Hälsofrämjande arbete med levnadsvanor - en kartläggning av levnadsvanearbetet inom division psykiatri i Region Skåne 2017
Förord startades under hösten 2016 och arbetar regionövergripande i frågor som rör levnadsvanorna matvanor, fysisk aktivitet, tobak och alkohol. Vi verkar för att förbättra identifiering och behandling av ohälsosamma levnadsvanor och utveckla metoder och processer i syfte att göra kunskapen om levnadsvanornas betydelse till en naturlig och integrerad del av all hälso- och sjukvård. Inom uppdraget för Kunskapscentrum ingår att följa upp insatser inom levnadsvanor och att återkoppla dessa resultat till Region Skånes verksamheter. Under sommaren 2017 skickade vi ut en webbaserad enkät till verksamhetschefer och enhetschefer inom division psykiatri i Region Skåne. Enkäten omfattade frågor om hur verksamheten arbetar med levnadsvanor, deras kännedom om Kunskapscentrum och vilket behov av stöd och kunskap om levnadsvanor som de efterfrågar. Totalt har 64 respondenter besvarat enkäten. Vi vill passa på att tacka alla deltagande enheter som tagit sig tid att besvara vår enkät. Ert deltagande har bidragit med värdefull återkoppling och resultaten utgör en viktig grund både för Kunskapscentrums och verksamheternas fortsatta arbete. Ett extra tack även till studentmedarbetare Cornelia Olsérius som har hjälpt oss att bearbeta insamlad data och formulera resultaten samt Anders Olin, chefssjukssköterska inom division psykiatri, som har hjälpt oss att formulera diskussionen. Tack! Kjell Olsson Processledare Ingemar Götestrand Strateg Malmö, mars 2018
Sammanfattning Av 134 inbjudna offentligt drivna psykiatriska mottagningar och avdelningar i Regionen besvarades enkäten av 60 enheter och 4 verksamhetschefer, totalt 64 respondenter (48 %). Enheterna ingick i verksamhetsområde Helsingborg, Malmö/Trelleborg, Lund, Kristianstad, Rättspsykiatriskt Centrum och BUP. Verksamhetsområdet Malmö/Trelleborg stod för det största antalet svar (n=21, svarsfrekvens 50 %). Rättspsykiatrin utgör lägst antal respondenter (n=4), men hade högst svarsfrekvens (57 %). En övervägande majoritet av mottagningarna uppgavs sakna nätverk där kompetens inom levnadsvanearbete tas tillvara, t.ex hälsoteam. Cirka hälften av de som uppgavs sakna hälsoteam hade en samarbetsform där personalens kompetens inom levnadsvanor tillvaratas. Behandling av tobaksbruk och riskbruk av alkohol var de vanligast förekommande rutinerna kopplade till levnadsvanor. 59 % av avdelningarna uppgav att de helt saknade rutiner för arbete med levnadsvanor. Frågor om levnadsvanor tas upp i liknande utsträckning vid hälsosamtal, patientbesök, så väl som rutinmässigt vid vissa patientgrupper. Rättspsykiatrin är det verksamhetsområde som till störst utsträckning uppgavs arbeta med levnadsvanor. Ett fåtal verksamheter uppgav att de inte tar upp levnadsvanor i patientarbetet. Screeninginstrument för identifiering av riskbruk av alkohol används av 64 % av respondenterna. Sjuksköterskor, därefter läkare uppgavs oftast utföra screening. Få mottagningar (12 %) uppgav att de har tillgång till utbildad alkoholrådgivare. En majoritet av avdelningarna uppgavs sakna rutiner vad gäller fysisk aktivitet på recept (FaR). Ordinationen av FaR till patienter med bedömt behov uppgavs vara låg. Gällande utbildning inom samtalsmetodik uppgavs i flest fall att ingen hade gått en utbildning de senaste tre åren (27 %). Att 1-3 medarbetare eller att fler än 10 medarbetare hade gått utbildningen var även återkommande svar. På frågan om medarbetare förväntades gå utbildningen under 2017 uppgavs främst att ingen, eller 1-3 medarbetare förväntades gå. Tobaksavvänjare uppgavs finnas tillgänglig på ett fåtal avdelningar (26 %). Flera verksamhetsområden saknade tillgång till avvänjare. Arbetsterapeuter, skötare eller fysioterapeuter var de huvudsakliga arbetsgrupperna med diplomerad kompetens. 36 % av respondenterna kände inte till deras om medarbetare genomgått webbutbildningen vårdprogram levnadsvanor. 30 % uppgav att de inte känner till om medarbetare planerades gå utbildningen under 2017. Lika många uppgav att fler än 10 deltagare förväntas gå utbildningen under samma period. Gällande alkohol (MET), samt kost- och nutritionsutbildningar var det även här många som inte genomgått, inte visste om personalen genomgått eller ej planerade att genomgå utbildningen under 2017. En majoritet av avdelningarna (66 %) uppger att de inte arbetar med levnadsvanor i den utsträckning de själva önskar. Anledningen uppgavs vara arbetsbörda, oklarhet i uppdraget, och brister i kompetens. Störst intresse av arbete med levnadsvanor återfanns hos sjuksköterskor och psykiatrisjuksköterskor. Kännedom om Kunskapscentrum graderades till 2.5 på en femgradig skala. Utbildning och information, ekonomi och resurser samt metodutveckling är det stöd respondenterna önskar från Kunskapscentrum.
