Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Författare: Agneta Furumalm, distriktssköterska Skäggetorps vårdcentral, Linköping e-post: agneta.furumalm@lio.se Inger Rosenqvist, distriktssköterska Vårdcentralen Lyckorna, Motala e-post: inger.rosenqvist@lio.se Handledare: Susan Wilhelmsson, FoU-handledare FoU-enheten för Primärvård och Psykiatri i Östergötland e-post: susan.wilhelmsson@lio.se Forsknings- och Utvecklingsenheten för Primärvård och Psykiatri i Östergötland 58 85 LINKÖPING Besöksadress: Tfn: 03-22 85 00 S:t Larsgatan 9 D Fax: 03-22 85 0 www.lio.se/fou

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Förord Arbetet som ligger som grund till föreliggande FoU-rapport har urprungligen genomförts som ett examensarbete på C-nivå i specialistutbildning till distriktssköterska vid Hälsouniversitetet i Linköping. Handledning har bedrivits från FoU-enheten för Primärvård och Psykiatri. Sammanfattning Förskrivningsrätten för distriktssköterskor infördes i Sverige 994. Syftet var att förenkla och effektivisera sjukvården. I Sverige har inga studier hittills publicerats där patienternas åsikter redovisats, däremot finns flera studier publicerade från Storbritannien. Patienterna i Storbritannien upplevde att sjuksköterskorna ofta var mer tillgängliga än läkarna och att de lättare kunde uttrycka sina önskemål om recept hos sjuksköterskan samt att de endast behövde träffa en vårdgivare. En annan studie belyser att sjuksköterskan gav en mer lättförstålig information än läkaren och att man kunde få receptet utfärdat vid hembesök. Syftet med föreliggande studie var att undersöka patienternas åsikter om att få recept utfärdat av distriktssköterskor. Verksamhetscheferna vid samtliga 39 landstingsanslutna vårdcentraler i Östergötland tillfrågades om deltagande. Sammanlagt gav 27 verksamhetschefer sitt tillstånd, 2 tackade nej och 0 svarade inte alls. Distriktssköterskor från 2 av dessa 27 vårdcentraler var villiga att delta i studien. Under vecka 7 år 2002 förskrev distriktssköterskor vid 5 vårdcentraler recept till 49 patienter. Dessa patienter telefonintervjuades samtliga med ett semistrukturerat frågeformulär. Resultaten visade att 79 procent av patienterna var mycket nöjda med att få sina recept utfärdade av distriktssköterskan. Många patienter kände före besöket inte till att distriktssköterskan hade möjlighet att utfärda recept. Alla patienter som fick ett läkemedel utskrivet för första gången hade fått begriplig information och var nöjda med servicen. Tillgängligheten och att bara behöva träffa en vårdgivare upplevde patienterna som en stor fördel, vilket överensstämmer med resultatet från tidigare engelska studier.

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Innehållsförteckning sid Förord Sammanfattning Inledning Bakgrund Genomförandet av distriktssköterskans förskrivningsrätt Förskrivningsmönster 3 Åsikter om förskrivningsrätten 4 Patienternas åsikter 6 Syfte 7 Material och metod 7 Urval och genomförande 7 Bortfall 9 Validitet och reliabilitet 9 Resultat 0 Bakgrundsfaktorer 0 Patientinformation om förskrivet läkemedel 3 Patienternas åsikter 4 Diskussion 5 Metoddiskussion 5 Resultatdiskussion 6 Konklusion 7 Referenser 9 Bilagor Bilaga. Frågeformulär till patienter Bilaga 2. Brev till vårdcentralscheferna Bilaga 3. Brev till distriktssköterskorna Bilaga 4. Informationsbrev till patienter

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Inledning Sedan 994 har distriktssköterskor i Sverige rätt att utfärda recept för ett begränsat antal läkemedel. Syftet med reformen var att förenkla och effektivisera sjukvården, särskilt i glesbygder med låg läkartäthet. I Storbritannien infördes förskrivningsrätt för sjuksköterskor samma år som i Sverige (Luker 998). Huvudsyftet där var bland annat att spara tid och pengar i sjukvården samt att dölja bristen på läkare genom att överföra rutinuppgifter till en annan yrkesgrupp (Mc Cartney 999). I Storbritannien finns tre kategorier av sjuksköterskor verksamma i primärvård, district nurses, health visitors och practice nurses. I detta arbete kallas de gemensamt för sjuksköterskor. Distriktssköterskorna i Sverige (Socialstyrelsen 998) liksom i Storbritannien (Hemingway 200, Baird 2000), var själva mycket positivt inställda till möjligheten att förskriva vissa läkemedel. Studier av patienternas åsikter om sjuksköterskornas förskrivningsrätt har genomförts i Storbritannien. Patienterna upplevde att tillgängligheten var större till sjuksköterskor än till läkare och att sjuksköterskorna gav begripligare information än läkarna (Brooks 200, Luker 997). I Sverige har Wilhelmsson et al. (200a) tidigare undersökt vad distriktssköterskor och distriktsläkare anser om distriktssköterskans förskrivningsrätt. Vid litteratursökning i CINHAL, Medline och Pubmed har ingen studie som visat patienternas åsikter angående distriktssköterskornas förskrivningsrätt i Sverige gått att finna. Det är därför av största intresse att studera detta. Bakgrund Genomförandet av distriktssköterskans förskrivningsrätt Den generella förskrivningsrätten för distriktssköterskor i Sverige infördes i januari 994 (SOSFS: 994: ). Syftet med att utöka förskrivargruppen till att omfatta andra än läkare, var att hälso- och sjukvården skulle förenklas och effektiviseras, särskilt i glesbygden, där det ofta var låg läkartäthet (Socialstyrelsen 998). Enligt Socialstyrelsen (998) hade rätten för distriktssköterskor att utfärda recept diskuterats sedan mitten av 970-talet. En del av de faser reformen genomgick hade tagit mycket lång tid. Det var först 988 som beslut fattades och en försöksverksamhet kunde påbörjas i Jämtlands län. Försöksverksamheten i Jämtland och det

