BILAGA 8 PROVTAGNING AV MJUKBOTTENFAUNA

BILAGA 8 PROVTAGNING AV MJUKBOTTENFAUNA

Provtagning av mjukbottenfauna inför planerad stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet 2012 Kristin Öhman Jonatan Hammar Marina Magnusson

Titel Provtagning av mjukbottenfauna inför planerad stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet 2012 Framtagen av Lysekil, Sweden Kristin Öhman Jonatan Hammar Marina Magnusson Medarbetare statistik Andreas Wikström Medarbetare GIS David Börjesson Kvalitetsgranskning prof. Rutger Rosenberg Datum September 2012 Beställare Svenska Kraftnät ISBN 978-91-86461-30-0 MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, 453 30, Lysekil Tel +46 523-101 82 Mobil 0702 565 551 E-post marina@marine-monitoring.se www.marine-monitoring.se 2

Innehållsförteckning Bakgrund...5 Områdesbeskrivning...5 Metod...6 Provtagning och analys av bottenfauna...6 Statistisk analys...8 Resultat...9 Blackan...10 Ölands Norra grund...10 Knolls grund...12 Jämförelse mellan stationer...13 Diskussion...13 Sammanfattning...15 Referenser...16 Appendix 1-2...17 3

4

Bakgrund Svenska Kraftnät planerar en stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet för att möjliggöra storskalig utbyggnad av vindkraft på Gotland samt ansluta Gotlands befintliga regionnät till fastlandets stamnät. Förläggning av sjökabeln planeras från Ygne, norr om Knolls grund och Ölands Norra grund och vidare till en landtagningspunkt vid Simpevarp. Geofysiska mätningar är utförda inom det 100 km långa utredningsområdet, där en sträckning har föreslagits ur teknisk synvinkel (Figur 1). Denna sträckning kan dock komma att korrigeras något efter utförda inventeringar och bedömningar. Provtagning av bottenfauna har utförts i tre föreslagna provtagningsområden: Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund (Figur 1). Denna undersökning avser att utreda de marinbiologiska förhållandena i området genom analys av bottenfauna. Områdesbeskrivning Utredningsområdet sträcker sig genom ett större områden med syrefria bottnar (Figur 2) samt ett av Fiskeriverket utpekat riksintresse för yrkesfiskare Ölands norra, Byerum och Kungsgrundet. Riksintresset för yrkesfiskare är ett fångstområde för strömming, skarpsill och torsk (område 29) enligt Thörnqvist (2006). Fångstområdet innefattar Ölands Norra grund och angränsar till Blackan och Knolls grund. Provtagningsområdet Blackan ligger närmast fastlandet och är det grundaste provområdet med djup på runt 35 m. I nordvästlig riktning från Blackan återfinns Natura 2000-området Misterhult. Provtagningsområdet Ölands Norra grund har ett bottendjup på mellan 50 och 80 m och ligger nordväst om själva grundet. Knolls grund är en väldefinierad ås i nordsydlig riktning med stor andel hårda bottnar. Det bildar en topografiskt enskild enhet ned till 42 m djup. Östersjöns naturligt låga salthalt tillsammans med jordartsgeologin, ytsedimentens fördelning och hög vågexponering på utsjögrunden i kombination med rörligt substrat Figur 1. Översiktskarta för provtagning av mjukbottenfauna och sediment längs en preliminär sträcka (lila linje) för stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet. De tre provtagningsområdena (Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund) är markerade med grönt. 5

Figur 2. Utbredning av syrebrist i Östersjön hösten 2011. Total syrebrist visas som svarta fält och syrebrist ( 2 ml/l) som grå fält i modifierad figur från Hansson et al. (2012). Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet Kust och hav får en syrehalt på 2 ml/l klass 4, mycket låg halt. Längre tids påverkan medför döden för de flesta djur som inte kan fly. Endast enskilda bottenlevande djur kan överleva korta perioder av total syrebrist. Vid total syrebrist bildas svavelväte.klass 5, svavelväte medför omfattande utslagning av växtoch djurliv. Även omfattande fiskdöd kan förekomma. gör att det endast finns ett fåtal arter i ett sådant område (Grip et al. 2006). Ytsedimentet utgörs av olika sand/grus/sten-fraktioner. Moränlera förekommer som huvudjordart i bottenytan av de grundare delarna av Knolls grund. Moränleran är svallad och består i ytan av ett residualmaterial i form av grus och sten. På de grundaste partierna förekommer större blockansamlingar. Vid grundets flanker, i svackor och på sluttningar överlagras moränleran av glaciallera. Denna är täckt av sten, grus och sand. Mer lättrörlig mellansand/finsand förekommer i form av fält och tunna slöjor framför allt i svackor och på djupare delar vid grundets flanker (Grip et al. 2006). Metod Undersökningen avser att ge en beskrivning av området med avseende på bottenfauna. Provtagningen (Figur 3) skedde den 19 juni 2012 och genomfördes med Midland, en ombyggd fiskebåt. Provtagningarna koncentrerades till den föreslagna kabelsträckningen (utredningsområdet) och i möjligaste mån inom de tre föreslagna provtagningsområdena (Figur 4). Povtagning och analys av bottenfauna Vid denna undersökning användes bottenhuggare och undervattenskamera med syftet att Figur 3. Provtagning med van Veen huggare, sköljning av hugg samt insamlat prov (innan fixering) efter sållning genom 1 mm-såll i fält. 6

