(Diptera: Mycetophilidae s.lat.)

Svampmyggor - nya arter fiir Sverige och Finland (Diptera: Mycetophilidae s.lat.) KJELLHEDMARK Hedmark, K. Svampmyggor - nya arter for Sverige och Finland (Diptera: Mycetophilidae s. lat.). [Fungus gnats - new species to Sweden and Finland (Diptera: Mycetophilidae s.lat.)l - Ent. Tidskr. 119 (1):1-12. Lund, Sweden 1998. ISSN 0013-886x. 30 species are recorded new to Sweden: Bolitophila ingrica Stackelberg, B. nigrolineata Landrock, Diadocidia spinosula Tollet, Orfelia trisrls (Lundstrom), Macrocera stigma Cvtis, Mycomya festivalis Vliisiinen, M. maura (Walker), M. pseudoapicalis Landrock, Eudicrana nigriceps Lundstrrim, Paratinia sciarinamik, Phthinia mira Ostroverchova, P setosazaitzev, Sciophila karelicazaitzev, Syntemna sflala Hutson, S. stylatoides Zaitzey, Boletina jamalensis Zaitzev, B. lundstroemi Landrock, B. onegensis Polevoi, B. populina Polevoi,B. pseudonitidazaitzev,b. rejectaedwards,b. tiroliensis Plassmann, Coelophthinia thoracica (Winnertz), Drepanocercus spinistylus Soli, Dziedzickia marginata (Dziedzicki), Palaedocosia janickii (Dziedzicki), Exechia dizona Edwards, Erechiopsis hammi Edwards, Trichonta bicolor Landrock, T. brevicauda Lundstrcim. An additional 5 species are recorded new to Finland: Boletina dissipata Plassmann, Coelophthinia thoracica (Winnertz), Palaedocosia janickii (Dziedzicki), Leia crucigera Zetterstedt, Cordyla parvipalpis Edwards. The Messaure/Vuollerim area at the Arctic circle is the only well studied locality in Sweden with respect to fungus gnats. Including the present findings, 372 species are recorded from this area. The number is near the known total for Sweden. The total number of species in Sweden is slightly higher, and, compared to the estimated number of species in Norway, is likely to exceed 500. Most specimens are collected with net in semi-natural forests. The high fungal diversity in many of them is due to continuity in environmental factors (Karstrcim 1992, Karstr<im et al. 1993). The diversity of fungus gnats in a site is probably directly influenced by fungal diversity (Okland 1995). Since primeval forests is so rare it is argued thar remaining seminatural forest fragments should be protected against logging. Kjell Hedmark, Kyrkviigen 17, 96030 Vuollerim, Sweden. Inledning Overfamiljen Sciaroridea inom Nematocera omfattar sju familjer: Ditomyiidae, Diadocidiidae, Bolitophilidae, Keroplatidae, Macroceridae, Mycetophilidae och Sciaridae (S<ili 1997). Indelningen gir tillbaka pi Edwards (1925), som fcirde den nuvarande civerfamiljens alla arter till en familj, Mycetophilidae, omfattande 10 underfamiljer. Av dessa utgdr Manotinae, Sciophilinae och Mycetophilinae den nuvarande familjen Mycetophilidae (s.str.). Innebdrden av det hdr bruka- de begreppet Mycetophilidae s.lat. framgflr av nedanstiende tabell. Denna grupperings arter kallas fortfarande ofta "svampmyggor" eller "fungus gnats", sfl iiven i denna uppsats. So6s och Papp (1988) urskiljer ocks6 familjen Macroceridae, som nu uppgfltt i Keroplatidae. Hedstr<;m (1994) utgir frfln systematiken i niimnda arbete i sin genomgflng av svenska Diptera. Tal inom parentes inkluderar mer osakra arter.

Kjell Hedmark Ent. Tidskr. 119 (1998) Tabell 1. Antalet kiinda och uppskattade antal av de olikafamiljerna svampmyggor s.lat. i Sverige. Known and estimated number of fungus-gnats in Sweden. Kiint antal Totalt Uppskattat antal Mycetophilidae, svampmyggor s. str. Bolitophilidae, smalbensmyggor Ditomyiidae, hirvingsmyggor Keroplatidae, platthornsmyggor Macroceridae, linghorn smyggor Diadocidiidae, slemrdrsmyggor Sciaridae, sorgmyggor 273 (27e) 20 2 l8 (20) t2 2 50 (57) 327 (33s) 460 230 Hedstrrim grundar sin skattning frdmst pi en jiimfcirelse med den mycket bdttre kdnda finska faunan, 425 (434) arter Mycetophilidae s.str. och 483 (492) s.lat.i Norge har kunskapen tagit ett spring framflt under 1990-talet. Antalet svampmyggor i vid.mening skattas nu till mer iin 500 (SOli 1994, Okland ochzaitzev 1997). Fcir Sveriges del finns endast ett stdrre material redovisat. Vid divarande Messaure ekologiska station i 6stra Lule lappmark, Jokkmokks kommun, insamlades 6ren 1969 - l97l ett stort antal svampmyggor i olika typer av automatiska f2illor. Materialet, som innehdll minga obeskrivna arter, besttimdes av Plassmann (1978, 1979, 1980a). Totalt redovisas 334 arter Mycetophilidae s.lat. och 301 s.str. Materialet som ligger till grund for denna uppsats har till stdrsta delen ocksi samlats i cistra Jokkmokks kommun. delvis just Messaureomridet, under flren 1994- t991. Svampmyggor lever undanskymt och deras levnadssiitt iir i stor utstrrickning iinnu okiint. Imagines pitreffas framfcir allt i skuggiga, friska - fuktiga