Kl. 09.00 Sammanträdets öppnande och eventuella frågor

Sekretariat FÖREDRAGNINGSLISTA 1 (3) LANDSTINGSSTYRELSEN 2015-11-17 LK/152529 Plats Galaxen Landstingshuset Tid Kl. 09.00 Sammanträdets öppnande och eventuella frågor Föredragningar -Fastställande av ägarbidrag för Svensk Luftambulans för perioden 2015-2016 Ledningsstrateg Gunnar Blomquist kl.9.00 9.15 -Anslutning av ny medlem till Svensk Luftambulans Ledningsstrateg Gunnar Blomquist kl. 9.15 9.25 -Lägesrapportering asylfrågor Säkerhets- och beredskapschef Carina Björk, överläkare Ingemar Hallén Kl. 9.30 10.00 -Reviderad budget 2016 samt ekonomisk flerårsplan 2016-2018 Ekonomichef Veronica Hedlund Lundgren och budgetchef Agneta Gustavsson kl.10.10 10.30 -Samlad månadsrapport Landstingsdirektör Gunilla Andersson m.fl. -Omorganisation inom landstinget Landstingsdirektör Gunilla Andersson Ajournering för partiernas gruppmöten inkl. lunch Ärendebehandling Justering Förslag till justerare: Monica Gundahl (Ulric Andersson) ÄRENDEN 1-30 1. LK/150667 Samlad månadsrapport 2. LK/152348 Vårdgivardirektiv "Fast vårdkontakt och fast läkarkontakt

LANDSTINGET I VÄRMLAND 2015-11-17 LK/152529 2 (3) 3. LK/151892 Svar på remiss om Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) 4. LK/151545 Plan för uppföljning och revidering av vårdgivardirektiv 5. LK/152709 Landstingets ledningsorganisation 6. LK152359 Avtal om samverkan i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion 2016-2019 7. LK/141179 Hjälp till patienter vars problem inte kunnat diagnostiseras eller behandlas 8. LK/150879 Centralsjukhuset, evakueringspaviljong 9. LK/141968 Stiftelsen Filipstads lasaretts egna medelsfond; justerad permutationsansökan 10. LK/151643 Nivåstrukturering av urologisk och gynekologisk cancer i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion 2015 11. LK/152361 Politisk viljeinriktning för diabetesvården i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion 12. LK/150404 Mätvärden donationsverksamhet 13. LK/141968 Permutation av Stiftelsen Betty Sandelins fond 14. LK/140373 Återremitterat ärende om Inbjudan från Karlstad kommun till bolagsbildande avseende biogasproduktion 15. LK/152650 Beslut om att utse smittskyddsläkare 16. LK/152020 Framtida läkemedelsförsörjning 17. LK/152243 m.fl. Ärenden för kännedom

LANDSTINGET I VÄRMLAND 2015-11-17 LK/152529 3 (3) Ärenden till landstingsfullmäktige 18. LK/152193 Prioriterade uppdrag 2016 för landstingsfullmäktiges beredningar 19 LK/130968 Patientavgifter för vård på distans 20. LK/152509 Fastställande av ägarbidrag för Svensk Luftambulans för perioden 2015-2016 21. LK/152510 Anslutning av ny medlem till Svensk Luftambulans 22. LK/152300 Tandvårdstaxa 2016 23. LK/150579 Verksamhetsbidrag år 2016 till länsövergripande frivilligorganisationer inom det sociala området 24. LK/151023 Svar på motion av Per Gruvberger (S) m.fl. om incitament för val av mest miljövänliga tjänsteresor 25. LK/151030 Svar på motion av Anders Ahl (SD) m.fl. om att undersöka möjligheterna för biomedicinsk analytiker att vara mer närvarande vid provtagning 26. LK/151035 Svar på motion av Anders Ahl (SD) m.fl. om gångtest vid misstänkt nedsatt arbetsförmåga i samband med KOL 27. LK/150890 Svar på medborgarförslag om förmånsbeskattning av frukost 28. LK/150215 Revidering av förbundsordning för Klarälvdalens Samordningsförbund 29. LK/152249 Tidigare återremitterat ärende Årsrapport informationssäkerhet 2014 30. LK/152610 Reviderad budget och investeringsplan 2016 samt ekonomisk flerårsplan 2016-2018

Tjänsteskrivelse 1 (2) landstingsstyrelsen Staben för verksamhets- och ledningsstöd Kjersti Berg Marthinsen 2015-11-17 LK/150667 Samlad månadsrapport Som stöd i styrning och ledning är en samlad månadsrapport framtagen. Månadsrapporten innehåller en redovisning av 1. Uppföljning av kontrollplan för 2015 2. Uppföljning av målområdena a. Inga vårdskador b. Bästa vårdkvalitet c. Vård utan köer 3. Ekonomisk månadsrapport Förslag till reviderad struktur för samlad månadsrapport Med bakgrund i det ekonomiska läget och det pågående arbete för att komma i ekonomiska balans samt de uppdrag som Landstingsstyrelsen under hösten har beslutat om, föreslås en ny och reviderad struktur för den samlande månadsrapporten. Förslag till reviderad struktur: 1. Uppföljning av omställning till lägre bemanning 2. Uppföljning av ytterligare åtgärder 3. Uppföljning av målområdena samt pågående åtgärder för att öka måluppfyllelsen a. Inga vårdskador b. Bästa vårdkvalitet c. Vård utan köer 4. Arbete med utvecklingsplanen 5. Uppföljning av kontrollplan 2015 6. Ekonomisk månadsrapport

LANDSTINGET I VÄRMLAND 2015-11-17 LK/150667 2 (2) Förslag till beslut att godkänna förslaget till reviderad struktur för den samlande månadsrapporten innehållande en uppföljning av det pågående arbetet för att komma i ekonomisk balans samt arbete med utvecklingsplanen Gunilla Andersson Landstingsdirektör Ingrid Magnusson Hälso- och sjukvårdschef

Tjänsteskrivelse 1 (1) Landstingsstyrelsen Hälso- och sjukvårdsstaben Eva Eriksson 2015-11-17 LK/152348 Vårdgivardirektiv Fast vårdkontakt och fast läkarkontakt Vårdgivardirektiv anger den politiska ledningens tolkning av hur landstinget ska uppfylla lagar, författningar och föreskrifter. Det tydliggör ansvar, säkerställer att resurser finns i organisationen och omfattar hela eller delar av landstinget. Landstinget ska organisera verksamheten så att vården av den enskilde patienten samordnas på ett ändamålsenligt sätt och ansvarar för att det finns modeller på en övergripande nivå för att tillgodose patienters behov av trygghet, samordning, kontinuitet och säkerhet i hälso- och sjukvården. Landstinget ansvarar för rutiner för samverkan med andra vårdgivare, till exempel fasta vårdkontakter som samverkar med varandra. Med utgångspunkt från föreskriften har ett vårdgivardirektiv utformats../. Vårdgivardirektivet bifogas. Landstingsstyrelsen föreslås besluta att godkänna upprättat förslag för vårdgivardirektiv för fast vårdkontakt och fast läkarkontakt Gunilla Andersson Landstingsdirektör Kjersti Berg Marthinsen Chef staben för verksamhets- och ledningsstöd

