Hjärndelarna Enligt en av de många vetenskapliga teorier som denna utbildning vilar på består vår hjärna av tre olika hjärndelar som uppstått i olika faser av vår evolutionära utveckling. 1. De gamla hjärnorna, som numera i första hand fungerar som informationsavdelning och kommunicerar som ett underliggande brus : a. Kroppshjärnan (Ödlehjärnan); som ger oss konstant information om vad som pågår i vår kropp samt automatiskt styr våra kroppsliga rörelser och reaktioner utom i de fall när vi styr dem från beslutshjärnan. b. Emotionshjärnan ( Lejon -hjärnan); som ger oss konstant information och våra emotionella känslor och som reagerar helt automatiskt i linje med vad som är rätt känsla evolutionärt sett. 2. Den nya språkhjärnan, som vi här kallar besluts- och upplevelsehjärnan och som egentligen är den hjärnan som styr allt upplevande vi blir medvetna om. Denna hjärna är också den som tar alla våra medvetna beslut bestämmer. Besluts- & Upplevelseavdelning Informationsavdelning Begränsningar och möjligheter, den nya hjärnan Varje del har enorma möjligheter, som också kan vara enorma begränsningar beroende på hur, när och var vi använder tillgångarna. Vi tittade först på Besluts- och upplevelsehjärnan. Det viktigaste begränsningarna (möjligheterna) för denna moderna hjärna är: 1. Filtrering: Där kan vi väldigt förenklat välja mellan tre varianter; (språkhjärnecentrerad) och fullständigt målstyrd utan känslokoppling, (gammalhjärnecentrerad) totalt känslostyrd utan strategiskt tänkande eller i kontakt med både känslor och strategier i ett böljande samspel mellan hjärnavdelningarna. (så enkelt, så perfekt ;-) ) 2. Fria logiska kopplingar (o>o) Språket ger oss nästan obegränsade möjligheter att förvränga den riktiga världen, troligtvis för att ge oss möjlighet att kortsiktigt minska stress. Sanningen är bara viktig om den hjälper oss att åstadkomma bra saker i det yttre, annars duger det mesta som minskar vår personliga stress och trycket från omgivningen. Ett exempel: a. Orsak / Verkan
b. JAG-/världsberättelsen: min historia om mig själv som mina dagliga beslututgår ifrån och som jag ofta försöker försvara gentemot andra. Verkligheten Komplexa orsakssamband Hitte-på - verkligheten Enkelt orsakssamband De gamla hjärnorna, möjligheter och begränsningar Utöver att kroppshjärnan är ett formidabelt verktyg att störa ut oönskade känslotillstånd med lyfter jag gärna fram tre andra användningsområden också: 1. Styra ut tänkarhjärnan utanför boxen så den kan använda hela hjärnans kapacitet och undvika att fastna i samma spår eller fastna. 2. Skapa effektiv vila som gör uthålligheten bättre för beslutshjärnan (meditation). 3. Kolla av jag berättelsen uppdatera manualen.
Allmänt om stress Vardagsbeskrivningen av att vara stressad brukar vara att vi har för mycket att göra eller att vara virrig eller nervös. Stress är mycket mer än så. En del människor kan till exempel ha ofantligt mycket att göra utan att vara särskilt stressade. Andra kan verka helt lugna och oberörda men egentligen, bakom den lugna ytan, vara oerhört stressade. Inom forskning ser man stress som ett fysiologiskt fenomen. Det handlar om förändringar i kroppen av kemi, muskelspänningar och annat. Det sker när organismen upplever ett hot mot sin existens. Syftet med förändringarna är att förbereda för handling för att åtgärda hotet. Tre effekter som förekommer vid förhöjd stress: Vi riktar fokus mot yttre problem (någon annans fel att jag slog mig på tummen) Hjärnan går in i problemsöknings- och problemlösningsläge. (varför är jag stressad vem eller vad är fel i omgivningen) Vi stänger av allt som inte är viktigt för problemlösning. (inget kul kommer in förrän situationen är löst) Eftersom vi tack vare människohjärnan (språkhjärnan) kan låta bli att känna efter vad kroppshjärnan kommunicerar när vi tokfokuserar på något, så kan vi också vara stressade utan att märka det. Ett exempel på det är när en fläkt stressar oss men vi inte märker det förrän den stängs av och vi då slappnar av. Stressens evolutionära funktion Stressens evolutionära funktion kan sammanfattas med nedanstående bild. Den visar hur ett djur vanligen är i ett stressfritt läge. När något påkallar dess uppmärksamhet, så går det in i den första nivån av stress och blir alert för att ta reda på om det rör sig om en fara (t ex ett rovdjur) eller en möjlighet (t ex ett bytesdjur, d v s mat). Om det är en fara så ökar stressen och djuret flyr. Blir det trängt så ökar stressen ytterligare och rädslan kan bli till ilska och attack (även mot ett betydligt större rovdjur). I extremfall så kan djuret bli helt paralyserat och skendö. Eftersom många rovdjur inte äter kadaver så kan detta rädda det.
