Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvårds (RFF) synpunkter på slutbetänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71).

Transkript

1 Regeringen Stockholm Dnr: S2015/04694/FST Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvårds (RFF) synpunkter på slutbetänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71). Allmänt RFF anser att förslagen i betänkandet är väl genomtänkta och motiverade. Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt lyft fram barnets rätt i de olika lagförslagen. Barnet har blivit ett subjekt med egna tankar och åsikter som måste beaktas. Ett större ansvar för kommunen (socialtjänsten) att ge barn och unga som placeras en bättre kvalitativ och rättssäker vård är något som i allra högsta grad är nödvändigt. Att nuvarande LVU ersätts av en omarbetad lag främjar tydligheten i vården och ger bättre möjligheter för både barn, unga och föräldrar att komma till tals och få information om vad som gäller. RFF saknar dock skrivningar och förslag om familjehemsföräldrarna ställning i betänkandet. De är viktiga aktörer när det gäller familjehemsvård för barn och unga och kanske många gånger dem som känner barnet bäst. Skrivningar om familjehemsföräldrarna och deras ställning hade varit önskvärd för att få en mer heltäckande bild av familjehemsvårdens aktörer. För att de lagda förslagen ska kunna genomföras på ett optimalt sätt krävs att socialtjänsten tillförs resurser, både för att stödja och behålla den kompetens som idag finns, men också att ytterligare utveckla socialtjänstens arbete med placerade barn/unga och deras familjer. Idag dräneras socialtjänsten på kunskap och erfarenhet, bl.a. på grund av den oerhört stora arbetsbördan som socialsekreterarna har Socialstyrelsen och SKL bör därför få i uppdrag att ta fram ett utbildningspaket för implementering av den nya lagstiftningen. Dessa insatser bör även finnas tillgängliga för privata verksamheter. 1

2 Förslagen måste sättas i relation till det tidigare delbetänkandet så att förslagen bildar en enhet. RFF vill också understryka vikten av att lagda förslag när det gäller barns rätt i olika frågor även ska beaktas när det gäller de barn och unga som är placerade enligt SoL. Sammanfattningsvis tillstyrker RFF de lagda förslagen med motiveringar som berör RFF:s verksamhetsområde och kommenterar endast de förslag som vi särskilt vill lyfta fram. 10 Den rättsliga processen Särskilda lämplighetskrav på det offentliga biträdet, det offentliga biträdets roll ska tydliggöras, domarnas kunskap om barn behöver stärkas RFF tillstyrker förslaget om krav på ökad kompetens hos offentliga biträden och domare. RFF anser att det är essentiellt med kunskap om barns behov i olika åldrar och systematiken av BBiC hos ombud, nämndemän och domare. Särskilt det senare, då domare enskilt kan besluta kring underställande av omedelbart omhändertagande och flyttningsförbud. När det gäller familjehemsföräldrarnas ställning, de som många gånger är de som bäst känner barnet, anser RFF att deras inställning i vart fall ska inhämtas i ärenden som rör det placerade barnet Domstolen ska vid behov höra sakkunnig Utredningen föreslår att domstolen vid behov ska höra sakkunnig. RFF anser att domstolen ska ha skyldighet att höra sakkunnig, om det inte är uppenbart obehövligt. Uppenbara skäl kan vara att det finns ett färskt sakkunnigutlåtande från t.ex. barnpsykiatrin eller barnhabilitering. 11. Placering enligt SoL utan vårdnadshavarens samtycke Placering enligt SoL för den som fyllt 16 ska inte förutsätta vårdnadshavarens samtycke Även om en 15- årsgräns ser mer naturlig ut med hänsyn till barns processbehörighet från den åldern, kan RFF instämma i utredningens motivering till att föreslå en 16- årsgräns. Denna åldersgräns harmonierar också med den åldersgräns som föreslagits när det gäller den nya placeringsformen stödboende. 13 Tryggheten för långsiktigt placerade barn Vårdplanen ska ange den långsiktiga inriktningen 2

