Levande laxälvar 2.0

Levande laxälvar 2.0 Förvaltning av lax och öring för en utvecklad fisketurism Rapport från nationell vattenkonferens i Umeå 1 2 februari 2017 Med stöd av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse 1

Innehåll Sammanfattning... 3 Dag 1 Presentationer... 4 Välkomstanförande av landshövding Magdalena Andersson...4 Öppningsanförande av Hans Majestät Konungen...5 Regeringens visioner om en utvecklad laxförvaltning och laxfisketurism...6 Fiske och turism internationell attraktionskraft i Swedish Lapland...7 Laxförvaltningen i Sverige idag och i framtiden...8 Kunskapsbaserad laxförvaltning...9 Laxfiskeförvaltning för sportfisketurism, eller? Vad säger fiskerättsägarna?...10 Beståndsspecifik förvaltning utmaningar och möjligheter... 11 Levande laxälvar utveckling av lokal laxförvaltning...12 Gemensam resurs, gemensamt ansvar om dialog och samverkan för att hantera konflikter... 13 Hållbar fisketurism...14 Paneldiskussion: Framgångsfaktorer för utveckling av fiskförvaltningen... 15 Dag 2 Presentationer... 19 Laxförvaltning och laxfisketurism i ett internationellt perspektiv...19 Nyckelfaktorer för utveckling av turistisk verksamhet kring en gemensam resurs...20 Laxen och fisketurismen...21 Laxen och havsöringens betydelse för Tornedalen...22 Destinationsutveckling genom ökad laxfisketurism...23 Visioner om en utvecklad laxfiskeförvaltning för fisketurismutveckling...24 Laxfisketurismens framtid...25 Utveckling av strömfiskresurser i Sorsele...26 Paneldiskussion: Framgångsfaktorer för utveckling av fisketurismen... 27 Deltagare... 31 Program... 32 Ansvarig innehåll: Torleif Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten Textredigering och layout: Anders Esselin, Man & Nature Bild på förstasidan: Stefan Ågren 2

Sammanfattning Möjligheter, framtidstro och samsyn i fokus Det blev en konferens som kom att kännetecknas av positiva tongångar och stora förhoppningar om framtiden. Goda förutsättningar, fantastisk utveckling och stor potential var uttryck som många talare använde. Aldrig förr har jag känt en sådan samsyn mellan olika aktörer som jag känner idag, sa en påfallande optimistisk Martin Falklind, välkänd fiskeprofil och chefredaktör på Fiskejournalen. I augusti 2015 arrangerades konferensen Levande laxälvar. Temat då var restaurering av vattenmiljöer och förvaltning av framförallt lax- och havsöringsbestånden. Konferensen, som hölls i Umeå, blev mycket lyckad och uppmärksammad. Den här konferensen var en uppföljning och fortsättning på konferensen i augusti 2015. Temat denna gång var därför förvalt- ning av fiskresursen för utveckling av rekreationsfiske, sportfiske och fisketurism. Sammanlagt gjordes 19 presentationer och därtill bjöds konferensdeltagarna på 2 paneldiskussioner, reception på Residenset och konferensmiddag i Umeås rådhus. Visioner och vägar mot en långsiktigt hållbar lax- och öringförvaltning redovisades. Fisketurism i ett lokalt, regionalt, nationellt och internationellt perspektiv diskuterades. Och goda exempel lyftes. Laxen och öringen i länets älvar är en fantastisk naturresurs. Därför är det särskilt roligt att kunna konstatera att olika åtgärder nu också börjar ge resultat med glädjande siffror i flertalet älvar, sa Magdalena Andersson, landshövding i Västerbottens län. Ett bra och hållbart sportfiske efter lax och havsöring ger upphov till en snabb utveckling av fisketurismen. Det är bra för fisken, för Västerbotten och för Sverige, sa kung Carl XI Gustaf. Vi saknar fortfarande en utvecklad fisketurism, men nu är tiden mogen, sa Maria Broman, VD på Visit Skellefteå. Konferensen i korthet När: 1 2 februari 2017 Var: Umeå Deltagare: 134 Arrangör: Länsstyrelsen Västerbotten, med bidrag från Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och Sveriges lantbruksuniversitet. Och med stöd av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse Moderator: Anders Esselin, Man & Nature Tema: Förvaltning av fiskresursen för utveckling av rekreationsfiske, sportfiske och fisketurism. Mer information Den här rapporten och presentationerna från konferensen finns att ladda ner på Länsstyrelsen Västerbottens webbplats: www.lansstyrelsen.se/vasterbotten Alla var där! Från vänster: Magdalena Andersson (landshövding i Västerbottens län), kung Carl XI Gustaf, Sven-Erik Bucht (landsbygdsminister) och Torleif Eriksson (Länsstyrelsen Västerbotten och ansvarig för konferensen). Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 3

Dag 1 Presentationer Välkomstanförande av landshövding Magdalena Andersson Ers Majestät, Statsrådet, konferensdeltagare... Hjärtligt välkomna till Umeå, till Västerbotten och till denna konferens. En konferens där vi helhjärtat ska ägna oss åt lax på olika sätt: levande laxälvar, klok förvaltning av fisk i våra vattendrag och också de stora möjligheterna till rekreation och fisketurismutveckling kring våra laxvatten. Fisk är gott, fisk är dessutom nyttigt, men i dag ska vi särskilt lyfta fram värdet av själva upplevelsen den där som handlar om att stå med fiskespöt i hand längs någon av våra vackra lax- och havsöringsvatten. Kanske alldeles tyst och helt ensam. Eller tillsammans med en miljon knott. Ni som är här, vet precis hur det är eller hur det kan vara Lyckad konferens För ett och ett halvt år sedan, i augusti 2015, hölls en konferens som Länsstyrelsen Västerbotten genomförde i samverkan med Havs- och vattenmyndigheten. Den blev mycket lyckad och fick dessutom stor respons och uppmärksamhet i press och media. Den konferensen fokuserade på återställning av älvsmiljöerna och presenterade också grunderna för förvaltning av framförallt laxoch havsöringsbestånden i våra vatten. Norrbotten har Sveriges största laxälvar, så är det. Men Västerbotten är det län i Sverige som har allra flest vattendrag med naturreproducerande laxbestånd. Och det är något som vi från Länsstyrelsens sida under lång tid har arbetat för att stärka. En viktig del i det arbetet är att restaurera våra lax- och havsöringsvatten. Där har vi från Länsstyrelsens sida satsat mycket kraft och resurser; både för att nå gynnsam bevarandestatus, för att leva upp till det av riksdagen beslutade miljömålet Levande sjöar och vattendrag och för att uppfylla det europeiska vattendirektivets krav. Alla våra laxvatten är ju dessutom så kallade Natura 2000-vatten och ingår i EU:s nätverk för skyddade områden. LIFE-projekt Ett glädjande exempel på detta arbete är att Länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten tillsammans med Nordmalings kommun och Gällivare kommun har beviljats pengar ur EU:s LIFE-fond för att under fem år arbeta med att biologiskt återställa älvar i Norroch Västerbotten. I Västerbotten kommer vi under fem år att arbeta med att biologiskt återställa hela Lögdeälven från tidigare påverkan från flottningen. Inom samma projekt kommer också hela eller delar av fem älvar i Norrbotten också restaureras. Totalt ska drygt 200 km I sitt välkomstanförande konstaterade Magdalena Andersson, landshövding i Västerbottens län, att olika åtgärder nu börjar ge resultat med glädjande siffror i flertalet älvar. Hon pekade också på de utmaningar vi står inför men även på de fantastiska möjligheter det finns. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh älvssträcka återställas, varav ungefär hälften i Lögdeälven. Det gör att detta är ett av de största naturvårdsprojekten och det största LIFE-projektet i Sverige någonsin. Detta är förstås en stor vinst för länet, inte minst för att ett flertal arbetstillfällen skapas, men de allra största vinnarna är laxen, flodpärlmusslan och uttern i Lögdeälven, de som är målarter inom projektet. Åtgärder har gett resultat Ja, laxen och öringen i länets älvar är en fantastisk naturresurs. Därför är det särskilt roligt att kunna konstatera att olika åtgärder, sådant som ändrade regler för fisket i havet samt fiskevårdsåtgärder och återställning i älvarna nu också börjar ge resultat med glädjande siffror i flertalet älvar. Denna resurs skall förvaltas långsiktigt och på bästa sätt. Därför arbetar vi nu tillsammans med att ta fram förvaltningsplaner för länets laxälvar. Länsstyrelsen har i projekt Levande laxälvar arbetat med att ta 4 fram en förvaltningsmodell för Sveriges laxälvar där Lögdeälven och Sävarån har fungerat som pilotälvar. Modellen bygger på ett lokalt, regionalt och nationellt engagemang. Genom att förvalta varje älvs lax- och öringbestånd individuellt och var för sig kommer i framtiden svaga stammar att kunna skyddas och starka att nyttjas hållbart. Det är nu också viktigt att finna förslag på hur olika intressen kan mötas. Det handlar om både förvaltningen och rekreation och fisketillfällen för olika fiskeintressen. Det är en fråga som är av stor vikt och som kommer att diskuteras här. Från Länsstyrelsens sida vill vi peka på de utmaningar vi står inför men också rikta fokus mot vilka fantastiska möjligheter det finns. Vi hoppas förstås att konferensen kommer att bidra till att driva utvecklingen framåt för den goda förvaltningen av våra vatten, men också för fisketurismen. Med det, önskar jag er alla välkomna till dagens konferens!

Öppningsanförande av Hans Majestät Konungen Herr statsråd, Fru landshövding, Mina damer och herrar. Det är alltid lika roligt att vara tillbaka här i vackra Västerbotten. Jag ser mycket fram emot dagens konferens som kommer att ta upp en viktig aspekt av fiskefrågorna, nämligen turismen. Fisketurismen har en lång historia i norra Sverige. Ända sedan 1800-talet har svenska och utländska sportfiskare sökt sig hit för att fiska efter lax och öring i norrländska strömvatten. Det är inte minst fisket i fjällen som utgjort ett attraktivt resmål. För det är ju så med oss sportfiskare: Vi åker gärna dit vägen slutar för att hitta den där perfekta forsen, där naturen är vacker och där det förhoppningsvis också nappar Vi lever i en värld där resande är en möjlighet för allt fler. För att bara nämna ett exempel: 2003 reste fem miljoner indier utomlands. 2020 beräknas den siffran vara femtio miljoner. En tiodubbling på knappt två decennier. Detta är en del av en större global utveckling: När världen krymper ja, då växer besöksnäringen. Och internationellt sett är det faktiskt naturturismen som växer snabbast av alla turismgrenar. Den här utvecklingen innebär stora möjligheter för Sverige. Sedan 2010 har den svenska besöksnäringen skapat nära 400 nya arbetstillfällen varje månad. Vi talar alltså om en viktig framtidsbransch, med goda förutsättningar att skapa tillväxt och sysselsättning. Inte minst på landsbygden. Stor potential Svensk fisketurism har en stor potential. Så, hur ser vi till att den förverkligas? En viktig pusselbit är förvaltningen. Vill vi ha en fisketurism som är hållbar och som skapar många arbetstillfällen, ja, då måste vi förvalta våra laxbestånd på ett klokt sätt. Det vill säga: modernt, adaptivt och ändamålsenligt. Vid våra kuster, såväl som i våra älvar. Det finns i vårt land hela 16 vildlaxälvar som mynnar i Östersjön. Varje älv är unik och de olika stammarna av lax och öring är anpassade till förhållandena i just sin hemälv. Även beståndens status skiljer sig åt. Därför är det positivt att Sverige nu håller på att införa förvaltningsplaner som är specifika för varje enskild laxälv. Syftet är att varje bestånd ska förvaltas utifrån sina förutsättningar, samt att förvaltningen ska ske med lokalt och regionalt deltagande. Det möjliggör skydd av svaga stammar och ett hållbart nyttjande av starka stammar. Entydiga erfarenheter Erfarenheterna är entydiga: Ett bra och hållbart sportfiske efter lax och havsöring ger upphov till en snabb utveckling av fisketurismen. Det är bra för fisken, för Västerbotten och för Sverige. Nu ser jag fram emot att höra mer om hur vi kan utveckla fisketurismen på ett långsiktigt hållbart sätt, och stärka den svenska landsbygdens livskraft. Med dessa ord förklarar jag 2017 års Levande laxälvarkonferens öppnad. Hans Majestät Konungen, som själv är en hängiven sportfiskare, slog fast att ett bra och hållbart sportfiske efter lax och havsöring ger upphov till en snabb utveckling av fisketurismen, vilket är bra för fisken, för Västerbotten och för Sverige. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 5

