Codium fragile Klykalg

Relevanta dokument
Gracilaria vermiculophylla Grov agaralg

Salvelinus fontinalis Bäckröding

Riskklassificering främmande arter

MUSSELODLING I ÖSTERSJÖN

Tjärnölaboratoriet. Göteborgs universitet

Tumlaren (Phocoena phocoena) är den enda arten bland valarna som regelbundet förekommer i svenska vatten. På 1950-talet var tumlaren fortfarande en

Vi kommer inte acceptera en jakt som syftar till att minska sälpopulationen

Potamothrix bavaricus, Potamothrix heuscheri och Potamothrix vejdovskyi (Fåborstmaskar)

Dreissena polymorpha Vandrarmussla

Cyprinus carpio Karp

Teredo navalis Skeppsmask

Inventering av ålgräsängarnas utbredning

Caprella mutica (Spökräkor)

Svenska Björn SE

Examensarbeten i biologi vid Institutionen för akvatiska resurser, SLU

Göteborg Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) inom Styrsö 2:314 m.fl.

Vanlig vattenpest (Elodea canadensis) Smal vattenpest (Elodea nuttallii)

Det befruktade ägget fäster sig på botten

Vad är en population, egentligen? Spira kap. 11, sid

Miljösituationen i Västerhavet. Per Moksnes Havsmiljöinstitutet / Institutionen för Biologi och miljövetenskap Göteborgs Universitet

Utveckling och utvärdering av indikatorer för kustfisk : Lena Bergström, SLU Martin Karlsson, SLU Leif Pihl, Göteborgs universitet Jacob Carstensen,

Miljötillståndet i svenska hav redovisas vartannat år i rapporten HAVET.

Alexandrium minutum (Dinoflagellater)

Naturvårdvården & främmande arter

SVARTMUNNAD SMÖRBULT 2019

En trilogi i två delar

edna i en droppe vatten

EU:s och världssamfundets åtgärdsförslag mot främmande arter i Östersjön

Världsfiske och vattenbruk

Fiskereglering för skydd av kustens mångfald. Ulf Bergström Baltic Breakfast Stockholm, 22 maj 2018

Skötselanvisningar vid beskogning av nedlagd jordbruksmark

Förvaltning för mildrade effekter av klimatförändringar i Östersjön

Sälens matvanor kartläggs

Bedömning av effekter av farledstrafik på vegetation och områden för fisklek, Skanssundet till Fifång.

Invasiva asiatiska krabbor längs Västkusten

VALUES: Värdering av akvatiska livsmiljöers ekosystemtjänster Antonia Nyström Sandman

Östersjön - ett evolutionärt experiment

Spridningspotential för Ciona intestinalis

GALLERI. text Johan Augustin FOTO Jonas Gratzer. icon riktar kameran mot: tsukiji fish market, tokyo. höst 2015 icon 101

Testbädd för vattenbruk

Återinventering av stormusslor i Edsån 2008

Valthornssnäckan, B IO I O L OG O G I. en outnyttjad resurs?

Vandrarmusslan, invasiv, rakbladsvass och på väg in i Vättern. Jakob Bergengren Vattendagarna, 21 november 2018

Vilka skogsskador kan vi förvänta oss framöver? Gunnar Isacsson, Skogsstyrelsen

Marin försurning ett nytt hot mot Östersjöns och Västerhavets ekosystem. Anders Omstedt och BONUS/Baltic-C gruppen

BILAGA. till KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) /...

Stålstandardiseringen i Europa

Vikten av småbiotoper i slättbygden.