Dokumenttyp Ansvarig verksamhet Revision Antal sidor Vårdgivardirektiv Hälso- och sjukvårdsstaben 2 3 Dokumentägare Fastställare Giltig fr.o.m. Giltig t.o.m. Samordningsansvarig för vårdgivardirektiv Landstingsstyrelsen 2016-01-01 2018-12-13 Fast vårdkontakt och fast läkarkontakt LK/152348 Gäller för: Landstinget i Värmland, hälso- och sjukvården Inledning Vårdgivardirektiv anger den politiska ledningens tolkning av hur landstinget ska uppfylla lagar och andra författningar. Det tydliggör ansvar och säkerställer att resurser finns i organisationen och omfattar hela eller delar av landstinget Landstinget ska organisera verksamheten så att vården av den enskilde patienten samordnas på ett ändamålsenligt sätt och ansvarar för att det finns modeller på en övergripande nivå för att tillgodose patienters behov av trygghet, samordning, kontinuitet och säkerhet i hälso- och sjukvården. Lagar och föreskrifter 5 hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL 29 a hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL 6 kap 2 och 3 patientlagen (2014:821) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling Ansvarsfördelning Verksamhetschefens skyldighet att utse en fast vårdkontakt när det är nödvändigt för att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården eller annars när patienten begär det framgår av 29 a HSL. Verksamhetschefen ska ta fram lokalt anpassade rutiner för när en fast vårdkontakt bör utses, vilken yrkeskategori som kan ta på sig en sådan uppgift samt vilken typ av uppgifter som ska ingå i uppdraget. Rutinerna ska stämmas av med angränsande verksamhetsområden. Enligt 5 HSL ska landstinget organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälso- och sjukvård kan få tillgång till och välja en fast läkarkontakt. Områdeschefen inom Område Öppenvård är ansvarig för divisionens strävan att organisera verksamheten på ett sådant sätt att patienten har möjlighet att välja fast läkarkontakt. Titel Revision Giltig t.o.m. Fast vårdkontakt 2 2018-12-31 1 (3)

Riktlinjer för hur en fast vårdkontakt ska arbeta Hälso- och sjukvårdschefen ska fastställa riktlinjer som på en övergripande nivå beskriver den fasta vårdkontaktens uppdrag och hur samverkan ska ske med andra vårdgivare samt hur dokumentation ska ske i vårdinformationssystemen. Dokumentation Uppgift om fast vårdkontakt och fast läkarkontakt ska ske på ett enhetligt sätt i vårdinformationssystemen. Information Kommunikationsstaben ska informera allmänheten om rätten till fast vårdkontakt/fast läkarkontakt genom - www.liv.se - www.1177.se Den fasta vårdkontaktens kompetens En fast vårdkontakt kan vara någon ur hälso- och sjukvårdspersonalen, till exempel en läkare, sjuksköterska, psykolog eller administrativ personal. Den fasta vårdkontakten kan behöva vara en läkare för vissa sjukdomstillstånd. För patienter med livshotande tillstånd ska den fasta vårdkontakten vara en legitimerad läkare med ansvar för att samordna och planera patientens vård. Patientens önskemål om vem som ska vara den fasta vårdkontakten ska tillgodoses så långt det är möjligt. Den fasta vårdkontaktens uppgifter Den fasta vårdkontaktens uppgifter ska framgå av hälso- och sjukvårdschefens riktlinjer, vid behov kompletterade av verksamhetschefens lokala rutiner. Flera fasta vårdkontakter Eftersom verksamhetschefen har ansvaret för att utse den fasta vårdkontakten, begränsas vårdkontaktens ansvarsområde av verksamhetsområdet. Patienter som har kontakt med olika verksamhetsområden och vårdgivare, kan behöva mer än en fast vårdkontakt. Vårdkontakterna ska då samverka och samordna insatser för patienten. Verksamhetscheferna ska i samråd ta fram rutiner för hur sådan samordning ska ske. Implementering Vårdgivardirektivet ska finnas tillgängligt i landstingets ledningssystem på intranätet Livlinan. Titel Revision Giltig t.o.m. Fast vårdkontakt 2 2018-12-31 2 (3)

Kommunikationsplan När vårdgivardirektivet är fastställt är dokumentägaren ansvarig för att information sker till samtliga divisions- och verksamhetschefer via nyhetsbrevet Chef. Uppföljning Uppföljning av följsamheten av vårdgivadirektiven ska ske en gång per år. Uppföljningsansvaret har samordnaren för vårdgivardirektiv och skriftlig redovisning sker en gång per år till landstingsstyrelsen. Utarbetad av: Eva Eriksson, samordningsansvarig för vårdgivardirektiv Isabelle Edgren, landstingsjurist Bo Nilsson, chefläkare Jonas Niklasson, chefläkare Karin Malmqvist, divisionschef Titel Revision Giltig t.o.m. Fast vårdkontakt 2 2018-12-31 3 (3)

Tjänsteskrivelse 1 (1) Landstingsstyrelsen Folkhälso- och samhällsmedicinska enheten Eva Åkesdotter Goedicke 2015-11-17 LK/151892 : Svar på remiss om Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU (SOU 2015:71) Landstinget har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerade remiss. Regeringen tillsatte den 12 juli 2012 en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt analysera behovet av förändringar och förtydliganden av regelverket. Syftet med utredningen var att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga samt bidra till kvalitetsutveckling inom den sociala barn- och ungdomsvården, med särskilt fokus på tvångsvård. Utredningen överlämnade slutbetänkandet, SOU 2015:71, till regeringen i juni 2015. Landstingets yttrande tar framförallt utgångspunkt i delar i förslaget som berör landstingets uppdrag inom hälso- och sjukvård och folkhälsa. Landstinget delar utredningens uppfattning att det är väl belagt att placerade barn och unga har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittet. Vi uppfattar att utredningens ambition om att stärka barnrättsperspektivet och rättsäkerheten är lovvärd. Vi anser som förslaget anger att det finns behov av tydligare krav på samarbete mellan huvudmän samt att landstingets skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar är viktiga delar för att förbättra möjligheterna för barns och ungas psykiska och fysiska hälsa. I förslaget är landstingens kostnader beräknade till 8 miljoner totalt i Sverige. Landstinget i Värmland har avtal med länets kommuner som innebär att vi redan idag genomför delar i förslaget och som berör landstingen - vilket troligtvis innebär att förslaget inte medför någon större kostnadsutveckling för landstinget. Dock finns det delar som är svårare att överblicka och det rör det ökande antalet ensamkommande flyktingbarn samt tillströmningen av familjer och barn. Landstinget i Värmland bedömer att kostnaden totalt sett för landstingen i Sverige kan förväntas bli högre än vad som anges i betänkandet. Förslag till beslut att godkänna upprättat förslag till svar på remiss, samt att förklara denna paragraf omedelbart justerad. Gunilla Andersson Landstingsdirektör Susanne Forslund Stabschef Hälso- och sjukvårdsstaben

