Rapport från auditgruppen för Design och Konsthantverk

Rapport från auditgruppen för Design och Konsthantverk 2011-11-28 Inledning BLUE11 tillkom genom en önskan från ledningen vid universitetet att få bättre översikt över utbildningsutbudet (liksom RED10 när det gäller forskning). Ambitionen var också att universitetet själva skulle utvärdera programmen. Verktyget för översynen förändrades genom dialoger och den slutliga versionen beslutades av rektor 2011-01-10. BLUE11 består av teman och delteman som varje program ska använda för att utforma en programrapport. Samma indikatorer används över hela universitetet. Programrapporten ska sedan genomgå en extern audit och en auditrapport ska tas fram för varje program. Slutligen ska varje fakultet göra en bedömning över det samlade utbildningsutbudet och peka på styrkor, problemområden och nödvändiga utvecklingsområden. Konstnärliga fakultetsnämnden fastställde efter beredning via ledningsgruppen auditgruppernas sammansättning och arbetsprocess. En audit kan utföras på flera olika sätt och det finns ingen modell som är optimal men konstnärliga fakulteten hade en hög ambition med stort fokus på extern bedömning. Därmed ingick både nationella och internationella experter, avnämare och kollegor från andra ämnesområden (en från konstnärliga fältet och en akademiker från annat område). Gruppens medlemmar fastställdes av fakultetsnämnden på förslag från berörda institutioner. Under oktober och november träffades grupperna vid fyra tillfällen via webbkonferens och rapporterna togs fram via epost och google.docs. Auditgruppen för Design/konsthantverk bestod av följande personer. Henriette Koblanck har varit gruppens ordförande. Kategori Namn Institution Roll Avnämare Karin Lundh Källemo VMD Ämnesexpert, Henriette Koblanck Linnéuniversitetet Dekan, professor nationell Ämnesexpert, Yrjö Sotamaa Aaltouniversitetet Professor nordisk Helsingfors Interna fakulteten Anders Köllerström Högskolan för scen och Utbildningsledare musik Interna GU Mette Sandoff Handelshögskolan Vicedekan Student NN 1 konstkåren Ulf Dalnäs, utbildningsledare vid Konstnärliga fakultetskansliet, har varit fakultetens kontaktperson och givit visst administrativt stöd men inte deltagit i auditgruppens granskning. Följande program har granskats: Konstnärligt kandidatprogram i design, 180 hp Konstnärligt kandidatprogram i Järn&Stål/offentlig gestaltning, 180 hp Konstnärligt kandidatprogram i Möbeldesign inriktning trä, 180 hp Konstnärligt kandidatprogram i Textil Kläder Formgivning, 180 hp Design Masterprogran, individuell specialisering, 120 hp Child Culture Design, 120 hp Business & Design, 120 hp Konstnärligt masterprogram i tillämpad konst och formgivning, 120 hp 1 Konstkåren lyckades inte anlita någon student till denna auditgrupp 1

Nedan följer auditgruppens rapport Innehållsförteckning GENERELLA SYNPUNKTER 2 KONSTNÄRLIG KANDIDATEXAMEN I DESIGN, HDK 4 INLEDNING 4 STYRKOR 4 SVAGHETER 5 KANDIDATEXAMEN, STENEBY 5 INLEDNING 5 STYRKOR 6 SVAGHETER 6 SAMMANFATTNING, KANDIDATPROGRAMMEN 7 MASTERPROGRAMMEN, HDK 7 MASTERPROGRAM, STENEBY 8 SAMMANFATTNING, MASTERPROGRAMMEN 8 SAMMANFATTNING OCH REKOMMENDATION FÖR KANDIDAT- OCH MASTERPROGRAMMEN 8 Generella synpunkter Rapporterna är bra och relevanta och ger ett bra underlag för bedömningen. Vid genomläsningen av underlaget finner gruppen att processen för hur lärandemål tas fram, hur de examineras och utvärderas är tydlig och begriplig. De kännetecknas av god struktur och ordning. Likaså är strukturen för kursutvärderingar, kursråd, seminarier kring pedagogik och individuella samtal med studenten väl utvecklad. Vad som saknas är tydliga och kommunicerbara kriterier som används vid bedömningen av projektarbetena. Programmen upplevs otydliga i sitt upplägg och oklara därför har vi inledningsvis ställt oss två frågor: 1. har de befintliga programmen rätt kvalitet? (vårt uppdrag) 2. har de befintliga programmen relevans i termer av behov och möjligheter på marknaden? Den första frågan diskuteras oftare än den andra som är tydligt orienterad mot omvärldens behov och möjligheter och är framtidsinriktad. Kvalitet kan inte endast relatera till ett givet format utan måste sättas i ett vidare sammanhang. 2