Riktlinjer för skyddsjakt på storskarv år 2016

FISKLISTA BASERAD PÅ BESTÅNDSSTATUS (ICES) FÖREKOMMANDE FALL FÅNGSTMETODER

Rödspätta. Rödspätta Pleuronectes platessa Bild:Wilhelm von Wright. Östersjön Yrkesfiske. Miljöanalys och forskning

Dagordning hearing om riskklassificering av främmande arter

havets barnkammare och skafferi

Mångfalden av liv i Östersjön

Den goda kustmiljön. Hur påverkar och skyddar vi livet under ytan? Susanne Baden. Institutionen för Biologi o Miljövetenskap

Vegetationsrika sjöar

HELCOM-åtgärder för att minska sjöfartens miljöpåverkan och öka säkerheten

Ensis directus Amerikansk knivmussla

Årsrapport för Informationscentralen för Egentliga Östersjön

Interreg IVA Kattegatt-Skagerrak programmet

Fiskbestånd i hav och sötvatten. Skrubbskädda. Skrubbskädda/Skrubba/Flundra. Östersjön. Resursöversikt 2013

Utvärdering av flygfotograferingen inom delmomentet Utbredning av snabbväxande makroalger i Bohuskustens

Miljöövervakning av genetisk mångfald. Linda Laikre Stockholms universitet

Skogsstyrelsens författningssamling

Biodiversitet

Baldersbrå i ekologisk odling av vallfrö. Råd i praktiken

KARTLÄGGNING AV FÖREKOMSTEN AV GRODDJUR PÅ UPSALA GOLFKLUBB 2013

Inspiration från den svenska naturen

Förekomst och utbredning av snabbväxande fintrådiga grönalger längs Bohuskusten - år Jimmy Ahlsen Marine Monitoring AB

Björn Thrandur Björnsson Professor i fiskfysiologi, Göteborgs universitet Lars Ove Eriksson Professor i vattenbruk, Sveriges Lantbruksuniversitet

Miljösituationen i Malmö

Exploatering och påverkan på ålgräsängar

Bevarande och uthålligt nyttjande av en hotad art: flodkräftan i Sverige

Flodkräfta (Astacus astacus) & Signalkräfta (Pacifastacus leniusculus)

B IO I O L OG O G I. Kungskrabban har introducerats i Europa av Sovjetunionen från Asien. Nu sprider sig krabborna längs Norges kust.

Sofia Brockmark

Att lära av Pisa-undersökningen

Rödhajar B IO I O L OG O G I

Hur utvärderar man effekterna av ekologisk restaurering?

Beskrivning av använda metoder

Nyhetsbrev V.20. Färsk vitlök med blast. Art nr 3471

Riskvärdering av nya växtskadegörare

Bevarandeplan för Natura 2000-område

Gotland nytt område i övervakningen

Landskapsförändring och fragmentering Simon Jakobsson

Forskning i Kvarken och världsarvsområdet Historia, nuläge och framtid

Konsultation angående skötsel av dammar och ängar på Kungsbacka golfbana

FINNS DET DÖDLIGA BAKTERIER FÖR ALLT LIV I HANÖBUKTEN?

MARINE MONITORING AB Effektövervakning av TBT Åtgärder ger resultat!

Svenska träslag Ask Avenbok

Resultat av översiktlig vegetationskartering i Örserumsviken, 23 september 1999

Det ekonomiska läget i Europa - Maj Jan Bergstrand

Utveckling av nya bedömningsgrunder för makrofyter videometoders potential i övervakningen?

FÖRSURNINGS PÅVERKAN PÅ SVENSKA MARINA EKOSYSTEM

Bästa vattenbruksmetoderna för Östersjöregionen

MER MILJÖSMART FODER. Kristina Bergman. 18 september Jordbruk och livsmedel. Research Institutes of Sweden

Karin Beronius Erkenlaboratoriet. Öppet vatten, fisk

Rekrytering av fastsittande växter och djur på farledernas prickar och bojar längs svenska Östersjökusten

ÖSTERSJÖTUMLAREN MÅSTE SKYDDAS

Transkript:

