Emotionerna bakom uniformen

Emotionerna bakom uniformen En kvalitativ studie om polisers emotioner i arbetet Emotions behind the uniform A qualitative study of police officers emotions at work Valentina Selimi Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Sociologi 180 hp Annika Jonsson Anna-Lena Haraldsson 2014-07

Abstrakt Syftet med den här undersökningen är att lyfta fram och beskriva vilka känslor som uppstår från polisers sida i deras dagliga arbete som poliser. Hur påverkas de av de känslor som uppstår i yrkesrollen och hur hanterar de dessa? För att undersöka detta utfördes kvalitativa intervjuer med tre poliser. Den insamlade empirin analyserades sedan utifrån teorier samt tidigare forskning inom emotionssociologi och även utifrån polisens årsredovisning. Resultatet för det emotionella arbetet visar på att poliserna överlag är nöjda med sitt val av yrke. De får handskas med många olika känslor beroende på situation med mera. Det kan vara känslor som berör belastningar av olika slag, både fysiskt och psykiskt, rädsla, stress, osäkerhet men framförallt känner de mest positiva saker inför sitt arbete. Det kan vara glädje, entusiasm, spänning, förtroende, stöd, trygghet och givande saker. Vidare framkommer det även att polisyrket är ett sådant yrke som som kopplar starka band mellan individen och yrkesrollen, det vill säga polistiteln. Vilket innebär att oavsett hur en person mår eller påverkas av sitt arbete, måste denne i yrket som polis genom träning och erfarenhet lära sig att hantera det. Ibland även stänga ute saker om det krävs. Träning är en stor del av det som utgör poliser, både innan man börjar arbeta och under arbetet. De tränas ständigt till hur de som poliser ska förhålla sig, det kan vara saker om hur man ska bemöta människor och klara av olika mötessituationer. Den kollektiva gemenskapen och samhörigheten med kollegorna och arbetsgruppen är mycket viktigt för trivsel, stöd och för det emotionella arbetet.

Innehållsförteckning 1 Inledning... 5 1.1 Bakgrund... 5 1.2 Poliser i deras yrkesroll... 6 1.3 Syfte och frågeställning... 8 1.4 Disposition... 8 2. Teoretisk referensram... 9 2.1 Bakgrund... 9 2.2 Emotionellt arbete... 10 2.3 Emotionell dissonans... 11 2.4 Emotionellt lönearbete... 11 2.5 Emotionell energi... 11 2.6 Intrycksstyrning... 12 3. Tidigare forskning... 13 3.1 Yrkeskultur och identitet... 13 3.2 Hochschilds flygvärdinnor... 14 4. Metod... 15 4.1 Inledning... 15 4.2 Val av undersökningsmetod... 15 4.3 Urval... 15 4.4 Intervjuns tillvägagångssätt... 16 4.5 Etiska överväganden... 17 4.6 Transkribering och kodning av intervjumaterialet... 17 4.7 Validitet och reliabilitet... 18 5. Presentation och analys av resultat... 19 5.1 Vilka känslor uppstår och hur påverkas våra poliser?... 19 5.2 Analys kopplat till teoretisk referensram... 19 5.3 Emotioner... 20 5.4 Bearbetning av känslor... 21 5.5 Trivsel och inflytande... 23 5.6 Analys kopplat till tidigare forskning... 25

5.7 Intrycksstyrning... 26 6. Diskussion och slutsatser... 28 6.1 Slutsatser... 28 6.2 Avslutande diskussion... 29 Källförteckning... 31 Bilaga 1.32 Bilaga 2.33

1 Inledning 1.1 Bakgrund Polisen utgör en viktig funktion i vårt samhälle eftersom de dagligen fattar beslut som påverkar människor på ett eller annat sätt. Deras arbetsuppgifter är bland annat att öka tryggheten och minska brottsligheten i samhället (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04- 07). Allmänheten har oftast övergripande förväntningar på polisväsendet, den största är upprätthållande av allmän ordning, vilket sker genom delegering i gällande rätt (Granér 2004). Uppsatsen fokuserar på att beskriva och lyfta fram polisers emotionella arbete och känslor i deras yrkesliv. Intresset ligger i hur poliser upplever sitt arbete, de känslor som uppstår och hur de hanterar dessa. För att få svar på dessa frågor har jag, förutom att utgå ifrån en kvalitativ undersökningsmetod med intervjuer som grund, även använt mig av litteratur och tidigare forskning inom ämnet. Den tidigare forskningen kommer att användas för att visa på en djupare och bredare inblick i det som poliser dagligen konfronteras med. Undersökningen skall även visa hur poliser tänker, beter sig och varför. Eftersom jag har valt att skriva om polisers subjektiva upplevelser av att arbeta som polis kommer jag även att utgå från emotionssociologi, som är en gren inom sociologin som studerar emotioner, vilka betraktas som betydelsefull för att förstå och förklara sociala skeenden (Dahlgren & Starrin 2004). Emotioner är olika känslor som människor upplever på olika sätt, ex. ilska, glädje, rädsla, stolthet, skam, förälskelse etc. (Dahlgren & Starrin 2004). Vidare menar Dahlgren & Starrin (2004) att emotioner ger besked om hur relationer mellan människor och till samhället ser ut i helhet. Detta innebär att emotioner spelar en stor roll vid social interaktion. 5