skogsmiljder, ofta i artblandade mdngder vid rotvdltor, <iverhiing, fuktiga hil och liknande. De flesta lever som larver i svampfruktkroppar, i England uppskattningsvis hcigst 607o (Hutson 1980), eller i anslutning till dcjd ved, diir de fdrmodligen ocks6 lever av svampsubstrat. Andelen arter som lever i andra habitat. sisom fdrna, sork- och fflgelbon etc., kan vara betydligt stdrre en vad som hittills antagits (Hutson 1980). Den rika tillgingen pi substrat i gam- la skogar gynnar en h6g svampdiversitet, vilket fcirmodligen avspeglas i en motsvarande diversitet hos svampmyggor (Okland 1995). Mats Karstrcim har visat att det i Jokkmokks kommun, "Det gldmda landet", fortfarande finns fdrhflllandevis mflnga lokaler med ur- eller naturskog kvar (Karstrcim 1992). Omridena har identifierats med hjiilp av bl.a. svamp- och lavarter som krdver l6ng, ibland obruten kontinuitet i mark, ftadskikt och ddd ved (Karstrcim m.fl. 1993).I en rapport (Karstrcim 1997) redovisas 105 stdrre och mindre landskapsfragment med ett stort antal rddlistade arter. Okland (1995) har jiimfrirt svampmyggefaunan pi kalhyggen, i 70-120-6rig grankulturskog (managed) och i grannaturskog (semi-natural) i scidra Norge. Kontinuitet i substrat och hadskikt visar sig vara den viktigaste faktorn f<ir bibehillandet av diversiteten pi bestindsnivi. Se fig.1. Kalhuggning inducerar lingvariga effekter. Efter 70 - l2o ir har inte mycket hdnt, och en restaurering skulle krdva mycket liingre tid. En fcirutsdttning iir rumslig kontinuitet: "The spatial representation of suitable stands in the landscape seems to be particularly important, since the 7o areaof oldgrowth in the surrounding 100 km2 showed the strongest influence on both species richness and abundance within individual species" (Okland 1996:297);'The present findings indicate that conservation of a species-rich mycetophilid fauna requires networks of stands within dispersal distances" (Okland 1995: I I l. 2

Ent. Tidskr. l19 (1998) Svampmyggor - nya arter 3as 330 o. X2s o B?O 3rs =z IO SEMI.NAT CLEARCUT (t MANAGED (J=36) Fig.l. Antalet mycetophilidarter pd varderafem lokaler i tre olika skogstyper lnkalerna cir ordnade efier antal arter (Okland 1995). Number of mycetophilid species at five localities in three dffirent types of forest. Omriden och metodik Mflnga av mina lokaler i Lule lappmark utgdrs av omriden som lokaliserat av Steget Fcire, Mats Karstrdm (1997). De dr av skilda slag men vanligen blandskogar, ofta med stort inslag av gran, lcivtrtid och dtid ved. Skogsmarker av frisk ris- eller 6rttyp, fuktiga seinkor, ravineq sumpskogar, myrkanter och bdckland iir exempel pi biotoper som samlats. Metoden har varit slaghivning under dagtid. Sommaren 1997 insamlade Jenny Grahn mer eller mindre kontinuerligt ett material, under olika tider pi dygnet, pi en glasveranda nrira skog i Mo, Vuollerim. Det finska materialet kommer frin kulturskogar i Lumpartand, SO Alana. Zoologiska institutionen i Uppsala (coll ZU) har bidragit med nigra arter frin Uppland. Mitt svampmyggematerial utgdrs av ca 3000 ex. samlade 1994-1997. Endast delar diirav zir bestdmt. Si iir t.ex. de flesta honor obestiimda liksom hela materialet av stora sldkten som Mycetophila, Phronia, Allodia och Brevicornu - alla tillhrirande underfamiljen Mycetophilinae. Hela materialet rir torrpreparerat (klistrat). Fcir bestiimning har genitalpreparation i regel varit nddvandig. Preparaten fdrvaras pi nilen i glycerol i smi bitar av tunn plastslang, som lcides igen med het pincett. Metoden beskrivs av Hugo Andersson (1976a, 1976b). Geir Soli har kontrollerat eller bestdmt svflrare ex,bl.a. Boletina n.sp. och Sciophila n.sp. Djuren finns i coll Hedmark, i nigon mfln iiven i collzu, dit en del exemplar efterhand dverftires. Resultat Den svenska listan har utrikats med 30 arter och den finska med 5. Atta au dessa iir ocksi nya fdr Norden och en fcir Europa. En upprdkning av Hedstrcims (1994) vrirden ger fciljande antal: Mycetophilidae 298 (304), Bolitophilidae 22, Keroplatidae 19 (21), Macroceridae 13, Diado- 3

