Makroanalys juli-okt 2012 Globalt Den globala återhämtningen har drabbats av nya bakslag främst på grund av politiska låsningar och handlingsförlamning i Europa och USA. Tillväxten är inte självgående och ekonomierna är ständigt i behov av stöd ifrån centralbankerna. Centralbankerna har använt främst dessa verktyg för att stimulera ekonomin 1. Att hålla styrräntan låg 2. Att tillföra likviditet genom att trycka fysiska pengar och att skapa icke-fysiska pengar genom att köpa tillgångar som tex obligationer. Ett annat sätt är att öka utlåningen till bankerna genom att höja bankernas kredit som de har på sitt konto i centralbanken. Detta ökar bankernas reserver men naturligtvis även bankens skuld hos centralbanken. Målet är att försöka undvika deflation genom att öka den monetära basen. Förhoppningen att mer likviditet ska stimulera bankerna att låna ut ännu mer till företag och hushåll. Flera stora centralbanker bedriver just nu nollräntepolitik och sedelpress -politik på ett mycket aggressivt sätt. Tyvärr biter inte dessa stimulanser och tillväxten lyfter inte som förväntat därför att skuldsaneringen bland stater, banker och hushåll inte fungerar. Ytterligare ett problem är den politiska osäkerheten som råder på flera håll i världen vilket gör tillväxten extra sårbar. Effekten blir att världsekonomin får allt svagare utveckling och euroområdet befinner sig i recession. Det är i första hand dessa områden som styr tillväxten och de ekonomiska utsikterna framöver: USA:s finanspolitik Kinas ledarskifte Mellanöstern Eurokrisen Om den politiska osäkerheten kunde reduceras skulle centralbankernas stimulanser ge bättre effekt på den globala tillväxten. Politisk osäkerhet kommer dock alltid att finnas men den är just nu ovanligt stor. När det gäller eurokrisen och Mellanöstern är det svårt att se några snabba lösningar. Den politiska osäkerheten i USA och Kina borde dock kunna minska under våren 2013.
Europa Euro-zonens ekonomi befinner sig i ett krympande tillstånd med utsikter som präglas av stor osäkerhet. De politiska utmaningarna är gigantiska. Svårigheten är att finna en lagom balans mellan offentligt sparande och tillväxtsatsningar. Dessutom vill man minska skillnaderna i konkurrenskraft mellan euroländerna. Allt detta ska ske i ett läge med stigande arbetslöshet när det är nödvändigt att ha medborgarnas förtroende för politiken och framtiden. Dessutom ha man ha uthålligheten att genomföra den ekonomiska politiken. Under 2012 har europroblemen allt mer utvecklats till en politisk kris. ECB blir en allt viktigare maktfaktor tack vare dess chef Mario Draghi. ECB:s huvudområden omfattar: penningpolitik finansiell tillsyn (bankunionen) staters likviditets/solvensproblem (stödköp av statspapper) den politiska unionen krisfonden ESM (ECB är observatör) Utsikterna för Grekland och Spanien förblir oklara vilket ger extra bränsle till eurokrisens politiska osäkerhet. Båda länderna brottas med fortsatt stigande statsskulder. En ny skuldrekonstruktion för Grekland är nödvändig men premiärminister Samaras varnar för att kassakistan kommer att vara tom i slutet av november. Greklands framtid som euroland är osäker. Spaniens offentliga skuld väntas öka eftersom den privata sektorns skuld fortfarande är oroväckande hög och delar av skuldbördan kan komma att tas över av staten. Inom kort kommer stats- och regeringscheferna tvingas ta ställning till om de stöder den nya färdplanen mot federalism och Eurozonens politiska union. Den så kallade bankunionen blir det första testet för detta. USA Utgången av presidentvalet den 6 november är viktig för USA:s finans- och statsskuldspolitik de kommande åren men det är kongressens sammansättning och den framtida relation till presidenten som avgör USA:s ekonomiska utveckling. Kongressens oförmåga till att ta nödvändiga beslut riskerar att tillfälliga skattesänkningar tas tillbaka samtidigt som nedskärningar i offentlig sektor genomförs. Många amerikanska företag känner en ökad oro inför framtiden enligt olika analyser som FED redovisat den senaste tiden. Risken för att tillväxten kraftigt bromsar in beroende på oron kring offentliga investeringar och framtida skatteregler. Även osäkerhet om regleringar av bank- och kreditmarknaden gör att man avvaktar med att investera och nyanställa.
