Inventering av fladdermöss vid Selkävaara och Käymävaara i Pajala kommun (Norrbottens län) inför vindkraftsutbyggnad

Transkript

1 1 Inventering av fladdermöss vid Selkävaara och Käymävaara i Pajala kommun (Norrbottens län) inför vindkraftsutbyggnad Vattenfall Vindkraft AB Att: RU Jokkmokk Fig. 1. Gammal tallskog vid Selkävaara, en ytligt sett lämplig miljö för nordfladdermus. Foto J. Rydell Jens Rydell & Johan Eklöf jens.rydell@telia.com

2 2 Innehållsförteckning 1. Inledning 2 2. Metodik 2 3. Resultat och diskussion 3 4. Slutsats 6 5. Referenser 6 1. Inledning Detta är så vitt vi vet den första inventeringen av fladdermöss som gjorts vid övre delen av Torneälven. Därmed var det viktigaste syftet med detta arbete just att undersöka om fladdermöss överhuvudtaget förekommer så långt norrut i Sverige. I andra hand skule vi fokusera på att hitta kolonier av nordfladdermus Eptesicus nilssonii, antagligen den enda art som man kan vänta sig finna i denna del av landet. Inventeringen gjordes av undertecknad (JR) tillsammans med Sonia Sanchez på uppdrag av Vattenfall Vindkraft AB under två nätter 5-7 juli Miljön i de planerade vindparkerna utgörs av boreal skog med huvudsakligen gran, tall och björk, samt myrar. Bebyggelse är i stort sett begränsad till ett oanvänt hus och några bodar vid Selkävaara samt byn vid sjön Käymävaara. Skogen är hög och borde kunna ge en viss skugga och därmed skydd åt jagande fladdermöss. Fladdermöss (nordfladermus) har observerats norrut till Överkalix i Tornedalen av undertecknad (JR) på 1980-talet. I Norge finns fladermöss dock betydligt längre mot norr, i närheten av Tromsö (Rydell et al. 1994). Förhållandena i Nordnorge är antagligen gynnsammare för fladdermöss än i Norrbottens inland, så förekomsten i Tromsö innebär inte nödvändigtvis att fladdemöss även kan förväntas förekomma i nordligaste Sverige. 2. Metodik Inventeringen gjordes med hjälp av automatiska ultraljudsdetektorer på 14 platser inom de båda planerade vindparkerna (Selkävaara och Käymävaara). Inventeringspunkterna visas i fig.

3 3 1 och 2. De valdes ut med utgångspunkt från kartan och vid besök på platsen. Lämpliga platser att inventera bedömdes vara stråk där individer av nordfladdermus Eptesicus nilssonii kan förväntas röra sig i den mån den förekommer och utifrån tidigare erfarenheter av nordfladdermus och dess beteende under ljusa sommarnätter i norr (Rydell 1992, Rydell et al. 1994). De automatiska detektorerna (8 st. av typ Pettersson D500X) placerades ut längs vägar, stigar, vattendrag och andra tänkbara ledlinjer i landskapet, samt vid byggnader där sådana förekommer. Man kan nämligen vänta sig att kolonier av nordfladdermus utnyttjar byggnader sommartid, även om detta kanske inte alltid är fallet när det gäller enstaka individer (hanar) och under andra årstider (Frafjord 2007 a, b). En likadan detektor placerades samtidigt bland äldre bebyggelse i byn Junosuando, i syfte att undersöka fladdermusförekomsten där. Detektorerna gick på timer ( h) under en natt och samlades sedan in, varvid filerna överfördes till dator. Inställningen på detektorn var enligt user profile 2, vilket är den inställning som jag och andra brukar använda vid inventeringar av den här typen. Förutom registreringar med automatiska fladdermusdetektorer spanade vi efter fladdermöss med hjälp av en handhållen detektor (Pettersson D1000X) samt kikare under två nätter (kl ) på olika platser längs Torneälven mellan Junosuando och Pajala samt över Kalixälven och Tärendöälven vid Tärendö. 3. Resultat och diskussion Inventeringen med automatiska detektorer gjordes vid Selkävaara den 5-6 juli respektive vid Käymävaara den 6-7 juli 2016 (fig. 1 och 2). Första natten var vädret mulet och tidvis regnigt och ca.12 grader. Andra natten var det svalare men klart och ca 10 grader, soligt under dagen. Förhållandena var alltså inte idealiska men tillräcklit bra för att vädret inte kan ha hindrat fladdermössen från att vara fullt aktiva. Det fanns gott om flygande insekter under båda nätterna, bland annat stickmyggor och andra tvåvingar, vilka utgör nordfladdermusens viktigaste föda (Rydell 1986). Faddermössen saknade alltså inte föda under den tid då inventeringen pågick. Inga fladdermöss observerades vare sig med hjälp av detektorerna eller genom spaning med kikare. Detta antyder att fladdermöss inte förekommer vid någon av de båda vindparkerna

