Det är också viktigt att under utbildningen lägga in tid för reflektion. Det behöver den inåtvända.

Transkript

1 Vem är du? För att bättre kunna vara den som ska leda andra mot ett visst mål behöver du ha god självkännedom. Det tyckte redan de gamla grekerna, som faktiskt hade just detta som sitt motto känn dig själv. Dem menade att det först var när man hade en hyfsad självuppfattning som man kunde vara ett bra stöd för andra. Kanske har du någon gång träffat en som inte alls tycks ha grepp om sig själv, som tror sig vara någon annan än vad hon/han faktiskt är. Kanske har du då också tänkt tanken hur ska denna människa kunna hjälpa andra om den har en felaktig bild av sig själv. Eller, har det så att säga blivit tokigt från början är risken stor att det fortsätter. Även om dem som byggde tornet i Pisa anade att det inte stod riktigt rätt till från början fanns ingen chans att rätta till misstaget senare. Det började luta och det fortsatte att luta. Här följer nu beskrivningar av de olika dimensioner Jung delade upp oss människor i. Använd beskrivningarna som en hjälp för att kartlägga dig själv. Förmodligen kommer du att känna igen dig i lite av varje. Men förmodligen finns det också i varje motsatspar ett av dem som du tycker lite bättre om, ett som lite mer än det andra passar in på dig. Beskrivningarna är inspirerade av Margareta Lycken. Är du utåtriktad eller inåtvänd? Denna dimension handlar om var vi hämtar energi. Den utåtriktade blir stimulerad av kontakter med andra gärna genom samtal. Men på samma gång som den yttre världen är energikälla är den också källa till distraktion. Den utåtriktade är ständigt på och har ibland svårt att skilja mellan alla intryck. Den vill ta in hela världen, hela tiden. Att vara ensam långa stunder är ingenting den utåtriktade eftersträvar. Det upplevs i stället som ganska tråkigt och intetsägande. Vad som kommer först ord eller tanke är inte alltid lätt att hålla isär för den utåtriktade. En inte helt genomtänkt idé bara måste ut och det får ge sig under resans gång om den var så himla bra eller inte. Om den utåtriktade dessutom föredrar hörseln som sitt favoritsinne är det som om hon/han gärna vill höra sig själv formulera tanken. Då blir den liksom mer verklig. Den utåtriktade känns igen på utbildningar som den gärna pratar, gärna högt. Andra kan uppfatta detta som att hon/han inte ser andra, delvis saknar empatisk förmåga eller allmänt bara vill föra sig fram. Men så behöver det inte alls vara. Det är denna personlighetstyps sätt att hämta energi genom att själv vara drivande och agera med stora rörelser. För den inåtvända fungerar det annorlunda. Den mår bäst och hämtar energi genom att till synes dra sig undan. Även i de mest stökiga miljöer kan den inåtvända koncentrera sig och stänga ute all information och brus som inte betyder något i sammanhanget. Den utåtriktade tror ofta att den inåtvända inte tycker om honom/henne. Men så behöver det inte alls vara. Det är bara det att den inåtvända inte hänger med i det höga tempo som ofta karaktäriserar den utåtriktade. Den inåtvända pratar oftast inte utan att först ha grunnat en hel del. Inga snabba inlägg är att vänta från den inåtvända, som hellre serverar hela paketet, det vill säga en väl sammanhängande och väl underbyggd tankegång. I utbildningssituationer känns den inåtvända igen på att sitta tyst och tänka. Om samtalet i gruppen är hektiskt och det är snabba ryck som gäller väljer den inåtvända hellre att

