LANDSKAPSANALYS Tvärförbindelse Södertörn Huddinge, Haninge och Botkyrka kommun, Stockholms län Vägplan - Val av lokaliseringsalternativ, 2016-10-14 Projektnummer: 145326
Trafikverket Postadress: 172 90 Sundbyberg E-post: trafikverket@trafikverket.se Telefon: 0771-921 921 Dokumenttitel: Landskapsanalys Författare: Louise Berglund, Charlotta Enghag, Therese Fast, Veronica Johnander, Åsa Karlberg, Mårten Karlsson, Erik Olsson, Cecilia Pantzar, Anne Philipson Jancke, Ella-Klara Santin, Tyréns AB. Dokumentdatum: 2016-10-14 Chaos-ID: 0L140001 Kontaktperson: Marie Westin, Trafikverket. Foto framsidan: Vy från Stensättra över Flemingsbergsviken. Foto: Trafikverket
Sammanfattning Kungens kurva-skärholmen En ny vägsträckning mellan E4/E20 och väg 73 planeras för att öka tillgängligheten för kollektivtrafik, cykel, gods och bil till de regionala stadskärnorna Kungens kurva-skärholmen, Flemingsberg och Haninge centrum. Förutom att bidra till god tillgänglighet ska Tvärförbindelse Södertörn även uppfylla hänsynsmål om begränsad klimatpåverkan, god boende miljö, färbättrad trafiksäkerhet och minimera intrång i värdefulla naturoch kulturmiljöer. Fittjanäset Hågelby-Älvesta Flottsbro Masmoplatån Huddinge- Flemingsberg- Tullinge Huddinge centrum Kynäsberget Södertörnlandskapet Utredningsområdet utgörs av ett typiskt mellansvenskt sprickdalslandskap med öppna dalgångar som övergår i skogsklädda höjdpartier med stor andel berg i dagen. Nivåskillnaderna är stora och på vissa ställen reser sig branta bergväggar tvärt ur marken och skapar en visuell dramatik. De öppna odlade dalgångarna ger landskapet tydliga riktningar och präglas delvis av herrgårdsmiljöer med tillhörande hagmarker, ädellövskogar, alléprydda huvudinfarter och äldre slingrande vägsystem. De större sammanhängande skogarna breder ut sig på höjdpartierna och utgör en stor del av södra Stockholms gröna kilar. De högsta partierna i Stockholms län är belägna inom Hanvedens kuperade bergsplatå med Tornberget på 111 meter som högsta punkt. Delar av naturområdena ligger i direkt anslutning till tätorter med goda kopplingar till vandringsleder och motionsspår. Bebyggelsen har följt framväxten av järnvägar, vägar och tunnelbanelinjer som strålar radiellt ut från centrala Stockholm. Förorter med flerbostadshus, villa- och egnahemsbebyggelse, köpcentrum och industrier framträder som årsringar i den södra tillväxten av Stockholm. Lilla Dalen Hamra Flemingsberg Lida-Riksten Rikstens kronopark Flemingsbergsskogen Mittskogsberget Gladö kvarn Orlångsskogen Orlångens sjölandskap Ådran Hanvedenplatån Haningebygden Vidja Länna Rudans skogar Gladö industriområde Handen- Jordbro Haninge centrum Albyberg Syfte och metod i landskapsanalysen Landskapsanalysens främsta uppgift är att fungera som beslutsunderlag och vägledning för framtida val av lokalisering och landskapsanpassning av infrastruktur. Med kunskap om landskapets värden under en tidig fas i vägplanen ökar möjligheterna att målen för Tvärförbindelse Södertörn uppfylls. Utredningsområdet präglas i huvudsak av tre landskapstyper; småbrutet odlingslandskap, skogslandskap och tätortslandskap. Inom dessa har mindre områden med liknande karaktär identifierats. I respektive karaktärsområde har landskapets kulturmiljö, naturmiljö, rekreation- och friluftsliv samt landskapsbild studerats integrerat. I landskapsanalysen ingår övergripande tematiska beskrivningar av Landskapets naturgeografiska förutsättningar, Landskapets tidsdjup, Rekreation och friluftsliv, Ekologiska strukturer och funktioner samt Areella näringar. Landskapets innehåll, samband och pågående processer har analyserats utifrån frågor som; hur har landskapet utvecklats, hur används det, hur ser landskapet ut och vilka viktiga funktioner och samband finns? Karaktärsområdenas känslighet i förhållande till storskalig infrastrutur och vilken hänsyn som bör tas i vägplanen presenteras separat och samlat i en gemensam karta. Teckenförklaring Utredningsområde Regional stadskärna Mycket känsligt karaktärsområde Fritidsbebyggelse Måttligt känsligt karaktärsområde Sammanhörande karaktärsområden Mindre känsligt karaktärsområde Industriområde Haningebygden Landskapets övergripande känslighet för storskalig infrastruktur redovisat utifrån identifierade karaktärsområden inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Känsliga strukturer och funktioner Landskapets övergripande känslighet för storskalig infrastruktur