Innehållsförteckning 1. Deltagare och metod... 1 1.1 Inledning och syfte...1 1.2 Frågeformulär...1 1.3 Population...2 1.4 Datainsamling...2 1.5 Bearbetning av data...2 1.6 Svarsfrekvens...2 1.7 Redovisning av resultat...3 2. Rutiner kring arbete med levnadsvanor... 4 2.1 Hälsoteam...4 2.2 Information...5 2.3 Rutiner...7 2.4 Diskussion... 15 3. Kompetens och utbildning... 16 3.1 Samtalsutbildning... 16 3.2 Diplomerad tobaksavvänjare... 20 3.3 Webbutbildning om levnadsvanor... 21 3.4 Utbildning inom MET och kost & nutrition... 23 3.5 Diskussion... 25 4. Attityder kring levnadsvanearbete... 27 4.1 Arbete med levnadsvanor... 27 4.2 Diskussion... 33 5. Önskat stöd från... 34 5.1 Kännedom och stöd... 34 5.2 Diskussion... 36 6. Avslutande reflektion... 37 7. Bilagor... 39 Bilaga 1. Svarande mottagningar och avdelningar... 39 Bilaga 2. Mejlutskick av frågeformulär... 40 Bilaga 3. Frågeformulär... 41
1. Deltagare och metod 1.1 Inledning och syfte Inom uppdraget för ingår att följa upp insatser inom levnadsvanor och att återkoppla dessa resultat till verksamheterna. Således har Kunskapscentrum under våren och sommaren 2017 skickat ut ett webbaserat frågeformulär till samtliga psykiatriska mottagningar och avdelningar inom Region Skåne. Ett liknande frågeformulär skickades ut till Region Skånes vårdcentraler under vintern och våren 2017 och ett ytterligare utskick till övrig sjukhusverksamhet kommer att ske under hösten 2017. Enkäten fyller flera syften som ett led i Kunskapscentrums målsättning att förbättra arbetet med levnadsvanor och sjukdomsprevention inom hälso- och sjukvården i Region Skåne. Dels utgör enkäten en omvärldsanalys i syfte att skapa en överblick över aktuellt levnadsvanearbete i regionens verksamheter och dels möjliggör den en möjlighet att följa upp det aktuella arbetet genom framtida enkäter för att se utvecklingen över tid. Slutligen ger enkäten också en möjlighet för verksamheterna att själva lyfta fram vilket behov man har och vilket stöd man önskar för att förbättra sitt arbete inom levnadsvanor. Sammanställning av svaren presenteras uppdelade utifrån sex verksamhetsområden (VO Helsingborg, VO Malmö/Trelleborg, VO Lund, VO Kristianstad, Rättspsykiatriskt centrum och BUP) samt total sammanställning för att kunna jämföra verksamhetsområdena och få en helhetssyn över hur arbetet med levnadsvanor ser ut i dagsläget. Enkäten eftersträvar samtidigt ingalunda att ge en komplett översikt över allt hälsofrämjande och sjukdomspreventivt arbete inom dessa verksamheter. En sådan sammanställning skulle bli alltför omfattande inom ramen för den aktuella enkäten och göra det svårt att jämföra mellan verksamhetsområden och verksamheter. Kunskapscentrum är således medveten om att det inom flera verksamheter pågår ett aktivt levnadsvanearbete som inte nödvändigtvis till fullo återspeglas i denna sammanställning. Resultaten från enkäten kommer att utgöra en vägledning i Kunskapscentrums fortsatta arbete. 1.2 Frågeformulär utformade ett webbaserat frågeformulär till offentligt drivna psykiatriska mottagningar och avdelningar i Region Skåne (se bilaga 3). Frågeformuläret bestod av 25 frågor och 8 delfrågor kategoriserade utifrån 4 teman: Rutiner kring arbete med levnadsvanor; Kompetens och utbildning; Attityder kring levnadsvanearbete samt Önskat stöd från Kunskapscentrum levnadsvanor och sjukdomsprevention. Utformningen av frågeformuläret bestod huvudsakligen av fasta alternativ (varav vissa flervalsalternativ) med möjlighet att skriva ett övrigt alternativ. Därutöver fanns ett fåtal öppna frågor där respondenten skulle svara i skrift. 1
1.3 Population Populationen bestod i denna undersökning av samtliga 134 offentligt drivna psykiatriska mottagningar och avdelningar i Region Skåne. Följande verksamhetsområden ingick i populationen: Verksamhetsområde Helsingborg; Verksamhetsområde Malmö/Trelleborg; Verksamhetsområde Lund; Verksamhetsområde Kristianstad; Rättspsykiatriskt Centrum samt BUP. Population i respektive område presenteras i nedanstående tabell. Tabell 1. Antal offentligt drivna psykiatriska mottagningar och avdelningar i Region Skåne 2017. Total population 134 Verksamhetsområde Helsingborg 21 Verksamhetsområde Malmö/Trelleborg 42 Verksamhetsområde Lund 27 Verksamhetsområde Kristianstad 16 Rättspsykiatriskt Centrum 7 BUP 21 1.4 Datainsamling Länk till det webbaserade frågeformuläret skickades via e-post till respektive mottagnings och avdelnings enhetschef och verksamhetschef (se utskick i bilaga 2). Därefter skickades en påminnelse via e-post. Datainsamlingen påbörjades 22 maj och avslutades 16 juni 2017. 1.5 Bearbetning av data Inledningsvis överfördes rådata till Excel som sedan bearbetades och sammanställdes. Därefter framtogs stapel- och cirkeldiagram i syfte att illustrera resultatet. Enstaka svarsalternativ framtogs efter anpassning av inkomna svar under övriga. 1.6 Svarsfrekvens 60 mottagningar och avdelningar besvarade frågeformuläret, vilket motsvarar 45 % av den totala populationen på 134 mottagningar och avdelningar (se bilaga 1 för lista på svarande mottagningar och avdelningar). Därutöver besvarade 4 verksamhetschefer frågeformuläret. Högst svarsfrekvens i förhållande till antal mottagningar och avdelningar inom respektive verksamhetsområde hade Rättspsykiatriskt Centrum och BUP. 2