Ju längre vi rör oss åt höger i bilden desto mer ökar alltså stressen. Samtidigt så minskar fokus och blir mer inriktat på det mål som är viktigt för överlevnaden. Alla upplevelser som inte gagnar målet trängs undan. Om djuret t ex var hungrigt innan så känner det inte längre den hungern när den flyr för sitt liv. Även effektivitetshöjande stress kostar Eftersom lite stress gör oss alerta så bidrar det till människohjärnans specialitet att vara fokuserad och effektiv samt skjuta upp belöning. Lite stress ger bättre fokus på det viktiga, bättre uthållighet (kortsiktigt) och ökar objektiviteten. Många använder stress för att komma in i ett effektivt fokuserat sinnesläge. Men även om lite stress alltså är användbart och vi mår bra när vi är effektiva och på väg mot målet så sliter den samtidigt på oss och gör oss så småningom trötta. Tröttheten kan vi då motverka genom att dra igång mer stress och komma tillbaka i vårt alerta, effektiva läge vilket i sin tur sliter ytterligare på oss o s v. Redan när vi utsätter oss för lite stress som huvudsakligen gör oss mer effektiva så minskar känslokontakten (vi blir mindre objektiva och mer målfokuserade), minskar boxen (tankar, förnimmelser och annat som inte har med uppgiften att göra utesluts), ökar benägenhet för TV, spel och andra beroenden (vi får ett behov av att fortsätta vara alerta) samt minskar vår finmotoriska färdighet (vi blir fumligare). Om vi fortsätter att vara i detta effektiva, alerta läge långa tider utan att vila hjärnan däremellan så byggs stressen upp och blir till slut mycket stress. Mycket stress kan givetvis också komma plötsligt om något allvarligt drabbar oss. Oavsett hur vi drabbas av mycket stress så gör den att vi; kan känna oss trötta (vilket fortfarande kanske kan minskas med mera stress), har nära till aggression eller rädsla samtidigt som vi också kan bli känslolösa, får katastrofalt dålig finmotorik samt så småningom blir förlamade mentalt och/eller
Avslutningsvis kan vi så här långt våga oss på att ställa följande hypoteser:
Spegelneuroner Samarbete är en evolutionär framgångsstrategi som människan, liksom många andra organismer, ägnar sig åt. Därför innehåller hjärnan också funktioner som stödjer flockbeteenden och samarbete. Den grundläggande samarbetsfunktionen hos alla flocklevande organismer är härmande. Hos människan och en del andra djur skapas härmande genom speciella nervceller som kallas spegelneuroner. Spegelneuroner är nervceller som aktiveras både när man själv gör något och när man ser andra göra samma sak. De kallas spegelneuroner för att de speglar andras beteenden. Det spontana härmandet och inkännandet av andra fyller givetvis samarbetsfunktionen härmande och det imitationslärande som är så viktigt i grupper. Utöver det så befrämjar det social tillhörighet genom att vi känner empati. Det ger också viktig information om andra genom att vi lättare kan förstå den andres intention när vi känner dennes agerande och känslor. Spegelneuroner gör också att känslor smittar. Det innebär att hur vi själva mår kommer att påverka människor i vår omgivning även fast vi inte vill det. På motsvarande sätt kan vi själva inte heller undvika att bli påverkade av andra människors känslor även om de försöker att dölja dem. Ett tillfälle när vi inte lika lätt märker av andras känslor genom spegelneuroner är när vi är stressade. Eftersom stress riktar fokus mot problemet så riktar det samtidigt bort fokus från andra känslor. Detta gör att vi blir sämre på att känna både våra egna och andras känslor och att vi blandar ihop vår intuition om andra med våra egna känslor och motiv. Dessutom gör vi ofta misstaget att tro att vår intuition om andra är rätt även under stress, för att den funkar så bra annars. Detta leder bl.a. till att våra första intryck när vi träffar nya människor kan bli väldigt negativa inte p.g.a. av den andra utan p.g.a. vår egen oförmåga till bra intuition. Spegelneuroner är även en källa till stress genom att vi kan bli spegelneuronmässigt smittade av andra som är stressade. Detta gör det möjligt att skapa stressade grupper, familjer eller samhällen utan att riktigt kunna förstå varför stämningen är som den är.
Vi kan med andra ord inte undgå att vårt humör och vår inställning till omgivningen påverkar andra via spegelneuroner. Det leder till den hemska slutsatsen att vår förmåga att ta vårt eget välmående och vår egen energi har en direkt inverkan på andra i vår omgivning, genom att vi är en väldigt stark del av deras totala miljöintryck.