presenteras sammanfattningsvis utifrån de tre identifierade landskapstyperna i området. Småbrutet odlingslandskap Dalgångarnas flacka terräng skapar goda förutsättningar för lokalisering av infrastruktur. Landskapet hyser dock följande känsliga strukturer. Odlingslandskapet utgör en viktig naturresurs. Koordinatsystem: SWEREF99 18 00 0 1 2 3 4 5 2016-06-08 Lantmäteriet, Geodatasamverkan L18_Landskapsanalys_markanvandning_A3 Dalgångarna utgör centralbygder präglade av lång brukningskontinuitet och läsbara spår från många tidsepoker. Fysiska uttryck och strukturer som vittnar om odlingslandskapets tidsdjup är känsliga för fragmentering som minskar läsbarheten. Det småbrutna odlingslandskapet är känsligt för fragmentering, förändring och utradering av karaktärsgivande element och småbiotoper viktiga för landskapsbilden, historisk kontinuitet, biologisk mångfald och ekologisk konnektivitet. Kring herrgårdsmiljöerna finns viktiga kärnområden och spridningssamband för arter knutna till ek- och andra ädellövträdsmiljöer. Naturbetesmarker med lång hävdkontinuitet och ädellövskogsmiljöer km 4
är känsliga för fragmentering, förlust av livsmiljöer och ekologiska funktioner. Herrgårdslandskapets monumentalitet, gestaltade vyer och blickfång är känsligt för dominerande anläggningar som kan konkurrera med landskapets utformning. Den äldre vägstrukturen och helhetsmiljön kring säterierna är känslig för förändringar som innebär att historiska samband bryts. Storskalig infrastruktur genom eller tvärs över dalgångarna riskerar att dominera det fria utrymmet, bilda barriärer och förändra landskapsbilden. Odlingslandskapet är känsligt för åtgärder som försvårar jordbrukets fortsatta drift. Fragmentering av odlingsmark kan leda till gradvis omvandling och karaktärsförändring av landskapet. Jordbruksdriftens transport- och brukningsvägar är känsliga för barriärer som kan leda till indirekta effekter i form av försämrad markarrondering. I det småbrutna odlingslandskapet är den allemansrättsligt tillgängliga marken begränsad av den brukade marken. Tillgängligheten till friluftslivet sker via det lokala vägnätet och anlagda friluftsentréer och är därför känsligt för barriäreffekter. Sjöar och våtmarker utgör livsmiljöer för många marklevande arter och fåglar samtidigt som de tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster. Dessa miljöer är särskilt känsliga för fragmentering, hydrologiska störningar och buller. Skogslandskap Skogslandskapets terräng och vegetation har en potential att mildra det visuella anspråket på landskapet som infrastruktur riskerar att ta i ett öppet landskap. Skogslandskapet innehåller emellertid känsliga strukturer och funktioner som behöver beaktas. De stora sammanhängande skogsarealerna erbjuder upplevelser av orördhet, stillhet och tystnad samt möjlighet att ströva fritt långa sträckor, ostört och avskilt från stadslivet. Större sammanhållna skogar utgör en förutsättning för upprätthållandet av goda livsmiljöer för växter och djur, spridningssamband och biologisk mångfald. Gammal skog av naturskogskaraktär utgör viktiga habitat för många svårspridda och hotade arter. Friluftslivet och ekologiska funktioner är mycket känsliga för storskalig infrastruktur som orsakar påtagliga barriärer, fragmentering, bullerstörning samt minskat upplevelsevärde. Den topografiska variationen skapar tillsammans med vegetationen många olika naturtyper och en intressant miljö att ströva igenom. Storskalig infrastruktur riskerar att bryta den lilla skalan, leda till en karaktärsförändring och minska upplevelsevärdet. Sjöar och våtmarker utgör livsmiljöer för ett stort antal växter och djur samtidigt som de tillhandahåller en rad ekosystemtjänster. Myrar, mossar och våtmarkskomplex, liksom arter knutna till fuktiga miljöer är särskilt känsliga för hydrologisk störning. Fåglar är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en tyst miljö som de stora skogarna kan erbjuda. Torpmiljöer och det småskaliga äldre vägnät som förbinder torpen med det omgivande odlingslandskapet är känsligt för barriäreffekter som bryter de funktionella sambanden. Storskalig infrastruktur riskerar att radera ut brynzoner och småskaliga dalgångar kopplade till torpen. Friluftsgårdar och övriga entréer som fungerar som utgångspunkt för rekreation och friluftsliv är känsliga för störningar och barriäreffekter som hindrar den fysiska och upplevda tillgängligheten. Bostadsnära skogar