Datum Vår beteckning Folkhälso- och samhällsmedicinska enheten 2015-11-17 LK/151892 Handläggare Direkttelefon Ert datum Er beteckning Eva Åkesdotter Goedicke 054614164 2015-07-15 S2015/04694/FST Socialdepartementet 103 33 Stockholm Svar på remiss om Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71) Landstinget har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade remiss och vill lämna följande synpunkter. Landstinget i Värmland ställer sig positiv till stora delar i förslaget om ny Lag om vård av unga (LVU) (SOU 2015:71). Utredningen har noga belyst de svårigheter som kan uppstå för barn och unga som idag tvångsvårdas. Landstinget anser att förslaget innebär ett stärkt barnrättsperspektiv gällande samhällets insatser för barn och unga, samt att samhällets åtagande för stöd och hjälp efter en placering förtydligas. Vi välkomnar utredningens förslag om ett förbättrat nationellt kunskapsstöd och fortsatt kunskapsutveckling som ska bidra till att barn och unga tillförsäkras skydd och att vården förbättras. Landstinget i Värmlands yttrande utgår främst från delarna i förslaget som berör områdena hälso- och sjukvård och folkhälsa. Dessa delar är; barnrättsperspektivet, rättssäkerhet, samarabete mellan huvudmän samt landstingets skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar. Barnrättsperspektiv Vi stödjer utredningens utgångspunkt om ett stärkt barnrättsperspektiv samt att en ny LVU ska tillämpas på ett sådant sätt att barnrättsperspektivet får en tydligare och mer vägledande roll vad gäller exempelvis vårdens genomförande och barns och ungas rätt till delaktighet. Vi ser särskilt positivt på att barns erfarenheter och synpunkter tillvaratagits i förarbetet till lagförslaget. I flera delar i utredningen finns ett tydligt jämställdhetsperspektiv där exempel kring pojkar och flickors olika behov uppmärksammas. Men vi konstaterar också att utredningen saknar ett mer queert perspektiv på kön och genus. De barn och unga som varken identifierar sig som pojkar eller flickor blir osynliga i förslaget, vilket kan innebära indirekt diskriminering. Rättssäkerhet Förslaget innebär inga större materiella förändringar avseende förutsättningar för tvångsvård. Nya bestämmelser om information och delaktighet gör Postadress Besöksadress Telefon (växel) E-postadress Landstinget i Värmland Rosenborgsgatan 50 054615000 Eva.Akesdotter.Goedicke@liv.se 651 82 Karlstad Telefax Org.nr 054151966 232100-0156

LANDSTINGET I VÄRMLAND 2015-11-17 LK/151892 2 (2) dock att LVU blir mer överskådlig och gör det lättare för barn och unga att förstå sina rättigheter, vilka regler som gäller och vad de kan förvänta sig. På så sätt stärks deras möjligheter att ta tillvara sin rätt inom tvångsvården. Samtidigt blir det också tydligare för de som i sin yrkesutövning ska tilllämpa lagen. Det kan eventuellt leda till större enhetlighet över landet vilket är positivt ur rättsäkerhetssynpunkt. Samarbete mellan huvudmän I utredningen föreslås en ändring i HSL som innebär att landstinget ska ingå överenskommelse med kommunerna om krav på samarbete gällande placerade barn och unga. Landstinget i Värmland ställer sig positiv till förslaget. Vi anser att det är nödvändigt med ett samarbete för de barn det gäller. Vi har erfarenheter med stora svårigheter när det gäller att säkra en god sjukvård inklusive medicinering där samarbetet inte fungerat mellan huvudmänen. I Värmland har landstinget tillsammans med länets 16 kommuner tagit fram en regional samverkansrutin att användas vid placering av barn. Regional samverkansrutin vid familjehemsplacering för socialtjänst, BVC, förskola och skola inklusive elevhälsa. Landstingets skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar Förslaget innebär att landstingen får en skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar i anslutning till LVU. Landstinget i Värmland ställer sig positiv till förslaget då vi bedömer att det kan främja barns hälsa, ge förbättrat stöd och säkerställer att barn och unga får de insatser de har rätt till. Landstinget i Värmland har tillsammans med länets 16 kommuner ett avtal sedan 1 december 2013, vilken reglerar hälso- och tandvårdsundersökningar av barn i anslutning till LVU. Avtal och länsöverenskommelse om rutin rörande barn och unga som placeras i familjehem eller vid hem för vård och boende (HVB). Kostnader I förslaget är kostnader för landstingen i Sverige beräknade till 8 miljoner. Landstinget i Värmlands bedömning är att landstingen får en större kostnadsökning än vad som beräknats. Landstingsstyrelsen Fredrik Larsson Ordförande Gunilla Andersson Landstingsdirektör

Sammanfattning Utredningens uppdrag och arbete Regeringen beslutade den 12 juli 2012 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Av direktiven framgår att även vissa frågor som rör socialtjänstlagen (2001:453, SoL) ingår i uppdraget (dir. 2012:79). Syftet med utredningen är att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för barn och unga samt bidra till kvalitetsutveckling inom den sociala barn- och ungdomsvården, med särskilt fokus på tvångsvård. Utredningen antog namnet Utredningen om tvångsvård för barn och unga. Genom tilläggsdirektiv, beslutade den 19 juni 2013, fick utredningen i uppdrag att se över olika placeringsalternativ för barns och ungas boende, vård och fostran enligt SoL och LVU och att lämna förslag till flera alternativ än vad som finns i dag (dir. 2013:74). I denna del lämnade utredningen ett delbetänkande (SOU 2014:3) i februari 2014. Förutom förslag i enlighet med tilläggsdirektiven behandlades i delbetänkandet vissa frågor som ingår i utredningens ursprungliga direktiv. Det gällde bl.a. om kraven på familjehemsoch jourhemsföräldrars lämplighet bör skärpas, om privata verksamheter inom familjehemsvården i vissa fall bör vara tillståndspliktiga samt hur kraven bör utformas för verksamheter som befinner sig i gränslandet mellan familjehem och hem för vård eller boende (HVB). Den 12 juni 2014 beslutade regeringen att komplettera utredningens uppdrag med att göra en översyn av hur långsiktighet och stabilitet i större utsträckning kan säkerställas för barn som är eller bedöms bli långvarigt placerade (dir. 2014:87). 39

