1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Italien 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Italien är liksom alla EU-länder en demokrati och en rättsstat, där de mänskliga och medborgerliga rättigheterna överlag respekteras. Inom ramen för Europarådets utredning om "extraordinära bortföranden" i kampen mot terrorismen har Italien fått kritik med anledning av det så kallade Abu Omar-fallet, i vilket en före detta imam i Milano kidnappades av amerikanska CIA-agenter och fördes med flyg till Egypten, där han enligt uppgift utsatts för tortyr. Det italienska rättssystemet är tungrott och rättsprocesserna tar mycket lång tid. Europarådet för mänskliga rättigheter har länge kritiserat Italien för detta. I oktober 2006 konstaterade den parlamentariska församlingen att det italienska rättssystemet har så allvarliga strukturella brister att de utgör ett hot mot rättsstatsprincipen. Församlingen gav Italien en tidsfrist på sex månader för att redovisa resultatet av åtgärder man vidtagit för att effektivisera rättssystemet och garantera verkställighet av Europadomstolens för mänskliga rättigheter många fällande domar. Europarådets parlamentariska församling utesluter inte suspendering från församlingen vid ett eventuellt misslyckande. För att åtgärda nödsituationen i de överfulla fängelserna antogs i juli en lag om straffefterskänkning, som innebar att cirka 15 000 interner frisläpptes i förtid i augusti 2006. Åtgärden uppges vara ett första steg mot en genomgripande reform av kriminalvården. Den tidigare kritiserade mottagningen av båtmigranter i Syditalien har under 2006 genomgått gradvisa förbättringar. Den nya regeringen har tillsatt en

2 kommission med uppdrag att inspektera och utvärdera mottagningsförläggningarna runt om i landet Det har under året uppmärksammats att invandrare, särskilt från länder utanför EU och många utan uppehållstillstånd, utnyttjas som svart arbetskraft inom bland annat jordbruks-, bygg- och textilsektorn, under oskyddade och ibland omänskliga förhållanden. Fall av så kallat hedersrelaterat våld mot unga kvinnor har förekommit och vållat debatt under året. I och med regeringsskiftet har de underliggande intressekonflikter som förelåg på grund av den förre premiärministern Silvio Berlusconis omfattande mediainnehav - och de därtill knutna frågetecknen ur yttrandefrihets- och mediafrihetsperspektiv - undanröjts. Det juridiska ramverket är emellertid ännu oförändrat. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Italien har ratificerat de centrala konventionerna på de mänskliga rättigheternas område: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot - kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har undertecknats, men inte ratificerats - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn - Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967 - Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC)

3 - Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) Italien har tidigare vid flera tillfällen varit försenat med rapporteringen till FN:s konventionskommittéer. För närvarande har Italien emellertid inga utestående rapporter. Rapporten beträffande rasdiskrimineringskonventionen lämnades in den 15 april 2006. Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC) har också ratificerats. Europarådets protokoll 13 till Europakonventionen om det grundläggande frioch rättigheterna om avskaffandet av dödsstraffet undertecknades av Italien 2002, men har ännu inte ratificerats. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr I slutet av juli 2005 godkände det italienska parlamentet en ny lag om terrorismbekämpning. Lagen är avsedd att stärka myndigheternas kapacitet att förebygga och utreda terroristbrott och innehåller bland annat regler om telefonavlyssning, lagring av trafikdata från telefon- och internetkommunikation, hantering av sprängämnen, anhållande, förhör, uppehållstillstånd, utvisning samt DNA-provtagning och ID-dokument. Reglernas förenlighet med grundlagens fri- och rättighetsskydd ifrågasattes vid antagandet av bland andra Amnesty International. De brottsbekämpande myndigheterna har under året använt sig av de utvidgade befogenheter som lagen medger. Det gäller inte minst det summariska utvisningsförfarandet av terroristmisstänkta utländska medborgare (beslutet kan överklagas, men detta hindrar inte verkställighet) som väckt frågetecken om respekten för principen om non-refoulement, det vill säga förbudet mot att utvisa en person till ett land där han eller hon riskerar att utsättas för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Fram till och med augusti 2006 hade 25 utvisningar genomförts i förebyggande syfte, det vill säga på grund av att personerna ansågs utgöra en fara för nationens säkerhet. I Europarådets utredning om användandet av "extraordinära bortföranden" ( extraordinary renditions ) i terrorismbekämpningen har Italien kritiserats med anledning av det så kallade Abu Omar-fallet från 2003. Fallet rörde en egyptisk före detta imam i Milano som bortfördes av amerikanska CIA-agenter och fördes med flyg till Kairo, där han enligt uppgift utsatts för tortyr i egyptiskt

