Vindbruk vid Trolleboda

Utgåva 1 Vindbruk vid Trolleboda Miljökonsekvensbeskrivning Göran Kindlund Mats Larsson Mattias Törnkvist Jan Norling m fl 2006-09-15 VATTENFALL POWER CONSULTANT

Dokumenttyp Dokumentidentitet Rev. nr. Rapportdatum Uppdragsnummer Författare Göran Kindlund Mats Larsson Mattias Törnkvist Beställare Vattenfall AB Elproduktion Norden Uppdragsnamn 2006-09-15 2176100 Miljökonsekvensbeskrivning Granskad av Marie-Louise Olvstam Godkänd av Stefan Svéd Delgivning Antal sidor Antal bilagor 107 12 Vindbruk vid Trolleboda LÄSANVISNING För den som enbart önskar översiktlig bild av projektet och dess miljöaspekter rekommenderas att läsa sammanfattningen nedan. Sammanfattningen har samma indelning som huvuddokumentet, så den som önskar mer information om något område kan söka vidare under samma rubrik i huvuddokumentet. Efter sammanfattningen finns en detaljerad innehållsförteckning med vars hjälp man också kan söka specifik information i huvuddokumentet. Text i grön ruta innehåller en fördjupande förklaring till något som sägs i ett näraliggande stycke. Siffra inom [] hänvisar till en referens som finns närmare redovisad i avsnitt 10. 1 (107) Vattenfall Power Consultant

SAMMANFATTNING (ICKE TEKNISK) Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är en del av Vattenfalls ansökan till miljödomstolen om att bygga och driva en vindkraftspark i det s k Trolleboda-området. Området ligger i södra Kalmarsund, rakt öster om Trolleboda, ca 5,5 6,5 km från fastlandet. Vindkraftparken kommer att bestå av vindkraftverk med en sammanlagd produktionskapacitet av ca 150 MW. Bakgrund Moderbolaget i Vattenfallkoncernen, Vattenfall AB, är ett svenskt publikt aktiebolag som är helägt av svenska staten. Trolleboda-parken kommer att byggas och drivas av Vattenfall AB Elproduktion Norden, som är en del av Business Group Vattenfall Norden. Vattenfall AB Elproduktion Norden, som hädanefter kommer att kallas för Vattenfall, ansvarar för Vattenfall AB:s alla elproduktionsanläggningar i Norden. Sveriges riksdag har satt upp målet att Sveriges så kallade förnyelsebara elproduktion bör vara ca 17 TWh/år 2016. Vindkraft planeras att ingå med drygt 10 TWh per år i denna ökning. Idag produceras knappt 1 TWh/år med vindkraft, så för att uppnå målet krävs en mycket stor utbyggnad av vindkraften. Ägaren, dvs. den svenska regeringen, har bestämt att Vattenfall ska ha en ledande roll i denna utbyggnad. Trolleboda-parken kommer att kunna bidra med ca 0,5 TWh per år. Vindkraft, framförallt placerad i havet, kräver stora investeringar. En park av den storlek som planeras vid Trolleboda-området kostar i storleksordningen 2,5 miljarder kronor att bygga. Trots att elpriset i dagsläget upplevs som högt ligger det på en för låg nivå för att el producerad med nybyggd vindkraft ska kunna konkurrera på den avreglerade elmarknaden. För att vindkraften ska kunna konkurrera krävs ett extra stöd, vilket för närvarande tillhandahålls genom det s k elcertifikatsystemet. Detta system bygger lite förenklat på att alla som förbrukar el får betala en extra avgift, som sedan utgör ett extra stöd för produktion av förnyelsebar el. Samråd Enligt miljöbalken ska en MKB inkludera samråd med berörda myndigheter, organisationer och berörd allmänhet. Vattenfall har, under arbetet med denna MKB, haft samråd med berörda länsstyrelser, kommuner, Sjöfartsverket, Fiskeriverket samt en lång rad andra myndigheter. Öppna samrådsmöten med allmänheten har genomförts i Bergkvara, Kristianopel och Degerhamn den 15 17 maj 2006. Alla frågor och synpunkter som tagits upp i samråden behandlas i denna MKB. 2 (107) Vattenfall Power Consultant