och grönområden är känsliga för ingrepp som försvårar tillgänglighet för människor och minskar känslan av närhet till rekreation och utevistelse i vardagen. Tätortslandskap I tätortslandskapet finns stråk och mellanrum där infrastruktur kan rymmas. Förorterna består emellertid av en medvetet planerad stadsväv, där sparad natur och grönområden är en viktig del som fyller olika funktioner. Tätortsområdena har därmed en varierande känslighet beroende på rådande stadsbyggnadskaraktär. De successivt utbyggda villaområdenas skala, gatunät och terränganpassade planmönster är känsligt för förändringar som bryter mot befintlig struktur, utjämnar topografin och minskar möjligheten att avläsa bebyggelsens årsringar. Karaktäristiska landmärken, orienteringspunkter och stadssiluetter är känsliga för konkurrerande anläggningar som påverkar upplevelsen av platsen. Miljonprogramsområdenas direkta närhet och koppling till omgivande grönområden via det lokala trafikseparerade gatunätet, är känsligt för förändring. De naturnära fritidshusområdena är känsliga för närliggande storskaliga förändringar i närområdet som kan leda till minskad skogskänsla och ökade bullernivåer. Tätortsnära grönstruktur är känsligt för fragmentering som minskar arters spridningsmöjligheter, möjlighet till närrekreation och tillgång till naturen. Slutsats Landskapets känslighet för storskalig infrastruktur har bedömts utifrån en tregradig bedömningsskala; mycket känsliga, måttligt känsliga och mindre känsliga karaktärsområden. Mycket känsliga karaktärsområden Masmoplatån, Flemingsbergsskogen, Hanvedenplatån och Orlångens sjölandskap har identifierats som mycket känsliga karaktärsområden. I de skogsområden som bedömts som mycket känsliga finns stora, oersättliga värden och viktiga platsbundna sociala och ekologiska funktioner som till stor del baseras på de sammanhängande skogarnas storlek och låga exploateringsgrad. De vidsträckta arealerna obruten natur utgör i sig en förutsättning för hög artrikedom och höga rekreativa värden som har mycket små möjligheter att samverka med storskalig infrastruktur. I dessa skogar bedöms lokalisering, gestaltning eller landskapsanpassning ha ringa betydelse för att minimera långsiktig och mycket betydande negativ påverkan på landskapsvärdena. Det odlingslandskap som omger sjön Orlången har bedömts som mycket känsligt då visuella, sociala, kulturhistoriska, ekologiska och naturresursvärden samverkandar. I ett småbrutet, mångfacetterat landskap ökar risken för brutna samband, utradering och barriäreffekter men också negativa karaktärsförändringar och visuella skalbrott till följd av storskaliga ingrepp. Här finns en hög täthet av småbiotoper, hagmarker och ädellövskog samt en varierad mosaik av naturtyper känsligt för fragmentering och minskad ekologisk konnektivitet. Herrgårdsmiljöerna är en mycket framträdande karaktär för området, känsliga för konkurrerande storskaliga strukturer. En väglokalisering innebär passage genom täta fornlämningsmiljöer och äldre vägsystem, vilket kräver stor hänsyn för att inte splittra sammanhängande helhetsmiljöer. I det småbrutna odlingslandskapet runt sjön Orlången ställs mycket höga krav på lokalisering, gestaltning och landskapsanpassning som i viss mån bedöms kunna lindra negativ påverkan på landskapets värden. Måttligt känsliga karaktärsområden Flottsbro, Hågelby-Älvesta-Hamra, Rikstens kronopark-mittskogsberget, Kynäsberget-Orlångsskogen och Länna-Rudans skogar har värderats som måttligt känsliga karaktärsområden. Dessa karaktärsområden rymmer många och/eller sammansatta egenskaper med värdefulla miljöer, viktiga funktioner och samband som i varierande grad riskerar att fragmenteras av ny infrastruktur. Lokalisering och varsam gestaltning bedöms till viss del kunna begränsa negativ påverkan på bärande kvaliteter i landskapet. Mindre känsliga karaktärsområden Lilla Dalen, Lida-Riksten, Haningebygden och Albyberg har slutligen värderats som mindre känsliga karaktärsområden. Dessa hyser dock viktiga kvaliteter och funktioner som kräver särskild hänsyn vid lokalisering av ny infrastruktur. Inom områdena finns värdekärnor som är särskilt känsliga omgivna av zoner med lägre känslighet. Under vissa förutsättningar och med varsam gestaltning bedöms lokalisering kunna samspela med landskapet. Det fortsatta arbetet De stora landskapsarealerna som analyserats i denna fas av lokaliseringsutredningen har varit övergripande. I det fortsatta arbetet behöver landskapet analyseras med en högre detaljeringsgrad. 5