Sammanfattning SOU 2015:71 Utredningen har lagt stor vikt vid att inhämta synpunkter från barn och unga som har erfarenhet av att vara i samhällets vård samt ta del av rapporter och studier som beskriver samhällsvården ur ett barnperspektiv. Förutom kontakt med enskilda ungdomar har utredningen samtalat med grupper av ungdomar som har ingått i olika projekt hos Barnombudsmannen (BO) och ungdomar som är ambassadörer för Knas hemma, ett projekt som syftar till att stärka rättigheterna för barn och unga i familjehem och HVB. Utredningen har också via en brevlåda på BO:s webbplats tagit emot synpunkter från barn och unga med erfarenhet av vård enligt LVU. Utredningen har hämtat in information från professionellt verksamma, forskare, familjehemsföräldrar, personal vid HVB, barnrättsorganisationer, andra organisationer, myndigheter samt från enskilda föräldrar som kontaktat utredningen. Utredningen har i behandlingen av olika delområden, i redogörelser, analyser och förslag eftersträvat att utgå från bästa tillgängliga kunskap. Mot den bakgrunden har i översynen lagts stor vikt vid att redovisa relevant forskning i olika delar. Barnrättsperspektivets grunder Utredningens huvuduppgift har varit att stärka barnrättsperspektivet i tvångsvården för barn och unga och i vissa andra delar av den sociala barn- och ungdomsvården. Det dokument som särskilt formulerar barns mänskliga rättigheter är barnkonventionen. Barnkonventionen kan sägas vara vår tids samhälleliga barnperspektiv som ska genomsyra alla beslut som rör barn. De förändringar som föreslås har därför framför allt sin grund i barnkonventionens normer och principer. För att samhället ska kunna tillförsäkra barn och unga skydd och god vård även utan samtycke måste tvångsvården vara legitim och utföras med höga krav på rättssäkerhet och kvalitet. Det krävs vidare etiska analyser och överväganden både på en principiell nivå och i den dagliga tillämpningen av lagen. 40

SOU 2015:71 Sammanfattning En ny lag med barnet som rättighetsbärare Utredningen anser att barnrättsperspektivet behöver stärkas i tvångsvården för barn och unga och att det kräver en omarbetning av dagens LVU. Utredningen föreslår en ny lag om tvångsvård för barn och unga, i betänkandet kallad den nya LVU. Med barn ska i den nya LVU avses varje människa under 18 år och med ung person, eller den unge, varje människa mellan 18 och 20 år. Den nya LVU är mer pedagogisk och överskådlig jämfört med dagens LVU, vilket underlättar för barn och unga att förstå vilka regler som gäller, vilka rättigheter de har och vad de kan förvänta sig av insatserna. Den kunskapen är nödvändig för att barn och unga ska vara aktörer med egna rättigheter inom tvångsvården. Det samlade förslaget till ny LVU innebär att kraven på vården blir tydligare också för de som ska tillämpa lagen och ge insatser med stöd av den. Därmed stärks barns och ungas rätt till skydd och vård på likvärdiga villkor i hela landet. För att den nya LVU ska tillämpas på ett sådant sätt att barnrättsperspektivet får genomslag för varje barn och varje ung person som behöver skydd och vård krävs utöver en reformerad lagstiftning kunskapsstöd och kunskapsutveckling samt systematisk uppföljning på alla nivåer. Utredningen lämnar därför flera förslag som syftar till en samlad satsning på förbättringar av samhällsvården, i synnerhet tvångsvården. Barns och ungas rätt till skydd och god vård Det är en brist ur barnrättssynpunkt att det inte av nuvarande lag framgår vad vården syftar till och vad barn och unga och deras föräldrar kan förvänta sig av den. Utredningen föreslår att den nya LVU ska innehålla ett inledande kapitel som anger syftet med lagen samt vilka grundläggande rättigheter barnet eller den unge har under vårdens genomförande. Genom en inledande rättighetslista blir det lättare för berörda barn och unga att ställa krav på insatserna. Det förbättrar också möjligheterna att genom tillsyn, uppföljning och utvärdering fortlöpande följa att insatser med stöd av LVU motsvarar kraven. Syftet med nya LVU är att tillförsäkra barn och unga skydd och en god vård. Följande krav ska gälla för vården: 41

Sammanfattning SOU 2015:71 Vården ska vara av god kvalitet. Kvaliteten i vården ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Vården ska särskilt vara trygg, säker, ändamålsenlig och präglad av kontinuitet. Vården ska ges med omtanke och bygga på respekt för barnets eller den unges människovärde och integritet samt med aktning för barnets eller den unges person och egenart. Vården ska ges utifrån en helhetssyn på barnet och bedrivas i samverkan med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Ett barn eller en ung person som vårdas utanför det egna hemmet har rätt till samhörighet med anhöriga och andra närstående samt kontakt med hemmiljön. Ett barn eller en ung person som vårdas utanför det egna hemmet ska ges möjlighet till en fritid som är anpassad till hans eller hennes ålder och intressen. Andra grundläggande rättigheter som utredningen anser ska lyftas fram och tydliggöras i den nya LVU är rätten till information och delaktighet. Utredningen föreslår därför att dessa bestämmelser ska samlas i ett eget kapitel i den nya LVU. Nuvarande bestämmelse om barnets rätt till relevant information ska förtydligas med att barnet eller den unge återkommande ska få relevant information. Det ska även införas en ny bestämmelse om att informationen ska anpassas till den enskildes ålder, mognad, erfarenhet och andra individuella förutsättningar. Den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen. Bestämmelsen gäller inte enbart den information som ges till barn och unga. Även den information som ges till vuxna, dvs. unga över 18 år och barnets vårdnadshavare, omfattas av kraven på att informationen ska vara anpassad och att den som ger informationen försäkrar sig om att den blir förstådd. 42