Faktaruta 1 BQI-index Bottenfaunasamhället på de mjuka bottnarna är en lämplig del av ekosystemet för att bedöma miljökvaliteten. Flera arter är relativt långlivade och mer eller mindre stationära som vuxna, vilket innebär att de till stor del påverkas av rumsliga variationer i miljön. Tåligheten för störningar och stress hos de olika arterna varierar stort från art till art.. Bottenfaunan påverkas av ökande organisk belastning enligt den internationellt vedertagna Pearson-Rosenberg-modellen (Persson och Rosenberg 1978). I grova drag innebär denna att bottenfaunasamhället gynnas av ökande belastning upp till en viss nivå, och antalet arter och den totala biomassan ökar. Över en viss nivå i belastning kan den organiska belastningen bli för hög och i värsta fall resultera i syrebrist vid botten. Detta ger en negativ påverkan på bottenfaunasamhället då antalet arter och den totala biomassan sjunker - eventuellt kan bottendjuren helt elimineras. Rosenberg et al. (2002) och Diaz och Rosenberg (2008) har visat att de arter som är tåliga vid en ökande störning i miljön inte är de samma som tidiga kolonisatörer vid en förbättring. Detta är viktigt att beakta vid en känslighetsanalys, då vissa arter är tåliga när t.ex. syrebristen ökar (t.ex. kan musslor stänga sina skal för att undvika syrebrist under viss tid), medan andra toleranta arter har korta livscykler vilka snabbt kan utnyttja sin kolonisationspotential när syrekoncentrationen plötsligt ökar. Detta innebär att arter med olika toleransnivå och olika kolonisationspotential kan få liknande känslighetsvärden. Sålunda kan den ena indikatorarten vara tålig mot ökande störning, medan den andra kan vara en snabb kolonisatör (opportunist). Pearson-Rosenberg modellen är utgångspunkten för de flesta index avseende bottenfauna som har tagits fram enligt EU:s Vattendirektiv. I Sverige har ett Bentiskt Kvalitets Index, BQI (Benthic Quality Index) utformats, vilket baseras på arternas känslighetsvärde, biodiversiteten samt individernas dominans (Rosenberg et al., 2004). Med BQI kan statusen för bottenmiljön klassas enligt Vattendirektivet i de fem olika klasserna: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Användandet av BQI med klassgränser har fastställts av Naturvårdsverket för klassning av svenska vatten. Klassgränser för BQI är indelade efter olika typer för statusklassning (Naturvårdsverket 2007). Här används typ 9: Blekinge skärgård och Kalmarsund, yttre kustvatten. Känslighetsvärdena i indexet är framtagna på ett objektivt sätt och omfattar ett stort datamaterial från påtaglig miljöpåverkan till relativt ostörda bottenmiljöer. Detta har lett till att vi för Skandinaviska vatten har känslighetsvärden från tåliga indikatorarter till känsliga indikatorarter. Enligt anvisningar i Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning (2007) skall bedömningar efter BQI-värden ej göras för enskilda stationer eller hugg utan bedömningen skall alltid utgå från minst fem bottenhugg i området som skall statusklassas. Dessutom skall bottenhugg i Östersjön vanligtvis ligga inom ett djuphetsintervall på 5-60 m. Klassningsintervall (BQI m ) 10,7 <10,7-4,0 <4,0-2,7 <2,7-1,3 <1,3 Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig Ekologisk status 7

