Kärlek, närhet och accepterande är något av det mest fantastiska en hund kan ge oss. Vi behöver inte fler metoder eller fler experter som talar om hur vi bäst uppfostrar våra hundar. Det vi behöver är ökad självkännedom och medvetenhet om varför vi vill leva med hundar. Bara det kan leda till en djup och genuin relation med vår hund och dessutom lära oss mycket om oss själva. Många av oss behöver också stärka och lita mer till vår egen känsla och förmåga. Om vi lämnar vår roll som hundägare och ledare kan vi även få uppleva en helt annan samhörighetskänsla. Min uppfattning är att det är en sådan utveckling som måste till för en riktigt empatisk och ärlig omsorg om våra hundar. Text: Kerstin Malm Foto: Elisabet Malm Att ha hund eller att leva med en hund är två sätt att uttrycka sig som kan visa på olika synsätt. Ofta är vi säkert ganska omedvetna när vi säger på det klassiska sättet att skaffa hund eller att träna hund men det är tankeväckande när vi tittar närmare på det. Tema: Leva med hund? eller ha hund? Om vi säger så ger vi uttryck åt att det är en form av ting eller objekt som vi köper för vår egen skull. Vi säger också ofta hund utan att säga en framför och det är lätt att komma på sig med att säga hunden om sin egen hund istället för att säga namnet. Det är inget konstigt, men förmedlar en känsla av att vi avpersonifierar hunden. Den blir till en sak som vi kan göra som vi vill med, inte en levande varelse med sina behov, känslor och egen vilja. Det mest intressanta är kanske när människor medvetet väljer att säga leva med och alltid säger namnet på sin hund. Denna inställning har kommit mer på senare år, liksom diskussioner om vi inte hellre borde se oss som vårdnadshavare till en hund istället för ägare. Det betonar både att det handlar om en levande varelse och att vi kanske inte har de rättigheter som alltid självklart har förknippats med att vara ägare. Som ägare bestämmer vi enväldigt över hundens liv och död. Det innebär att vi i stort kan behandla den som vi vill, eller anser oss vara tvungna till, utan större Om Kerstin Malm Kerstin doktorerade på hundars beteende 1996 och har de senaste 13 åren arbetat i eget företag med utbildning och att skriva böcker. Relationen mellan människan och hunden utifrån människans behov och beteende är Kerstins specialintresse. Det har lett till studier i psykologi och en 2-årig utbildning till samtalscoach i psykosyntes. För den som vill läsa mer http://kmalm. se/ samt K.Malm på Facebook insyn. I begreppet vårdnadshavare ligger en tydligare skyldighet att ta hand om hunden på ett, för hunden, helt tillfredsställande sätt. Vi borde då också kunna bli av med rättigheten att få ta hand om hunden om vi inte uppfyller de krav som är förknippade med det. För hundens skull och vårt eget bästa Är det då bara viktigt för hundens välbefinnande hur vi ser på den och behandlar den? Jag menar att det är lika viktigt för oss själva och våra möjligheter att utvecklas och fungera som empatiska varelser. Många människor vill idag leva med en eller flera hundar, trots att vi har mindre tid och är mer stressade än någonsin. Behoven är alltså djupt liggande och minst lika stora som de var för femtio eller hundra år sedan. Men vilka behov är det frågan om? Det kan vara lämpligt att dela in be- 8
närvaro i stunden. Lugn & tillit umgänge utan ord MÖJLIGHETER hunden kan ge: en ömsesidig kärleksfull relation bättre empatisk & emotionell förmåga VILKEN RELATION SKAPAR JAG g bättre självinsikt & självkänsla en ömsesidig respektfull relation hoven i mer medvetna, som vi ofta nämner, och mer omedvetna som kan vara svårare att tala om. För de flesta är det en kombination av olika behov som ligger bakom en önskan om ett liv med en hund. Många säger att de vill ha en hund för motionen, sällskapet, för att det är roligt att träna och tävla eller för att det ger dem kontakt med andra människor. Det är inte heller ovanligt att vi önskar utnyttja det en hund kan ge oss i form av kärlek och uppmärksamhet eller beskydd och säkerhet. Att med kärlek få ta hand om en hund och ge den allt den behöver, kan också vara ett tydligt behov. Men frågan är hur många som är medvetna om hur djupt