Design har breddats från avgränsad praktik inom ramen för traditionell industriell produktutveckling till att även omfatta system, tjänster och miljöer. Människors vardag har förändrats beroende av bland annat ny teknik, klimatpåverkan och en åldrande befolkning vilket innebär helt nya förutsättningar för vad design kan bidra med. Men det innebär också en förändrad yrkesroll. Det innebär att den förändrade situationen för design inte kan mötas med traditionella färdighetskunskaper. Under rubriken Lärarkompetens i HDK:s självvärdering står det på ett ställe Då design är i huvudsakligen ett praktiskt ämne är nivån på de praktiker som används inom utbildningen hög. Ordvalet pekar på att man tydligt delar upp ämnet i färdighetskunskaper och teoretiska kunskaper istället för att tala om en komplex helhet. Litteraturlistorna stärker också denna bild då den övervägande delen är litteratur om design. Litteraturen för design, teori och metodik upplevs som inaktuell. Samtida litteratur i designteori och metodik saknas. Detta gäller huvudsakligen kandidatprogrammen. En svaghet, som vi ser det, är en otydlighet kring relationen mellan design och fri konst. Det är två skilda verksamheter med olika utgångspunkter och förutsättningar. Perspektiv och ansats måste bli tydligare. Här pekar vi på vad vi uppfattar som två helt olika kunskapande processer som generellt gäller design- och konstutbildningar 1. utbilda kreativa individualister, som utvecklar och fördjupar det personliga konstnärliga uttrycket 2. utbilda professionella designer som kan hantera komplexa frågeställningar och processer för innovativa och möjliga lösningar På program som är baserade på en personlig utveckling av det konstnärliga uttrycket handlar det om att ge stöd för att hitta ett eget förhållningssätt till sin konstnärlighet och det individuella kunskapande. På program som är baserad på att utbilda professionella designers finns en uttalad och tydlig vision om vilka kunskaper som behövs. Utbildningens utformning bygger på kunskaper och analys av behov och möjligheter som finns på marknaden och en tydlig uppfattning om vilka behov och frågeställningar en professionell designer skall kunna hantera. Båda kandidatprogrammen upplevs ha fokus på produkt och produktion snarare än fokus på människan, hennes behov, upplevelser och önskningar. Det bidrar till känslan av att man inte är riktigt orienterad i den samtida internationella designdiskursen och inte heller landar i den tydliga profil som nordisk design har internationellt. Med utgångspunkt från det som beskrivits ovan upplever vi att det finns en osäkerhet på vilket ben man valt att stå på. Det gäller båda kandidatprogrammen och är en central fråga som måste besvaras. Vilket val man än gör kommer det att påverka programmen radikalt och kräver en bearbetning och utveckling av dem. Därtill måste man också beakta utbildningarnas användbarhet ur ett internationellt perspektiv. Det finns även en stor otydlighet mellan hur de två kandidatprogram särskiljer sig ifrån varandra. Båda skriver att de ger utbildningar inom design men med olika ansatser. Skillnaden mellan de två kandidatprogrammen borde vara betydligt tydligare. 3