Figur 4. Översiktskarta med planerad stamkabelsträckning där provtagningsområden visas som ljuslila cirklar, bottenhugg som svarta punkter och videotransekter som gröna punkter. klassificera miljötillstånden inom de olika provtagningsområdena. Kvantitativ provtagning av bottenfauna utfördes med en van Veen huggare, (0,1 m 2 ). Totalt togs och analyserades nio bottenhugg, tre per provtagningsområde (Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund) enligt Metodbeskrivning för provtagning och analys av mjukbottenlevande makroevertebrater i marin miljö (Leonardsson 2004). Varje bottenhugg behandlades separat och sållades genom ett 1 mm-såll. Därefter fixerades proverna i formalin och fördes till laboratorium för taxonomisk bestämning, samt fastställande av abundans och biomassa (våtvikt). BQI-index beräknades för att klassificera den ekologiska statusen i provområdena enligt EU:s Vattendirektiv. Sedimentprover togs för att beskriva sedimentets miljöstatus längs den föreslagna sträckningen. Proven beskrevs okulärt, men då bottensubstratets struktur inom samtliga provtagningsområden ej visade sig lämpliga för laboratorieanalys (sedimentet var för grovkornigt), skickades de ej vidare för kemisk analys. Dessa kommer därför ej att behandlas vidare i rapporten. Vidare utfördes videoobservationer av havsbotten längs med tre >100 m långa transekter vid Knolls grund. Videotransekterna spelades in med kommentarer avseende observationerna i hdkvalitet. Filmerna analyserades efter hemkomst. Statistisk analys I denna undersökning har data från bottenfaunaundersökningarna analyserats med MDS (Multi Dimensional Scaling), PERMANOVA (Permutational Multivariate Analysis of Variance ) och SIMPER (Similarity Percentages), vilka är väl beprövade metoder inom PRIMER-E Ltd. multivariat statistik. Metoderna används regelbundet inom exempelvis marin ekologi och finns ytterligare beskrivna i Faktaruta 2. Data transformerades genom att addera en liten konstant (+1), en så kallad dummy för att möjliggöra analys av data med nollvärden, enligt rekommendationer av Clarke och Warwick (2001). MDS (Multi-Dimensional Scaling) har gjorts för bottenfaunans artsammansättning (abundans per art) för att illustrera hur likartad faunasammansättningen (samhällslikheten) är jämfört mellan bottenhugg, inom och mellan provtagningsområden. Data analyserades genom PERMANOVA med provtagningsområde (station) som faktor. En SIMPER genomfördes i syfte att beskriva vilka arter som gav upphov till observerade skillnader. 8

Faktaruta 2 Multivariat statistik I multivariat statistik baseras jämförelser mellan prov på hur lika dessa är avseende artsammansättning baserat på exempelvis abundans eller biomassa per art. Likheterna baseras på ett rangbaserat likhetsindex vilket används som underlag för metoder som MDS-ordinering och variansanalys (PERMANOVA). För analyserna i denna rapport har Bray-Curtis likhetsindex använts. MDS (Multi Dimensional Scaling) Illustrerar likheter mellan prov i en 2- eller 3-dimensionell graf där avståndet mellan proverna avspeglar likheten mellan dessa. Hur väl grafen representerar proverna anges med ett stress-värde. Ett värde på stress upp till 0,05 representerar en utmärkt illustration av relationen mellan proverna. Värden upp till 0,1 är att betrakta som en god representation. Värden upp till 0,2 är att betraktat som relativt funktionella representationer av prover men viss försiktighet bör iakttas särskilt då stress-värdet närmar sig 0,2. PERMANOVA (Permutational Multivariate Analysis of Variance) Testar univariata (en responsvariabel) eller multivariata (flera responsvariabler) data som respons på faktorer, grupper eller behandlingar i en experimentiell design. Skillnaden från analyser med ANOVA (Analysis of Variance) och MANOVA (Multivariate Analysis of Variance) är att PERM- ANOVA kan användas med alla distansmått som är lämpliga för datasetet och använder permutationer för att göra dem distributionsfria. I jämförelse med ANOSIM rankar inte PERMANOVA värdena i likhetsmatrix och kan hantera fler faktorer, mer komplexa interaktioner, kovariabler och obalanserade designer. SIMPER (Similarity percentages) En statistisk metod som indikerar vilka arter som är ansvariga för observerade skillnader mellan grupper av prover och/eller för likheter inom en grupp av prov. Källa: Andersson et al. 2008, Clarke och Warwick 2001 Resultat I denna undersökning har tre bottenhugg per provtagningsområde tagits (Figur 5) vilka har använts vid beräkning av BQI för klassificering av miljöstatus. BQI-värden redovisas i Tabell 1. Vid Knolls grund togs även videotransekter. Provtagningsområdenas bottnar bestod till stor andel av sand och grus, dvs erosions-bottnar som på grund av fysisk störning helt saknar eller endast uppnår liten ackumulation av organiskt material och föroreningar (Rosenberg et al. 2004). Detta resulterade i varierande mängd huggvolym trots att stor vikt lades vid att hitta lämpligt substrat inom provtagningsområdena. Antalet arter varierade mellan noll och åtta per bottenhugg (n=9). Totalt påträffades, vid de nio bottenhuggen, 449 individer med en biomassa på 46 g fördelade över 10 arter/taxa. Individantalet varierade mellan 0 och 229 individer per bottenhugg med ett medelantal av 50 individer. Medelabundans per hugg redovisas per provtagningsområde (Figur 6). Inga rödlistade arter påträffades inom provtagningsområdena, dock förekom skorv/ishavsgråsugga (Saduria entomon) och vitmärla (Monoporeia affinis) i prover från Knolls grund. Dessa finns med på HELCOMs lista över hotade och/eller minskande arter i Östersjön (Boedecker och Nordheim 2007). Detaljerad information för varje bottenhugg redovisas i Appendix 1. 9