Innehåll 1 Inledning 7 1.1 Bakgrund 7 1.2 Ändamål och projektmål 8 1.3 Landskapsanalysen i planprocessen 8 1.4 Målpunkter 9 1.5 Kommunikationer 9 1.6 Grönstruktur 9 1.6.1 Riksintressen 9 1.6.2 Gröna kilar i utredningsområdet 9 1.6.3 Svaga samband 9 1.7 Landskap och landskapsanlys 10 1.7.1 Europeiska landskapskonventionen 10 1.7.2 Landskapsanalysens syfte 10 1.7.3 Riktad analys 10 4 Varför landskapet ser ut och fungerar som det gör 18 4.1 Landskapets naturgeografi 18 4.1.1 Sprickzoner och berggrundens uppbyggnad 18 4.1.2 Inlandsisens påverkan på landskapet 18 4.2 Landskapets tidsdjup 20 4.2.1 Södertörn befolkas 20 4.2.2 Herrgårdslandskapet 20 4.2.3 Tätorterna växter fram 22 4.3 Rekreation och friluftsliv 24 4.3.1 Leder och friluftsgårdar 24 4.3.2 Gröna kilarna och naturreservaten 24 4.3.3 Hanveden, Riksintresse friluftsliv 24 4.4 Ekologiska strukturer och funktioner 26 4.4.1 Områden av hög ekologisk betydelse 26 4.5 Pågående processer i landskapet 30 4.6 Hur påverkar areella näringar landskapet? 30 4.6.1 Areella näringar i utredningsområdet 31 5.17 Haninge centrum- Jordbro 72 5.18 Vidja-Gladö kvarn-ådran 74 6 Landskapets översiktliga känslighe 76 6.1 Värden i det småbrutna odlingslandskapet 77 6.2 Värden i skogslandskapet 79 6.3 Värden i tätortslandskapet 81 7 Slutsats 82 7.1 Det fortsatta arbetet 82 8 Definitioner och centrala begrepp 83 2 Metod 11 2.1 Landskapskaraktärsanalys 11 2.2 Tematiska beskrivningar 11 2.2.1 Bedömning av landskapets känslighet 12 2.2.2 Gradering av känslighet 12 2.2.3 Arbetsgruppen 12 2.2.4 Underlag 12 3 Södertörnlandskapets innehåll 13 3.1 Skogslandskapet 14 3.2 Småbrutet odlingslandskap 15 3.3 Tätortslandskapet 16 3.3.1 Stationssamhällets villastäder 16 3.3.2 Förortssamhället 16 3.3.3 Moderna villaområden 17 3.3.4 Fritidshusområden 17 3.3.5 Industriområden 17 5 Beskrivning av karaktärsområdena 32 5.1 Masmoplatån 36 5.2 Flottsbro 38 5.3 Lilla Dalen 40 5.4 Flemingsbergsskogen 42 5.5 Rikstens kronopark-mittskogsberget 44 5.6 Hanvedenplatån 46 5.7 Kynäsberget-Orlångsskogen 48 5.8 Länna- och Rudans skogar 50 5.9 Albyberg 52 5.10 Hågelby-Älvesta-Hamra 56 5.11 Lida-Riksten 58 5.12 Glömstadalen 60 5.13 Orlångens sjölandskap 62 5.14 Haningebygden 65 5.15 Fittjanäset (E4/E20) 68 5.16 Huddinge-Flemingsberg-Tullinge 70 9 Referenser 84
1 Inledning Större delen av södra Stockholm ligger på Södertörn, inom de nio söderortskommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Stockholm, Södertälje och Tyresö. Av dessa går utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn genom delar av Botkyrka, Huddinge och Haninge kommuner. De större vägarna E4/E20, väg 226 och väg 73 samt järnvägarna Västra stambanan, Nynäsbanan och den röda tunnelbanelinjen, strålar ut från Stockholm och är grunden för det linjärt utveckalde tätortslandskapet och den kilformade grönstrukturen i utredningsområdet. Inom området ryms Kungens kurva-skärholmen, Flemingsberg och Haninge centrum som utgör tre av Stockholms totalt åtta utpekade regionala stadskärnor. För att Södertörnskommunerna ska ges utrymme att växa i enlighet med Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen, RUFS 2010, behöver tillgängligheten mellan dessa stadskärnor utvecklas. 1.1 Bakgrunden till Tvärförbindelse Södertörn En åtgärdsvalsstudie, ÅVS, genomfördes av Trafikverket i april 2014 som ett förberedande steg för val av infrastrukturåtgärder på Södertörn. Syftet med åtgärdsvalsstudien var att analysera och prioritera förslag till åtgärder i transportsystemet utifrån den så kallade fyrstegsprincipen tänk om, optimera, bygg om och bygg nytt. Resultatet av åtgärdsvalsstudien visade på att kommunikationerna i öst-västlig riktning i södra Stockholmsområdet är bristfälliga för gång-, cykel-, kollektivtrafik, godstrafik och personbilar. Vägnätets höga belastning visade sig orsaka långa restider, låg trafiksäkerhet, luftföroreningar och bullerstörningar där vägen går igenom bostadsområden. Slutsatsen var att anläggandet av ny vägförbindelse på Södertörn inklusive gång- och cykelväg, det vill säga en steg fyra åtgärd, mellan väg 73 och E4/E20 bäst tillgodoser transportbehoven på längre sikt. Enligt ÅVS medför en ny väg förbättrad boendemiljö för vissa men hotar att försämra den för andra. Detta i kombination med risken att en ny väg orsakar intrång i värdefulla natur- och kulturmiljöer presenteras som