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt som kom fram i utvärderingen, resulterade i att riksdagen 993 fattade beslut om att distriktssköterskor med viss vidareutbildning i farmakologi och sjukdomslära, generellt skulle få möjlighet att förskriva vissa läkemedel (Socialstyrelsen 998). Johansson uppgav vid en telefonintervju att förskrivningsrätten för distriktssköterskor/sjuksköterskor förutom i Sverige även förekommer i Storbritannien, USA och Nya Zeeland. Genomförandet av en förskrivningsrätt för sjuksköterskor har skett på liknande sätt i Storbritannien som i Sverige och utredningen har även där varit omfattande. Jones (997) har i en reviewartikel kartlagt politiska beslut och lagstiftning för att förklara vad som hindrade eller fördröjde införandet av förskrivningsrätten för sjuksköterskor i Storbritannien. Liksom i Sverige har ekonomiska argument och motstånd från läkarna varit en del av förklaringen. Innan reformen infördes fanns farhågor, både i Sverige och i Storbritannien, att reformen skulle bli kostsam (Jones 997, Wilhelmsson 200a). Det gällde dels kostnaderna för den utbildning som krävdes och dels kostnader som uppstod genom att förskrivargruppen utökades. Distriktsläkarna menade att detta automatiskt fördyrade läkemedelsförskrivningen medan distriktssköterskorna själva ansåg att de var medvetna om de ekonomiska aspekterna, eftersom de hade lång erfarenhet av förskrivning av till exempel inkontinenshjälpmedel (Wilhelmsson 200a). Den svenska regeringen beslöt att finansiera utbildningen i farmakologi och sjukdomslära, för att inte landstingen skulle drabbas ekonomiskt. För att distriktssköterskor ska bli behöriga som förskrivare krävs en utbildningen i farmakologi och sjukdomslära som anordnas vid olika högskolor och universitet och motsvarar åtta alternativt tio poäng (Socialstyrelsen 998). Kursinnehållet består av allmän och klinisk farmakologi, sjukdomslära, omvårdnadsdokumentation med mera. Vid Hälsouniversitet i Linköping ingår numera utbildningen i farmakologi och sjukdomslära som en obligatorisk del i utbildningen till distriktssköterska (Hälsouniversitetet 200). I Sverige uppdrog regeringen åt Läkemedelsverket att utarbeta föreskrifter gällande förskrivningsrätten, vilka beskrivs i LVFS 997:0. Idag är det Socialstyrelsen som har övertagit ansvaret. I december 200 kom nya föreskrifter ut för sjuksköterskor vid förskrivning av läkemedel (SOSFS: 200:6). Dessa föreskrifter innebär att även andra sjuksköterskor än distriktssköterskor får förskriva läkemedel. Förutsättningarna är att de i propositionen angivna utbildningskraven är uppfyllda och att sjuksköterskan tjänstgör inom landstingets och/eller kommunens primärvård eller äldreomsorg, eller inom motsvarande offentligt finansierad verksamhet. Det viktigaste skälet till att fler sjuksköterskor nu får förskriva läkemedel är att distriktssköterskors förskrivningsrätt har givit positiva erfarenheter. Bland annat har förskrivningsrätten för distriktssköterskor medfört en ökad tillgänglighet till behandling inom den kommunala häl- Johansson. Socialstyrelsens läkemedelsenheten. Telefonintervju 2002. 2

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt so- och sjukvården för äldre och funktionshindrade (Socialstyrelsen 2002 http://www.sos.se/hs/bu/sjuksk/forskriv.htm). Sjuksköterskans kompetensprövning samt medgivande och registrering av förskrivningar görs av Socialstyrelsen, genom att sjuksköterskan ansöker om förskrivnings-rätt på en särskild blankett. Om sjuksköterskan erhåller förskrivningsrätt införs detta i Socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal och en personlig förskrivarkod skickas per post. Först sedan sjuksköterskan mottagit Socialstyrelsens förskrivarkod, kan förskrivning påbörjas (Socialstyrelsen 2002 http://www.sos.se/hs/bu/sjuksk/forskriv.htm). Förskrivningsmönster Antalet läkemedel som förskrevs var till en början mycket litet, men har ökat något efter hand. I en telefonintervju berättade Lundin 2 att år 996 förskrev en distriktssköterska i genomsnitt 20 recept per år, medan det under år 200 förskrevs 4 recept/distriktssköterska, det vill säga en fördubbling. Barn under 4 år och personer 75 år var de två vanligaste åldersgrupperna som distriktssköterskor förskrev läkemedel till (Socialstyrelsen998). Det är också personer i dessa åldersgrupper som oftast vänder sig till distriktssköterskan via barnhälsovård och/eller hemsjukvård. Distriktssköterskan har ofta haft öppen, avgiftsfri mottagning och har därför varit lättillgänglig. Många patienter har också svårt att ta sig till vårdcentralen och vid hembesök har distriktssköterskan kunnat underlätta för patienten genom att samtidigt utfärda recept (Socialstyrelsen 998). Det finns vissa geografiska skillnader i förskrivningsmönstret (Socialstyrelsen 998). Till en början skedde de flesta av distriktssköterskornas förskrivningar i glesbygdskommuner, inte beroende på läkarbrist utan snarare på distriktssköterskornas högre tillgänglighet. Jämtlands län, som var försöksområde, uppvisade en hög andel förskrivningar, troligtvis beroende på att utbildningen i farmakologi och sjukdomslära kom igång tidigare där än i andra län (Socialstyrelsen 998). En förskjutning av förskrivningarna har sedan skett, vilket innebär att år 200 Västra Götaland hade den högsta andelen förskrivna recept följt av Skåne och Stockholm enligt Eriksson 3. Omkring 60 procent av de läkemedel som finns upptagna på läkemedelslistan och som kan förskrivas av distriktssköterskor är antingen helt receptfria eller receptfria i mindre förpackningar. En konsekvens av detta är att många distriktssköterskor, istället för att skriva ut recept, har rekommenderat patienten att själva inhandla det aktuella preparatet på apoteket (Socialstyrelsen 998). De preparat som får förskrivas finns upptagna i Läkemedelsboken (200/2002) under kapitlet "Läkemedelsförskrivning". Apoteket ger också ut en läkemedelslista som innehåller de preparat som distriktssköterskor får förskriva (Förskrivningsrätt, 2 Lundin. Socialstyrelsen läkemedelsenheten. Telefonintervju augusti 2002. 3 Eriksson. Socialstyrelsen läkemedelsenheten. Telefonintervju augusti 2002. 3