fängelse. Den dåvarande regeringen förklarade sig varken känna till och än mindre ha samtyckt till operationen, men frågetecken kvarstår och gäller även den italienska militära underrättelsetjänstens vetskap och/eller inblandning. Europarådet ger emellertid beröm till åklagarna i Milano som beslöt att inleda förundersökning och utfärda beslut om gripande av de misstänkta agenterna. Åklagarnas begäran om utlämning av de 26 CIA-agenterna finns sedan länge hos justitieministern, men har ännu inte undertecknats. Italien har ratificerat FN-konventionen mot tortyr, men har ännu inte infört tortyr som brottsrubricering i den italienska brottsbalken. Amnesty International kritiserar detta faktum och påpekar även att det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr inte ratificerats. Amnesty har påtalat ett antal fall av såväl verbala som fysiska övergrepp från ordningsmaktens sida. De som oftast utsätts för detta är enligt uppgift demonstranter och fängelseinterner. Rättegångarna om påstått omotiverat polisvåld i samband med demonstrationerna vid G8-mötet i Genua 2001 inleddes förra året. Amnesty International anser emellertid att Italien även borde ha tillsatt en oberoende utredningskommission om händelserna vid G8-mötet, något som ännu inte skett. 4. Dödsstraff Dödsstraffet är i praktiska termer avskaffat, såväl i freds- som i krigstid, även om obsoleta skrivningar kvarstår i konstitutionen. Frågan om en grundlagsändring har diskuterats i parlamentets båda kamrar, men har återremitterats till konstitutionsutskottet. Här bör tilläggas att det i Italien finns ett mycket starkt, såväl politiskt som opinionsmässigt, motstånd mot dödsstraffet. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Förhållandena i fängelser och andra anstalter uppfyller de internationella minimikraven, men fängelserna har länge varit överfulla. För att åtgärda den ohållbara situationen antogs i juli 2006 en lag om straffefterskänkning, som innebär att frihetsberövade för vissa typer av brott beviljas strafflindring med upp till tre år. Cirka 15 000 interner som omfattades av strafflindringen frisläpptes i förtid i augusti 2006. Regeringen har framhållit att åtgärden är en temporär lösning som skall följas av genomgripande reformer av kriminalvården för att undvika att överbelastning uppstår på nytt. Strafflindringen har emellertid kritiserats bland annat ur ordnings- och säkerhetssynpunkt. Även bristen på strukturerade stöd- och integrationsåtgärder för de förtida frigivna och särskilt oklarheten om de 4

5 frigivna utländska medborgarnas status har ifrågasatts. Rapporter om frisläpptas återfall i brott förekommer. En gripen person ska omgående förses med offentligt försvar om han/hon inte redan har en försvarare. Inom 24 timmar måste åklagare bestämma om den frihetsberövade ska anhållas. Härefter måste åklagaren (inom 24 timmar) överlämna ärendet till undersökningsdomaren, som inom 48 timmar skall besluta om eventuell häktning. Förhör ska alltid göras med audio- eller videobandupptagning. Häktningstiderna är långa och fastställs i förhållande till det misstänkta brottets art. I anslutning till grova brott, till exempel maffiabrott, tillåts maximum två år av förundersökning och häktning. Det har förekommit enskilda klagomål om övervåld vid frihetsberövande. De flesta klagomålen gäller själva frihetsberövandet och de första 24 timmarna. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna är självständiga i förhållande till den exekutiva makten. Detta gäller även advokatkåren. År 2005 antogs en omdiskuterad reform av rättsväsendet och dess organisation. De områden som berörs är bland annat utnämningar av domare och åklagare och deras befordran (vari innefattas en tydligare separation av domar- och åklagarkarriärerna) samt en "uppförandekod" och disciplinära åtgärder för domare. Lagens kritiker menar att de aviserade reformerna inkräktar på domarkårens självständighet och inte åtgärdar rättsväsendets bristande effektivitet och resursproblem. Den nya regeringen har aviserat förändringar av rättsreformen. Ett dekret har antagits som skjuter upp genomförandet av delar av reformen, främst separationen av domar- och åklagarkarriärerna. Ett återkommande och allvarligt problem är den långa tid det tar innan rättsprocesser avgörs. Brottsmål handläggs i regel snabbare än civilmål, men även i brottsmål är väntetiden ofta ett år eller mer. Italien har av denna anledning fällts i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i över 2100 fall. Europarådet har sedan länge uppmanat Italien att genomföra reformer för att effektivisera rättsväsendet och garantera verkställande av Europadomstolens domar, bland annat möjliggöra för drabbade att erhålla kompensation. Mot bakgrund av en rapport i vilken Italiens omfattande brister härvidlag åter påpekas, uppmanade Europarådets parlamentariska församling i oktober 2006 Italien att inom sex månader redovisa genomförda förbättringar. Den parlamentariska församlingen förbehåller sig rätten att - om situationen inte åtgärdas suspendera den italienska delegationen från församlingen. Den nya regeringen har utlovat omfattande reformer för att effektivisera rättsväsendet, men ännu har inga konkreta förslag lagts fram.