liggande behov som kan finnas bakom vår önskan att leva med hundar. I rutor runt om på dessa sidor finns sex exempel på hur livet kan se ut för människor och hundar när de lever tillsammans. Exemplen är tydliga och tillrättalagda för att visa hur påverkan från barndomen kan avgöra vilken sorts uppnå prestige ersätta annan social kontakt FAROR hunden kan bli ett föremål för att: utöva kontroll & makt tillgodose ett behov av kärlek användas som ett redskap mot andra förstärka och få utlopp för aggressivitet Omedvetet skapar vi en viss relation till vår hund. Relationen kan ge oss möjligheter att mogna som människor eller innebära faror för vår personliga utveckling. relation vi får till våra hundar när vi är vuxna. Ofta är påverkan mer subtil och den kan ge annorlunda effekter än i exemplen. Jag tror att de flesta som är verksamma i hundvärlden förstår tankegångarna och också känner igen drag hos personer de träffat och i vissa delar kanske också hos sig själva. Hundens totala kärlek och bekräftelse En bra start i livet innebär att vi som barn har blivit sedda, villkorslöst älskade och respekterade för dem vi är. Det är kanske nästan mer regel än undantag att vi har brister i vår tidiga uppväxt, till exempel att vi blivit mer uppmärksammade för det vi presterat än för den vi är. Många vuxna visar också mer eller mindre tecken på att dessa behov inte blivit så väl tillgodosedda. Det är välkänt att svåra upplevelser under barndomen kan ge allvarliga problem med anknytning och trygghet. Men det behöver inte vara så påtagliga missförhållanden, utan Fast i sin separationsångest Lisa bor ensam med sina två hundar och funderar på att skaffa en till. Svårigheten är att en av hundarna inte går att lämna, vilket redan gör livet krångligt. Lisa är frånskild och känner att hon inte orkar med fler separationer. Sina hundar kan hon lita på, de finns alltid och visar henne den kärlek hon så väl behöver. Hennes största ångest är att någon av hundarna ska bli sjuk och dö. Men genom att alltid ha flera hundar i olika åldrar, minskar hon risken för att hon ska bli ensam om det skulle hända. Med bara en hund upplever hon situationen otrygg. Lisas barndom kännetecknas av otrygghet och bristande anknytning i relationen med föräldrarna. Ofta fick hon kärlek bara när hennes föräldrar mådde bra och orkade med. I tonåren dog hennes far och strax efter fick hon en hund. Hunden blev hennes trygghet i livet och hon levde med ständig ångest för att hon skulle mista den. Svårigheter med separationer och ångest har sedan följt henne hela livet, liksom ett starkt behov av att ha kontroll på sin tillvaro. g TEMA: Leva med hund forskningen har visat att en till synes god uppväxt ändå kan sakna det som barnet behöver. Om föräldrar till exempel är känslomässigt blockerade eller mentalt frånvarande av stress eller egna psykiska besvär, kan det påverka barnet på ett bestående sätt. Barn som saknar kärlek och bekräftelse från sina föräldrar söker en ersättning för det. Här kan hundar (och andra djur) fylla ett enormt behov hos barnen och bli deras trygghet i tillvaron. Forskare har också visat att barn med en mor som inte är så närvarande blir särskilt starkt känslomässigt bundna vid familjens hund. Men det behöver inte vara så stora problem under uppväxten, våra behov av att bli villkorslöst älskade och uppmärksammade tillgodoses ofta bättre av ett djur än av en människa. En hund är alltid mentalt närvarande och finns till hands då ingen annan finns, har tid eller förstår oss. Det ligger ofta en fantastisk trygghet i en nära relation till en hund för ett barn som då alltid har någon att vända sig till. Barnet upplever på så sätt mindre ensamhet, rädsla och oro. Vad en hund känner och tänker är svårt för oss att veta. När vi blir mer närvarande och empatiska kan vi få ett bättre svar. Starka känslor hos hundmänniskor För barnet är det fantastiskt bra att hunden finns där, ibland räddningen för att orka igenom en svår uppväxt. Många barn känner sig säkert också mer respekterade och rättvist behandlade av en hund än av en ofta ganska orättvis och kuvande vuxenvärld. Så långt är allt väl, men det som inte är bra är att vi som vuxna lätt fastnar i mönster och beteenden som bottnar i dåligt tillfredsställda behov från vår barndom. Vi kan därför behöva arbeta med detta senare i vårt liv då det kan dölja starka känslor. Det är inte heller ovanligt att hundmänniskor är mycket känslomässiga och till exempel har svårt att diskutera olika frågor lugnt och sansat. Det verkar röra upp något mycket djupt inom oss att bli ifrågasatta, att inte ha rätt, att kunna 9