1.2 Poliser i deras yrkesroll Det här avsnittet kommer att lyfta fram fakta om polisorganisationens verksamhet och dess funktioner. Syftet med denna del i uppsatsen är att ge läsaren en större förståelse för syftet med uppsatsen. Idag är polisen en av de största statliga verksamheterna med nästan 27 000 anställda. Organisationen är indelad i en central nivå och en lokal nivå. Polisen i Sverige lyder under justitiedepartementet och består av den centrala Rikspolisstyrelsen, som är en förvaltningsmyndighet och utövar tillsyn över polisväsendet. Rikspolischefen är ansvarig för verksamheten och utses av regeringen (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04-07). Säkerhetspolisen (SÄPO) ansvarar för att bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen men främst för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. Rikskriminalpolisen (RKP) leder Sveriges kamp mot den grovt organiserade brottsligheten, nationellt och internationellt. Ytterligare ett organ är statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) som är ett opartiskt expertorgan och utför laboratorieundersökningar av spår från brottsplatser åt rättsväsendets myndigheter. På lokal nivå finns 21 polismyndigheter som utgörs av ett polisdistrikt i varje län. Inom varje polisdistrikt finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten i området. Det är länspolismästaren som är chef för polismyndigheten. Polishögskolan ansvarar för grundutbildningen av poliser och för vidareutbildning av poliser och civilanställd personal (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04-07). Fakta: Polisen har 26 891 anställda (dec 2009). 19 144 är poliser och 7 747 civila. Andelen kvinnor är totalt 39 procent - bland poliserna 26 procent och bland civilanställda 70 procent. Andelen anställda med utländsk bakgrund är 6,7 procent. Polismyndigheten i Stockholm är störst med 6 860 anställda. Polismyndigheten i Gotland är minst med 138 anställda. Under 2009 förbrukade polisen anslag motsvarande cirka 18 000 miljoner kronor. Under 2009 anmäldes 1,47 miljoner brott. Under 2009 antogs 656 som sökte till polisutbildningen. Källa: Polisens årsredovisning 2009 (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04-07) 6

Utifrån de krav som samhället ställer ska polisverksamheten vara beredd på att ständigt anpassa sig till samhällets efterfrågan. Detta innebär också att polisarbetet har ständiga uppdrag med en stor variation i en mängd olika miljöer. Polisarbetet innebär främst att minska brottsligheten och säkra tryggheten i samhället, detta gör de genom en mängd olika arbetssätt som är gemensamma i hela landet (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04- 07). Mycket av den dagliga verksamheten bedrivs inom den lokala närpolisen men man använder sig av samma nationella taktiker i hela landet. De gemensamma arbetssätten är bastaktik och särskild polistaktik. Bastaktik används vid vardagsingripanden ute på fält, det vill säga av poliser i yttre tjänst. Särskild polistaktik används däremot när polisen har att göra med större folksamlingar ex. vid demonstrationer. Målet är att förbygga arbetet och förbättra metoder för att undvika konfrontation och konflikter. Genom öppenhet och kommunikation ska dessa arbetssätt och taktiker underlätta och öka polisens möjligheter till att agera rättssäkert, minska risken för våld och öka säkerheten för alla inblandade (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04-07). Det finns tre olika förhållningssätt som poliser måste utbildas i inom de olika taktikerna, dessa är mentalt förhållningssätt, kommunikativt förhållningssätt och taktiskt förhållningssätt. Detta innebär att poliser måste lära sig att hantera stress som kan komma att uppstå i olika situationer dels för sig själva men även att minska oroligheter och stress hos andra. Vidare får poliser lära sig konflikthantering, det vill säga att de ska kunna agera för att undvika eller att konflikter förvärras och även kunna trappa ner konflikter vid behov. Inom det tredje förhållningssättet får poliser träna sig i att avgöra de möjligheter och begränsningar de har när det gäller att upptäcka, bedöma och reagera på händelser i olika situationer. Det kan till exempel handla om situationer som att bedöma den miljö de arbetar i eller att söka efter en misstänkt brottsling (www.polisen.se 2010-11-15, 2014-04-07). 7

1.3 Syfte och frågeställning Syftet med den här undersökningen är att lyfta fram och beskriva vilka känslor som uppstår från polisers sida i deras dagliga arbete som poliser. Hur påverkas de av de känslor som uppstår i yrkesrollen och hur hanterar de dessa? Jag vill genom att undersöka detta lyfta fram och få en större förståelse för den enskilda polisen som dagligen möter en mångfald människor samt att få inblick i människan och känslorna bakom polisuniformen. För att lyckas med detta kommer jag att begränsa mig till poliser som jobbar på yttre fält, då det är de som främst stöter på en mängd av olika människor och situationer. Jag hoppas att efter att ha gjort den här undersökningen kunna tillföra djupare förståelse för polisers emotionella arbete i yrket som polis. Mina övergripande frågeställningar i den här undersökningen är: 1. Vilka känslor uppstår det hos poliser på yttre fält i deras dagliga arbete som polis? 2. Hur påverkas de av de känslor som uppstår i yrkesrollen och hur hanterar de emotionellt arbete? 1.4 Disposition Efter den inledande delen kommer jag nu i kommande avsnitt beröra avsnitt 2, där jag kommer att lyfta fram den teoretiska referensram som jag har valt i min undersökning, jag skall i detta avsnitt förklara olika teorier som berör emotioner/känslor. I avsnitt 3 kommer jag att beröra tidigare forskning, som innebär att jag utifrån vald litteratur, förklarar vad yrkeskultur och identitet innebär i polisyrket. Efter det kommer jag i avsnitt 4 att gå igenom mitt metodval, här kommer jag att utförligt redogöra för hur jag har gått tillväga med min metod, datainsamling och urval m.m. Därefter i avsnitt 5 skall jag redogöra för presentation och analys av resultat. Slutligen, i avsnitt 6, kommer jag att redogöra för avslutande diskussion och slutsatser. 8

2. Teoretisk referensram 2.1 Bakgrund Jag har valt att undersöka polisers känslor i arbetet på yttre fält. Arbetet kommer att utgå ifrån emotionssociologi med tillhörande begrepp och behandlas längre ned i detta avsnitt. Emotioner är mycket omfattande och kan innebära många känslor och mönster (Dahlgren & Starrin 2004). Dahlgren & Starrin (2004) menar att många former av mänskliga beteenden skulle vara obegripliga om vi inte betraktade dem genom emotioner av olika slag, t.ex. så kan krig och våld inte förklaras och förstås om inte vi beaktar emotioner så som ilska, hat och rädsla. Vi kan inte heller förstå och förklara psykisk ohälsa, som depressioner om vi inte använder oss av emotionerna skam, förnedring och kränkning. När man associerar känslor till privata bekymmer eller samhälleliga problem blir det lättare att förstå och förklara olika skeenden menar Dahlgren & Starrin (2004). Eftersom området inom emotioner är mycket omfattande kommer jag att begränsa mig till hur känslor så som ilska, glädje, trivsel, rädsla, stress etc. upplevs bland mina respondenter, i deras yrke som poliser i yttre tjänst. Tidigare forskning visar att det kan vara svårt att undersöka emotioner eftersom de känslor vi upplever är olika vid olika tillfällen och kan intrycksstyra och kanske ge en tillrättalagd bild av sina känslor än vad man kände då i en viss situation (Dahlgren & Starrin 2004). Detta kan komma att återspeglas även bland mina respondenter vid intervjutillfällena, vilket kan bli svårt att fånga upp just de känslorna jag är ute efter att undersöka. I den här delen skall jag ta upp några centrala teorier och begrepp som jag skall koppla till min uppsats om polisers emotioner i arbetet. Arlie Hochschild är proffesor i sociologi vid University of California, Berkley och har introducerat idéerna om känsloregler och emotionellt arbete. Randall Collins är också professor i sociologi vid University of Pennsylvania och skrivit om emotionell energi och ritualteorier. Erving Goffman, en amerikansk sociolog, introducerade begreppet intrycksstyrning, där han utgår från ett dramaturgiskt perspektiv på samhället, vilket innebär att han med hjälp av teatervärlden framställer vardagslivets samspel som framträdanden, skådespelare och publik. 9