Såväl kandidat som masterprogrammen beskrivs vara både forskningsinriktade och internationella. Det finns dock ingen redovisning av en tydlig sammanhållen forskningsmiljö eller forskningsplattform. Internationellt är institutionerna i liten utsträckning synliga med egna bidrag på designforskningskonferenser. Men man har internationella gästlärare och på det personliga planet har några lärare internationella forskningskontakter och föreläser på andra lärosäten utan för Sverige. Det finns en tydlig koppling mellan den forskning som bedrivs och programmen. Samverkan med både företag, organisationer och myndigheter sker under hela utbildningstiden både på kandidat - och masternivå. Det innebär att studenterna får goda möjligheter att få en inblick i och en förståelse för vad yrkesrollen innebär. En fråga som har lyfts i gruppen är hur design samverkar med andra ämnen och program inom Göteborgs universitet och Chalmers. Det går inte att hitta några tydliga spår i utbildningsplanen eller kursplaner att ett sådant samarbete sker. Ett sådant samarbete skulle med all säkerhet stärka designprogrammen. Konstnärlig kandidatexamen i design, HDK Inledning Kandidatprogrammet på HDK är relativt nytt, 2001, i sin utformning med en bred ansats inom design. Förändring var förmodligen ett resultat av Bolognaprocessen som öppnade upp för nya tankar kring hur program med två tydliga nivåer kunde utvecklas i förhållande till varandra. Den synliggjorde också att frågor om forskningsanknytningen är viktiga även för ämnen som vilar på konstnärliggrund och vilka konsekvenser det skulle innebära. Samtidigt utvecklades nya designutbildningar i Sverige men även internationellt som bröt mot den traditionella fackindelningen. Baserat på vad vi i auditgruppen tagit del av är vår bedömning att det inte har varit en enkel resa. Under rubriken "Generella synpunkter" finns två huvudfrågor: programmets relevans i relationen mellan design och fri konst och ämnesperspektivet som bör besvaras av ansvarig på olika nivåer inom Konstnärliga fakulteten. Styrkor Programmet har god ordning och väl genomförd struktur för hur lärandemål tas fram, examineras och utvärderas. Dock finns inga tydliga kriterier för bedömningen av projektarbeten. Väl utvecklad process och struktur för kursutvärderingar, kursråd, seminarier kring pedagogik, didaktik och individuella samtal med studenter. Utbildningen har forskningsanknytning och finansierar egen forskning i tjänst dock nämns inget hur väl man uppfyller universitetets mål med kompletta miljöer. God internationell koppling via lärarna, internationella gästlärare och studenternas möjlighet att vara på utbyte. 4

God kontakt med näringen/marknaden dels via yrkesverksamma lärare, dels via externa examinatorer. Svagheter I underlaget står det att programmet har en bred profil vilket innebär att studenterna har insikt och viss baskunskap inom ett större designfält efter avslutad utbildning. Vi uppfattar att, efter genomgång av litteraturlistor och kursplaner, att just bredden är en svaghet då baskunskaperna inom designmetodik och designteori är otydliga. Bredden sker förmodligen på bekostnad av djupet. I utbildningsplanen står det i inledningen till årskurs ett "insikt i den kreativa designprocessen". Det finns inte en designprocess, det finns många. Det här är en spegelbild av brist på samtida litteratur inom designmetodik och designteori och förmodligen också undervisning. Det framgår vidare att det finns en tänkt progression men samtidigt saknas en tydlig bas med utgångspunkt i design. Utbildningen uppfattas vara mer på en tillämpad nivå och att träna traditionella färdighetskunskaper och en avgränsad praktik än att landa i ett djupare kunskapande om komplext sammanhang, system, tjänster och miljöer. Begreppen "användare och "behov" saknas helt. Istället används begreppet "målgrupp" inom flera kurser. Begreppet målgrupp kommer bland annat från marknadsföringsämnet och är inte ett begrepp som används inom design. Själva designarbetet relaterar till användare och användning. Naturligtvis skall studenten ha kunskap om och förstå processer och begrepp när det avser produktion, marknad och samverkan med andra kompetenser och hur dessa påverkar ett uppdrag och designerns roll. Det finns frågetecken vad "Individuell specialisering" 2 innebär. Det handlar om på vilket avgörande sätt den skiljer sig från andra designutbildningar. Det handlar också om hur studenterna