Regeringens visioner om en utvecklad laxförvaltning och laxfisketurism Av Sven-Erik Bucht, landsbygdsminister Den svenska landsbygden har stora tillgångar och hög attraktionskraft. Viktiga delar av detta är vår natur och tillgång till skog, åkrar och vatten. Möjligheten till fiske för såväl yrkes- som fritidsfiskare är en resurs som vi i regeringen vill utveckla. Vi har under de senaste åren haft en positiv utveckling av flera laxpopulationer. I regeringen ser vi stor potential i hållbar turism och värdet av en växande besöksnäring. Vi har därför ambitionen att stärka besöksnäringen som export- och jobbmotor i hela landet. Laxen har ett starkt värde och möjliggör ur flera aspekter lokal näringslivsutveckling. Det är viktigt och kan bidra till jobb och tillväxt på landsbygden. Havs- och vattenmyndigheten har lämnat flera förslag kring hur förvaltningen av lax och öring i svenska vatten kan utveck- las. Flera av förslagen kan kombineras så att både laxbestånden ytterligare stärks och samtidigt säkerställer laxen som en resurs för fritidsfiskare, fisketurismen och yrkesfisket. Mycket att erbjuda Möjligheten att kunna erbjuda laxfiske till turister är nästan unikt ur ett globalt perspektiv. Längs våra älvar och kuster finns mycket att erbjuda tillresta fritidsfiskare och turister. Det är viktigt att samverkan och samordning mellan besöksnäringens entreprenörer och de befintliga aktörerna utvecklas för att stärka det gränsöverskridande turistiska erbjudandet äta-resa-göra-bo. Genom samverkan mellan fiskerientreprenörer, fiskevattenägare och lokala företagare ges de bästa förutsättningarna för en stark lokal förankring. Något som gynnar utvecklingen för både fiske och landsbygdens framtid! Sven-Erik Bucht är landsbygdsminister i Sveriges regering sedan valet 2014. Han är själv aktiv fiskare och bor i Karungi, utanför Haparanda. För Sven-Erik Bucht är det viktigt att det ska vara attraktivt att bo och jobba på landsbygden. Han ser de gröna näringarna och fiske, landsbygdsutveckling och regional tillväxt som viktiga delar i att skapa jobb och tillväxt i hela landet. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht sa att regeringen ser stor potential i hållbar turism och i värdet av en växande besöksnäring. Han sa också att laxen har ett starkt värde och möjliggör lokal näringslivsutveckling. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 6

Fiske och turism internationell attraktionskraft i Swedish Lapland Swedish Lapland är ett paradis för fiskare. Foto: Anders Esselin Av Håkan Stenlund, Swedish Lapland Visitors Board Swedish Lapland är Sveriges arktiska destination. Med 25 procent av landets yta, dessutom glesbefolkat, är det ett paradis för fiskare. Sportfiske, eller kanske mer ackurat spöfiske, är en av Sveriges största fritidssysselsättningar. Närmare två miljoner svenskar fiskar varje år. I hela Europa beräknas fler än 25 miljoner sportfiskare generera mer än 25 miljarder Euro i årlig omsättning. Många av dessa reser dessutom regelbundet för att fiska. Detsamma gäller för den amerikanska marknaden som beräknas bestå av mer än 33 miljoner aktiva fiskare. Den aktiva gruppen amerikanska sportfiskare lägger årligen ungefär 48 miljarder USD på sitt intresse. Håkan Stenlund. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh Goda förutsättningar Enligt UNWTO kommer besöksnäringen att öka med cirka tre procent per år fram till 2030. Sverige har goda förutsättningar att ta del av denna ökning, där vår natur och kultur är en av våra starkaste reseanledningar. I ett globalt perspektiv är Sverige ett land med rik tillgång på vatten. En viktig grund för såväl svenskar som besökare. Turismen har sett en god tillväxt i Sverige de senaste åren. Totalt uppgick turismkonsumtionen till 281,7 miljarder (2015) vilket skapade ca 165 400 jobb. Turismens exportvärde har sedan 2000 ökat med 177 procent, snabbare än inom annan industri. Tillväxt- möjligheterna är dessutom mycket goda. Mellan 2010 till 2020 har Sverige tagit som mål att fördubbla omsättningen i turismen. Få näringar kan på ett hållbart sätt göra en sådan utveckling och nu sker nationella satsningar på utveckling och marknadsföring av naturturism på landsbygden. Swedish Lapland vill att ta en plats på en global marknad som en av världens bästa fiskedestinationer. Är det rent av så att den vilda laxen kan var vårt nya norrsken eller kanske ett vulkanutbrott? 7 Håkan Stenlund är PR-ansvarig på Swedish Lapland Visitors Board. Han har tidigare jobbat med platsvarumärke och turistfrågor i Sorsele kommun och som frilansskribent, copywriter och fotograf.

Laxförvaltningen i Sverige idag och i framtiden Av Ingemar Berglund, Havs- och vattenmyndigheten I denna presentation behandlar jag i huvudsak förvaltning av lax i Östersjön. Med utgångspunkt i utveckling av bestånd, fiske, förvaltning samt Havs- och vattenmyndighetens rapport (2015:20), diskuteras laxförvaltningen i dag och i framtiden. Fisket och förvaltningen av lax har genomgått stora förändringar under de senaste 50 åren. De rapporterade fångsterna i Östersjön var i början av 1970-talet ca 2500 ton, i början av 1990-talet ca 5000 ton och 2015 observerades den lägsta fångsten i tidsserien, 845 ton. Även fiskeansträngningen i det kommersiella fisket var den lägsta som noterats. Andelen lax som fångas i fritidsfisket fortsätter däremot att öka. På senare år har också många bestånd av vildlax ökat starkt. Bakom dessa förändringar ligger restaurering av älvar, minskad förekomst av syndromet M-74, samt en utvecklad förvaltning. På EU-nivå regleras fisket bland annat genom en TAC och förbud mot fiske med drivgarn (2008). Sverige har infört nationella regleringar i form av förbud mot fiske med långlinor i Östersjön (2012), förbud att behålla vild lax vid trollingfiske (2013), startdatum för kustfisket, regional kvotfördelning (kustfiske), andel av kvot i Norrbotten reserverad för odlad lax, regler för älvfiske samt särskilda regler för fisket i och utanför Torne älv. Viktiga förvaltningsmål Havs- och vattenmyndigheten överlämnade 2015 slutrapporten för regeringsuppdraget om förslag på hur förvaltning av lax och öring bör utformas och utvecklas. I rapporten presenterar myndigheten övergripande mål, förvaltningsmål samt en modell för förvaltning av lax och öring. Viktiga exempel på förvaltningsmål är: att förvaltningen ska vara beståndsspecifik; att de svenska bestånden av naturproducerad vild lax ska nyttjas långsiktigt hållbart på nivåer där bestånden når minst 80 % av den potentiella smoltproduktionen; att individuella förvaltningsmål om möjligt bör utvecklas för varje enskilt laxbestånd; att förvaltningen av lax och öring långsiktigt ska bidra till att utveckla ett ekologiskt, socialt- och ekonomiskt hållbart fritidsfiske, fisketurism och yrkesfiske. Ingemar Berglund är avdelningschef, avdelningen för fiskförvaltning på Havs- och vattenmyndigheten. På denna avdelning jobbar man med stöd till regeringskansliet i EU-arbetet, nationell fiskereglering, genomförande av EU:s fiskeripolitik, fiskerikontroll och tillträdesfrågor. Ingemar har arbetat som avdelningschef vid Fiskeriverket och HaV sedan 2002. Innan dess jobbade han i huvudsak med laxforskning på institutionen för vattenbruk, SLU i Umeå. Ingemar Berglund, Havs- och vattenmyndigheten (i mitten), berättade om de stora förändringar som skett de senaste decennierna i laxfisket, laxförvaltningen och laxbestånden. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 8

Kunskapsbaserad laxförvaltning Exempel på bestånds-rekryteringsfunktion med ett förvaltningsmål på 75 % av maximal smoltproduktion. Kjell Leonardsson, Sveriges lantbruksuniversitet Behovet av underlagsdata är mycket stort inom laxförvaltningen till följd av laxens livshistoria: med ägg och yngelstadier i sötvatten och med huvudparten av storlekstillväxten i havet i områden med ett yrkesfiske på blandbestånd. För att räkna fram förslag på fiskekvoter i havet behövs information om smoltproduktion i var och en av vildlaxälvarna, havsöverlevnad, antal år i havet, uttag via fisket i hav och älv, mängden befruktad rom, samt överlevnaden och tiden från rom till smolt i relation till rommängden. En del av informationen skattas med hjälp av metoder som inriktas på angränsande livsstadier. Elfiske används för att skatta yngelmängder och med hjälp av dessa resultat beräknas förväntad smoltproduktion de kommande åren. Rommängden skattas från den sammanlagda vikten på lekvandrande honor, efter att uttag i sportfisket räknats bort. Bestånds-rekryteringkurva Överlevnaden från rom till smolt beskrivs av en bestånds-rekryteringkurva (stock-recruit function) som används av ICES (Internationella Havsforskningsrådet) för att beräkna rekommenderat uttag för havsfisket. Beräkningen bygger på att man känner rekryteringskurvans form och högsta nivå. Man strävar efter att hålla laxbeståndens storlek på 75 % av den maximala smoltproduktionskapaciteten eftersom den nivån ger utrymme för det största möjliga hållbara uttaget ur populationen (MSY=Maximum Sustainable Yield). Kurvans högsta nivå för de enskilda älvarna baseras på sex personers expertbedömningar, vilka visat sig vara osäkra, t ex har expertbedömningen för Torneälven nu överskridits med mer än 100 %. Det pågår ett utvecklingsarbete med att ta fram en metod för att skatta den maximala smoltproduktionskapaciteten, men även om det går att få tillförlitliga skattningar kvarstår en stor osäkerhet i ICES prognoser av laxbeståndens utveckling. Den osäkerheten beror främst på kunskapsbrist om mellanårsvariation i dödlighet hos postsmolt i havet och bland vuxna laxar till följd av sjukdomsutbrott i älven i samband med lekvandringen. Dessa dödligheter är svåra att skatta och kan leda till stora avvikelser från förväntad produktion. 9 Kjell Leonardsson är universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå. Hans forskning om lax omfattar bland annat vandringsbeteenden och kopplingen mellan miljön och produktionskapaciteten. Kjell har deltagit flera år i ICES arbete som oberoende granskare av de underlagsrapporter som tagits fram av WGBAST (Working Group of BAltic salmon and Sea Trout) och WGNAS (Working Group of North Atlantic Salmon).

