2017-09-06 Energimarknadsinspektionen Handläggare: Box 155 631 03 ESKILSTUNA @vattenfall.com Komplettering av ansökan med diarienummer. 2017-101612 och 2017-101614 Vattenfall Eldistribution AB, organisations nr. 556417-0800, inkommer härmed med komplettering av ansökan om nätkoncession med dnr. 2017-101612 och 2017-101614. Bakgrund, behov och syfte Vattenfall ansökte om förhandsbesked enligt ellagens 2 kap 5, för att kunna svara upp till kundens behov om elanslutning. Anslutning var inte möjligt att genomföra utan ett medgivande från er och som EI skriver i sitt beslut erhöll Vattenfall positivt beslut. Vi är mycket tacksamma för ert positiva beslut i frågan. Vattenfall Eldistribution AB:s ledningar är i vägen för den fortsatta gruvexpansionen av Aitik gruvans dammområde. Restprodukterna ifrån gruvbryningen förvaras i stora dammar i syrefria förhållanden för att minimera miljöpåverkan, oxidation av metaller. Gruvdammarna är stora till sin omfång och i med gruvan blir större och större så växer även dammområdet. Elanslutning i det aktuella fallet står i konflikt med gruvans expansion, varför vattenfall har ansökt om ändring av gällande koncession och förhandsbesked med anläggningsnummer 8600X och 8600V Vattenfalls befintliga ledningar med littera, PL2 och PL7S9 är lokaliserade i skogsmark mellan berget Ahmavaara och fram till anslutningspunkten, Nya Aitik. Den norra sluttningen av Iso Kumpu håller höga naturvärden, men området mellan dammen, truckvägen och kraftledningen är idag avverkad, vilket innebär att det skogliga värden inte finns kvar. Markförhållanden längs med sträckningen är goda och inga stolpar kommer att placeras i våtmark. Till följd av Bolidens utökade produktion vid koppargruvan i Aitik har behov av en ökad kapacitet för deponering av anrikningssand uppstått. Ett nytt sandmagasin behöver därmed anläggas. Detta innebär att Vattenfall flyttar två befintliga parallellgående 150 kv kraftledningar (PL2 och PL7s9) strax söder om Aitikgruvans dagbrott för att ge plats åt magasinet. Figur 1 visar hur sträckningen för de två aktuella ledningarna står i konflikt med det planerade sandmagasinet. De två ledningarna byggdes vintern 2009/2010 är således relativt nybyggda. De har därmed också tillståndsprövats nyligen, ledningen PL2 har anläggningsnr. 8600X och ledningen PL7S9 har anläggningsnr. 8600V. Ledningarna befinner sig dock i dagsläget i konflikt med Bolidens verksamhetsområde för gruvdrift och behöver anpassas till gruvans expansion. VATTENFALL ELDISTRIBUTION AB Tel: 0920-770 00 Besöksadress: Aurorum 12, LULEÅ eldistribution@vattenfall.com www.vattenfall.se
Figur 1. Se figuren med gruvans verksamhetsområde, Vattenfalls befintliga ledningar och truckvägen markerat som de svarta linjen. Den sträckandelinjen i figuren utgör fastighetsgränsen för ekoparken Leipipiri. 1. Ledningarnas utförande Området mellan Ahmavaara och anslutningspunkten Nya Aitik är ett begränsat område som i norr begränsas av gruvan och i söder av ekoparken Lepipiri. På denna återstående yta dit ledningarna skall flyttas är en trång sektor, se figur 1. Aktuella ledningar, två 150kV ledningar PL7 S9, PL2 utgör grunden för inmatningen av elkraft till gruvan och dess verksamhet. Förutom ledningarna så ska även den dammkonstruktion, sligtransportväg med tillhörande diken och viltstängsel för att hålla älgar och renar utanför verksamhetsområdet. vägen kommer att trafikeras av 100 tons truckar, vilket innebär att vägen måste byggas för ändamålet vad gäller bredd och belastning. begränsade yta ska nödvändig infrastruktur samsas. Dessutom är området kring Iso-Kumpu ett område med höga naturvärden. Ny kunskap har framkommit sedan ansökan och förhandsbeskedet lämnades in. Den för gruvan ianspråktagna ytan innebär att en sammanslagen yta där hela området avverkats för att få plats med damm, väg och kraftledning. Dammens krönhöjd i den trånga sektorn kommer att vara 90 meter. Avsevärt mycket högre än ledningskonstruktionen både vad gäller stål eller träkonstruktion. Efter det att skogen avverkats visar detaljprojekteringen att det är möjligt att bygga mer i träportal och mindre i stål/komposit än vad som antogs i samband med ansökan. Mot bakgrund av detta anhåller Vattenfall om förändringar av det som angetts i MKB:n för ledningsflytten. Att mer av ledningen byggs i träportal och mindre i stål enligt figur 4.