4 4 Fig. 1. Inventeringsområdet Käymävaara (röd linje) vid Pajala. Blå punkter markerar inventeringspunkter med fast ultraljudsdetektor 5 juli Beskrivning av inventeringspunkterna 1. Käymäjärvi by. Trädgårdar, hus, öppen f.d. betesmark intill sjö. Tänkbara boplatser i hus. 2. Isokoljukko. Gammal granskog med inslag av björk. Flyglinje längs vägen. 3. Käymäjoki. Bro över å med frodig vegetation; vide, al mm. Korsande flyglinjer. 4. Hosiovaara. Fyrvägskorsning i tallskog. Korsande flyglinjer. 5. Loukkumaa. Gammal tallskog längs myrkant. Tänkbara boplatser i stenskravel. 6. Aittamaa. I kanten av gammal sumpskog. Naturreservat. Antagligen hög insektsproduktion. 7. Hosiokangas. Grustag i tallskog. Antagligen varmare än omgivningen på natten.

5 5 Fig. 2. Inventeringsområdet Selkävaara (röd linje) vid Tärendö. Blå punkter markerar inventeringspunkter med fast ultraljudsdetektor 6 juli Beskrivning av inventeringspunkterna 1. Ekorrbäken. Väg genom tallskog. Flyglinje. 2. Mestosvinsa. Gammal granskog med inslag av björk. Korsande flyglinjer. 3. Sälkavaarestugan. Renskötselstuga med uthus, övergiven. Tänkbara boplatser i hus. 4. Vilan-Kuusiko. Väg och trädridå längs myrkant och intill större hygge. Flyglinje. 5. Välivaara. Sluttning ovanför myr, gammal tallskog. Tänkbara boplatser i stenskravel. 6. Riukka. Granskog längs vägen. Flyglinje. 7. Kainulasjärvi. Grustag och skjul i tallskog. Bebyggelse, igenväxande ängsmarker. eller längs älven, i varje fall inte under högsommaren. Detta var för oss en överrakning, eftersom nordfladdermusen ändå för länge sedan har observerats i Tornedalen norrut till Överkalix och Pajala (Rydell et al. 1994). Å andra sidan hade ingen av de personer vi talade med i Junosuando och Käymäjärvi sett eller hört talas om fladdermöss i dessa trakter.

6 6 Slutsatsen blir därför att nordfladdermus antingen saknas eller är sällsynt inom det område vi undersökte, i varje fall under högsommaren. Det återstår bara en långsökt möjlighet att fladdermöss trots allt finns i området men beter sig på ett sätt som gör att de inte upptäcks med ultraljudsdetektor när det är ljust, kanske eftersom de håller sig närmare marken eller inne bland trädens kronor där de undgår att ses eller höras. Denna möjlighet kan vi inte utvärdera med hjälp av det vi vet i nuläget. 4. Slutsats Inventeringsresultatet visar att fladdermöss saknas eller förekommer mycket glest i eller nära vindparkerna Käymevaara och Selkävaara och antagligen även längs den motsvarande delen av Torneälven inklusive tätorterna. I vilket fall som helst vekar det högst osannolikt att nordfladdermus eller någon annan fladdermusart skulle kunna utgöra ett problem vid en eventuell framtida vindkraftsetablering i det här området. 5. Referenser Frafjord, K. 2007a. Foretrekker nordflaggermus Eptesicus nilssonii oppvarma hus? Fauna 60, Frafjord, K. 2007b. Mulige overvintringsplasser for nordflaggermus Eptesicus nilssonii i Nord-Norge. Fauna 60, Rydell, J Foraging and diet of the northern bat Eptesicus nilssoni in Sweden. Holarctic Ecology 9, Rydell, J Occurrence of bats in northernmost Sweden (65 o N) and their feeding ecology in summer. Journal of Zoology London 227, Rydell, J., Strann, K.-B. & Speakman, J. R First record of breeding bats above the Arctic Circle: Northern bats at o N in Norway. Journal of Zoology London 233,