2 avstå från inlägg. När den inåtvända har fattat sitt beslut och kanske tar till orda har de utåtriktade kanske redan kastat sig över nästa ämne. Att tänka på som utbildare! Ett vanligt missförstånd mellan den utåtriktade och den inåtvända är att den förra har ett starkt behov av omedelbar kontakt med de som finns runt omkring. Om dessa då i huvudsak består av inåtvända personer kan den utåtriktade lätt börja tro att de är helt ointresserade de sitter ju bara där med sina stenansikten och tänker! I sitt försök att väcka uppmärksamhet börjar den utåtriktade att prata och gestikulera ännu mer. Resultatet av det är bara att de inåtvända blir än mer stressade och kryper allt längre in i sina skal. Att vara medveten om denna risk kan hjälpa dig som utbildare att, dels sätta samman grupper där det förkommer både utåtriktade och inåtvända personer. Dels kan du som föreläsare vara medveten om problematiken. Du behöver då inte få panik om du antingen har övervägande delen utåtriktade åhörare, som kanske gärna ställer frågor eller inåtvända åhörare, som hellre sitter tyst och funderar på vad det är du har att säga. I utbildningssituationer kan det vara klokt att skicka ut material i förväg. Då får den inåtvända möjlighet att tänka igenom sina ståndpunkter innan kursen startar. Det är också viktigt att under utbildningen lägga in tid för reflektion. Det behöver den inåtvända. För att den utåtriktade ska få möjlighet att visa sig kan det vara bra att inleda med en presentationsövning som tillåter honom/henne att göra det. Den utåtriktade behöver yttre stimulans. För många uppgifter som inte ger detta (enskilt arbete, inläsningsuppgifter, ensidiga föreläsningar utan möjlighet till diskussion) får den utåtriktade att tappa lusten. Föredrar du det konkreta framför det övergripande? Den som efter inköp av en ny teknisk produkt sätter sig tillrätta med instruktionsboken föredrar troligen konkreta fakta. Den som däremot sliter upp förpackningen att genast börjar trycka på knappar och rycka i sladdar föredrar troligen hellre det lite mer övergripande. Att föredra konkreta fakta nämns i detta sammanhang som sinnesförnimmelse. Sinnesmänniskan har sin främsta styrka i detaljer och rutiner, i det som finns här och nu. När du träffar en sinnesmänniska märker du att hon vanligen uttrycker sig precist och exakt. Varje ny idé som kommer i hennes väg mäts mot tidigare kunskaper och erfarenheter. Innan hon kan ta ställning till det nya behöver hon känna till så mycket fakta som möjligt för att kunna ta ställning. Andra kan uppfatta personer med stark sinnesförnimmelse som bakåtsträvare. Anledningen är att man inte kastar sig ut i förändring för förändringens skull. Det gäller att först veta varför och på vilka villkor. Men om argumenten är tillräckligt goda är inte sinnesmänniskan mer bakåtsträvare än någon annan. Att föredra det övergripande går under begreppet intuition. Den intuitiva är mer intresserad av att tänka i helheter. Fakta studerar den intuitiva, men inte så noggrant. I stället handlar det om att ganska snabbt komma fram till vad dessa fakta kan användas till. Om den intuitiva lyssnar på en föreläsning med mycket detaljer och fakta tappar hon ganska snart koncentrationen. Hon är mer intresserad av en föreläsning där stora idéer diskuteras och som kan ge upphov till nya bilder, nya helheter. Rutinarbete är inget den intuitive föredrar. Tvärtom så välkomnar hon förändring. Men bara fram till själva genomförandet. När det börjar bli rutin igen vill den intuitiva vidare.

3 Att tänka på som utbildare Om du som utbildare föredrar intuition och möter en grupp av människor som förväntar sig att du ska komma med alla svar på deras frågor kan det bli problem. Gruppen får rysningar av ditt tal om övergripande idéer, om att det inte finns några entydiga svar och att ni tillsammans måste komma fram till den bästa lösningen. Det omvända gäller naturligtvis också. En grupp intuitiva personer blir ganska snart otåliga om allt för mycket fakta presenteras för dem. De känner att möjligheterna stängs och att kreativitetsivern sjunker. I likhet med vad som sägs under rubriken Tänk tillsammans är det viktigt att skapa variation som utbildare. Du behöver nå båda grupperna och för att lyckas bättre är det viktigt att du har självkännedom. Är du en intuitiv människa behöver anstränga dig och träna på att också leverera fakta. I olika övningar kan du låta grupper träna på att antingen utveckla det de redan är bra på eller träna på sin mindre föredragna sida. Exempel på övning är att gruppen får lista egenskaper som de tycker att den goda utbildaren bör ha. Därefter listar gruppen sina egna goda egenskaper och jämför. Frågan är hur individen eller gruppen vill levandehålla eller förstärka redan goda egenskaper? Alternativt kan man låta två eller flera grupper först lista goda egenskaper hos utbildaren och sedan låta en annan grupp jämföra om de matchar denna beskrivning. På motsvarande sätt kan man göra med sina svagare sidor. Hur bedömer du fakta? När det gäller fakta som presenteras för oss bedömer vi den generellt ur två olika perspektiv. Antingen utifrån tanken eller känslan. Den som bedömer fakta på ett i någon mening opersonligt, objektivt och logiskt sätt använder tanken framför känslan. Tankemänniskan har lite större distans till det hon bedömer och kan klarare skilja mellan sak och person. Att visa och ge uppskattning faller sig inte lika naturligt för tankemänniskan, som att ifrågasätta, betona olikheter och uttrycka kritik. Det här tycker känslomänniskan är jobbigt eftersom hon uppfattar det som personliga angrepp. Men det är oftast inte alls meningen. Det är tankemänniskans sätt att skaffa information och tolka fakta. Konflikter är inget som nämnvärt bekymrar den som föredrar tanke. I stället ses det som tillfällen till utvecklande samtal. Men även de föredrar känslan agerar logiskt. Men det sker med en annan utgångspunkt. När fakta ska bedömas ställs de mot personliga värderingar och funderingar över hur människor i den nära omgivningen kommer att reagera. Att vara andra till lags, att ställa upp för andras skull är naturligt för känslomänniskan. Hon har lätt för att visa uppskattning, betydligt svårare att ge kritik. Med det följer också en viss rädsla för konflikter. De ses här inte som möjligheter. Snarare upplevs de som hotande. Risken finns att känslor såras och att viktiga relationer bryts, tror känslomänniskan. En paradox hos känslomänniskan är att hon gärna uppmuntrar andra och menar det då personligt. Å andra sidan undviker hon att ge kritik eftersom hon är ängslig och kanske rädd att mottagaren uppfattar det personligt! Känslomänniskan känns igen på att vara mån om andra och skapa god stämning i olika grupper.

