SAMMANFATTNING AV KONFERENSSERIEN RIB 2012 2013

SAMMANFATTNING AV KONFERENSSERIEN RIB 2012 2013 Sammanställt av Rådet för RIB konferenserna Johan Fors, Räddningstjänsten Storgöteborg Eva Marie Wiik Hultén, Räddningstjänsten Storgöteborg Jimmy Haglund, Storstockholms brandförsvar Mikael Kess, Räddningstjänsten Syd Fredrik Lager, Räddningstjänsten Norrtälje Kommun Anders Handell, Södertörns brandförsvarsförbund

SAMMANFATTNING Räddningspersonal i beredskap, så kallad RiB, utgör majoriteten av Sveriges räddningstjänstberedskap. Utvecklingen har på flera sätt förändrat förutsättningar för RiBverksamheten i landet. Idag står räddningstjänsterna i landet inför en problematik bland annat avseende rekrytering, kompetens och övning, beredskap samt organisation. För att långsiktigt kunna upprätthålla kompetens och skälig beredskap inom RiB verksamheten krävs ett lokalt, regionalt och nationellt utvecklingsarbete. På initiativ av Storstockholms brandförsvar startades en konferensgrupp och ett råd för konferensarbetet och under 2012 2013 har en nationell konferensserie i tre delar genomförts. Det fanns två syften. Det ena syftet var att undersöka, jämföra och analysera de utmaningar och frågeställningar som Sveriges räddningstjänster står inför. Det andra syftet var att hitta förslag till nationella lösningar, som skulle kunna lyftas vidare i en gemensam formulering till nationell nivå. Denna sammanfattning är en sammanställning av analyser, diskussioner och de slutsatser som framkommit under konferensserien. Fyra huvudgrupper av frågeställningar identifierades: Rekrytering, anställningsförhållanden, utbildning och organisation. Varje huvudgrupp är mer detaljerat beskriven i sina delområden. Förslagen till lösningar handlar till stor del om behovet av en högre grad av koordinering och ett större stöd från nationell myndighetsnivå. Det gäller framför allt inom rekrytering och anställningsförhållanden, där områden som varumärke, dubbelanställning, ett mer flexibelt avtal och sjukförsäkringsfrågan ingår. Sammanfattningen redovisar också ett antal möjliga förslag till förändringslösningar inom utbildningsverksamheten. Effekten av dessa lösningar skulle innebära en större flexibilitet och anpassning till de lokala behoven och en ökad tillgänglighet till studier för eleverna. Inom organisationsområdet finns ytterligare förslag till anpassning som skulle kunna gagna RiBverksamhet. Konferensdeltagarna ser bland annat ett behov av ett gemensamt forum där man kan samverka och kommunicera kring olika organisatoriska lösningar. I diskussionen pekas återigen på att samhälleliga förhållanden har förändrat situationen när det gäller RiB verksamheten. Vikten av nationellt stöd i frågor som behöver lösas på nationell nivå framhålls. Här nämns också förutsättningar för anpassningar i kompetens, utbildning och organisation samt rekrytering. Även problematiken kring nuvarande avtal och anställningsförhållanden lyfts fram. Vidare beskrivs det fruktbara i att gemensamt diskutera och analysera situationen inom RiBverksamheterna. Genom att delge varandra erfarenheter och samverka skapas idéer och möjliga lösningar även på lokal och regional nivå. Därför kan det konstateras att behovet för landets räddningstjänster att mötas på nationell nivå även fortsättningsvis är stort och att det är en rekommendation att fortsätta träffas med jämna mellanrum. Innehållet i detta dokument är en sammanställning av uppfattningar från deltagarna vid konferenserna. 1

1 INLEDNING 1.1 Bakgrund Räddningspersonal i beredskap (RiB), så kallad deltidsbrandkår, utgör den stora majoriteten av landets räddningstjänstberedskap. Ett utvecklingsarbete är därför centralt för att i framtiden kunna upprätthålla en skälig beredskap samt kompetens hos RiB kårerna i landet. Detta är i sin tur en förutsättning för att kommunerna ska ha möjlighet att upprätthålla ett rimligt och likvärdigt skydd enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Åtgärder behöver vidtas både lokalt, regionalt och nationellt för att räddningstjänsten i Sverige ska vara rustad att möta framtidens behov avseende brandstyrkor i mindre städer, orter och på landsbygden. Utvecklingen i landet har gått mot en ökad centralisering till större städer, både vad gäller boende samt arbetsplatser. Detta har försämrat räddningstjänstens förmåga att kunna rekrytera, behålla en rimlig kompetens och upprätthålla beredskap inom RiB verksamheterna. Inför en organisationsförändring hos Storstockholms brandförsvar ansåg ledningen