Efter att ha gjort en jämförelse av litteraturen anser jag att Hochschilds teorier om emotionellt arbete, emotionellt lönearbete och emotiv dissonans samt Collins teori om emotionell energi kan tillämpas på polisers emotioner i arbetslivet. Teorierna berör emotioner av olika slag som vi människor upplever genom olika situationer, det är en av anledningarna som jag har valt att ha med dessa. Den andra anledningen är att teorierna kommer att belysa empirin genom att de stärker intervjusvaren och resultatet, de kommer att hjälpa läsaren att få en ökad förståelse för känslor i helhet men även polisers känslor i deras arbete, vilket är syftet med den här uppsatsen. 2.2 Emotionellt arbete Emotionellt arbete innefattar många olika begrepp men det mest förekommande är att det kan skiljas mellan ytligt (surfaceacting) och djupt (deepacting) emotionellt agerande inom den teoretiska ramverk som finns. Med ytligt emotionellt agerande menas att vi låtsas känna något som vi egentligen inte känner, t.ex. visar upp ett leende som vi vill ska ge intryck av att vi är glada fastän i själva verket egentligen inte alls är glada utan ledsna. Leendet blir då påklistrat, det är ett ytligt emotionellt arbete, som innebär att vi använder oss av t.ex. musklerna i ansiktet. Vid djupt emotionellt agerande är de känslor som uttrycks ett resultat av en upparbetad känsla och ett resultat av ett arbete med känslor. Om vi t.ex. intalar oss själva att det skall bli roligt att arbeta med människor kan vi successivt lyckas upparbeta denna känsla. Detta blir då resultat av att arbeta med de inre känslorna. Emotionella arbeten har tre drag gemensamma. För det första krävs att kontakten med människor sker ansikte-mot-ansikte eller röst-mot-röst. För det andra krävs att den enskilde skall kunna producera ett emotionellt tillstånd hos andra personer, t.ex. tacksamhet, trygghet eller rädsla och för det tredje att arbetsgivaren genom träning eller övervakning utövar en kontroll över den enskildes emotionella aktiviteter (Hochschild 2001). 10

2.3 Emotionell dissonans Emotionell dissonans handlar enligt Hochschild (2001) om skillnaden mellan vad vi känner och visar upp. Vi kan antingen anpassa uttrycken till känslan eller ändra känslan så att den passar det uttryck som arbetet kräver, det är den sistnämnda som vanligtvis krävs. Behärskning och kontroll av de egna känslorna i vissa lägen medför till att t.ex. människor som är i behov av polisens hjälp i det här fallet får sina behov uppfyllda. Genom att t.ex. poliser visar entusiasm fastän de egentligen inte orkar just den dagen i mötet med människor p.g.a. något som hänt dem hemma i privatlivet leder det ändå till något positivt. Människor får se entusiasm och positivt bemötande från polisernas sida och detta leder till att de själva blir entusiastiska och motiverade och orkar ta itu med problemen eller situationen som uppstår. 2.4 Emotionellt lönearbete Hochschild menar att vi ständigt hanterar våra egna men även andras emotioner i vår omgivning, eftersom olika tillfällen kräver det av oss. Vi försöker framkalla, hålla tillbaka eller förändra känslor vilket leder till emotionellt arbete (Hochschild 2001). Hochschild (2001) tar upp två olika typer av emotionellt arbete. Det är begreppen bruksvärde som innebär att människor gör det de gör för att de vill, bör eller måste göra det enligt de känsloregler och sociala utbytesregler som består i situationen, för att upprätthålla de normer och regler som präglar det sociala livet. Sedan har vi bytesvärde som innebär att det emotionella arbetet får ett bytesvärde därför att människor får betalt för att göra det. Detta blir enligt Hochschild (2001) emotionellt lönearbete. 2.5 Emotionell energi Collins (2005) teori om emotionell energi innebär att vi får energi genom interaktionen med varandra, i det här fallet för poliser blir det arbetsuppgifterna, kaffepauserna och småpratet som utförs på arbetet. Detta kallar Collins (2005) för interaktionsritualer, man har som grupp bildat ett upprepande fast mönster (ritualer) och utför det tillsammans på t.ex. arbetet. Genom att personen i fråga får emotionell påfyllning av arbetskamraterna leder det till att trivsel och prestation ökar i arbetet. För att ritualer ska kunna genomföras bör minst två personer befinna sig på samma plats och vara fysiskt placerade på ett sådant 11

sätt så att de påverkar varandra genom sin närvaro, detta kan t.ex. synas på konserter, fotbollsmatcher eller liknande (Collins 2005). Vidare menar Collins (2005) att deltagarna måste dela en gemensam sinnesstämning eller upplevelse och att den gemensamma uppmärksamheten ska vara fokuserad på ett gemensamt objekt eller aktivitet för att ritualer ska uppstå. Detta kan vara på olika sätt men t.ex. genom att man sjunger en sång ihop etc. 2.6 Intrycksstyrning Goffman (2007) tar upp hur vi människor genom interaktionen med varandra styr intryck utifrån det han kallar för regioner och regionbeteende. Han kallar det sociala livet för teater och mötet med varandra för scen, och allt vi säger och gör på scenen är uppträdanden. Våra handlingar (uppträdanden) kan utspelas i främre regioner (frontstage) eller i kulisserna i de bakre regionerna av scenen (backstage). I den främre regionen ger människor en idealiserad bild av sig själva där man bär rätt kläder, använder de rätta orden och gesterna, ansiktsuttrycken etc. Bakom scenen, i den bakre regionen menar han att vi förbereder för våra roller, och det är här vi kopplar av efter uppträdandet. Det finns många olika typer av främre och bakre regioner, det kan vara politiska, kommersiella, sociala och yrkesmässiga (Goffman 2007). 12