Kjell Hedmark Ent. Tidskr. 119 (1998) Fig. 2. Omkring Kaltisbcicken vid Messaure har under 1998 en drygt fyra km2 stort omrdde avsatts som naturreservat (omrdde 30 i Karstrdm 1997). Omrddet hyser en rikedom pd biotoper och arter 4l riidlistade vcixter och svampar iir pdtrriffade liksom totalt ca 1000 skalbaggsarter Svampmyggefaunan cir rik. Omrddet har studerats alltsedan 1960-talet. Kaltisbcicken by Messaure, newly established as a nature reserve, is very rich in biotopes and species. It has been studied since the time of prof. Karl Miiller and the Messaure Ecological Station in the 60th and 70th. Foto Mats Karstrom. cidiidae 3. Inrdknat Ditomyiidae med 2 arter iir det totala antalet krinda arter 357 (365). Ostra delen av Jokkmokks kommun (Jokkmokk-Vuollerim-Messaureomridet) iir vad giiller svampmyggor den b?ist kiinda trakten i landet. Plassmann rapporterade 334 arter Mycetophilidae s.lat. frfln Messaureomridet. Ytterligare 38 arter har nu tillfcirts listan fcir <istra Jokkmokk - 25 rya fdr Sverige och 13 som inte tidigare tagits i Messaure. Totalt 372 arter. F<ir Lule lappmark som helhet iir antalet 373, inriiknat I art frin Kvikkjokk. Artlista Nedanstiende arter finns inte upptagna fdr Sverige resp. Finland i Catalogue of Palaearctic Diptera (So6s & Papp 1988). Uppstiillningen foljer detta verk. I artlistan stir "Ryssland" fdr den europeiska delen av landet. "Europa" stir fcir Europa utom Ryssland. Utbredningsuppgifter frfln Norge som inte finns i So6s & Papp (1988) iir hiimtade frin S6li (1914) och Okland (1e9s). "Karstrdm omr. nr." st6r ftir Omride nr. i Karstr6m 1997. 4

Ent. Tidskr. 1 19 (1998) Svampmyggor - nya arter BOLITOPHILIDAE Bolitophila ingrica Stackelberg, I 969 I hane Lu. Messaure, Kaltisbdcken 18.6 1996. (Karstrcim omr. 30). Gammal, frodig och fuktig blandskog av 6rttyp. Slaghivning vid 2 m htig rotviilta diir stora miingder svampmyggor svdrmade. Ny fdr Norden. Kiind frin cistra Tyskland, Ryssland och Sibirien. Bolitophila nigrolineata Landrock, l9l2 t hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 10.8 1996. (Karstrdm omr. 30). Gammal, frodig och fuktig blandskog av drttyp. Hflvning vid ligor, rotvtiltor och hflligheter. Ny fcir Sverige. Kiind frin Norge, Polen, Jugoslavien, Tyskland, Ryssland, Sibirien och Japan. DIADOCIDIIDAE Diadocidia spinosula Tollet, 1948 I hona Up. Uppsala, Hiisselby 31.8 1988 (coll ZU). Ny fcir Sverige. Utbredd i Europa, inkl. Norge och Finland, Ryssland och Sibirien till Altaj. KEROPLATIDAE Orfelia trlslis (Lundstrdm, 191l) I hane Lu. Vuollerim, Mo 30.7 1997, I hane samma lokal 19.8 1997.Leg. Jenny Grahn. Ny fijr Norden. Siillsynt art kiind frin Holland, Ungern, Rumdnien och Storbritannien. MACROCERIDAE Macrocera stigma Curtis, 1837 I hona Lu. Vuollerim, Bomyrberget 2l.6 1995. Barrblandskog av lfig<irttyp. Ungt, tiitt bestind med riklig ltjvfcirna. Ny ftir Sverige. Spridd i Europa, inkl. Norge och Finland, Ryssland och Sibirien. MYCETOPHILIDAE Mycomyiinae Mycomya fe stivrzlls Vdisdnen, I 984 I hane Lu. Vuollerim, Bomyrberget 21.6 1996. Barrblandskog av lig6rttyp. Ungt, tdtt bestflnd med riklig lcivfcirna. Ny for Sverige. Kiind i ffl ex. frin Finland, Norge och Vologda (6ster om Moskva). Fig. 3. Vid hdvning pd denna hcigstubbe av bjc)rk togs en obeskriven Sciophila-art. Naturskog, Irivbrrinna, pd Tapmokberget, SO Vuollerim. Omrdde 7l i Karstrdm 1997. An undescribed Sciophila-species was netted on this tall trunk of birch. Seminatural forest at Tapmokb e rget, S E Vuo lle rim. Foto Kjell Hedmark. Mycomya maura (Walker, 1856) t hane Lu Vuollerim, Nietsaktjiirnen 5 km NNV Kirtik 9.9 1995. Sumpskogsremsa mellan rikare skogskiirr och blibiirsgranskog. Ny fdr Sverige. Kiind frin Europa inkl. Finland men inte Norge. My c omy a p s eudoap ic alis Landrock, 1925 t hane Ltt. 12 km SSO Vuollerim, Isaksbo 2.7 1995. (Karstrcim omr. 98). Ortrik naturskog av gran. Ny fcir Sverige. Siillsynt art kiind frin

Kjell Hedmark Tjeckoslovakien, Tyskland, Finland, Norge och Ryssland. Sciophilinae Eudicrana nigriceps Lundstrdm, 1909 I hane T.u. Vuollerim, Mo 5.7 1997. Leg. Jenny Grahn. Oppen griismark 40 m frin skogsbryn. Tagen pi fcinster kl. 0l pi natten. Ny ftir Sverige. En storvuxen sdllsynt art som tidigare dr rapporterad endast frin Finland, Estland och England. Paratinia sciarina Mik, 1874 I hane Up. Bladiker, Olas skifte lt-2019 t988 (coll ZU). Ny fdr Sverige. Kiind frin Europa inkl. Norge, Ryssland och Sibirien. P hthinia s e to s a Zaitzev, 199 4 I hane I,u. Vuollerim, Mo 5.7 1997.Leg. Jenny Grahn. Oppen griismark 40 m frfln skogsbryn. Tagen pa fcinster kl. 01 pi natten. Ny f<ir Sverige. Tidigare klnd endast frin ryska Karelen och Norge. Phthinia mira Ostroverchova, 1977 t hane Lu. Vuollerim, Mo28.7 1997. Leg. Jenny Grahn. Oppen griismark 40 meter frfln skogsbryn. Tagen pi fcinster om natten. Ny f6r Norden. Zaitzev uppger arten frin Ryssland, bl.a. Leningrad, Karpaterna och Sibirien. Sciophila karelica Zaitzev, 1982 I hane.. Up. Sigtuna, Pilsbo, Skogstorp 24.8 1996. Aldre mossig kulturblandskog, gliintor med cirtvegetation. Hivning vid rotvriltor. Ny fcir Norden. Tidigare endast kiind frin typlokalen i ryska Karelen och frfln Nordamerika. Sciophila n. sp. I hane Lu. Vuollerim, Tapmokberget25.61996. (Karstrcim omr. 71). Frisk, lovrik naturskog. Slaghivning pi flera meter hcig, grovbarkig hdgstubbe av bjiirk med talrika gamla fncisketickor. Syntemna stylata Hutson, 1979 t