Inventering av fladdermöss kring Svaneholmssjön

Transkript

1 Inventering av fladdermöss kring Svaneholmssjön Rapport Naturvårdskonsult Gerell

2 Inventering av fladdermöss kring Svaneholmssjön Bakgrund Svaneholmssjön och dess omgivningar har varit en av landets artrikaste lokaler för fladdermöss. Sommaren 1985 upptäcktes en koloni av dammfladdermus (Myotis dasycneme) inom området, uppgående till ca 60 individer. Tyvärr förstördes deras boträd i en storm vintern Enstaka jagande exemplar sågs på lokalen fram t.o.m. sommaren Denna koloni av arten är hittills den enda påvisade i Sverige. Grå långörad fladdermus (Plecotus austriacus), ny art för landet och nära släkting till långörad fladdermus, noterades sommaren 1989 vid Svaneholm. Kolonin bestod av ett 10-tal individer. Arten har sedan dess ej återfunnits varken här eller på någon annan plats i landet. Den tredje i raden av sällsynta fladdermusarter är trollfladdermusen (Pipistrellus nathusii). Arten observerades sommaren 1989 och 1990 i ett obestämt antal för att därefter ej noteras på lokalen. På uppdrag av Irene Larsson vid Skurups kommun har vi inventerat fladdermusfaunan kring Svaneholmssjön. Inventeringarna gjordes den 29 juni och 11 juli, 2005 med hjälp av ultraljudsdetektorer ((D 240, Pettersson Elektronik AB). Ultraljudsdetektorn registrerar och omvandlar fladdermössens högfrekventa ( >20 khz) jaktläten till för människan hörbara ljud. Man kan skilja de olika fladdermusarternas (18 arter i Sverige) signaler främst genom skillnader i frekvens, repetitionshastighet (antal ljudstötar per sekund) och klangfärg. Vidare har vi enligt kontraktet satt upp 10 st. fladdermusholkar på utvalda platser kring sjön. Resultat Inventeringarna visar att vattenfladdermusen (Myotis daubentonii) förekommer i stort antal kring sjön (fig. 1 och 2) och finns troligen i flera kolonier. Arten jagar förträdesvis över sjön men kan då och då jaga även inne i strandskogen. Dagtillhållen utgörs av ihåligheter i träd. Den andra vanligt förekommande arten är dvärgfladdermusen (Pipistrellus pygmaeus), som jagar under träden i strandskogen och i slottsparken (fig. 1 och 2). Oftast överdagar dvärgfladdermusen i hus men tack vare den goda tillgången på ihåliga träd inom området utnyttjar den även trädhåligheter. Två arter som förekommer i ett fåtal exemplar inom området är nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii) och stor fladdermus (Nyctalus noctula) (fig. 1 och 2). Båda arterna har tidigare uppträtt i betydligt större antal men idag är det ovisst om det finns någon yngelkoloni av någondera arten inom området. Långörad fladdermus (Plecotus auritus) är en svårinventerad art på grund av att dess jaktläten är svaga och det är lätt att missa den vid en inventering. Senast den noterades inom området var 1999 (Gerell & Gerell Lundberg 2000) men vi kan inte utesluta att den funnits här hela tiden sedan dess. Den långörade fladdermusen påträffades inom slottsparken (fig. 1). Arten överdagar i trädhåligheter. Trollfladdermusen, en nära släkting till dvärgfladdermusen, är rödlistad (Gärdenfors 2005). Vi får gå så långt tillbaka som till för att finna arten noterad för Svaneholm (Gerell & Gerell Lundberg 2000) men årets inventeringar visar att trollfladdermusen har återvänt. Ett litet antal (< 5 ex.) jagade i slottsparken. Arten är beroende av ihåliga träd för sin reproduktion.

3 Fig. 1. Registreringar av fladdermöss den 29 juni 2005 kring Svaneholmssjön. 1. Dvärgfladdermus < 5 ex. 2. Dvärgfladdermus och vattenfladdermus < 5 ex. 3. Vattenfladdermus < 5 ex. 4. Vattenfladdermus < 5 ex. 5. Vattenfladdermus < 5 ex. 6. Vattenfladdermus < 5 ex. 7. Vattenfladdermus < 10 ex. 8. Nordisk fladdermus 1 ex. 9. Vattenfladdermus < 10 ex 10. Dvärgfladdermus och vattenfladdermus < 5 ex. 11. Långörad fladdermus

4 Fig. 2. Registreringar av fladdermöss den 11 juli 2005 kring Svaneholmssjön 1. Dvärgfladdermus < 5 ex. 2. Dvärgfladdermus < 5 ex. 3. Dvärgfladdermus < 5 ex. 4. Vattenfladdermus < 5 ex. 5. Vattenfladdermus < 5 ex. 6. Vattenfladdermus < 5 ex. 7. Vattenfladdermus < 5 ex. 8. Vattenfladdermus < 5 ex. 9. Vattenfladdermus < 20 ex. 10. Trollfladdermus < 5 ex. 11. Nordisk fladdermus och stor fladdermus, enstaka ex. 10 Trots den relativt goda tillgången på ihåliga träd är det brist på passande ihåligheter för fladdermöss, särskilt inom slottsparken. Vi har därför enligt överenskommelsen satt upp 10 holkar inom området (fig. 3), en i trä (fig. 4).och resterande i lättbetong (fig. 5). De olika holktyperna har olika ingångar och prefereras i viss mån av olika arter.

5 Fig. 3. Placering av 10 st. fladdermusholkar kring Svaneholmssjön. Fig. 4. Fladdermusholk i trä Fig. 5. Fladdermusholk i träbetong

6 Diskussion Förekomsten av fladdermöss bestäms till stor del av tillgången på insekter men även av passande dagtillhåll. Svaneholmssjön med omgivningar har en stor potential att hysa många arter eftersom sjön producerar mycket insekter (eutrofa förhållanden) och det finns en god tillgång på ihåliga träd. År 1989 noterades inte mindre än 9 olika fladdermusarter inom slottsparken och den intilliggande strandzonen. En art, den grå långörade fladdermusen, var troligen en tillfällig art eftersom den inte noterats i landet sedan dess. Dammfladdermusen, även den en sällsynt art, försvann efter det att kolonins överdagningsplats, ett alléträd, bröts i en storm. Båda dessa arters försvinnanden kan troligen förklaras av tillfälligheter och ej på grund av förändringar i miljön. Gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus) är ytterligare en art som noterades 1989 men som är försvunnen från området. Gråskimlig fladdermus har generellt minskat i Skåne under de senaste 25 åren (Gerell & Gerell Lundberg 2004), en minskning vi inte har någon förklaring till. Trollfladdermusens återkomst är glädjande. En trolig förklaring till att arten försvann efter 1990 var en föryngring av slottsparken, som bl.a. medförde att ett par hålträd höggs ned. För att bevara den relativt artrika fladdermusfaunan bör inga hålträd avverkas. I de fall det föreligger risk att de skall falla över hus eller stigar kan man korta ner dem till högstubbar med bibehållna hål. Detta gäller särskilt slottsparken. Grova ekar och även enstaka bokar bör frihuggas så att deras livslängd inte förkortas. Eken är särskilt känslig för grenskav. En stor del av sjöns yta täcks numera av näckrosor. Eftersom ytvegetationen begränsar vattenfladdermusens och troligen också dammfladdermusens jaktområden bör man på sikt begränsa dess utbredning.