Ekologisk växtodling God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk Foto: Lars Birger Johansson
God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk Text: Anna Hansson, Agellus Miljökonsulter Den största delen av kvävet som hanteras i ekologisk odling är organiskt bundet. För att detta kväve ska bli tillgängligt för växterna måste det först mineraliseras till nitrat och ammonium. Mineraliseringen går snabbare vid hög temperatur och vid fuktiga förhållanden. Vid nedbrukning av organiskt material (stallgödsel, gröngödsling, skörderester m.m.) ökar mineraliseringen kraftigt. Det är därför mycket viktigt att planera växtföljden och gödslingen så att näringsämnena frigörs när det finns en gröda som tar upp dem. Vädret har stor inverkan både på tidpunkten och hastigheten för växtmaterialets och stallgödselns omsättning i marken. Odlingsmässigt kan man påverka följande områden: Vilket växtmaterial som brukas ner Tidpunkt för nedbrukningen Hur växtmaterialet brukas ner Jordförhållanden Vilken gröda som ska odlas efter Hastigheten på mineraliseringen av det organiska materialet beror på innehållet av energi och kväve. Energin är bundet i kolföreningar i de organiska molekylerna och mängden kol i ett material säger därför hur mycket energi det har. Förhållandet mellan kol (C) och kväve (N) i växtresterna, den så kallade kol-kvävekvoten (C/N-kvoten), ger oss därför en fingervisning om hur snabbt växtrester bryts ner (tabell 1). En C/N-kvot på över 15 medför att mineraliseringen går långsamt. Det finns tillräckligt med energi men brist på kväve. Om C/N-kvoten är under 15 går däremot mineraliseringen snabbt. Det finns mer kväve än vad de mikroorganismer som omsätter växtmaterialet behöver och det frigörs kväve och andra näringsämnen. Baljväxter har som regel lägre C/N-kvot än gräs. Växtens ålder har också betydelse för C/N-kvoten, ju äldre plantan är desto högre är C/N-kvoten. En ung baljväxtplanta bryts således ner snabbast. Tabell 1. Exempel på C/N-kvoter i olika material. Grödor Klöver C/N-kvot Korsblommiga växter 10 15 Gräs och spannmål 15 25 Växtrester Spannmålshalm 80 100 Ärthalm ca 70 Potatisblast 50 70 Sockerbetsblast 16 20 Övrigt Fast och flytgödsel ca 15 10 14 (vitklöver lägre än rödklöver) När växterna brukas ner påskyndas frigörelsen av näringsämnen. Under de första 3 4 veckorna avger växtmaterialet ca hälften av den näring som frigörs under de första 6 månaderna. Gräs, halm och annat växtmaterial med en C/N-kvot över 15 behöver dock kväve från marken för att få igång omsättningen. Omsättningen påverkas mycket av förhållandena i jorden som tillgång på syre, ph-värde, temperatur, vattenbalansen och jordstrukturen. Vid låga ph-värden är omsättningen till en början långsammare eftersom ett lågt ph har en ogynnsam effekt på mikroflorans utveckling. Gröngödslingsvallens C/N-kvot bestäms bl.a. av vallens ålder och baljväxtinnehåll. (Foto: Lars Birger Johansson) 3
Tabell 2. Exempel på bra och dåliga förfrukter med hänsyn till kväveutlakningen Gröda Bra förfrukter Dåliga förfrukter Höstvete Höstråg och rågvete Havre och vårvete Korn Majs Sockerbetor Ärt och lupin, åkerböna om den skördas tillräckligt tidigt, havre samt höstraps/rybs. Ärt, lupin, åkerböna om den skördas tillräckligt tidigt, havre, samt höstraps/rybs. Vall, åkerböna, ärt + fånggröda, lupin + fånggröda. Vall som innehåller vitklöver, åkerböna, lupin + fånggröda, ärt + fånggröda. Majs, 1 2 årig vall (både röd- och vitklöver). Vall (med både röd- och vitklöver), åkerböna. Klöverrik vall. Höstsäd tar bara upp 10 15 kg N på hösten, så det finns stor risk för läckage! Klöverrik vall. Höstsäd tar bara upp 10 15 kg N på hösten, så det finns stor risk för läckage! Ärt och lupin utan fånggröda eftersom kvävet då lakas ut under hösten. Vall med rödklöver eftersom kvävet i rödklöver friges