kan orientera sig i programmet och om de egna projekten har tillräcklig hög komplexitet och möjliggör en progression under studietiden. Till det kommer också en fråga om lärarkåren kan svara upp mot alla tänkbara tillämpningar av design. Här är möte med externa kompetenta yrkesverksamma en viktig resurs men inspel också inifrån akademin. Kandidatexamen, Steneby Inledning Steneby har under 2010 genomgått en organisatorisk förändring som innebar att verksamheten vid Steneby blev en egen institution, Institutionen för Konsthantverk och Design. Verksamheten på Steneby omfattar tre program, inriktning Järn&Stål gestaltning i det offentliga rummet, Möbeldesign inriktning trä och Textil - Kläder - Formgivning. 2 alltså programmets struktur där studenternas profil snarare än industridesign, grafisk design etc står i fokus 5

Verksamheten på Steneby är liten och omfattar totalt 65-80 studenter. Strukturen är upplagd med en bas första året, andra året vidgat perspektiv och tredje året fördjupning. I de generella synpunkterna finns två huvudfrågor: programmens relevans i relationen mellan design, hantverk, fri konst och ämnesperspektiv, Gestaltning i det offentliga rummet, Textil och Möbeldesign som bör besvaras. Styrkor I värderingen framgår det tydligt en insikt om var man befinner sig och kan artikulera sina styrkor och svagheter. Kollegiet har en god förståelse hur dessa kommer att påverkan arbetet med utvecklingen av utbildnings- och kursplaner. Väl utvecklad process och struktur för kursutvärderingar, kursråd, seminarier kring pedagogik, didaktik, reflektion och individuella samtal med studenter. Lärarkollegiet uttalar en tydlig ansats till att forskning även skall bli en del av verksamheten. Här söker man sig uttalat till den möjlighet som den konstnärliga fakulteten innebär. Att vara en del av ett större kollegium. Styrka i programmen är hantverkskunnandet och materialkännedom. Verksamheten har, trots sin litenhet, internationella studenter, internationella gästlärare och en adjungerad professor i skulptur. Därtill driver man en verksamhet med "Artist in Residence" som ger många möjligheter för profilering internationellt. Stenebys natursköna läge är en tillgång som har ett möjligt värde internationellt om man kan utveckla bra argument och lyfta fram det. Samarbetet mellan Stiftelsen Steneby och Göteborgs universitet ökar möjligheten till ett större kollegium på plats och kan leda till en stabilare verksamhet, vara ekonomiskt fördelaktigt och mindre sårbart. I ett av de mål som skall uppfyllas i utbildningsplanen lyfter Steneby fram behovet att vara i dialog med omvärlden och se förändringar som sker utanför den egna verksamheten. Svagheter Den otydlighet som finns mellan vad design, hantverk och fri konst är i förhållande till varandra måste redas ut. Eftersom både Steneby och HDK erbjuder program med designinriktning uppstår en otydlighet om skillnader och likheter mellan programmen och vad man avser begreppet design. Det är också oklart på vilket sätt Stenebys utbildningar skiljer sig från de utbildningar som finns på HDK med inriktning konsthantverk (som dock inte ingår i auditgruppens värdering). Vid genomgången av kursplaner och litteraturlistor så uppstår frågan om samtida litteratur "för" konstnärliga processer och metoder. Däremot återfinns bra litteratur "om" konstnärliga processer etc. Nivåerna mellan olika delar av litteraturen är dock uppenbar från skissteknik till postmoderna filosofer. Hur detta omsätts i utbildningen framgår inte tydligt. 6