TEMA: Leva med hund Prestation genom sin hund som livsmål Per lever tillsammans med sin fru och de har två tonårsbarn. Det finns tre hundar i familjen och Per tränar och tävlar med de två yngre. Den äldsta hunden är sex år och pensionerad, vilket gör den skällig och jobbig tycker familjen. Flera kvällar i veckan och i stort sett varje helg ägnar Per åt sitt hundintresse. Han har stora krav på sig själv (och sina hundar) att alltid prestera och göra sitt bästa. Hans självhävdelsebehov och hans ibland ganska aggressiva sätt, gör att många upplever honom som svår att umgås med. Pers barndom kännetecknades av konkurrens mellan de tre syskonen i familjen. Den som gjorde bra ifrån sig fick beröm och nämndes som ett gott exempel för de andra syskonen. Den som inte presterade bra kunde istället bli hånad och få skämmas. acceptera att andra ser annorlunda på saken. Detta kan gälla oss alla som på olika sätt har dragits till ett liv med hundar. Hundinstruktörer, hundpsykologer, egna företagare inom hundsektorn, utställare och bruksfolk, forskare och den vanlige hundägaren alla kan ha stor nytta av att fundera över vad de verkliga skälen till vårt intresse är. För den som ska utbilda andra eller på annat sätt arbeta med hundägare, är det extra angeläget att känna sig själv och sina bevekelsegrunder. Det är också nödvändigt om vi ska arbeta för bättre välbefinnande för hundar. I de okonstlade och egoistiska behoven vi har av våra hundar kan vi finna intressanta sanningar om oss själva. Om du vill arbeta med din personliga utveckling är det därför lämpligt att utgå från relationen mellan dig och din hund. Insikt om våra delpersonligheter hjälper oss Vi kan arbeta med vår personliga utveckling på många sätt som gör att relationen till vår hund kan förbättras. Om vi lägger tid på att komma ned i varv och träna på att vara närvarande i stunden är bara det värdefullt. Det kan vi göra på många sätt, som ofta är högst personligt för var och en. En del vill sitta ned och slappna av och kanske lyssna på musik, andra vill ta en lugn kravlös promenad och några tycker om mindfulness eller yoga. Om vi kan lära oss att slappna av tillsammans med vår hund och lyssna in hundens känslor, är det en särskilt utvecklande väg. För egen del har jag funnit metoder som jag upplever som effektiva i arbetet med mig själv. Psykosyntesen är en praktiskt inriktad psykologi som använder olika övningar och verktyg för att hjälpa människor att förstå sig själva bättre. Den ser också människan som en helhet, där kropp och själ, tankar och känslor samverkar. Begreppet delpersonligheter kommer från psykosyntesen och innebär att vi alla i olika sammanhang visar en rad olika delar av vår personlighet. Ibland kan vi till exempel bli omhändertagande, för att i en annan situation bli osäkra på oss själva och i en tredje bli arbetsnarkomaner. För den som är uppmärksam på människor i sin närhet är idén om delpersonligheter uppenbar. Med vissa människor är det mer tydligt att de växlar i sitt beteende, kroppsspråk och röst Att sakna meningen i tillvaron Klas är gift, men hans fru är ofta bortrest längre perioder i sitt arbete. De har ett barn och en hund, som det mestadels är Klas som tar hand om. Klas har lätt för att bli håglös och apatisk när han upplever att han inte räcker till. Han försöker få ihop sin dag med arbete, hundrastningar, hämtning från fritids och att laga mat och sköta hemmet. När han känner sig misslyckad tar han till att dricka alkohol. Han pendlar då mellan att tycka synd om sig själv och att bli arg, både på sig själv och på barnet och hunden när de stör honom. Hunden är inte helt rumsren, trots att den är flera år gammal. Klas uppväxt påverkades mycket av att hans far var alkoholiserad. Han upplevde ofta en stark