Börja alltid med att se om det finns mat i kylskåpet. Gör det inte det så är det illa

Börja alltid med att se om det finns mat i kylskåpet. Gör det inte det så är det illa Barn och ungas berättelser om våld i hemmet och socialtjänsten som möjlig kompenserande kraft Margareta Hydén Linköpings universitet

Vad jag skall tala- och inte tala om Jag skall inte tala om behov av ökade resurser Jag kommer att beröra behovet av specialkompetens Jag skall tala om behovet av fokusering på barnen i det sociala barnavårdsarbetet för att socialtjänsten skall kunna vara en kompenserande kraft

Vad min föreläsning grundar sig på 25 års forskning om våld i nära relation Särskilt två studier: Barn som bevittnat våld och berättar om det i gruppsamtal och intervjuer De sociala nätverkens betydelse för att ge stöd till barnen

Behov av fokusering på barnen i den sociala barnavården Att utveckla förmågan till medveten närvaro Att arbeta med barnens perspektiv på allvarliga händelser i hemmiljön Detta kräver speciell träning

Att utveckla förmågan till medveten närvaro Handlingsnärvaro: Linas råd för ett bra socialt barnavårdsarbete: Börja alltid med att se om det finns mat i kylskåpet. Gör det inte det så är det illa Linas berättelse och budskap: Var beredd på att möta barnet i det konkreta, var beredd på konkret handlande

Att utveckla förmågan till medveten närvaro Känslonärvaro: Lämna inte en ung människa i hopplöshet: Saras och Margaretas berättelse

Att utveckla förmågan till medveten Kognitiv närvaro: närvaro Lämna aldrig ett barn eller ung människa förvirrad Barnen på kvinnojouren

Att utveckla förmågan till medveten närvaro Genom att tillämpa en evidensbaserad praktik kan socialarbetaren förledas till att tro att socialt arbete består av att följa en manual Manualen ger möjlighet till medveten närvaro men ersätter den inte!

Att utgå från barnenens perspektiv på allvarliga händelser i hemmiljön Barn i gruppsamtal, ålder 12-15 år Barnen i undersökningen utgick från sig själva och från sina minnen av konkreta händelser när de talade om vad som menades med våld. Den bild barnen ger av deras pappas våld är att våldet sällan sker impulsivt och utan förvarning. Det är ett kontrollerat våld som beskrivs av flera av barnen.

Att utgå från barnenens perspektiv på allvarliga händelser i hemmiljön Barnen berättar om vad de gör som en respons på våldet. Berättar mindre om hur de känner sig eller om de förstår vad som händer Barnens perspektiv är ett handlingens perspektiv

Barnen berättar hur de handlar som en respons på våldet Att försöka undkomma: Jag satte på TVn och jag såg på Tvn och darrade som tusan. Kommer du ihåg vad det var på Tvn Nä Jag hörde mest pappas skrik. Det hördes över Tvn. Om jag bara lärt mig att använda fjärrkontrollen hade jag höjt volymen (pojke 12 år, fem år vid detta tillfälle)

Barnen berättar hur de handlar som en respons på våldet Barnen lyckas undkomma att se men inte att höra: Det hörs. Smack Låter det mycket då eller.. Mm kanske flyger in i en dörr Är det någon hör sådant.. Äckligt Det är det jag inte kan sova av

Barnen berättar hur de handlar som en respons på våldet Barnen berättar hur söker stöd hos sina syskon Hur de gömmer sig bakom möbler Hur de aktivt ingriper

Denna studie leder fram till ett intresse för att studera responser på våldet Hur responderar barnens och deras sociala nätverk på våldet? Vilken betydelse har dessa responser för barnet?

RESPONSES TO INTERPERSONAL VIOLENCE (RIV) A Swedish Initiative for the Development of an International Research Program Traditionally, in describing and understanding acts of interpersonal violence, the focus has been on the etiology of the problem, of the linear between cause and effect The RIV group work towards a broadening of this approach and include the reactions and responses to the violence from the individual, from members of the social network as well as from professional and institutional actors

RIV promotes integrated, multidisciplinary and globally comparative research led by scholars from various branches of the medical and social sciences. Established 2010 by Margareta Hydén, Linköpings University

THE BENEFIT OF THIS APPROACH IS THAT IT WILL HELP GAIN A BETTER UNDERSTANDING, NOT ONLY OF THE INDIVIDUAL'S RESPONSES OVER TIME, BUT OF THE ROLE OF THE SOCIAL NETWORKS IN UPHOLDING OR CEASING THE VIOLENCE. THIS UNDERSTANDING CAN BE USED FOR THE DEVELOPMENT OF VARIOUS INTERVENTIONS.