3. Tidigare forskning 3.1 Yrkeskultur och identitet Yrkeskultur är ett svårfångat begrepp och kan definieras på många olika sätt. Begreppet används i dem flesta sammanhang där kulturer och organisationer kommer i anspråk. Granér (2004) lyfter fram kulturbegreppet som en del i polisforskningen, d.v.s. en beskrivning av yrkeskulturens inverkan på polisiärt tänkande och förhållningssätt. Yrkeskulturer är en uppsättning av sociala konstruktioner, de utgör socialt skapade sätt att kategorisera och värdera en gemensam verklighet (Granér 2004). Detta innebär att en grupp människor anser sig engagerade i samma slags arbete vars identitet kommer från arbetet, delar en uppsättning värden och normer med varandra. Polisers verklighet innebär att de ställs inför en serie av mångtydiga situationer som ofta kräver snabba flexibla lösningar. Vidare menar Granér (2004) att yrkeskulturen och den kollektiva gemenskap som råder bland poliser är en grundläggande riktning till vilken yrkesroll en polis kommer att inneha. Här spelar kulturen på arbetet och ens personlighet stor roll om hur man blir som polis. Yrkeskulturen i den egna gruppen, det vill säga i det arbetslag som man jobbar mest ihop med och även de turlag som man patrullerar ihop med präglas av en sammansvetsad gruppgemenskap och sammanhållning. Den interna sammanhållningen gör att poliserna ställer upp för varandra med olika saker och speciellt i hotfulla situationer, där man har enbart kollegor som man kan förlita sig på (Granér 2004). Granér (2004) som har studerat yrkeskulturens betydelse tar även upp polisens yrkesidentitet. Han framhåller att yrkesidentiteten inom polisen förstärks genom att de mestadels uttrycker att de är poliser, istället för att säga att de arbetar som polis. Att uttrycka att man är polis kan tolkas som ett tecken på att individen ser yrket som centralt i livet, då yrket används i beskrivningen av vem man är som person. Att detta förefaller inom polisyrket beror enligt Granér (2004) till stor del på att polisen tillhör en yrkesgrupp som har allmänhetens förväntningar på sig. En polis ska både bete sig och agera på ett specifikt sätt och att frångå detta förväntade beteende kan bli svårt. 13

3.2 Hochschilds flygvärdinnor Hochschild (2003) har gjort en studie där hon behandlar flygvärdinnors känslor i arbetet och arbetsvillkor överlag. I studien framgår det att flygvärdinneyrket är ett extremfall för kommersialiserat känsloarbete där de inte bara får arbeta med service utan även måste tänka på att leva upp till de standardiserade kraven på vikt, utseende och klädsel. På flygbolagens internutbildningar får flygvärdinnorna strikt reglerat, intensivt och noga övervakat lära sig känslomässigt arbete. Uttrycka sådana känslor så som arbetsgivaren föreskriver (vänlighet, omtanke och tjänstvillighet gentemot passagerarna) vare sig de är genuina eller inte och undertrycka andra känslor så som irritation, nedstämdhet och ilska. Flygvärdinnorna förväntas att internalisera denna yrkesroll så att leendet inte bara blir påklistrat utan ska i någon mening vara äkta. Metoden innebär att man går så djupt in i sin roll att man använder verkliga känslor för att uttrycka sin rollkaraktär. 14

4. Metod 4.1 Inledning Jag kommer i detta kapitel redogöra för vilken undersökningsmetod jag har använt mig av i den här studien. Vidare kommer en redogörelse för hur jag har gått tillväga när jag har gjort ett urval av respondenter till mina intervjuer och även hur genomförandet och tolkningen av intervjuerna gått till. 4.2 Val av undersökningsmetod I den här undersökningen kommer jag att utgå från en kvalitativ forskningsmetod. Kvalitativ forskningsmetod passade bäst till den här undersökningen eftersom man fångar in mycket bredare och djupare datamaterial än andra metoder, man tittar på helheten. Detta lämnar även mer utrymme att som forskare få analysera och tolka alla bitar under hela undersökningens förlopp. Jag kommer att använda mig av tre intervjuer för att samla in data. Intervjumaterialet kommer sedan att ligga till grund för analysen. Under intervjuerna använde jag mig av en intervjuguide som är halvstrukturerad i ett antal teman(se bilaga 1). Dessa teman behandlar bakgrund, emotioner i arbetet och arbetet i allmänhet. Att tematisera en intervjuguide innebär att man underlättar för forskningens syfte, man håller den röda tråden och skaffar sig den kunskap som man behöver till undersökningen. Tematisering syftar på formuleringen av forskningsfrågorna och ett teoretiskt klargörande av det tema som ska undersökas (Kvale, 2009) i det här fallet är det polisers emotioner (känslor) i arbetet. 4.3 Urval För att kunna utföra min intervjustudie och få svar på mina frågor, har jag till den här undersökningen letat upp personer som arbetar som poliser. Jag tog kontakt och ringde till en polisverksamhet och frågade om de kunde hjälpa mig att hitta några poliser som var villiga att ställa upp på en intervju, som handlar om polisers emotioner i arbetet. Personen jag talade med var positiv till detta men ville att jag skulle mejla till henne 15