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Apoteket 200). Enligt Johansson 4 pågår under hösten 2002 en större översyn och revidering av läkemedelslistan sedan Socialstyrelsen övertagit ansvaret från Läkemedelsverket. Av de läkemedel som distriktssköterskor får förskriva, är hudläkemedel och medel mot allergier och ögoninfektioner de preparat som förskrivs mest (Socialstyrelsen 998). Exempel på hudläkemedel är medelstarka steroider såsom Locoid och Emovat. Allergipreparat som får förskrivas är till exempel Tavegyl, Zyrlex och Clarityn. Vid ögoninfektioner får till exempel Fucithalmic, Kloramfenikol och Chloromycetin förskrivas. När det gäller omvårdnad ingår preparat för sårbehandling, mag-/tarmbesvär, smärtbehandling och amningsbesvär (Läkemedelsboken 200/2002). Åsikter om förskrivningsrätten När reformen började diskuteras och senare infördes efter beslut av regeringen, mötte den ett starkt motstånd från både Socialstyrelsen och distriktsläkarna (Emanuelsson & Wendt 994). I Sverige genomförde Socialstyrelsen 996 en riksomfattande uppföljning för att studera förskrivningsrätten ur olika perspektiv. Uppföljningen utmynnade i en rapport om distriktssköterskans förskrivningsrätt (Socialstyrelsen 998). I rapporten beskrivs att det under tiden förekommit en debatt om distriktssköterskors förskrivningsrätt, där en del läkare inte kunnat acceptera distriktssköterskors förskrivningsrätt och snarare hade försökt att motarbeta den. De argument som framkommit var bland annat oro för överförskrivning, feldiagnostisering, felbehandling och förlust av kontroll om förskrivargruppen utökades. Andra åsikter som framkom var en oro för att utbildningen av distriktssköterskorna skulle bli dyrbar. Nyttan och effekten av förskrivningsrätten, liksom distriktssköterskornas teoretiska och kliniska kunskaper ifrågasattes också (Socialstyrelsen 998). Distriktssköterskorna själva ansåg att reformen innebar en legalisering av ett arbete som de till stor del redan utförde. Det fanns upparbetade rutiner och överenskommelser som innebar att läkaren försåg distriktssköterskorna med utfärdade recept, alternativt skrev under recept som distriktssköterskan förberett (Socialstyrelsen 998). Liknande resultat framkom då Luker (998) intervjuade sjuksköterskor i Storbritannien före och efter införandet av förskrivningsrätten. Sjuksköterskorna ansåg att de tidigare varit informella förskrivare. De menade att de i själva verket föreslog patientens läkemedelsbehandling, men att de inte hade det fulla ansvaret för sina beslut, eftersom de var tvungna att tillfråga en läkare om recept. Sjuksköterskorna beskrev att de efter införandet av förskrivningsrätten kände sig mer tillfreds med helheten (Luker 998). Socialstyrelsens rapport (998) visade också på positiva sidor som distriktssköterskorna upplevde genom den erhållna förskrivningsrätten. 4 Johansson. Socialstyrelsens läkemedelsenheten. Telefonintervju augusti 2002. 4

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Distriktssköterskorna kunde lättare fullfölja de omvårdnadsuppgifter som krävde läkemedelsbehandling och arbetet vid hembesök förenklades då allt kunde åtgärdas på plats och patienten slapp väntetiden hos läkare. Distriktssköterskorna ansåg också att förskrivningsrätten innebar större ansvar, större krav och att man genom denna insikt fick en större förståelse för läkarens ansvar vid läkemedelsförskrivning. Slutsatsen från Socialstyrelsens studie var att distriktssköterskorna i sitt utövande av förskrivningsrätten var noggranna, prestigelösa och omdömesgilla. Rätten att utfärda recept hade på olika sätt bidragit till en enklare och effektivare handläggning av vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården (Socialstyrelsen 998). Vårdförbundet (2000) är positivt till förskrivningsrätten, men anser att det kan diskuteras om receptfria läkemedel överhuvudtaget bör förskrivas. Dock tror man att det kan betyda en ökad säkerhet i vissa situationer och minskade risker för missuppfattningar, särskilt när det gäller äldre patienter. Vårdförbundet betonar även att det är av vikt att patienter som vårdas i sina hem får en snabbare och enklare administrering genom tillgång till distriktssköterskans förskrivningsrätt. I en debattartikel frågade sig Mc Cartney (999) varför förskrivningsrätten ändå till slut infördes i Storbritannien? Var det ett spel för gallerierna, eller ett sätt att hålla sjuksköterskorna lugna? I vems intresse låg förskrivningsrätten? Mc Cartney menade att huvudsyftet var att spara pengar och tid i sjukvården. Genom att överföra rutinuppgifter till en annan yrkesgrupp doldes bristen på läkare. Dessutom gav sjuksköterskornas förskrivningsrätt en signal till distriktsläkarna att makt och privilegier kunde omfördelas. I en svensk studie har Wilhelmsson et al. (200b) beskrivit distriktsläkares och distriktssköterskors åsikter angående förskrivningsrätten. Resultatet från denna studie visade att det fanns stora skillnader i åsikter mellan de både professionerna. Distriktsläkarna ansåg i större utsträckning än distriktssköterskorna att reformen var onödig, att receptförskrivning enbart var en uppgift för läkare och att den ökar risken för felbehandling. I syfte att få en djupare förståelse för distriktsläkares och distriktssköterskors olika åsikter, genomförde Wilhelmsson och Foldevi (200a) fokusgruppintervjuer. Alla de intervjuade kunde komma ihåg motståndet mot reformen i början. Distriktsläkarna hade liten kännedom om vilka preparat som distriktssköterskorna kunde förskriva och distriktssköterskorna diskuterade inte med distriktsläkarna om förskrivning eller preparatval utan med apotekets personal. Kursen i farmakologi och läkemedelsbehandling tillförde ny kunskap och rätten att förskriva läkemedel gjorde att många distriktssköterskor upplevde en kompetenshöjning. Distriktsläkarnas bristande tilltro till distriktssköterskornas kunskaper var något som försvagade de positiva känslorna hos distriktssköterskorna. Chefens inställning hade också stor betydelse för attityderna bland den övriga personalen. Det verkar trots allt som om motståndet som fanns när 5

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt reformen infördes har minskat eller istället tar sig uttryck i att distriktssköterskornas förskrivning inte diskuteras på vårdcentralen. Flera studier i Storbritannien har visat att sjuksköterskor såväl i primärvård som i psykiatri är positiva till förskrivningsrätten (Hemingway 200, Baird 2000). Dessutom höjde rätten att utfärda recept sjuksköterskans status i patientens ögon. Sjuksköterskor och distriktsläkare var överens om att det skulle vara bra om förskrivningen blev formaliserad inom alla områden där sjuksköterskorna hade inflytande över förskrivningen. Alla tillfrågade var positiva till en sådan utveckling för sjuksköterskor när det gällde behandling av astma, diabetes, kvinnohälsa och sårvård. Några distriktsläkare var försiktigare när det gällde hypertoni och hjärtsjukdomar, som uppfattades som mer komplicerade att behandla (Baird 2000). Patienternas åsikter I några studier från Storbritannien har patienternas åsikter om sjuksköterskornas förskrivningsrätt studerats (Luker 997, Brook 200). Luker (997) har genom att intervjua patienter i deras hemmiljö, före och efter införandet av förskrivningsrätten, undersökt vad de anser om distriktssköterskors rätt att utfärda recept. Resultaten visade att patienterna upplevde att sjuksköterskor i sin yrkesroll var mera lättillgängliga än vad läkare var. Trots att sjuksköterskorna alltid hade mycket att göra medförde deras arbetssätt att patienterna hade lättare att vända sig till dem, antingen på vårdcentralen eller genom att sjuksköterskorna gjorde hembesök. Distriktsläkarna hade mindre tid för konsultation, vilket gjorde att patienterna upplevde svårigheter att ta upp vissa frågor till diskussion. Det kändes lättare att diskutera hälsofrågor med sjuksköterskorna än med distriktsläkaren. Patienterna uppskattade också omtanken, närheten och uppmärksamheten från sjuksköterskornas sida. De tyckte också att de hade lättare att uttrycka önskemål om att få recept utfärdat. Luker (997) menade att en positiv fördel, som ofta kommenterades av patienterna, var att de snabbt kunde få recept, även vid hembesök. Den största fördelen upplevdes dock vara att endast behöva träffa en vårdgivare. Brook (200) fann genom att intervjua patienter antingen via telefon eller vid hembesök, att de var positiva till sjuksköterskornas förskrivningsrätt. Patienterna upplevde att sjuksköterskor med rätt att utfärda recept uppvisade skicklighet i att bedöma och tillhandahålla information och att sjuksköterskor gav bättre och mer lättförstålig information än den som läkare gav. De största fördelarna med sjuksköterskans förskrivningsrätt upplevde äldre patienter, patienter boende på landsbygden, handikappade, familjer med låga inkomster och patienter som nyligen skrivits ut från sjukhus (Brook 200). 6

