksmuseet, Den virtuella floran, http://linnaeus.nrm.se/flora/ ansvarig för sidan Arne Anderberg, senaste uppdatering: 28 juli 2010 Jordbruksverket, Mark du kan få gårdsstöd för. http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/stod/gardsstod/markdukanfagardsstodfor. 4.37cbf7b711fa9dda7a1800024.html, besöksdatum 2010-08-29, Jordbruksverket FAO, http://faostat.fao.org/site/379/desktopdefault.aspx?pageid=379, besöksdatum 2010-08-29, glossary,faostat, FAO Skogsstyrelsen, http://www.skogsstyrelsen.se/episerver4/templates/snormalpage.aspx?id=15249&epsla nguage=sv#naturbete, besöksdatum 2010-08-29, Definitioner, Skogsstyrelsen 27

Jessica Lindgren Bilaga 1. Karta över Ekopark Färna med inventerade områden i olika kategorier utmärkta. Publicerad med tillstånd av Sveaskog. 28