3 Att ett barn återgång till föräldrahemmet ska vara noga förberedd är en självklarhet. Barnets behov måste vara det som styr och föräldrarnas intresse kan behöva stå tillbaka. RFF anser att det redan i vårdplanen ska anges vad som kan krävas för att barnet ska få återvända hem är positivt. Det blir tydligare och klarare och innebär en större rättssäkerhet för såväl barn som föräldrar. Att vårdplanen ska revideras senast när barnet varit placerat i två år, ger också en mer aktuell bild av situationen för såväl barn som förälder. Barnets behov av långsiktigt boende kan då också bättre bedömas än vid omhändertagandet Hemtagning behöver regleras RFF anser att förslaget om att en begäran från vårdnadshavaren om att vård som beslutats på grund av hemförhållandena inte behöver prövas av socialnämnden om frågan om vård har prövats av nämnden eller rätten de senaste 12 månaderna, är ett oerhört viktig förslag för att lyfta barnets rättssäkerhet. Barnet måste få känna trygghet där det bor och inte ständigt utsättas för ständiga processer eller utredningar och det är en klar rättssäkerhetsfråga för barnet och där föräldrars behov måste stå tillbaka Vid prövning av om vården ska upphöra ska barnets bästa vara avgörande RFF anser att förslaget om att barnets bästa ska vara avgörande vid prövning av om vård enligt 2 LVU ska upphöra, är ett ytterligare exempel på att barns rätts lyfts upp och förstärkts i utredningens förslag. 15. Samverkan om hälsa och utbildning Det är väl belagt i forskning att barn som varit placerade i någon form av samhällsvård har sämre hälsa och sämre skolresultat än andra barn. Barn och unga som placeras har ofta problem av mångfacetterad natur som kräver samverkande insatser från olika verksamheter. Utredningen förslår också i omarbetade LVU att vården ska bedrivas i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter. Även i barnkonventionen understryks barns rätt att uppnå bästa uppnåliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering och barnets rätt till utbildning. RFF kan inte nog understryka vikten av att det regelverk som finns rörande samverkan för placerade barn följs att och att det även finns långsiktiga lokala och regionala strukturer som stöder sådan samverkan Överenskommelse och samarbetsavtal i fråga om placerade barn och unga RFF tillstyrker utredningens förslag att införa likalydande bestämmelser i SoL och HSL om överenskommelser om ett samarbete i fråga om barn som placeras utanför det egna hemmet enligt såväl SoL som den omarbetade LVU. Även vid SoL placeringar är det 3

4 viktigt att behövlig läkarundersökning kommer till stånd före placeringen. För barnet har det mindre betydelse om placeringen görs med stöd av SoL eller LVU. Förhoppningsvis kan detta förslag leda till ett större ansvarstagande från myndigheternas sida när det gäller placerade barn och unga såväl före som under placeringen. RFF ser med tillfredsställelse att även tandvård omfattas av bestämmelsen. RFF ser det även mycket positivt att överenskommelsen även ska omfatta insatser som behövs vid vårdens avslutande vid en återgång till föräldrahemmet eller till eget boende Ansvarsfördelning och tvärprofessionell samverkan vid psykisk ohälsa RFF tillstyrker förslaget att Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett vägledande kunskapsstöd till huvudmän och verksamheter om ansvarsfördelningen om vård och stöd vid psykisk ohälsa hos barn och unga i sam hällsvård. En målgrupp som inte får glömmas bort i detta sammanhang är familjehemsföräldrar som tar emot barn med skyddad identitet och skyddat boende. 18. Utslussning och stöd efter avslutad placering Utslussning och stöd och hjälp efter avslutad placering ska planeras. RFF anser att förslaget om socialnämndens utökade ansvar när det gäller att tillgodose barns och ungas särskilda behov av stöd och hjälp sedan vården upphört, är oerhört viktigt för att kunna slussa över den enskilde till ett eget vuxenliv. RFF anser att nämndens ansvar ska gälla tills den enskilde fyller 22 år är oerhört viktigt och angeläget att införa. Därigenom uppnår vi en liknande reglering som finns i de övriga nordiska länderna. 19 Styrning med kunskap och systematisk uppföljning Förbättrat underlag för styrning med kunskap och uppföljning RFF anser, att av den statistik som kommunerna ska lämna uppgift till IVO om barn som är placerade i familjehem, ska det framgå om kommunerna anlitat konsulentstödd verksamhet vid placeringen. Det finns idag ingen uppgift om hur många placeringar som görs med hjälp av sådana privata organisationer eller hur många sådana organisationer som finns. En uppskattning är att det finns cirka stycken sådana, ett antal som troligtvis har ökat och kommer att öka med hänsyn till den ökande strömmen av ensamkommande flyktingbarn Genom att se vilka kommuner som anlitat konsulentstödda familjehemsverksamheter kan tillsynsmyndigheter följa utvecklingen av familjehemsvården inom respektive kommun dvs. om de sköter den i egen regi eller anlitar utomstående. Man kan även senare gå ner på kommunnivå och se vilka verksamheter som anlitas och se vilken kvalitet de har. Eftersom det inte finns något tillståndstvång för dessa verksamheter vet man inte vilken kvalitet de håller. Många gör säkerligen ett bra och kompetent arbete men det finns även andra som inte uppfyller de kvalitetskrav som kan ställas för att barn och ungdoms ska få en trygg och rättssäker vård. 4