Figur 2. Verksamhetsutökning enligt beviljat miljötillstånd, större magasin för deponering av gruvavfall på grund av gruvbrytningen. Figur 3. Figuren sammafattar samtliga förändringar
Figur 5. Visar på detaljprojekteringen med dammar sligvägen och kraftledningen. Figur 6. Figuren visar det tillkommande sandmagasinet, benämnt nytt sandmagasin.
Påverkan på område mellan dammen vägen och kraftledningen Figur 5 och 6 visar på utbredningen av verksamheten och på hur samlade de olika funktionerna är, med damm, sligväg och kraftledningar. Funktionerna kommer att sitta samman och området mellan funktionerna kommer att vara träd fri, området kommer inte att hysa några skogliga värden. Ledningarnas utförande Ahmavaara, den första delen av ledningen är projekterad att byggas i träportal fram till markerat i figuren 3, grön markering där ledningarna är projekterad att byggas i gemensam konstruktion, ståltorn. Fram till nästa markering där ledningarna övergår till träportal fram till transformatorstation Aitik. Trästolparna kommer att vara ca 15 meter höga ovan markytan och ca två meter under marknivå. Stolparna är impregnerade med kreosot. Samtliga stålstolpar är konstruerade med gravationsfundament av betong klass A. Fundamenten är armerade med stål för att klara av yttre och inre påfrestningar. Fasavstånden är 5 meter på träportal och 7 meter i stålstopar, upp till 35 meter höga. Konstruktionsspänning för ledningarna är 170 kv. Vattenfall har gjort omfattande undersökningar om kreosot och dess spridning till närmiljön. Samtliga studier visar att spridningen från träimpregnerade stolpar är begränsad till enstaka decimeter i sidled och mindre än en meter i vertikalt. Området där ledningen byggs i ligger inom Bolidens verksamhetsområde för gruvverksamhet. Kreosot Termen kreosot är en blandning av ett flertal olika kolväteföreningar och är en restprodukt som uppstår vid kokstillverkning från stenkol till koks. Stenkolstjära eller kreosottjära är en blandning av flera olika kolväteföreningar. Dessa kolväteföreningar har skilda egenskaper. Ett förenklat sätt att särskilja dessa kolväteföreningar är att se på deras kokpunkt då olika kokpunkt medför olika egenskaper och flyktighet. Förenklat är de med lägre kokpunkt mer flyktiga jämfört de med högre kokpunkt vilket innebär att beroende hur kreosot blandningen är sammansatt ger det en bild av hur stor andel av det olika ämnena återfinns i den impregnerade stolpen. Det innebär att det finns ett brett utbud och definitioner av kreosot. De stolpar som planeras användas i portalstolputförandet är trästolpar impregnerade med kreosot. Kreosot är en tjärprodukt som används för träimpregnering för att skydda bl.a. kraftledningsstolpar mot röta. Kreosot är en relativt trögflytande vätska och har till stora delar låg vattenlöslighet. kreosot innehåller bl.a. olika tjärämnen och polycykliska aromatiska kolväten (polyaromater). De stolpar som planeras användas i portalstolputförandet är trästolpar impregnerade med kreosot. Kreosot är en tjärprodukt som används för träimpregnering för att skydda bl.a. kraftledningsstolpar mot röta. Kreosot är en relativt trögflytande vätska och har till stora delar låg vattenlöslighet. Kreosot innehåller bl.a. olika tjärämnen och polycykliska aromatiska kolväten (polyaromater). Polyaromater, som utgör den största ämnesgruppen i kreosot, finns förutom i kreosotimpregnerade stolpar även i bilavgaser, bildäck och i beläggningen av vägbanor. Kreosot bryts ned långsamt, och rester kan finnas kvar i många år. Från stolparna kan viss urlakning av kreosot till omkringliggande jordlager äga rum. Urlakningen är mycket begränsad och är inte beroende av marktyp. Mindre beståndsdelar kan lösas i vatten och transporteras längre ner i jordlagren där de bryts ned biologiskt av mikroorganismer för att sedan avdunsta till luften. De större beståndsdelarna har mycket låg vattenlöslighet, och binder mycket snabbt och mycket starkt till jordpartiklar, vilket medför att den största delen av föroreningarna inte transporteras några längre sträckor. Under förhållanden där kreosotimpregnerade stolpar inte står i