Codium fragile Klykalg D Klykalgen med de gaffelgrenade svampiga grenarna täckta av fina färglösa hår, bild A. Fotografiet är taget på 3 meters djup. Utriklernas utseende hos Codium fragile ssp. fragile visas i bild B, hos Codium tomentosum i bild C och hos Codium fragile ssp. atlanticum (efter Silva, 1955) i bild D. De streckade rektanglarna visar hur utriklernas toppar skiljer sig mellan arter och underarter. Fotograf, Robert Scheibling Svenskt vardagsnamn och på andra språk Vetenskapliga namn Klykalg, gaffelgrenad svamptång, kodium Norska: pollpryd; Danska: plysalge; Engelska: Dead man's fingers, Green fleece Tyska: grüne Gabelalge, Felt-Alge; Franska: algue feutré. Codium fragile (Suringar) Hariot 1889; fam. Codiaceae Synonymer: Acanthocodium fragile Suringar, 1867 Två underarter har varit aktuella för Sverige: Codium fragile ssp. tomentosoides (van Goor) Silva, 1955 och Codium fragile ssp. scandinavicum Silva 1957. Enligt Provan et al. (2008) är båda troligen fenotyper av den invasiva formen av C. fragile, Codium fragile ssp. fragile. Organismgrupp(er) Storlek och utseende Klykalger (släktet Codium), Grönalger (fylum Chlorophyta). Klykalg är en ettårig mörkgrön, gaffelgrenad makroalg som fäster till underlaget med en rund bottenplatta. Den är svampig och seg, och grenarna är relativt tjocka, 3-8 mm i diameter. I Sverige blir klykalgen vanligen 10-30 cm hög men den kan bli betydligt högre i andra områden. Grenarnas färglösa hår gör att algen kan ge ett ludet intryck (se bild A ovan). Centrum av grenarna (märgen) består av långa trådliknande slangceller som slingrar sig omkring varandra utan att sitta ihop. Dessa celler innehåller inga kloroplaster. Ytan av algen (barken) består av tätsittande uppsvällda blåsor (utrikler) som växer ut från slangcellerna. Dessa blåsor är fulla av kloroplaster och från blåsorna växer färglösa hår. Utriklernas form och förekomsten och utseendet av en spets (s.k. mucron) i änden har använts och används för att skilja arter och underarter åt, se streckade rektanglar i bild b, c och d (Silva, 1955; González & Santelices, 2004). Codium fragile ssp. fragile identifieras genom att utriklerna har en 1

mycket tydlig spets (s.k. mucron). Spetsens kraftighet och om det överhuvudtaget finns en spets på utriklerna kan dock skilja sig på olika grenar inom samma alg varför att studera flera delar på algen (Provan et al., 2008). Eftersom många karaktärer är mycket variabla skulle nya genetiska analyser kunna innebära revideringar av släktets arter. Det finns teorier om att det sker ett näringsupptag över ytan av dessa hår, och att klykalg i näringsfattiga vatten därför får en kraftigare hårväxt. Klykalg kan bilda väldigt täta bestånd som breder ut sig som stora mattor. Unga stadier som växer på hårda ytor kan nästan se ut som mossa. Kan förväxlas med På svenska västkusten har två underarter rapporterats för Codium fragile, dels ssp. fragile (tidigare tomentosoides) som är den vanligaste, samt Codium fragile ssp. scandinavicum (Nyberg, 2007). Underarter till Codium är dock svåra att skilja från varandra p.g.a. den stora variationen i viktiga karaktärer och det har varit mycket debatt rörande det verkliga antalet underarter till Codium (González & Santelices, 2004). Nyligen utförda genetiska analyser utförda på material bland annat från Danmark indikerar att underarten scandinavicum i själva verket skulle kunna vara underarten fragile (Provan et al., 2008). I Storbritannien finns dels den snarlika arten Codium tomentosum som dock inte alls har spetsar på toppen av utrikler, utan den har rundade toppar se bild c. I Storbritannien finns också Codium fragile ssp. atlanticum som också har spetsar på utriklerna men spetsarna är trubbiga och mycket kortare. Geografiskt ursprung Första observation i svenska vatten Förekomst i svenska havs- och kustområden Övrig förekomst utanför ursprungligt utbredningsområde Klykalg kommer ursprungligen från Japan. Första fyndet av klykalg i svenska vatten gjordes enligt Naturhistoriska riksmuseet vid Bohuskusten år 1932 och enligt en artikel av Silva år 1938 (Silva, 1955). Arten finns vid svenska västkusten, men den exakta utbredningen är inte känd. Enligt de marina miljöövervakningsdata som finns att granska hos SMHI har Codium fragile observerats i Lysekils kommun mellan 1993 och 2009. En studie utförd i Gullmarsfjorden i Lysekils kommun visar att förekomsten i lokaler som besöktes 1997 var mycket lägre än då samma lokaler undersöktes 1960-61 (Johansson et al., 1998). Klykalg är numera spridd på både norra och södra halvklotet (González & Santelices, 2004). Det finns bestånd längs kusterna i nordöstra och nordvästra Atlanten och i Medelhavet. Den finns även längs Amerikas Stilla havskust och har rapporterats från Chile. Nya rapporter om förekomst i Australien, Nya Zeeland och Sydafrika finns också. På flera av de platser som invaderats har den blivit ett dominerande inslag i algsamhället. Referenser till observationer i områden nära svenska farvatten Troligt införselsätt Det är inte med säkerhet känt hur klykalg introducerats till europeiska vatten, men troligen har det skett via påväxt på fartyg eller med import av ostron. Vidare spridning, när den en gång med människans hjälp introducerats i ett område, kan ske på en mängd olika sätt. Eftersom 2