viktiga utmaningar som måste beaktas och i möjligaste mån minimeras. RUFS 2010 understryker att regionens attraktivitet bygger på ett effektivt transportsystem och en tillgänglig identitetsskapande grönstruktur. Ny infrastruktur som ett medel för att möjliggöra regionens tillväxt är ett uttalat behov. Samtidigt som tillväxten behöver exploateringsbar mark ökar också behovet av att hushålla med regionens mark- och vattenområden. Goda boendemiljöer, värnandet av kulturmiljöer, sammanhållna grönområden för främjandet av biologisk mångfald, rekreation och friluftsliv kräver arealer. Dessutom förväntas även klimatförändringar förändra förutsättningarna för jord- och skogsbruket och därmed öka betydelsen av de areella näringarna. Utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn innefattar tre av Södetörns nio kommuner. Inom utredningsområdet finns sjöar, stora naturområden, tätbefolkade stadsdelar, regionala stadskärnor, större vägar och järnvägar. 7
1.2 Ändamål och projektmål 1.3 Landskapsanalysen i planprocessen Ändamålet med Tvärförbindelse Södertörn är en förbättrad vägförbindelse för motorfordon och cykel som ger förutsättningar för säkra, effektiva och hållbara resor och transporter över Södertörn från E4/E20 till riksväg 73 via Flemingsberg. Tvärförbindelsen ska stärka sambanden mellan de regionala stadskärnorna Kungens kurva-skärholmen, Flemingsberg och Haninge centrum så att förutsättningarna för regional utveckling förbättras. Tvärförbindelsen ska möjliggöra effektiv och pålitlig kollektivtrafik med god framkomlighet i alla trafiksituationer. Tvärförbindelsen ska vara primärt stråk för tung trafik och primärled för farligt gods. Projektmålet presenteras som fyra funktionsmål och fyra hänsynsmål. Utöver funktionsmål gällande god tillgänglighet ska Tvärförbindelse Södertörn även uppfylla hänsynsmål gällande begränsad klimatpåverkan, god boendemiljö, god trafiksäkerhet och värnandet om befintliga värden i Södertörns natur- och kulturmiljöer. Planläggningen för byggande av vägar regleras i väglagen (1971:948) och syftar till att få en god koppling till övrig samhällsplanering och till miljölagstiftningen. Denna process eller handling benämns vägplan, som i början av processen har statusen samrådshandling. Vägplanen blir alltmer detaljerad i den efterföljande granskningshandlingen och slutligen fastställelsehandling. Processen innebär att projektet har möjlighet att förankras i kommunernas planering och att berörda människor, organisationer och företag ges möjligheter till insyn och att framföra synpunkter. Den integrerade landskapsanalysen beskriver förutsättningar, värden och känslighet med utgångspunkt i landskapets kulturmiljö, naturmiljö, rekreation och landskapsbild. Beskrivningen av Södertörnslandskapets innehåll och funktioner fungerar som kunskapsunderlag i arbetet med lokalisering och utformning av Tvärförbindelse Södertörn och i PM-miljö. Funktionsmål Förbättra tillgängligheten för kollektivtrafiken till och mellan Kungens kurva-skärholmen, Haninge centrum och Flemingsbergs resecentrum. Parallellt med Landskapsanalysen och PM-miljö tas en Socialkonskevensbeskrivning, SKB, fram. I SKB beskrivs sociala och rättvisevärden i utredningsområdet. Land skapsanalysen ger också underlag till Gestaltningsprogrammet, där principer och utmaningar för utformningen av infrastrukturen sammanställs med hänsyn till vad övriga utredningar inom Tvärförbindelse Södertörn resulterar i. Förbättra tillgängligheten och attraktiviteten med cykel mellan de regionala stadskärnorna inom Södertörn. Förbättra tillgängligheten till viktiga målpunkter för cykel samt till angränsande regionala cykelstråk. Åtgärdsvalsstudie Vägplan Bygghandling Förbättra tillgängligheten för tung trafik inom Södertörn samt till angränsande huvudvägnät. Förbättra tillgängligheten för bil till och mellan Södertörns regionala stadskärnor samt förbättra kapaciteten till angränsande huvudvägar. Avlasta vägnätet in mot Stockholms centrala delar. Hänsynsmål Val av trafikåtgärd och framtagande av projektmål. Samrådsunderlag Samrådshandling Många utredningar, däribland landskapsanalys utgör underlag för lokaliseringsutredning, planförslag, miljökonsekvensbeskrivning och gestaltningsprogram. Granskningshandling Fastställelsehandling Systematisk arbeta med att begränsa klimatpåverkan och energianvändning från byggande, drift och underhåll av väganläggningen. Vägplanens olika faser. Landskapsanalysen utförs i tidigt skede av samrådshandlingen och är en av många utredningar i planeringen av Tvärförbindelse Södertörn. För att skapa en god boendemiljö ska vägen utformas så att negativ påverkan av buller, luftföroreningar och barriärer begränsas. Vägförbindelsen ska förbättra trafiksäkerheten för samtliga trafikanter. Intrång i värdefulla natur- och kulturmiljöer ska minimeras. Projektmål för Tvärförbindelse Södertörn uppdelade på funktionsmål och hänsynsmål. 8