Laxfiskeförvaltning för sportfisketurism, eller? Vad säger fiskerättsägarna? Thomas Johansson med nyfångad lax. Under sin presentation lyfte Thomas att förvaltningsorganisationerna behöver hjälp och stöd i det fortsatta arbetet. Foto: Ted Logardt Av Thomas Johansson, Östersjölaxälvar i samverkan Äntligen, nu kommer fler laxar och öringar hem till Östersjöälvarna. Kan vi luta oss tillbaka och slappna av nu? Nej, vi är mitt uppe i den största utmaningen hittills. Hur ska vi på ett klokt sätt bevara, utveckla och förvalta resursen? Men, bevarande och förvaltning för vem? Vem eller vilka äger ansvaret för förvaltningen? Utveckling för vilka? Är alla vinnare eller finns det också förlorare? I den gemensamma fiskeripolitiken, Sveriges miljömål samt den av riksdagen antagna friluftspolitiken, så beskrivs starka och livskraftiga bestånd ha ett stort samhällsekonomiskt värde. Det ger ett attraktivt fiske för allmänheten och skapar förutsättningar till arbetstillfällen genom fisketurismen. Älvarnas förvaltningsorganisationer har, i de allra flesta fall helt ideellt, arbetat i decennier med fiskevårdsåtgärder, förvaltning av bestånden samt tillgängliggöra och upplåta fisket i linje med detta. Högre krav Vi går nu mot en mer beståndsspecifik för- valtning, vilket kommer att ställa högre krav på älvarnas förvaltningsorganisationer. Våra förvaltningsorganisationer är vana med att varken ha tillgång på fisk eller fiskare. Det har inte funnits några större problem. Men nu, med allt mer fisk som kommer tillbaka till våra älvar så kommer även fler som vill fiska. Detta kommer att ställa högre krav på fungerande organisationer, förvaltning, tillsyn, tillgänglighet och samarbeten för att kunna fungera och utvecklas både direkt och långsiktigt. Behöver stöd Förvaltningsorganisationerna behöver hjälp och stöd i det fortsatta arbetet. Vi behöver gemensamt nå ut till lokalt boende och fiskerättsägarna och förankra långsiktiga mål för fisket och förvaltningen av bestånden. Vi måste hitta långsiktiga lösningar på hur vi ska utveckla fisket och fisketurismen i samråd med alla berörda. Med en öppen dialog och transparens mot alla sakägare tror vi att den framtida förvaltningen kan leda till positiv utveckling för bestånden, fisket, fisketurismen, friluftslivet och den lokala utvecklingen. 10 Thomas Johansson är ordförande i organisationen Östersjölaxälvar i Samverkan och i Stiftelsen för Östersjölaxen. Han har arbetat i över 25 år med fiskevårds- och förvaltningsfrågor och är även aktiv i Kågeälvens fiskevårdsområde. Thomas är en av dem som målmedvetet arbetat under snart 30 år för att återintroducera de forna bestånden av lax och öring i älven. Detta arbete, som varit mycket framgångsrikt, ledde sommaren 2014 till att Kågeälven klassades av internationella havsforskningsrådet (ICES-WGBAST) som Sveriges 16:e laxälv!

Beståndsspecifik förvaltning utmaningar och möjligheter Elfiske i Lögdeälven. Denna älv har, liksom andra älvar, älvsegna bestånd av lax och havsöring något som man måste ta hänsyn till i förvaltningen. Foto: Anders Esselin Av Håkan Carlstrand, Havs- och vattenmyndigheten Laxen har en utpräglad heminstinkt, vilket innebär att den i stor utsträckning återvänder till sin födelseälv för att reproducera sig. Detta beteende skapar förutsättningar för ett begränsat genflöde mellan vattendrag och uppkomsten av älvsegna bestånd. I större älvar som Tana älv och Torne älv finns även dokumenterat en genetisk inomälvsstruktur. I Tana älv har t.ex. minst 20 30 lokala populationer av lax identifierats med hjälp av genetiska data. Såväl inom den gemensamma fiskeripolitiken som inom t.ex. genomförandet av konventionen om bevarande av atlantlaxen gäller principen om förvaltningsmål för varje enskilt bestånd av lax. För att nå förvaltningsmålen behöver fisket anpassas till varje bestånds status och regleras så att förvaltningsmålen på sikt kan nås. Fiske på blandbestånd av lax utgör en särskild svårighet för förvaltningen då i en sådan förvaltning behövs kunskap om de olika bestånd som ingår i fångsten och en reglering av blandbestånd- fisket med hänsyn till de svagaste bestånden som ingår i fångsterna. Kunskapsunderlag HaV har tagit steg mot en beståndsspecifik förvaltning genom att beställa kunskapsunderlag om hur bestånden blandas respektive separeras under sina vandringar i Östersjön på väg mot sina respektive hemälvar. Genom att svensk kvot för yrkesfisket idag endast nyttjas med fasta fällor nära laxälvarna finns förutsättningar för en utvecklad beståndsspecifik förvaltning. För en sådan behöver förvaltningen av fisket på kusten och i älven på sikt integreras. Förvaltningen i älven behöver även ta hänsyn till fiskevårds- och fiskeintressen i hela älven. HaV fick 2015 regeringsuppdraget att lämna förslag på hur laxförvaltningen bör utformas och utvecklas. HaV:s analys och förslag lämnades till regeringen i HaV rapport 2015:20 Förvaltning av lax och öring. Mot bakgrund av rapporten och internationella erfarenheter behandlas i presentationen utmaningar och möjligheter för en mer utvecklad beståndsspecifik förvaltning. 11 Håkan Carlstrand är utredare på enheten för fiskereglering på Havs- och vattenmyndigheten och arbetar bland annat med nationell och internationell laxförvaltning. Han har också arbetat med till exempel fiskevårdsplaner, genomförande av fiskevårdsprojekt, bildande av och verksamhet i fiskevårdsområdesföreningar samt fiskekortupplåtelse.

Levande laxälvar utveckling av lokal laxförvaltning Stefan Larsson, Länsstyrelsen Västerbotten, konstaterade att det idag finns en potential för ökad fisketurism och näringslivsutveckling längs vildlaxälvarnas dalgångar, och att detta medför ett ökat ansvar för de lokala förvaltningsorganisationerna Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh Av Stefan Larsson, Länsstyrelsen Västerbotten Laxens status i Sveriges vildlaxälvar har ökat under senare år och antalet laxar som återvänder från havet för lek är idag många gånger högre än för bara några få år sedan. Därför föreligger nu en sedan länge önskad potential för ökad fisketurism och näringslivsutveckling längs vildlaxälvarnas dalgångar. Ett ökat ansvar vilar nu på de lokala förvaltningsorganisationerna, som består av de som äger fiskerätten i älvarna, att på ett förnuftigt och långsiktigt sätt förvalta och nyttja den naturresurs som laxen och öringen utgör. Inom projekt Levande laxälvar samarbetar Länsstyrelsen i Västerbotten med förvaltningsorganisationerna i ett par av länets älvar för att ta fram en modell för hur laxen och öringen skall förvaltas och nyttjas på bästa sätt. I detta arbete har ett antal utmaningar och åtgärder identifierats: Utmaningar Komplicerad resurs Laxen nyttjar stora geografiska områden (fjäll till hav) och dess komplicerade livscykel ställer stora krav på lokal, regional, nationell och internationell förvaltning. Stor gemensam resurs, men diversifierat ägande och ansvar, där intressen strider mot varandra: spinnfiskare. flugfiskare, Svenssonfiskare, yrkesfiskare, fiskerättsägare m.fl. Risk för egennyttigt handlande eller likgiltighet. Fiskar inte vi upp laxen gör någon annan det. och komplicerat ägande Samfälld fiskerätt där enskilda ägare endast får en liten bit av kakan. Motsättning mellan aktiv förvaltning och diversifierat ägande ger dåligt grund för utveckling och ansvarstagande. Styrelserna i förvaltningsorganisationerna jobbar oftast helt ideellt. Svårt att ställa krav på dessa. Viljan att arbeta ideellt sjunker generellt i samhället, vilket ger åldrande styrelser. Åtgärder Vision och målsättning: MYCKET VIKTIGT att förankra genomtänkt vision och målsättning. Utan detta svårt att förvalta och utveckla. Visa på resursens värde: Kanske det svåraste! Pengar i fickan, levande landsbygd, arbetstillfällen, affären kvar, ökade fastighetspriser etc. Samarbete: Förvaltningen och utvecklingen kräver samarbete mellan resursägare/lokalsamhälle/myndighet/ intressegrupper. Vårda goda kontakter. Öppna kort: var öppen med information och förankra/underbygg beslut, åtgärder etc. Höj kunskapen: jobba kontinuerligt med utbildning av FVOF-medlemmar, intressegrupper m.fl. Nyrekrytering i styrelser: arbeta förebyggande och långsiktigt med att rekrytera till styrelser. Överväg att ta in icke-fiskerättsägare. Hitta och nyttja eldsjälar. Köp hjälp: med ökade fiskekortsintäkter finns utrymme för att arvodera styrelsearbete eller att köpa in tjänster. 12 Laxunge i norrländskt vattendrag. Foto: Stefan Larsson Stefan Larsson är fiskekolog på Länsstyrelsen i Västerbotten och jobbar som projektledare för Levande laxälvar med förvaltning och utveckling av laxen och havsöringen i länets åtta vildlaxälvar. Stefan har i tidigare anställningar på SLU, Umeå Universitet och University of British Columbia (Canada) forskat på bland annat laxfiskars ekologi och då med huvudfokus på hur energetiska aspekter styr smoltutvandringen.

Gemensam resurs, gemensamt ansvar om dialog och samverkan för att hantera konflikter Camilla Sandström, Umeå universitet, pratade om laxen som en gemensam resurs det är många gör anspråk på den och det är svårt att reglera tillgången till och nyttjandet av laxen eftersom den migrerar. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh Av Camilla Sandström, Umeå universitet Det sägs att det som utmärker oss som människor, jämfört med andra arter, är vår enastående förmåga att samarbeta. Genom att upprätta regler och normer har vi etablerat organisationer och samhällen för att underlätta samvaro och stimulera till samverkan och samarbete. Trots att vi är utrustade med denna förmåga uppstår det inte sällan konflikter som inte enbart påverkar oss som människor negativt utan även den miljö vi på olika sätt är beroende av. Det har visat sig särskilt svårt att finna former för samarbete kring så kallade gemensamma resurser. Laxen kan karaktäriseras som en gemensam resurs, det är många gör anspråk på den och det är svårt att reglera tillgången till och nyttjandet av laxen eftersom den migrerar. Att finna lösningar på den här typen av problem har därför blivit en central uppgift inom samhällsvetenskapen. I några fall har det belönats med nobelpriset i ekonomi. Det banbrytande arbete som Elinor Ostrom och hennes kollegor gjorde rörande gemen- samma resurser förbättrade till exempel förståelsen för hur förvaltningen av gemensamma resurser kan optimeras i komplexa socio-ekologiska system där flera användare interagerar med varandra. Likaledes visar fjolårets nobelpristagare, Oliver Hart och Bengt Holmström, att kontrakt kan hjälp oss att hantera intressekonflikter och bidra till att skapa förtroende när vi annars kunde vara misstänksamma och ovilliga till samarbete. I båda fallen hjälper forskarnas bidrag oss att undvika fallgropar när vi ska utforma nya regler eller kontrakt. Regler Vad är det då för regler eller principer som förordas och vilken roll förutsätts olika aktörer spela för att vi ska kunna samarbeta och därigenom ta ett gemensamt ansvar för gemensamma resurser? Föreläsningen syntetiserar de senaste årens forskning rörande gemensamma resurser och pekar på de komponenter i socio-ekologiska system som kan bidra till att skapa incitament för hantera konflikter och underlätta för dialog, samverkan och gemensamt ansvarstagande. 13 Camilla Sandström är professor i Statsvetenskap med inriktning på miljöpolitik och naturresursförvaltning vid Umeå universitet. Hennes forskning rör framförallt styrning (governance) och förvaltning av naturresurser som till exempel skog, vilt och skydd av natur, med fokus på frågeställningar om hur vi kan organisera samhället för ett hållbart nyttjande av naturresurser. Camilla Sandströms forskning innefattar också attityder till djur och natur och hur det kan påverka utformningen av politik och förvaltning.