I bästa fall har den finanspolitiska situationen klarnat efter presidentvalet och med lite tydligare spelregler kan det ge förnyad tillväxtkraft. Den ekonomiska aktiviteten har förbättrats i september då både inköpschefsindex och sysselsättning har utvecklas positivt men om det indikerar en vändpunkt för amerikansk ekonomi är tveksamt. Sverige Sverige är inte immun mot den svaga konjunkturen i vår omvärld och vi är inte heller opåverkade av recessionen i Europa. Svensk statistik har efter sommaren ofta överraskat i negativt vilket de flesta konjunkturindikatorer visat under en längre tid. BNP för Q2 har reviderats ned, arbetslösheten har varit högre än väntat och inflationen varit betydligt lägre än väntat. KI-barometrarna har fortsatt att försämras, liksom inköpschefsindex, vilket antyder fortsatt inbromsning. Flertalet branschindikatorer har försvagats jämfört med augusti och även hushållens framtidstro har försvagats på bred front. Det mesta tyder på svagare tillväxt den närmaste tiden och följden blir en press på kronan. På grund av i första hand lägre inflationsutsikter sänkte Riksbanken överraskande reporäntan i september till 1,25 %. Inför mötet i slutet av oktober har marknaden prisat in ytterligare en sänkning. Räntemarknad Långa internationella räntor har fallit sedan FED i september annonserade en ny omgång av stimulanser samt på grund av ECB:s stimulanspaket i juli och september. Svenska obligationsräntor har följt med rörelsen nedåt. Sedan tidigare pressas räntorna av en global konjunkturavmattning liksom oron för hur Grekland och Spanien ska klara av sina budgetunderskott. I denna miljö söker sig kapitalflödena till så kallade säkra hamnar däribland Sverige. Sverige är ett av få länder med högsta kreditbetyg (AAA) och får därmed stora kapitalflöden vilket pressar såväl statsräntorna som swapräntor nedåt. Den 10-åriga swapräntan handlas idag på drygt 2,00 % och närmar sig den tidigare lägstanivån från juni månad under 2012. Det finns dock en möjlighet att en spansk ansökan om stöd kan bli startpunkten till en uppgång i de långa räntorna i exempelvis Tyskland. Utsikter till stödköp bör göra marknaden mera villig att köpa obligationer i Spanien och länder i motsvarande situation. Minskade risker för ett eurosammanbrott bör dämpa inflödet i säkra tyska obligationer. ECB:s köp löser dock inte de grundläggande problemen med dålig tillväxt och stora skulder vilket sätter ett tak för hur mycket långa räntor kan stiga. Marknaden räknar med en uppgång för långa räntor på cirka 20 bp inom 12 månader i dagsläget.
Även svenska långräntor kan väntas hänga med i en kortsiktig uppåtrörelse. Svenska räntor med kortare löptider hålls dock nere av ökade förväntningar på räntesänkningar från Riksbanken. Sedan den första september har STIBOR 3m fallit med över 40 bp och skillnaden mot reporäntan har minskat till mindre än 30 bp, vilket kan jämföras med cirka 90 bp i början av året. Trycket på Riksbanken har ökat sedan senaste räntebeskedet. Det mesta talar för ytterligare räntesänkningar inom kort. I dagsläget räknar marknaden med två sänkningar till 0,75 % inom 12 månader. Korta räntor Långa räntor
Kreditmarknad Likviditeten fortsätter att flöda i de flesta marknader. Det leder till att fixingarna, priset på pengar, sjunker. Rörelsen är mycket stor och verkar inte stanna upp. Effekten blir att den generella räntenivån sjunker och investerarna letar placeringar med högre avkastning Den nedåtgående trenden i kreditnivåer har dock stannat upp och det finns en förväntan på oförändrade nivåer i närtid för de mer kreditvärdiga låntagarna. För de mindre kreditvärdiga låntagarna finns en förväntan om högre kreditmarginaler. Bankerna fortsätter sin strävan efter diversifiera sin låneexponering mellan olika branscher och krympa sina balansräkningar. Bankerna kommer dock att även i fortsättningen vara den viktigaste finansieringskällan för de flesta låntagare, men det finns en betydande förväntan om ett starkt ökad efterfrågan av kapitalmarknadsfinansiering från såväl privata låntagare som från kommunala eller offentliga låntagare.
Sammanfattning Fortsatt svag konjunktur med huvudfokus på euro-krisen med speciell oro för Grekland och Spanien Spaniens kreditbetyg sänktes i början av oktober till strax över skräpstatus, med negativa utsikter. På centraleuropeisk nivå förs diskussioner kring en bankunion, vilket kan ses som ett steg närmare Europas Förenta Stater. Tyskland ställer sig dock inte positiva till idén. Samtidigt pågår spekulationer kring Greklands utträde ur euro-samarbetet. USA har sett något starkare ut även om beslutsfattandet hämmas av det stundande presidentvalet. Penningpolitiken är fortsatt expansiv i stora delar av världen men den biter inte och det finns inte politisk vilja att kortsiktigt stimulera den svaga ekonomin genom lånefinansierad finanspolitik. Kina står inför sin största utmaning på länge med de ökade kraven på en modernisering av det politiska beslutsfattandet och allt högre krav på att jämna ut de stora inkomstskillnaderna som finns. Den svenska ekonomin ser svagare ut, vilket är väntat givet de signaler som ledande indikatorer har visat under lång tid. Regeringen har börjat avisera finanspolitiska stimulanser för att få fart på den svenska ekonomin. Riksbanken sänkte räntan till 1,25 % i september. Huvudskälet är den låga inflationen, men den starka kronan har sannolikt också vägts in. Svensk makrodata signalerar en avmattning och håller den trenden i sig öppnar det för ännu en sänkning i höst eller vinter. De långa swapräntorna har fluktuerat kraftigt beroende på utvecklingen i euro-området och USA. Den 10-åriga swapräntan har återigen börjat närma sig 2 % nivån. 2012-10-17 Detta material är producerat av Maria Gabrielsson, SABO och Norm Finanspartner Maria.gabrielsson@sabo.se tel 08-406 55 45 Källor; SEB Nordic Outlook, SEB Veckobrev, SHB Konjunkturrapport aug 2012