Provtagning av mjukbottenfauna inför planerad stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet 2012 (!! ( V3 Slut V3 Start (! V2 Slut (! 0 V2 Start 100 200 Meter (! V1 Slut (! V1 Start Figur 5. Provtagningspunkter station för station (Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund). Bottenhugg visas som svarta punkter och videotransekter som gröna linjer mellan start- och slutpunkter. Blackan Vid Blackan togs tre hugg på djup mellan 28-39 meter (Figur 5). Bottensubstratet bestod av sandig grovlera med grus. Totalt hittades fem arter i detta provtagningsområde (havsborstmaskarna Marenzelleria spp. och Bylgides sarsi, blåmussla Mytilus edulis, östersjömussla Macoma balthica, och korvmask Halicryptus spinulosus (Figur 6). Högst individantal påträffades vid på detta provtagningsområde (bottenhugg 3). Majoriteten av individerna i detta hugg bestod av den invaderade nordamerikanska havsborstmasken Marenzelleria spp. (134 individer). Arterna har delats in i följande djurgrupper: ringmaskar (Annelida), kräftdjur (Crustacea), blötdjur (Mollusca), slemmaskar (Nemertea) och korvmaskar (Priapulida) och dominerande djurgrupper vid Blackan var blötdjur och ringmaskar (Figur 7). BQI-medelvärdet (BQIm) för Blackan gav klassning god ekologisk status (Tabell 1). Ölands Norra grund Vid Ölands Norra grund togs tre bottenhugg på djup mellan 59-70 meter (Figur 5). Bottensubstratet bestod av sandig grovlera med grus och sten. I bottenhugg 2, på den djupaste lokalen saknade bottenfauna. Totalt hittades tre arter/taxa (nordamerikansk havsborstmask Marenzelleria spp., märlkräfta Gammarus sp. och östersjömussla Tabell 1. BQI (Benthic Quality Index) ±SD för bottenhugg på samtliga stationer (n=3). Station Blackan Ölands Norra grund Knolls grund BQIm±SD 4,3±0,8 0,5±0,8 3,9±2,7 Tillståndsklass god dålig måttlig 10

10 100 9 90 8 80 Abundans (individer/0,1 m 2 ) 7 6 5 4 3 Abundans (individer/0,1 m 2 ) 70 60 50 40 30 Blackan Ölands N grund Knolls grund 2 20 1 10 0 0 Figur 6. Medelabundans (antal individer/bottenhugg) ±SE per provtagningsområde (Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund) där de två vanligaste arterna Macoma balthica och Marenzelleria spp. visas i separat diagram. 100% 120 90% 100 80% 70% 80 60% Antal individer 60 Priapulida Nemertea Mollusca Crustacea Annelida Proportion 50% 40% 40 30% 20% 20 10% 0 Blackan Ölands N grund Knolls grund 0% Blackan Ölands N grund Knolls grund Figur 7. Fördelning av antal respektive procentuell andel ringmaskar (Annelida), kräftdjur (Crustacea), blötdjur (Mollusca), slemmaskar (Nemertea) och korvmaskar (Priapulida) för de tre provtagningsstationerna Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund. 11

Figur 8. Artsammansättning av bottenfauna illustrerad genom MDS-graf (Multi Dimensional Scaling). I den multivariata analysen visas artsammansättning av bottenfauna i varje bottenhugg (replikat) som symboler, där symbolernas avstånd till varandra återspeglar dess relativa likhet avseende samhällsstruktur, i detta fall individantal per art. Ju längre avstånd mellan två symboler, desto större skillnader dem emellan. MDS-grafen är baserad på abundans. Ett stress-värde på 0,03 påvisar att grafen med stor sannolikhet beskriver samhällsskillnaderna. Macoma balthica) i detta provtagningsområde (Figur 6). Vid Ölands Norra grund återfanns huvudsakligen blötdjur (Figur 7). BQI m -värdet för Ölands Norra grund gav klassning dålig ekologisk status (Tabell 1). Knolls grund Vid Knolls grund togs tre bottenhugg på djup mellan 46-62 meter (Figur 5). Bottenhuggen bestod av grus, sand, lera och sten. Totalt hittades åtta arter/taxa (havsborstmaskarna Pygospio elegans, Bylgides sarsi och den nordamerikanska havsborstmasken Marenzelleria spp., korvmasken Halicryptus spinulosus, slemmask Nemertea samt arterna östersjömussla Macoma balthica, vitmärla Monoporeia affinis och skorv/ ishavsgråsugga Saduria entomon) i detta provtagningsområde (Figur 6). Dominerande djurgrupper vid Knolls grund var blötdjur och ringmaskar (Figur 7). BQI m -värdet för Knolls grund gav klassning måttlig ekologisk status (Tabell 1). Vid Knolls grund togs även tre (>100 m långa) videotransekter på 52-60 m djup; detta för att ytterligare beskriva bottenmiljön. Transekterna togs med båten drivandes med strömmen, vilket förklarar placeringarna av transekt 2 och 3 (Figur V1 V2 V3 Figur 9. Bilder från videotransekter 1, 2 och 3. Bilderna representerar typiskt bottensubstrat för de tre transekterna och även för samtliga provtagningslokaler. Bottensubstraten varierade inom transekten mellan smågrus och större sten och block med inslag av sand. Total avsaknad av makroalgsvegetation längs transekterna. 12