Hållbar fisketurism Av Dan Jonasson, Region Västerbotten Turism Laxfiske i Norrlandsälvarna har förutsättningar att bli en nationell och internationell framgång bland sportfiskare. Men det krävs mer än laxfiske för att fisketurismen ska bli en långsiktigt hållbar inkomstkälla i Västerbottens laxdalgångar. Lokalbefolkningen måste gynnas mer om laxen ska få sitt rättmätiga värde. Det behövs kompletterande natur- och kulturbaserade upplevelser för att inte försäljningsställen ska bomma igen när fisket stänger och guiderna ger sig av. Det behövs att lokalbefolkningen får jobb som sträcker sig längre än tio veckor för att de inte ska prioritera andra jobb. Dan Jonasson. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh Utmaningar Många norrländska laxdalgångar brottas med strukturella och demografiska utmaningar som inte går att lösa med samma metoder som man använder i mer tättbefolkade delar av landet och utomlands. Det är långa avstånd mellan samhällen, service, upplevelser och resenav. Infrastrukturen och kollektivtrafiken förutsätter oftast att besökaren har egen bil. Turismentreprenörerna är få och oftast befinner de sig långt ifrån varandra. Många upplevelseföretag är livsstilsföretag eller företag som startats för att man ska kunna bo kvar. Det innebär att man inte helt självklart vill växa och anställa eller förkovra sig. Besöksnäringen är ett svårt område att utveckla där andra basnäringar utgjort ryggraden i ekonomin. Det saknas både expertis och upparbetad tvärsektoriell samverkan mellan myndigheter och näring. Marknadsföring av besöksmål i naturen som laxfiske går relativt lätt att finansiera och genomföra, men risken är att marknadsföringen springer ifrån produktutbudet och ortsbornas syn på utvecklingen. Det innebär att Västerbotten behöver genomföra insatser som förbättrar infrastrukturen, förlänger säsongen, breddar utbudet, förenklar besökarens möjlighet att ta del av naturupplevelser, kvalitetssäkrar företag och upplevelser. Samt i takt med att satsningar görs och intresset ökar vågar bygga kapaciteten att ta emot fler gäster. Det är vad jag kommer att prata om. Dan Jonasson är hållbarhetsexpert och fiskerikonsulent på Region Västerbotten Turism. Han har 30 års erfarenhet av turism, fiskevård och hållbarhet, och han har varit verksam i fjällvärlden, skärgårdar, landsbygd och stad. Dan Jonasson har alltid arbetat med att omsätta teori till praktik inom fiskevård, ekoturism och hållbarhet. Han har tidigare arbetat på VisitSweden, Ekoturismföreningen och med VisitSápmi för att marknadsföra ekoturism, samisk turism, fisketurism och Sverige. Nu arbetar Dan Jonasson med att hållbarhetssäkra företag och destinationer i Västerbotten med en metod framtagen av the Global Sustainable Tourism Council. Allt från stora stadshotell till små guideföretag ingår i verksamheten. Det krävs mer än laxfiske för att fisketurismen ska bli en långsiktigt hållbar inkomstkälla i Västerbottens laxdalgångar, som till exempel i Vindelälven (bilden). Foto: Dan Jonasson. 14

Paneldiskussion: Framgångsfaktorer för utveckling av fiskförvaltningen Paneldiskussion om Framgångsfaktorer för utveckling av fiskförvaltningen: Från vänster: Anders Esselin (Man & Nature, moderator), Ingemar Berglund (Havs- och vattenmyndigheten), Øystein Aas (NINA), Glenn Douglas (Sportfiskarna), Camilla Sandström (Umeå universitet), Daniel Holmqvist (Ume/Vindelälvens fiskeråd) och Ulf Carlsson (Länsstyrelsen Västerbotten). Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh Anders Esselin: Fångstrapportering är en förutsättning för effektiv laxförvaltning. Hur kan fångstrapporteringen förbättras? Glenn Douglas, Sportfiskarna: Det har skett en enorm förändring de senaste fem åren i hur folk tänker. Förr i tiden var till exempel norrbottningar väldigt tveksamma till att rapportera sina fångster över huvud taget. Nu har vi en ung generation som verkligen är intresserad av att rapportera sina fångster, så det hjälper för insamlandet av statistik. Det hjälper också till i marknadsföringen av våra vatten. Men även den tekniska lösningen för fångstrapportering utvecklas snabbt och bra och bland annat Västerbotten har varit stor hjälp och ledande i Vindelälven med fångstrapportering. Människor köper fiskekort via sina mobiler nuförtiden. Samtidigt får man automatiskt en länk för att rapportera sina fångster. Så jag tror att det här problemet kommer att lösa sig efter hand. Anders: Öystein, hur viktigt är det med fångstrapportering och vad finns det för fungerande system? Øystein Aas, NINA: Även i Norge sliter vi med fångstrapportering i vårt laxfiske. Men även om det händer mycket med digitalisering och så vidare, så ser vi att stränga kvoter i älvarna gör att många fiskare underlåter att rapportera för att kunna fiska vidare. Island är det land jag känner till som har den bästa rapporteringen. Där har man en lång tradition av väldigt bra rapportering från laxfisket. På Island är laxfisket extremt välorganiserat och förvaltningsmyndigheterna har lagt ut ansvaret för fångstrapporteringen på fiskestugor och fiskelodger. Förvaltningsmyndigheterna samlar löpande in fångstrapporteringen och fångststatistiken är viktig i marknadsföreningen av älvarna. Anders: Jag tänkte på en sak som Camilla sa tidigare och det är det här med att om man ska klara av att förvalta en gemensam resurs så behöver man någon slags sanktionssystem mot de som bryter mot överenskomna regler. Behövs det ett sanktionssystem för de som inte fångstrapporterar? 15 Øystein: I Norge har vi det. De som inte rapporterar eller som inte rapporterar rätt kan bli avstängda från fisket. Glenn: I Råneälven används ett lax - plombsystem. Du kan bara köpa ett bestämt antal plomber per år, vilket innebär att du har en årsvis catch bag, och kopplat till det så har du en fångstrapporteringsplikt. Om du inte rapporterar dina fångster kan du bli utestängd från fisket nästa år. Och det fungerar bra. Ingemar Berglund, Havs- och vattenmyndigheten: Ett av våra förslag till regeringen handlade om att vi borde kunna föreskriva fångstrapportering, så vi tycker att det behövs. Jag upplever själv att det finns en stor rapporteringsvilja bland sportfiskare, så jag tror inte att problemet är jättestort. Och tekniska lösningar växer ju nästan på träd. Själva så utvecklar vi nya rapporteringssystem och elektroniska system för fiskerikontroller av kommersiellt fiske och vi ser att det finns light-varianter som skulle kunna fungera bra för sportfiske. Sanktioner behövs nog också.

Anders: Camilla, har du någon kommentar på det här? Det är ju helt grundläggande som du var inne på. Camilla Sandström, Umeå universitet: Det är jättebra att den här typen av system utvecklas, men jag tror också att förutsättningen för att man ska lyckas är att de som fiskar också förstår varför, det vill säga vad det bidrar till. Om man hjälper till att samla in data så är det viktigt att man får feedback så att man känner sig som en del av systemet. Sedan är det också jätteviktigt att det finns någon form av sanktion eller belöning, till exempel att man kanske får tillbaka en summa av fiskekortet när man väl rapporterar, eller att man får en sanktion om man inte rapporterar. Anders: Daniel, hur tänker ni i Ume/Vindelälven? Daniel Holmqvist, Ume/Vindelälvens fiskeråd: Till dags dato har rapportering byggt väldigt mycket på frivillighet. Om vi ska få en fångststatistik som är mer trovärdig än den vi har idag så tror jag att vi måste ha någon slags piska också. Det behöver inte nödvändigtvis vara från samhället eller från myndigheter, utan det är något som fiskevårdsområdena också kan göra genom lagen om fiskevårdsområdet och sanktionsavgift. Samtidigt ska vi vara ödmjuka, vi har ju liksom inte den här traditionen i Sverige i och med att resursen är tämligen ny för oss. Tidigare var vi ju glada om vi fick ett par laxar i Lögdeälven per år och inte rackarns berättade vi om det heller, utan vi tog den där fisken och gömde den bak i skuffen på bilen och for iväg. Det är ett regimskifte som vi måste förhålla oss till och den här förändringen kommer att ta tid. Anders: När det gäller småviltsjakten i fjällen så rapporterar man vad man har skjutit i förhållande till bag limit och rapporterar man inte får man inte köpa kort nästa dag. Så det finns ju modeller att ta rygg på. Daniel: Där är det ju väldigt enkelt. Där har du en markägare och det är staten som pekar med stora, hela handen. Det är inte 500 fiskerättsägare i ett fiskevårdsområde som ska enas. Anders: Oavsett om man är forskare, förvaltare, fiskerättsägare eller sportfiskare så verkar alla vilja ha samma sak nämligen mer lax. Finns det någon risk för att rollerna blandas ihop och ansvaret blir otydligt? Ulf Carlsson, Länsstyrelsen Västerbotten: Ja, det är ingen lätt fråga. Jag kan gå tillbaka till det som Thomas Johansson nämnde, det vill säga det gamla projektet Västerbottenslax. I det projektet plockade vi liksom ihop alla i samma båt: yrkesfisket, fiskevårdsområden, myndigheter och forskning. Jag tror på modellen att man har någon form av regional nod som både fungerar som bollplank uppåt i hierarkin och som finns med som en stöttning och kompetensbank åt fiskevårdsområdena. Det är också oerhört viktigt att kommunerna är med och stöttar Sen har ju alla olika roller. Jag tror det är viktigt att sitta ihop just för att tydliggöra rollerna och för att få förståelse för de olika rollerna. Det är till exempel viktigt att sportfiskaren möter yrkesfiskaren för att höra om hans behov. Det är sådana möten som är grunden för en dialog. För att nå framgång måste vi förstå varann. Anders: Öysten, har du problem med din roll? Øystein: Ja, jag har säkert problem med min roll, men det kan jag prata mer om imorgon. I det här sammanhanget skulle jag vilja nämna att Norge och Sverige har väldigt många likheter när det gäller förvaltning av vilt och fisk, men att det också finns en del skillnader. I Norge har vi till exempel en fiskefond som är specifikt riktad mot lax och laxfisk och som finansieras genom en fiskeavgift som alla sorters fiskare betalar. Denna fiskefond ger en tilläggsmöjlighet som jag tror att väldigt många i Norge sätter stort värde på. I Norge har vi de senaste åren också haft en ny lagstiftning som gör att älvägarlagen, som är en motsvarighet till fiskevårdsområdena i Sverige, har fått ökade interna myndighetsbefogenheter. De har fått möjlighet att genomföra ett flertal åtgärder och sanktioner som gör att de idag lättare kan få genomslag för nya förslag bland majoriteten av medlemmarna, det vill säga att majoriteten helt enkelt kan utöva makt över en minoritet i ett älvägarlag eller i en fiskevårdsförening. Det har varit väldigt, väldigt viktigt för att undvika att en minoritet fäller olika konstruktiva förslag. Det har också bidragit till en ökad professionalisering av norska älvägarlag. Anders: Ingemar, en av de nio punkterna som ni presenterade i rapporten till regeringen handlar om att laxförvaltningen behöver mer resurser. Kan en fiskfond, liknande den i Norge, vara lösningen? Ingemar: Det är en gammal fråga som har diskuterats många gånger, men jag känner inte att den lever så mycket just nu. Håkan Carlstrand, HaV (i publiken): Jag tror att det har varit sju eller åtta utredningar som har gett förslag på olika sorters fiskefonder, men förslagen har fällts politiskt varje Som utgångspunkt för paneldiskussionen om Framgångsfaktorer för utveckling av fiskeförvaltningen fick konferensens deltagare rösta på vilka frågor de tyckte var viktigast av ett antal fördefinierade frågor. Deltagarna hade också möjlighet att föreslå egna frågor. Här funderar Ulrik Turesson på vilka frågor han tycker att panelen ska diskutera. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/ Patrick Trädgårdh 16