för långsamt. Ärt och lupin utan fånggröda eftersom kvävet då lakas ut under hösten och vintern. Gamla vallar eftersom man då ofta får ett tunt bestånd p.g.a. olika skadedjur Spannmål och ärter p.g.a. för dålig kväveleverans. Höstrabs/rybs Baljväxtrik vall. Ärter eftersom de delvis angrips av samma växtföljdsjukdomar. Trindsäd Potatis Spannmål. Höstsäd är bättre förfrukter än vårsäd eftersom man får en bättre markstruktur och därmed mindre problem med ärtrotröta. Många grödor är möjliga som förfrukt. Då stallgödsel används är stråsäd eller annan tärande gröda den bästa förfrukten. Raps (delvis samma växtföljdsjukdomar) och vall (trindsäd utnyttjar inte kvävet). Undvik baljväxtrik vall och gröngödsling. Det ger risk för läckage vid tidigt angrepp av bladmögel samt kvalitetsproblem vid obalans mellan kväve och kalium. Fleråriga vallar medför risk för skador av knäpparlarver, speciellt andra året efter vallbrottet. Temperatur och fuktighet är de viktigaste faktorerna. Omsättningen ökar med temperaturen upp till 30 C förutsatt att materialet är lagom fuktigt. Gröngödslingen ska passa till den efterföljande grödan. En gröda med kort växtperiod, tidigt behov av kväve och grunt rotsystem (t.ex. korn) odlas med fördel efter en gröda som omsätts snabbt och avger mycket kväve tidigt. En gröda med lång växtperiod, senare kvävebehov och djupt rotsystem (t.ex. sockerbetor) odlas med fördel efter grödor som omsätts långsamt. I tabell 2 ges exempel på goda och dåliga förfrukter med hänsyn till risken för kväveutlakning. Förfruktseffekter av olika grödor En grödas förfruktvärde med avseende på kväve beror på flera olika faktorer, bl.a. på mängden skörderester och på grödans strukturbefrämjande effekt. I tabell 3 redovisas en sammanvägning av försöksmässiga och praktiska erfarenheter från i första hand konventionell odling. Betydande variationer kan förekomma kring de angivna värden. Vallens kvävelevererande förmåga beror på när den bryts och när kvävemineraliseringen kommer igång. Till exempel kan en gammal gräsvall som 4
plöjs sent ge en negativ kväveleverans första året. Under första tiden av gräsvallens nedbrytning åtgår det mer kväve än vad som frigörs (nettoimmobilsering). En baljväxtrik vall däremot släpper kvävet snabbare. Mängden nedplöjd grönmassa kan också påverka kvävemineraliseringen efter vallbrott och fånggröda. Baljväxtrik grönmassa ökar mineraliseringen medan gräsdominerad grönmassa begränsar kväveleveransen till nästa gröda. De i tabell 3 redovisade kväveeffekterna för vall avser skördade vallar. Förfruktseffekterna av en fånggröda som enbart består av rajgräs bedöms vara jämförbar med strå- Tabell 3. Förfruktseffekter av olika grödor i kg kväve per hektar och år. Årets gröda Förfrukt Höstsådd Vårsådd Stråsäd 0 0 Våroljeväxter 15 15 Höstoljeväxter 30 15 Ärter/åkerbönor/lupin 30 30 Potatis 10 Sockerbetor, nedbr. blast 25 25 Sockerbetor, bortf. blast 0 0 Klöver-gräsvall, 50 % klöver Tidig plöjning (aug-sep) 30 Sen plöjning (okt-nov) 60 90 Gräsvall Tidig plöjning (aug-sep) Sen plöjning (okt-nov) 0 Gröngödslingsvall Tidig plöjning, höstoljeväxter 0 50 Tidig plöjning, höstsäd 30 Sen plöjning 60 Fånggröda (insådd i förfrukten) Rajgräs, nedplöjt på hösten 0 säd. Vid ofta återkommande odling kan på sikt en något ökad kväveleverans från fånggrödan förväntas. I praktiken används ofta vallfröblandningar som innehåller både engelskt rajgräs och klöver eftersom det är tillåtet att använda max 10 % klöver om man får miljöstöd till fånggrödor. Förfrukts effekten av en fånggröda med klöver + gräs blir med största sannolikhet högre än värdena i tabellen eftersom de 10% klöver i ett ekologiskt system ger mer klöver än i ett konventionellt system. Man använder mindre lättlösligt kväve i det ekologiska systemet vilket gynnar klöverns kvävefixerande förmåga. Val av klöverart