5). Analys av videos visade avsaknad av makroalgsvegetation och att bottensubstratet var likartat vid samtliga tre lokaler med mycket grus och sten samt varierande inslag av sand (Figur 9). Ett något större inslag av sand sågs dock vid transekt 3. Jämförelse mellan stationer MDS-grafen illustrerar att Blackans bottenhugg var likartade inom provtagningsområdet (stationen) och att Blackans tre prov tillsammans skiljer sig tydligt från övriga stationers artsammansättning. Grafen indikerar även att Ölands Norra grund samt Knolls grund skiljer sig från övriga lokaler (Figur 8). PERMANOVA visar att stationernas olikheter mellan varandra med avseende på abundans och art är signifikanta (P=0,025). SIMPER påvisar att arterna Macoma balthica och Marenzelleria spp. bidragit mest till samhällsskillnaderna (skillnader i artfördelning och abundans) mellan stationerna med 39%-41% respektive 15%-38%. Detaljerade resultat från PERMANOVA och SIMPER redovisas i Appendix 2. Diskussion Provtagningarna togs den 19 juni 2012 och omfattade tre provtagningsområden inom utredningsområdet för planerad stamkabelstäckning mellan Gotland och fastlandet. Syftet var att genom analys av mjukbottenfauna klassificera den ekologiska statusen inom provområdena. Bottensubstratet visade sig dock till större delen bestå av grovkornigt material med stora inslag av sand, grus och sten och dessa uppnår endast liten ackumulation av organiskt material och föroreningar (Rosenberg et al. 2004) vilket orsakade varierande volym i proverna. Videotransekter vid Knolls grund visade avsaknad av makroalger. Ingen svavelvätedoft detekterades i något av proverna, men bottenhugg på större djup än 60 m kommer ner mot eller under haloklinen, vilket ökar risk för syrebrist och avsaknad av bottenfauna (Naturvårdsverket 2007). Bottensubstratet bestod av erosionsbottnar (stor andel sand och grus), vilka på grund av fysisk störning helt eller till stor del saknar ackumulation av organiskt material och föroreningar (Rosenberg et al. 2004). Med avseende på bottensubstratet och provtagningsdjup bör viss försiktighet vägas in i slutsatserna från resultaten. Bottenfaunans sammansättning visar på en bottenmiljö med dålig till god ekologisk status enligt EU:s Vattendirektiv (Tabell 1). Vid klassificering av stationernas miljöstatus användes av försiktighetsskäl 20-percentilen för BQI-medelvärdet vid klassificering av stationernas miljöstatus. Skillnaderna avseende artsammansättning mellan provtagningsområdena är statistiskt signifikanta trots variationer inom områdena. Marenzelleria spp. var det dominerande släktet vid provtagningsområdet i Blackan. Detta släkte har ett lågt känslighetsvärde (5), vilket betyder att det är relativt tåligt mot störningar. Marenzelleria spp. är ett invasivt släkte som kan utgöras av 2-3 arter, vilka har kommit med ballastvatten till Östersjön och observerades första gången 1985 (Bick och Burckhardt 1989). Möjligen konkurrerar den om habitat och föda med Monoporeia affinis (Neideman et al. 2003). Fram till 2008 har detta släkte kraftigt ökat i antal för att därefter minska 2009, för att återigen öka under 2010 i de flesta 13

övervakade Östersjöområdena (Albertsson et al. 2011). Vid jämförelse mellan Blackans resultat och resultat från det närliggande Misterhultsområdet överensstämmer BQI-klassningen med Misterhults tidigare redovisade status, som i helhet var god för bottendjursamhället i Misterhult 2008. BQI-resultaten från 2008 var dock lägre än föregående år, med syrebrist på några av de djupare lokalerna och total avsaknad av fauna vid en lokal (Agrenius et al. 2009). Den djupaste lokalen (bottenhugg 2, på 70 m djup) på Ölands Norra grund saknade bottenfauna, vilket kan bero på låg syrehalt. Nämnas bör dock att ingen svavelvätedoft avgavs från bottenhugget. Utdrag från databasen för bentiska data (BEDA) visar att provtagningar av bottenfauna mellan 2007-2010 inom det gamla nationella programmet sydväst om Ölands Norra grund saknade bottenfauna i sedimentet på 79 meters djup. Bottnen bestod av lera och doftade av svavelväte, vilket påvisar att syrebrist förekommit här. BQIresultat redovisade i HAVET från mätstation NAT Västervik (på 44-68 m djup) nordväst om Ölands Norra grund visar på låg syrehalt och 2010 saknades fauna helt på tre av lokalerna under 60 meters djup (Albertsson et al. 2011). Dock har den ekologiska statusen för NAT Västervik förbättrats från dålig 2008 (Agrenius et al. 2009), till otillfredsställande 2011 (Albertsson et al. 2012) (Figur 10). Vid Knolls grund observerades högst biodiversitet, men trots detta klassades den ekologiska statusen som måttlig. Blackan som fått den bättre klassningen god hade lägre biodiversitet, men klassningsresultaten beror på att klassningen även lägger vikt vid arternas känslighetsvärde och abundans. Figur 10. Ökande BQI-värden från dålig till otillfredsställande status under åren 2007-2011 för mätstion NAT Västervik (Figur från Albertsson et al. 2012) 14