4 Att tänka på som utbildare Tankemänniskan uppfattar ibland sin motsats som en flummare och svamlare. Anledningen är att känslomänniskan ofta lindar i sitt budskap, särskilt om det är kritik. Hon vill ju inte direkt såra någon. Den som föredrar tanke tycker att man ska hålla sig till givna regler och klart och tydligt säga som det är. Svart eller vitt. Detta uppfattar känslomänniskan som brist på empati och att regler tycks vara viktigare att följa än att ta hänsyn till dess konsekvenser. I utbildningssammanhang är det viktigt att vara medveten om denna dimension. Några tycker att uppgiften bör stå i centrum och att den personliga utvecklingen så att säga är underordnad uppgiften. Andra tycker så gott som omvänt. Den personliga utvecklingen är en förutsättning för att nya uppgifter ska kunna lösas. En både/och variant är helt klart att föredra. Båda bedömningsstilarna behövs. Om det uppstår konflikt i en grupp kan du som utbildare ta hjälp av följande frågor: Hur tar sig konflikten uttryck? Hur agerar de inblandade i konfliktsituationen? (Kan du se vilka som reagerar med tanken och vilka som reagerar med känslan?) Vad i motpartens beteende tycks förvärra konflikten? (Vad i respektive typs beteende retar den andra?) Vilka överenskommelser behöver göras för att gruppen ska kunna jobba vidare? (Låt gruppen själv komma fram till dessa överenskommelser). Bestäm tillsammans med gruppen hur ni ska ta tillvara varandras styrkor och behov. Vilken är din stil? Den sista av Jungs dimensioner handlar om vår föredragna livsstil. Är det ordning och reda eller det ordnar sig som gäller. För vissa människor faller det sig helt naturligt att ha ordning. Inte bara på sina prylar, utan även på sina argument, sina ståndpunkter och på tillvaron i stort. Har de inte ordning och reda ser de till att skaffa sig det. Den här typen gillar att ha koll på läget. Tider är noga att hålla, när hon uttalar sig är det oftast med stor säkerhet. Hon vet hur det är. Att få saker gjorda i rätt tid är inga större problem för den här människan. Hon har god organisationsförmåga och förmågan att fatta snabba (och effektiva) beslut. Att ändra på redan fattade beslut är inget som uppskattas. Inte heller att byta och ändra redan bestämd mötestid. Det skapar oordning. För den som föredrar ordning och reda är det ibland jobbigt och frustrerande att möta det som hellre har en livsstil som bär karaktären av det ordnar sig. Hon tar saker som de kommer, vill ha många möjligheter öppna och fattar beslut in i det sista om hon ens kommer till beslut. Att leva i nuet utan att ha riktigt koll på var tiden tar vägen är kännetecknande. Liksom att göra saker i sista minuten, eller lite senare. Att tänka på som utbildare I grupparbeten är de som har en stil som liknar det ordnar sig mer inriktade på själva processen och inte i första hand resultatet. Detta irriterar naturligtvis ordningsmänniskan, som tycker att hon får

5 göra allt själv om det ska bli något. Du som utbildningsledare bör vara uppmärksam på om de båda typerna börjar nedvärdera varandra. Det är nämligen inte ovanligt. Om det i någon grupp tycks vara en som får göra hela jobbet kan du fråga gruppen varför det har blivit så och om alla är nöjda med det. Om det i någon grupp finns en eller flera som hela tiden moraliserar och talar om för de andra hur det är och ska vara, kan du ställa frågan om alla är nöjda med det.