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Vid litteratursökning har inga svenska studier i databaserna avseende patienternas åsikter om distriktssköterskans rätt att utfärda recept gått att finna. Sökningar har genomförts i databaserna CINAHL, Medline och Pubmed med sökordet "nurse prescribing". Syfte Syftet med studien var att undersöka patienters åsikter gällande distriktssköterskors läkemedelsförskrivning. Material och metod För att samla data bedömdes telefonintervju som en lämplig metod. Telefonintervju kan användas när man vill samla snabb information och har specifika frågor som inte är för personliga (Polit & Hungler 999). En fördel med intervjuer är att de ger mindre bortfall än enkäter och att man slipper skicka påminnelse (Ejlertsson 996). Som intervjuare måste man vara så neutral som möjligt och uppträda likartat vid alla intervjuer (Carlsson 997). För studien utarbetades ett semistrukturerat frågeformulär (bilaga ). Det innehöll 5 strukturerade frågor och fyra ostrukturerade. De första frågorna berörde bakgrundsvariabler såsom patientens ålder, kön och vilken vårdcentral som besökts. Resterande frågor avsåg att belysa anledningen till besöket hos distriktssköterskan, vilket läkemedel som förskrivits och mot vilka besvär, samt vilken information som givits om det aktuella läkemedlet. För frågorna som gällde distriktssköterskornas bemötande, kunskaper samt hur nöjda patienterna var med att få recept utfärdat av en distriktssköterska, användes en sjugradig skala (Streiner & Norman 995). Vid mätning av patienttillfredsställelse bör mätinstrumentet innehålla attityder till yrkesmässig kompetens, bemötande av patienter samt vårdens tillgänglighet (Hansagi, Allebeck 994). Urval och genomförande För att få tillstånd att genomföra undersökningen skickades först en förfrågan till samtliga verksamhetschefer vid de 39 landstingsanslutna vårdcentralerna i Östergötland (bilaga 2). Sammanlagt gav 27 verksamhetschefer sitt tillstånd, 2 verksamhetschefer svarade nej med motiveringen att distriktssköterskorna ej förskrev några läkemedel och 0 verksamhetschefer svarade inte alls trots påminnelse via e-post. Sedan tillstånd erhållits av verksamhetscheferna, skickades även ett brev med informa- 7

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt tion till distriktssköterskorna (bilaga 3). Distriktssköterskorna vid 2 vårdcentraler svarade att de var villiga att delta i studien, medan inget svar erhölls från distriktssköterskorna vid 6 vårdcentraler. Under vecka 7 år 2002 accepterade 49 patienter vid 5 vårdcentraler, som fått recept utfärdat av distriktssköterskor, deltagande i studien. Vid 6 vårdcentraler förskrev ej distriktssköterskorna några läkemedel den aktuella veckan (figur ). Verksamhetschefer vid 39 vårdcentraler tillfrågades 29 verksamhetschefer svarade 0 verksamhetschefer svarade ej 27 verksamhetschefer 2 verksamhetschefer accepterade deltagande accepterade ej deltagande Distriktssköterskorna vid 2 vårdcentraler svarade Distriktssköterskorna vid 6 vårdcentraler svarade ej vecka 7 2002 Vid 5 vårdcentraler utfärdade distriktsköterskorna recept Vid 6 vårdcentraler utfärdade distriktsköterskorna ej några recept 49 patienter accepterade att bli telefonintervjuade Figur. Flödesschema över studiepopulationen För att inhämta patienternas samtycke skickades ett informationsbrev om studien till distriktssköterskorna, som skulle överlämna informationsbrevet till de patienter som under vecka 7 erhöll recept (bilaga 4). Patienterna tillfrågades samtidigt om de var villiga att delta i en telefonintervju och gav i så fall tillstånd till att deras namn och telefonnummer fick lämnas till författarna. Vecka 7 bedömdes vara en lämplig vecka, innan vårens storhelger och sommarsemestrarna började. Vid de 5 vårdcen- 8

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt tralerna som ingick i studien var det 49 patienter som var villiga att delta i en telefonintervju. Uppgifter saknas om eventuella patienter som avböjt att delta. Sedan namn och telefonnummer till patienterna erhållits testades frågeformuläret genom att 2 provintervjuer genomfördes. Avsikten var dessutom att ta reda på hur de intervjuade reagerade samt hur pass användbara anteckningarna från intervjuerna var (Kylén 994). Frågeformuläret visade sig fungera bra. Patienterna verkade förstå frågorna väl och svaren bedömdes som tillförlitliga, varför även dessa intervjuer fick ingå i studien. De övriga telefonintervjuerna genomfördes konsekutivt under veckorna 9 till 24 år 2002. Intervjuerna genomfördes av författarna var för sig och fördelade sig på 25 respektive 24 intervjuer. Tidsåtgången för varje intervju var 5 till 0 minuter. En intervju fick utgå på grund av patientens höga ålder och att patienten bedömdes vara oklar. När det gällde minderåriga barn som fått recept, intervjuades den förälder som varit med vid läkemedelsförskrivningen. Bortfall Det externa bortfallet var 8 vårdcentraler varav verksamhetschefen vid 2 vårdcentraler svarade att distriktssköterskorna ej förskrev läkemedel. Det interna bortfallet var 6 vårdcentraler. Således ingick 5 vårdcentraler i studien. Hur många patienter som inte accepterade deltagande är inte känt. Validitet och reliabilitet Det finns ingen fullständigt objektiv metod för att säkerställa innehållsvaliditeten i ett instrument. En bedömning görs för att ta ställning till hur representativa frågorna är för att täcka in alla komponenter som ska mätas (Polit & Hungler 999). Syftet med föreliggande studie var att undersöka patienternas åsikter gällande distriktssköterskors läkemedelsförskrivning. Patienttillfredsställelse är en del i detta och ett instrument som ska mäta patienttillfredsställelse bör innehålla attityder till alla aspekter som bedöms viktiga, såsom kompetens hos vårdpersonalen, patientbemötande och vårdens tillgänglighet (Hansagi & Allebeck 994). Dessa frågeområden täcktes av det använda instrumentet. Någon reliabilitetstest har inte genomförts. 9