SOU 2015:71 Sammanfattning Öppna insatser utan samtycke Ett barnrättsligt perspektiv kan innefatta tidigare och mindre ingripande åtgärder än vård utanför det egna hemmet. Tillämpningen av den nuvarande bestämmelsen i 22 LVU om förebyggande insatser på grund av den unges beteende har kartlagts av Socialstyrelsen. Denna möjlighet till öppna insatser utan samtycke används i mycket liten utsträckning. Kommunerna uppger att det bl.a. beror på att det går att få till stånd insatserna med samtycke, insatsen anses otillräcklig för att förändra den aktuella problematiken eller det saknas vägledning. Utredningen bedömer att det finns ett fortsatt behov av bestämmelsen och välkomnar att Socialstyrelsen överväger att ta fram nya allmänna råd och ett kunskapsstödjande material. Utredningen föreslår också att det ska bli möjligt för socialnämnden att besluta om öppna insatser utan samtycke även i samband med upphörande av en placering, om barnet eller den unge bedöms vara i uppenbart behov av fortsatta insatser för att hindra ett sådant beteende som föranledde placeringen. Utredningen bedömer att öppna insatser utan samtycke i detta skede kan komma att fylla en viktig funktion att vidmakthålla positiva förändringar som uppnåtts under placeringstiden och förebygga återplacering. Barn som fyllt 15 år kan med dagens regler få öppna insatser enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke. Utredningen föreslår att socialnämnden vid brister i hemmiljön, om det är lämpligt, också ska kunna besluta om kontaktperson för barn under 15 år utan vårdnadshavares samtycke. En förutsättning för att det ska anses vara lämpligt är att barnet är positivt inställt till en sådan insats. Socialnämnden ska också vid lämplighetsprövningen beakta förutsättningarna för att insatsen kan ges på ett sådant sätt att dess förebyggande och kompenserande möjligheter tas tillvara utan att barnets situation i hemmet försvåras. Öppna insatser till vårdnadshavare utan samtycke vid brister i barns hemmiljö innebär att krav ställs på att vårdnadshavaren ska ta emot stöd och ändra sitt beteende. Utredningen bedömer att sådana insatser skulle kunna fylla en funktion, men att det i dagsläget saknas tillräcklig kunskap om metoder och arbetssätt. Utredningen föreslår att regeringen ska ge en lämplig myndighet i uppdrag att under en fyraårsperiod följa utvecklingen av kunskapsläget 43

Sammanfattning SOU 2015:71 bl.a. utifrån erfarenheter i Norge och Danmark. Med detta som underlag föreslås regeringen bedöma om det är motiverat med en lagändring som öppnar upp för denna typ av insatser utan samtycke. Förutsättningar för tvångsvård utanför det egna hemmet Utredningen anser att nuvarande förutsättningar för vård enligt LVU i princip bör behållas oförändrade. Rekvisiten är väl inarbetade och det har över tid utvecklats rättspraxis som bidrar till ökad förutsägbarhet och likvärdighet. Miljörekvisiten och prognosrekvisitet för vård enligt LVU utanför det egna hemmet ska behållas oförändrade i sin helhet. När det gäller beteenderekvisiteten föreslås att missbruk av beroendeframkallande medel ersätts med missbruk av alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel. Till skillnad från nuvarande LVU ska således dopningsmedel omfattas. Utredningen föreslår vidare att rekvisitet något annat socialt nedbrytande beteende ändras till något annat i sig självt socialt nedbrytande beteende. Förändringen motiveras av att samhället måste ha ett tydligt ansvar för att bistå barnet eller den unge oavsett vilka bakomliggande orsaker som kan finnas till beteendet. Förtydligandet görs med anledning av domar i Högsta förvaltningsdomstolen som innebär att ett beteende som närmast kan betraktas som symtom på en psykiatrisk störning inte utgör ett sådant socialt nedbrytande beteende som avses i nuvarande 3 LVU. Domarna avsåg unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Utredningen föreslår att vård enligt LVU ska beredas om det finns grundad anledning att anta att behövlig vård inte kan ges med samtycke. Tillägget grundad anledning i bestämmelsen om samtycke tydliggör att det, med stöd av ett uttalande i Socialutskottet, har ansetts finnas ett visst utrymme för att tillämpa LVU trots ett lämnat samtycke. Det rör situationer då samtycket inte anses tillförlitligt och inte kan garantera barnets trygghet. Utredningen föreslår att det uttryckligen ska framgå av nya LVU att det finns ett sådant utrymme för undantag. Denna tydlighet är viktig av rätts- 44

SOU 2015:71 Sammanfattning säkerhetsskäl, men också ur ett barnrättsperspektiv eftersom vård enligt LVU i vissa fall kan ge barnet en stabilare tillvaro. Omedelbart omhändertagande Utredningen har identifierat behov av vissa förändringar i syfte att stärka rättssäkerheten vid beslut om omedelbart omhändertagande enligt LVU. Utredningen föreslår därför att det i beslut om omedelbart omhändertagande ska anges om det grundas på sådana omständigheter som avses i 2 (miljö) eller 3 (beteende) i nuvarande LVU eller om beslutet grundas på båda dessa paragrafer. Grunden för beslutet kan nämligen ha betydelse för vilka tvångsåtgärder som får vidtas mot barn och unga under tiden för det omedelbara omhändertagandet. Utredningen föreslår också att det ska tydliggöras i nya LVU vilka befogenheter socialnämnden har under verkställigheten av ett omedelbart omhändertagande. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att ett så ingripande beslut som omedelbart omhändertagande blir rättsligt prövat så snart som möjligt. Enligt dagens regler ska socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande samt handlingarna i ärendet underställas förvaltningsrätten inom en vecka. Utredningen föreslår att bestämmelsen kompletteras med tillägget utan dröjsmål som innebär snabbast möjliga handläggning med hänsyn till omständigheterna. Bestämmelsen som reglerar domstolens tidsfrist för prövning av nämndens beslut om omedelbart omhändertagande föreslås ändras så att veckofristen räknas från den dag då socialnämndens beslut kom in till rätten. Utredningen föreslår vidare att rättens slutliga beslut om vård ska gälla omedelbart för att undvika att vården ibland måste avbrytas på grund av att rätten förbisett att särskilt förordna om att beslutet ska gälla omedelbart. Ärenden och mål enligt LVU omfattas av den s.k. Bryssel IIförordningen. Artikel 20 i Bryssel II-förordningen medger att myndigheter och domstolar i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder avseende en person som vistas i landet även om en myndighet eller domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak. I svensk lagstiftning är beslut om omedelbart omhändertagande en sådan interimistisk åtgärd. Ett beslut om 45