har också betydelse eftersom 10 viktsprocent vitklöverfrö ger många fler plantor än 10 viktprocent rödklöver p.g.a. olika fröstorlek. De praktiska erfarenheterna i ekologisk odling är att förfruktseffekterna av åkerbönor och lupin är något högre än för ärter, men vi vet inte exakt hur stor skillnaden i förfruktseffekten är. Blå lupin ger en bättre förfruktseffekt än ärter. (Foto: Ingemar Larsson) Klöverrik vall En ung vall (1- och 2 års-vall) fixerar nästan dubbelt så mycket kväve som en äldre vall (3- och 4 årsvall). Men ju äldre klövergräsvallen blir desto mer kväve är bundet i blad, stjälkar och rötter. Detta kväve omsätts långsammare (tabell 4 sid.6). Klöver, nedplöjd på hösten Rajgräs, nedplöjt på våren Klöver, nedplöjd på våren 20 0 25 Fånggrödor med eller utan klöver kan bidra till att minska kväveläckaget. (Foto: Lars Birger Johansson) 5
Tabell 4. Efterverkningarna av kväve från en ekologisk klövergräsvall i kg kväve per hektar och år. (Källa: Eriksen et al, 2003) Etableringsår 1 års-vall (80 % klöver) 2 års-vall (50 % klöver) 3 års-vall (20 % klöver) Upplagrat i rötter 20 60 100 150 200 300 250 450 och stubb Efterverkning, år 1 40 60 60 90 25 45 Efterverkning, år 2 10 15 30 45 40 70 Planering av växtföljden En grundlig planering av både växtföljd och jordbearbetning är mycket viktig för att försörja grödorna med tillräckligt näring och hålla ogräsen på en acceptabel nivå, samtidigt som läckaget från odlingssystemet blir så litet som möjligt. Växtföljden bör därför vara så varierad som möjligt samtidigt som tillräckligt med kvävefixerande grödor odlas. Det bör finnas både perenna, vårsådda och höstsådda grödor för att inte uppföröka en viss typ av ogräs. Det är bra om det finns både harv- och hackgrödor och slutligen både grödor med djupa och grunda rotsystem för att optimalt utnyttja hela jordprofilens näringsinnehåll. För att minska kväveläckaget så mycket som möjligt bör fånggrödor användas där det är möjligt, om det inte finns behov av mekanisk bekämpning av rotogräs. Vall och gröngödsling Grödval efter vall med mer än 25% baljväxter i växtmassan En baljväxtrik vall eller gröngödsling innehåller mycket kväve. Om vallen hanteras fel kan en stor del av kvävet läcka ut. I ekologiska försök på lätt jord i södra Halland (Mellby) var mineralkvävenivån i marken på våren efter en gröngödslingsgröda och vall mycket höga. Efter en gröngödslingsgröda som brukades ner i april fanns det i maj i skiktet 0 30 cm djup ca 100 kg kväve per hektar. Efter vall som bröts under sen höst fanns det i maj endast ca 50 kg kväve/ha på 0 30 cm djup. 50 kg kväve/ha hade försvunnit över vintern. Det är därför mycket viktigt att hantera de klöverrika vallarna rätt och välja rätt efterföljande gröda som kan ta upp det kväve som frigörs. Bästa grödvalet efter en baljväxtrik vall/gröngödsling med mer än 25 % baljväxter i växtmassan är vårsäd och sockerbetor om man ska vårså eller höstraps/rybs om man ska höstså. Detta gäller för både lera och lätt jord. Sockerbetorna har en lång tillväxtperiod och ett djupt rotsystem som fångar upp mineraliserade näringsämnen under den perioden som det är stor risk för utlakning. Vårsäden har en kortare vegetationsperiod och det bör därför sås en fånggröda som tar upp det kvävet som frigörs efter skörd. Höstraps/rybs är den enda höstsådda gröda som kan ta upp stora mängder kväve som frigörs efter brytningen av vallen på hösten. Var observant på att sniglar kan uppförökas i vallar, särskilt på lerjordar och efter milda fuktiga vintrar. Stor förekomst av sniglar kan ge allvarliga skador på raps/rybsplantorna. Förebyggande åtgärder mot ett snigelangrepp är att efter vallbrott harva upprepade gånger i 14 dagar och vara noga med att återpacka jorden innan sådd. Återpackningen minskar jordens hålrum där sniglarna trivs. Baljväxtrika