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Resultat Bakgrundsfaktorer Av de patienter som ingick i studien var 25 kvinnor (52 procent) och 23 män (48 procent). En patient, en kvinna, fick utgå ur studien på grund av att patienten bedömdes som oklar, de övriga 48 patienterna deltog i studien. De flesta patienter återfanns i åldersgruppen 9 till 65 år. Den näst största åldersgruppen var barn 6 år (figur 2). Åldersspridningen var 0 till 82 år med en median på 36 år. Antal 24 20 6 2 8 4 0 0 6 år 7 8 år 9 65 år > 65 år Figur 2. Åldersfördelning i studiepopulationen De flesta patienterna, 46 personer, uppgav att de fått tid samma dag som de ringde eller samma dag som de besökte den öppna mottagningen. De övriga 2 patienterna fick tid dagen efter. Det antal recept som distriktssköterskorna utfärdade på de 5 vårdcentralerna varierade mycket. Distriktssköterskorna vid en vårdcentral skrev den aktuella veckan ut 0 recept, medan distriktsköterskorna på andra vårdcentraler endast utfärdade enstaka recept (tabell ). Av tabellen framgår antalet recept som utfärdats på de olika vårdcentralerna, men den säger däremot ingenting om hur många recept som varje enskild utfärdat den aktuella veckan. 0

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Tabell. Antal patienter som fått recept utskrivna på respektive vårdcentral Vårdcentral Antal recept A B C D E F G H I J K L M N O Totalt 2 4 3 9 0 3 2 4 5 48 Som framgår av tabell 2 var olika slags hudåkommor enligt patienterna själva den främsta anledningen till besöket, följt av ögoninfektioner och allergibesvär. Således förskrevs läkemedel framförallt mot besvär som eksem, svampinfektioner, bensår, psoriasis och utslag samt läkemedel mot ögoninfektioner och allergibesvär (tabell 2). Två patienter mindes inte namnet på det förskrivna läkemedlet, de uppgav att det gällde någon typ av laxantia samt kortisonpreparat.

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Tabell 2. Orsaken till besöket hos distriktssköterskan samt förskrivna läkemedel Besvär Antal Preparat Antal Allergi 8 Clarityn Zyrlex Anasten-Privin Livostin Lomudal 5 3 Amningsbesvär Syntocinonspray Bensår Salvstrumpa zink Eksem 4 Canoderm Locoid 5 Mjukgörande kräm Eksem hårbotten Kortisonprep? Fotsvamp 2 Lamisil Daktacort Förstoppning 2 Movicol Laxantia? Hudutslag Clarityn Insektsbett Tavegyl Klåda 4 Tavegyl 4 Muskelvärk i axlar Orudis gel Psoriasis Locoid Canoderm Scharlakansfeber Kåvepenin Smärta Panodil Springmask Vanquin Svampinfektion 4 Daktar Daktacort Mycostatin Vattkoppor 2 Tavegyl 2 Värk i armen Panodil Värk i skuldror Panodil Ögoninfektion 8 Chloromycetin Fucithalmic Kloramfenikol Öroninfektion 4 Terracortil polymyxin B 4 Summa 50 56 2 2 4 Av tabell 2 framgår att summan av antalet besvär och summan av antalet förskrivna preparat är större än de 48 i studien ingående patienterna, beroende på att några patienter sökte för flera besvär och därmed fått flera läkemedel förskrivna. De flesta, 33 patienter, hade tidigare besökt distriktssköterskan, medan 5 patienter besökte distriktssköterskan för första gången. För de patienter som besökt distriktssköterskan tidigare varierade besöksfrekvensen mellan och 65 besök under år 2002. Av de 48 intervjuade patienterna uppgav 44 att de varit på ett mottagningsbesök och 4 patienter att distriktssköterskan hade gjort ett hembesök. De oftast förskrivna läkemedlen till barn var preparat mot ögoninfektioner och allergibesvär, medan de förskrivna läkemedlen varierade betydligt mer bland de vuxna patienterna i studien (tabell 3). 2

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Tabell 3. Förskrivna läkemedel till patienter i de olika åldersgrupperna Ålder 9 65 n=23 Preparat 0 6 n=5 7 8 n=4 > 65 n=6 Anasten-Privin Canoderm 2 2 Chloromycetin 2 2 Clarityn 3 2 6 Daktacort 2 2 Dactar 2 procent 2 2 Fucithalmic Kloramfenikol 2 4 Kortisonprep Kåvepenin Lamisil procent Laxantia Livostin Locoid 2 3 6 Mjukgörande kräm Lomudal ögondr Movicol Mycostatin Orudis gel Panodil 3 3 Salvstrumpa zink Syntocinonspray Tavegyl 5 2 7 Terracortil polymmyxin B 3 4 Vanquin Zyrlex 2 3 Totalt n=48 Summa 4 5 3 6 56* *varje recept kan innehålla flera läkemedel Patientinformation om förskrivet läkemedel På frågan om patienterna fått någon information om läkemedlet av distriktssköterskan svarade 42 patienter att de erhållit information om administreringssätt, dosering och eventuella biverkningar. De 6 patienter som uppgav att de inte fått någon information hade haft läkemedlet tidigare. Samtliga patienter ansåg att de förstod den information som gavs av distriktssköterskan. På frågan om hur patienterna fått veta att distriktssköterskan kunde utfärda recept, svarade 8 patienter att de erhållit recept tidigare, 4 patienter att de fick veta det vid besöket, 2 patienter hade fått information av distriktsläkare, patienter via telefonrådgivning och 3 patienter hade fått information på annat sätt. Av de tre patienter som fått information på annat sätt uppgav en patient att hustrun var distriktssköterska, en patient hade fått information av en annan distriktssköterska som genomgått utbildning i förskrivningsrätt och en tredje patient arbetade inom vården 3

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt och visste därför vart hon kunde vända sig. Patienternas åsikter De flesta patienter var nöjda med både bemötande och kunskaper och möjligheten att få recept utfärdat av distriktssköterska. En patient var missnöjd med distriktssköterskans kunskaper, se tabell 4. Svarsalternativ Bemötande Antal n=48 Kunskaper Antal n=48 Tabell 4. Patienternas åsikter om distriktssköterskans bemötande, kunskaper och hur nöjda patienterna var med att få ett recept utfärdat av en distriktssköterska Läkemedelsförskrivning Antal n=48 Mycket bra/goda/nöjd 34 29 38 Bra/Goda/Nöjd 3 8 Ganska bra/goda/nöjd 0 2 Varken bra/goda/nöjd eller dåligt/dåliga/ missnöjd Ganska dåligt/ dåliga/ missnöjd 3 4 0 0 0 0 Dåligt/Dåliga/Missnöjd 0 0 0 Mycket dåligt/ dåliga/ missnöjd 0 0 Under intervjuerna förekom också spontana kommentarer från patienterna: Bra med recept från distriktssköterskan så länge hon kan sin sak och ej tvekar att be läkare om hjälp i tveksamma fall. Min distriktssköterska och jag känner varandra väl och hon visste att jag kände till medicinen. Om inte distriktssköterskan haft helgmottagning och ordnat recept på Tavegyl, så hade barnet fått ha sin klåda. Vi hade inte åkt 4 mil till stan för att träffa jourläkaren. 4