Sammanfattning SOU 2015:71 omedelbart omhändertagande förutsätter dock fortsatt LVU-vård vilket kolliderar med Bryssel II-förordningen som utgår ifrån att den fortsatta vården ska beslutas och ges i hemlandet. Utredningen föreslår därför att det ska införas bestämmelser i den nya LVU som möjliggör ett omedelbart omhändertagande enligt Bryssel II-förordningen. Socialnämndens utredning och planering av vården Socialnämnden har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara i behov av stöd eller skydd. En utredning ska ha fokus på barnet och vid behov leda fram till insatser som blir till hjälp i barnets situation. Barnet har rätt till delaktighet i en utredning som rör hans eller hennes förhållanden. Ett fortsatt utvecklingsarbete om former för barns delaktighet kan, enligt utredningen, lämpligen ske inom ramen för överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om stöd till en evidensbaserad praktik för en god kvalitet inom socialtjänsten. Utredningen vill också framhålla betydelsen av att föräldrar och i vissa fall familjens nätverk involveras i utredningsprocessen för att öka förutsättningarna för hållbara lösningar. Att utreda barns och ungas behov av stöd och skydd samt tillgodose behovet av insatser är ett kvalificerat arbete som kräver hög kompetens och stabila organisatoriska förutsättningar. Utredningen vill betona nödvändigheten av att komma tillrätta med den brist på stabilitet och därmed kompetens som i dag generellt sett präglar barn- och ungdomsvårdens myndighetsutövning. Utredningen anser också att andra professionellas kompetens behöver tas tillvara på ett bättre sätt i utredningen och planering av vården. Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att stärka det tvärprofessionella arbetet när det gäller utredning och placering av barn och unga. I uppdraget ska ingå att, i samverkan med Skolverket, sprida information till hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan och skolan om det samverkansbehov som följer av regelverket. En liten andel av utredningar om barn och unga ligger till grund för vård enligt LVU. Utredningen föreslår att en ny bestämmelse förs in i nya LVU om vad en ansökan om vård enligt LVU ska 46

SOU 2015:71 Sammanfattning innehålla. Det innebär att nuvarande bestämmelse i LVU omarbetas och att nuvarande bestämmelse i socialtjänstförordningen (2001:937, SoF) tas bort. Vårdplanen föreslås få en tydligare roll när det gäller såväl möjligheten till återförening som den långsiktiga planeringen för barnet i ett annat hem. Utredningen föreslår vidare att det ska framgå av den nya LVU att den obligatoriska läkarundersökningen inför en ansökan om vård enligt LVU syftar till att vara en del av underlaget för bedömningen av barnets eller den unges behov av vård och planeringen av vården. Kunskapen om att placerade barn och unga som grupp har sämre fysisk och psykisk hälsa jämfört med genomsnittet bland barn har ökat. Forskare, praktiker och verksamma på nationell nivå har samstämt framfört att det är angeläget med en initial hälsoundersökning i anslutning till en placering, oavsett om den görs med stöd av SoL eller LVU. Syftet är att upptäcka tecken på ohälsa och säkerställa att barnet får den hälso- och sjukvård och tandvård som alla barn har rätt till. Utredningen delar denna uppfattning och föreslår att socialnämnden, om det inte är obehövligt, ska begära en hälsoundersökning i anslutning till att vård i familjehem eller HVB för barn och unga inleds. Landstinget ska därefter vara skyldigt att erbjuda barnet eller den unge en hälsoundersökning. Landstingets skyldighet ska regleras i en särskild lag: lagen om hälsoundersökning av barn och unga vid beslut om vård utanför det egna hemmet. Dagens beslutsordning i LVU-ärenden liksom i ett antal ärenden enligt SoL, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och föräldrabalken innebär att flera beslut fattas av förtroendevalda. Ordningen har en lång historik i Sverige. Samtidigt har det skett en ökad professionalisering inom socialtjänsten och höjda ambitioner att åstadkomma en mer kunskapsbaserad verksamhet. Beslutsordningen kan påverka förutsättningarna för kvalitetsutveckling och är även en viktig fråga ur rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen anser därför att regeringen bör ta initiativ till en särskild översyn av de nuvarande delegationsbestämmelserna inom socialtjänstens område. 47

Sammanfattning SOU 2015:71 Den rättsliga processen I syfte att stärka barns och ungas möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda i rättsprocessen i ärenden enligt LVU föreslår utredningen att det ska finnas möjlighet till offentligt biträde i mål om begränsning av umgänge och hemlighållande av barnets vistelseort. Enligt utredningen är det viktigt att den som företräder barnet i rättsprocessen är lämplig och har kunskap om barn för att kunna sätta sig in i barnets situation och kommunicera med barnet. Utredningen föreslår särskilda lämplighetskrav och att det tydligt ska framgå att det offentliga biträdet ska ta tillvara barnets eller den unges rätt. Kunskapen om barns behov och barns rättigheter behöver också stärkas i domstolen. Utredningen anser att de jurister som handlägger mål om tvångsvård för barn och unga bör ha särskild inriktning och utbildning samt intresse för den särskilda måltypen. Domstolsverket behöver erbjuda utbildning för att bl.a. kunna bedöma barnets bästa och barnets utsagor. Även om utgångspunkten i LVU-mål är att det primära ansvaret för utredningen ligger på parterna anser utredningen att domstolen i högre grad på eget initiativ ska begära in ytterligare utredning om underlaget behöver kompletteras. Utredningen föreslår därför att det införs en bestämmelse i den nya LVU som stadgar att förvaltningsrätten, om det behövs, ska höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling, t.ex. expert inom barn- och ungdomspsykiatri eller barnmedicin. Sakkunskap kan också behövas i en specifik fråga, exempelvis hedersrelaterat våld och förtryck. Utredningen anser att barns och ungas möjligheter att delta i den muntliga förhandlingen i domstolen behöver uppmärksammas mer. Det lämpliga i att barn och unga medverkar måste bedömas i varje enskilt fall utifrån barnets bästa. Domstolarna behöver dock göra sig mer tillgängliga för barn så att även yngre barn kan ges en möjlighet att vara med under den muntliga förhandlingen under trygga former. 48