där att RiBorganisationen behövde ses över. Anledningen var att fortbildning och nyrekrytering fungerade mindre bra samt att det började bli svårare att behålla den ordinarie personalen. Storstockholms brandförsvar beslöt i ett uppdrag att se över RiB verksamhetens framtid samt vilka problem som möjligen behövde lösas innan en ny organisation kunde tas i bruk. Vid en första jämförelse kunde konstateras att flera räddningstjänster stod inför liknande problematik. Bland annat gällde det rekrytering, kompetens och övning, beredskap och organisation. På initiativ av Jimmy Haglund vid Storstockholms brandförsvar startades därför en konferensgrupp och ett råd för konferensarbetet och under 2012 2013 har en nationell konferensserie i tre delar genomförts. Serien behandlade problemställningar specifika för RiBorganisationerna, både lokalt, regionalt och nationellt. Under konferenserna formulerades också förslag till lösningar på de utmaningar som räddningstjänsten står inför. Representanter från ett flertal räddningstjänster i hela Sverige har deltagit i arbetet. Denna sammanställning ger en bild av utmaningar och frågeställningar som finns samt åtgärder som deltagare i konferensserien anser vara nödvändiga för att säkerställa tillräcklig trygghet för dem som bor, vistas och verkar i landets kommuner. Konferensdeltagarna är till största delen enade i sina uppfattningar. 1.2 Syfte Syftet med konferensserien var att undersöka, jämföra och analysera utmaningar och frågeställningar som Sveriges räddningstjänster står inför bland annat vad gäller avtal, rekrytering, utbildning och arbetsmiljöansvar. Konferenserna skulle leda fram till en gemensam bild av RiB verksamheten idag och ge tillfälle till erfarenhetsutbyte. Ytterligare ett syfte var att hitta nationella lösningar, som skulle kunna lyftas och föreslås i en gemensam formulering till nationell nivå för vidare utveckling och behandling. 2

1.3 Frågeställningar Två frågeställningar fanns inför konferensserien. Den ena var att undersöka om det i Sveriges räddningstjänster finns en gemensam problematik kring RiB och i så fall beskriva hur den ser ut. Den andra frågeställningen bestod i att finna förslag till lösningar på gemensamma faktorer. 1.4 Avgränsningar Sammanfattningen är skriven utifrån ett nationellt perspektiv på RIB verksamheten. Här redovisas endast svårigheter och möjligheter samt förslag till lösningar som är av nationellt intresse. Lokalt och regionalt möjliga lösningar har utelämnats. 2 METOD Arbetet har genomförts i form av en konferensserie i tre delar. Första konferensen ägde rum i Vaxholm med inbjudan från Storstockholms brandförsvar och Vaxholms stad. Andra tillfället hölls i Göteborg och till den avslutande konferensen inbjöd Räddningstjänsten Syd till Malmö. Vid första träffen diskuterades framtidens RiB frågor, erfarenheter delades och ett arbete med att identifiera problemområden påbörjades. Konferensdeltagarna indelades i fyra grupper Norr, Mitt, Syd och Storstaden för att arbeta med ett antal frågeställningar. Sista dagen redovisade grupperna sitt arbete och materialet överlämnades till rådet för sammanställning. MSB, Länsstyrelse och Försvarsdepartementet föreläste under dagarna. Inför andra mötet i Göteborg hade problemområden identifierats och arbetet med att ta fram konkreta förslag på förändringar inleddes. Även här användes grupparbeten som metod, dock i nya blandade konstellationer. MSB och Beredskapsförbundet i Danmark föreläste vid konferensen i Göteborg. Vid den tredje konferensen i Malmö fick deltagarna lämna synpunkter på sammanställningen, vilken sedan redigerades till en slutversion med förslag på åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa framtidens RiB verksamhet. Sammanställningen överlämnades därefter till Försvarsdepartementet, MSB och SKL. Koordineringen i arbetet har letts av ett råd bestående av representanter från Räddningstjänsten Syd, Storstockholms brandförsvar, Räddningstjänsten Storgöteborg, Södertörns brandförsvarsförbund och Räddningstjänsten Norrtälje kommun. 3