känsla av hjälplöshet och att vara utlämnad åt sina föräldrar. Han försökte alltid ställa upp och skydda sina föräldrar, men fick sällan något tack eller uppskattning för det. Kärlek, omvårdnad & uppskattning Motion, naturintresse & nyfikenhet Inlärning, fysisk aktivitet & samarbete Samvaro, sällskap & trygghet Sociala kontakter med andra människor Vi kan ha många skäl till varför vi vill leva med hundar. Det finns mer medvetna (till vänster i figuren) och det finns mer omedvetna och djupgående (till höger i figuren). Status, prestation & prestige Makt, bestämmande & dåligt självförtroende Rädsla, hunden som försvar Kräva kärlek hindra hundens andra relationer Självhävdelse, hunden som attribut beroende på situation. Eftersom delpersonligheterna utgår från våra känslor, behöver de inte alltid synas, som om man i en situation till exempel blir avundsjuk, arg eller självkritisk. Men det påverkar oss mycket i hur vi tänker, känner och fungerar i vår vardag. Vi kan fastna i delpersonligheter som gör att vi mår dåligt och ibland är det tydligt att vi faller in i mönster som är mycket omogna och mer hör hemma hos små barn. Om vår hund och samvaron med den (det den ger oss) är en viktig del av vårt liv, så kommer några av våra mest dominerande delpersonligheter att visa 10
sig när vi är tillsammans. Det är därför bra att utgå ifrån relationen till hunden, hundens beteende och vem vi blir i olika situationer tillsammans med hunden. Framträdande delpersonligheter hos hundmänniskor kan vara den tävlingsinriktade, den omhändertagande, den kärleksbehövande, den bestämmande som inte klarar att bli ifrågasatt, den osäkra och expertsökande, den glada och lekfulla och många fler. Vi har ofta ett stort antal som visar sig tillsammans med vår hund, men vilka de är kan vi bara undersöka själva. Det är givetvis helt individuellt hur de ser ut hos var och en av oss och vilken kombination just jag har av olika delpersonligheter. Första steget är att förstå mig själv Våra delpersonligheter har oftast uppstått under vår uppväxt. Det handlar om behov som inte blivit tillräckligt väl tillgodosedda i tidig ålder. Genom våra delpersonligheter kan vi hantera situa- tionen och de hjälper oss på många sätt. Det är lätt att dra nytta av en stark konkurrens- och tävlingssida hos mig själv, att uppskattas av andra för mitt omhändertagande sätt eller att få hjälp från andra när jag blir osäker och hjälpsökande. Även delpersonligheter som den arga eller den avundsjuka kan tjäna mig genom att jag får igenom min vilja eller anstränger mig mer för att uppnå något som andra har. Problemet är att delpersonligheter också begränsar oss när de är omedvetna och blir för dominerande. När vissa av våra delpersonligheter tillåts vara Bristande tillit till sig själv förhärskande kommer andra att undertryckas. Ofta upptäcker vi i arbetet med oss själv att vi har sidor som vi knappt anat och som vi verkligen vill släppa fram och utveckla. Det första vi behöver uppnå är därför större medvetenhet om våra delpersonligheter, både de starka och de svagare. Sedan kan vi genom psykosyntesens olika verktyg börja känna och förstå vilka behov de står för. Så småningom får vi insikter om oss själva och kan börja se på våra delpersonligheter utifrån, det vill säga inte automatiskt gå in i dem. I det stadiet har vi kommit långt på vägen mot en bättre självkännedom, att kunna balansera våra olika sidor och styra vårt beteende och bli den vi är. TEMA: Leva med hund Eva bor ihop med sin sambo och de har inga barn, men en hund som det är många problem med. Hunden skäller och gör aggressiva utfall mot andra hundar och den skäller och biter sönder saker när den är ensam hemma. Det var mest Eva som ville att de skulle ha en hund, vilket gör att hon får ta hand om det mesta av problemen. Hon har gått diverse kurser och sökt hjälp hos ett flertal experter. Utan att ifrågasätta har Eva följt de många råd som hon blivit rekommenderad. Hon har inte funderat på hur hunden mår, utan fortsätter leta efter hjälp då hunden bara blivit allt värre. Evas barndom kännetecknades av en mycket auktoritär uppfostran, där straff och disciplinära åtgärder gällde när man inte gjorde som man