hane Lu. Vuollerim, Kiikul 19.8 1995. (Karstrdm omr. 69). Sumpgranskog av ristyp. Ny ftir Sverige. Kiind frfln England och Norge. Ent. Tidskr. I l9 (1998) Syntemna sqlatoides Zaitzev, 1994 I hane Lu. Messaure, Kaltisbricken 17.9 1995. (Karstr<im omr. 30). Fuktig, tuvig iildre granskog med stort ldvinslag. Orter dominerar delvis i fiiltskiktet. Riklig tillging pi diid ved. Ny f6r Norden. Kiind i fi ex. endast frin Moskvaomr6- det och Karpaterna. Gnoristinae Boletina dissltata Plassmann, 1986 I hane Finl. Aland, Lumparland, Norrboda, Dal 18.7 1996. Ny fcir Finland. Fcirsumpad skog kring fattigkiirr. Arten rir beskriven frin Abisko och inte omnamnd fr6n nigon annan lokal. Scili meddelar dock i brev att arten dr vanlig i Norge, Finnmark. B ole tina j amcrl e ns i s Zaitzev, 1994 I hane Lu. Vuollerim, Lagnds, Lcivbiicken 1.7 1995. (Karstrdm omr. 2). Brant, fuktig sedimentravin med biick. Naturblandskog av ligcirttyp. God tillging pfl diid ved och lcivfdrna. Ny fcir Sverige. Kiind frin Jamalhalvrin i arktiska Sibirien och frin Norge. Boletina lundstroemi Landrock, 1912 2 hanar Lu. Vuollerim, Lagnris, Lrivbiicken 6.7 1997. (Karstrcim omr. 2). Lokal som frireg. Ny f<ir Sverige. Kiind frin Tjeckoslovakien, Tyskland, Storbritannien, Irland, Polen, Finland, Norge, Lettland och Ryssland. Boletina onegensis Polevoi, 1995 t hane 29.8 1994, I hane 23.8 1995 Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen. Naturgranskog av cirttyp liings biick. 2 hanar Lu. Vuollerim, Storbacken, Svarttjiirn 4.9 1994. Gran-bjrirkkiin av vitmosstyp. I hane Lu. Vuollerim, Lagn6s, Lcivbiicken I.7 1995. Se fdreg. art. I hane Lu. Vuollerim, Station 13.8 1995. (Karstrdm omr. 9). Grannaturskog av ligrirttyp. I hane Lu. Vuollerim, Bomyrberget 10.8 1995. Blandskog i myrkant. I hane Lu. Vuollerim, Kiikul 11.8 1995. (Karstrcim omr. 69). Sumpgranskog av ristyp. 4 hanar Lu. Vuollerim, Nietsaktjernen 5 km NNV Kirtik 9.9 1995. Sumpskogsremsa mellan myr och blibiirsblandskog. 2 hanar Lu. Jokkmokk, Skjutbaneklippan 18.9 1995. Sumpskog av skogsfrdkenristyp. Arten som er ny fcir Norden 6

Ent. Tidskr. 119 (1998) iir hittills bara rapporterad frfln typlokalen, Kivach Naturreservat i ryska Karelen (Zaitzev & Polevoi 1995). Geir Srili uppger dock i brev arr arten dr vanlig i Finnmark. Boletina populina Polevoi, 1995 I hane Lu. Vuollerim, Lagndsin 30.6 1995. (Karstrrim omr. 3). Fdrgrenat biickland som delvis dversvetmmas vid virflod. Rik iingsl<ivskog med spridda iildre granar. I hane Vuollerim, Lcivbiicken, I.1 1995. (Karstrrim omr. 2). Brant, fuktig sedimentravin med biick. Naturblandskog av ligdrttyp. God tillging pi ddd ved och lcivfcirna. I hane Lu. Vuollerim, Storbacken 3.7 1995. (Karstrcim omr. 8). Brant sedimentravin, grannaturskog av ligdrttyp. I hane Lu. Vuollerim, Padjerim, Pikevare, 4.7 1996. (Karstrcim omr. 38). Nigot fcirsumpad barrblandskog av ristyp. Denna art dr ny fdr Norden. Tidigare kiind endast genom typexemplaret frin Kivach Naturreservat i ryska Karelen. B ole t ina p s e udonitida Zaitzev, 1994 I hane Lu. Vuollerim, I km scider Station 26.6 1996. (Karstrcim omr. 9). Sedimentravin med branta sidor ned mot Lule dlv. Skuggig milj<i under hrigt yngre blandbestind. Gles l6g6rtvegetation och riklig lciv- och vedfcirna. Bottenskikt fdga utvecklat. Ny f<ir Europa. Krind endast frin en lokal i Altaj i Sibirien. Boletina rejecta Edwards, 1941 2 hanar Lu. Vuollerim, Valtaberget, Riepik6- tatjiirn 7.8 1995. (Karstrcim omr. 43). Mossig medelilders granskog med grov asp och bjdrk. 1 hane Lu. 7 km SV Vuollerim, Milliluobbal 12.8 1995. Tuvig fdrsumpad skog av ristyp. 2 hanar Lu. Vuollerim, Talvatisbdcken 19.8 1995. Fuktig yngre blandskog. t hane Lu. Vuollerim, Nietsaktjiirnen, 5 km NNV Kirtik 9.9 1995. Kantzon mellan skog och krirr. t hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 10.8 1996. (Karstrcim omr. 30). Ny f6r Sverige. Arten iir kdnd frin England, Irland, Polen, Finland, Ryssland och Kurilerna. Boletina tiroliensis Plassmann, 1980 2 hanar Lu. Vuollerim, Nietsaktjdrnen 5 km NNV Kirtik 9.9 1995. Sumpskog av ristyp. 1 hane Lu. Jokkmokk, Skjutbaneklippan 12.9 Svampmyggor - nya arter 1995. Sumpblandskog av skogsfriikenristyp. 5 hanar Lu. Giillivare, Muddus, Manson 26.9 1996. Fdrsumpad granskog ndra biick. Hivning i fiiltskiktet, vid rotvdltor och hiligheter i kallt viider. I hane Lu. Giillivare, Muddus, Rivvekie- Ias 26.9 1996. Gammal tallskog av frisk ristyp. 