The RIV International Network comprises the following members: Floretta Boonzaier, Department of Psychology, University of Cape Town, South Africa Linda Coates, Department of Psychology, Okanagan College, BC, Canada Melissa Corbally, School of Nursing and Human Sciences, Dublin City University, Ireland Claire Fox, Department of Psychology, University of Keele, UK David Gadd, Centre for Criminology and Criminal Justice, The University of Manchester, UK Angela Hartwig, Women s Council for Domestic and Family Violence, Perth, Australia Margareta Hydén, Department of Welfare Studies, Linköping University, Sweden Mayeda Jamal, London School of Economics and Political Science, UK Linda Jonsson, Department of Child and Adolescent Psychiatry, Linköping University, Sweden Lucas Gottzén, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden Monica Johansson, The Way-Out Program, Skövde, Sweden Taryn van Niekerk, Department of Psychology, University of Cape Town, South Africa Catherine Richardson, Department of Social Work, University of Victoria, BC, Canada Linn Sandberg, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden Susanne Severinsson, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden Ann-Charlotte Münger, Department of Behavioral Sciences and Learning, Linköping University, Sweden Corinne Squire, Centre for Narrative Research, University of East London, United Kingdom Carl-Göran Svedin, Department of Child and Adolescent Psychiatry, Linköping University, Sweden Nina Åkerlund, Department of Social and Welfare Studies, Linköping University, Sweden Allan Wade, The Centre of Reponse-Based Practice, Vancouver Island, BC, Canada Carolina Överlien, Norwegian Centre for Violence and Traumatic Stress Studies, Oslo, Norway

Barnens perspektiv är den responderandes perspektiv The main concern for the children is that the violence actually happens and that they have to respond to it in one way or another. That makes the children s and young people s position equivalent to the one of the responding person When we talk about the effects of the violence for the children (symptoms, diagnoses) the link between adult action and child response is broken. RIV research aims at restoring this link

Hur våld mot mamma, egen respons och nätverkets respons formar en ung man Mamma upprepat misshandlad av sambo Stort nätverk med mycket kontakt Intervjuade om sin och nätverkets respons: Mamma, pappa, mormor, socialsekreterare, dotter/syster (12år), son/bror (17år) son/bror (19år)

Hur våld mot mamma, egen respons och nätverkets respons formar en ung man Son/bror 19 år: Jag tänker satsa på att jobba i polisens nationella insatsstyrka Tre sekvenser av responser: 1) Att använda våld för att avvärja våldet 2) Att försöka förmå personer i nätverket att påverka mamma 3) Att använda våld för att avvärja våldet

Hur våld mot mamma, egen respons och nätverkets respons berör en ung man Son/bror 17 år Responser 1) Blir jätteledsen när han hör att sambo slår mamma 2) Går till hennes f.d. och ber om hjälp 3) Sover över hos kompis 4) Bor hos mormor och morfar en vecka med syster 5) Bor hos pappa en månad med syster

Hur våld mot mamma, egen respons och nätverkets respons berör en flicka Dotter/syster 12 år 1) Jag tyckte om honom, men inte när dom bråkade, typ nästan hela tiden 2) Mina äldste bror blev väldigt arg 3) Vi bodde först hos mormor och morfar och sen hos pappa

Sammanfattningsvis Har jag velat argumentera för att om socialtjänsten skall kunna utgöra en kompenserande kraft för barn och unga som bevittnar våld så måste de finna klienten där hon är och börja just där (Kierkegaard). Barnen är i sina responser på våldet, sitt motstånd, sina försök att undkomma och ingripa Barnen är även befinner sig även någonstans känslomässigt och kognitivt Det är inom dessa områden det sociala arbetet måste stå starkt för att kunna utgöra en kompensatorisk kraft för barnen Det är dags att höja ribban för vår barnavårdslagstiftning till att omfatta ett mål för barnfrid, där barnens trygghet är i centrum.