Tabell 2. Population, respondenter och svarsfrekvens. Population (n) Respondenter (n) Svarsfrekvens VO Helsingborg 21 8 38 % VO Malmö/Trelleborg 42 21 50 % VO Lund 27 11 41 % VO Kristianstad 16 8 50 % Rättspsykiatri 7 4 57 % BUP 21 12 57 % Totalt 134 64 48 % 1.7 Redovisning av resultat Sammanställningen av svaren från samtliga respondenter redovisas i olika kapitel som följer de teman frågeformuläret utformades efter. Under varje kapitel redogörs korta sammanfattningar av resultatet utifrån diagrammen och exempel på svar under svarsalternativet övriga. Avslutningsvis i varje kapitel följer en diskussion av presenterat resultat. Resultatet presenteras fördelat utifrån totalt antal respondenter samt de sex verksamhetsområdena: Verksamhetsområde Helsingborg; Verksamhetsområde Malmö/Trelleborg; Verksamhetsområde Lund; Verksamhetsområde Kristianstad; Rättspsykiatriskt Centrum samt BUP. Resultatet av varje fråga från frågeformuläret framställs i cirkeldiagram eller två stående eller liggande stapeldiagram där verksamhetsområdena delats upp för att ge en tydligare överblick. I det först presenterade stapeldiagrammet ingår de fyra vuxenpsykiatriska verksamhetsområdena och en total sammanställning av samtliga respondenter. Det andra diagrammet redovisar svar från Rättspsykiatriskt Centrum och BUP samt återigen den totala sammanställningen. Respektive verksamhetsområde representeras på stapeldiagrammen av en färg och presenterad ordningsföljd av områdena följer genom rapporten. I diagrammen redovisas andelen samt antal svar i parentes. Under varje diagram följer en figurtext med förklaring av vad som redovisas, totalt antal respondenter och om det varit en flervalsfråga i frågeformuläret. Enstaka delfrågor redovisas enbart i löpande text och därmed inte i diagram. 3
2. Rutiner kring arbete med levnadsvanor 2.1 Hälsoteam Av totalt 64 respondenter saknar de flesta av mottagningarna och avdelningarna ett hälsoteam (med minst två personer som regelbundet stämmer av det hälsoinriktade arbetet på enheten, speciellt med avseende på levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder) (Figur 2.1). Vid de 6 mottagningar och avdelningar med hälsoteam (eller motsvarande) visade resultatet av en efterföljande delfråga i frågeformuläret att läkare är den yrkesgrupp som är vanligast förekommande, men att det varierar mellan mottagningarna vilken yrkesgrupp som ingår (redovisas inte i figur). Figur 2.1. Om det för närvarande finns ett hälsoteam eller motsvarande (Hälsoteam: minst två personer som regelbundet stämmer av det hälsoinriktade arbetet på enheten, speciellt med avseende på levnadsvanor och sjukdomsförebyggande metoder). (N = 64). Av de 58 respondenter som uppgav avsaknad av hälsoteam (eller motsvarande) har cirka hälften ett samarbete/nätverk inom enheten där personalens kompetens inom levnadsvanor tillvaratas och används (Figur 2.3). Detta är vanligast inom Verksamhetsområde Helsingborg. 4
Figur 2.3. Vid avsaknad av hälsoteam: Om det finns ett samarbete/nätverk inom enheten där personalens kompetenser inom levnadsvanor tas till vara och används. (N = 58). 2.2 Information Sammanställningen visar att övriga medarbetare får kontinuerlig information om pågående levnadsvanearbete vid cirka hälften av totalt antal svarande mottagningar och avdelningar (Figur 2.4). Informationsspridningen är vanligast inom Verksamhetsområde Helsingborg och Rättspsykiatriskt Centrum. 5
Figur 2.4. Om övriga medarbetare får regelbunden information om pågående levnadsvanearbete. (N = 64). 34 mottagningar och avdelningar uppgav att information om pågående levnadsvanearbete förmedlas till övriga medarbetare. Det vanligaste tillvägagångssättet för detta är på arbetsplatsträffar (APT) (Figur 2.5). 6