19 hanar, 7 honor Lu. Gdllivare, Muddus, Manson 23.9 1997. Biotop som ovan. Temperatur obetydligt civer 0oC. Denna Boletina dr latt igenkiinnlig pi sin kolsvarta fiirg och sina vdl synliga och karakteristiska genitalier. Arten zir allmiin sent pi hcisten. Ny fdr Norden. Kiind frin Osterrike, Ryssland (Kola) och Sibirien (Jamal, Dickson). Miirkligt nog inte representerad i Messaurematerialet 1969-197 l. Boletina t.sp. I hane Lu. Vuollerim, Nietsaktjiirnen 5 km NNV Kirtik 9.9 1995. Ca 100-irig blandskog av bl6- bdrsristyp. I hane Lu. Jokkmokk, Muddus, Tuoljebiicken 16.9 1995. Fuktig, tuvig strandskog med visst drtinslag. Coelophthinia thoracica (Winnertz, 1863) I hane Finl. Aland. Lumparland. Norrboda 20.7 1997. Slaghivning i och kring uuorkat alkiirr i kulturblandskog. Ny ftir Finland. I hane Lu. Vuollerim, Mo 26.8 1997.Leg.Ienny Grahn. Tagen kvdllstid i regnigt vzider pi en glasveranda beldgen pi 6ppen mark 40 meter frin skogsbryn. Ny f_cir Sverige. Arten iir kiind frin Osterrike, Tjeckoslovakien, Tyskland, Storbritannien, Irland, Ryssland och Norge. Drepanoce rcus spinistylus Sdli, 1993 I hane Lu. Vuollerim, Lcivbzicken 1.7 1995. (Karstrom omr. 2). Brant, fuktig sedimentravin med bdck. Naturblandskog av ligcirttyp. Rik tillging pi drid ved och l6vfdrna. Arten beskrevs pi en hane frin Jostedalen i SV Norge. Det var fcirsta gingen som sldktet rapporterades frin Palearktis. Senare har Okland (1995) tagit ytterligare 72 ex. i 6stmark. I rivrigt finns inga uppgifter om arten. Ny fdr Sverige. Dziedzickia marginata (Dziedzicki, I 885) t hane Up. Uppsala, Nisten 11.9 1978 (coll ZU).1hane l'1.9 1987 och I hane I l-20.9 1988

Kjell Hedmark Up. Blad6ker, Olas skifte. (coll ZU). I hane Up. Uppsala, Hlisselby 31.8 1988 (coll ZU). I hane 1.9 l995,2hanar 4.81997 och I hane 5.81997 Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen. Fjiillniira dngsgranskog mestadels av htigorttyp. 2 hanar Lu' Kvikkjokk, Snjerakstigen 8.8 1997. Fjiillniira granskog mestadels av hog<irttyp. Kiind frin Europa, inkl. Finland och Norge, och Ryssland till Kaukasus. Ny f<ir Sverige. P alaeodoco sia j anickii (Dziedzick't, 1923) I hane Up. Uppsala, Nisten 10.9 1985 (coll ZU). I hane Lu. Kvikkjokk, Prinskullestigen 29.81994. Naturgranskog av Orttyp liings biick. I hane Lu. Messaure. Kaltisbiicken 10.8 1996. (Karstrcim omr. 30). I hane Finl. Aland, Lumparland, Norrboda 16.7 1995. Skuggigt och fuktigt kiin - dngsartat parti i torrare skog. Ny frir Sverige och Finland. Kiind frin Norge, Europa och Ryssland. Leiinae Leia crucigera Zetterstedt, I 838 I hona Finl. Atand, Lumparland, Norrboda 17.7 1995. Yngre skog av tall och bjcirk, mest av ristyp men med svackor med 6rter och Sphagnum. I hona Finl. Aland, Lumparland, Norrboda 8.7 1996. Hflvning i fiiltskikt av l6ga cirter och ris i skog runt uttorkat alkiirr. Ny fdr Finland. Kiind frfln Norge och Europa men inte Sverige. M),cetophilinae Exechia dizona Edwards, 1924 I hane Lu. Jokkmokk, Vaimat, Suobbatjaure 17.6 1996. Aldre fuktig - vit, tuvig sumpskog med videsnir nzira biick. Slaghivning vid hflligheter och stubbar. I hane Lu. Messaure, Kaltisbdcken 18.6 1996. (Karstrdm omr. 30). Gammal, frodig och fuktig blandskog av Orttyp. Hevning vid 2 meter hdg rotviilta diir stora mdngder svampmyggor sviirmade. I hane Lu. Messaure, Kaltisbdcken 10.8 1996. Hivning ldngs mycket grov, barkflagnande aspliga pi samma sttille som fdregiende. Ny fcir Sverige. Kiind frin Europa, inkl. Finland och Norge, samt frin Ryssland till Stilla havet. Exechiopsis hammi Edwards, 1925 I hane Lu. Vuollerim, Naturminnet i samhdllet Ent. Tidskr. 1 19 (1998) ll.6 1996. Hivad bland fuktiga triidbaser, ris och brite i siilg- och videbevuxen zon kring om viren vattenfyllt starrkiirr. Ny ftir Sverige. Kdnd frin Finland, Storbritannien, Irland, Frankrike, Estland, Ryssland och Sibirien. Cordyla parvipalpis Edwards, 1925 2 hanar Finl. Aland. Lumparland. Norrboda 27.7 1995. Tuvig forsumpad skog kring fattigkiirr. Ny f6r Finland. Kiind frin Europa, inkl. Norge och Sverige, och Sibirien. Trichonta bicolor Landrock, 1912 I hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 18.6 1996. (Karstrcim omr. 30). Gammal, fuktig och frodig blandskog av 6rttyp. Rikligt med ligor och annan fdrna. Hivning vid 2 meter h6g rotvdlta, ddr stora miingder svampmyggor svdrmade. Ny fdr Sverige. Kiind frin Europa, inkl. Finland och Norge. Ryssland och Sibirien. Trichonta brevicauda Lundstrdm, 1906 I hane Lu. Vuollerim, I km sdder Station 20.6 1996. (Karstrcim omr. 9). Sedimentravin med branta sidor. Skuggig miljci under hdgt, yngre blandbestind. Gles ligdrtvegetation, riklig vedoch lcivfdrna. Fciga utvecklat bottenskikt. Ny fdr Sverige. Holarktisk art kiind frin bl. a. Finland men inte Norge. Nedan ndmnes nigra arter som tidigare tagits i Messaure och nu 6ven av mig, men som inte finns upptagna i So6s & Papp (1988). Exechia exigua Lundstrrim, 1909 I hane Lu. Messaure 22.6 1969 (Plassmann 1979).1 hane Lu. Vuollerim, Storbacken 3.7 1995, I hane Lu. Vuollerim, "Skolskogen" 10.6 1996, I hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 10.8 1996. Exechia papyracea Stackelberg, I 948 t hane Lu. Messaure l.l 1969 (Plassmann l9l9). t hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 1.7 1996. Arten 2ir kiind frin norra delen av europeiska Ryssland och vidare genom Sibirien till Stillahavsomridet. Messaurelokalen iir den enda utanfcir Ryssland. 8