3 RESULTAT I samtalen under konferenserna framkom flera angelägna områden, bland annat varumärket, mångfald, anställningsförhållanden, beredskap, kompetensutveckling och hur RiBverksamheten kan organiseras. Fyra huvudgrupper av frågeställningar identifierades, nämligen rekrytering, anställningsförhållanden, utbildning och organisation. Frågeställningarna som beskrivs nedan är samlade uppfattningar och beskrivningar av deltagare i konferensserien. 3.1 Frågeställningar 3.1.1 Rekrytering Varumärket och begreppet RiB Denna del av räddningstjänstens verksamhet har genom historien haft flera olika namn, bland annat borgarbrandkår, deltidsbrandkår och idag RiB, det vill säga räddningstjänstpersonal i beredskap. Begreppet brandkåren är något som alla i samhället kan relatera till. Det har oftast en positiv klang av något som står för trygghet och säkerhet samt hjälp för nödställda. Det finns en yrkesstolthet i att vara brandman. Ordet RiB är dock något som få kan relatera till. Namnvalet är olyckligt och behöver ändras. Dessutom finns det behov av stöd i att stärka varumärket som hjälp vid rekrytering. Det skall vara självklart vad en RiB är för något, det vill säga en person som arbetar som brandman, men med en annan anställningsform än heltid. Mångfald Räddningstjänsten behöver bli bättre på att ta tillvara mångfald. Räddningstjänst är av tradition en mansdominerad arbetsplats och det gäller även RiB organisationen. Det finns flera anledningar till detta. Till exempel uppfattas brandman som ett klassiskt manligt yrke med krav på styrka, kondition och ett tekniskt hantverkskunnande, där kvinnor historiskt sett varit underrepresenterade. Detta är på väg att förändras något, men inställningen finns fortfarande kvar. Därför söker få kvinnor tjänster. Vi har också en ökande andel av befolkningen med rötter i andra länder och det är en utmaning att nå även dessa personer. Bilden av räddningstjänsten behöver förändras, så att vi i större utsträckning visar att vi står för jämställdhet och mångfald. Vi behöver hitta nya sätt att locka till oss grupper, som tidigare varit representerade endast i liten grad. Då kan vi utvecklas och bli en attraktiv och jämställd arbetsplats, där olikheter tas till vara, speglar samhället samt förbättrar kvaliteten och servicen till våra medborgare. 4

Fysisk förmåga och testning Räddningstjänst är ett kommunalt ansvar. Det innebär att det har skapats lokala regler, arbetssätt, sätt att hantera och tolka lagstiftning och andra styrande dokument, bland annat vad gäller fysiska krav och testning. Då varje enskild räddningstjänst bestämmer förmågan är variationen stor mellan räddningstjänsterna i landet. Att hitta en lagom anpassad nivå på fysisk förmåga är en svår uppgift. Det är viktigt att de fysiska kraven speglar de uppdrag respektive organisation har. En fysisk förmåga bör utgå ifrån den lokala riskbilden och därför är det svårt att enas om gemensam fysisk förmåga. Vissa av deltagarna var positiva till en enhetlig nationell standard, medan merparten ansåg att det är ett lokalt ansvar. Huvudarbetsgivaren Historiskt sett har RiB ofta rekryterats av ett fåtal större företag på den lokala orten. Då dessa hade en lokal anknytning fanns också en ansvarskänsla för den egna bygden och bemanningen av deltidsbrandkåren. I ett allt mer effektiviserat företagsklimat minskas personalstyrkan till minimum. När företagen dragit ner på personal är det svårt att släppa iväg RiB på larm, då de behövs i verksamheten. Inhyrd korttidsbemanning är också något som minskar kontinuiteten för den lokala arbetskraften. Detta innebär nya utmaningar i att kunna rekrytera RiB och i att finna ett nytt förhållningssätt till dem som skall förse räddningstjänsten med lämpliga medarbetare. Räddningstjänsten måste kunna övertyga lokala arbetsgivare om vikten av att ställa personal till förfogande. Det kräver en tät och nära dialog och gott samarbete. Räddningstjänsten måste kunna erbjuda något tillbaka och göra det attraktivt att tillåta de anställda att delta i RiB verksamheten. Räddningstjänsten är en del av den kommunala verksamheten och kommunerna är ofta en stor arbetsgivare på mindre orter. Här kan samarbetet bli bättre och tydligare. Lagstiftningen medger inte heller dubbelanställningar och detta behöver förändras. Nationell rekryteringskampanj Svensk räddningstjänst består av en blandning av kommunalförbund och kommunala räddningstjänster. Storleken på dessa varierar betydligt, alltifrån organisationerna i våra största städer till dem som finns som egna kommunala räddningstjänster i våra mindre kommuner. Förutsättningarna och resurserna hos räddningstjänsternas organisationer skiljer sig därför mycket åt. Dock finns idag inget nationellt stöd för räddningstjänsten när det gäller rekrytering. Det är ett kommunalt ansvar att lösa rekrytering av personal, men någon form av nationellt stöd för rekrytering är önskvärt och behövligt. Detta gäller för såväl större som mindre organisationer. 5