6 Enligt gällande utlänningslag, den så kallade Bossi-Fini-lagen, kan en utländsk medborgare som trotsar ett utvisningsbeslut frihetsberövas. Detta har lett till att många utlänningar som påträffats uppehålla sig illegalt i landet, men som inte i övrigt gjort sig skyldiga till brott, satts i fängelse. Genom den nya lagen om straffefterskänkning släpptes många av dessa ut i förtid och den nya regeringen har förklarat att man avser ändra utlänningslagen för att förhindra att personer hamnar i fängelse av ovannämnda skäl. I varje region finns en ombudsman, vars uppgift är att värna medborgarnas rättigheter gentemot den offentliga förvaltningen. Ombudsmännen framlägger varje år en rapport för berörda region- och kommunstyrelser samt för Senatens och Deputeradekammarens talmän. 7. Straffrihet Parlamentariker kan inte frihetsberövas eller ställas inför rätta utan parlamentets godkännande. Tecken finns på att den organiserade brottsligheten maffian - har skaffat sig inflytande i det politiska och offentliga livet i vissa delar av landet. Det faktum att maffiarelaterade dåd inte alltid klaras upp har givit upphov till en känsla av rättslöshet i berörda områden. Rättsprocessernas längd och den ofta förekommande preskriberingen av brott innan slutlig dom har fallit, bidrar till uppfattningen att vissa brottslingar särskilt högt uppsatta eller välbärgade sådana ibland går fria från straff. Det faktum att finans- och korruptionsbrott omfattades av lagen om straffefterskänkning har förstärkt denna uppfattning. Utfärdande av omfattande amnestier, bland annat för svartbyggen och miljöbrott, har varit ett återkommande fenomen i Italien. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och religionsfrihet inklusive rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer är garanterade i lag. Genom regeringsskiftet i maj 2006 har den underliggande intressekonflikt som bestod i att den före detta premiärministern Silvio Berlusconi var innehavare av landets största privata mediaföretag med bland annat tre rikstäckande TVkanaler och samtidigt utövade inflytande över den statliga TV:n - en situation som ifrågasattes ur ett yttrandefrihetsperspektiv och ansågs kasta tvivel över