blev tillsagd. Att följa vad auktoriteter och experter säger har alltid varit en självklar del i Evas liv. Våra värderingar ger oss svaren För att bli den vi är behöver vi fundera över och finna de värderingar som är viktiga för oss. Att hitta mitt inre jag, min kärna, tar tid men är nog det viktigaste i varje människas liv. Vad står jag för, vem är jag egentligen under ytan när inte olika delpersonligheter styr mig. Det är frågor som vi alla behöver svara på för att veta vad som är meningsfullt i våra liv och hur vi vill bete oss mot andra levande varelser. Inte minst är det nödvändigt om vi ska kunna se vår hunds behov och ge den det den behöver utan att förblindas av egna behov och känslor. När jag reflekterar över mitt synsätt och vem jag är kan jag upptäcka nya, och mer sanna, sidor hos mig själv. Kanske vill jag ha en annan relation än den som byggs upp runt presterande då vi tränar och tävlar inte så ofta tappa humöret och låta det gå ut över min hund Ensamhet trots relationen med hunden Stefan bor ensam med sin stora hund som många i omgivningen är rädda för. Han är ambivalent i sitt sätt att behandla sin hund, vilket gör hunden osäker och stressad. Å ena sidan är Stefan mycket förtjust i sin hund och ägnar all tid han har åt promenader och att leka kampoch jaktlekar med den. Å andra sidan tappar han lätt humöret och då kan det gå ut över hunden genom att han kan slå till den eller bli arg då den inte lyder direkt. När han är ute med sin hund råkar han ibland i gräl med andra hundägare, som tycker att han är stöddig och att han ska ta bättre ansvar för sin hund. Stefans barndom var kaotisk och han bodde omväxlande hos sin mamma och pappa. Han blev först mobbad i skolan, men med tiden blev han istället den som mobbade andra. Känslor av rädsla och stor social otrygghet har präglat hans uppväxt. Han har också haft svårigheter med att skapa varaktiga förhållanden. De känslomässiga banden påverkar mycket i vår samvaro hur närheten känns, hundens vilja att följa oss och svårigheter med ensamhet och separation. 11
TEMA: Leva med hund Skuldkänslor istället för samhörighet Karin studerar och bor tillsammans med sina fyra hundar. Två av hundarna är omplaceringshundar och har varit krävande, för att inte säga nästan omöjliga, att anpassa till ett normalt liv. Det är mycket jobbigt för Karin att få ihop sitt liv med studier och att sköta de fyra hundarna. Men hon kämpar hårt och har enormt högt ställda krav på sig själv (och sina hundar). Hon går långa promenader med hundarna varje dag, ofta i omgångar. Dessutom tränar hon agility och viltspår flera gånger i veckan. Trots det har hon svåra skuldkänslor för att hon inte gör tillräckligt för hundarna och för att studierna inte går ännu bättre än de gör. Karin är uppvuxen i ett hem som till det yttre gav ett gott intryck. Men just den perfekta fasaden var mycket viktig för Karins föräldrar. Därför blev uppväxten ganska kärleksfattig och gav inte Karin någon god självkänsla, utan istället en dominerande prestationsångest. respektera min hunds integritet och inte överösa den med kärlek som den inte alltid vill ha låta den ha kärleksfulla relationer med andra utan att känna svartsjuka låta min hunds behov påverka mer vad vi gör tillsammans ha mer roligt och inte falla för omvärldens krav på att en hund ska lyda och veta sin plats att min hund ska ha rätt att utvecklas på sitt eget sätt och inte som jag har bestämt inte vara så hårdhänt om jag bara kan få hjälp att se andra sätt att vara på. Svaren på dessa frågor och många fler kan bara var och en av oss hitta längst inne i oss själva. I exemplen här i artikeln skulle personerna kunna må bättre och ha mycket större glädje av samvaron med sina hundar. Det skulle också innebära ett mer harmoniskt liv för hundarna. Om vi leker med tanken att personerna skulle få hjälp genom till exempel psykosyntesen kan man tänka sig följande. Lisa skulle kunna finna större trygghet i sig själv, visa sina hundar ett mindre problemskapande beteende och komma ut mer bland människor (gärna tillsammans med sina hundar). Per skulle kunna acceptera sig själv bättre, hitta glädjen i samvaro med hundarna utan så mycket prestige samt