Det finns flera goda exempel på nationella kampanjer, exempelvis försvarsmaktens rekryteringskampanjer eller danska beredskapsförbundets nationella stöd för rekrytering av deltidsbrandmän. Här är den samlade uppfattningen från konferenserna att det behövs samordning och stöd i ett nationellt perspektiv. Ståndpunkten är att det blir mer effektivt om det sker samordnat. 3.1.2 Anställningsförhållande Flexibel beredskapsförläggning Tidigare har veckoberedskap varit en form som har fungerat bra för alla parter. Idag är kraven på mer flexibla lösningar högre från både arbetstagarnas och huvudarbetsgivarnas sida. Möjligheten att endast ha dagtidsberedskap under arbetstid hos sin ordinarie arbetsgivare är idag inte reglerad i RiB avtalet. Svårigheter finns också när det gäller övning och utbildning som sker kvällstid. De anställdas livssituation ser idag många gånger annorlunda ut jämfört med tidigare. Vissa både bor och arbetar på orten, men många bara bor eller bara arbetar där. Vissa jobbar skift med olika möjligheter till beredskap. Andra får endast ha sin beredskapsvecka för huvudarbetsgivaren och kan inte bidra mer trots att de är tillgängliga för beredskap. Familjesituationen kräver mer än den gjort tidigare. Stor flexibilitet behövs både från arbetsgivare och från arbetstagare för att kunna skapa ett fungerande schema. RiB anställning hos huvudarbetsgivare Ett problem som har nämnts under konferenserna är det som gäller dubbelanställningar. Räddningstjänsten är liksom flera andra verksamheter på orten en kommunal verksamhet. Många gånger är det kommunen som är den största arbetsgivaren på dessa orter. Här finns en stor möjlig rekryteringsbas. På grund av begränsningen vad gäller dubbelanställningar kan dock inte räddningstjänsten rekrytera bland dessa personer. Däremot kan räddningstjänsterna som kommunalförbund rekrytera bland kommunernas anställda, då de inte räknas som samma arbetsgivare. Det lokala kommunala samarbetet skulle kunna fungera bättre på många platser om man samrekryterade till tjänster. De som är arbetslösa och vill delta som RiB avskräcks från detta då de förlorar sin dagersättning vid larm. Detta gäller även om den tid som åtgått för larmet är liten, kanske bara någon timme. Det innebär att en arbetslös riskerar att förlora en stor del av arbetslöshetsersättningen mot en ganska blygsam lön från räddningstjänsten. Ansvaret och kostnader för arbetsskador och rehabilitering måste förtydligas. Idag drabbas huvudarbetsgivaren av kostnader och ansvar för skador, sjukdomar och sjukskrivningar som härrör från tjänsten som RiB. Det uttrycks att räddningstjänsten har ett delansvar, men omfattning och fördelning är otydligt. Huvudarbetsgivaren får stå för hela kostnaden. Det gör att hanteringen av sjukskrivningar blir svårarbetat, skapar missnöje hos huvudarbetsgivaren och försvårar möjligheten att rekrytera RiB hos företaget igen. 6

RiB avtalet RiB avtalet är gammalt och behöver förtydligas. Både arbetsgivarorganisationen och de fackliga parterna är överens om detta. Arbetet pågår mellan parterna. Konferensdeltagarna ser inte ersättningsfrågan i avtalet som det största problemet. Det är inte bara pengar som avgör om man söker till RiB. Flexibiliteten i avtalet är låg, det kan tolkas olika och det reglerar endast larm och övningstid. 3.1.3 Utbildning Utbildningsnivåer Traditionellt har räddningstjänsten byggt sin organisation utifrån modellen med en grupp på 1+4, det vill säga att ett befäl och fyra brandmän har beredskap. Detta är grunduppställningen som behövs för att kunna utföra invändigt arbete som kräver rökdykning i samband med brand i byggnad. Bemanningen idag har dock förändrats. Orsaker kan vara rekryteringsproblem eller ekonomiska problem. Många har tvingats minska personalstyrkan till olika nivåer, alltifrån en person i styrkan till 1+4 eller fler. Ny teknik och nya arbetssätt har möjliggjort detta. En styrka som underskrider 1+4 kan idag inte genomföra en rökdykning, utan måste välja andra metoder. Dagens RiB utbildningar bygger på att använda metoden rökdykning vid brand i byggnad och är utformade därefter. Styrkeuppbyggnad ser dock annorlunda ut i landets olika RiBorganisationer. Om den sökande till utbildningen Räddningsinsats skall ha behörighet förutsätts att MSBs kursplan för preparandutbildning har följts. En RiB avses i den traditionella rollen kunna utföra samma arbetsuppgifter oavsett lokala förutsättningar. Ett ökande antal arbetsuppgifter och fler arbetsmiljökrav gör det svårare att