angående en utförligare förklaring vad undersökningen handlade om. Jag skickade in ett missivbrev(se bilaga 2) om vad undersökningen handlade om och vad jag behövde hjälp med, jag förklarade även lite kort om vad intervjufrågorna skulle beröra och att jag helst ville ha både kvinnor och män till intervjuerna. Efter ytterligare några dagar ringde min kontakt på polisen upp mig och hade hittat tre respondenter som var villiga att ställa upp, varpå jag bokade intervjutider. Respondenterna har därmed blivit strategiskt utvalda eftersom jag tydligt poängterade att jag ville ha en blandning av män och kvinnor som respondenter, p.g.a. att jag ville få en bredare syn av datamaterial till min undersökning. Sedan är det viktigt att poängtera att trots det faktum att jag ville ha en blandad population var det inte jag personligen som valde just dem respondenter jag fick, utan det var min kontakt som gjorde det urvalet, vilket i slutändan resulterade i att jag fick en kvinna och två män som urval i undersökningen ändå. Respondenterna hade en ålder på 52 år, 36 år och 32 år och var verksamma inom polisyrket 19 år respektive 2,5 och 1,5 år. 4.4 Intervjuns tillvägagångssätt Efter att bokat in intervjuerna på polisstationen, blev det nu dags för mig att gå dit och utföra dem. Jag intervjuade en person i taget dels för att det kändes lättare för min del men dels också för att respondenten skulle känna sig fri att uttrycka sig hur denne uppfattade frågorna och inte bli påverkad eller hämmad av kollegorna. När man använder sig av intervjustudier är det viktigt att ha i åtanke att respondenterna själva får bestämma intervjumiljö, detta för att respondenterna ska känna sig trygga och bekväma (Kvale, 2009). Utifrån respondenternas önskan bestämde vi att intervjuerna skulle äga rum på deras kontor i polisstationen. Efter en tillfrågan spelades intervjuerna in och utspelade sig under ca 30 minuter vardera. Då jag använde mig av en halvstrukturerad intervjuguide som var uppdelat i teman var det viktigt för mig att tänka på att ha en så öppen dialog som möjligt och detta fungerade bra. Intervjufrågorna var relativt öppna så att respondenterna fick utrymme att föra en dialog kring dem och samtidigt fångade de upp mycket av det som var mitt syfte, d.v.s. känslor. 16

4.5 Etiska överväganden När man väljer att ha kvalitativ intervjuundersökning som metod är det ytterst viktigt att tänka på dem etiska principerna, vilket innebär att man tydligt klargör för respondenterna vad undersökningen innebär och går ut på och att man frågar om tillåtelse om att spela in intervjuerna. När jag kom i kontakt med mina respondenter skickade jag ut ett missivbrev (se bilaga) där jag förklarade vad undersökningen gick ut på och redogjorde för vilka rättigheter dem har som respondenter så att dem är medvetna vad dem kan gå med på och avstå från. I denna process försökte jag att följa de forskningsetiska principerna som vetenskapsrådet (2002) presenterat i deras rapport. Dessa innefattar informationskravet, vilket innebär att man som forskare informerar deltagarna om vad forskningen innebär samt vilka möjligheter deltagarna har. Samtyckeskravet, innebär att man redogör för att deltagare har rätt att bestämma över sin medverkande, och kan därmed hoppa av när dem vill. Konfidentialitetskravet, innebär att uppgifter om deltagare ska bevaras konfidentiellt och bevaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet, innebär att uppgifter som samlats in om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål. Jag frågade deltagarna utförligt om det var okej att jag spelade in intervjuerna när jag kom till polishuset samt förklarade att det enbart var i forskningssyfte och att materialet skulle förstöras när jag blev färdig med undersökningen. Jag talade om att deras namn skulle fingeras och förbli konfidentiella för att skydda deras integritet. Intervjuerna spelades in med en diktafon. 4.6 Transkribering och kodning av intervjumaterialet Nästa steg i processen var att transkribera ut dem skriftligt. Eftersom jag spelade in intervjuerna med en diktafon blev nästa steg för mig att sätta mig framför datorn och skriva ut dem ordagrant för att sedan börja med kodningen. Efter att ha transkriberat intervjumaterialet, var det dags att börja med den öppna kodningen för att sedan skriva analys (Bryman, A. 2002). När man läser materialet om och om igen följer man ett mönster som tenderar till att man lägger märke till relevanta iakttagelser och kommentarer, som sedan ger upphov till nyckelord och teman. När man tycker att man har nått en mättnad är det dags att granska koderna som man har plockat ut till sitt huvudtema i undersökningen, då kan man göra en 17

selektiv kodning. Detta innebär att man väljer ut huvudvariabler som begrepp, kommentarer och teman som passar in med undersökningens syfte och sedan går vidare med att analysera och tolka det med hjälp av den teoretiskt referensram man har som grund i studien (Bryman, A. 2002). 4.7 Validitet och reliabilitet Validitet är att en valid mätning mäter vad den är avsedd att mäta, den mäter giltigheten i en undersökning. Frånvaron av systematiskt mätfel bidrar till att man mäter det man avser att mäta och att teoretiska och empiriska begreppen blir goda i den valida mätningen (Rosengren & Arvidsson 2002). Viktigt att påpeka är att mätningar i den här formen sker främst i den kvantitativa forskningsmetoden, där man har siffror och procent som grund i kvantitativ forskning. Därmed innebär det att jag har undersökt det jag avsåg att undersöka då jag utgår från en kvalitativ forskningsmetod. Syftet med den här undersökningen var att lyfta fram och beskriva vilka känslor som uppstår från polisers sida i deras dagliga arbete och hur de hanterar dessa och det tycker jag att jag har lyckats med. Reliabilitet innebär att de mätningar som man utfört är korrekt gjorda. Man ska undvika slumpmässiga störningar eftersom ju större eller mindre slumpmässiga mätfel man har i undersökningen leder det till att mätningen blir otillförlitlig (Rosengren & Arvidsson 2002). I den kvalitativa undersökningen innebär det att intervjuer är den process som utgör om man har uppnått att göra en god reliabilitet, då mätningar ingår i den kvantitativa forskningsmetoden. För att skapa en god reliabilitet och därmed även validitet ska man tänka på att bygga upp en intervjuguide så att det finns utrymme för allsidiga frågeställningar och öppna svarsformer och registrering (Thurén, T 2007). För att uppnå en så god reliabilitet som möjligt valde jag att använda mig av en halvstrukturerad intervjuguide med öppna frågor som lämnade mycket utrymme för respondenterna att föra en dialog kring dem, men höll mig till intervjuguiden då alla respondenter fick samma frågor. Samtidigt tillförde detta att jag som forskare kunde fånga upp mycket mer material till undersökningen. 18