Figur 2.5. På vilket/vilka sätt information om pågående levnadsvanor förmedlas till övriga medarbetare. Flervalsfråga (N = 34). 2.3 Rutiner Tobaksbruk och riskbruk av alkohol uppgavs vara de levnadsvanor inom vilka flest mottagningar och avdelningar har beslutade och uppdaterade (2015 eller senare) rutiner och/eller flödesscheman för (Figur 2.6 och 2.6.1). Ohälsosamma matvanor är den levnadsvana verksamhetsområdena i störst utsträckning saknar rutiner inom. Mer än hälften av mottagningarna och avdelningarna uppgav emellertid att de saknar rutiner för levnadsvanor. 7
Figur 2.6. De levnadsvanor inom vilka det finns beslutade och uppdaterade (2015 eller senare) rutiner och/eller flödesscheman. Flervalsfråga (N = 64). 8
Figur 2.6.1 De levnadsvanor inom vilka det finns beslutade och uppdaterade (2015 eller senare) rutiner och/eller flödesscheman. Flervalsfråga (N = 64). Totalt 26 mottagningar och avdelningar uppgav sig ha beslutade och uppdaterade rutiner och/eller flödesscheman för ovan presenterade levnadsvanor. Huruvida arbetet med levnadsvanor följer rutinerna graderades av respondenterna på en Likertskala mellan 1-5 där 1 motsvarade mycket liten och 5 mycket stor (Figur 2.7). Utifrån ett genomsnittligt värde graderade mottagningarna och avdelningarna inom Rättspsykiatriskt Centrum sitt arbete följa rutinerna i högst utsträckning. Figur 2.7. Till vilken grad arbetet med levnadsvanor följer de rutiner som finns. Genomsnittligt värde (N = 25). Frågor om levnadsvanor uppgavs tas upp i ungefär lika utsträckning vid hälsosamtal, vid samtliga patientbesök samt rutinmässigt på vissa patientgrupper (Figur 2.8). Ett fåtal respondenter uppgav även att frågor om levnadsvanor inte tas upp i patientarbetet. Flera svar inkom under övriga såsom vid läkarsamtal, fortlöpande, sporadiskt utan rutin, när det känns relevant och ofta i samband med val av preparat för behandling. 9
Figur 2.8. När frågor om levnadsvanor tas upp i patientarbetet. (N = 64). Av samtliga respondenter använder mer än hälften screeninginstrument för identifiering av riskbruk av alkohol (Figur 2.9). Fördelningen verksamhetsområdena emellan är relativt jämn, med BUP som undantag där det används i mindre utsträckning. 10
Figur 2.9. Om screeninginstrument för identifiering av riskbruk av alkohol används. (N = 64). Vid de mottagningar och avdelningar som uppgav att screeninginstrument används för identifiering av riskbruk av alkohol är det vanligast förekommande att sjuksköterskor utför screening, därefter läkare (Figur 2.10). De svar som inkom under svarsalternativet övriga var bland annat skötare, arbetsterapeut, socialsekreterare och Audit och Dudit. 11
Figur 2.10. Vem/vilka som utför screening för riskbruk av alkohol, Flervalsfråga (N = 41). Relativt få mottagningar och avdelningar har tillgång till utbildad alkoholrådgivare (med exempelvis MET-utbildning) (Figur 2.11). En del mottagningar och avdelningar vet inte om de har tillgång eller inte. Minst vanligt är det inom BUP och fördelningen är därutöver förhållandevis lika över verksamhetsområdena. 12
Figur 2.11. Om enheten har tillgång till alkoholrådgivare (med exempelvis MET-utbildning). (N = 64). Sammanställningen av de totalt 64 respondenterna visar att majoriteten av mottagningarna och avdelningarna saknar beslutade rutiner och/eller flödesscheman, uppdaterade 2015 eller senare, vad gäller användning av fysisk aktivitet på recept (FaR) (Figur 2.12). Inom Rättspsykiatriskt Centrum är beslutade rutiner/flödesscheman gällande FaR vanligast förekommande. 13
Figur 2.12. Om det finns beslutade rutiner och/eller flödesscheman, uppdaterade 2015 eller senare, kring användning av FaR. (N = 64). I graderingen av i vilken utsträckning FaR ordineras till patienter efter bedömning av behov av ökad fysisk aktivitet är det genomsnittliga värdet högst inom Verksamhetsområde Helsingborg, därefter Verksamhetsområde Malmö/Trelleborg (Figur 2.13). Kristianstad är det verksamhetsområde där FaR ordineras i lägst utsträckning. Figur 2.13. I vilken utsträckning FaR ordineras till patienter som bedöms ha behov av ökad fysisk aktivitet. Genomsnittligt värde (N = 64). 14
2.4 Diskussion Detta avsnitt vill belysa graden av struktur och systematik i arbetet med levnadsvanor inom psykiatrin. Det finns en hög medvetenhet i psykiatrin om vikten av att ta upp fysisk hälsa och levnadsvanor i samtal med patienter. Däremot saknas en tydlig struktur och rutin för att hålla samtal enligt vårdprogram för levnadsvanor för vuxna, med olika nivåer av samtal och kompetenskrav för varje nivå. Det finns en ökande kännedom om att det finns överdödlighet och samsjuklighet av somatiska sjukdomar bland patienter som har allvarlig psykiatrisk diagnos. Orsakerna till detta är många och komplexa, bl.a. läkemedelsbiverkan som kan ge metabolt syndrom och fysisk inaktivitet, annat sökmönster och dålig