tillgodose det löpande utbildningsbehovet. Förutom den ordinarie övnings och materialvårdstiden ökar kraven på RiB att närvara vid nya utbildningar, övningar och certifieringar. I framtiden måste vi anpassa utbildningsbehovet utifrån lokala förutsättningar. I MSBs utbildningsråd pågår en diskussion om hur framtidens RiB utbildningar kan anpassas efter lokala önskemål, med interaktiv utbildning och med olika valbara block. RiB utbildning och kompetensutveckling RiB organisationerna har tidigare kunnat behålla sin personal under lång tid och personalomsättningen har varit låg. Detta har förändrats på grund av större rörlighet på arbetsmarknaden samt ökande krav från huvudarbetsgivare och i familjesituationen. Därför ökar utbildningsbehovet. Upplevelsen är att MSB inte har kunnat tillgodose det ökande behovet och kön till utbildning blir längre. MSB har utökat antalet utbildningsplatser för att möta behoven som finns, men därmed också halverat sitt ekonomiska utbildningsstöd för utbildningen Räddningsinsats. Detta innebär ökade utbildningskostnader för kommunerna. Här är deltagarnas uppfattning att ekonomiska medel bör tillföras myndigheten, så att den har möjlighet att tillgodose behovet av utbildningsplatser, utan att öka kostnaderna för kommunerna. 7

Det finns även en uppfattning bland räddningstjänsterna att kvaliteten på utbildningen skiljer sig åt emellan skolor som levererar kursen Räddningsinsats. En förbättrad kvalitetssäkring av kurserna är önskvärt. Ansvarsfördelning för utbildning och kompetensutveckling Ett fåtal skolor skall tillgodose utbildningsbehovet som finns. För många räddningstjänster är de långa avstånden till närmaste skola ett problem. Elever får heller inte alltid plats på den skola som ligger närmast vilket innebär extra långa resor. MSB har försökt att tillgodose den sökandes behov, men det har många gånger inte varit möjligt. Ett möjligt komplement skulle kunna vara distansutbildningar och önskemål om interaktiva webutbildningar har förts fram. Ett annat förslag är att fler räddningstjänster ska få möjlighet att utföra kvalitetssäkrade kurser för MSBs räkning. Framförhållning inför utbildning Något som upplevs negativt är bristen på framförhållning inför kommande kurser. Räddningstjänsterna har ett stort behov av att kunna planera sin verksamhet i god tid, i synnerhet beroende på den personalomsättning som råder. Ett stort antal kompetenser skall säkerställas varje dygn året runt varför planering av utbildningar måste ske med god marginal. För individen är framförhållningen viktig både vad gäller privat planering och inte minst att huvudarbetsgivaren ställer krav på det. Exempelvis kräver många huvudarbetsgivare minst tre månaders framförhållning för ledighet och när detta inte kan uppfyllas tvingas eleven tacka nej till sin kursplats. Det är viktigt att kursstart överensstämmer med de datum som angivits i inbjudan. Flexibla utbildningslösningar RiB utbildningen är som nämnts till stor del utformad utifrån en styrka på 1+4 med en enhetlig utbildning, där eleven genomgår samma utbildning oavsett hur den lokala organisationen ser ut. RiB verksamheten finns i hela landet och storleken varierar, från de stora kommunalförbunden till de små kommunala räddningstjänsterna. Därmed varierar också riskbilden, typ av olyckor samt olycksfrekvensen. Behovet av utbildning samt kompetens hos den anställde ser därför olika ut. De flesta är överens om att det behövs en grundutbildning som gäller för alla. Däremot är önskan stor att därefter kunna skräddarsy den typ av kompetens man eftersträvar och har behov av, exempelvis genom att välja olika utbildningsmoduler eller utbildningsblock. 8

3.1.4 Organisation Anpassning av fordon och tekniska hjälpmedel Nya metoder och ny teknik gör det möjligt att gå ifrån det traditionella tunga släck och räddningsbilskonceptet och införa andra typer av fordonslösningar. En sådan lösning kan vara en så kallad FIP enhet, det vill säga en enhet med en första insatsperson. Den finns idag inom många RiB organisationer. FIP är oftast ett befäl, men kan också vara en brandman som utgår från den plats hon eller han befinner sig på. FIP är utrustad med ett mindre fordon anpassat för de arbetsuppgifter som kan påbörjas direkt vid framkomst. Mindre släck och räddningsfordon som kan framföras på B körkort är också något som kommer allt mer. Det krävs ett C körkort för tunga brand och räddningsfordon. Att ta ett C körkort är en lång och dyr process där oftast den lokala organisationen får