SOU 2015:71 Sammanfattning Placering enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke Utredningen har uppmärksammat en grupp ungdomar som lever i en utsatt situation, men som har svårt att få hjälp inom ramen för dagens regler. Det är ungdomar nära myndighetsåldern som far illa på grund av förhållandena i hemmet eller djupgående konflikter med sina föräldrar. Socialtjänsten har med hänsyn till vårdnadshavarens bestämmanderätt och försörjningsansvar små möjligheter att hjälpa barnet till ett annat boende så länge vårdnadshavaren inte samtycker till en placering och LVU inte anses tillämplig. Utredningen anser att ett stärkt barnrättsperspektiv och hänsyn till barnets ökade beslutskompetens i takt med stigande ålder och mognad motiverar att äldre barn ska få större bestämmanderätt när det gäller frivilliga insatser enligt SoL. Därför föreslås socialnämnden kunna besluta om placering av barn som fyllt 16 år, även utan vårdnadshavarens samtycke om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det. Det ska inte bara gälla möjligheten att inleda en placering utan också att kunna fortsätta en pågående frivillig placering. Föräldrarnas rättsliga ställning och behov av stöd Att barn och föräldrar om möjligt ska återförenas är en grundläggande princip i sociallagstiftningen. Hur socialnämnden planerar för och stödjer föräldrarna för att detta ska vara möjligt är en viktig rättsäkerhetsfråga. Utredningen föreslår att en vårdplan som avser barn, om det inte möter särskilda hinder, även ska beskriva vilka förändringar som krävs för att barnet ska kunna återvända hem och vilket stöd nämnden kan erbjuda vårdnadshavarna för att det ska vara möjligt. Socialnämnden har redan med dagens lagstiftning ett generellt ansvar för att föräldrar till placerade barn får råd, stöd och annan hjälp som de behöver under vårdens genomförande. Utredningen föreslår att nämnden därtill aktivt ska erbjuda vårdnadshavare till barn som omhändertas enligt LVU på grund av miljön i hemmet stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården och utvecklas i sitt föräldraskap. Stödet bör vara fristående från handläggningen av ärendet och behöver inte ges som bistånd. Att föräldrarna uppmuntras att vara delaktiga och får stöd kan ha stor betydelse för att 49

Sammanfattning SOU 2015:71 de ska finnas kvar i barnens liv. Det kan också avlasta barnet, förbättra kontakten mellan barn och föräldrar och öka stabiliteten och tryggheten för barnet. Socialstyrelsen föreslås få i uppdrag att stödja implementeringen av den nya bestämmelsen om stöd till vårdnadshavare och i det arbetet ta tillvara svenska och nordiska erfarenheter. Utredningen anser att rättssäkerheten för vårdnadshavaren under vårdens genomförande i vissa avseenden behöver förstärkas. En bestämmelse föreslås i nya LVU om att barnets vårdnadshavare, så långt det är möjligt och lämpligt, ska få information om och ges möjlighet att vara delaktiga i genomförandet av vården. Vårdnadshavare föreslås också få rätt till offentligt biträde vid ärenden om umgängesbegränsning och hemlighållande av barnets vistelseort. Umgängesrätten ska utgå från barnets behov och vilja. Bedömningarna av barnets behov av kontakt med föräldrarna på kort och lång sikt är ofta svåra att göra och kan få långtgående konsekvenser. Socialstyrelsen föreslås därför få i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd som kan bidra till mer rättssäkra och kunskapsbaserade bedömningar när det gäller omfattningen och utformningen av umgänget mellan barn som har omhändertagits med stöd av LVU och deras föräldrar. Tryggheten för långsiktigt placerade barn Enligt tilläggdirektiven ska utredningen göra en översyn av hur långsiktighet och stabilitet i större utsträckning kan säkerställas för barn som är eller bedöms bli långvarigt placerade. Utredningen anser sammantaget att lagstiftningen i högre grad måste ta hänsyn till vissa barns behov av stabilitet i sin uppväxt. Förslagen i denna del ska samtidigt ses mot bakgrunden av de förslag som utredningen lämnar i kapitlet om föräldrarnas rättsliga ställning och behov av stöd. Barnets behov av långsiktighet kan i många fall tillgodoses genom att föräldrarna, med adekvat stöd, kan förändra sin situation så att barnet inom rimlig tid kan återförenas med ursprungsfamiljen. Om möjligheten till återförening ter sig avlägsen är det viktigt att bedöma barnets framtida behov utifrån det perspektivet. Om det finns en fortlöpande dialog och ett bra samarbete mellan föräld- 50

SOU 2015:71 Sammanfattning rar, familjehemsföräldrar och socialsekreterare kan barnets långsiktiga boende relativt odramatiskt föras på tal. Utredningen anser dock att det behövs lagstöd för ett sådant arbetssätt och att vårdplanen behöver få en tydligare roll när det gäller den långsiktiga inriktningen för barnets boende. Därför föreslås att en vårdplan som avser barn ska revideras senast när barnet varit placerat i två år och särskilt avse barnets långsiktiga boende. Socialnämnden har skyldighet att överväga vård som ges med stöd av SoL eller med stöd av LVU på grund av förhållandena i hemmet. Såväl begreppet övervägande som förfarandet i sig är otydligt då det uppfattas som en omprövning och därmed kan bidra till otrygghet för barnet. Utredningen föreslår därför att kravet på övervägande ersätts med en skyldighet för barnets särskilda socialsekreterare att minst var sjätte månad rapportera till socialnämnden om hur barnets behov tillgodoses, hur vårdnadshavarnas förhållanden utvecklar sig och, om vården bör fortsätta, hur den bör inriktas och utformas. Utredningen anser att det är angeläget ur rättssäkerhetssynpunkt att det förs in en bestämmelse i den nya LVU om rätt för part att begära att vården ska upphöra. Samtidigt föreslås att en begäran från en vårdnadshavare om att vård enligt nuvarande 2 LVU ska upphöra inte behöver prövas av socialnämnden om frågan om vård har prövats av nämnden eller rätten de senaste tolv månaderna. Återkommande rättsprocesser utan att förhållandena som har föranlett omhändertagandet har förändrats skapar oro och otrygghet för det placerade barnet. Tidsgränsen innebär inte att nämnden är förhindrad att vid nya omständigheter pröva frågan trots att ett år ännu inte förflutit. Nuvarande regler om vårdens upphörande innebär att två rättsprocesser kan uppstå, en som prövar föräldrarnas lämplighet och en annan som prövar om barnet tar skada av en hemflyttning (flyttningsförbud). Utredningen anser inte att denna ordning är förenlig med ett barnrättsperspektiv. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse ska föras in i den nya LVU om att barnets bästa ska vara avgörande vid prövningen av om vård enligt nuvarande 2 LVU ska upphöra. Vid bedömningen ska det fästas särskilt avseende vid barnets inställning, om barnet sedan låg ålder eller under lång tid vårdats i familjehemmet, barnets umgänge med och relation 51