Lokalisering Vindkraftparken är tänkt att lokaliseras till södra Kalmarsund i ett område rakt öster om Trolleboda. Avståndet till fastlandskusten är 5,5 6,5 km och till Öland ca 12 km. Trolleboda-området är utsett som riksintresse för vindkraft. Området är också utpekat som lämpligt för vindkraft i två regionala planeringsdokument: Samordnad policy för lokalisering av havsbaserad vindkraft i södra Kalmarsund samt Sydhavsvind. Ett område omedelbart i nordväst om Trolleboda-området är utsett som riksintresse för yrkesfiske. Delar av samma område är även utsett som riksintresse för naturvård. Trolleboda-området överlappar det sydöstra hörnet av riksintresset för yrkesfiske och sjökabeln mellan vindkraftparken och land kommer att passera genom bägge riksintressena. Ett område kan vara utsett som riksintresse för flera olika ändamål. Flera verksamheter kan också pågå inom ett område utan att inkräkta på varandra. Om man bedömer att de inkräktar på varandra är det miljödomstolen som avgör vilket riksintresse som ska ges företräde. Att man lokaliserar vindkraft där det är starka och jämna vindar är självklart, och det är bra vindförhållanden i södra Kalmarsund. När man bygger ute i havet är också djupet och typ av botten betydelsefullt. Djupet i Trolleboda-området varierar mellan ca 11 och 25 meter, vilket är ungefär så djupt vatten man installerat vindkraftverk på hittills. Vattenfall har låtit gör en preliminär bedömning av bottenförhållandena, och resultatet visar på förhållandevis bra förhållanden. 3 (107) Vattenfall Power Consultant

Förutom Trolleboda-parken finns två befintliga parker (Yttre Stengrund och Utgrunden I) samt en planerad (Utgrunden II) i södra Kalmarsund. Den senares beräknas bli uppförd under 2007. Projektbeskrivning Det tillgängliga 130 kv-elnätet på fastlandet har, efter vissa förstärkningsåtgärder, ledig kapacitet för att ta emot 150 MW från Trolleboda-området. I dagsläget finns kommersiellt tillgängliga vindkraftverk i storleken upp till 3,6 MW, vilket alltså skulle innebära ca 42 verk för att komma upp i 150 MW. Det finns emellertid redan prototyper framme i storleken 5 MW och om sådana finns tillgängliga när anläggningen skall uppföras motsvarar det alltså 30 vindkraftverk, vilket också är ett antal som är fullt möjligt att uppföra inom området. Det exakta antalet är inte fastställt i detta skede. Några verk (1-3 stycken) kan också bli s k utvecklingsverk, vilket innebär att de kommer att innehålla ännu ej kommersiellt utprovad teknik. T ex kan man tänka sig att 7 MW-verk kan komma att testas. Tidplan Från det att Vattenfall har fått ett slutligt tillstånd av miljödomstolen (d v s efter att eventuella överklaganden är behandlade) kommer det att ta fyra till fem år innan vindkraftparken är i drift. En osäkerhetsfaktor är leveranstider för utrustning, vindkraftmarknaden är överhettad för tillfället och leveranstiderna tenderar att öka. Om Vattenfall har ett slutligt tillstånd våren 2007 skulle alltså vindkraftparken kunna vara i drift år 2011 till 2012. Vindkraftverk Ett vindkraftverk består av rotor, maskinhus och torn. Rotorn består av tre blad monterade på ett nav. Varje blad är 50 60 meter långt. Maskinhuset är placerat högst upp på tornet och rymmer verkets delkomponenter och system, som till exempel rotoraxel, växellåda, generator, kraftelektronik och för vissa modeller även en transformator. Tornet består som oftast av två cirkulära delar av stål som skruvas samman. Tornets höjd kommer att vara ca 80-90 meter och diametern upp till ca 7 meter. Vindkraftverkets totalhöjd, från vattenytan till bladspets, kommer alltså att vara ca 150-160 meter. Vindkraftverken kommer att färgsättas med hänsyn till att kontraster ska utjämnas i möjligaste mån så att framtoningen mot bakgrunden skall bli så liten som möjligt. Mellan torn och maskinhus finns en lagring vilket medger att maskinhuset kan vrida sig på tornets topp. Det gör att rotorn alltid kan vara vänd upp mot vinden oavsett vindriktning. Vidare finns ett reglersystem som reglerar rotorns bladvinklar så produktionen/eluttaget kan optimeras vid olika vindhastigheter. Vindkraftverken kommer att kontrolleras från en driftcentral på land. Kontrollsystemet identifierar problem tidigt och avger felmeddelanden till driftcentralen. Flera ingrepp, till exempel att slå av eller på ett verk, kommer att kunna fjärrmanövreras från land. På varje verk kommer det att finnas möjlighet att angöra vid tornet med båt och i tornet finns antingen stegsystem, och sannolikt även hiss, för att nå maskinhuset. 4 (107) Vattenfall Power Consultant