direkt och ständig kontakt med vatten är spridningen av föroreningar i marken mycket begränsad. Kreosotbehandlade stolpar har i Sverige visat sig ha en livslängd på mer än 50 år. Den långa livslängden tyder på att kreosot lämnar stolparna mycket långsamt. Försök utförda i Simlångsdalen (Holmroos Analys av kreosotstolpar i Simlångsdalen efter 40 års exponering i fält) har visat att impregnerade tele- och elstolpar inte sprider föroreningar nämnvärt i horisontell riktning från stolpen, utan att den övervägande delen av den förorenade jorden återfinns under stolparna. Mätningar i studien visade att jordprov tagna bara någon centimeter från en kreosotimpregnerad stolpe innehöll 5000 ppm kreosotämnen, emedan jordprov tagna 15 cm från stolpen bara innehöll 1 ppm kreosotämnen. Det ska jämföras med naturliga bakgrundshalter av kreosot på 1-10 ppm. Det vanligaste sättet för människor att få i sig kreosot är genom intag av grödor som odlats i kreosothaltig jord. Sågspån och annat avfall och damm från arbete med kreosotbehandlat trä anses inte vara hälsovådligt. Inga lämpliga alternativ till kreosot med jämförbara konserveringsegenskaper finns idag för impregnering av kraftledningsstolpar av trä på marknaden i Sverige. Polyaromater, som utgör den största ämnesgruppen i kreosot, finns förutom i kreosotimpregnerade stolpar även i bilavgaser, bildäck och i beläggningen av vägbanor. Kreosot bryts ned långsamt, och rester kan finnas kvar i många år. Från stolparna kan viss urlakning av kreosot till omkringliggande jordlager äga rum. Urlakningen är mycket begränsad och är inte beroende av marktyp. Mindre beståndsdelar kan lösas i vatten och transporteras längre ner i jordlagren där de bryts ned biologiskt av mikroorganismer för att sedan avdunsta till luften. De större beståndsdelarna har mycket låg vattenlöslighet, och binder mycket snabbt och mycket starkt till jordpartiklar vilket medför att den största delen av föroreningarna inte transporteras längre sträckor. Under förhållanden där kreosotimpregnerade stolpar inte står i direkt och ständig kontakt med vatten är spridningen av föroreningar i marken mycket begränsad. Kreosotbehandlade stolpar har i Sverige visat sig ha en livslängd på mer än 50 år. Den långa livslängden tyder på att kreosot lämnar stolparna mycket långsamt. Försök utförda i Simlångsdalen (Holmroos Analys av kreosotstolpar i Simlångsdalen efter 40 års exponering i fält) har visat att impregnerade tele- och elstolpar inte sprider föroreningar nämnvärt i horisontell riktning från stolpen, utan att den övervägande delen av den förorenade jorden återfinns under stolparna. Mätningar i studien visade att jordprov tagna bara någon centimeter från en kreosotimpregnerad stolpe innehöll 5000 ppm kreosotämnen, emedan jordprov tagna 15 cm från stolpen bara innehöll 1 ppm kreosotämnen. Det ska jämföras med naturliga bakgrundshalter av kreosot på 1-10 ppm. Förenklat kan det beskrivas såsom att ämnen med lägre kokpunkt har större flyktighet jämfört med ämnen som har en högre kokpunkt. Det sker alltså en avgång av kreosots över tid, se figur 7 nedan. Det sker även en omflyttning av impregneringsmedlet på grund av