stå för kostnaden. C körkortsutbildningen hanterar inte de situationer som en förare av ett utryckningsfordon utsätts för. Det finns därför både behov och önskemål om någon form av grundläggande webbaserad utbildning som är möjlig att anpassa efter lokala förutsättningar. Framtidens organisation Framtida organisationer kommer sannolikt att bestå av andra flexibla lösningar än idag. Ett ökat samarbete med andra organisationer är nödvändigt. Sådana lösningar finns redan på vissa ställen. Där gör exempelvis vaktbolag, hemtjänst eller andra organisationer en första insats. Olika samarbetsformer, som till exempel förbund eller genom andra avtal, kan vara framgångsrika. Mer forskning och utveckling kring fler släckmetoder kan ge fler alternativ än metoden rökdykning. Differentierad förmåga Diskussioner har förts under konferenserna om att förmågan bör kunna variera över dygnet. Riskbild, lokala förutsättningar, tid på året och larmfrekvens är några faktorer som styr behovet. Enligt Lag (2003:778) om skydd mot olyckor är det upp till kommunen att sätta ramar och definiera förmågan i sitt handlingsprogram. 3.2 Förslag till lösningar för identifierade frågeställningar 3.2.1 Rekrytering Allmänheten behöver få mer kunskap och insikt om vad RiB innebär och står för. En tydligare benämning istället för RiB vore önskvärt. Ett sätt att öka kunskapen om RiB kan vara en bred nationell kampanj. En gemensam hemsida likt Danmarks beredskapsförbunds sida är en väg. Användning av nya sociala medier tror vi skulle bidra till att nå ungdomar i högre utsträckning. 9

MSB föreslås skapa ett informationspaket för RiB rekrytering samt bidra med kontaktpersoner som kan bistå med stöd vid lokala rekryteringar. Företag skulle kunna erbjudas skattelättnader eller andra förmåner när de anställer personer för RiB. 3.2.2 Anställningsförhållande Ett nationellt forum där man har möjlighet att ta del av olika beredskapslösningar bör finnas. Förändringar i arbetslagstiftningen bör genomföras för att möjliggöra kombitjänster i form av dubbelanställning och dessutom medge bisyssla hos arbetsgivaren där man har sin huvudanställning. Vid arbetslöshet ska RiB vara undantaget A kassans regler. Ett nytt RiB avtal som är anpassat till dagens och morgondagens förhållande behövs. Alla former av arbetsuppgifter behöver täckas i avtalet. Beredskapsersättning bör baseras på timmar och inte på vecka. Ett nytt avtal måste vara mer flexibelt till gagn för både arbetstagare och arbetsgivare. Ansvar och kostnader för sjukskrivning och rehabilitering måste förtydligas. Det är rimligt att den part tar kostnaden där skadan eller bakgrunden till sjukskrivningen har uppstått. 3.2.3 Utbildning Räddningsinsats måste utgå från en basförmåga och en flexibel organisation, där bemanningen kan vara en person eller fler. Utbildningen kan kompletteras efter lokala behov, exempelvis med rökdykning eller annan släckmetod. Dessa läggs i block i direkt anslutning till basutbildningen. Det bör möjliggöras att fler lokala räddningstjänster kan genomföra utbildningen Räddningsinsats men även vidareutbildningar, som kvalitetssäkras av MSB. Fler platser för kurserna behövs och organisationen ska kunna anmäla behov utan att namnge platser. MSB bör upprätta en nationell plattform där distansutbildning kan bedrivas och även kvalitetssäkras, enligt den befintliga plattformen, där certifieringen av räddningsvärn idag bedrivs. Mer pengar måste komma in i utbildningssystemet för att inte öka belastningen för utbildningskostnader hos kommunerna. Det bör finnas ett nationellt register, där alla räddningstjänster löpande registrerar när man anställer RiB och när de har gått sin preparandutbildning. Då kan MSB direkt se hur stort utbildningsbehovet är och hur det kommer att se ut de närmaste åren. 3.2.4 Organisation En enhetlig nationell förarutbildning för utryckningskörning behöver skapas, gärna i webbaserad form, som räddningstjänsterna kan använda lokalt. IVPA/sjukvårdslarm är en arbetsuppgift som kan genomföras av räddningstjänsten, men den bör vara reglerad genom avtal. 10