Det är viktigt att tydliggöra utifrån vilket ansats man genomför en kurs. Talar man om ämnets kärnkunskaper, färdigheter eller talar man om design som en komponent i ett komplex sammanhang? Ett exempel är kursen "Visuell gestaltning och kommunikation" som står på två ben enligt titel men som tränar skissmetodik, dataprogram, modellteckning, färg/färgsystem och rumslighet/3d. Här saknas en teoretisk plattform inom kommunikation och visuell kommunikation. Under utbildningstiden läser studenterna 15 hp "Teori och designhistoria." Det framgår inte vad kurserna innebär och hur de relaterar till teori i konstnärliga processer och metoder. Det kan ses som att man särskiljer teori och praktik och inte arbetar med en helhetssyn i vilken båda ansatserna finns. Det kan också kopplas till frågor om studenternas förmåga att via reflektion skapa ny och fördjupad kunskap om de saknar ett teoretiskt perspektiv. Utbildningens användbarhet skulle troligen stärkas genom utveckling av programinnehållet. Det konstateras att studenterna generellt har svårt att etablera sig men inte hur man arbetar med utmaningen. Sammanfattning, kandidatprogrammen HDK genomgick en förändring som genomfördes 2001 och Steneby 2010. 2012 kommer de två institutionerna att slås samman igen. Det framgår tydligt av underlaget att man fortfarande är i en förändringsprocess mot en större tydlighet mellan de två kandidatprogrammen. Auditgruppen föreslår att den fortsatta utvecklingsprocessen tar sin ansats i ett arbete med att reda ut otydligheten mellan design och fri konst, mellan design, hantverk och fri konst och att se om de befintliga programmen har relevans i termer av behov och möjligheter på marknaden. Begreppet marknad skall här läsas brett, dels som arbetsmarknad, dels som mänskliga, samhälleliga och företagsrelaterade behov. Utifrån det arbetet lägga fast en tydlig inriktning och gå igenom vad det leder till för förändringar av programmen, relationen emellan dem och till nationella och internationella konkurrerande utbildningar. Masterprogrammen, HDK Efter förändringen 2001 har HDK utvecklat tre masterprogram, Design individuell specialisering, Child Culture Design och Business & Design. När det gäller Design individuell specialisering har auditgruppen samma kritik som framförts på kandidatnivå. Programmet är för brett för att kunna säkerställa en tydlig progression. Det andra masteråret skall även kunna ses som forskningsförberedande i enlighet med Bolognaprocessen. I utbildningsplanen står det under punkt fyra Huvudfokus i utbildningen är att fördjupa den egna gestaltningsförmågan och att gå på djupet i utforskandet av hur gestaltning skapar mening. Det är en tydlig semiotisk ansats. Om en utbildning är forskningsförberedande bör de tydligt framgå vilken ansats(-er) och förhållningssätt som ligger till grund för programmet. 7

Programmen Child Culture Design och Business & Design har tydliga profiler och är avgränsade vilket innebär att en trovärdig progression kan ske under de två masteråren. Båda programmen är relativt nya och är därför inte helt klara vilket man också är medveten om. Även dessa två program bör granskas med avseende på vilken ansats och förhållningssätt man har. Ett större och djupare samarbete med andra ämnesområden skulle ytterligare stärka de två programmen, till exempel kopplingen till pedagogik. När det gäller Business & Design så borde en koppling mellan ämnena tydliggöras. Masterprogram, Steneby När det gäller Masterprogam i tillämpad konst och formgivning vid Steneby så återkommer samma kritik som framförts på kandidatnivå, det vill säga frågan om vilket ben man vill stå på. Masterprogrammet har tre inriktningar som tydliga och innebär en fördjupning. Här framgår dock inte på vilket sätt utbildningen är forskningsförberedande förutom 15 hp Teori och historia. Hur dessa två ämnen är viktade mot varandra framgår inte i underlaget. Det finns även ett frågetecken på antalet inriktningar i programmet. Borde det vara färre? Sammanfattning, Masterprogrammen För programmet Design, individuell specialisering har auditgruppen ett stort frågetecken då det är oklart vilken relevans programmet äger i förhållande till behov och möjligheter på arbetsmarknaden. Det framstår mer som en uppfattning om att studenter från kandidatnivå måste ha möjligheten att fortsätta sina studier på masternivå på sitt lärosäte. Genom