gång. Det har helt enkelt varit svårt att få en politisk majoritet, så jag tror inte heller att frågan lever för närvarande. Men jag reflekterar själv lite om roller. Laxen är ju en kommersiell fiskart som regleras genom TAC och EU-regleringar, men till skillnad från andra kommersiella fiskarter så fiskas laxen till viss del på privata fiskerätter. Det komplicerar ju saken och det tål att tänkas på när det gäller datainsamling. Det är en ganska unik företeelse. Ålen är lite likadant, men det är en hotad art som är strängt reglerad nu. Det är ganska få arter som vandrar från havet, upp i sötvatten och där fiskas på privata rättigheter. Som Kjell Leonardsson var inne på förut: den dödlighet som förorsakas längs älvarna räknas in som någon slags bakgrundsdödlighet i hela den här ekvationen om laxen. Frågan har en speciell komplexitet. Anders: Hur skapar vi en bra grogrund för framtidens fisketurism? Vi är här, 20 meter från Umeälven och det bor en massa folk här i Umeå. De flesta vanliga människor, kanske framför allt barn, åker inte långt för att fiska. Hur ska vi bygga ett land av små och stora fiskare, vilket är helt avgörande för att vi ska få en fisketurism och en massa andra goda värden kring fiske efter lax och öring och annat fiske? Glenn: Sportfiskarna driver sportfiskeskolor i storstadsområden. De är otroligt populära och vi får fler barn än vad vi egentligen kan hantera. Det finns ett enormt intresse bland ungdomar att vara med och lära sig om sportfiske. Jag tycker att det här stora, breda intresset är ett av de starka kort vi har i Sverige, särskilt om man jämför med t ex Skottland som har en fantastisk historia och tryck runt sitt sportfiske, men samtidigt en åldrande sportfiskekår och det är en väldigt liten grupp i samhället som utövar sportfiske. Här i Sverige är det fortfarande en bred allmänhet som gillar sportfiske. Det ska vi vårda och uppmuntra och det kunde vara mycket bättre, speciellt här i norra Sverige. Det är inte fallet att alla ungdomar är ute och fiskar någon gång med sina föräldrar för att de bor i Norrland. Så det är inte bara i storstadsområden som vi måste utöka den här verksamheten, utan även i Västerbotten och Norrbotten. Anders: Daniel, hur jobbar ni i Ume/ Vindelälvens fiskeråd för att fler unga människor ska börja fiska? Daniel: Vi har ganska nyligen avslutat ett omfattande miljöåterställningsprojekt som heter Vindeln River LIFE där just den här delen var en ganska stor bit. Där gick vi helt enkelt ut i skolorna. Vi anordnade till exempel workshops för lärare och rektorer, vi tog ut dem på fiske och de fick titta på insekter och så vidare. Det är som Glenn säger, till och med i Lycksele fiskar man inte som man gjorde tidigare. Responsen blev väldigt positiv. Anders: Camilla och Öysten, det finns en bok som heter Last Child In The Woods som pekar på just det här fenomenet att allt färre unga människor rör sig utanför det stadsplanerade. Vad ser ni för möjligheter och utmaningar i det här? Camilla: Ja, det finns förstås jättestora utmaningar. I Sverige har vi också den typen av sportfiskare som kan ligga ute i tält bland miljoner knott. De betalar 200 300 kronor om dagen och så har de sitt lilla Triangiakök och genererar på det hela taget väldigt lite pengar. Men det är inte den typen av sportfisketurister jag ser framför mig. Överhuvud taget blir turism mer och mer tillrättalagt, och då kommer guiderna, boendet och den exklusiva maten att verkligen behövas för att turisterna ska kunna fiska en dag på fjällsemestern, vandra nästa dag och cykla dagen efter det. Det här utbudet av olika aktiviteter måste finnas. På så sätt kan man öka intresset också för att åka vidare, för att man lär sig någonting, man får en upplevelse Anders: Så som fisketurismentreprenör ska man inte bara fokusera på fisket, utan tänka större? Camilla: Jag tror att man måste tänka större. Sen finns ju de här verkliga entusiasterna, som jag gissar att de allra flesta härinne tillhör, och de kommer kanske inte att behöva det här exklusiva. Man måste paketera det på lite olika sätt. En annan sak som slår mig när jag är i Umeå eller i Stockholm det är vilka det är som står och fiskar. Anders: Nya svenskar? Camilla: Ja, nyanlända. Där finns det en jättestor grupp som förmodligen skulle vara jätteintresserad av att på olika sätt få lära sig svensk kultur och hur man får tillgång till fiskevatten. Det skulle också vara intressant att utveckla. Anders: Öysten, har ni problem med vikande intresse för fiske och annat friluftsliv bland unga i Norge, eller är det så att ni fortfarande bär ryggsäck med matsäck och går i fjällen varje helg? Aldrig förr har jag känt en sådan samsyn mellan olika aktörer som jag känner idag, sa Martin Falklind, välkänd fiskeprofil och chefredaktör på Fiskejournalen. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 17

Öysten: Vi har en unik situation i Skandinavien med väldigt många som fiskar och jagar. Vi vet också från Norge, och jag tror det är samma bild i Sverige, att vi har en viss nedgång i antal sportfiskare, särskilt bland unga. Men det betyder inte att de inte kommer att fiska senare i livet. En av de första undersökningar jag gjorde i min forskarkarriär var en undersökning av barn i Norge och sportfiske, och det jag såg var att nästan alla barn fiskade i början av 1990-talet. Idag är det inte så. Jag har också en kollega som har gjort ett stort projekt på barns uteliv i Norge som bekräftar det vi alla ser, nämligen att den organiserade fritiden har förändrat barns vardag väldigt, väldigt mycket under de senaste decennierna. Så det är klart att det påverkar friluftslivet, men det är inte säkert att det påverkar fisketurismen som sådan i samma utsträckning. Anders: Jag vänder mig till Ulf igen: En älvsbaserad förvaltning bygger på lokalt intresse och engagemang, men på många platser är intresset och engagemanget för fiskevårdsområden svalt och medelåldern hög. Hur göra för att öka det lokala intresset och engagemanget? Kanske förbjuda laxfiske om det inte finns något fungerande fiskevårdsområde på plats? Ulf: Jag tror inte på att förbjuda laxfisket helt om det nu inte skulle finnas något fungerande fiskevårdsområde. Risken är att intresset för att förvalta sitt område försvinner helt och att tillsynen försvinner också. Men visst skulle man kunna införa någon form av minimilagstiftning. Vi ser ett stort problem i vårt län med allt färre aktiva i fiskevårdsområdena. Vad som diskuteras nu och vad som är på gång är att slå ihop fiskevårdsområden för att skapa underlag för styrelser och ett större engagemang. Det är inte helt enkelt det heller. Jag vet ju hur det var när vi bildade fiskevårdsområden en gång i tiden. Det låg mycket konflikter bakom: mellan byar och generationer tillbaka. Det mesta har väl slipats av nu, men om man nu ska gå ihop med grannfiskevårdsområdet så kanske de här konflikterna kommer upp till ytan igen. Trots det så tror jag att tiden är mogen på många ställen och att man ser nödvändigheten i det för att över huvud taget kunna bibehålla verksamhet. Men jag har absolut ingen enkel lösning på ett komplicerat problem i det här läget. Daniel: Jag tror att det är oerhört viktigt att fiskevårdsområdena och fiskerättsägarna får dra den slutsatsen själva. Kommer jag dit som tjänsteman och slår de här frågorna i huvudet på dem så kanske de säger ja på stämman, men det kommer inte att genomdrivas om de inte tror på det själva. Nyckeln är att få dem att inse det här själva. De här är jättestora utmaningarna vi står inför. En del av lösningen kan vara att få områdena att arbeta mer tillsammans. Det behöver inte nödvändigtvis vara sammanslagningar rent formellt, utan det kan handla om att hitta samverkansformer inom och mellan fiskevårdsområdena och byarna. I dagsläget gör fiskevårdsområdena allt från att tömma utedass till att stapla ved i en bua. Kanske kan man hitta samverkanslösningar där, att det är andra aktörer i byn som tar hand om ved och så vidare, och att fiskevårdsområdena får fokusera på fiskeförvaltningen? Men som sagt, jag tror nyckeln är att få fiskerättsägarna att förstå det här själva. Kanske bör man också dra slutsatsen att om vi ska lyckas ro det här i land så kanske vi inte måste vara så stränga med att deltagarna i styrelserna måste vara fiskerättsägare. Glenn: Ju mer laxen kommer tillbaka, desto mer ökar engagemanget. Utan resursen hade de här fiskevårdsområdena inte kunnat överleva. Nu när laxen har kommit tillbaka kan det bli mer spänning, men det har också visat sig att det finns ett grundläggande intresse. Jag tycker det är roligt. Jag fick besök av Kågeälvens fiskevårdsområde och jag har aldrig sett så många unga människor samlade i ett rum, så det finns hopp! En aktiv förening, då kommer unga människor att delta. Camilla: Jag tycker den strategi som Daniel pratar om är ganska användbar på karlar överhuvudtaget, det vill säga: man måste få dem att tro att det är deras eget förslag! Sverige har bland de starkaste äganderätterna i världen och det innebär att man inte kan köra över en privat markägare eller fiskerättsinnehavare. Jag tycker att lösningen som man har haft i Norge, och som vi också har inom till exempel älgförvaltningen i Sverige, är bra, det vill säga att man kan ingå avtal som innebär att man sätter upp regler men som också innebär att man kan bli överkörd. Det tror jag är nödvändigt för att få igång den här verksamheten. Men det förutsätter också att man måste ge de här grupperna lite större frihet, att man måste decentralisera lite makt till de här grupperna mot att de till exempel levererar treårsplaner för fiskevårdsutvecklingen. Konferensmingel. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 18