Ent. Tidskr. 119 (1998) Svampmyggor - nya arter Fig. 4. Det lappliindska skogslandskapet iir fragmenterat av virkesbruk. Exemplet iir hrimtat frdn dstra delen av Jokkmokks kommun. Kartan bygger pd berdrda markiigares skogsbrukskartor Det grdnfiirgade omrddet i mitten, Karkberget, iir den sista ndgorlunda stord resten av naturskog. Omrddet, som hyser minst 28 rcidlistade arter (omrdde 89 i Karstrdm 1997) var stiimplat och sdlt, dd det i sista stund (1998) kunde rriddasfdr reservatsbru A representative picture of the forest landscape in northent Sweden. Just a small area ( green) of seminatural forest remains. It was sold for logging but could be saved as a nature reserve in the last minute. Karkberget, SE Jokkmokk community. Exechia unifosciata Lackschewitz, 1937 I hane Lu. Messaure 25-2919 1969 (Plassmann 1919), I hane Lu. Messaure, Kaltisbiicken 18.6 1996,1hane samma lokal22.6l996. Kiind frin Finland, Lettland och cisterut till Sibirien och Mongoliet. Exe chiop s i s forc ipata (Lackschewitz, 1937 ) 2hanar l-10.6 1969 Lu. Messaure (Plassmann 1979), I hane Lu. Messaure 7.10 l97o-14.5 1971 (Plassmann 1978), I hane Lu. Vuollerim, Tummisbiicken 3 km SSV Vuollerim 10.6 1996. Arten klind frflncjstra Tyskland, Polen, Lettland och cisterut till Stillahavsomridet. Cordyla parvipalpis Edwards, 1925 2 hanar Lu. Messaure 18.6 1969 (Plassmann 1980a), I hane Up. Uppsala, Nisten 14.9 1987 collzu,l hane Lu. Vuollerim, Valtaberget, Riepikitatjiirn 7.8 1995.

Kjell Hedmark 13 svenska arter som inte tidigare tagits i Lule lappmark har nu ocksfl tagits i cistra Jokkmokks kommun. Di det kan vara av intresse att fdlja upp en lokal fauna fdrtecknas dessa arter hzir: Diadocidia ferruginosa Meigen, Macrocera angulata (Meigen), M. stigmoides Edwards, Mycomya permixta Vdiszinen, M. vittiventris (Zetterstedt), Neoempheria striata (Meigen), Acnemia nitidicollis (Meigen), M onoc lona rufi - latera (Walker), Boletina trivittata (Meigen), Epicypta aterrima (Zetterstedt), Exechia parva Lundstrcim, Trichonta bifida Lutdstrcim och I facilis Gagn6. En art frin veistra delen av Jokkmokks kommun (Kvikkjokk) fir komplettera den ftir dagen aktuella listan fdr Lule lappmark: Gnoriste bilineata Zetterstedt. Diskussion En uppriikning av Hedstrcims data frir Sverige ger 357 (365) arter. Frin cistra delen av Jokkmokks kommun i Lule lappmark uppges nt3l2 arter, och fcir hela Lule lappmark 373. Svampmyggorna har rcint ringa intresse i landet och talen fir ses som ungefdrliga. Frin ett likaledes begrrinsat omride i den sydliga tajgan i Ostmark rapporterar Okland och Zaitzev (1997) 320 arter. Efter litteraturgenomging uppskattas den norska svampmyggefaunan till atminstone 450 dokumenterade arter - av totalt beriiknade minst 500. Det dr intressant att konstatera, att i bida de ndmnda lokala omridena finns huvuddelen av resp. lands fauna. Ytterligare ett omride i Skandinavien 6r vdl kiint neimligen Jostedalen i SV Norge. 234 arter itom Diadocidiidae och Mycetophilidae s.str. har tagits i fr.a. bjtirkskog men ocksi i blandskog och pi fjiillhed (Sdli 1994). 488 arter har nu noterats i Finland. Antalet arter fcir Sveriges del (Mycetophilidae s.lat.) btir kunna ligga klart tjver 500. Som helhet betraktad ger den palearktiska mycetophilidfaunan intryck av att vara diligt eller mycket diligt kiind. Sfl kan t.ex. i ett slag fem nybeskrivna Rhymosia-arter frinvitmarker meddelas frin ett sa pass vdlstuderat land som Storbritannien (Chandler 1994). Geir Scili (pers. medd.) har ett flertal obeskrivna arter frin Finnmark och i mitt material finns Stminstone tvi. Ent. Tidskr. 1 19 (1998) Zaitzev (1994) och Zaitzev & Polevoi (1995) beskriver ett stort antal nya arter fr6n det viildiga Ryssland. Flera av de senare har pitriiffats i Jokkmokk. Minga svampmyggor har en vidstrzickt utbredning frin 6stra Sibirien till Vzisteuropa. Exempel pi arter med ett fcirmodligen ganska begrrinsat utbredningsomrflde 6r Eudic rana ni gri - ceps Lundstrcim och Drepanocercus spinistylus Soli. Den forra, som dr storvuxen och l6tt igenkiinnlig, beskrevs redan 1909 men dr iin si liinge endast pefaffad i Finland, Estland, England och Sverige. Den senare arten som beskrevs av S6li 1993 (Sdli 1993) dr kiind frin Norge och Sverige. Den iir ldtt att kdnna igen och torde ha uppdckts tidigare om den haft nigon stdrre utbredning. Boletina tiroliensis Plassmann uppvisar en intressant disjunkt arktisk/nordligt boreal - alpin utbredningsbild. Arten beskrevs 1980 frin risterrikiska Alperna (Guttal, Glocknergebiet, I 950 m ci.h.) (Plassmann 1980b). 