ekonomi. Undersökningar har visat att personer med psykiatrisk diagnos är underdiagnostiserade vad gäller somatisk sjukdom av både psykiatrisk och somatisk vård samt inte alltid erbjuds behandling i samma utsträckning som andra. Samtal är ett av de vanligast förkommande arbetsredskapen inom psykiatrin och ses som naturligt i kontakten med patienter. Samtal kring fysisk hälsa sker många gånger ostrukturerat och är en del av det psykiatriska omvårdnadsarbetet. En omvårdnadsplan görs tillsammans med patienten och tar bl.a. upp fysisk hälsa och levnadsvanor ex sömn, kost och motion. Detta samtal kan vanligtvis liknas vid enkel rådgivning. Rutiner för att undersöka och prata kring alkohol och droger finns det en stor erfarenhet av inom psykiatrin. Checklistor för screening av alkohol- och drogbruk (Audit och Dudit) används rutinmässigt i alla verksamheter. Det finns provtagningsmaterial i verksamheter där patienter söker akut psykiatrisk vård eller inom heldygnsvården och inom stora delar av öppenvården. Resultaten används i det diagnostiska arbetet och är en del av materialet för att kunna göra bedömningar. Relativt få enheter har ett tydligt definierat hälsoteam, utan samtal hålls av omvårdnadsansvarig sjuksköterska tillsammans med annan personal. Utöver dessa omvårdnadsplaner, är det vid några diagnoser högre fokus på den fysiska hälsan. Vid viss problematik ses levnadsvanor som en del av symtombilden och ingår då i helhetsbedömningen av tillståndet. Bipolär sjukdom och Anorexi är några av de tillstånd som det finns rutin för att kartlägga levnadsvanor i större utsträckning. Utifrån det som kan avläsas av resultatet i undersökningen, framgår behovet av att förtydliga de olika nivåerna av hälsosamtal, där enkel rådgivning ska kunna hållas av alla utan specifik utbildning. Relativt få verksamheter har hälsoteam och vilka funktioner som håller samtalen om levnadsvanor varierar, liksom uppfattningen om vilken nivå av samtal som ska registreras utifrån vårdprogrammet. Ett undantag är Rättspsykiatrin som har väl utarbetade rutiner för samtal och levnadsvanor. Dessa verksamheter har oftast längre vårdtider och större erfarenhet av att arbeta preventivt och anpassning till tiden efter inneliggande vård. 15
3. Kompetens och utbildning 3.1 Samtalsutbildning Av 64 respondenter uppgavs det vara vanligast att ingen, 1-3 eller fler än 10 medarbetare i verksamheten genomgått samtalsutbildning om minst tre dagar (t.ex. motiverande samtal) under 2014-2016 (Figur 3.1). Inom Rättspsykiatriskt Centrum har fler än 10 medarbetare genomgått utbildning inom samtliga deltagande mottagningar och avdelningar. Figur 3.1. Hur många i personalen som genomgått samtalsutbildning om minst tre dagar under de senaste tre åren. (N = 64). Det vanligaste svaret var att ingen av medarbetarna enligt planeringen ska genomgå samtalsutbildning om minst tre dagar under 2017 (Figur 3.2). Därutöver uppgav nästan lika många respondenter att 1-3 medarbetare planeras genomgå utbildning. Somliga respondenter uppgav sig inte veta hur många som planeras delta. 16
Figur 3.2. Hur många i personalen som planeras genomgå samtalsutbildning om minst tre dagar under 2017. (N =64). Av samtliga respondenter uppgav fler än hälften att mottagningen eller avdelningen arbetar kring upprätthållande av kompetens inom motiverande samtal eller liknande samtalsutbildning, genom exempelvis regelbunden handledning eller kortare utbildningar (Figur 3.3). Det är vanligast förekommande inom Rättspsykiatriskt Centrum och därutöver är fördelningen verksamhetsområdena emellan relativt lika, med Verksamhetsområde Lund som undantag. 17
Figur 3.3. Om arbete kring upprätthållande av kompetens inom motiverande samtal eller liknande samtalsutbildning genom till exempel regelbunden handledning eller kortare utbildningar sker. (N = 64). De mottagningar och avdelningar som arbetar kring upprätthållande av kompetens inom motiverande samtal eller liknande samtalsutbildning uppgav att vidareutbildningar och bearbetning av patientsamtal i störst utsträckning används som metod (Figur 3.4 och 3.4.1). Inom Verksamhetsområde Kristianstad är emellertid självstudier (film, litteratur och liknande) vanligast. 18
Figur 3.4. På vilket sätt arbetet med upprätthållande av kompetens inom motiverande samtal eller liknande utbildning sker. Flervalsfråga (N = 36). 19