förökning sker både vegetativt och sexuellt kan ett enda fragment av algen bilda en ny planta. Den kan spridas med strömmar eller, om den växer på ostronskal, med ostron som flyttas mellan odlingar. Den kan också sprida sig via fiskeredskap som används i ett område och rensas i ett annat. Miljö där arten förekommer I Europa växer klykalg på 0,5-2 meters djup, ofta på hårda ytor som klippor, stenar, musslor och ostron. Den är ettårig och förekomsten varierar kraftigt mellan olika år. Men den kan också växa på mjuka bottnar t.ex. i ängar av Zostera marina, så kallade ålgräsängar. Arten tolererar stora variationer i salthalt vilket innebär att den kan leva i både marin- och brackvattensmiljö. Ofta finner man den i skyddade områden som lugna vikar och hamnar, men den är också vanlig i hällkar. Algen verkar trivas i miljöer med höga närsaltshalter. Vid den nordamerikanska atlantkusten växer klykalg på större djup än i Europa. Här finner man den ofta tillsammans med kelp, brunalger som kan bli mycket höga och bilda veritabla undervattensskogar. Ekologiska effekter Klykalg är en snabbväxande alg. Där den trivs kan den breda ut sig som en matta vilket leder till dramatiska förändringar av bottenstrukturen och därmed även av de basala förutsättningarna för bottenlevande organismers överlevnad. I vissa områden har den orsakat en minskad utbredning av ålgräsängar, ekologiskt viktiga områden som bland annat fungerar som skydd och lekplats för olika fiskarter. Då klykalg växer på musslor och andra skaldjur kan den försvåra för dessa att få i sig föda. Men den kan också själv utgöra föda för t.ex. tånggråsugga (Idothea granulosa), strandsnäcka (Littorina littorea), sjöhare (Aplysia punctata) och havsborstmaskar. Dessa betare verkar dock inte kunna äta sådana mängder att spridningen av algen skulle kunna begränsas. I England finns det indikationer på att Codium fragile på vissa lokaler kan ha konkurrerat ut den inhemska arten Codium tomentosum men andra studier visar att den tycks frodas på lokaler i södra Storbritannien. Vid Nordamerikas ostkust verkar C. fragile vara mer invasiv än i europeiska vatten. Ett exempel på detta är att den i stora områden nästan helt ersatt kelpen, en grupp stora brunalger som är vanliga här. Det finns en naturlig variation i kelpens utbredning som beror på att den utgör föda för vissa arter av sjöborrar. Bestånden av kelp minskar i takt med att de äts av sjöborrarna som växer till och blir allt fler till antalet. Men när kelpbestånden går ner minskar också sjöborrarnas tillgång på mat, vilket tillslut leder till att deras tillväxt begränsas. När beståndet av sjöborrar så småningom minskar kan kelpen återigen växa till. Dessa upp- och nergångar i populationerna av kelp och sjöborrar har i flera områden störts av invaderande klykalg, som kunnat breda ut sig när bestånden av kelp varit små, och därmed gjort det omöjligt för den att komma tillbaka. Andra effekter Arten kan växa över mussel- och ostronodlingar vilket kan få allvarliga ekonomiska konsekvenser för odlarna. I Nordvästatlanten har detta varit ett stort problem. Det händer också att klykalgsplantorna dras med i vågor eller strömmar, och är de då fästade i ett ostron eller en mussla följer även dessa med. På vissa platser driver stora mängder klykalg in till stränderna och sprider en motbjudande stank när de ligger och ruttnar. 3