63 ex togs i barberfiillor pi tallbevuxen stenig mark 1.ll 1978-5.6 1979. Arten rir vanlig sent pi hcisten i Lule lappmark och Scili kiinner den frin Finnmark (pers. medd.). Zaitzev (1994) uppger den frfln arktiska omrflden i europeiska Ryssland och Sibirien. Arten verkar vara en istidsrelikt i Alperna. Biologi och ekologi iir fullstiindigt okdnda fcir mflnga arter. Slaghivning har givit itskilligt, men mer riktade och fantasifulla f6ngstmetoder skulle utan tvivel ge nya kunskaper och arter. Material fr Mo visar att h6g luftfuktighet har en avgcirande betydelse fdr flygaktiviteten. I regn och fuktigt viider togs talrika myggor pi grdsmark 30-40 meter frin den skyddande skogen. I torrt vdder fl6g knappast nigra myggor ens pi natten. Di koncentreras minga arter till ibland mycket sm6 fuktiga stdllen i skogen, nigot jag kunnat iakttaga inte minst pi det torra Aland. Detta intressanta dmne diskuteras av Okland (1995) i "the waiting-time hypothesis". Imagines av minga svampmyggor dr kiinsliga fdr uc torkning och uppehiller sig liinge i fuktiga habitat fdr att spara energi i vtintan pi passande svampsubstrat. LAnga perioder av torka under den tiden kan representera en selektiv kraft mot ett beteende att stanna pfl sidana stdllen. Detta kan leda till en preferens fcir obetydligt strirda 10

Ent.Tidskr. Il9(1998) bestind och en reducerad spridningsfdrmflga. Fragmenteringen av det lappl[ndska skogslandskapet har gitt mycket lflngt. Urskog iir ytterst siillsynt utanfor det fjiillniira omrfldet. Vad som finns kvar i nflgon utstriickning 6r rester av naturskog. Ett representativt exempel visas i fig. 4. Karstrdm (1992, 1993) har visat betydelsen av skoglig kontinuitet ftir bl.a. svamp.u, och utvecklat en metod fdr att identifiera och viirdera bestind med hdg biologisk mingfald. Svampdimensionen i skogen antas ha ett avgtirande inflytande pi ekosystemets funktion och diversitet (Hawksworth 1990 i Okland 1995). De fle.sta mycetophilider lever av svampsubstrat, och Okland (1995) har visat hur artantalet sjunker efter avverkning av naturskog och inte 6kar pi l6ng tid i det uppviixande kulturbestindet. Svampmyggediversiteten iir ett viktigt mitt pi ett bestinds vdrde ur naturskyddssynpunkt. Kontinuitet ocksi i rummet iir av avgcirande betydelse fdr bevarandet av en artrik mycetophilidfauna pi ldngre sikt (Okland 1995, 1996). Karkberget (det grdn omridet i mitten av fig' 4) tir en av de naturskogsrester med hiig diversitet som identifierats av Steget Ftire (Karstr6m 1997). Det ligger som en ci i ett landskap av uniformerade produktionsenheter. Omridet, som iir 2 km2 stort hyser en rad rcidlistade arter (1 kiirlviixt, l5 lavar och l2 svampar). Mycetophilidfaunan iir tinnu inte undersiikt men vantas vara rik. En stor del av omridet var stiimplat och silt fcir avverkning 1995 men har kunnat avsdttas som reservat 1998. da bevarandebruk kommit att viiga tyngre iin virkesbruk. (Termen "skogsbruk" bijr ges en bredare innebdrd, som t.ex. bruk f6r renskdtsel, fdr rekreation, fcir forskning, fdr diversitetsbevarande etc.) Ftjr att bevara en artrik mycetophilidfauna krdvs ett niitverk av bestind inom spridningsavstind (Okland 1996). Detsamma giiller slikert mfl nga andra skogsorganismer. Den samlade kunskapen i dag Zir tillriicklig for att havda att alla av Karstrijm (1997) redovisade skogsfragment miste bevaras f6r att i nigon min skydda diversiteten i landskapet. I ett riksperspektiv miste avverkning av naturskog upphdra och tilltlnkta objekt i stdllet anviindas f6r skogsbruk i form av reservat. Svampmyggor - nya arter Tack till Lars Hedstrdm fcir obruten kontinuitet och ridet att btirja med svampmyggor, till Geir Stili fcir samarbete, bestiimningar och undervisning, till Mats Karstrcim fiir m6ngirigt samarbete, till Jenny Grahn som samlat myggor it mig och till Hugo Andersson fcir metoden att fcirvara genitalpreparat. Lars Hedstrdm och Geir S0li har granskat och kommenterat manuskriptet. Litteratur: Andersson, H. 1976a. A simple and inexpensive method of mounting an insect and its excised genitalia on the same pin. - Ent. scand. 7:152-153. - 1976b. A simple and inexpensive method of mounting an insect and its excised genitalia on the same pin: A correction. - Ent. scand. 7: 314. Bei-Bienko, G.Y. ( ed.) 1989. Keys to the Insects of the European Part of the USSR. Vol. 5. DiPtera and Siphonaptera Part l. Leiden (E. J. Brill). Chandler, P. 1994. Rhymosia Winnertz (Diptera: Mycetophilidae), a newly recognised element of wetland faunas, with five species new to Britain and a key to species. - Ent's Gazette 1994 Vol. 45. Edwards, F.W. 1925. British fungus-gnats (DiPtera, Mycetophilidae). With a revised generic classification on the family. - Trans. ent. Soc. London 1924:505-670. Gagn6 R.J. 1981. A monograph of Trichonta with a model for the distribution of Holarctic Mycetophilidae (Diptera). - Techn. Bull. Dept. Agric. 