Figur 3.4.1 På vilket sätt arbetet med upprätthållande av kompetens inom motiverande samtal eller liknande utbildning sker. Flervalsfråga (N = 36). 3.2 Diplomerad tobaksavvänjare Ett fåtal mottagningar och avdelningar har tillgång till diplomerad tobaksavvänjare, oftast genom intern tobaksavvänjare (Figur 3.5). Verksamhetsområde Malmö/Trelleborg har störst tillgång till diplomerad tobaksavvänjare och tre verksamhetsområden saknar tillgång. De mottagningar och avdelningar med tillgång till tobaksavvänjare, både internt och externt, skulle i en efterföljande delfråga i frågeformuläret ange antal tobaksavvänjare inklusive deras profession. Vanligast förekommande är att mottagningarna och avdelningarna har tillgång till 1-2 diplomerade tobaksavvänjare och att det oftast är en arbetsterapeut, skötare, fysioterapeut eller sjuksköterska (redovisas inte i figur). 20
Figur 3.5. Om enheten har tillgång till diplomerad tobaksavvänjare. (N = 64). 3.3 Webbutbildning om levnadsvanor En stor andel respondenter saknar kännedom om antal godkända medarbetare på webbutbildningen om levnadsvanor under de senaste tre åren (Figur 3.6). Det är därutöver vanligast att ingen, 1-3 eller fler än 13 genomgått utbildningen. Rättspsykiatriskt Centrum har störst andel mottagningar och avdelningar där fler än 13 medarbetare genomgått utbildningen. 21
Figur 3.6. Hur många i personalen som godkänts på webbutbildningen om levnadsvanor under de senaste tre åren. (N = 64). Det är i störst utsträckning fler än 10 medarbetare som förväntas genomföra webbutbildningen om levnadsvanor under 2017 (Figur 3.7). Lika många respondenter uppgav att de inte vet hur många som förväntas delta. Inom Verksamhetsområde Kristianstad och Verksamhetsområde Helsingborg förväntas flest medarbetare genomföra utbildningen under året jämfört med resterande verksamhetsområden. 22
Figur 3.7. Hur många i personalen som förväntas genomföra webbutbildningen om levnadsvanor under 2017. (N = 64). 3.4 Utbildning inom MET och kost & nutrition Under 2017 är det vanligast att ingen medarbetare förväntas genomgå MET-utbildning (metod för behandling av patienter med lindrigt till måttligt beroende av alkohol) (Figur 3.8). Som vid tidigare frågor uppgav många respondenter att de inte vet hur många som planeras delta. 23
Figur 3.8. Hur många i personalen som förväntas gå MET (metod för behandling av patienter med lindrigt till måttligt beroende av alkohol) under 2017. (N = 64). Sammanställningen av de totalt 64 respondenterna visar att det oftast är ingen eller 1-3 medarbetare som har vidareutbildning inom kost och nutrition (Figur 3.9). Flera respondenter uppgav emellertid att de inte vet hur många medarbetare som är vidareutbildade inom området. Vid en efterföljande delfråga avseende vilken kurs/vidareutbildning de med kompetens inom ämnet genomfört uppgavs bland annat diabetesutbildning, hälsocoachutbildning, ätstörningsutbildning samt RS interna nutritionsutbildningar. 24
Figur 3.9. Hur många i personalen som har vidareutbildning inom kost och nutrition. (N = 64). 3.5 Diskussion Många som arbetar inom psykiatrin har erfarenhet av och utbildning av att hålla samtal, som många gånger är en väsentlig del i en psykiatrisk behandling. I enkätsvaren är det svårt att avgöra vilken typ av samtalsutbildning man avser. För att kunna arbeta enligt vårdprogram levnadsvanor och uppfylla målen, behövs ett förtydligande av vilken specifik kompetens som behövs. Oklarhet råder bland medarbetarna vilka som har kompetens i att kunna hålla samtal om de specifika områdena inom levnadsvanor på nivå kvalificerade samtal, med sin traditionella utbildning. En annan variabel är att öka kunskapen om att alla kan hålla samtal på nivå enkel rådgivning. 25
Det är önskvärt med en tydlig specificering av vilka utbildningar som krävs för att hålla samtal om levnadsvanor. Kompetensutvecklingsplaner i verksamheter är också nödvändig för att kunna erbjuda den nivå av samtal som förväntas. Vid en översyn av vilken kompetens som finns i de olika verksamhetsområdena är det tydligt att variationen är stor. Rättspsykiatrin har generellt högre kompetens inom området, då många har utbildning i MI, motiverande samtal. Ett första steg i att höja kompetensen i verksamheterna, kan vara ett förtydligande av att alla ska genomföra utbildningen i utbildningsportalen vårdprogram levnadsvanor. Om man tidigare gjort utbildningen kan man upprepa den med jämn frekvens för att upprätthålla kunskapsnivån. Det finns en diskrepans mellan svar från enhetschefer och medarbetar som kanske kan vara en förklaring till svårighet med implementering och resultat. 26