Fundament Fundamentet förankrar tornet i botten, Det finns flera olika typer av fundament, monopile, gravitation, tripod och jacket för att nämna några. Vilket fundament som väljs beror dels på djup, typ av botten, isförhållanden etc., dels på vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt. Monopile kan liknas vid ett långt rakt rör som hamras eller borras ner så djupt i botten att den klarar att bära vindkraftverket. De andra typerna ställs ovanpå botten, gravitationsfundament står fast genom sin egen tyngd och de andra förankras vid varje ben med en mindre monopile i botten. Olika fundament kräver olika typer av arbeten på botten; håltagning, utplaning (muddring) etc. Detaljerna runt detta kommer att bestämmas först i samband med att parken ska byggas, då bl a mer detaljerade geotekniska undersökningar av botten kommer att göras. Kablar Från varje vindkraftverk kommer kablar att dras och kopplas samman till de tre kablar som kommer att gå från vindkraftparken till land. Landtagningspunkten för kablarna blir vid Gate Udde. De sjöförlagda kablarna kommer att grävas ner i området närmast land. Huruvida övriga sjökablar grävs ner beror på omständigheterna. Från Gate Udde dras tre stycken kabelförband, nedgrävda i ett gemensamt kabeldike, till E.ON s fördelningsstation i Mulatorp. Vattenfall har redan en nätkoncession för landkabeln och denna omfattas inte av denna ansökan/mkb. Samtliga kablar kommer att ha en systemspänning på cirka 30 kv (växelström). Växelström alstrar mindre magnetfält jämfört med likström. Vindkraftparkens utformning Parkens utformning har tagits fram med hjälp att landskapsarkitekterna Mellanrum, som har studerat ett stort antal förslag till utformningar. I samråd med länsstyrelserna och kommunerna, och med hjälp av fotomontage, har sedan ett huvudalternativ tagits fram. Det bygger på att vindkraftverken är uppställda i sådan form att från Bergkvara och Kristianopel kommer man att se parken som räta rader med verk. Fotomontage som visar hur Trolleboda-parken kan komma att se ut från Kristianopel 5 (107) Vattenfall Power Consultant