1638,1-64. Hawksworth, D.L. 1990. The fungal dimension of biodiversity: magnitude, significance and conservation. Mycol. Res. 95:641-655. Hedstrtim, L. 1994. Hur minga arter av myggor och flugor har vi i Sverige? - Ent. Tidskr. l15 (l-2): tt-22. Hutson, A.M. 1979. Notes on Sciophilinae (Dipt. Mycetophilidae) with a revision of palaearctic SyntemnaWinnertz. - Ent. month. mag. ll4: l3l- 145. Hutson, A.M., Ackland, D.M. &. Kidd, L.N. 1980. Mycetophilidae (Bolitophilinae, Ditomyiinae' Diadocidiinae, Keroplatinae, Sciophilinae and Manotinae). Diptera. Nematocera. - Handb. Ident. Br. In its 9(5). London (Royal Ent. Soc.). Karstrdm, M.1992. Steget ftire i det gldmda landet. - Svensk Bot. Tidskr. 86: 115-146. Karstriim, M., Lindahl, K., Olsson, G.A. & Williamsson, M.1993. Indikatorarter fdr identifiering av naturskogar i Norrbotten. - Naturvirdsverket, ll

Kjell Hedmark Rapport 4276. Karsrrtim, M. 1997. Indikatorarter for identifiering av naturskogar i Norrbotten. Del 2, Inventeringsrapport f<ir Jokkmokks kommun. - Naturvirdsverket, Rapport 4692. Plassmann, E. 1978. PilzmUcken aus Messaure in Schweden. 1. Barberfallenftinge (Diptera: Mycetophilidae). - Senckenbergiana biol. 58 (3-4): 147-156. - 1979. Pilzmiicken aus Messaure in Schweden. 2. Luftstrom - Fallenfiinge (Insecta: Diptera: Mycetophilidae). - Senckenbergiana biol. 59 (5-6): 37 l -388. - 1980a. Pilzmticken aus Messaure in Schweden. 3. Lichtfallenftinge (Insecta: Diptera: Mycetophilidae). - Seckenbergiana biol. 60 (3-4): 175-189. - 1980b. Drei neue Pilzmiicken aus Tirol und Bayern (Diptera, Nematocera, Mycetophilidae). - Spixiana3 (2):209-214. - 1986. Neun neue Pilzmiicken aus derwestpaliiarktis (Diptera, Nematocera, Mycetophilidae). - Spixiana9 (2): 143-150. So6s, A. & Papp, L. 1988. Catalogue of Palaearctic Diptera. Vol. 3: Ceratopogonidae - Mycetophilidae. Akad6miai Kiad6. Budapest. Sdli, G.E.E. 1993. The first Palaearetic record of the mycetophilid gents Drepanocercus Vockeroth (Diptera: Mycetophilidae). - Ent. scand. 24: 73-77. Ent.Tidskr. ll9(1998) - 1994. Fungus gnats from Jostedalen, West Norway (Diptera: Diadocidiidae and Mycetophilidae). - Fauna norv. Ser. B 41: 1-2. - 1997. On the morphology and phylogeny of Mycetophilidae, with a revision of Coelosia Winnertz (Diptera, Sciaroidea). - Ent. scand. Suppl. 50. Vliisiinen, R. 1984. A monograph of the gews Mycortya Rondani in the Holarctic region (Diptera, Mycetophilidae). -Acta Zool. Fenn. 177. Zaiazev, A.l. 1994. Fungus gnats of the fauna of Russia and adjacent regions. Part l. - Nauka, Moscow. 288 pp. (pi ryska). ZaiIzev, A.I. & Polevoi, A.V. I995. New species of fungus gnats (Diptera, Mycetophilidae) from the Kivach Nature Reserve. Russian Karelia. - Entomol. Fennica 6: 185-195. Okland, B. 1995. Diversity patterns of two insecr groups within spruce forests of southern Norway. - Dr. Scient. theses 1995: 21. Agr. Univ. of Nor- *ay. As. 129 pp. - 1996. Unlogged forests: Important sites for preserving the diversity of Mycetophilids (Diptera: Sciaroidea). - Biological Conservation 76 (1996) 291-310. Okland, B. &Zaitzev, A.l. 1997. Mycetophilids (Diptera, Sciaroidea) from southeastern Norway. Fauna norv. Ser. B 44: 27-37. Ny redaktor fdr Entomologisk Tidskrift Frin och med detta nummer (1998:l) byter Entomologisk Tidskrift redaktcir och tryckeri. Ny redakt0r blir Ragnar Hall, Zoologiska Institutionen i Lund. Jag arbetar sjiilv med natvingar men dr intresserrad av all entomologi. Jag har ocksi varit medarbetare i Nationalencyklopedin och diirvid skaffat mig erfarenhet av textgranskning och annat redaktcirsarbete. Vi passar samtidigt pi att byta tryckeri och anlitar nu Elanders Berlings tryckeri i Arlciv utanfcir Malmri. Det kommer att medfdra vissa iindringar i rutinerna mellan redaktcir och tryckeri, men det innebdr inga fciriindringar fcir skribenter och prenumeranter. Vi ser fram emot att samarbeta med Elanders Berlings, som faktiskt varit med om att trycka Entomologisk Tidskrift under perioden 1977-1979. Jag hoppas att vi ska kunna fortsiitta producera Entomologisk Tidskrift i samma anda som under fdrre redaktciren Sven-Ake Berglinds tid. Jag hoppas naturligtvis ocksi att det ska fortsiitta att str0mma in manuskript si att vi kan fylla ET med bra artiklar om den skandinaviska insektsfaunan. Vi tackar Sven-Ake Berglind fcir hans insatser som redaktcir fcir Entomologisk Tidskrift under 6ren 1992-1997. Ragnar Hall t2