5. Presentation och analys av resultat 5.1 Vilka känslor uppstår och hur påverkas våra poliser? I det här avsnittet kommer jag att besvara mina frågeställningar genom att presentera resultatet från min analys, vilket är de kodade intervjuerna utifrån respondenternas svar. Sedan kommer jag mer utförligt att applicera citat och tolkningar av det analyserade intervjumaterialet till de teoretiska begrepp som jag har haft som utgångspunkt i den här studien. Intervjupersonerna kommer att namnges som Olle, Lina och Pontus för att bevara deras anonymitet och för att förenkla för läsaren att hänga med. I den andra delen kommer jag utifrån resultatet att föra ytterligare en analys, men den kopplas till tidigare forskning. Med detta vill jag tillföra en djupare förståelse så att läsaren kan få en bredare inblick i hur polisers emotionella arbete i yrket kan uttrycka sig. Slutligen vill jag påvisa utifrån materialet hur människor med hänsyn till olika beteende - och handlingsmönster interagerar med varandra. 5.2 Analys kopplat till teoretisk referensram Erfarenheten inom polisväsendet skiljer sig mellan respondenterna i antalet år de har varit verksamma. Skillnaden är 19 år, 2,5 år respektive 1,5 år. Utifrån intervjuerna kunde man se att respondenterna hade förväntningar innan de började jobba som poliser men känner nu att arbetet i överlag stämmer överens med det dem föreställt sig innan, de är nöjda och ångrar inte sitt yrkesval. En av respondenterna klargör tydligt att han valde polisyrket för att han ansåg att det var ett spännande jobb, där han fick chansen att göra en insats i samhället och hjälpa människor. Olle: Ja, förväntningar hade man jättemycket. Delvis har det ju stämt överens men det är svårt att veta exakt från början, man vet inte hur jobbet ter sig och så. Men det har inte gjort så att jag har ångrat mig. Lina: Jag tycker att det stämmer överens med hur jag hade föreställt mig innan jag valde polisyrket. Jag är nöjd med mitt val. Pontus: Att jobba med människor var min förväntning, hade förväntat mig att det skulle vara 19

spännande att jobba som polis vilket är uppfyllt nu. Jag är nöjd med mitt val. I ovanstående del kan man se att respondenterna hade vissa förväntningar om yrket, innan dem började arbeta som poliser. Ingen av dem svarande har ångrat sitt yrkesval. Detta kan man se som ett emotionellt arbete i sig, respondenterna har redan innan de började jobba som poliser upparbetat känslan av förväntningar. Som nämnt uttryckte en av respondenterna att han kände spänning inför polisyrket. Detta skulle sannolikt, utifrån Hochschild (2002) kunna tolkas som deepacting, vilket är djupt emotionellt agerande och innebär att de känslor som uttrycks är ett resultat av en upparbetad känsla och ett resultat av ett arbete med känslor. 5.3 Emotioner Vad gäller emotionsdelen framkommer det att olika händelser påverkar respondenterna på olika sätt. Svåra situationer som dödsfall och våldtäkt påverkade respondenterna starkt. Respondenterna kunde identifiera sig med sådana situationer och personer eftersom de kände igen sig, det kunde handla om att de kanske har barn i samma ålder som de drabbade eller att de kände igen personligheterna i de personer som råkat ut för eländiga saker, vilket leder till at de tar situationer på ett helt annat sätt och detta krockar med den personliga sfären som leder till att situationen bli extra påtaglig och obekväm. Trots detta menar respondenterna att man måste förhålla sig till den yrkesroll man har, vilket även blir extra viktigt i sådana situationer. Man blir en yrkesperson och lär sig att hantera ganska mycket och då kan man inte ta till sig allting eller för mycket, för då skulle man mentalt sett rasa ihop. Vidare när jag ställer frågan om hur de upplever en utsatt situation svarar respondenterna så här: Olle: Det har hänt att jag varit rädd men inte så farligt, under de nitton åren har jag varit rädd på riktigt en gång, det var i samband med EU kravallerna. Jag tänkte mycket på hur jag ska göra för att klara av situationen för det var väldigt farligt och riskabelt. Jag kände mig spänd och nervös. Det var svårt att ha kontroll över situationen vilket gjorde att jag kände rädsla. Lina: Det är olika, men jag har inte känt rädsla på riktigt än men man kan fundera efteråt ibland. Man tänker mycket, tänk om. Men som sagt det är beroende på vilken situation. 20

Pontus: Vi tränar mentalt hela tiden på hur vi ska hantera olika situationer, och jag tänker hela tiden på att hur jag kan bäst hantera en situation. Vi diskuterar alltid innan vi agerar eller griper någon och vi har även planer på hur vi ska agera om en viss situation uppstår, men det blir inte alltid som vi har tänkt oss och då får vi snabbt ta ett beslut. Jag har inte känt rädsla än, men det kan hända att man blir pirrig i magen innan man planerar att ingripa i något. Man kan känna sig orolig innan man agerar i en situation. Hochschilds (2001) begrepp, emotionell dissonans handlar om skillnaden mellan vad man känner och visar upp. Man kan antingen anpassa uttrycken till känslan eller ändra känslan så att den passar det uttryck som arbetet kräver, det är den sistnämnda som vanligtvis krävs. Behärskning och kontroll av de egna känslorna i vissa lägen medför t.ex. att en situation uppklaras. Genom att t.ex. poliser inte visar sin rädsla eller oro kan det hjälpa dem att agera snabbare och bättre och därmed hantera situationer på ett effektivt sätt. Utifrån citaten ovan kan man se att det är bara en respondent som känt av rädsla i sitt arbete. Olle och Lina har inte upplevt rädsla på det sättet än, Pontus förklarar det mer som ett pirr i magen. Samtidigt nämner respondenterna att som polis tränas man till att kunna hantera situationer på rätt sätt vilket gör att dem tänker mycket på hur man ska agera i olika situationer för att klara av arbetet. 5.4 Bearbetning av känslor När det gäller frågorna om respondenterna är fria att utrycka sina känslor och hur de bearbetar de känslor som uppstår i arbetet svarar respondenterna att det ser olika ut beroende på vem man jobbar med. Här beror det mycket på vilken kontakt och förtroende man har med dem man jobbar med, om man inte trivs i en arbetsgrupp eller avdelning så berättar man inte så mycket. Sedan är åldersskillnad och arbetserfarenhet som är viktiga faktorer som påverkar hur man uttrycker sig. Om man är ny i jobbet eller är yngre/äldre kanske man inte har gemensamma intressen och då påverkar det hur man uttrycker sig tycker Olle, Lina och Pontus. Vidare bearbetar dem känslor genom att först prata med närmaste kollegan som dem arbetar ihop med, sedan hanterar dem känslor genom att prata inom gruppen. Yttre befäl har ett övergripande ansvar att diskutera med dem personer som har varit med om något och det finns även tillgång till avlastningssamtal 21