7 mediafriheten och urholka pluralismen i informationsflödet - de facto undanröjts. Det juridiska ramverket är emellertid ännu detsamma. Gällande lagar med betydelse för yttrande- och mediafriheten den så kallade Frattini-lagen om intressekonflikter och den så kallade Gasparri-lagen om etermedia, radio och TV - antogs 2004. "Frattini-lagen" var ett försök att lösa den intressekonfliktsproblematik som uppstod i och med förra premiärministerns medieinnehav och var den första heltäckande lagstiftningen på detta område. Ett uttalat mål vid utarbetandet av "Gasparri-lagen" var att säkerställa en ökad pluralism. Lagarna ansågs emellertid otillräckliga av bland annat Europarådets parlamentariska församling. Den nya regeringen har framhållit nödvändigheten av genomgripande lagändringar i syfte att förhindra intressekonflikter, garantera pluralism i medieutbudet och skapa förutsättningar för fri konkurrens på mediemarknaden. Ännu har inga konkreta lagändringar om intressekonflikter presenterats, men kommunikationsminister Gentiloni har lagt fram ett förslag till nytt regelverk för TV-området (den så kallade Gentiloni-lagen), där ökad konkurrens och pluralism är ledord. Motsättningarna mellan de politiska blocken på medieområdet är emellertid stora, varför det återstår att se om förslaget får stöd i parlamentet. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna I Italien råder politisk pluralism med flerpartisystem. Den exekutiva makten utövas av ministerrådet (regeringen) med premiärministern som ordförande. Presidenten utser premiärministern efter konsultation med ledarna för de politiska partierna/koalitionerna i parlamentet. Valdeltagandet i nationella val och val till Europaparlamentet brukar vara förhållandevis högt. I förhållande till övriga EU-länder är kvinnor dåligt representerade i de politiska institutionerna, även om läget förbättrats något med den nya regeringen. Sju av 26 ministrar i regeringen är kvinnor, varav endast två har egna departement. Av deputeradekammarens 630 ledamöter är 108 kvinnor. I senaten sitter 315 senatorer, varav 43 är kvinnor. Det politiska styret i Italien har sedan andra världskriget karaktäriserats av koalitionsregeringar, oftast i minoritetsställning. För att skapa stabilare regeringar antogs en ny vallag 1993, varigenom ett majoritetssystem infördes. Under hösten 2005 har valsystemet åter ändrats genom antagandet av en lag som medför en återgång till ett huvudsakligen proportionellt system. Den grundlagsreform som antogs av den förra regeringen i syfte att stärka regionernas makt, röstades ned i en folkomröstning i juni i år.

8 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Italien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Mellan 35 och 40 procent av arbetskraften är ansluten till en fackförening. Förvärvsfrekvensen är en av de lägsta inom EU med knappt 60 procent av befolkningen i åldern 15-64 år inräknad i arbetskraften. Den informella sektorn är förhållandevis stor. Minimilönen är inte reglerad i lag men väl i kollektivavtal. Om arbetsgivare och arbetstagare inte kan komma överens om minimilön kan domstol besluta i ärendet. Det har under året uppmärksammats att invandrare, särskilt från länder utanför EU och många utan uppehållstillstånd, utnyttjas som svart arbetskraft inom bland annat jordbruks-, bygg- och textilsektorn, under oskyddade och ibland omänskliga förhållanden. Ett uppmärksammat exempel är tomatodlare i Puglia som för skördearbetet utnyttjat östeuropéer och afrikaner under slavliknande förhållanden och för en timlön motsvarande cirka 10 SEK. Uppgifter finns om omfattande svart produktion av kläder och modevaror i ett område utanför Florens, där kinesiska invandrare uppges arbeta i total avsaknad av skyddsregler rörande arbetstid, arbetsmiljö och minimilön. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Alla som lagligen uppehåller sig permanent i Italien har rätt till grundläggande sjukvård. Akut sjukvård är gratis och erbjuds alla, utan identitetskontroll. 12. Rätten till utbildning Skolgången är obligatorisk från 7 till 18 år. Även barn till utländska medborgare som vistas illegalt i Italien har rätt till skolgång. Statliga universitet är öppna för alla med slutbetyg från sekundär utbildning. Det förekommer emellertid skillnader mellan universitet och fakulteter vad gäller inskrivningsavgifter och antalet utbildningsplatser. Ingen direkt motsvarighet till studielån finns, varför mat och husrum samt studiematerial oftast bekostas av föräldrarna. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Levnadsstandarden är generellt hög men varierar betydligt mellan syd och nord, liksom mellan landsbygd och stad. Arbetslösheten är särskilt hög i södra Italien. Illegala invandrare har ofta låg eller mycket låg levnadsstandard.