känna större samhörighet med sin familj. Klas skulle kunna värdera sig själv högre, se sin egen betydelse och ta större ansvar för sitt liv, sitt barn och sin hund. Eva skulle kunna utforska sina egna värderingar, få större självtillit och, med hjälp, arbeta tålmodigt med sin hund och se sin egen förmåga. Stefan skulle kunna inse betydelsen av sin uppväxt, få bättre trygghet i sig själv och slappna av mer med sin hund. Karin skulle kunna sänka sina krav på sig själv och känna att hon är tillräckligt bra ändå, hitta någon som kunde hjälpa henne med hundarna ibland och tillåta sig att bara vara. Vad jag vill minnas om samvaron med min hund När vi gräver tillräckligt djupt finner vi ofta att det mest grundläggande behovet att bli sedd, bekräftad och villkorslöst älskad som barn, är otillräckligt tillgodosett hos många av oss. Jag tror att det är själva kärnan i varför vi dras till djur. Att leva med hundar eller andra djur, liksom barn, kan ge oss vad vi känner att vi behöver och längtar efter. Men det är inte okomplicerat för vi lurar egentligen bara oss själva och frågan är hur länge det fungerar. När vi lever ut våra tidiga otillfredsställda behov i vår relation till en hund, är risken stor att vi fastnar i detta mönster. En hund går att bestämma över, den säger inte ifrån eller kräver av oss att vi ska ändra oss och utvecklas (som uppväxande barn ofta gör) och sist men inte minst, den går att ersätta om den inte uppfyller det vi behöver eller när den dör. sammanfattning Det är fantastiskt att leva med hundar. Det ger oss enormt mycket och kan vara det som gör att vi överlever eller orkar vidare i en jobbig tillvaro. Vi ska absolut ta emot och vara tacksamma för den gåva det är att få en fin relation till en hund och ha roligt tillsammans. Men vi missar en möjlighet att fördjupa samvaron om vi inte är beredda att titta på oss själva och förstå varför hundar är en så betydelsefull del av vårt liv. Oftast är det ingen slump, utan det kan säga oss oändligt mycket om vår bakgrund, varför vi blivit som vi blivit och vilka vi egentligen är. För att verkligen kunna se till min hunds bästa behöver jag förstå mig själv och mina behov av att leva med en hund. Jag behöver också kunna balansera mina delar och styra mig själv bättre efter min inre kompass, så inte tillfälliga känslor och behov tar över. Den dagen då jag mister min hund blir också mindre smärtsam om jag vet att vi har haft en sådan samvaro som jag innerst inne ville. Om vårt liv har varit i enlighet med mina djupaste värderingar och min magkänsla, då kan jag så småningom se tillbaka med ett vemodigt leende och mycket värme. Att hunden oavbrutet tittar upp mot ansiktet och väntar på ett tecken, är för många eftertraktat. Det kan vara bra att fråga sig varför man känner så. 1. För en del människor är en stor orsak till att de vill leva med en hund att de dras med psykiska problem som har sin grund i deras uppväxt. Det betyder inte att alla som skaffar hund mår dåligt eller lider av brister från sin barndom. Inte heller att de som inte är intresserade av att leva med djur överlag skulle må bättre. 2. Att leva med hundar kan för stunden öka vårt välbefinnande, till exempel genom tillfredsställelse av en lång rad olika behov, som kärlek, uppmärksamhet, mental närvaro samt möjligheter att få syssla med stimulerande aktiviteter och att få bekräftelse för att man är duktig och lyckad. Det är inget fel i sig, men kan bli ett hinder om vi stannar i ett tillfredsställande av tidigt otillfredsställda behov. 3. Då vi äger våra hundar och har kontroll över dem och deras liv, är risken att vi fastnar i vår egen utveckling. När vi umgås med människor blir vi ofta tvingade att fundera över oss själva, hur vi fungerar med andra, vad andra tycker om oss och att vi kanske behöver förändra vårt sätt att bete oss. Men med hundar kan vi år efter år gå på i samma spår utan att fundera på oss själva. När en hund inte fungerar med oss som vi skulle önska, kan vi rikta in oss på att det är hunden som ska förändras. Går inte det finns alltid möjlighet till avlivning eller omplacering och när vi mister en hund kan vi alltid ersätta den med en ny som fyller våra behov. 12