Sammanfattning SOU 2015:71 till vårdnadshavarna samt om barnet har en nära relation till familjehemsföräldrarna och en god förankring i den sociala miljön. Med ovanstående förslag bedömer utredningen att det inte kommer att finnas behov av flyttningsförbud i samband med att vård enligt LVU upphör. Utredningen anser dock att bestämmelserna om flyttningsförbud behöver finnas kvar för att förhindra skadliga hemtagningar av barn som är frivilligt placerade. Antalet vårdnadsöverflyttningar till familjehemsföräldrar har stadigt ökat, men förekommer ändå i relativt liten utsträckning sett till antalet barn som är långvarigt placerade i familjehem. Efter tre år i samma familjehem ska socialnämnden överväga om en ansökan om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna ska göras, dvs. bedöma om det är uppenbart bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå. Utredningen uppfattar att det finns en osäkerhet om vad som ska vägas in i en sådan bedömning. Därför föreslås att skälen som ska ligga till grund för socialnämndens ansökan om vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrar ska förtydligas. Vid övervägande ska särskilt beaktas barnets och familjehemsföräldrarnas inställning till en vårdnadsöverflyttning, barnets relation till familjehemsföräldrarna och deras förmåga att tillgodose barnets behov av en trygg och god uppväxt samt deras inställning till och förmåga att tillgodose barnets behov av kontakt med föräldrar och andra närstående. Utredningen anser också att regeringen bör ta initiativ till en översyn av om handläggningen av beslut om vårdnadsöverflyttning på talan av socialnämnden ska flyttas från allmän domstol till förvaltningsdomstol. Vidare anser utredningen att socialtjänsten behöver ha kunskap om reglerna om adoption för att kunna bidra till samförståndslösningar när adoption bedöms vara till barnets bästa. Socialstyrelsen har en viktig roll att i relevanta sammanhang uppmärksamma adoption som en möjlighet inom ramen för dagens lagstiftning. Ansvar och befogenheter under vårdens genomförande Det finns en oklarhet i hur långt vårdnadshavarens bestämmanderätt sträcker sig vid vård enligt LVU. Utredningen föreslår därför ett förtydligande i den nya LVU om att socialnämnden övertar 52

SOU 2015:71 Sammanfattning bestämmanderätten i den utsträckning det behövs för att genomföra vården. Den aktuella bestämmelsen (nuvarande 11 LVU) ska också ändras så att bestämmelsen enbart reglerar socialnämndens ansvar och befogenheter. I samband med att barnet eller den unge placeras får socialnämnden ta ställning till vilket ansvar och vilka befogenheter som ska överlåtas till den som får i uppdrag att utöva den faktiska vården av barnet eller den unge. Ett annat område där det råder viss oklarhet är vilka gränssättande åtgärder som får vidtas inom ramen för det dagliga omsorgsoch tillsynsansvaret för barn som är placerade vid HVB. Utredningen anser att det angeläget, inte minst med hänsyn till rättssäkerheten för de barn som berörs, att öka kunskapen och samsynen i dessa frågor. Socialstyrelsen föreslås därför få i uppdrag att leda ett arbete för en gemensam kunskapsgrund och samsyn bland verksamhetsansvariga och personal i HVB. Inom ramen för uppdraget ska befintlig kunskap om olika typer av gränssättande åtgärder, effekter av att använda dem samt etiska aspekter sammanställas. Utifrån underlaget ska Socialstyrelsen ta fram ett vägledande stödmaterial som ska kunna användas för utbildningar på olika nivåer inom HVB-vården. Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse i SoF om att den som förestår verksamheten vid ett HVB ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på boendet. Ordningsreglerna ska syfta till att skapa trygghet och trivsel för alla som vistas i boendet. De ska utarbetas under medverkan av de boende och följas upp regelbundet. Reglerna ska vara kända för både boende och personal och vara anslagna inom enheten så att de är väl synliga för de boende. På de särskilda ungdomshemmen och på kommunalt drivna HVB är det möjligt att besluta om förbud mot innehav av alkohol och andra berusningsmedel samt, vid en överträdelse av förbudet, beslagta och förverka sådana medel. Ett privat HVB har ingen motsvarande befogenhet. Utredningen föreslår en ny lag: lagen om förbud mot berusningsmedel m.m. på hem för vård eller boende. Den nya lagen ska även kunna tillämpas vid HVB som drivs av enskilda. 53

Sammanfattning SOU 2015:71 Samverkan om hälsa och utbildning under en placering Samverkan mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola är centralt för att barn och unga som är placerade i familjehem och HVB ska få ett samlat stöd när det gäller möjligheter till utveckling, god hälsa och utbildning. Det krävs inför en placering, under vårdens genomförande, i utslussningsskedet och sedan vården har upphört. Det finns ett regelverk som påbjuder samverkan kring målgruppen placerade barn och unga. För framgångsrik samverkan krävs dock även tydliga strukturer på regional och lokal nivå, stöd av ledningsnivån och kontinuerlig uppföljning och utvärdering. Ett sätt att skapa en tydligare struktur och tydliggöra ansvarsfördelningen för samverkan är att träffa överenskommelser. Utredningen föreslår att det i SoL och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) införs likalydande bestämmelser om att kommuner och landsting ska ingå överenskommelser om ett samarbete i fråga om vård utanför det egna hemmet av barn och unga. Kravet avser överenskommelser om samarbete såväl inför en placering som under genomförandet av vården och inför att den avslutas. Formerna för samverkan mellan landstingen och de särskilda ungdomshemmen bör särskilt uppmärksammas i anslutning till arbetet med dessa överenskommelser. Utredningen föreslår också att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att ta fram ett vägledande kunskapsstöd till huvudmän och verksamheter om ansvarsfördelningen för vård och stöd vid psykisk ohälsa hos barn och unga i samhällsvård. Kunskapsstödet bör utformas så att det leder till ökad tydlighet om vad som är respektive huvudmans, verksamhets och professions ansvar inom området. Kunskapsstödet ska bl.a. kunna användas vid arbetet med de samverkansöverenskommelser som utredningen föreslår. Utredningen anser att regeringen bör överväga att, inom ramen för fortsatta statliga satsningar inom området psykisk ohälsa avsätta särskilda medel för utveckling av tvärprofessionell samverkan mellan huvudmän i fråga om verksamheter som möter placerade barn och unga med psykisk ohälsa. Utredningen anser vidare att det är angeläget att det nationella stödet till arbetet med att stärka skolresultat för placerade barn och unga kan fortsätta. När resultaten av den pågående effektutvärderingen av SkolFam är klara bör regeringen överväga behovet 54