att spridas över stora arealer, vilket är en förutsättning för biologisk mångfald. Biologisk mångfald främjar en naturlig motståndskraft mot negativa effekter av klimatförändringar, så kallad ekologisk resiliens. Vidare skapar biologisk mångfald ekosytem med en mångfald av tjänster som erbjuder livsviktiga funktioner som människan har nytta av, så kallade ekosystemtjänster. För att människan ska kunna få nytta av ekosystemtjänster såsom produktion av mat, energi, material, rening av luft och vatten, pollinering, fröspridning, bindning av koldioxid, hälsa, tystnad, upplevelser och kunskap behöver även fotosyntes ske, vatten- och näringscykeln fungera samt biologisk mångfald existera. 1.4 Målpunkter De regionala stadskärnorna Kungens kurva-skärholmen, Flemingsberg och Haninge centrum är tre av Stockholms åtta utpekade regionala stadskärnor. Stadskärnorna ska utvecklas och inrymma verksamheter, bostäder, service och handel med upplevelserika, täta och varierade miljöer. Torg, parker, vatten, grönområden och mötesplatser anses viktiga för kärnornas attraktivitet. För att hushålla med markresurer och behålla en god tillgång till tätortsnära natur bör enligt regionplanen, RUFS 2010, bebyggelse i dessa kärnor i första hand lokaliseras intill den befintliga bebyggelsen. Stadskärnorna ska utvecklas som knutpunkter i transportsystemet för att öka dess tillgänglighet. Tydliga anslutningar mellan stadskärnorna och järnvägsnät, regionalt vägnät, tunnelbana och spårväg är av stor betydelse för resurseffektiv utveckling. En viktigt förutsättning är också att människor tryggt ska kunna ta sig fram till fots och cykel. 1.6.1 Riksintressen Regional cykelvägnät Stadskärnorna präglas idag av olika typer av verksamheter, med olika typer av utmaningar. I Skärholmen finns ett stort detaljhandelscentrum och i Kungens kurva Stockholmsregionens största externhandelsområde. I Flemingsberg dominerar sjukvård, högre utbildning, forskning och rättsväsende. Haninge centrum har en hög sysselsättning inom offentlig sektor och i Länna strax norr om Haninge stadskärna finns ett större externhandelsområde. 1.5 Kommunikationer Kommunikationerna i Stockholmsregionen sker till stor del längs den infrastruktur som strålar radiellt ut från centrala Stockholm. Både vägar och järnvägar är strukturerade på detta sätt, vilket gör att tillgängligheten är bäst mellan målpunkter i denna riktning, jämfört med tvärgående kopplingar mellan målpunkter. Inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn är även det regionala cykelvägnätet bristfälligt i tvärled. Cykelvägarna bör enligt regionplanen koppla ihop målpunkter bättre, vara trafiksäkra, gena och ha en attrak5 10 0 tiv utformning. I ÅVS framkom även att nära 60 procent av samtliga resor på Södertörn är kortare än fem kilometer, vilket antyder en potential för att öka andelen cykeltransporter. Dessutom uppger den regionala utvecklingsplanen för Stockholm att målet för resandet med cykel i regionen är en ökning från dagens sju procent till 20 procent 2030. För att öka tillgängligheten till de olika målpunkterna i regionen, samtidigt som klimatpåverkan från transportsystemet behöver begränsas är den övergripande principen enligt Trafikverket (2014) att cykelinfrastruktur och konkurrenskraftig kollektivtrafik i kombination med väg är en nödvändig åtgärd. 1.6.2 Gröna kilar i utredningsområdet De åtta regionala stadskärnorna i Stockholms regionen där Kungens kurva-skärholmen, Fle mingsberg och Haninge centrum liggar inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. För att dessa ska tillåtas växa krävs bättre tillgänglighet dem emellan. Ovalen representerar utredningsområdet. Kartunderlag hämtat från RUFS, 2010. Bearbetad av Tyréns. 