Bedömning av fladdermusförekomst och påverkan på fladdermöss vid nybyggnation på fastighet Särö 1:477 Munkekullen, Kungsbacka kommun

Transkript

1 Bedömning av fladdermusförekomst och påverkan på fladdermöss vid nybyggnation på fastighet Särö 1:477 Munkekullen, Kungsbacka kommun Johan Eklöf, Nattbakka Natur Beställare: Hanna Ångman, Kungsbacka kommun

2 UPPDRAG Munkekullen (Särö 1:477) ska byggas om till bostäder. Ursprungsbyggnaden sparas, liksom trädgårdens karaktär och flertalet större träd. Syftet med denna rapport är att utreda om eventuella fladdermöss, vilka alla är fridlysta (se bilaga 1), kommer att påverkas och i så fall vilka åtgärder som måste göras. GENOMFÖRANDE Uppdraget inkom för sent för att en ordentlig fladdermusinventering kunde utföras (detta bör ske maj-september), varför ett platsbesök (13 december 2018) samt genomgång av kartmaterial och tidigare inventeringar ligger till grund för utredningen. FÖRUTSÄTTNINGAR Munkekullen är en av Särös karaktäristiska skogsbeklädda höjder med stort inslag av ädellövträd. Huvudbyggnaden på toppen av berget är ett bostadshus från tidigt 1900-tal och har senare kompletterats med utbyggnader för företagsverksamhet. Trädgården sluttar brant ner mot havsviken och sank gräsmark på nordsidan och är i övrigt kuperad och av parkkaraktär. Det finns ett stort antal skyddsvärda träd, i huvudsak gamla ekar men även lind, lönn och alm. I trädgården finns också ytterligare byggnader i form av en paviljong och en inredd gäst/lekstuga. Dessutom finns en fristående källarbyggnad (jordkällare eller liknande). På fastigheten finns flera möjligheter för fladdermöss att bosätta sig, inte minst i det gamla bostadshuset men också i äldre trädhåligheter, under lös bark och även i stenmurarna längs fastighetsbranterna. Källarutrymmen skulle också kunna hysa övervintrande fladdermöss. Munkekullen hyser många äldre träd med såväl håligheter som lös bark. I trädgården finns också en inredd gäststuga/lekstuga som skulle kunna fungera som boplats för fladdermuskolonier under sommaren, särskilt om viss grunduppvärmning används. Den lummiga trädgården med gamla lövträd ger bra förutsättningar för insekter och därmed för jagande fladdermöss. Soluppvärmda stenmurar och branter liksom omgivande fuktig mark och den lilla dammen torde också gynna insektsproduktionen.

3 Omgivande fastigheter består likaledes av äldre hus med lummiga trädgårdar och dessutom finns flera större sammanhängande grönområden inom 1 kilometer (bl. a Västerskog och Nordanskog), det vill säga det finns möjligheter för fladdermössen att röra sig över större områden. I nuläget är området relativt lite upplyst, exempelvis saknas lampor längs Särö Danska väg, vilket ökar möjligheterna för fladdermöss att röra sig obehindrat. TIDIGARE INVENTERINGAR Relativt få fladdermusinventeringar har gjorts i Kungsbacka, men sammanlagt nio arter har påträffats på ett tiotal olika platser i kommunen Pettersson & Gylje 2016 Eklöf & Rydell 2017a, 2017b). Dessa arter är större brunfladdermus (Nyctalus noctula), gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus), nordfladdermus (Eptesicus nilssonii), dvärgpipistrell (Pipistrellus pygmaeus), trollpipistrell (Pipistrellus nathusii), barbastell (Barbastella barbastellus), brunlångöra (Plecotus auritus), vattenfladdermus (Myotis daubentonii) och tajga/mustaschfladdermus (Myotis brandtii/mystacinus, dessa två arter anges ofta som en eftersom de är svåra att skilja åt). Artrikast av Kungsbacka kommuns inventerade platser är Äskhult med sju arter och området kring Fjärås Bräcka med sex arter. Särö har inte inkluderats i någon större inventering och det finns endast en observation inlagd på Artportalen ( ): Dvärgpipistrell, Särö Västerskog, cirka en kilometer från aktuellt undersökningsområde. PÅVERKAN OCH ÅTGÄRDER Då det inte finns några tidigare inventeringar i närheten är det svårt att uttala sig om fladdermusfaunan i området. Men förutsättningarna för fladdermöss är mycket goda med många potentiella boplatser (i såväl byggnader som träd), bra jaktområden, närhet till vatten och möjligheter att röra sig över stora ytor. En nybyggnation riskerar naturligtvis att störa eventuella fladdermöss men med viss försiktighet kan detta utföras utan större påverkan. Huvudbyggnaden kan till och med bli mer attraktiv för fladdermöss om den används, då yngelkolonier gärna drar nytta av uppvärmda hus. Olika arter har olika preferenser på boende och jaktmarker, varför en inventering på plats är nödvändig. Men rent generellt bör man tänka på följande för att få fladdermöss att trivas på Munkekullen: 1) Bibehålla möjligheter till boende. I första hand innebär detta att spara äldre träd (enligt Campbell 2018 och Ångman 2018) och låta byggnaderna vara tillgängliga för yngelkolonier. Dessutom kan man med fördel låta fladdermössen få tillgång till jordkällaren genom att förse den med dörr eller mura igen med endast en mindre sparad öppning. 2) Bevara förutsättningar för insekter genom att behålla trädgårdens lummiga karaktär med stora lövträd, häckar och stigar (enligt Campbell 2018 och Ångman 2018). Dammen bör behållas/restaureras, liksom de omgivande stenmurarna. Parkeringar och andra hårdytor bör minimeras.