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Den patient som var missnöjd uttryckte att "distriktssköterskan hade mycket dåliga kunskaper eftersom barnet hade fått tabletter istället för mixtur". Många patienter kommenterade också att det var lätt att gå till distriktssköterskans öppna mottagning och att det var onödigt att störa doktorn med småsaker. Diskussion Metoddiskussion Denna studie får betraktas som en pilotsstudie och för att få en mer heltäckande bild vore det önskvärt att studien upprepas i större skala, med fler deltagande vårdcentraler. Detta skulle kunna uppnås genom personlig kontakt med ett antal vårdcentraler, för att bättre nå ut med informationen. Telefonintervju som metod befanns fungera väl. Det var lätt att intervjua patienterna och de ville gärna förmedla sina erfarenheter. Eftersom patienterna tidigare gett sitt tillstånd till telefonintervju förekom till en början inget bortfall. En patient som under telefonintervjun visade sig vara oklar, kom däremot att utgå ur studien. Det förekom en del praktiska problem såsom dröjsmål med tillstånd från vårdcentralscheferna och svårigheter att nå ut med information till distriktssköterskorna på vårdcentralerna. Det verkade ibland som att informationsbreven blivit liggande och att alla distriktssköterskor inte blivit informerade. Trots påstötning via telefon och fax framkom det brister i informationen mellan distriktssköterskorna ute på vårdcentralerna. Ett bättre sätt att nå ut med informationen hade kanske varit att välja ut några vårdcentraler och personligen åka dit och informera samtliga distriktssköterskor om studien. Chefens inställning till förskrivningsrätten har stor betydelse för attityderna bland den övriga personalen (Wilhelmsson 200). Kanske är det så att de vårdcentraler vi inte lyckats få med i studien har chefer som är negativa. En annan tänkbar orsak kan vara tidsbrist ute på vårdcentralerna och att deltagande i olika studier därför inte prioriteras. Apotekare Lindgren 5 uppgav att under april månad 2002 skrev distriktssköterskorna i Östergötland ut sammanlagt 903 recept. Vid en jämförelse med apotekets statistik från april månad, visade det sig att vi i föreliggande studie endast lyckats fånga cirka en fjärdedel av antalet utfärdade 5 Lindgren. Sjukhusapoteket, Universitetssjukhuset i Linköping. Telefonintervju april 2002. 5

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt recept under vecka 7. De av distriktssköterskor vanligast förskrivna preparaten mot allergier, ögoninfektioner och hudåkommor (Apoteket JJ Berzelius 2002) stämde trots vårt begränsade material väl överens med apotekets statistik. Frågeformuläret testades genom att göra två provintervjuer. Dessa intervjuer ingick sedan i studien, då frågeformuläret visade sig fungera väl. Inga svårigheter framkom i att förstå frågorna. För att få en uppfattning om instrumentets reliabilitet hade man kunnat upprepa samma intervju vid ett senare tillfälle. Nackdelen med sådan test-retest-metod är att individerna kan ha påverkats av den första mätningen och hunnit tänka över ämnet mer till det andra mättillfället (Hansagi och Allebeck 994). Ett annat sätt att testa reliabiliteten, för att få en uppfattning av överensstämmelsen mellan intervjuarnas bedömningar, hade varit att båda intervjuarna genomfört varje intervju samtidigt och sedan beräknat en "agreement level" (Polit och Hungler 999). Detta förfaringssätt bedömdes som problematiskt vid telefonintervju. För att få ett större antal patienter hade det säkert behövts en längre studietid än en vecka som nu var fallet. Ett större patienttunderlag hade även kunnat erhållas om fler vårdcentraler varit intresserade av att delta. Resultatdiskussion Av patienterna som deltog i studien var de flesta mycket nöjda med att få recept utfärdat av en distriktssköterska. Flera studier gjorda i Storbritannien visar att patienter är nöjda med att gå till sjuksköterskan. Där sjuksköterskor haft öppen mottagning för enklare åkommor, har patienterna varit mer nöjda med att besöka sjuksköterskan jämfört med att besöka läkaren. Förklaringen har varit att patienterna fått mer tid hos sjuksköterskan än hos läkaren och att sjuksköterskan givit bättre information och rådgivning (Kinnersley 2000, Shum 2000, Venning 2000). Genom att intervjua distriktsläkare och sjuksköterskor och även göra deltagande observationer, fann Baird (2000) i sin studie att rätten att utfärda recept höjer sjuksköterskans status i patientens ögon. Mottagningar ledda av sjuksköterskor har visat sig vara en effektiv service för patienter med enklare åkommor (Shum 2000). Även i Sverige förekommer sjuksköterskeledda mottagningar på flera vårdcentraler (Anbäcken och Hugozon 2002) för att göra vården mer lättillgänglig, effektiv och för att patienten ska få vård på rätt nivå. Av de preparat som förskrevs vecka 7 tillhörde en stor del gruppen allergiläkemedel, vilket kan bero på att det var pollensäsong. Andra preparat som förskrevs mycket var medel mot ögoninfektioner, vilket tyder på att studiens resultat har likheter med Socialstyrelsen undersökning (Socialstyrelsen 998). Samtliga patienter i denna studie, som inte tidigare hade haft det för- 6