gravitationen. Undersökningar som gjorts visar att på en omflyttning av kreosotet från toppen till botten på grund gravitationen, tjäran rinner alltså ner mot botten av stolpen. Ur ett impregneringsperspektiv kan detta vara en fördel eftersom stolpe utsätts för störst angrepp vid jordbandet. Vid impregneringen av kreosotimpregnerad stolpe pressas kreosot i stolpen under högt tryck. Att det finns skillnader mellan kreosotimpregnerade trästolpar råder det ingen tvekan om på grund av det som nämnts ovan, över tid och mellan olika tillverkarna samt kvalitet av kreosot som nyttjats vid impregneringstillfället. Vattenfall har utarbetat en föreskrift om hur stolparna skall bedömas och förvaras innan de används samt hur stolpar handhas för att minska påverkan på
miljö och arbetsmiljö. Blöta stolpar skall skickas tillbaka för att det påverkar både arbets- och naturmiljö negativt. Med bakgrund till detta gör sökande bedömningen att valet av träimpregnerade stolpar är ett bra val av byggmaterial både ur miljösynpunkt och en positivt på klimatet, men även ett kostnadseffektivt sätt att bygga på. Påverkan på omgivning I de undersökningar som gjorts på spridningen från stolparna till omgivningen kan konstateras att störst spridning är vertikalt, dvs rakt under stolpen. De olika undersökningarna visar på olika resultat, från 0,4-0,8 meter. Djupare det finner man ingen påverkan från den impregnerade stolpen, enligt G., Bergqvist S., Holmroos, 1994. Analysis of creosote pots after 40 years of exposure. Figur A, Visar på en undersökning där Vattenfall har varit delaktig. Den underökningen visar att det var möjligt att mäta påverkan från stolpen ner till 0,8 meter under stolpen och 0,4 meter i sidled. I andra undersökningar som gjorts på spridningen från stolparna kan det konstateras att störst spridning är vertikalt, dvs under stolpen. De olika undersökningarna visar på olika resultat men föroreningar kan spåras upp till ett avstånd på 0,8 meter. Spridningen i sidled är mindre och tidigare undersökningar har visat på ca 0,1 meter från stolpen. Det finns emellertid studier som visar på en påverkan upp till 0,4 meter i sidled från stolpen men utanför den radien finns ingen påverkan. Orsakerna till de skiftande resultaten är sannolikt flera men att kreosot är ett samlingsnamn för en stenkolstjära som inte är homogen kan vara en orsak. Ytterligare orsaker och förklaring till olika resultat och påverkan är stolpens specifika förhållanden, geografiska läge, sammansättning av jordart, tillverkare och hur länge stolpen varit i backen. Olika stolpmaterial
Det finns få litteraturreferenser men svenska miljöinstitutet IVL samt en studie från 1994 G., Bergqvist och S., Holmroos har skrivit rapporter som det mesta bygger på vad gäller urlakning av kreosot från stolpar. när det gäller mikrobiologiska angrepp på trästolpar sker dessa vid kring jordbandet, både ovan och under. Det är där den mikrobiella aktiviteten är som störst och den biologiska aktiviteten sker närmast markytan. Kreosotimpregneringen Enligt IVL rapport Background data and assuptions made for an LCA on creosotes poles Visar rapporten på urlakning över tiden, Figur 7 i rapporten visar på urlakning över tid. LCA, Livscykel analys IVL har tagit fram några LCA rapporter, som Jämför av påverkan från ledningsstolpar av olika material, 2011, visar i figur 4 det olika stolparnas påverkan på miljön enligt LCA. fördelas jämt i stolpen vid tillverkning men upprättstående ställningen innebär en vertikal omfördelning av kreosot över tiden till den nedre delen av stolpen. Därtill sker en avgång av kreosot, framförallt att flyktigare kolväten som minskar över tiden.