4 3) Skapa/behålla möjligheter för fladdermöss att förflytta sig inom området och mellan andra närliggande grönområden. Detta innebär dels att behålla häckar och träd (enligt Campbell 2018 och Ångman 2018), dels att undvika onödig belysning. Det sistnämnda är en av de absolut viktigaste åtgärderna, se vidare i bilaga 2. Om hänsyn tas enligt ovanstående (och enligt bilaga 2) kan byggnation genomföras. Mer detaljerade åtgärder för eventuella yngelkolonier i området kan dock endast tas fram efter genomförd fladdermusinventering, varför en sådan bör utföras så snart som möjligt (sommaren 2019). På sikt bör också en större inventering i hela Särö-området planeras in. REFERENSER Campbell F Trädskyddsplan. Inventering, analys och rekommendationer för skydd av träd inom detaljplan för Munkekullen, Särö 1:477. Kungsbacka kommun. Eklöf J & Rydell J. 2017a. Inventering av fladdermöss på Fjärås Bräcka. LONA-projekt för Kungsbacka kommun. Eklöf J & Rydell J. 2017b. Inventering av fladdermöss i Äskhult by. LONA-projekt för Kungsbacka kommun. Pettersson, S. & Gylje, S Fladdermöss i Halland. Kunskapssammanställning och vägledning. Länsstyrelsen Hallands län, 2016:11. Ångman H Naturvärdesbedömning - Särö 1:477, Munkekullen. Kungsbacka kommun. Nattbakka Natur c/o Eklöf. Krokdalsvägen Bollebygd , johan.eklof@gmail.com Besöksadress: Fabriksgatan 38-42, Göteborg Bollebygd Johan Eklöf