Sammanfattning Analys av bottenfauna från nio bottenhugg fördelade över tre provtagningsområden (Blackan, Ölands Norra grund och Knolls grund) inom utredningsområdet för planerad sträckning för stamnätskabel mellan Gotland och fastlandet resulterade i varierande ekologisk klassning mellan god och dålig status enligt EU:s Vattendirektiv. Bottenkartering med videotransekter visade total avsaknad av makrovegetation vid Knolls grund. Statistiska analyser (MDS och PERMANO- VA) visade att artsammansättning skiljer sig signifikant åt mellan de tre provtagningsområdena. Marenzelleria spp. och Macoma balthica är de två arter som bidrar mest till skillnader i artsammansättning mellan områden (SIMPERanalys). Jämförelser av Blackan och Ölands Norra grund med resultat från närliggande provtagningsområden (redovisade bland annat i Naturvårdsverkets rapport HAVET) visar att faunan är likartad i dessa områden. Inga rödlistade arter återfanns i aktuell provtagning, däremot förekom två arter (Saduria entomon och Monoporeia affinis) som 2007 fanns listade på HELCOMs lista över hotade och/eller minskande arter och biotoper/habitat i Östersjöområdet. 15

Referenser Agrenius, S., Albertsson, J., Cederwall, H och Magnusson, M. 2009: Makrofauna mjukbotten. Havet 2009 s. 51-53. Naturvårdsverket. ISSN: 1654-6741, ISBN 978-91-620-1277-9. Albertsson, J., Gunnarsson, J., Raymond, C., Agrenius, S. och Magnusson, M. 2012. Övervakning av mjukbottenfauna, Havsmiljöseminariet, Göteborg 2012. http://www.havsmiljoinstitutet. se/digitalassets/1371/1371465_mjukbottenfauna-havsmilj--seminariet-2012.pdf Albertsson, J., Gunnarsson, G. och Raymond, C. 2011: Makrofauna mjukbotten. Havet 2011 s. 46-48. Naturvårdsverket. ISSN: 1654-6741, ISBN 978-91-620-1288-5. Albertsson, J., Cederwall, H., Agrenius, S och Magnusson, M. 2008: Bottendjuren visar på försämrad status. Havet 2008 s. 67-69. Naturvårdsverket. ISSN: 1654-6741, ISBN: 978-91- 620-1262-5. Anderson, M.J., Gorley, R.N., Clarke, K.R. 2008. PERMANOVA for PRIMER: guide to software and statistical methods. PRIMER E Ltd., Plymouth, United Kingdom, 214 pp. Bick, A. and Burckhardt, R. 1989. Erstnachweis von Marenzelleria viridis (Polychaeta, Spionidae) fűr den Osterseeraum, mit einem Bestimmungsschlűssel der Spioniden der Ostersee. Mitt Zool.Mus. Berl, 65:237-247. Boedeker, D och von Nordheim, H. 2007. HELCOM lists of threatened and /or declining species and biotopes/habitats in the Baltic Sea area. Baltic Sea Environmental Proceedings, No. 113. http://www.helcom.fi/stc/files/publications/proceedings/bsep113.pdf Clarke, K.R. och Warwick, R.M. 2001. Changes in marine communities: an approach to statistical analysis and interpretation. 2nd edition. PRI- MER-E, Plymouth. Diaz, R.J. & Rosenberg, R. 2008. Spreading dead zones and consequences for marine ecosystems. Science 321: 926-928. Grip, K., Isaeus, M och Lindblad, C. Naturvårdsverket 2006. Rapport 5576 Rapport för inventering av marina naturtyper på utsjöbankar. ISBN: 91-620-5576-3.pdf Gunnarsson, J och Cederwall, H. 2010: Makrofauna mjukbotten. Havet 2010 s. 50-51. Naturvårdsverket. ISSN: 1654-6741, ISBN 978-91-620-1281-6. Hansson, M, Andersson, L och Axe, P. 2011. SMHI Report Oceanography No. 42, 2011. Areal Extent and Volume of Anoxia and Hypoxia in the Baltic Sea, 1960-2011. ISSN: 0283-1112. http:// www.smhi.se/polopoly_fs/1.19754!ro_42.pdf Josefson, A.B., Blomqvist, M., Hansen, J.L.S., Rosenberg,R. & Rygg, B. 2009. Assessment of marine benthic quality change in gradients of disturbance: Comparison of different Scandinavian multi-metric indices. Marine Pollution Bulletin 58: 1263-1277. Leonardsson, K.., Blomqvist, M. & Rosenberg, R. 2009. Theoretical and practical aspects on benthic quality assessment according to the EU- Water Framework Directive examples from Swedish waters. Marine Pollution Bulletin 58: 1286-1296. Leonardsson, K. 2004. Metodbeskrivning för provtagning och analys av mjukbottenlevande makroevertebrater i marin miljö. Umeå Universitet. Naturvårdsverket 2007. Bilaga B till handbok 2007:4 Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. ISBN 978-91- 620-0149-0. http://www.naturvardsverket.se/ Documents/publikationer/620-0149-0.pdf Niedeman, R., Wenngren, J. och Olafsson, E. 2003. Competition between the introduced polychaete Marenzelleria sp. And the native amphipod Monoporeia affinis in Baltic soft bottoms. Marine Ecology Progress Series, 264:49-55. Pearson, T.H. och Rosenberg R,. 1978. Macrobenthic succession in relation to organic enrichment and pollution of the marine environment. Oceanography and Marine Biology: an Annual Review, 16: 229-311. Rosenberg R., Blomqvist M., Nilsson H.C.,Cederwall H. & Dimming A. 2004. Marine quality assessment by use of benthic species-abundance distributions: a proposed new protocol within the European Union Water Framework Directive. Marine Pollution Bulletin 49: 728-739. Rosenberg, R., S. Agrenius, B. Hellman, H. C. Nilsson & K. Norling, 2002. Recovery of marine benthic habitats and fauna in a Swedish fjord following improved oxygen conditions. Marine Ecology Progress Series 234: 43-53. Thörnqvist, S. Fiskeriverket 2006. Finfo 2006:1 Områden av riksintresse för yrkesfisket. Intellecta Docusys, Västra frölunda. ISSN: 1404-8590. 16