Kemikalier och avfall Kemikalier förekommer i relativt liten omfattning i vindkraftverk. Det som behövs är framför allt smörjoljor för växellådor o dyl samt hydraulolja för regler- och bromssystem. Det avfall som uppstår utgörs framför allt av spilloljor. Försiktighetsåtgärder enligt utarbetade metoder och rutiner kommer att vidtas för att kemikalier och avfall ska hanteras på ett bra sätt och så att olja inte ska läcka ut. Anläggningsskedet Anläggningsarbetet inom Trolleboda-området kommer sannolikt att bedrivas under perioden april september med hänsyn till väderförhållandena, men kan även komma att utföras under andra tider. Troligtvis kommer bygget att delas upp på två sommarhalvår. Bottenarbeten, kabelutläggning och bygge av fundament utförs det första året och mekaniskt montage av vindkraftverken samt elektrisk anslutning det andra. Under byggskedet kommer hela byggområdet samt en säkerhetszon att avlysas som ett arbetsområde. Bottenförhållandena avgör vilken typ av fundament som kan användas. Förhållandena bestäms med hjälp av en geoteknisk undersökning innan arbetena påbörjas. Monopilefundament kan pålas/hamras ner i bottnar som har löst material till cirka 30 meter under botten. Om fast berg påträffas måste ett hål borras först. Borrning kräver mer utrustning och tar längre tid jämfört med om det går att använda enbart pålning. Om gravitationsfundament används kommer muddring att erfordras. Vid anläggning muddras först bottenytan för fundamentet ner till tillräckligt fast och jämn botten. Pålning och borrning kan ge upphov till buller. Detta blir dock under en begränsad tid, i storleksordningen 1 dag per fundament. Bottenarbeten ger även upphov till uppslamning av bottenmaterial med åtföljande sedimentering. Avvecklingsskedet Driftperioden är beräknad till 20 år, men under gynnsamma förhållanden kan den tekniska livslängden komma att uppgå till 25-30 år. Efter att vindkraftverkens ordinarie drift avslutats kommer vindkraftverken, liksom det mesta av infrastrukturen runt om, att avlägsnas. En återvinningsplan kommer att utarbetas och alla delar som kan återvinnas (till exempel de som är av stål och koppar) kommer att återvinnas. 6 (107) Vattenfall Power Consultant

Alternativ Enligt miljöbalken ska de alternativa lokaliseringar och tekniker som studerats redovisas. Detta med syftet att visa att valda alternativ är de bästa. Nollalternativ Det s k nollalternativet skall redovisa konsekvenserna av att projektet inte utförs. I den nordiska elbalansen är det kolkondens (el producerad med koleldning utan värmeåtervinning) som fungerar som s k marginalproduktion. Marginalproduktionen är den produktion som ökas respektive minskas när elförbrukningen ökar eller minskar. När Trolleboda-parken börjar producera el är det alltså kolkondens den ersätter. De mest påtagliga miljökonsekvenserna av kolkondens är utsläpp av koldioxid (växthusgas), svavel kväveoxider och stoft. De tre sistnämnda utsläppen har framför allt regional påverkan, dvs. de påverkar miljön i det område där kraftverket finns. Koldioxidutsläpp har däremot en global påverkan och de negativa konsekvenserna är lika relevanta i Kalmarsund som det område där kraftverket finns. Om Vattenfall inte bygger Trolleboda-parken kan det tyckas självklart att man slipper alla konstaterade eller befarade negativa effekter i södra Kalmarsund. Men om man beaktar de politiska målen för vindkraftutbyggnad, och de planeringsmässiga förutsättningarna i området, är det ändå högst sannolikt att en vindkraftpark kommer att etableras i området förr eller senare. Alternativ lokalisering Med den planerade utbyggnaden av vindkraften handlar det mer om att utnyttja alla tänkbara lokaliseringar än att välja mellan dem. Vattenfall har dock studerat ytterligare ett område i södra Kalmarsund, det s k Svanhalla-området. Detta område är betydligt större än Trolleboda-området och skulle teoretiskt kunna härbärgera betydligt fler vindkraftverk. Produktionsberäkningar för 45 verk har genomförts och med 5 MW vindkraftverk skulle den installerade effekten då bli 225 MW. Det finns dock ett antal faktorer som talar mot Svanhalla-området: Försvaret: Området är angivet som riksintresse för totalförsvaret. Vattenfalls bedömning är att det i princip är omöjligt att etablera en vindkraftspark vid Svanhalla om inte försvarsmakten återtar sitt riksintresse i området. Elanslutning: Det närmast belägna, befintliga elnätet är en 50 kv luftledning som löper längs kusten på någon kilometers avstånd från strandlinjen. Detta nät har emellertid inte ledig kapacitet för att ta emot den producerade elkraften från vindkraftparken. Djupförhållanden: Svanhalla-området är i snitt ca 10 meter djupare än Trollebodaområdet, vilket ytterligare fördyrar detta alternativ. 7 (107) Vattenfall Power Consultant