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt skrivna läkemedlet, hade fått begriplig information av distriktssköterskan om det aktuella läkemedlet som framgår av de spontana kommentarerna. De spontana kommentarerna från intervjuerna tyder också på att närhet och personlig kännedom är en trygghet för patienterna, samtidigt som det underlättar för distriktssköterskan. Kommentarer förekom, som speglar att tillgänglighet och att endast behöva träffa en vårdgivare upplevs som en stor fördel för patienten. Flera engelska studier har också visat att om vårdpersonalen har personlig kännedom och vården kan ges nära är det viktiga faktorer för patienterna (Hemingway 200, Brooks 200, Luker 997). En farhåga som framkommit i olika sammanhang är att distriktssköterskorna skulle ha bristande kunskaper då det gäller aktuella läkemedel. En kommentar från en av de intervjuade patienterna innebar att patienten tyckte det var viktig att distriktssköterskan vid behov rådfrågade läkaren. Det är viktigt att distriktssköterskans förskrivningsrätt inte blir en prestigesak mellan professioner. Det är också viktigt att distriktssköterskorna får kontinuerlig träning och fortbildning för att upprätthålla kompetensen. Ett exempel på okunskap har ju framkommit i resultatet där en patient uttryckte att distriktssköterskan hade mycket dåliga kunskaper eftersom barnet hade fått tabletter istället för mixtur. Felet upptäcktes på apoteket och kunde därför åtgärdas. För att kvalitet och säkerhet kontinuerligt ska vidmakthållas, betonar Socialstyrelsen att distriktssköterskan regelbundet bör deltaga i fortbildning samt fortlöpande följa rekommendationer och information från läkemedelskommittéer, Läkemedelsverket och Socialstyrelsen (Wilhelmsson 200). Med tanke på att specialistutbildningen till distriktssköterska numera även innefattar 0 poäng i farmakologi och sjukdomslära, är det troligt att distriktssköterskans läkemedelsförskrivningar kommer att öka. Bristen på distriktsläkare kommer troligtvis också att leda till en ökning av distriktssköterskornas förskrivning och på detta sätt kan en för patienterna hög tillgänglighet till vårdcentralen uppnås, trots brist på läkare. Konklusion Patienterna var överlag mycket nöjda med att få recept utfärdat av en distriktssköterska och de upplevde att distriktssköterskan var lättillgänglig. 7

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt 8

Åsikter om distriktssköterskans förskrivningsrätt Referenser Anbäcken, O. Hugozon, J-O. 2002. Sjuksköterskebaserad infektionsmottagning utvärdering av försöksverksamhet vid Norrahammars vårdcentral. Linköpings Universitet. Institutionen för beteendevetenskap. Ledning av hälso- och välfärdsorganisationer. Apoteket JJ Berzelius.2002. Universitetssjukhuset i Linköping. (Elektronisk) Tillgänglig: via apoteket. Baird, A. 2000. Crown II: the implications of nurse prescribing for practice nursing. British Journal of Community Nursing, vol.5:9, ss. 454 46. Brooks, N. 200. Nurse prescribing: what do patients think? Nursing Standard vol.5:7, ss. 33 38. Carlsson, B. 997. Grundläggande forskningsmetodik för medicin och beteendevetenskap. Liber, Stockholm. Ejlertsson, G. 996. Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik. Studentlitteratur, Lund. Emanuelsson, A. Wendt, R. 994. I folkhälsans tjänst. FoU Rapport 43 Vårdförbundet SHSTF. Förskrivningsrätt för sjuksköterskor. 200. Stockholm: Apoteket AB. Hansagi, H. Allebeck, P. 994. Enkät och intervju inom hälso- och sjukvård. Studentlitteratur, Lund. Hemingway, S. Flowers, K. & Ramcharan, P. 200. What do you think? Mental Health Nursing, vol.2: ss. 6 0. Hälsouniversitet. Utbildningsplan/kursplaner i Östergötland. Specialistutbildning som distriktssköterska 50 p, fastställd 2002 06 03. Jones, M. Gough, P. 997. Nurse prescribing - why has it taken so long? Nursing Standard, vol.:20 ss. 39 42. Kinnersley, P. 2000. Randomised controlled trial of nurse practioner versus generalpractitioner care for patients requesting same day consultations in primary care. BMJ, British Medical Journal, vol. 320:724, 043 048. Kylén, J.A. 994. Fråga rätt vid enkäter, intervjuer, observationer, läsning. Kylén. cop. Stockholm. 9

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt Luker, KA. 997. Patients views of nurse prescribing. Nursing Times vol. 93:7. Luker, KA. Karen, A. 998. Decision making: the context of nurse prescribing. Journal of Advanced Nursing, vol. 27:3 ss. 657 665. Läkemedelsboken. 200/2002. Apoteket AB. Stockholm. LVFS 997:0/ Läkemedelverkets Författningssamling. Stockholm. Mc Cartney, W. 999. Nurse prescribing: radicalism or tokenism? Journal of Advanced Nursing, vol. 29:2 ss. 348-354. Polit, Denise F, Hungler R. 999. Nursing research: principles and methods 6th ed. Philadephia: Lippicolt-Raven. Schum. 2000. Nurse management of patient with minor illnesses in general practice:multicentre randomised controlled trial. BMJ, British Medical Journal, vol. 320:724, 038 043. Socialstyrelsen. 998. Rapport om distriktssköterskornas förskrivningsrätt. Socialstyrelsen, Stockholm. Socialstyrelsen. Senast uppdaterat 24 Jan 2002. (Elektronisk). Tillgänglig: http//www.sos.se/hs/bu/sjuksk/forskriv.htm. Socialstyrelsen. Senast uppdaterat 3 feb. 998. (Elektronisk). Tillgänglig: http//www.sos.se/sos/publ/referat/fu9802.htm. SOSFS:994: Socialstyrelsens Författningssamling. Stockholm. SOSFS:200:6 Socialstyrelsens Författningssamling. Stockholm. Streiner, DL. Norman, GR. 995. Health measurement scales. A practical guide to their development and use. Oxford Univesity Press. Venning, P. 2000. Randomised controlled trial comparing cost effectiveness of general practitioners and nurse practitioners in primary care. BMJ, British Medical Journal, vol. 320:724, 048 053. Wilhelmsson, S. 200a. Psychosocial Working Conditions among General Practitioners and District Nurse. Organisational, Professional, and Gender Aspects. Diss. Linköpings universitetet: Linköping. Wilhelmsson, S. Ek, A-C. Åkerlind, I. 200b. Opinions about district nurses prescribing. Scand J Caring Sci, 5; 326-330. Vårdförbundet. Senast uppdaterat 2000. (Elektronisk) Tillgänglig: http//www.vardforbundet.se/orgverk/verksam/remiss/forskriv.htm. 20

Bilaga Enkät angående patientens synpunkter på distriktssköterskans förskrivningsrätt. Vilket år är du/ditt barn född? 2. Är du (barnet) Kvinna Man 3. Vilken vårdcentral/distriktssköterskemottagning besökte du/barnet? 4. Fick du tid samma dag eller fick du vänta? Fråga 6 Fråga 5 Fick tid samma dag Fick vänta 5. Vad tyckte du om den tid du fick vänta? Rimlig För lång tid 6. Vad var anledningen till ditt/barnets besök hos distriktssköterskan? 7. Var det första gången du/barnet besökte distriktssköterskemottagningen? Fråga 9 Fråga 8 Ja Nej 8. Hur många gånger under 2002 har du/ditt barn besökt eller haft besök av distriktssköterska? antal gånger 9. Fick du/barnet receptet utskrivit vid Mottagningsbesök Hembesök