5 BILAGA 1 SVERIGES FLADDERMUSARTER OCH LAGSTIFTNING I Sverige finns 19 fladdermusarter, alla är insektsätare, men de olika arterna skiljer sig åt när det gäller jaktteknik och miljöval. Detta innebär att olika arter reagerar olika på förändringar i landskapet. Medan vissa arter gynnas och breder ut sig, blir andra negativt påverkade. Brunfladdermus, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus och pipistreller tillhör de snabbaste flygarna. De håller mest till i öppen terräng eller i fria luften ovanför trädtopparna och syns ofta tidigt på kvällen. Generellt sett är det de här arterna som är i minst behov av skydd (undantaget vindkraft), de reder sig väl även i det öppna jordbrukslandskapet och i närheten av städer och ljus. Vattenfladdermus och dammfladdermus är två närbesläktade arter som är specialiserade för jakt på insekter tätt över vatten. Den senare är rödlistad för att den betraktas som sällsynt, men det finns ingen klar hotbild. Såväl vatten- som dammfladdermöss är känsliga för ljus och jagar inte över öppet vatten förrän det är mörkt. Mustasch- och tajgafladdermus och förmodligen barbastell jagar i mindre gläntor och längs stigar. De undviker ljus och öppen terräng och verkar vara kraftigt missgynnade av urbanisering. Artparet tajga/mustaschfladdermus är mycket svåra att skilja åt och beskrivs ofta som en. Långöra, större musöra, fransfladdermus och Bechsteins fladdermus jagar med långsam eller ryttlande flygteknik och plockar byten som rör sig på marken eller bland grenar och blad. De känns igen på att de har längre öron än andra fladdermöss, en anpassning för jakt genom att passivt lyssna efter bytesdjurens egna ljud. Dessa arter är de mest utpräglade skogsarterna, endast brunlångöra förekommer allmänt i det brukade landskapet. De är beroende av att deras miljö får förbli mörk. Nio av Sveriges fladdermusarter är upptagna på rödlistan, det vill säga de bedöms ha en osäker framtid på grund av små eller minskande populationer. Alla fladdermöss har dock ett strikt skydd i Sverige genom Artskyddsförordningen, vilket innebär att de eller deras boplatser inte får skadas och att de heller inte får störas, särskilt inte under tiden för fortplantning och flyttning Bilaga 2 till Artskyddsförordningen tar också upp fyra fladdermusarter som Sverige har förbundit sig att ta särskild hand om på ett aktivt sätt, till exempel genom att upprätta särskilda skyddsområden. Arterna är Bechsteins fladdermus, dammfladdermus, större musöra och barbastell. Barbastellen har dessutom ett specifikt åtgärdsprogram. Utöver lagen skyddas fladdermöss även genom EUROBATS-avtalet, en frivillig överenskommelse om skydd av fladdermöss i Europa och dess närområde, vilken Sverige har skrivit under. Avtalet utökar skyddet av fladdermöss till att gälla även deras födosöksområden och flygvägar.

6 BILAGA 2 KORT OM FLADDERMÖSS OCH BELYSNING Fladdermöss har under sina drygt 60 miljoner år på jorden alltid varit skymnings- och nattaktiva och endast undantagsvis utsätter de sig för ljus, vilket i deras värld är det samma som fara för rovfåglar. Det vill säga, fladdermöss undviker öppna ytor, belysta vägar och boplatser påverkade av all form av belysning. Olika arter reagerar på ljus. De snabba flygarna som jagar i fria luften (exempelvis nordfladdermus och dvärgpipistrell) är opportunistiska och kan fånga insekter under gatlyktor. Långsammare fladdermöss som oftast jagar nära växtlighet eller vatten (exempelvis Myotisarterna) utsätter sig aldrig för ljus. Faktum är att det räcker med ljus måttligt starkare än fullmåne för att avskräcka dessa fladdermöss från att flyga ut eller korsa en öppen yta. I en värld som belyses allt mer tenderar alltså de flesta fladdermöss att missgynnas och särskilt känsligt är belysning av boplatser. Ett sådant exempel är fasadbelysning av kyrktorn som har visat sig ha mycket stark negativ inverkan på populationer av främst brunlångöra. Av säkerhetsskäl kan vi dock inte undvika lampor helt och hållet men det finns sätt att mildra konsekvenserna av ljuset. Låt partier av park/trädgård vara mörka. Det behöver inte vara ljust överallt. Undvik direkt ljus på boplatser. Undvik onödig belysning, det vill säga estetisk upplysning av fasader, träd och liknande. Undvik belysning när den inte behövs. En gångväg eller parkering behöver bara lysas upp när någon är där, varför ljuset kan kontrolleras med rörelsedetektorer. Använd låga lampor, det vill säga lyktor som sitter nära marken och bara lyser upp exempelvis en gångbana och inte himlen ovanför eller växtlighet runtomkring. Använd svaga lampor. För starka lampor ger både bländningseffekter och en stor spridning av ljus. Använd lampor med långa våglängder, det vill säga i det röda spektrumet istället för vitt/blått ljus. Använd avskärmade och riktade lampor för att ljuset inte ska sprida sig och bara lysa upp där eventuellt behov finns. Låt träd, häckar, murar vara avskärmande mot ljus så att det finns mörka passager. För mer information, se Guidelines for consideration of bats in lighting projects Voigt, C.C, C. Azam, J. Dekker, J. Ferguson, M. Fritze, S. Gazaryan, F. Hölker, G. Jones, N. Leader, D. Lewanzik, H.J.G.A. Limpens, F. Mathews, J. Rydell, H. Schofield, K. Spoelstra, M. Zagmajster (2018). EUROBATS Publication Series No. 8. UNEP/EUROBATS Secretariat, Bonn, Germany, 62 pp. 08_ENGL_NVK_ pdf