4. Attityder kring levnadsvanearbete 4.1 Arbete med levnadsvanor Cirka en tredjedel av mottagningarna och avdelningarna arbetar inte med levnadsvanor i den utsträckning de själva önskar (Figur 4.1). Fördelningen är relativt lika över verksamhetsområdena, med Rättspsykiatriskt Centrum som undantag där det är vanligare att mottagningarna och avdelningarna arbetar med levnadsvanor i den omfattning de önskar. Figur 4.1. Om arbete med levnadsvanor sker i den utsträckning som de själva önskar. (N = 64). Möjligheten att arbeta med levnadsvanor uppgavs i störst utsträckning påverkas av arbetsbörda, oklarhet i uppdraget samt brister i kompetens och utbildning (Figur 4.2 och 4.2.1). De svar som angavs under övriga var enstaka svar såsom vårdval, under pågående psykos är det svårt med dessa samtal, stor andel patienter som inte är drogfria. Det är prio ett. Även om vi försöker så är det ibland svårt att arbeta med dessa frågor då patienten är i aktivt drogbruk, patienternas bristande motivation, utvecklingsarbete kring fysisk aktivitet på recept under uppstart samt vi gör det hela tiden men inte helt strukturerat. 27
Figur 4.2. Vad som påverkar möjligheterna för arbetet med levnadsvanor. Flervalsfråga (N = 64). 28
Figur 4.2.1 Vad som påverkar möjligheterna för arbetet med levnadsvanor. Flervalsfråga (N = 64). Av 64 respondenter bedömdes psykiatrisjuksköterska och sjuksköterska vara de yrkesgrupper som är mest intresserade av att arbeta med levnadsvanor vid berörd mottagning och avdelning (Figur 4.3 och 4.3.1). Fördelningen varierar emellertid verksamhetsområdena emellan. Respondenter som angav svarsalternativ under kategorin övriga bestod av familjebehandlare, lärare och massör. 29
Figur 4.3. Yrkesgrupper intresserade av arbete med levnadsvanor. Flervalsfråga (N = 64). 30
Figur 4.3.1 Yrkesgrupper intresserade av arbete med levnadsvanor. Flervalsfråga (N = 64). Vidare påvisades tydliga och realistiska mål vara det mottagningarna och avdelningarna främst anser sig vara i behov av för att utveckla arbetet med levnadsvanor (Figur 4.4 och 4.4.1). Även tid för reflektion och utvecklingsarbete samt ökad kompetens hos medarbetare angavs som viktigt för fortsatt utveckling. Ökad kompetens hos ledningen angavs i minst utsträckning. Under övriga uppgavs enskilda svar såsom obligatoriskt för all personal att gå Motiverande Samtal och okej från divisionsledning, vilka mål ska gälla specifikt för heldygnsvården där patienten vårdas mycket kort tid samt att arbetet ingår i dagliga vården. 31
Figur 4.4. Vad som behövs för att arbetet med levnadsvanor jämtemot patienter/befolkning ska kunna utvecklas på arbetsplatsen. Flervalsfråga (N = 64). 32
Figur 4.4.1 Vad som behövs för att arbetet med levnadsvanor jämtemot patienter/befolkning ska kunna utvecklas på arbetsplatsen. Flervalsfråga (N = 64). 4.2 Diskussion Hög arbetsbelastning anges av majoriteten bland de tillfrågade som ett hinder för att kunna arbeta med frågor som rör levnadsvanor. Det är nästan lika höga siffror för oklarhet i uppdraget och avsaknad av utbildning och kompetens. Resursbrist är förmodligen det svar som är vanligast på frågan vad som hindrar förbättringsarbete i en verksamhet. Om man haft större kunskap i vad som förväntades i form av uppdrag och kompetens för att utföra detta, kanske arbetsbelastningen inte upplevts lika hög eller åtminstone inte högre, trots ny arbetsuppgift. Samtidigt kan man uppleva det stimulerande i sitt arbete på klinisk nivå, om man är delaktig i ett förändringsarbete. Ett förtydligande i varför arbetet med levnadsvanor är viktigt och vad som ska göras, med utrymme för lokala rutiner för vem och hur, kan leda till bättre resultat. Även i denna fråga måste man ställa sig frågan hur man ska arbeta med implementering. Vidare måste man mäta och visualisera resultaten med regelbunden återkoppling. 33
5. Önskat stöd från Kunskapscentrum levnadsvanor och sjukdomsprevention 5.1 Kännedom och stöd Kännedomen om och dess arbete är överlag relativt låg (Figur 5.1). Avdelningar och mottagningar inom Rättspsykiatriskt Centrum har mest kännedom om Kunskapscentrums arbete. Figur 5.1. Kännedom om och dess arbete. Genomsnittligt värde (N = 64). När respondenterna fick uppge vilket stöd de önskar från Kunskapscentrum angavs i huvudsak information samt utbildning (Figur 5.2 och 5.2.1). Information och utbildning är mest efterfrågat inom de fyra vuxenpsykiatriska verksamhetsområdena. Inom Verksamhetsområde Kristianstad önskas även ekonomi & resurser i lika stor utsträckning som utbildning. Information är likaså mest efterfrågat inom BUP. Inom Rättspsykiatriskt Centrum är emellertid metodutveckling det som huvudsakligen önskas. Ett fåtal respondenter angav även att de inte vet vilket stöd de önskar. 34
Figur 5.2. Vilken typ av stöd som önskas. Flervalsfråga (N = 64). 35