Enligt IVL:s rapport från 2012 av M., Erlandsson visar det sig att kompositstolpen har bättre miljöprestanda jämfört med stål och betong. Rapporten återfinns på IVL:s hemsidan. Även denna rapport visar på stålstolpens relativt stora påverkan vilket till stor del bekräftar det som framkommit. Komposit har på senare tid blivit mer och mer populär på grund flera orsaker och kan i många fall ersätta eller vara ett alternativ till stål. Det totala antalet träportaler är 6 st ingen av dessa kommer att beröra vattenområden eller andra känsliga eller skyddade områden. Vattenfall har även tagit beslut om att inte Tillgängliga rapporter beskriver hur LCA kan användas som ett verktyg för att ge beslutsstöd baserat på en produkt-lca och en normaliseringsmetod som utgår ifrån vad naturen tål. En förenklad tolkning av fallstudiens resultat visar att ledningsstolpar av kreosotimpregnerat trä är det mest konkurrenskraftiga alternativet med avseende på de miljöaspekter som LCA:n omfattar, följt av ganska likvärdig miljöprestanda för stolparna av komposit och betong. En förenklad indikator för resurshushållning som används i denna studie är primärenergi, uppdelat på förnybara och icke förnybara energiresurser. Kompositstolpen är det alternativ i analysen som totalt sett har lägst bidrag till human- och ekotoxicitet. Stålstolpen är den som bland alla alternativen är den som har det högsta bidraget till human- och ekotoxicitet. Kreosotstolpar och betongstolpar skiljer sig åt, betongstolpar bidrar betydligt mer till klimatpåverkan och övergödning medan kreosotstolpar har en större påverkan på ekotoxicitet. Det skall noteras att inventeringsdata för betongstolpen är baserade på uppdaterade uppgifter för cementtillverkningen. Dessa nya data för cement inkluderar ett viktigt antagande (dvs på samma sätt som för stålstolpen), nämligen att bidraget av sexvärt och trevärt krom som avges från cementugnen har en fördelning av krom där endast 5% antas föreligga som sexvärt krom och resten trevärt. Detta ger ett bidrag på 37 mpe till humantoxicitet från betongstolpen. Om utsläppet hade varit 60% sexvärt krom och resten trevärt
(vilket motsvarar fördelningen i cement före reduceringen), så skulle bidrag till humantoxicitet från betongstolpen istället ökat med 218 mpe, vilket skall beaktas när man analyserar resultatet i bild 4. Vattenfall vill även understryka fördelen med att nyttja beprövad teknik alltså trästolpen. Det finns flera fördelar med beprövad teknik såsom, erfarenheten att arbeta med trästolpar och att all utrustning redan finns. Det råder ingen tvekan om att trästolpen har tjänat oss väl under en mycket lång tid till en godtagbara kostnader. Att öka användandet Kompositstolpar innebär även till delar att annan utrustning måste nyttjas samt att en kompositstolpe är ca 6 ggr dyrare, vilket kommer att vara kostnadsdrivande för kunderna. Att kreosot är ett bra impregneringsmedel råder det ingen tvekan om, men det finns även negativa konsekvenser med kreosot. Det ligger i impregneringsmedlets natur att det är toxiskt men det som bör påpekas är det humantoxikologiska effekterna med kreosot. Stenkolstjära/kreosot är en restprodukt vid kokstillverkning som innehåller en blandning av kolväten vilka är dokumenterat hälsovådliga för människor. Det är framförallt vid nybyggnation med kreosotimpregnerade stolpar som Vattenfalls entreprenörer kommer i kontakt med kreosot. Vattenfall ser över sin stolpstrategi för att finna fler och bättre alternativ för miljön framöver. Påverkan på omgivning Enligt IVL rapport Background data and assuptions made for an LCA on creosotes poles Visar rapporten på urlakning över tiden, Figur 7 i rapporten visar på urlakning över tid.
LCA, Livscykel analys IVL har tagit fram några LCA rapporter, som Jämför av påverkan från ledningsstolpar av olika material, M. Erlandsson 2011, visar i figur 4 det olika stolparnas påverkan på miljön enligt LCA. fördelas jämt i stolpen vid tillverkning men upprättstående ställningen innebär en vertikal omfördelning av kreosot över tiden till den nedre delen av stolpen. Därtill sker en avgång av kreosot, framförallt att flyktigare kolväten minskar mer över tiden. Enligt IVL:s rapport från 2012 av M., Erlandsson visar det sig att kompositstolpen har bättre miljöprestanda jämfört med stål och betong. Rapporten återfinns på IVL:s hemsidan. Även denna rapport visar på stålstolpens relativt stora påverkan vilket till stor del bekräftar det som framkommit. Komposit har på senare tid blivit mer och mer populär på grund flera orsaker och kan i många fall ersätta eller vara ett alternativ till stål. Tillgängliga rapporter beskriver hur LCA kan användas som ett verktyg för att ge beslutsstöd baserat på en produkt-lca och en normaliseringsmetod som utgår ifrån vad naturen tål. En förenklad tolkning av fallstudiens resultat visar att ledningsstolpar av kreosotimpregnerat trä är det mest konkurrenskraftiga alternativet med avseende på de miljöaspekter som LCA:n omfattar, följt av ganska likvärdig miljöprestanda för stolparna av komposit och betong. Metoden som nyttjats är en förenklad indikator för resurshushållning som används i studie är primärenergi, uppdelat på förnybara och icke förnybara energiresurser. Kompositstolpen är det alternativ i analysen som totalt sett har lägst bidrag till human- och ekotoxicitet. Stålstolpen är den som bland alla alternativen är den som har det högsta bidraget till human- och ekotoxicitet. Kreosotstolpar och betongstolpar skiljer sig åt, betongstolpar bidrar betydligt mer till klimatpåverkan och övergödning medan kreosotstolpar har en större påverkan på ekotoxicitet. Det skall noteras att inventeringsdata för betongstolpen är baserade på uppdaterade uppgifter för cementtillverkningen.