15 20 km Sammanhängande naturområden gör det också möjligt för växter och djur Två av Stockholms gröna kilar, Bornsjökilen och Hanvedenkilen, går in i utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Dessa kilar består av större sammanlänkade naturområden med höga ekologiska, rekreativa och kulturhistoriska värden. Utredningsområdet omfattar även flera gröna svaga samband. Hanveden är ett av regionens viktigaste vildmarksområden, med ett stort inslag av sjöar, myrmarker, vattendrag, upplevelse av tystnad samt kulturlandskap. Här finns stora, obrutna skogsområden, friluftsgårdar, spår, leder och service. Hanveden utgör viktiga habitat och spridningssamband för arter knutna till gammal barrskog och ädellövskog. Inom Bornsjökilen finns områden där sprickdalslandskapet framträder tydligt med branta förkastningsbranter. Även här finns vandringsleder, serviceanläggningar och stora skogs- och kulturlandskap med omgivningar som upplevs som tysta. Inom de gröna kilarna finns gröna värdekärnor, som är stora, områden med flera sammanfallande värden och betraktas som de mest värdefulla delarna av en kil. 1.6.3 Svaga samband De större sammanhängande gröna kilarna hänger i vissa områden endast samman genom smala stråk. Dessa svaga samband utgör de enda passagerna för spridning av djur och för friluftslivets framkomlighet. För att upprätthålla dessa ekologiska och rekreativa värden inom och utanför utredningsområdet behöver de smala passagerna värnas och i vissa fall förstärkas. En viktig utgångspunkt i utvecklingsplanen i Stockholm är att bevara och utveckla sammanhängande gröna kilar. Detta kan ske genom att vidga grönområden vid svaga samband, minska barriäreffekter från bebyggelse och infrastruktur samt stärka kopplingarna mellan lokal grönstruktur med omkringliggande gröna kilar. De mest prioriterade svaga sambanden i regionens utvecklingsplan för grönstrukturen är de i anslutning till växande bebyggelse eller som korsas av barriärskapande infrastruktur. 1.6 Grönstruktur Stadsutvecklingen i Stockholm är orsaken till att den övergripande grönstrukturen har formats som kilar, där kilarna består av naturområden som binds samman likt en väv. Större naturområden erbjuder ofta variationsrika miljöer med höga upplevelsevärden. Kilformationen länkar samman landsbygd med tätort och gör stora naturområden tillgänglig för människor. Tillgång och nåbarhet till natur erjuder människor en möjlighet att få distans till stadslivet, nå sjöar, stränder, vattendrag, uppleva tystnad, rofylldhet och få en koppling till delar av vår kulturhistoria. Värdet av stora sammanhängande arealer natur- och kulturområden i nära ansluning till södra Stockholms tätbefolkade förorter är delvis skyddade som riksintresse för friluftsliv, kulturmiljövård och naturvård. Dessa områden bidrar påtagligt till regionens attraktivitet, fungerar som utflyktsområden, beskriver historiska skeenden, rymmer kärnområden för biologisk mångfald med mera. Regionalt cykelvägnät. Cykelvägar utformade som pendlingsstråk saknas i tvärled inom utredningsområdet. Kartunderlag hämtat från RUFS, 2010. Bearbetad av Tyréns. Det samband som finns mellan Hanvedenkilen och Tyrestakilen är utsatt av barriärer i form av storskalig infrastruktur och bebyggelse. Detta samband utgör den kortaste vägen för spridning och rörelser i öst-västlig riktning på Södertörn. Samtidigt utvecklas Haninge tätort i nord-sydlig riktning, vilket riskerar att förstärka barriären och försvaga det gröna sam- Succesiva förbättringar bör ske inom det regionala cykelnätet. Ansvaret för sådan förbättringar är delat mellan stat och kommuner. Nätet bör var gent och ges en trafiksäker och attraktiv utformning. I det glesare trafikerade vägnätet kan cykeltrafik ske på trafikerade gator medan separerade lösningar bör sökas utmed och vid korsningar av det hårdare trafikerade vägnätet. Det regionala cykelnätet har stor betydelse för längre cykelresor. De flesta cykelresor är korta och så gott som alla cykelresor har sin start eller målpunkt i det lokala trafiknätet. För en attraktiv och säker cykeltrafik i regionen måste de regionala cykelvägarna kompletteras med ett trafiksäkert lokalt gång- och cykelvägnät. Källa: Vägverket 9