gröngödslingsvallar innan potatis kan vara lockande då erfarenheter visar att en bra gröngödslingsgröda kan efterlämna tillräckligt med kväve för en potatisskörd på 30-40 ton/ha. Denna förfrukt får ändå ses som mycket riskabel till potatisodling. Vissnar potatisgrödan ner i förtid på grund av potatisbladmögel innebär detta att grödan inte hunnit tillgodogöra sig den växtnäring som gröngödslingen ger och risken är då stor att denna växtnäring utlakas. En hög kvävefrigörelse från en gröngödslingsvall kan ge en negativ inverkan på potatisens kvalitet. Det är viktigt att fosfor och kalium är i balans med tillgången på kväve. För att minska gröngödslingsvallens risker kan en spannmålsgröda läggas innan potatisen. Då stallgödsel används till potatis är spannmål eller annan tärande gröda den bästa förfrukten. Om man har haft en tidig skörd är det lämpligt att så en fånggröda direkt efter skörd av potatisen. På styva jordar i försommartorra områden vill man gärna så höstsäd efter baljväxtrik vall eftersom det är svårt att etablera vårsäd på dessa jordar. I försöken med olika ekologiska odlingssystem på lerjord i Lanna i Västra Götaland försvinner mycket kväve från gröngödslingsvallar som bryts tidigt på hösten och man tror att det framförallt sker genom denitrifikation. Det måste därför ses som en nödåtgärd att bryta en klöverrik vall för att så höstspannmål även på styva jordar. Måste detta göras bör man om möjligt skörda vallen och föra bort materialet innan den bryts eftersom det framför allt är i grönmassan som det finns lättomsättbart kväve. Grödval efter vall med mindre än 25 % baljväxter i växtmassan Efter en vall med mindre än 25 % baljväxter i växtmassan kan höstsäd eller vårsäd sås. Det är tveksamt om kväveleveransen blir tillräckligt för höst - raps/rybs om man inte tillför stallgödsel. Det bör sås en fånggröda på våren i spannmålsgrödorna. 6
Jordbearbetning efter vall eller gröngödsling Kväveförlusterna från vallar och gröngödsling kan bli betydande om de inte sköts rätt. Forskning pågår för att hitta rätt odlingsteknik för att komma tillrätta med kväveförlusterna. Förlusterna är störst vid höga temperaturer. Det läcker både från putsat material, vid nerbrukning och om materialet frusit sönder. Det blir förluster både till luften (ammoniakemission) och ner i marken (utlakning). Ammoniak emisionen från putsat material är liten vid torr och solig väderlek. En skördad vall där växtmassan tas bort ger mycket mindre kväveläckage än en gröngödslingsvall där grönmassan ligger kvar. Fodervallen som ska brytas på hösten ska därför skördas direkt före brytning för att plöja ner så lite växtmassa som möjligt. Kvävet i växtmassan utgör den största risken för läckage eftersom det frigörs nästan direkt efter vallbrottet. Mycket nederbörd strax efter en direkt nedplöjd grönmassa kan ge stort läckage oavsett plöjningstidpunkt. Plöjning av flerårig vall måste föregås av brytning av vallsvålen med kultivator eller tallriksredskap före plöjningen. På jordar som kan vårplöjas görs vallbrottet lämpligen under vårvintern (februari början av april) till sockerbetor, antingen direkt följt av plöjning eller med plöjning lite senare. Till vårsäd får man, åtminstone på lerjord, sannolikt bäst total kvävehushållning med sen höstplöjning (november) i stället för vårplöjning. På jord som är för styv att vårplöja görs brytningen så sent på hösten som man vågar, direkt i anslutning till höstplöjning (november). En ettårig vall behöver inte stubbearbetas innan plöjning för att bryta vallsvålen. I danska försök har man dock visat att kväveutnyttjandet under ogödslade förhållanden på lättare jordar blev högre i vårvete efter det att vallen bröts med kultivator 2 4 veckor innan plöjningen på våren. Det är dock viktigt att undvika att köra på jorden när den är för blöt med markpackningskador