Dessa nya data för cement inkluderar ett viktigt antagande (dvs på samma sätt som för stålstolpen), nämligen att bidraget av sexvärt och trevärt krom som avges från cementugnen har en fördelning av krom där endast 5% antas föreligga som sexvärt krom och resten trevärt. Detta ger ett bidrag på 37 mpe till humantoxicitet från betongstolpen. Om utsläppet hade varit 60% sexvärt krom och resten trevärt (vilket motsvarar fördelningen i cement före reduceringen), så skulle bidrag till humantoxicitet från betongstolpen istället ökat med 218 mpe, vilket skall beaktas när man analyserar resultatet i bild 4. Vattenfall vill även understryka fördelen med att nyttja beprövad teknik alltså trästolpar. Det finns flera fördelar med beprövad teknik såsom, erfarenheten att arbeta med trästolpar och att all utrustning redan finns. Det råder ingen tvekan om att trästolpen har tjänat oss väl under en mycket lång tid till en godtagbara kostnader för kundkollektivet. Att kreosot är ett bra impregneringsmedel råder det inte någon tvekan om, men det finns även negativa konsekvenser med kreosot. Det ligger i impregneringsmedlets natur att det är toxiskt men det som bör påpekas är det humantoxikologiska effekterna med kreosot. Stenkolstjära/kreosot är en restprodukt vid kokstillverkning som innehåller en blandning av kolväten vilka är dokumenterat hälsovådliga för människor. Det är framförallt vid nybyggnation med kreosotimpregnerade stolpar som Vattenfalls entreprenörer kommer i kontakt med kreosot. Därför har Vattenfall sett över sin stolpstrategi och beslutat sig för att lämna kreosotimpregnerade stolpar. Vattenfall kommer framöver inte bygga ledningar i kreosotimpregnerade stolpar. I det här projektet kan inte sökande leva upp till antagen strategi på grund av att det inte finns att tillgå trästolpar med annan impregnering än kreosot. Men sökande vill även framföra att ansökan är en ändring av giltig koncession med rätt att bygga ledningen i trästolpar som är kreosot impregnerade, vilket borde vara en förmildrande omständighet. Rasering av befintliga ledingar Vattenfalls uppfattning är att ledningen som raseras och den som flyttas kommer att utföras på ett sådant sätt att ingreppen görs med minsta möjliga inverkan på naturmiljön. Det innebär att allt material som har tillhörighet med ledningen kommer att avlägsnas efter att de nya ledningarna färdigsällts. Den del av ledningarna som ska raseras har inga fundament. Marken kommer att återställas där stolparna avlägsnat. Men sökande vill framföra att det området där ledningen funnits kommer till största del att täckas av deponimaterial från gruvdriften och ingå i det nya dammområdet. Återställningsåtgärder Vattenfalls uppfattning är att ledningarna som raseras och de som flyttas kommer att utföras på ett sådant sätt att ingreppen görs med minsta möjliga inverkan på naturmiljön. Det innebär att allt material som har tillhörighet med ledningen avlägsnas förutom fundamenten. Berörd nätkoncession för område Den planerade kraftledningen berör nätkoncession för område, anläggningsnummer 8600K. Med vänlig hälsning För Vattenfall Eldistribution AB, enligt fullmakt.