Det är önskvärt att MSB är mer drivande när det gäller att samla in erfarenheter från ny teknik och nya metoder. En form kan vara en erfarenhetsbank för landets räddningstjänster. 4 DISKUSSION För närvarande finns i Sverige inget bra forum där RiB verksamheten diskuteras och utvecklas. Det arbetet bedrivs och pågår lokalt hos räddningstjänsterna. Svensk räddningstjänstberedskap består övervägande av RiB eller så kallad deltid och så gott som alla räddningstjänster i landet har RiB verksamhet. Trots detta inriktas forum, konferenser och andra nationella arenor för räddningstjänstfrågor oftast mot heltidsverksamheten. Gemensamt arbete på nationell nivå är litet och räddningstjänster i Sverige upplever att draghjälp från myndigheternas sida att stötta i dessa frågor saknas. Vi ser behovet av kontinuerligt arbete på nationell nivå, där vi med gemensamma krafter kan driva utvecklingen framåt och hjälpa varandra att säkerställa verksamheten. Både nationella myndigheter och de kommunala verksamheterna bör ingå i detta arbete. Förutsättningarna hos räddningstjänsterna i landet skiljer sig åt. Efter tre konferenser kan vi konstatera att vi till stor del är enade i uppfattningen om hur problembilden ser ut och vad vi ser som möjliga lösningar för att säkerställa en fortsatt acceptabel nivå för svensk RiB verksamhet. Vi har med denna sammanfattning ett samlat dokument som beskriver hur RiB fungerar idag och vad som krävs för att kunna leverera trygghet till Sveriges befolkning i framtiden. En samlad bild har tidigare saknats. Vi kan konstatera att samhället ser annorlunda ut idag jämfört med tidigare. Förändringarna finns på flera plan. Samhällsstrukturen har förändrats vilket påverkar hur människor lever och arbetar på mindre orter där RiB finns. Arbetstillfällena är betydligt färre idag på dessa orter. Många mindre samhällen har blivit pendlarsamhällen där människor bor, men inte arbetar. Familjesituationen har förändrats så att båda föräldrarna tillsammans tar ett större gemensamt ansvar för hem och familj. Livssituationen är för många stressigare idag. Företagen har inte samma möjligheter som tidigare att kunna släppa iväg sin personal vid larm. Tidigare var det något av ett hedersuppdrag att vara medlem i den lokala deltidskåren. De som anställdes stannade länge, ofta till sin pension. Idag har de flesta räddningstjänster mer eller mindre svårt att hitta personer som både är intresserade, lämpliga för jobbet och som kan vara tillgängliga. Vi kan inte påverka hur samhället förändras, men vi kan påverka möjligheterna och förutsättningarna för dem som idag vill arbeta som RiB. Det gäller dels rekryteringen av lämplig personal och dels att få personalen att vilja stanna och fortsätta i den karriären. Det kräver både tid och pengar att få en ny person redo att gå in i rollen som RiB. Att den allmänna trenden går mot kortare anställningar får vi acceptera, men vi behöver också förenkla hanteringen av nyanställning. Vi kan inte heller bestämma över lokala arbetsgivare som är en viktig part i rekryteringen. Däremot kan vi försöka motivera dem att vilja låta sin personal ta en RiB anställning. Lokalt har vi ett stort ansvar att informera om verksamheten och vikten av att ha en fungerande räddningstjänst på orten. Vi behöver vara tillmötesgående och flexibla i 11

schemaläggning och beredskap och ta huvudarbetsgivarens önskemål på allvar. I detta ligger också problematiken med sjukskrivningar och rehabiliteringsansvar för huvudarbetsgivaren när skadan uppkommit som RiB anställd. Huvudarbetsgivaren får då ta en kostnad för en skada som de inte har ansvar för. Gränsdragningen för ansvaret är ofta oklar. Ansvaret vilar på bägge parter i olika omfattning beroende på situationen. En anställd som försvinner ur produktionen, om än för kortare tidsperioder vid larm, är en förlust för huvudarbetsgivaren. Det är intressant att undersöka om vi kan kompensera detta på annat sätt. Detta tror vi är en fråga som skall hanteras på nationell nivå. Den lokala räddningstjänsten har ansvaret för rekrytering, men det står klart att det finns ett stort behov och önskemål om stöd nationellt. Danska beredskapsförbundet har varit en stor inspirationskälla. Någon form av liknande svensk lösning är efterfrågad. En nationell hemsida med samlad information och hjälp för rekrytering tror vi kan bidra. Stöd kan även vara i form av informationsresurser, både medialt och som informationsmaterial. Vi kan även konstatera att kunskapen i samhället om RiB är låg. Få utanför räddningstjänstens organisation vet vad RiB står för och hur RiB fungerar. Det finns en stor potential i att utveckla varumärket för den delen av räddningstjänsten. Om kunskapen ökar så bör rekryteringen underlättas. Problematiken i anställningsförhållanden känns igen hos alla deltagare. Dessa frågor har starka kopplingar till rekryteringssvårigheter. Ledordet är flexibilitet, både för arbetsgivare och för arbetstagare. Detta gäller