som följd. Ärter och åkerbönor Grödval efter ärter till mogen skörd Ärter är en bra förfrukt till höstsäd det vill säga råg och rågvete på lättare jordar och höstvete på kraftigare jordar. Observera att ärter är sämre förfrukt än åkerbönor och lupin till mogen skörd och att höstvete ska tilläggsgödslas. Eftersom ärterna är en öppen gröda som gärna uppförökar både rot ogräs och ett - årigt fröogräs är det lämpligt att stubbearbeta och genomföra en djup plöjning före sådd av höstsäd. Vid odling av vårsäd efter ärterna bör en fånggröda sås i ärterna vid sista ogräsharvningen. Som fånggröda kan man tänka sig engelskt rajgräs eventuellt spetsat med lite vitklöver. För att minska risken för konkurrens med grödan bör en sen diploid rajgrässort och en småbladig vitklöversort väljas. Fånggrödan putsas 1 3 gånger under hösten för att bekämpa kvickrot och annat ogräs. Bryt ningen av fånggrödan görs tidigt på våren på de jordar som går att vårplöja. På lerjordarna plöjer man så sent som möjligt på hösten. Grödval efter åkerbönor till mogen skörd Åkerbönor är en bra förfrukt till spannmål. I södra Sverige kan det gå att odla höstsäd efter åkerbönorna. Ska det odlas vårsäd efter åkerbönor bör man i varje fall i södra Sverige så en fånggröda i åkerbönorna efter sista ogräsharvningen. Det kan vara svårt att etablera en fånggröda eftersom åkerbönorna ofta blir höga och släpper ner lite ljus. Det finns dock sortskillnader, Aurora är relativt hög, Gloria är medelhög medan Scirocco är lägre. I de höga sorterna kan det vara en risk att ta fånggrödestödet eftersom det finns ett krav på att fånggrödan ska vara ordentligt etablerad. Höstoljeväxter Efter höstraps/rybs är jordprofilen relativt tömd på kväve. När man sår höstspannmål krävs flytande gödsel som kan köras ut på våren för att täcka kvävebehovet. På gårdar utan flytande gödsel är det ett bra alternativ att välja vårsäd. En fånggröda av t.ex. rödklöver och engelskt rajgräs sås då i höst - rapsen/rybsen tidigt på våren. Den putsade grönmassan efter en gröngödlingsvall innehåller mycket kväve. (Foto: Lars Birger Johansson) Potatis Risken för kväveläckage efter potatis är stor om man har en baljväxtrik vall som förfrukt. I odlingssystemförsöken i Skåne och Halland har kväveläckaget varit speciellt stor de år potatisen angripits av tidiga bladmögelangrepp och därför blastdödats tidigt. Har man haft en kväverik förfrukt till potatisen och den angripits tidigt av bladmögel bör man så en fånggröda. Detta kan också vara lämpligt efter tidigt skördad potatis (juni början av augusti). Som fånggröda kan användas råg eller westerwoldiskt rajgräs. Oljerättika eller honungsört kan också användas 7
som fånggrödor. Dessa arter kan blandas med fodereller luddvicker som är kvävefixerande. Observera dock att Aphanomycessvampen som orsaker ärtrotröta förmodligen även kan uppförökas eller vidmakthållas på vicker. Efter potatis som skördats i augusti eller senare är höstråg bästa grödan. För att minska risken för överliggare (potatisar som överlever till nästa år) så bör man inte plöja på hösten. Det bästa är att bearbeta grunt för att spillpotatis skall frysa sönder under den kommande vintern. Spannmål En ordentlig stubbearbetning mot ogräs bör göras minst en gång i växtföljden. Det bästa tillfället att stubbearbeta i växtföljden är efter stråsäd som odlas andra året efter ett vallbrott. Då har markprofilen tömts på kväve och mineraliseringen av nytt tillgängligt kväve är svag. Om en fånggröda etableras i spannmålen nedbrukas den sent på hösten eller genom vårplöjning. Rotogräs bör bekämpas minst en gång i växtföljden, helst vid en tidpunkt då det inte finns mycket kväve i markprofilen. (Foto: Lars Birger Johansson) Tabell 5. Sammanfattning av grödval efter olika förfrukter i ekologisk odling Förfrukt Vall med över 25 % baljväxter Vall med