Figur 5.2.1 Vilken typ av stöd som önskas. Flervalsfråga (N = 64). 5.2 Diskussion I undersökningen framgår det tydligt att vissa verksamheter har för liten kännedom om vårdprogrammet Levnadsvanor och vad som förväntas. Tydligt uppsatta mål som kommuniceras till ledningsgrupper och med mätning av resultat, kan underlätta arbetet med implementeringen på verksamhetsnivå. Man saknar också utbildning för att kunna utföra arbetsuppgiften eller ett förtydligande om vilken utbildnings om behövs. Rättspsykiatrin som har arbetet längre med hälsosamtal, efterlyser istället metodutveckling för att kunna utveckla sitt arbete. Här har man i betydligt större utsträckning utbildning i MI (motiverande samtal) jämfört med andra verksamhetsområden. Besök i verksamheten och stöd kan ses som att man behöver få bekräftat att man arbetar enligt mål. Stödet till verksamheterna måste anpassas efter behoven, men generellt behövs det en bred satsning på implementering i de flesta verksamheter. 36
6. Avslutande reflektion Med den vetskap vi har om vikten av att förbättra den fysiska hälsan hos patienter inom psykiatrin och resultatet av denna kartläggning, ser vi ett behov av nödvändiga åtgärder. Det finns rikligt med material från Socialstyrelsen om samband mellan psykisk och fysisk ohälsa. Allt talar för att vi måste åstadkomma en förändring, både utifrån patienternas perspektiv, såväl som verksamheternas. Enligt Regional riktlinje för förbättrad somatisk hälsa för personer med allvarlig psykisk sjukdom, som under våren 2018 är ute på remiss, nämns att personer med allvarlig psykisk sjukdom, såsom schizofreni och bipolär sjukdom, har en betydligt ökad samsjuklighet i kroppslig och annan psykisk ohälsa jämfört med befolkningen i övrigt. De löper högre risk att insjukna i hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, sjukdomar i andningsvägar, infektioner och vissa typer av cancer än befolkningen i stort. Därtill har de en högre förekomst av benskörhet, med en ökad risk för frakturer och smärtproblematik som sällan uppmärksammas eller behandlas. Risken för förtida död är 2-3,5 gånger högre hos personer med schizofreni än normalbefolkningen och den förväntade levnadsåldern är cirka 15 år lägre. Kroppslig samsjuklighet kan orsakas av primära effekter av grundsjukdomen (förändrad immunologi, metabolism, psykofysiologi) och av indirekta effekter av sjukdomen exempelvis levnadsvanor, medicinering, bristande självomsorg, nedsatt kommunikationsförmåga, underdiagnostik, utebliven vård och sämre socioekonomiska förhållanden etc. Allvarlig somatisk sjukdom upptäcks ibland sent i förloppet och ibland riskerar patienten att inte få adekvat behandling, bland annat på grund av brister i kommunikation och följsamhet. Samtidig förekomst av flera psykiatriska sjukdomar, såsom missbruk, ångest och depression, kan ytterligare påverka sjukdomsbilden och förmågan att söka hjälp. Vi ser i avvikelsesystemet inom vår verksamhet att patienter inom psykiatrin inte alltid bedöms på samma villkor som patienter utan en psykiatrisk problematik. Inom både somatisk och psykiatrisk vård missas somatiska symtom och bedöms istället som psykiatriska, vilket orsakar onödigt lidande och men. En ökad samverkan mellan dessa aktörer kan med stor sannolikhet ge fördelar för både vårdtagare och vårdgivare. Försöket med att införa psykiatriambulanser är ett exempel på samverkan. Hälsosamtalen är viktiga för att kunna arbeta preventivt med fysisk hälsa och levnadsvanor, men också för att få ett helhetsperspektiv över patientens totala hälsa och livssituation. Vid granskning av statistik över registrerade hälsosamtal visas att det skiljer sig åt mellan verksamhetsområdena hur många samtal som genomförs och vilken yrkeskategori som håller dem. Det visar på att vi inte erbjuder jämlik vård inom detta område. Medarbetarna som svarat på enkäten efterlyser tydliga riktlinjer, utbildning och information vilket bekräftar att behov finns av att tydliggöra uppdraget. För att förbättra resultatet i efterlevnad av vårdprogram Levnadsvanor, behövs det ett tydligt mål som kommuniceras ut till verksamheterna. En ökad tydlighet i ansvarsfördelningen mellan aktörer, kommer troligtvis också öka möjligheten att påverka i positiv riktning. I denna första fas i ett förbättringsarbete, ser vi behovet av en ökad samverkan mellan kunskapscentrum och ledning inom psykiatrin. De olika verksamhetsområdena har 37
verksamhetsutvecklare som kan vara ett stöd i implementeringen och bidra med verktyg till systematiskt förbättringsarbete. Här kan t.ex. SKLs modell av Nolans förbättringshjul nämnas. 38
7. Bilagor Bilaga 1. Svarande mottagningar och avdelningar 39
Bilaga 2. Mejlutskick av frågeformulär 40
Bilaga 3. Frågeformulär 41
42
43
44
45
46
47
48
49