5 RFF har under många år drivit krav på att verksamheter som bedriver konsulentstöd till familjehem ska ha tillstånd för att det ska kunnas ställas krav på kvalitet och kompetens på dem som arbetar där och att de kommer under IVO:s tillsyn. Kunskap om vilka organisationer som erbjuder konsulentstöd till familjehem är en förutsättning för att IVO ska kunna göra en systematisk uppföljning av familjehemsvården. Det är inte rättssäkert att aktörer inom familjehemsvården lämnas utanför samhällets tillsyn. I avvaktan på att verksamheterna blir tillståndspliktiga, har RFF certifierat sina medlemmar med hjälp av en utomstående certifieringsansvarig efter de kvalitetsmål på bl.a. kompetens och utförande av handledning till såväl konsulenter som familjehem, som RFF har beslutat om. Ett starkt argument för tillståndsplikten och därmed statlig tillsyn är att HVB är såväl tillståndspliktiga som står under tillsyn. På ett HVB finns många vuxna som kan iaktta barnet medan ett barn i familjehemsvård inte har lika många vuxna att vända sig till. RFF är rädd för att i dagens situation då det kommer många ensamma flyktingbarn och det råder brist på familjehem, att mindre seriösa verksamheter erbjuder sina tjänster och att kommunerna inte alltid följer upp dessa på nöjaktig nivå. RFF vill påpeka att konsulentstödd familjehemsvård inte är någon egen placeringsform och att verksamheter som bedriver konsulentstöd till familjehem inte är vårdgivare. Detta missuppfattas ibland av kommunerna som i sina upphandlingsunderlag hänvisar till verksamheten som vårdgivare och ställer krav på vad verksamheten i form av vårdgivare ska utföra. RFF vill därför att det tydligt uttalas vad en konsulentstödd verksamhet gör och vilken status en sådan verksamhet har. 20 Konsekvenser av förslagen Syftet med förslagen är att barn och unga i samhällsvård ska få ett stärkt skydd och stöd utifrån barnperspektivet. Det torde vara ofrånkomligt att vissa förslag kommer att medföra ökade kostnader för stat, landsting och kommuner på kort sikt. På lång sikt kan de vidtagna åtgärderna bidra till barn och unga för en bättre utveckling och att samhälleliga kostnader för dessa barn och unga kan minska i framtiden. RFF anser att barn och unga har rätt till en bra samhällsvård vare sig det gäller placeringar enligt SoL eller LVU och att sådan vård måste få kosta. Styrelsen för Riksförbundet för Förstärkt Familjehemsvård Suzanne Julin Ordförande 5