under 25% baljväxter Ärter till mogen skörd Åkerbönor till mogen skörd Konservärter Höstoljeväxter Potatis tidig skörd Potatis sen skörd Gröda Vårsäd, höstoljeväxter eller sockerbetor Höstsäd, vårsäd Höstsäd, om vårsäd bör fånggröda sås i ärterna Om möjligt höstsäd, i annat fall vårsäd (helst fånggröda i åkerbönorna) Höstoljeväxter eller eventuellt vårsäd om man har etablerat en fånggröda i konservärterna Höstsäd om man har tillgång till stallgödsel. Alternativt etableras en fånggröda (klöver + gräs) i rapsen under tidig vår Därefter odlas vårsäd. Fånggröda sås direkt efter skörd följd av vårsäd Höstråg 8
Stallgödseln från nötkreatur och andra djurslag ska hanteras med omtanke för att undvika förluster av näringsämnen. (Foto: Thorsten Rahbek Pedersen) Stallgödselspridning praktiska råd för ekologisk odling Översikten med råd för spridning av stallgödsel i ekologisk odling bygger delvis på Anita Gunnarssons dokument från 1998 God kvävehushållning i ekologisk odling". Nötflyt, svinflyt och urin Tidpunkt Jordbearbetning Kommentarer Man får minst kväveförluster vid spridning: På våren till vårsådda grödor, helst grödor med lång vegetationsperiod som t.ex. sockerbetor och potatis eller vårsäd med fånggrödeinsådd. Till första skörden i vall II IV I höstvete (släpslangspridning) april maj. Man kan också uppnå ett hyfsat utnyttjande genom spridning före höstrapssådden om förfrukten är vall med lågt baljväxtinslag eller spannmål samt vid spridning till höstraps på våren, gärna i samband med en hackning. Man kan minska kväveförlusterna genom: Snabb nedbrukning. Spridning vid låga temperaturer och fuktig väderlek. Använd släpslangsteknik eller myllningsaggregat (extra viktigt vid spridning av urin). Undvik att köra nötflyt i växande gröda (undantaget vall och höstvete) p.g.a. stor risk för ammoniakavgång och dåligt kaliumutnyttjande. Om det är nödvändigt att sprida till vall på sommaren blir det minst förluster vid hög luftfuktighet, helst strax före regn. Myllningen bör ske inom 1 timme snarare än inom 4 timmar som lagen föreskriver. Ur avkastningssynpunkt är det knappast meningsfullt att gödsla en vall som har över 40 % av växtmassan som baljväxter, förutsatt att kaliumbrist inte råder. Om insåningsgrödan har fått stallgödsel behövs inte gödsling förrän till vallår II. För att undvika dålig hygienisk kvalitet i vallensilage krävs förtorkning till över 30 % ts-halt samt bra ensileringsteknik. Detta är extra viktigt vid flytgödselspridning. 9
Fastgödsel av nöt och svin Tidpunkt Till sockerbetor och vårsäd + insådd sprids gödseln strax innan vårplöjning på jordar som går att vårplöja. För övriga vårsådda grödor och på jordar som inte kan vårplöjas sprids gödseln sent på hösten innan plöjning. (OBS! I vissa kommuner är detta ej möjligt, bl.a. Båstads, Laholms och Halmstads kommun). Ett alternativ till sen höstspridning på styva lerjordar är att lägga fastgödsel till höstraps på hösten om den sås på nyskördat vallbrott med litet baljväxtinslag. Höstraps efter baljväxtrik vall eller ren gröngödslingsgröda bör ej stallgödslas p.g.a. risk för läckage. Jordbearbetning Kommentarer Helst nedbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord. Observera att rekommendationen för spridningstidpunkt för vårsäd på jord som kan vårplöjas skiljer sig beroende på om det är insådd eller inte i vårsäden. Det beror på att vårspridd fastgödsel ger i från sig en hel del kväve efter spannmålsskörden. Därför krävs alltså en insådd fånggröda eller vallinsådd som tar hand detta kväve. Komposterad djupströgödsel Tidpunkt Jordbearbetning Kommentarer Tidpunkt som för fastgödsel av nöt. Komposterad djupströgödsel ger sannolikt en jämnare och tidigare kvävetillförsel än av okomposterad fastgödsel av nöt och bör ge mindre risk för mycket restkväve efter potatis än okomposterad