Dag 2 Presentationer Laxförvaltning och laxfisketurism i ett internationellt perspektiv Laksefiskecamp på Kolahaøvön. Foto: Öystein Aas Av Øystein Aas 1, NINA och Norges miljø- og biovitenskapelige universitet (som presenterar på konferensen) & Stian Stensland 2, Norges miljø- og biovitenskapelige universitet Laksefisketurismen er i endring, både sett fra et produkt- og tilbyderperspektiv, så vel som fra et markeds- og etterspørselsperspektiv. Foredraget redegjør for hvordan laksefiskeprodukter fra Skandinavia i økende grad konkurrerer i et internasjonalt marked, som stadig endrer seg og blir mer mangfoldig. Laksefiske etter Atlantisk laks i elvene i Västerbotten og Norrland konkurrerer med en rekke destinasjoner som tilbyr fiske etter den samme arten; særlig Norge, men også destinasjoner som Island, Russland, Skottland og i noen grad østkysten av Canada. Men laksefisket i Norden konkurrerer også med fisket etter steelhead i Nord-Amerika og anadrom brunørret i Sør-Amerika. I noen grad overlapper også markedssegmentene mellom vårt laksefiske og fisket etter stillehavslaks, men ikke i samme grad. Laksefiske får også økende konkurranse fra andre former for fiske, særlig fluefiske etter stor brunørret og fluefiske i saltvann. Redusert antall fritidsfiskere Deltagelsen i sportsfiske i den vestlige verden er trolig i tilbakegang, fordi urbanisering og andre moderniseringstrender gir redusert antall fritidsfiskere. Samtidig er det stor og trolig udekket etterspørsel etter kvalitativt godt fiske og tilrettelagte fisketurismeprodukter. Med raske endringer og en sterk økning i såkalt catch & release fiske har vi også sett nye og forsterkede konflikter mellom ulike grupper av sportsfiskere, særlig mellom tilreisende fiskere som støtter C&R, og lokale fiskere som fortsatt ønsker å høste. Et bærekraftig laksefiske innebærer at fisket bør være tilgjengelig for diverse grupper av fiskere og at hensynet til lokale fiskere må ivaretas samtidig som lokalsamfunn kan få inntekter og skape arbeidsplasser. Dette er utfordringer som en ser i de fleste områder rundt i verden der det drives rekreasjonsfiske etter laksefisk. Gode forvaltnings- og reguleringstiltak kan sikre balansen mellom økologisk, økonomisk og sosial bærekraft. 1 Øystein Aas er forskningsleder og seniorforsker ved Norsk Institutt for Naturforskning. Han er også engasjert som professor ved Norges miljø- og biovitenskapelige universitet. Hans forskning har i hovedsak fokusert på ulike samfunnsfaglige spørsmål omkring menneskers bruk og forvaltning av fisk, vilt og verneområder. Han har også forsket på økoturisme, og den siste tiden også på samfunnsaksept av utbygging av klimanøytral, fornybar energi. Han har publisert en rekke fagartikler om sportsfiske og fisketurisme, herunder to internasjonale fagbøker, en om den atlantiske laksens økologi og en om globale trender innenfor rekreasjonsfiske. Øystein har vært ivrig laksefisker siden tidlig i tenårene, og har fisket laks og steelhead over hele den nordlige halvkule. Han har også jobbet som guide og fluefiskeinstruktør både på Island og i Norge. 2 Stian Stensland er postdoc ved Norges miljø- og biovitenskapelige universitet. Hans forskning fokuserer særlig på laksefisketurisme og på naturbasert turisme. Øystein og Stian har samarbeidet om en rekke forskningsarbeider de siste årene. 19

Nyckelfaktorer för utveckling av turistisk verksamhet kring en gemensam resurs Av Christina Rådelius, Tillväxtverket I januari 2012 fick Tillväxtverket i regeringsuppdrag att utveckla hållbara turistdestinationer. Jag började samma månad arbeta på myndigheten som programansvarig för besöksnäringsområdet. Det så kallade HDU-projektet fortsatte i fyra år och har gett kunskaper som nu används för insatser som syftar till att utveckla svensk besöksnäring. Det har varit en lärande process som vi vågar hävda har förändrat synen på vad som krävs för att utveckla besöksnäringen i Sverige. Erfarenheterna har legat till grund för det nya regeringsuppdrag som Tillväxtverket fick inför 2016, som kallas Hållbar produktutveckling med fokus på natur- och kulturbaserad turism (HPU). I detta ingår projekt från åtta regioner och det pågår till och med 2019, i god tid inför 2020 då svensk besöksnärings mål om fördubbling (baserat på 2010) ska vara infriat. Syftet med både HDU och HPU är att få fram fler internationellt exportmogna destinationer. VisitSweden bidrar med sin kompetens om målgrupper och marknader. Jag kommer under mitt pass prata om besöksnäringsområdets komplexitet och behovet av kunskaper och samverkan mellan offentliga, privata och ideella aktörer. Naturturismföretagen står ofta för de aktiviteter som är turisters anledning för sin resa, men för att det ska bli en positiv upplevelse krävs att helheten upplevs som bra, dvs att hela leveranskedjan fungerar: resa, bo, äta och göra. Om det finns medföljande familj måste det även finnas andra aktiviteter och möjligheter att handla/shoppa. Hållbart i alla avseenden Det finns mycket att utveckla för att små naturturismföretag, som inom fiske, ska bli lönsamma och för att naturresurserna ska kunna bidra till samhällsekonomisk tillväxt. Och det måste naturligtvis ske hållbart i alla avseenden, även i fråga om förvaltningen. Intresset för hållbar turism växer, vilket inte minst FN:s utnämnande av 2017 som året för Sustainable tourism visar. Mitt arbete är från och med i år främst inriktat på hållbar turism och naturturism. Christina Rådelius arbetar sedan fem år med utveckling av hållbar turism och besöksnäring på Tillväxtverket. Hon har en fil.lic. i statsvetenskap från Luleå tekniska universitet, inriktad på hållbar förvaltning av Världsarvet Laponia. Christina Rådelius har en bakgrund som kultursekreterare i Luleå, företagare inom kulturområdet och programchef för hållbar stadsutveckling på tankesmedjan Global Utmaning. Tillväxtverket skapar bättre förutsättningar för företagande och attraktiva regionala miljöer där företag utvecklas. Myndighetens verktyg är kunskap, nätverk och finansiering. Kristina Rådelius i samtal med Håkan Stenlund under konferensen. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten/Patrick Trädgårdh 20

Laxen och fisketurismen Av Daniel Melin, Jordbruksverket Jordbruksverket har sedan 2011 i uppdrag att främja utvecklingen av fritidsfisket och fisketurismen i Sverige. Mot bakgrund av det uppdraget har myndigheten tagit fram en nationell strategi med olika mål och fokusområden. Strategin är ett viktigt och värdefullt verktyg i främjandearbetet som bedrivs tillsammans med en rad olika organisationer på fritidsfiskets och fisketurismens område. De senaste åren har även nordisk samverkan på området initierats. Denna samverkan kommer att mynna ut i rekommendationer till Nordiska Ministerrådet om vad som behövs för ett utvecklat fritidsfiske och fisketurism. På det senaste mötet i Jönköping hamrades rekommendationer fram inför framtagande av nationella strategier för fisketuristisk utveckling i de nordiska länderna. Man enades även om att arbeta för bildandet av ett nordiskt forskningscenter om fritidsfiske och fisketurism. Jordbruksverket har gjort skattningar som visar att svenska sportfiskare spenderar i storleksordningen 330 Mkr för sitt fiske efter lax i älv och hav. Troligen är denna siffra betydligt högre. Genom att titta på Byskeälven kan man även se att det finns ett tydligt positivt samband mellan antalet uppvandrande laxar och fiskekortsförsäljningen. En internationell utblick visar att Sverige har mycket att lära när det gäller utveckling av laxfisketurism. Såväl på Skottland som på Island genererar laxfisketurismen stora summor pengar till såväl fiskerättsägare och fisketurismentreprenörer som lokalbefolkning. Det kan med andra ord finnas anledning att se över den svenska förvaltningsmodellen. Framgångsfaktorer Framgångsfaktorer för en växande och mer lönsam laxfisketurism kan vara: Goda chanser till bra fiske, d.v.s. mycket och stor lax. Älvsspecifik, kunskapsbaserad och lokalt förankrad förvaltning. Policy- och vägledande dokument för fisketuristisk utveckling. Differentierad exklusivitet och prissättning (zonering av fiskesträckor). Marknadsutsatt upplåtelse till fisketurismarrangörer av vissa sträckor. Klirr i kassan för fiskerättsägare och lokalsamhällen längs älvarna. Bred lokal acceptans = lokalt värdskap och bra bemötande. Strandnära boende av god/hög standard. Kompetent personal, god service (inkl. mat) och infrastruktur. Daniel Melin arbetar som fritidsfiskesamordnare på Jordbruksverket sedan 2011. Han är utbildad biolog med inriktning mot fiskevård och har tidigare arbetat som fiskekonsulent på Länsstyrelsen i Jönköping. Daniel har bland annat ansvarat för framtagandet av den nationella strategin för fritidsfiskets och fisketurismens utveckling och är sammankallande för den rådgivande gruppen för fritidsfiske och fisketurism. Svenska sportfiskare spenderar i storleksordningen 330 Mkr för sitt fiske efter lax i älv och hav. Foto: Daniel Melin 21

Laxen och havsöringens betydelse för Tornedalen Av Virve Sallisalmi, Fi/Sv gränsälvskommissionen Norra Europas största obyggda älvsystem, Könkämälv-Muonioälv-Torneälv, finns i Tornedalen i området som ligger mellan Sverige och Finland och som sträcker sig från alpina fjäll i norr söderut till Bottenviken. Avrinningsdistriktets storlek är 40 157 kvadratkilometer och den största delen ligger i Arktis. Fiske i olika former, det vill säga husbehovsfiske med flytnät, kullenät, håv (tidigare även pata) och sportfiske med spö, spelar en stor roll i Tornedalen, både längs älvarna men även i sjöar och i kusten. Fisket i sina olika former är en viktig del av människornas sätt att leva med naturresurser och att bo kvar i älvdalen. Fisket är också en väsentlig del av kultur och identitet i Tornedalen samt en växande fritidsaktivitet och lokal näring i form av inhemsk och internationell fisketurism, speciellt när laxbeståndet i älven markant har ökat under 2010-talet. I älvarna finns bland annat östersjölax, sik, harr, lake och siklöja samt ytterst utrotningshotad havsöring och utrotningshotad nejonöga. Havsöring är fridlyst i älvområdet sedan 2013. Torne internationella vattendistrikt, 40 157 km2, mestadels i Arktis består av Könkämä, Muonio och Torne älvar samt en del av kustområdet i Bottenviken. Fiskestadgan Förvaltning av fiske i gränsälvarna sker enligt Fiskestadgan, som är en väsentlig del av gränsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland från 2010. Fiskebestämmelserna är fastlagda i Fiskestadgan, men Sverige och Finland förhandlar årligen om eventuella behov av ändringar i den, till exempel när det gäller fisketider och metoder. I fiskefrågor är Finsk-svenska gränsälvskommissionen en remissinstans och samordnande organ. I sina yttranden till nationella fiskemyndigheterna har kommissionen konsekvent lyft upp bland annat skydd och hälsa av fiskbestånden på lång sikt, stödåtgärder för utveckling av hållbart fiske i gränsälvarna, information om fiskeregler och tillräcklig fisketillsyn, omfattande fångstrapportering samt införande av fiskekvot per fiskare och säsong för alla fiskaregrupper. Syftet med gränsälvsöverenskommelsen är att i avrinningsdistriktet trygga möjligheterna för båda parterna till skäligt nyttjande av gränsälvarna på ett sätt som främjar gränsregionens intressen. Virve Sallisalmi är från gränslösa Haparanda-Torneå och sekreterare på Finsk-svenska gränsälvskommissionen sedan 2012 och därmed ansvarig för kommissionens verksamhet. Innan hon kom till Tornedalen jobbade Virve tolv år inom statlig miljöförvaltning i Birkaland. Hon är miljöingenjör med intresse för kulturgeografi och snörika vintrar, i dagsläget fiskar hon lite sporadiskt. Virve brinner för samverkan mellan människor i norr och deras platser vid fiskevatten som utgör lokalt förankrade, fiskebaserade kulturer och kunskaper värda att värna i dessa tider. 22