Bolognaprocessen och den ökade möjligheten att fortsätta vid något annat lärosäte är det ingen självklarhet längre. Lärarstaben på grund- och avancerad nivå är i stort sett den samma. Det kan vara en svaghet även om man har gästlärare från andra ämnesområden och externt. Programmen Child Culture Design och Business & Design är tydliga i sin avgränsning. vilket gör det lätt att kommunicera dem till omvärlden. De har dessutom stora möjligheter att utvecklas vidare genom samarbete inom Göteborgs universitet. Programmen har också en tydlig anknytning till forskning men här får inte forskningen inom huvudämnet design tappas bort. När det gäller administration etc. är det god ordning och reda vilket är en styrka som ger goda möjligheter till framtida utveckling. Sammanfattning och rekommendation för kandidat- och masterprogrammen Vi har inte diskuterat frågan om rätt kvalitet isolerat utan satt vårt uppdrag i ett större sammanhang. 8

Vi har därför i våra samtal ansett att det har varit viktigt att diskutera, belysa och reflektera över vad som externt kommer att påverka alla universitet och högskolor i framtiden i Sverige och Europa. - ett minskat antal unga - förändrat system för medelsfördelning, kontroll av kvalitet - nya alternativa yrkesutbildningar, införandet av Yrkeshögskolorna - professionsutbildningar inom universitet och högskolor, ökade krav på forskningsanknytning - internationaliseringen, ökad rörlighet - ökad konkurrens, så väl om studenter som om lärare och fler utbildningsalternativ - relevanta kunskaper och färdigheter för marknadens behov och möjligheter - förändringar internationellt av ämnet design som till exempel, processer för social förändring, de digitala verktygens betydelse och utvecklingen av avancerade material Vi har också diskuterat designämnets förändring från en avgränsad praktik inom ramen för industriell produktutveckling till att även omfatta system, tjänster och miljöer. Det innebär en förändrad yrkesroll, från den enskilda aktören till en av aktörerna i komplexa sammanhang. Vi har grundligt gått igenom allt underlag och funnit ett behov för institutionerna/fakulteten att ta ett kliv tillbaka och på djupet skärskåda följande frågor: 1) 2) a) har de befintliga programmen rätt kvalitet? (vårt uppdrag) b) har de befintliga programmen relevans i termer av behov och möjligheter på marknaden? a) avser man att utbilda kreativa individualister, som skall utveckla och fördjupa det personliga konstnärliga uttrycket? c) avser man att utbilda professionella designers som kan hantera komplexa frågeställningar och processer för innovativa och möjliga lösningar? Det är en stor utmaning men det är vår mening att institutionerna måste reda ut dessa huvudfrågor för att kunna vidareutvecklas och bli långsiktigt konkurrenskraftiga. Det innebär också att något bör tas bort. En annan fråga som man behöver diskutera är hur man ser på kopplingen mellan praktik och teori. I underlaget saknas helt resonemang om den praktikbaserade kunskapsprocessen. Vi föreslår även att institutionerna arbetar tydligare med vad internationaliseringen (se ovan) innebär och hur den kopplas till ämnet, programmen och forskningen. Vi föreslår, utifrån det underlag vi har haft och våra diskussioner, att institutionerna/fakulteten satsar på endast tydligt profilerade masterutbildningar. Masterutbildningar som kan svara upp mot den yrkesroll och profession som marknaden har behov av. Institutionen har goda förutsättningar att i samarbete med andra ämnesområden att ytterligare stärka de profilerade masterutbildningarna och att eventuellt utveckla fler tydligt profilerade masterutbildningar. 9

Henriette Koblanck Professor, dekan, Linnéuniversitetet Ordförande Karin Lundh, VMD Källemo Yrjö Sotamaa, professor, Aalto universitetet Anders Köllerström Utbildningsledare Högskolan för scen och musik, Konstnärliga fakulteten Mette Sandorff Vicedekan Handelshögskolan vid Göteborgs universitet 10