fastgödsel. Komposterad djupströgödsel är även lämplig till andra vårgrödor. Helst nedbrukning inom 1 timme när spridning sker på svart jord. Uppläggning av en ur miljösynpunkt acceptabel kompost kräver halminblandning såvida det inte rör sig om en redan halmrik djupströbädd. Det innebär alltså ett merarbete i förhållande till direktspridning. För att inte få för stora kväveförluster av nötfastgödsel med urinavskiljning rekommenderas totalt 5 6 kg halmströ per ko. Bäst är om detta kan tillföras redan över gödseln i rännan strax innan utgödslingen. Man minskar då även förlusterna på gödselplattan och får då en förkompostering på plattan. Inblandning av torv i djupströgödseln anses minska ammoniakförlusterna. En kompostduk ger mindre ammoniakförluster än täckning med halm. Djupströgödsel Tidpunkt Jordbearbetning Kommentarer Djupströgödsel som innehåller mycket halm bör, för bästa effekt, spridas sent på hösten oavsett jordart. Sannolikt är det bäst med utgödsling under sommaren och uppläggning i mellanlagring för bränning. Gödseln blir då lämplig att sprida som kompost till vårgröda (se ovan under rubrik komposterad djupströ Vid höstspridning måste man bruka ned gödseln inom fyra timmar. Det är viktigt med mycket strö för att få en fungerande djupströbädd. För 30 % tshalt krävs t.ex. 6 kg halm per diko och dag om man har ströbädd med skrapad yta och 9 kg om det enbart är en ströbädd. Torv anses ge mindre ammoniakförluster än halm. Kycklinggödsel Tidpunkt Jordbearbetning Kommentarer På våren får man bäst kväveeffekt vid spridning till vårsäd med fånggrödeinsådd, sockerbetor, vårraps, majs eller grönsaker med lång växtsäsong. Gödseln ska helst brukas ned inom 1 timme. Enligt uppgift får man säkrare ettårseffekt av vårspridd kycklinggödsel som lagrats ett tag efter tömning av kycklingstallarna jämfört med gödsel från omgångar som gödslats ut strax innan spridningstidpunkten. Alternativt kan färsk kycklinggödsel spridas före sådd av höstraps. 10
Litteraturlista Båth, B. 1997. Gröngödsling och hushållsavfall i frilandsodlade grönsaker. Jordbruksinformation 10 1997. Jordbruksverket, 551 82 Jönköping. Granstedt, A. 1998. Studier av vallens förfruktsvärde i ekologisk odling Resultat från två försöksplatser i Mellansverige. Ekologiskt lantbruk nr 25, 1998, Ekologiska lantbrukarna i Sverige, Sågaregatan 10A, 753 18 Uppsala. Engström, M. & Rölin, Å. 2002. Gödslings- och kalkningsråd för ekologisk odling, Svealand och delar av Götaland 2002. HS Värmland, 660 50 Vålberg. Eriksen, S. et al. 2003. Ökologisk landbrug. Landbrugsforlaget, Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret, Udkärsvej 15, Skejby, 8200 Århus N, Danmark. Gunnarsson, A. 1998. God kvävehushållning i ekologiskt lantbruk. HS Kristianstad, Box 9084, 291 09 Kristianstad. Henriksson, M. 2003. Greppa kvävegödslingen till ekopotatis. HS Halland, Lilla Böslid, 310 31 Eldsberga. Henriksson, M. 2003. Potatis risk för utlakning. HS Halland, Lilla Böslid, 310 31 Eldsberga. Tersböl, M. et al. 2002. Ökologisk dyrkning. I Oversigt over Landsforsögene 2002 (Red. Carl Åge Pedersen), s 219 259. Dansk Landbrugsrådgivning, Landscentret, Udkärsvej 15, Skejby, 8200 Århus N, Danmark. Torstensson, G. 2003. Ekologisk odling Utlakningsrisker och kväveomsättning, Ekologiska odlingssystem med resp. utan djurhållning på sandig grovmo i södra Halland, Resultat från perioden 1991 2002. Ekohydrologi 72. SLU, Box 7070, 750 07 Uppsala. Torstensson, G. 2003. Ekologisk odling Utlakningsrisker och kväveomsättning, Ekologiska odlingssystem med resp. utan djurhållning på sandig grovmo i södra Halland, Resultat från perioden 1997 2002. Ekohydrologi 73. SLU, Box 7070, 750 07 Uppsala. 11
Broschyren är en del i kurspärmen Ekologisk växtodling 2004. Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se Webbplats: www.jordbruksverket.se P8:5