Övrigt Av de makroalger som har introducerats till Europa har Codium fragile ssp. fragile klassats som den mest invasiva (Nyberg & Wallentinus, 2005). I Japan, algens ursprungliga utbredningsområde, används klykalg som föda. Den används också som packmaterial för fisk- och skaldjursprodukter. I samband med detta finns förstås risk för spridning till andra områden. Läs mer Global Invasive Species database, by Invasive Species Specialist Group (ISSG) http://www.issg.org/database/welcome/ Marine Invasive Species in Nova Scotia, Dalhousie University http://myweb.dal.ca/rescheib/codium.html MarLIN The Marine Life Information Network for Britain & Ireland http://www.marlin.ac.uk/speciesinformation.php?speciesid=3020 Salem Sound Coastwatch, Massachusetts Office of Coastal Zone Management http://www.salemsound.org/mis/mass_ais_plan_jbaker.pdf Zaiko A. 2005. Codium fragile. In: Baltic Sea Alien Species Database. S. Olenin, E. Leppakoski and D. Daunys (eds.). http://www.corpi.ku.lt/nemo/codium.html Mer om bilden Robert Scheibling, Department of Biology, Dalhousie University, Canada Referenser till artbeskrivning González A. & Santelices B. 2004. A dichotomous species of Codium (Bryopsidales, Chlorophyta) is colonizing northern Chile. Revisita Chilena de Historia Natural 77:293-304. Nyberg C.D. & Wallentinus I. 2005. Can species traits be used to predict marine macroalgal introductions? Biological Invasions 7:265-279. Silva P.C. 1955. The dichotomous species of Codium in Britain. Journal of the Marine biological association of U.K. 34:565-577. Referenser till fyndplatser Bridgwood S. 2010. Codium fragile ssp. fragile (Suringar) Hariot summary document. 2010. Fisheries Research Report No. 202. Department of Fisheries, Western Australia. 12 sidor. Carlton J.T. & Scanlon J.A. 1985. Progression and dispersal of an introduced alga: Codium fragile ssp. tomentosoides (Chlorophyta) on the Atlantic coast of North America. Botanica Marina 28:155-165. Chavanich S., Harris L.G., Je J.-G. & Kang R.-S. Distribution pattern of the green alga Codium fragile (Suringar) Hariot, 1889 in its native range, Korea. Aquatic Invasions 1(3):99-108. 4

Johansson G., Eriksson B.K., Pedersén M. & Snoeijs P. 1998. Long-term changes of macroalgal vegetation in the Skagerrak area. Hydrobiologia 385:121-138. Nyberg C. D. 2007. Introduced marine macroalgae and habitat modifiers - their ecological role and significant attributes. Institutionen för Marin Ekologi, Göteborgs universitet. Doktors avhandling. Silva P.C. 1955. The dichotomous species of Codium in Britain. Journal of the Marine Biological Association of the U.K. 34:565-577. Thomsen M.S., Wernberg T., Stæhr P., Krause-Jensen D., Rissgaard-Petersen N. & Silliman B.R. 2007. Alien macroalgae in Denmark - a broad-scale national perspective. Marine Biology Research 3:61-72. Trowbridge C.D. 1995. Establishment of the green alga Codium fragile ssp. tomentosoides on the New Zealand rocky shores: current distribution and invertebrate grazers. Journal of Ecology 83:949-965. Referenser till ekologiska och andra effekter Salem Sound Coastwatch, Massachusetts Office of Coastal Zone Management http://www.salemsound.org/mis/mass_ais_plan_jbaker.pdf Detta faktablad om Codium fragile skapades den 12 januari 2009 och reviderades i januari 2011 av N-research. Senaste uppdatering den 4 december 2014 av Sture Nellbring. 5