Alternativa utföranden Som tidigare beskrivits har Vattenfall, tillsammans med berörda länsstyrelser och kommuner, ägnat stor uppmärksamhet åt utformningen av Trolleboda-parken. Under arbetets gång har tio alternativ skalats ner till först fem och sedan två. Från dessa två alternativ togs sedan huvudalternativet fram. När det gäller tekniska alternativ, att välja bästa möjliga teknik har Vattenfall redovisat några områden där detta är relevant att diskutera: För- och nackdelar med att gräva ner sjöförlagda kablar i botten. Hydrauliska eller elektriska reglersystem (påverkar hanterad mängd olja) Isoleringsteknik för transformatorernas lindningar Det är dock inte möjligt att i detta skede ta beslut om vilken metoder som ska väljas. Problem i sammanhanget är bl a den begränsande konkurrensen mellan leverantörer och att ny teknik behöver provas ut bättre innan de installeras i havsbaserade verk. Miljöpåverkan Miljöbalken föreskriver den s k försiktighetsprincipen, d v s att så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön så ska man vidta försiktighetsåtgärder. Finns skäl att anta betyder alltså att en miljökonsekvens inte behöver vara fastställd för att det ska anses motiverat att beakta den. Men det betyder också att en befarad miljökonsekvens måste kunna motiveras, den kan inte vara tagen ur luften. Det finns idag ett antal havsbaserade vindkraftsparker som har varit i drift under storleksordningen 5 år. Även om det är en i sammanhanget kort tid så finns idag ingenting som antyder att havsbaserat vindbruk skulle utgöra något miljöhot. Lite förenklat kan man säga att det finns få fastställda miljökonsekvenser av havsbaserat vindbruk men det finns många befarade. Sjöfart Den dominerande fartygstrafiken i södra Kalmarsund äger rum i nord-sydlig riktning och farleden passerar strax öster om Trolleboda-området. I snitt passerar ca 20 fartyg per dygn varav ungefär hälften är över 50 meters längd. De största är 90 meter långa oljetankers på ca 4 000 ton. Sjöfartsverket har framfört att det behövs ca 2,5 sjömils avstånd mellan vindkraftverken i Utgrunden I och den nordligaste raden i Trolleboda-parken, vilket Vattenfall tagit hänsyn till i utformningen. En riskanalys med avseende på påseglingsrisker visar att kollision pga. felnavigering eller fel i framdrivningsmaskineriet kan bedömas inträffa med en frekvens på 1 gång per 200-300 år. Endast i en mindre del av dessa fall kommer miljöskador att uppstå då olja eller annat ämne läcker ut från det skadade fartyget. 8 (107) Vattenfall Power Consultant