med speciellt utbildade personer som har som uppgift att prata med de poliser som upplever någon sorts emotionell belastning. Det är dock främst kollegor emellan som hjälper varandra att hantera de känslor som uppstår. Olle: Först pratar vi med kollegan som man jobbar med sedan pratar man med andra kollegor om en viss situation för att kolla om varför saker hände osv. men det vanligaste är att prata med kollegorna. Lina: Dels pratar vi med kollegor, vid värre händelser har vi avlastningssamtal med någon som kan mer. Detta är något som vi har blivit bättre på. Pontus: Vi hanterar känslor genom att prata inom gruppen, yttre befäl har ett ansvar att diskutera med oss andra som har varit med om något. Det finns även speciellt utbildat personer som har uppgiften att prata med oss poliser om det uppstår något emotionellt. Men vi pratar mycket med kollegor om man mår dåligt. Vidare svarar respondenterna att de överlag har en mycket bra relation till sina kollegor, men man kommer närmare vissa personer än andra. Respondenterna känner att de får stöd av kollegorna i alla situationer, om det händer något våldsamt ringer de till varandra och kollar så att allt är bra, detta känns skönt för dem. Sedan har de ett bra system tycker de, som kallas kamratstödjare där utvald personal blir utbildade för att stötta annan personal om det händer något eller om dem mår dåligt. Här kan vi se att respondenterna uttrycker sina känslor beroende på hur väl de känner sina kollegor och vilket förtroende de har för dem. Vidare bearbetar respondenterna känslor genom att först prata med närmaste kollegan som de arbetar ihop med sedan hanterar de känslor som har uppstått i arbetet. Yttre befäl har ett överseende ansvar att diskutera med de personer som har varit med om något, och det finns även tillgång till avlastningssamtal med speciellt utbildade personer som har till uppgift att prata med de poliser som upplever någon sorts emotionell belastning. Respondenterna svarar att de överlag har en mycket bra relation till sina kollegor, men man kommer närmare vissa personer än andra. De känner att de får stöd av kollegorna i alla situationer, om det 22

händer något våldsamt så ringer de till varandra och kollar så att allt är bra, detta känns skönt för dem. Vidare känner de sig trygga med de kollegor som man känner bäst och vet vilken styrka eller förmåga kollegan har. Genom att titta på de olika mönstren som att de avlastar varandra genom stödsamtal, fria att uttrycka sina känslor, känner tillit och trygghet och att de har en god relation gentemot varandra kan man koppla detta till Collins (2005) emotionell energi. Emotionell energi innebär att man får energi genom interaktionen med varandra. För poliser blir det att man pratar ut och hanterar känslor som uppstår i arbetet med kollegorna. Man har då som grupp bildat ett upprepande mönster (ritualer) och utför det tillsammans på t.ex. arbetet, för att ge varandra emotionell påfyllning vid svåra situationer. Respondenterna anser sig vara snälla, lugna, bestämda och humoristiska som poliser. De har lätt för att prata med människor och tänker mycket på att skapa bättre relationer mellan dem som poliser och människor. Ett professionellt beteende är mycket viktigt att uppvisa menar dem, det gäller att hantera känslor på rätt sätt och att finna sin roll. Vidare tycker respondenterna att de bemöter människor annorlunda idag mot vad dem gjorde i början av sin karriär. De anser att de var väldigt oerfarna och blåögda, dem trodde att alla var snälla och trevliga men med tiden har de lärt sig hur de ska bete sig på arbetet. Nu har de lärt sig att bli säkrare i sin roll som polis. Att bemöta människor på ett bra sätt är viktigt fast att det kan vara svårt då man jobbar med olika typer och vet inte hur dem agerar eller reagerar, menar de. 5.5 Trivsel och inflytande Vidare under intervjun har jag ställt frågor som berör stress, trivsel och inflytande på jobbet. Samtliga respondenter anser att de trivs väldigt bra på jobbet, det är ett roligt och omväxlande jobb. De känner att stress hör till jobbet men det uppfattas inte alltid negativt, däremot när det är ont om tid eller när vissa situationer som är svåra att hantera uppstår känner de mer av stressen. Respondenterna tycker att de har till viss del inflytande, men känner att ibland hade de velat påverka mer än vad ramarna tillåter. De menar att de styrs av underrättelser, tips från folk, av lagarna, regeringen och så 23

vidare. De kan bestämma över saker som ligger i deras närområde men inom ramen för deras verksamhet, så som trafiken eller att de har ett inflytande när det gäller att planera i deras patrull. Det är mer självbestämmande när de patrullerar menar de. Hochschild (2003) menar att vi ständigt hanterar våra egna men även andras emotioner i vår omgivning, eftersom olika tillfällen kräver det av oss. Vi försöker framkalla, hålla tillbaka eller förändra känslor vilket leder till emotionellt arbete. Hon tar upp två olika typer av emotionellt arbete. Det är begreppen bruksvärde som innebär att människor gör det dem gör för att de vill, bör eller måste göra det enligt de känsloregler och sociala utbytesregler som består i situationen, för att upprätthålla de normer och regler som präglar det sociala livet. Sedan har vi bytesvärde som innebär att det emotionella arbetet får ett bytesvärde därför att människor får betalt för att göra det. Detta blir enligt Hochschild (2003) emotionellt lönearbete. Detta kan vi se då respondenterna anser sig vara snälla, lugna, bestämda och humoristiska som poliser. De har lätt för att prata med människor och tänker mycket på att skapa bättre relationer mellan dem som poliser och människor. Ett professionellt beteende är mycket viktigt att uppvisa menar de, det gäller att hantera känslor på rätt sätt och att finna sin roll. Detta kan man kalla för bruksvärde, då man ser att de beter sig enligt de känsloregler och sociala utbytesregler som består i situationen, för att upprätthålla de normer och regler som präglar det sociala livet. Respondenterna anser att de trivs väldigt bra på jobbet, det är ett roligt och omväxlande jobb. De känner att stress hör till jobbet men det uppfattas inte alltid negativt, däremot när det är ont om tid eller när vissa situationer som är svåra att hantera uppstår känner de mer av stressen. Respondenterna tycker att de har till viss del inflytande, men känner att ibland hade de velat påverka mer än vad ramarna tillåter. De menar att de styrs av underrättelser, tips från folk, av lagarna, regeringen och så vidare. När dessa saker framkommer blir man påmind om det som Hochschild (2003) kallar för bytesvärde. Poliser får betalt för att utföra sitt jobb och även handskas med känslor, stress, människor och olika situationer som uppstår. I och med att de styrs av högre positioner så som regeringen, lagar med mera kan man koppla att deras begränsade inflytande ingår i det som Hochschild (2003) kallar för bytesvärde. 24