bandet ytterligare. Att värna detta samband kan ha ekologisk och rekreativ betydelse på regional nivå. 1.7 Landskap och landskapsanlys Landskapet är den helhet där allting händer. I landskapet möts en mångfald av värden och tillgångar. Det är grunden för en god livsmiljö, biologisk mångfald, ekonomisk utveckling samt lokal och regional tillväxt. 1.7.1 Europeiska landskapskonventionen Bornsjökilen Tyrestakilen Hanvedenkilen Grön kil Grön värdekärna Stora samlade rekreationsnatur- och kulturvärden Svagt samband, mest prioriterat Svagt samband Svagt samband Gröna kilar, värdekärnor och gröna svaga samband inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Bornsjökilen och Hanvedenkilen går in i utredningsområdet. Kartunderlag hämtat från RUFS 2050. Bearbetad av Tyréns. 0 5 10 20 Km K älla : Tillväxt- och regionplanef örva ltningen Riksintresse för naturvård Riksintresse för friluftsliv Riksintresse för kulturmiljövård Riksintresse för naturmiljövård, friluftsliv och kulturmiljövård finns inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Kartunderlag hämtat från RUFS, 2010. Bearbetad av Tyréns. Den europeiska landskapskonventionen, ELC, definierar landskap som ett område sådant det uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av samspelet mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer. Genom ratificeringen av ELC 2011, har Sverige förbundit sig att skydda, förvalta och planera landskapet i enlighet med konventionens intentioner. Det innebär bland annat att främja och utveckla en helhetssyn på landskapets värden. Landskapskonventionen betonar landskapet som en viktig del av människors livskvalitet. Den omfattar stadsområden, landsbygd, det så kal lade vardagslandskapet, särskilt värdefulla landskap samt landskap som är negativt påverkade och mindre estetisk tilltalande. Landskapsförändringar måste ske på ett sätt som förstärker och utvecklar landskapets mångfald och kvaliteter. För att tillvarata landskapet som en resurs krävs en medveten och hållbar förvaltning av alla typer av landskap. God planering handlar om att undvika beslut som får oåterkalleliga följdeffekter och att skapa förutsättningar för ett fortsatt formbart landskap. För att hitta rätt balans mellan att skydda, förvalta, planera och utveckla är det viktigt att se landskapet som arena för förhandling mellan olika anspråk. 1.7.2 Landskapsanalysens syfte Landskapet är en gemensam resurs som skär genom sektorsvisa indelningar som natur- och kulturmiljö, rekreation/friluftsliv och landskapsbild. Den integrerade landskapsanalysen erbjuder en samlad beskrivning av landskapets förutsättningar och lägger en grund för ökad, tvärsektoriell förståelse av det. Genom en integrerad landskapsanalys skapas förutsättningar för en helhetsbild av landskapets innehåll, värden, viktiga funktioner och samband samt känslighet för vägutbyggnad. På så sätt kan land La ntmä teriet, G eoda ta sa mverk a n skapsanalysen öka möjligheten till kunskap om landskapet som helhet och inte endast särskilt utpekade delar och skyddade objekt. Landskapsanalysens främsta uppgift i planläggningen av infrastruktur är att fungera som kunskapsunderlag och vägledning för hur landskapet kan förvaltas och förändras med hänsyn till dess viktiga funktioner, karaktärer och värden. Med kunskap om landskapets förutsättningar och känslighet kan landskapsanalysen bidra till en bättre lokalisering och landskapsanpassad infrastruktur. På så sätt ökar möjligheten att främja långsiktigt hållbara lösningar. En utformning med hänsyn till landskapet är ett krav i väglagen och i miljöbalkens hänsynsregler. I projektet Tvärförbindelse Södertörn är landskapsanalysen ett av flera underlag i PM-miljö och fungerar även som kunskapsunderlag i Gestaltningsprogrammet. 1.7.3 Riktad analys En landskapsanalys ska följa infrastrukturplaneringens olika skeden och successivt få en ökad detaljeringsgrad. Landskapsanalysen ska också vara riktad mot den åtgärd som är aktuell. Det innebär att de aspekter man väljer att studera och beskriva i landskapsanalysen ska vara relevanta i förhållande till det projekt som planeras. I det tidiga skedet av lokaliseringsutredningen ligger fokus på en heltäckande landskapsanalys inom utredningsområdet. Omfattning och detal- 10 jeringsgrad är anpassad till en översiktlig skalnivå. En vägsträckning kommer att bilda ett nytt landskapselement och påverka landskapets befintliga funktioner och karaktärsdrag. I landskapsanalysen är det därför särskilt viktigt att kartlägga övergripande ekologiska, sociala, visuella och kulturhistoriska samband och funktioner i landskapet som sedan vägs in i planläggningsprocessen. Analysen syftar till att visa hur landskapet kan utgöra en resurs alternativt hinder för projektet. Landskapsanalysen ligger till grund för mer detaljerade analyser i senare skeden. I det vidare arbetet kommer information och kunskap om landskapet att fördjupas.