Åsikter om distriktsköterskans förskrivningsrätt 0 a) Vilket läkemedel fick du/barnet utskrivet 0 b) Mot vilka besvär fick du/barnet läkemedlet utskrivit?. Fick du någon information om läkemedlet av distriktssköterskan? Fråga 2 Fråga 4 Ja Nej 2. Vad innehöll informationen? 3. Förstod du informationen du fick av distriktssköterskan? Ja Nej 4. Har du/barnet tidigare fått recept utfärdat av någon distriktssköterska? Fråga 5 Fråga 6 Ja Nej 5 a) Vilket läkemedel? 5 b) Mot vilka besvär fick du/barnet läkemedlet utskrivet? 2

Bilaga 6. Hur fick du veta att distriktssköterskan kunde utfärda recept? Har tidigare fått recept av distriktssköterskan Fick veta det vid besöket Distriktsläkaren informerade om det Vid telefonrådgivning Genom släkt/vänner Annat, nämligen 7. Hur upplevde du distriktssköterskans bemötandet? Mycket Bra Ganska Varken bra Ganska Dåligt Mycket bra bra eller dåligt dåligt dåligt 8. Hur upplevde du distriktssköterskans kunskaper? Mycket Goda Ganska Varken goda Ganska Dåliga Mycket goda goda eller dåliga dåliga dåliga 9. Sammanfattningsvis hur nöjd är du med att få recept utfärdat av en distriktssköterska? Mycket Nöjd Ganska Varken Ganska Missnöjd Mycket nöjd nöjd nöjd eller missmissnöjd missnöjd nöjd Tack för din medverkan! 3

Bilaga 2 Hälsouniversitetet i Linköping Linköping 2002 03 Till berörda vårdcentralschefer/chefsöverläkare i Östergötland. Vi är två blivande distriktssköterskor, Agneta Furumalm och Inger Rosenqvist, som skall skriva en 0 poängs uppsats inom distriktssköterskeutbildningen vid Hälsouniversitetet i Linköping. Syftet är att undersöka patienternas åsikter om distriktssköterskans receptförskrivningsrätt. Att distriktssköterskorna själva är mycket positivt inställda till förskrivningsrätten, har man visat i tidigare studier. Dock har man inte i Sverige hitintills undersökt vad patienterna tycker om att få sitt recept utskrivet av distriktssköterska. Undersökningen kommer att genomföras i form av telefonintervju med patienter som fått recept utskrivet av distriktssköterska/bvc-sjuksköterska. Vi ber därför om tillstånd att få kontakta ett par distriktssköterskor/vårdcentral och med deras hjälp få tillgång till namn och telefonnummer till patienter som fått recept utskrivet. Ett informationsbrev kommer att delas ut till patienterna. Därefter inhämtas deras samtycke innan intervjuerna genomförs. Resultatet kommer att presenteras i en C-uppsats under hösten 2002. Tacksam för svar via e-post senast den 28/3 till: Inger.Rosenqvist@p4.mil.se Agneta.Furumalm@lio.se Susan Wilhelsson, Med.dr/Fou-handledare Eller adress: Skäggetorps Vc. Handledare Hälso-och sjukvården Box 9060 FoU-enheten för primärvård och psykiatri Försvarsmakten 580 09 Linköping 58 85 Linköping 590 30 Borensberg Tel: 03/2285 Fax: 03/22850 Bilaga: Informationsbrev till distriktssköterskor, Informationsbrev till patienter Linköping 02-03-3 Med vänlig hälsning

Bilaga 3 Hälsouniversitetet i Linköping Linköping 2002 03 3 Till berörda distriktssköterskor i Östergötland. Vi är två blivande distriktssköterskor, Agneta Furumalm och Inger Rosenqvist, som skall skriva en 0 poängs uppsats inom distriktssköterskeutbildningen vid Hälsouniversitetet i Linköping. Syftet är att undersöka patienternas åsikter om distriktssköterskans receptförskrivningsrätt. Att distriktssköterskorna själva är mycket positivt inställda till förskrivningsrätten, har man visat i tidigare studier. Dock har man hitintills i Sverige inte undersökt vad patienterna tycker om att få recept utskrivet av distriktssköterska. Undersökningen kommer att genomföras i form av telefonintervju med patienter som fått recept utskrivet av distriktssköterska/bvc-sjuksköterska. Vi är därför tacksamma om Du kan lämna ett informationsbrev ang. studien till patienter som har fått något recept utskrivet av distriktssköterska/bvc-sjuksköterska under vecka 7 02. Därefter behöver vi namn och telefonnummer till de patienter som fått informationsbrevet. Patienternas samtycke kommer att inhämtas före intervjuerna genomförs. Innan vecka 7 kommer någon av oss att kontakta Dig för att informera om studien. Resultatet kommer att presenteras i en C-uppsats under hösten 02. Har Du några frågor kontakta gärna oss: Inger.Rosenqvist@p4.mil.se Agneta.Furumalm@lio.se Susan Wilhelsson, Med.dr/Fou-handledare Eller adress: Skäggetorps Vc. Handledare Hälso-och sjukvården Box 9060 FoU-enheten för primärvård och psykiatri Försvarsmakten 580 09 Linköping 58 85 Linköping 590 30 Borensberg Tel: 03/2285 Fax: 03/22850 Bilaga: Informationsbrev till distriktssköterskor, Informationsbrev till patienter Linköping 02-03-3 Med vänlig hälsning

Bilaga 4 Hälsouniversitetet i Linköping Linköping 2002 03 3 Till Patienter som fått recept utskrivet av distriktssköterska. Distriktsköterskor har sedan994 rätt att utfärda recept för vissa läkemedel. Studier har visat att distriktssköterskorna själva är nöjda med att ha förskrivningsrätt, däremot har inte patienternas åsikter studerats. Vi är två blivande distriktssköterskor, Agneta Furumalm och Inger Rosenqvist, som skall skriva en 0 poängs uppsats inom distriktssköterskeutbildningen vid Hälsouniversitetet i Linköping. Vi vill genomföra telefonintervjuer med ett antal personer som fått recept utskrivet av distriktssköterska/bvc-sjuksköterska för att ta reda på vad de tycker om distriktssköterskans förskrivningsrätt. Namn och telefonnummer har vi fått genom distriktssköterska/bvc-sjuksköterskan på vårdcentralen. Vi kommer att kontakta Dig på telefon för att höra om Du vill delta i en telefonintervju. Deltagandet är givetvis frivilligt, men det är av största vikt för resultatet att så många som möjligt medverkar. Resultatet kommer att presenteras i en C-uppsats under hösten 02. Enskilda svar kommer inte att kunna identifieras utan resultatet presenteras på gruppnivå. Har Du några frågor kontakta gärna oss: Inger Rosenqvist Agneta Furumalm Susan Wilhelsson, Med.dr/Fou-handledare Hälso-och sjukvården Skäggetorps Vc. Handledare Försvarsmakten Box 9060 FoU-enheten för primärvård och psykiatri 590 30 Borensberg 580 09 Linköping 58 85 Linköping Tel: 03/95090 Tel: 03/225208 Tel: 03/2285 Fax: 03/22850 Linköping 02-03-3 Med vänlig hälsning