5.6 Analys kopplat till tidigare forskning I ovanstående har vi konstaterat att respondenterna känner att de är fria med att uttrycka sina känslor. Beroende på vilken kontakt och förtroende dem har med kollegorna så öppnar de sig mer för vissa än andra. Åldersskillnad och arbetserfarenhet är andra viktiga faktorer som påverkar polisers sätt att uttrycka sina känslor. Det har även visat sig att respondenterna bearbetar sina känslor genom att främst prata med den närmaste kollegan, vidare hanterar de sina känslor genom att prata inom gruppen de arbetar i. Samtliga respondenter känner att de har stort stöd från kollegorna i alla situationer och ställer upp för varandra på olika sätt. Detta kan vara att de ringer varandra efter arbetet och kollar så att allt är bra med personen i fråga. Överlag känner de att de har en mycket bra relation gentemot varandra och känner sig trygga med sina kollegor i utsatta mötessituationer, då de vet varandras styrkor och kunskaper. Utifrån respondenternas svar kan man se tydliga mönster på att det råder en yrkeskultur i polisyrket, enligt den beskrivning Granér (2004) lyfter fram i sin bok Patrullerande poliser yrkeskultur. Yrkeskulturen inom polisverksamheten skapas av de sociala konstruktioner som råder i yrket och på arbetsplatsen. De utgör socialt skapade sätt att kategorisera och värdera en gemensam verklighet. Detta innebär att en grupp så som poliserna är, anser sig engagerade i samma slags arbete vars identitet kommer från arbetet. De delar med varandra en uppsättning värden och normer. Polisers verklighet innebär att man ställs inför en serie av mångtydiga situationer som ofta kräver snabba flexibla lösningar (Granér 2004). Öppenheten som respondenterna har gentemot varandra när de uttrycker, hanterar och bearbetar känslor som uppstår i arbetet är det som Granér (2004) kallar för kollektiv gemenskap. Yrkeskulturen och den kollektiva gemenskapen som råder bland poliser är en grundläggande riktning till vilken yrkesroll en polis kommer att inneha. Kulturen på arbetet och ens personlighet spelar stor roll om hur man blir som polis. Granér (2004) menar också att yrkeskulturen i den egna gruppen, det vill säga i det arbetslag som man jobbar mest ihop med och även de turlag som man patrullerar ihop med präglas av en sammansvetsad gruppgemenskap och sammanhållning. Den interna sammanhållningen 25

utgör att man ställer upp för varandra med olika saker och speciellt i hotfulla situationer, där man har enbart kollegor som man kan förlita sig på (Granér 2004). Detta påvisas tydligt även hos respondenterna, då man ser att de har goda relationer gentemot varandra och ställer upp för varandra i olika situationer. Respondenterna menar också att de känner sig trygga med sina kollegor i utsatta mötessituationer. Respondenterna menar att i deras yrke som polis får de ständigt träna på olika sätt att förhålla sig till, både människor och situationer. Ett professionellt beteende är därmed mycket viktigt att uppvisa. Vidare menar de att med tid och erfarenhet har de lärt sig att bli säkrare i sin roll som polis. En respondent svarar att olika situationer, tid och erfarenhet gör så att man blir en yrkesperson och lär sig att hantera saker och ting på ett bättre sätt. Djupare sagt att man lär sig att stänga ute vissa saker som kan bli för mycket för dem som personer, därmed påvisar de istället ett professionellt sätt att bete sig så som en polis bör bete sig i yrket. Respondenterna anser att de har lätt för att prata med människor och tänker mycket på att skapa bättre relationer mellan dem som poliser och människor. Ibland kan det vara svårt menar de, då de ständigt jobbar med olika människor och vet inte alltid hur de agerar och reagerar. Detta kan kopplas till det Granér (2004) kallar för yrkesidentitet. Yrkesidentiteten inom polisen förstärks genom att de mestadels uttrycker att de är poliser, istället för att säga att de arbetar som polis. Detta beror till stor del på att polisen tillhör en yrkesgrupp som har allmänhetens förväntningar på sig. En polis ska både bete sig och agera på ett specifikt sätt och att frångå detta förväntade beteende kan bli svårt (Granér 2004). 5.7 Intrycksstyrning Att uppvisa ett professionellt beteende i arbetet är mycket viktigt för poliserna, då de ständigt möter en mångfald av människor. Ständigt tränas de till att kunna olika förhållningssätt både gentemot människor men också olika mötessituationer. Respondenterna menar att de har lätt för att prata med människor och tänker mycket på att skapa bättre relationer mellan dem som poliser och människor. Detta kan liknas till det 26

som Goffman (2007) menar med intrycksstyrning, vilket är att vi människor styr intryck genom interaktionen med varandra. Det finns många olika typer av främre och bakre regioner, det kan vara politiska, kommersiella, sociala och yrkesmässiga (Goffman 2007). I polisers fall blir det yrkesmässiga regioner, då de anpassar sina beteenden utifrån det som yrket kräver. Polisyrket är ett yrke där poliser måste förhålla sig till olika uppträdanden då de möter en mångfald av människor. Vilket här har påvisats att poliser ständigt tränar till olika förhållningssätt och att hantera olika situationer. Poliser bär dem rätta kläderna, då de har en polisuniform och i mötet med människor måste de tänka på att säga de rätta orden och gesterna etc. För poliser kan de bakre regionerna vara hemma, efter arbetspassen eller på kontoret och polisbilen där de kan förbereda för sina roller och prata ut med sina kollegor, ett exempel på detta är stödsamtalen till varandra när de har varit med om något på arbetet. 27