allt ifrån hur beredskap skall förläggas till planering av övningsverksamhet och utbildningsinsatser för personalen. Det nuvarande avtalet ger små möjligheter. Dessutom vill räddningstjänstens RiB verksamhet utvecklas inom aktiviteter som inte är kopplade till utryckning, det vill säga arbetsuppgifter som berör olycksförebyggande samt information till företag och invånare. Ett nytt avtal behöver ta hänsyn till hur räddningstjänsten vill arbeta i framtiden för ett säkrare och tryggare samhälle. Stor frustration uttrycks över att kommunen, som är en stor arbetsgivare och som har potentiell RiB personal, inte tillåts bidra på grund av problematiken med dubbelanställningar. Även när det gäller utbildning är flexibilitet tillsammans med god framförhållning centralt. Konferenserna har gett tydliga signaler på att behovet av utbildning har förändrats under senare tid. RiB verksamheten är betydligt mer komplex än heltidsverksamheten. Det märks på hur beredskapsplaneringen ser ut, hur bemanningen är utformad och vilken teknik som används. Behovet av de anställdas kompetens skiljer sig därför åt. Den utbildning som erbjuds är dock likformad. Vi skulle önska ett smörgåsbord av utbildningar, där man kan skräddarsy kompetensen efter det lokala behovet. Detta överensstämmer också bättre med lagens utformning, där räddningstjänsten skall vara dimensionerad och övad med hänsyn tagen till lokala förhållanden. Detta är påbörjat och man bedriver ett arbete där dessa frågor diskuteras. Vi tror att det finns en utvecklingspotential i ökat samarbete med andra aktörer på marknaden, exempelvis vaktbolag, hemtjänst, utbildade civila första insatspersoner och liknande. Det finns redan exempel på detta, bland annat sms tjänsten för hjärtstopp. 12

Att från myndighetens sida ha en god framförhållning och tillräckligt många utbildningsplatser vad gäller utbildningar är en fråga som måste tas på stort allvar. Räddningstjänsterna har samma bild av hur man upplever situationen. Bristen på planering eller den ibland mycket korta framförhållningen inför kommande utbildningar ger stora bekymmer både för den enskilde, för räddningstjänsterna och för de företag som bidrar med elever till kurserna. Räddningstjänsterna har stor respekt för att MSB har ett svårt uppdrag i att utforma och planera utbildningar där alla skall vara nöjda, men det finns fortfarande brister. Finansieringen av tillräckligt många utbildningsplatser måste säkras genom att medel skjuts till, inte genom att halvera bidraget till kommunerna. Organisationsformen för framtidens RiB har också diskuterats. Vi ser att bemanningen kommer att variera ännu mer, alltifrån den enskilda individen till de större styrkorna. Samarbetet med andra aktörer kommer troligen att öka. Tekniken i form av nya släcksystem, släckmedel och nya typer av fordon kommer att fortsätta utvecklas. Detta medför nya lösningar även för beredskap. Beredskap över dygnet förändras sannolikt så att bemanningen utformas efter den lokala riskbilden. Behovet av C körkort är något som belastar räddningstjänsternas ekonomi, men samtidigt är det ett absolut krav att ha tillgängliga chaufförer. Räddningstjänsterna tar stort ansvar genom att försöka hitta andra fordon där kravet på C kort inte behövs. Utifrån teknik och behov av släckvatten tvingas man dock ofta välja de traditionella lösningarna för släckbilar. Då utvecklingen inte tyder på att kravet på C behörighet kommer att slopas är det ändå viktigt att räddningstjänsterna kan erbjudas en kompletterande enhetlig nationell utbildning för utryckningsförare, som kan genomföras på lokal nivå. Många utmaningar som beskrivs är gemensamma i hela Sverige. Vi hoppas att konferensserien är en början på en stadigvarande samverkan inom svensk räddningstjänst för RiB frågor och dess utveckling. Detta bör omfatta årligen återkommande träffar i någon form och en arena eller plattform för samverkan och informationsutbyte i det dagliga arbetet. Vi tror att myndigheterna i form av MSB och Sveriges kommuner och landsting, som styr vår verksamhet, behöver fokusera på denna del av räddningstjänsten och i samverkan med räddningstjänsten driva frågor och utveckling framåt. I denna sammanfattning riktas en del kritik mot vissa myndigheter. Svensk räddningstjänst har dock ingen annan uppfattning än att vi tillsammans måste hjälpas åt att lösa de svårigheter vi ser. Ibland behöver obekväma frågor tas upp för att bli belysta. Vi välkomnar en gemensam kraftansträngning för att hitta nya vägar och lösningar. 13