9 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnor åtnjuter samma rättigheter som män men på det ekonomiska planet finns fortfarande stora skillnader. Både förvärvsfrekvensen och lönen för kvinnorna ligger långt under männens, men precis som för ekonomin i övrigt finns det stora regionala skillnader. Problematiken är delvis kulturellt och generationsmässigt betingad men även påverkad av en i stora delar av landet outvecklad offentlig och privat barn- och äldreomsorg. Ungefär 10 procent av alla småföretagare är kvinnor medan bara tre procent av företagsledare i storföretag är kvinnor. Arbetslösheten är högre för kvinnor men de senaste åren har den procentuella sysselsättningsökningen bland kvinnor varit genomgående högre än för männen. Kvinnor har generellt en högre utbildningsnivå än män. Våld mot kvinnor, i hemmet och utanför, är fortfarande ett problem. Under året har fall av så kallat hedersrelaterat våld mot unga kvinnor förekommit och vållat debatt. Mest uppmärksammat blev det så kallade Hina-fallet som gällde en ung kvinna av pakistansk härkomst i en stad i Norditalien. Hina hittades med avskuren hals i familjens trädgård; alla uppgifter tyder på att hon mördades av sin far och andra manliga släktingar eftersom hon inte ansetts ha levt enligt traditionens och religionens regler. Problemen med den omfattande handeln med kvinnor och påföljande prostitution kvarstår, trots ökad vilja att få bukt med problemet från myndigheternas sida. Majoriteten av de prostituerade är utländska kvinnor från Östeuropa och Afrika, men en tendens till ökning av prostituerade från Kina har noterats. Många är unga eller till och med minderåriga. Lokala myndigheter tenderar ofta att betrakta gatuprostitutionen främst som ett ordningsproblem. 15. Barnets rättigheter Regeringen tar barnens situation på största allvar. Varje polisstation har en speciell avdelning för minderåriga och ett specifikt nätverk för att samla kunskap och statistik över de minderårigas situation har skapats. Enligt institutet för ekonomisk och social forskning (IRES) ökar andelen minderåriga i arbetslivet. Ett av fem barn mellan 11 och 14 år uppges ha någon form av arbetslivserfarenhet, ofta inom ramen för familjeföretag.

Illegala invandrare som är minderåriga (och föräldralösa) har rätt till uppehållstillstånd tills de fyller 18 och om de är väl integrerade (studier, jobb eller dylikt) även därefter. Amnesty International kritiserar Italien för mottagandet av flyktingbarn, särskilt ensamkommande sådana. Kritiken gäller det faktum att barn ofta kvarhålls i mottagningsförläggningar, utan hänsyn till deras särskilda behov och utan hjälp för att kunna ifrågasätta frihetsberövandet. Barnprostitution har den senaste tiden ökat och ses som ett allvarligt problem. De som ertappas med att köpa sex från minderåriga kan dömas till upp till tolv års fängelse samt böter. Barn som inte går i skolan och som försörjer sig på att spela musik eller tigga på gator är en relativt vanlig syn i de större städerna. Det förekommer att barn, bland annat av romsk härkomst, utnyttjas av ligor till att stjäla. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Regioner med traditionella minoriteter såsom fransktalande i Valle d'aosta och tysktalande i Trentino Alto Adige samt tysk- och slovensktalande i Friuli Venezia-Giulia åtnjuter speciell autonom status vilket innebär användande av minoritetsspråket i offentlig administration, och för de två förstnämnda även undervisningen i offentlig skola. Från att ha varit ett utvandrarland har Italien de senaste decennierna alltmer blivit ett invandrarland. Bland de största nyanlända grupperna finns marockaner, albaner, rumäner och filippiner. Cirka 30 procent av invandrarna är muslimer. Den romska minoriteten på ungefär 115 000 individer kan delas upp i två grupper. Den största gruppen, om 70 000 personer har italienskt medborgarskap och lever huvudsakligen i centrala och södra Italien och har rötter i landet sedan 1300-talet. De lever under förhållanden som inte skiljer sig mycket från andra italienares. Den andra gruppen domineras av 40 000 immigranter från före detta Jugoslavien som i allmänhet lever under sämre förhållanden. Denna grupp har haft begränsade möjligheter att skaffa husrum, utbildning och arbete, möjligheterna skiljer sig emellertid från kommun till kommun. Detta faktum har inte ökat toleransen mot romerna som grupp. Allmänt måste ändå betonas att det italienska samhället är mycket tolerant, så länge det inte handlar om att en viss grupp associeras med grövre och organiserad brottslighet. 10