Destinationsutveckling genom ökad laxfisketurism Av Maria Broman, Visit Skellefteå Skellefteå har unika förutsättningar att bli en fiskedestination, med fiske i tre vildlaxälvar, öringsfiske av hög klass samt god tillgång på predatorfiske av hög kvalitet och kvantitet. Dessutom är fisket generellt sett lättillgängligt över stora områden vilket inbjuder till många spännande upplevelser. Byskeälven erbjuder det nationellt och internationellt mest kända fisket i Skellefteå kommun. Där har det över tid satsats mycket pengar och många ideella timmar. Gjorda investeringar, lokala initiativ och en mer progressiv nationell laxförvaltning har inneburit en god utveckling i Byskeälven, liksom i många andra vildlaxälvar i norra Sverige. Trots detta har Skellefteå inte lyckats utvecklas som fiskedestination. Entreprenörer saknas Det finns flera förklaringar till detta, men den viktigaste är avsaknaden av entreprenörer som erbjuder paketerade och säljbara fiskeupplevelser. Den förvaltningsmodell som vi har idag gör det för osäkert för entreprenörer att våga satsa långsiktigt, eftersom förutsättningarna för företagande radikalt kan ändras genom beslut på årsmötet i ett fiskevårdsområde. Det är därför viktigt att vi hittar en modell där fisket skapar möjligheter både för rekreation och företagande samtidigt som mark- och fiskerättsägare känner nyttan med en utveckling av sportfisket. En utmaning för destinationen är att hitta samarbetsformer som möjliggör att fisketurismen kan genomgå samma positiva utveckling som naturturismen har gjort de senaste åren, där affärs- och produktutveckling i kombination med marknadsbearbetning gjort att flera entreprenörer stigit fram och tagit på sig rollen som både produktägare och paketerare. Motor Om vi lyckas kan sportfisket bli vår största reseanledning och den motor som ger landsbygden förnyad kraft i form av ökade turismintäkter och rekreationsmöjligheter, utökad samhällsservice, företagande, nya arbetstillfällen och ökad inflyttning till landsbygden. För att detta ska bli verklighet måste dock tillgången på lax och det stora intresset omsättas till attraktiva och positiva sportfiskeupplevelser utan att spänningar med mottagarsamhället uppstår. Maria Broman är VD för Visit Skellefteå. Hon är utbildad jägmästare och lärare, men har de senaste 10 åren varit verksam inom besöksnäringen, bl a som VD för en hotell- och konferensanläggning. Maria har erfarenhet av turismutveckling på såväl anläggnings- som destinationsnivå. För närvarande är hon också lokal projektledare för samverkansprojektet Destination Capacity Building in Swedish Lapland, som fokuserar besöksnäringsföretagens utveckling. Maria Broman efterlyser en modell där fisket skapar möjligheter både för rekreation och företagande samtidigt som mark- och fiskerättsägare känner nyttan med en utveckling av sportfisket. Foto: Ted Logardt 23

Visioner om en utvecklad laxfiskeförvaltning för fisketurismutveckling Av Per Jobs, Sveriges fisketurismföretagare och FishYourDream The presentation aims to offer a brief view of the sport fishing tourism industry in Sweden today. After a short, informative and yet inspiring snapshot of the company FishYourDream including it s business model and vision, I display three cases connected both to the FishYourDream reality but also to the industry in general. Case one displays the value of the resource of seatrout on Gotland, recalculated to price per kg based on figures from FishYour- Dream s own business. Displayed is also the loss of value due to unwise management of local fisheries. Case two displays all the winners in a strong and well planned cooperation between fishing stakeholders. In this case the exclusivity offered from Ran s Sami community to FishYourDream. Case three displays both the value of control over resource but also the historical view upon nature resources in Sweden, the cost for fishing license is less than 1% of what the client pay a signal of low value. All three cases also display the value sport fishing tourism can have, influencing local countryside de- velopment both in social, economical and sustainability spheres. Key issues Finally a snapshot of the industry today, potentials and threats, followed by a five bullet points of key issues constraining development of Swedish sport fishing. What does the industry need, five important ones: A stronger and more professional industry. More organized fishing stakeholders. Who is who and who does what. More possibilities for entrepreneurs to exclusive water means refined offers and profit More productive waters, mainly through cleared migration routes. (Read less hydropower.) Coordinated marketing of Sweden as a sport fishing destination. I also point out the potential of salmon and sea run trout as a major part of future sport fishing tourism. Foto: Thron Ullberg Per Jobs is the owner and founder of sport fishing tourism company FishYourDream AB with properties and operations on three destinations: Gotland, Ammarnäs and Tjuonajokk. Rewarded with Grand Travel Awards for best eco tourism in 2013 and nominated for the same price in 2017, makes Per a key player in the nature based travel trade. He is also the chairman of Sveriges Sportfisketurismföretagare, the Swedish Sportfishing Travel Trade Association. Per Jobs wish for a stronger and more professional fishing tourism industry. Foto: Albert Hillert 24

Laxfisketurismens framtid Av Lars Munk, Heart of Lapland Lars kommer att prata om hur utvecklingen har sett ut inom laxfisketurismen de senaste tio åren i Tornedalen, där han själv har varit verksam under samma period. Han berör punkter som till exempel vilka var och är kunderna, vad de har för önskemål och drömmar, och varför de ska komma till Sverige. Lars kopplar också ihop besöksnäringens omsättning i förhållande till antalet lekvandrande lax, och vikten av att sikta högt när det kommer till den framtida förvaltningen av resursen. Under föreläsningen visas det en kort film som har gjorts under 2016 av det kanadensiska produktionsbolaget Hooké, Focus Productions. Lars Munk är affärs- & produktutvecklare för Heart of Lapland, Swedish Lapland. Han har jobbat med laxfisketurism i drygt tio år, drivit två laxfiskedestinationer i egen regi, jobbat som guide och instruktör i Sverige och Skottland. På fritiden är Lars dessutom en passionerad laxflugfiskare. Laxfiskare på väg mot drömfisket? Foto: Stuart Davis 25

Utveckling av strömfiskresurser i Sorsele Långsiktiga, hållbara och attraktiva fiskeregler lockar gäster och gör fisket bättre. Foto: Ulrik Turesson Av Ulrik Turesson, Fiskecentrum Sorsele Den storvuxna öring som lever sitt liv nere på selen uppströms Sorsele vandrar likt laxen uppströms älven för att leka. Fenomenen är likartade och till Kraddsele/Ammarnäsområdet börjar den lekmogna öringen komma i slutet av juli eller början av augusti. Fiskereglerna i området har varit förhållandevis bra i jämförelse med andra områden, maskförbud samt fångstbegränsning på max fem fiskar per person och dygn. Under 2003 kom vi markägare fram till ett vägval: antingen behålla vårt fiske för oss själva och inte göra några förändringar, eller satsa på att utveckla fisket för att det skulle kunna vara en del i ökad sysselsättning i Kraddseleområdet/Ammarnäsområdet. Valet föll på utveckling under ett försök på två år. Förändringen bestod i att sätta ett betydligt stramare regelverk med kraftigare fångstbegränsningar, kvoterade specialsträckor samt flugfiskesträckor där all fisk ska släppas tillbaka. Istället för det förlegade minimimåttet infördes ett maxmått som betyder att all stor och värdefull fisk släpps tillbaka. För ortsborna infördes en egen dag i veckan då endast markägarna/fiskerättsägarna får fiska på specialsträckorna, övriga dagar för betalande fiskegäster. Dubblad intäkt Första året dubblades intäkten från fiskekorten, mestadels tack vare ökade fiskekortpriser men det började också komma en annan kategori fiskegäster. Dessa lockades hit av våra nya attraktiva fiskeregler och var av den mer medvetna sorten och behöll inte ens det antal fiskar de fick göra vilket gjorde att det totala uttaget av fisk minskade drastiskt. Året därpå startade hjulet att snurra ordentligt: fiskekortsintäkten ökade rejält tack vare fler fiskegäster, fisket blev mycket bättre tack vare det lilla uttaget året innan, campingen i Kraddsele som legat i träda under några år väcktes till liv och det började också hyras ut privata boenden på gårdarna. Positiv riktning Utvärderingen efter två år pekade i en tydlig riktning, den positiva, och alla ville fortsätta med satsningen. Under årens lopp har reglerna skärpts ytterligare. Fiskekortsintäkten har mångdubblats (32 000 kr i starten och 2016 ca 450 000 kr) och en barnfamilj har flyttat till Kraddsele för att driva campingen. Fiskeföreningen använder en del av intäkterna till en anställd fiskevärd under säsong samt betalar ut ersättning till campingen för att sköta ved och sophantering i området. Angående fiskekortsintäkten är den ca 7 % av det totala som gästen spenderar. Uppströms Kraddsele, i Ammarnäs, har utvecklingen varit densamma under samma tidsperiod förutom att där är det ett betydligt större antal gäster vilket gör att bara i det lilla området Kraddsele/Ammarnäs omsätter fisketurismen idag totalt ca 15 miljoner. Långsiktiga, hållbara och attraktiva fiskeregler lockar gäster och gör fisket bättre. Ett fantastiskt cirkelkoncept där symbiosen blir tydlig: bra kvalitativt fiske => intäkter till bygden => positiva markägare/fiskerättsägare => ännu bättre fiskeregler => ytterligare ökning av kvalitet på fisket => ännu större intäkter till bygden => lyckliga harmoniska fiskerättsägare och så rullar det på Viktigt att tänka på är att detta inte är en satsning i kronor och ören! Denna utveckling kostar i första hand bara en omställning i tanken och en ändrad viljeinriktning hos fiskerättsägarna, helt enkelt ett beslut om bättre regler! 26 Ulrik Thureson är uppväxt nedanför Ammarnäs, nära Vindelälvens strömmar. Engagemanget för vår fantastiska resurs fisket ärvde han av sin far som var med och påbörjade utvecklingsarbetet i Kraddsele. Idag bor Ulrik i Sorsele och driver både ett eget kortfiskeområde (Sorselefisket) samt är delägare i Hook & Cup Sorsele visitorcenter AB (Sorsele Fiskecentrum). Han har fru och två söner som ofta hittas längs Vindelälvens strand.

Paneldiskussion: Framgångsfaktorer för utveckling av fisketurismen Paneldiskussion om Framgångsfaktorer för utveckling av fisketurismen. Från vänster: Glenn Douglas (Sportfiskarna), Daniel Melin (Jordbruksverket), Öysten Aas (NINA), Mikael Bergh (Åby älvs nedre FVO) och Lars Munk (Heart of Lapland), Foto: Maria Broman Anders Esselin: Jag gjorde en liten genomgång av det vi pratade om i december i Jönköping på Nordic Recreational Fishing workshop (se bild th). Då är min fråga till dig Lars, håller du med om det som står på listan när det gäller vad fiskeentreprenörer måste? Lars Munk, Heart of Lapland: Ja, till stor del gör jag det. Egentligen punkt för punkt. Om vi tar punkten Entreprenörer måste bli mer professionella så är ju det subjektivt. Det beror lite på vem det är. Jag tycker det är viktigt att se till helheten. Det är klart att vi måste vara professionella och se till att pengarna kommer i rullning i systemet. Anders: Vilken är den viktigaste punkten, tycker du? Lars: Det är jättesvårt, det finns mycket vi måste titta på, men en sak som är viktigt om vi pratar laxfiske och Sverige är branding, marknadsföring, att vi kommunicerar samma sak. På ett ställe handlar det om att vi ska slå ihjäl så mycket lax som möjligt och på andra ställen har man inte något uttag alls. Vi måste kommunicera någon typ av likvärdig bild. Gästerna bryr sig inte om de ska välja Norge eller Sverige. Det är produkten kontra vad det kostar som är avgörande. Någonstans där måste vi hamna rätt i kommunikationen. Anders: Daniel, hur skulle du vilja att myndigheternas roll blir tydligare när det gäller laxfisketurismen? 27 Daniel Melin, Jordbruksverket: Mycket handlar om förvaltning av resursen. Jag tycker att man måste titta på resursfördelningen mellan olika fiskarkategorier och titta på hur stor samhällsekonomisk nytta innebär det här fisket i den här delen av landet. Om man tittar på lax till exempel, så bör man ta hänsyn till de ekonomiska värden