Station Hugg Latitud Longitud Djup (m) Sedimentbeskrivning Taxonomiska grupper Artnamn Abundans Våtvikt (g) Blackan 1 N57 27,226' E16 50,694' 36 Sandig lera PRIAPULIDA Halicryptus spinulosus 9 0,121 Blackan 1 N57 27,226' E16 50,694' 36 Sandig lera ANNELIDA (Polychaeta) Bylgides sarsi 8 0,011 Blackan 1 N57 27,226' E16 50,694' 36 Sandig lera ANNELIDA (Polychaeta) Marenzelleria spp. 26 0,107 Blackan 1 N57 27,226' E16 50,694' 36 Sandig lera MOLLUSCA Mytilus edulis 4 0,217 Blackan 1 N57 27,226' E16 50,694' 36 Sandig lera MOLLUSCA Macoma balthica 30 4,741 Blackan 2 N57 27,251' E16 50,477' 28 Sandig grovlera med grus PRIAPULIDA Halicryptus spinulosus 6 0,493 Blackan 2 N57 27,251' E16 50,477' 28 Sandig grovlera med grus ANNELIDA (Polychaeta) Marenzelleria spp. 10 0,048 Blackan 2 N57 27,251' E16 50,477' 28 Sandig grovlera med grus MOLLUSCA Mytilus edulis 13 1,205 Blackan 2 N57 27,251' E16 50,477' 28 Sandig grovlera med grus MOLLUSCA Macoma balthica 41 12,447 Blackan 3 N57 27,415' E16 50,317' 39 Sandig lera med grus PRIAPULIDA Halicryptus spinulosus 9 0,618 Blackan 3 N57 27,415' E16 50,317' 39 Sandig lera med grus ANNELIDA (Polychaeta) Bylgides sarsi 3 0,004 Blackan 3 N57 27,415' E16 50,317' 39 Sandig lera med grus ANNELIDA (Polychaeta) Marenzelleria spp. 134 0,908 Blackan 3 N57 27,415' E16 50,317' 39 Sandig lera med grus MOLLUSCA Macoma balthica 82 19,501 Ölands N Grund 1 N57 31,546' E17 06,902' 69 Sandig grovlera med grus och sten ANNELIDA (Polychaeta) Marenzelleria spp. 2 0,004 Ölands N Grund 1 N57 31,546' E17 06,902' 69 Sandig grovlera med grus och sten ARTHROPODA (Crustacea) Gammarus sp. 2 0,018 Ölands N Grund 2 N57 31,994' E17 06,925' 70 Sandig grovlera med grus och sten - - 0 0 Ölands N Grund 3 N57 30,629' E17 05,411' 59 Sandig grovlera med grus och sten MOLLUSCA Macoma balthica 21 1,59 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten PRIAPULIDA Halicryptus spinulosus 1 0,002 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten ANNELIDA (Polychaeta) Bylgides sarsi 1 0,009 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten ANNELIDA (Polychaeta) Pygospio elegans 5 0,016 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten NEMERTEA Nemertea sp. 5 0,052 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten MOLLUSCA Macoma balthica 4 0,567 Knolls Grund 1 N57 34,580' E17 27,498' 62 Grus och sten ARTHROPODA (Crustacea) Monoporeia affinis 12 0,061 Knolls Grund 2 N57 33,918' E17 26,998' 46 Grus, sand, lera och sten PRIAPULIDA Halicryptus spinulosus 1 0,024 Knolls Grund 2 N57 33,918' E17 26,998' 46 Grus, sand, lera och sten ANNELIDA (Polychaeta) Marenzelleria spp. 2 0,012 Knolls Grund 2 N57 33,918' E17 26,998' 46 Grus, sand, lera och sten MOLLUSCA Macoma balthica 2 0,767 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera ANNELIDA (Polychaeta) Bylgides sarsi 2 0,104 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera ANNELIDA (Polychaeta) Pygospio elegans 2 0,004 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera NEMERTEA Nemertea sp. 2 0,024 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera MOLLUSCA Macoma balthica 7 1,293 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera ARTHROPODA (Crustacea) Monoporeia affinis 1 0,003 Knolls Grund 3 N57 35,928' E17 26,573' 62 Grus och sandig lera ARTHROPODA (Crustacea) Saduria entomon 2 1,155 Station Video Start Lat. Start Long. Djup (m) Slut Lat. Slut Long. Knolls Grund V1 N57 36,315' E17 26,979' 55-57 N57 36,391' E17 26,979' Knolls Grund V2 N57 36,554' E17 26,853' 60 N57 36,588' E17 26,829' Knolls Grund V3 N57 36,740' E17 26,612' 52-55 N57 36,769' E17 26,617' Appendix 1. Rådata med positioner för bottenhugg och videotransekter angivna enligt WGS84 (grader, decimalminuter). 17