Under 2003 upprättades, under ministern för likabehandling, ett kontor mot rasdiskriminering på basis av ett EU-direktiv från år 2000. Rasdiskrimineringskontoret genomför informationskampanjer för att motverka intolerans samt ger stöd till enskilda genom att ta emot klagomål och stå till tjänst med juridisk rådgivning. Hösten 2005 inrättades ett så kallat muslimskt råd - ett rådgivande organ bestående av 16 utvalda representanter för moderata muslimer - vid det italienska Inrikesministeriet. Rådet fungerar som "bollplank" i integrationsrelaterade frågor. Syftet är att underlätta dialog och förebygga spänningar mellan det övervägande katolska Italien och dess växande muslimska minoritet. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Någon formell eller direkt diskriminering mot homo- eller transexuella finns inte i italiensk lagstiftning. I ett land där katolska kyrkan fortfarande har en stark ställning accepteras inte alltid homosexualitet av enskilda och debatten om de homosexuellas roll i samhället förs oftast mot bakgrund av den katolska kyrkans familjepolitiska ställningstaganden. På senare år har ett flertal fall där homosexuella har fallit offer för homofobi uppmärksammats. Det finns emellertid tecken på en ökad tolerans. Regionpresidenten i Apulien är öppet homosexuell och sedan valet i april är den öppet transexuella Vladimir Luxuria parlamentsledamot för kommunistpartiet. Homosexuella par kan inte gifta sig, registrera partnerskap eller adoptera barn. Frågan om homosexuella partnerskap är dock under diskussion inom ramen för debatten om de så kallade PACS "Patto Civile di Solidarieta" en samlevnadsreglering avsedd för såväl hetero- som homosexuella par. En sambolagstiftning saknas idag och PACS har föreslagits, främst från vissa vänsterkretsar, som en lösning för att ge sambor ett visst rättsligt skydd, liknande men ej motsvarande äktenskapets. Reaktioner mot förslaget har framförallt kommit från kristdemokrater, konservativa och representanter för den katolska kyrkan, vilka betraktar PACS som ett hot mot den kristna familjesynen och äktenskapet. Den nya regeringen har tagit ställning för en samboreglering, men av vilket slag och omfattning har ännu inte klargjorts. 18 Flyktingars rättigheter Italien har ratificerat Genevekonventionen från 1951. En heltäckande asyllagstiftning, liksom en effektivt fungerande mottagning, saknas emellertid fortfarande och många asylsökande får lita till privata hjälporganisationer under tiden deras ärenden handläggs. Den nya regeringen har åtagit sig att inom kort verka för antagandet av en asyllag. 11

12 Prövningen av asylärenden sköts av sju territoriella nämnder. Nämnderna utlokaliseras till de områden där antalet asylsökanden är som störst och förhoppningen är att handläggningstiden i framtiden bara skall uppgå till 20 dagar. Efter den omfattande kritiken mot undermåliga förläggningar och bristfälliga rutiner för mottagning av båtmigranter på ön Lampedusa och i övriga Syditalien har ett omstruktureringsarbete gradvis genomförts under året. Lampedusaförläggningen har omvandlats till ett transitcenter och hela anläggningen håller på att renoveras, varigenom dess kapacitet även skall utvidgas. Mottagningen sker numera i nära samordning med IOM och UNHCR på plats. Resurser skall ha avsatts för att stärka tolk- och översättningsservicen vid förläggningarna. Den nya regeringen tillsatte i juli 2006 en kommission, ledd av FNtjänstemannen Staffan de Mistura, med uppdrag att inspektera och utvärdera standarden på mottagningsförläggningar över hela landet. Kommissionens rapport beräknas vara färdig vid årsskiftet 2006-2007. 19. Funktionshindrades rättigheter Funktionshindrade i Italien möter ofta praktiska svårigheter i vardagslivet, eftersom den allmänna miljön sällan är handikappanpassad. Sedan 2000 finns en lag om funktionshindrades rätt till arbete. Lagen stipulerar att alla företag med 15 35 anställda måste anställa en person med funktionshinder, företag med 36 50 anställda måste anställa 2 personer och att i större företag ska 7 procent av arbetskraften utgöras av funktionshindrade. Företagen betalar lägre socialförsäkringsavgifter för funktionshindrade och utbildningskostnaderna bärs helt av staten. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns ett stort antal oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i Italien. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sveriges ambassad i samarbete med Svenska Institutet och provinsen i Milano anordnade våren 2006 ett seminarium om människohandel i Milano. Syftet var

att främja erfarenhetsutbyte och internationellt samarbete i kampen mot människohandel. Vid seminariet visades den svenska filmen Lilja4-ever. 13