som fisketurismen genererar, inte bara bestämma hur mycket lax som får plockas upp, utan också sättet den tas upp på. Det tycker jag är ett viktigt uppdrag. Anders: Tycker du att regleringsbreven från regeringen till Jordbruksverket och andra myndigheterna är tydliga nog? Känner ni att ni har mandat att jobba med det ni behöver jobba med och att omvärlden uppfattar det som tydligt? Daniel: I det här fallet som jag pratar om nu så är det inte Jordbruksverket utan HaV som behöver mandatet. Det har man inte idag. Jordbruksverket jobbar väldigt brett med ett uppdrag att främja fritidsfisket och fisketurismen. När Jordbruksverket får tycka till om strandskyddslagstiftningen så har jag fisketurismglasögonen på mig. HaV har ansvar för förvaltningen. På det regionala och lokala planet är det viktigt att länsstyrelserna också jobbar för en fisketurismutveckling. Länsstyrelsen har också ansvar för näringslivsutveckling regionalt. Anders: Okej, vi har fiskeentreprenörer och destinationsbolag som marknadsför fisket. Ska myndigheterna också hålla på med marknadsföring av fisket? Och har ni kompetens för det? Daniel: Det är väl tveksamt. Man kan konstatera att tittar man på Norge till exempel, så ligger de långt före Sverige när det gäller marknadsföring av Norge som fiskedestination och fiskeland. Och där, om jag är rätt informerad, har den norska staten skjutit till pengar till Visit Norway. I Sverige är det inte så. Entreprenörerna är ofta små företag med begränsade budgetar. Jag tror inte att staten nödvändigtvis ska jobba med marknadsföring av enskilda entreprenörer, men staten kan lyfta Sverige på den fisketuristiska globala kartan. Det tycker jag är viktigt. Anders: Mikael, fiskerättsägarna är inte med på min lista. Er roll är ju klar, ni äger marken. Men vad är ert ansvar? Mikael Bergh, Åby älvs nedre FVO: Vårt ansvar är att förvalta resursen lokalt och försöka tillgodose behoven hos ägarna, boende, turister och entreprenörer som kan bli aktuella. Vi har också ansvar för att samverka och informera så mycket som möjligt i bygden. Det vi har sett och lärt oss under tiden och som det har pratats om här, det är ju att det kommer mer folk. Vi är inte beredda att ta emot allt folk som kommer. Anders: Hur får man samsyn mellan 150 markägare eller fiskerättsägare? Vad är FVO:s ansvar? Hur jobbar du, ni, med det? Mikael: Historiskt så har det varit brister i information till fiskerättsägarna. I vårt område är det 147 fiskerättsägare. För några år sedan var det bara de som satt i styrelsen som kom på årsmötena. De sista åren har det blivit bättre. Vi har verkligen försökt få folk att komma på årsmötena och jag tror att det är grundbulten: Har vi bygden med oss och stöttning av ägarna, ja då går det mycket lättare, då rullar det på. Anders: Vad jobbar ni med för argument att få dit dem? Är det goda bullar? Mikael: Vi har gjort en skriftlig inbjudan och där har vi givetvis tagit med att vi bjuder på fika. Det här med annonsering i lokalpress och via sociala medier fungerar inte. Man måste vara personlig. Jag har personligen ringt upp folk och sagt: Visst kommer du för du har ju synpunkter. Framför dem! Anders: Nytta är ett starkt argument för att få fiskerättsägarna att engagera sig och godkänna kollektiva lösningar. Hur jobbar ni med den biten i Åby älvs nedre FVO? Mikael: Det har vi inte börjat med speciellt mycket. Men vi börjar ju se att det behövs sådana incitament för att få folk med sig. Det är ju pengarna som pratar. Anders: Vad behöver ni för att kunna argumentera på det sättet? Mikael: Vi behöver först och främst få en ekonomi så att vi kan börja betala ut någonting. Något vi har börjat fundera på är parkeringsplatser och att fiskare använder enskilda vägar. Kanske kan man ta ut någon typ av ersättning från fiskare som använder enskilda vägar och utnyttjar privata parkeringar? Vi vill ju inte att fiskare kör sönder enskilda Vimmel 28

vägar och vi vill förhindra att det blir störningar av olika slag för det kan leda till att markägarna sätter upp bommar och sånt. Vi har ju haft en ganska intressant utveckling ekonomiskt, så det är nu vi har möjlighet att börja titta på nyttan för fiskerättsägarna. Får vi en ökning av fisketurister så kan också ägarna själva börja titta på vilka möjligheter det innebär, till exempel uthyrning av stugor. Ett sätt skulle kunna vara att byaföreningar startar gemensamma campingar. Ulrik Turesson (i publiken): Ett tips när det gäller det här med att det kommer mycket folk och att det kan bli störningar. Vi investerar fiskevårdspengar i att röja upp stigar, skylta, göra avtal med de boende när det gäller parkeringsplatser, göra en bra karta så att gästerna hittar. Köp in grus, grusa vägarna. Ägaren blir ju positiv. Mikael: Precis, det har vi börjat fundera mer och mer på. Vi är ju i Byske och där är det ett enormt tryck. Vi försöker hänga med tåget. Anders: Glenn, du representerar kunderna, det vill säga de som fiskar. Vad är er roll, vad är ert ansvar, förutom att fiska lax? Glenn Douglas, Sportfiskarna: Utan lax blir det inget laxfiske. Det har vi hört många gånger under den här konferensen. I Sportfiskarna är vi 30 000 medlemmar, vi ger ut Sveriges största sportfisketidning och vi samarbetar med alla sportfiskeorganisationer. Vi har också kontakt med allt från lokala förvaltningsorganisationer, till regionala och nationella. Vi besöker också EU-kommissionen snart och då kommer vi att prata om allt från fångstrapportering till trålfiske. Det är inte många andra aktörer som har ett så brett perspektiv på det hela. Vi samverkar också för att få bort en massa vattenkraftverk som förstör så många älvar i det här landet. Anders: Om du jämför med vad de andra sagt: tycker du att tänker ni lika som de andra hela tiden eller är det vissa områden där ni tänker olika? Glenn: Naturligtvis tänker vi inte lika rakt igenom. Vi har sett att när resursen ökar så finns behov för professionell samverkan. När vi sitter tillsammans så har vi olika åsikter, men det är inte akuta konflikter. Vi har olika roller men det är bara att vara tydlig med vad vi representerar. Anders: Och vad ser du som den största utmaningen för att den här potentialen ska realiseras i Sverige? Glenn: Någonting som har kommit fram gång på gång här i dag, det är det här med kvotering och att entreprenörer behöver långsiktiga avtal för särskilda vatten. Fiskevårdsområden och samfällighetsföreningar tycker ibland att hela älven ska vara stängd, även för oss sportfiskare. Jag tror det är viktigt att vi tänker: Hur långa ska avtalen vara? Hur stora områden kan vi avlysa för kvotering, specifik förvaltning och exklusivt fiske. Samtidigt ska allmänheten ha tillträde till merparten av älven, så att mina barn kan fiska i framtiden också. Anders: Öysten, hur ser du på forskningens och forskarens roll i det här med laxfiske och turismutveckling? Öysten Aas, NINA: Vår roll är att bidra med kunskap. En sak kan vara att dokumentera vilka värden som skapas av laxfiske och fisketurismutveckling, eftersom det verkar vara viktigt för att få politiskt genomslag. Det är spännande rent forskningsmässigt, men det behövs också mycket dokumentation för att göra sådan forskning. Ett annat exempel att studera och förstå marknaden, marknadssegment och hur marknaden förändras. Som vi hörde exempel på igår: styrningsmekanismer, förvaltningsmodeller, hur de verkar eller inte verkar, hur vi kan använda internationell erfarenheter för att lösa lokala utmaningar. Och så är det ju det här med att det finns många konflikter, på många olika nivåer, runt förvaltningen av lax. Där kan forskningen bidra genom att belysa konflikterna och kanske komma med förslag på hur de inte ska eskalera utan hålla sig på en hanterbar nivå. Vi har till exempel hört många exempel konflikter mellan kommersialisering och tillgång för allmänheten. Sådana konflikter har vi stor erfarenhet av att lösa, och det handlar egentligen bara om att alla använder sitt förnuft. Vimmel 29

Anders: Vad är den största eller mest akuta kunskapsbristen, tycker du, där man verkligen borde ta ett krafttag för att få in ny kunskap? Öysten: Det är en svår fråga, men jag tror att ökad kunskap om och förståelse för samarbete och bra förvaltningslösningar, det vill säga governance, är viktigt.. Anders: Om jag skulle gissa utifrån vad jag har hört tidigare, så är det framför allt socio-ekonomiska studier som efterfrågas av många. Har vi inte tillräckligt på fötterna när det gäller socio-ekonomi i relation till laxfiske? Öysten: Ja, det verkar som om myndigheter och en del intresseorganisationer har ett stort behov av socio-ekonomiska studier. Vi har gjort ganska många sådana studier och det finns många internationella studier, men det behövs säkert flera sådana studier i Sverige. Det finns nog många forskare som kan tänka sig att göra sådana studier om de bara får betalt för det. Anders: Så finns det pengar så kommer ni att forska på det? Öysten: Ja, vi forskar gärna i Sverige. Lars Munk: Jag fick frågan förut om vilken som är den viktigaste framgångsfaktorn för hållbar och lönsam fisketurism: Det är ju förvaltningen som är prio ett, hela vägen, från älv till kust till hav. Utan resursen så blir det ingen fisketurism och ingen omsättning. Öysten: Det är många av oss som har talat idag som har understrukit det här med zonering eftersom entreprenörerna behöver tydliga förutsättningar för sin produkt. Zonering kan lösas på många olika sätt och måste anpassas efter de lokala förutsättningarna. De exklusiva eller semiexklusiva zonerna behöver inte vara mer än några hundra meter i bästa eller värsta fall. Många skulle ha nytta av att man tog fram en fiskeförvaltningsplan där man försöker få överblick om hur älven kan förvaltas optimalt både ur ett ekonomiskt och ett tillgångsmässigt perspektiv. Man behöver komma överens om vilka områden som passar bra för en fisketurismentreprenör och vilka områden som passar bra för fiskekortsförsäljning direkt från FVO. Då kan man få en skala av fiskeutbud, antingen i en älv eller i flera älvar. Per Jobs (i publiken): Vi har pratat ganska mycket om fiskekortsförsäljning och om man ska höja priserna. Många gånger mäter man framgång i sålda fiskekort, och det kan absolut vara så att även om man zonerar så kan det behövas områden där man säljer kort i enlighet med sportfiskarnas vision och mark ägarnas vision och alltihop. Men det är viktigt att tänka på hur många licenser man säljer. Det är naturligtvis härligt att gå från 32 000 kr till 450 000 kr i fiskekortsförsäljning, men det är ju då x antal fler som brukar resursen vilket ger ett slitage också. Förra årets såldes mellan 4 000 och 5 000 fiskedygn i lilla Ammarnäs. I våra gästenkäter så var ett frekvent svar att man inte vill återvända eftersom det är för många fiskare. Har man då inte specialsträckor att garantera kvaliteten med, ja, då kan det synas ganska fort i ett svikande gästantal. Så man får inte stirra sig blind på att det kan försätta spikrakt uppåt, för det är ju en ganska låg förädling med bara fiskekortsförsäljning. Det är bättre att man får dem att stanna kvar längre och handla mer i bygden. Det är viktigt att komma ihåg för FVO och vattenägare att vi måste ha ett tak, vi måste titta på vad olika sträckor tål i sålda licenser? Lars Munk: Jag tycker att Per har en poäng. Jag är helt säker på att vi både måste ha privatsträckor, öppet kort-vatten, och någonting för de som är skrivna i kommunen. Vi måste vara med på alla plan så att det finns ett fiske för alla. I FVO:n är det viktigt att man redan nu förbereder sig på att titta över sina sträckor: Vad finns det för möjligheter här? Blir det för mycket folk så riskerar vi att sänka kvaliteten. Mikael Bergh: För vår del handlar det idag inte så mycket fiskevård och fiskebiologi, utan mer om diplomati och förhandlingar för att få fiskerättsägarna med oss. Speciellt om man tänker kvoterade sträckor och sådant. I den älvdal som jag verkar i så är det idag totalt främmande att ha något sådant. Men det är något vi måste börja diskutera och ta vidare. Vimmel 30