PERMANOVA Permutational MANOVA Resemblance: S17 Bray Curtis similarity (+d) SIMPER Similarity Percentages - species contributions Parameters Resemblance: S17 Bray Curtis similarity Cut off for low contributions: 90.00% Group Blackan Average similarity: 50.29 PERMANOVA table of results Unique Source df SS MS Pseudo- F P(perm) perms St 2 11958 5979.2 2.4868 0.025 271 Res 6 14426 2404.3 Total 8 26384 Species Av.Abund Av.Sim Sim/SD Contrib% Cum.% Macoma balthica 51.00 29.34 2.74 58.33 58.33 Marenzelleria spp. 56.67 12.46 2.37 24.77 83.10 Halicryptus spinulosus 8.00 6.03 2.91 11.99 95.09 Group Knolls Grund Average similarity: 27.56 Species Av.Abund Av.Sim Sim/SD Contrib% Cum.% Macoma balthica 4.33 16.45 4.36 59.69 59.69 Nemertea sp. 2.33 3.03 0.58 10.99 70.68 Pygospio elegans 2.33 3.03 0.58 10.99 81.68 Halicryptus spinulosus 0.67 2.02 0.58 7.33 89.01 Bylgides sarsi 1.00 1.52 0.58 5.50 94.50 Group Ölands N Grund All the similarities are zero Groups Blackan & Knolls Grund Average dissimilarity = 88.98 Group Blackan Group Knolls G Species Av.Abund Av.Abund Av.Diss Diss/SD Contrib% Cum.% Macoma balthica 51.00 4.33 34.27 4.09 38.52 38.52 Marenzelleria spp. 56.67 0.67 30.93 1.61 34.76 73.28 Mytilus edulis 5.67 0.00 6.52 0.95 7.33 80.61 Halicryptus spinulosus 8.00 0.67 6.23 2.44 7.00 87.61 Monoporeia affinis 0.00 4.33 3.45 0.69 3.87 91.48 Groups Blackan & Ölands N Grund Average dissimilarity = 86.89 Group Blackan Group Ölands N G Species Av.Abund Av.Abund Av.Diss Diss/SD Contrib% Cum.% Macoma balthica 51.00 7.00 35.22 2.26 40.53 40.53 Marenzelleria spp. 56.67 0.67 32.83 1.68 37.78 78.31 Halicryptus spinulosus 8.00 0.00 7.41 2.40 8.53 86.84 Mytilus edulis 5.67 0.00 7.18 0.95 8.27 95.11 Groups Knolls Grund & Ölands N Grund Average dissimilarity = 87.33 Group Knolls G Group Ölands N G Species Av.Abund Av.Abund Av.Diss Diss/SD Contrib% Cum.% Macoma balthica 4.33 7.00 34.82 1.91 39.87 39.87 Monoporeia affinis 4.33 0.00 13.20 0.77 15.11 54.98 Nemertea sp. 2.33 0.00 7.95 1.15 9.11 64.09 Pygospio elegans 2.33 0.00 7.95 1.15 9.11 73.20 Marenzelleria spp. 0.67 0.67 7.10 0.55 8.14 81.33 Halicryptus spinulosus 0.67 0.00 4.85 0.73 5.56 86.89 Gammarus sp. 0.00 0.67 4.27 0.56 4.89 91.79 Appendix 2. Detaljerade resultat från statistiska analyser: PERMANOVA och SIMPER. 18

MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, 453 30, Lysekil Tel +46 523-101 82 Mobil 0702 565 551 E-post marina@marine-monitoring.se www.marine-monitoring.se

Provtagning av mjukbottenfauna inför planerad stamkabel mellan Gotland och fastlandet 2012 ISBN: 978-91-86461-30-0 MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, 453 30, Lysekil Tel +46 523-101 82 Mobil 0702 565 551 Fax +46 523-101 83 E-post marina@marine-monitoring.se www.marine-monitoring.se