Hur Svensk vattenlagstiftning förhåller sig till EU-lagstiftning Monica Bergsten
EU-lagstiftning - generellt Förordning = en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet; Direktiv = sätter upp vilka mål som medlemsländer ska uppnå, men de får själva bestämma hur det ska gå till- Dir.2000/60/EC ramvattendirektivet; Beslut = är bindande för dem som det riktar sig till (t.ex. Ett enskilt EUland eller företag) och är direkt tillämpligt;
EU-lagstiftning - generellt Rekommendationer = är inte bindande. Med en rekommendation kan EU-institutionerna framföra åsikter och föreslå åtgärder som inte är rättsligt bindande Delegerade akter = är rättsligt bindande och innebär att KOM kan komplettera eller ändra mindre väsentliga delar av en rättsakt för att t.ex. fastställa mer detaljerade bestämmelser.
EU-lagstiftning - generellt Yttrande = är ett uttalande från EU-institutionerna och medför inga rättsliga skyldigheter för mottagarna. Ett yttrande är inte bindande; Genomförandeakter = i en genomförandeakt kan kommissionen fastställa regler för att se till att EU:s lagstiftning tillämpas på samma sätt i hela EU. Den är rättsligt bindande och antas i samråd med kommittéer som består av EU- ländernas företrädare.
EU-lagstiftning i miljöpolitiken Alla typer av EU-rättsakter finns i miljöpolitiken. Vilka EU-rättsakter är vanligast i miljöpolitiken? Direktiv. Varför? - Därför att EU och medlemsländerna delar kompetensen i miljöpolitiken.
EU-arbete inom vattenområdet Tidigare arbetade EU mer specifikt, dvs. fokuserade på ett problem i taget ; På senare tid arbetar EU mer övergripande, dvs. på ett strategiskt, långsiktigt sätt till ex. ramvattendirektivet Det här sättet att arbeta kräver lite mer kompletterande arbete som vägledning eller strategier. Mer information om ramvattendirektivets vägledningsdokument finns här
Svensk vattenlagstiftning Ramvattendirektivet har införlivats i svensk rätt huvudsakligen med: bestämmelser i 5 kap. miljöbalken, förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (vattenförvaltningsförordningen - VVF) föreskrifter från Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten (HaV), Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och från de fem vattendistrikten.
Svensk vattenlagstiftning Generellt har EUs krav införlivats i svensk rätt med hjälp av miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 första stycket 4 miljöbalken. Kvalitetskrav som avser kemisk ytvattenstatus är miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. 2 första stycket 1 miljöbalken
Senaste utvecklingen på EU-nivå Weserdomen (C-461/13) Bakgrunden till avgörandet är en prövning i Tyskland av sammanlagt 3 projekt som rör utbyggnad av vattentrafiken på floden Weser. Några följder av projektet: ökade strömningshastigheter, högre tidvattennivåer vid högvatten och lägre vid lågvatten ökad salthalt i nedre Weser ökad igenslamning utanför segelrännan påverkade den ekologiska statusen i floden.
Senaste utvecklingen på EU-nivå Weserdomen (C-461/13) Den tyska domstolen begärde förhandsbesked från EU-domstolen kring tolkning av ramvattendirektivet Frågorna som ställdes: Är miljömålen i art.4.1. vattendirektivet tvingande? Är MS skyldig att inte ge tillstånd till ett projekt som kan orsaka försämring av en vattenförekomsts status eller äventyrar uppnåendet av god status/god potential vid angiven tidpunkt? Eller är miljömålen bara mål som ska beaktas vid upprättandet av förvaltningsplaner?
Senaste utvecklingen på EU-nivå Weserdomen (C-461/13) Vad innebär försämring av status? Avses med försämring av en vattenförekomsts status enbart sådan försämring som leder till att den samlade statusen förändras från en högre till en lägre klass? Om inte, när föreligger försämring av status?
Senaste utvecklingen på EU-nivå Weserdomen (C-461/13) EU-domstolens avgörande: Art. 4.1 a i iii i Dir. 2000/60/EU ska tolkas så, att MS med förbehåll för att undantag kan beviljas är skyldiga att inte lämna tillstånd till ett projekt när projektet kan orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller när projektet äventyrar uppnåendet av en god status hos en ytvattenförekomst eller en god ekologisk potential och en god kemisk status hos en ytvattenförekomst vid den tidpunkt som anges i direktivet. Miljömålens uppfyllande (dvs. MKN i Sverige) är bindande för MS Sverige behöver vidta alla nödvändiga åtgärder för att beslutade MKN ska nås och följas
Senaste utvecklingen på EU-nivå Weserdomen (C-461/13) Begreppet försämring av statusen hos en ytvattenförekomst ska tolkas så, att det föreligger en försämring så snart statusen hos minst en av kvalitetsfaktorerna enligt bilaga V i direktivet blir försämrad med en klass, även om denna försämring av kvalitetsfaktorn inte leder till en försämring av klassificeringen av ytvattenförekomsten som helhet. Om den aktuella kvalitetsfaktorn enligt nämnda bilaga däremot redan befinner sig i den lägsta klassen ska varje försämring av denna kvalitetsfaktor anses innebära en försämring av statusen hos en ytvattenförekomst. Försämringsförbudet gäller på kvalitetsfaktornivå
Senaste utvecklingen i Sverige Förra vattenutredningen rekommenderade ändringar i vattenlagstiftningen. Sverige fick kritik från Kommissionen för att nationell lagstiftning inte var förenlig med EUs ramvattendirektiv. Miljödepartementet började arbetet med ändringar i vattenlagstiftningen. Planen är att propositionen vara färdigt till slutet av året.
Slutsatser MKN för ekologisk och kemisk status har samma rättsverkan. Mark- och miljööverdomstolen har i dom gällande Värö bruk (M 8984-15) uttalat att 2 kap. miljöbalken ger utrymme för tolkningar som är förenliga med kraven i ramvattendirektivet och dess förtydligande genom Weserdomen samt att en EU-konform tolkning är möjlig. Svenska domstolar och myndigheter är skyldiga att tolka den svenska lagstiftningen i ljuset av ramvattendirektivet och Weserdomen. Det enda tillfället en svensk domstol eller myndighet inte är skyldig att göra en direktivkonform tolkning är om svensk lagstiftning skulle stå i uttrycklig strid mot direktivet. Källa: HaV rapport 2016:30