Hydrografi Ett föremål som placeras i ett strömmande vatten kommer att utgöra ett hinder för vattenströmningen. Teoretiskt sett kan effekterna av detta dels bli att strömningen minskar totalt, dels att botten påverkas av lokalt ökad strömningshastighet. SMHI har räknat på vilken påverkan etableringen av Trolleboda-parken kan få på strömmarna. Strömmarna i Kalmarsund är huvudsakligen nord- eller sydgående och har en hastighet som vanligen ligger omkring 0,1 m/s i de bredare delarna. Strömningshastigheter upp mot 0,3 m/s kan varaktigt förekomma under höst och vinter. Inom Trolleboda-området beräknas strömhastigheten att sjunka med i medeltal 1-2 %. Öster och väster om parken kan man räkna med att strömmen ökar något. Totala flödet genom Kalmarsund blir praktiskt taget oförändrat. Några sammanlagda effekter av de tre vindkraftparkerna i området kommer inte heller att uppstå. Bottenflora och fauna (bottens djur och växtliv) Den bottenflora och fauna som hamnar direkt under fundament och kablar kommer givetvis att skadas. Men den sammanlagda bottenyta som påverkas på det sättet är utgör 0,4 % av Trolleboda-områdets bottenareal och mindre än 0,01 % av södra Kalmarsunds bottenareal. Den direkta förlusten av bottenyta är därför försumbar så länge inte speciellt känsliga eller skyddsvärda djur- eller växtarter drabbas. Varje fundament kommer dessutom att utgöra en nybildad bottenstruktur med en betydligt större yta än den förlorade bottenytan. Högskolan i Kalmar har undersökt botten inom såväl Trolleboda-området som längs sjökabelsträckningen. Bottenundersökningen har gjorts genom att bottenprover togs ut från 10 stycken, slumpvis utvalda, stationer inom Trolleboda-området. Längs sjökabelsträckningens grundare delar, mindre än 14 meter, gjordes en inventering med dykare. De djupare delarna av botten kan karakteriseras som en typisk erosionsbotten, bestående av sand och grus utan någon lagring av organiskt material. Totalt förekommer ett drygt femtiotal arter av större bottendjur längs den aktuella kuststräckan. Av dessa påträffades ett 20-tal inom det undersökta området. Ett flertal kallvattenarter påträffades såsom korvmasken Halicryptus spinulosus, kräftdjuret Diastylis rathkei och vitmärlan Monoporeia affinis. Inventeringen längs den tänkta sjökabeldragningen visade att sten- och blockbottnar från ungefär 14 meters djup var mer eller mindre täckta av rödalger. På vissa lokaler påträffades även kräkel och den fintrådiga brunalgen trådslick (Pilayella littoralis) i täckningsgrader upp till 50 %. Övrig algvegetation förekom endast i täckningsgrader på 10 % eller lägre. Från 2 meters djup och grundare dominerades algvegetationen av trådslick. På sandbotten påträffades enstaka exemplar av ålgräs (Zostera marina) och havsrufse (Tolypella nidifica) på 7,8 meters djup. Älgräset var fläckvis bältesbildande mellan 3-4 meters djup. Sammanfattningsvis visar undersökningen att området vid Trolleboda hade en normal sammansättning på bottendjursamhället med förhållandevis många arter. Inventeringen av makrovegetation tyder också på en normal sammansättning med dominans av rödalger. Vid undersökningen påträffades inga speciellt känsliga eller skyddsvärda djur- eller växtarter. 9 (107) Vattenfall Power Consultant

Liknande undersökningar gjordes i samband med att MKB:n för Utgrunden II upprättades, i ett område 8 9 km nord-nordost om Trolleboda-området, och de undersökningarna gav liknande resultat. Det finns många mer eller mindre välgrundade teorier kring hur havsbaserad vindkraft kan påverka de ekologiska förhållandena i havet. I rapporten, Hur vindkraft påverkar livet på botten - en studie före etablering, görs en sammanfattning av tre principiellt viktiga sätt som det ekologiska samhället kan påverkas: (1) Artificiella reveffekter Vindkraftverkens fundament kommer att utgöra ett nytt inslag. Detta kan komma att introducera nya arter som förändrar livsförhållandena för de existerande. I början blir effekten lokal men med många, tätt liggande vindkraftsparker kan fundamenten bli en språngbräda för sådana nya arter att ta sig över djupområden och därmed förändra större områden. (2) Förändrad hydrologi Vindkraftverken kan förändra strömförhållandena i ett område och därmed ökar eller minskar sedimentationen och tillgången till larver av fastsittande och rörliga djur. (3) Ändrade trofiska A interaktioner En vindkraftspark kan tänkas förändra samhällsstrukturen i ett område. Fisket måste antagligen av tekniska orsaker begränsas i en vindkraftspark, och parker kan komma att fungera som marina reservat. Även förekomsten av fisk och musselätande fåglar kan påverkas. Sådana förändringar kan resultera i att artsammansättningen av fiskar och fåglar förändras i området. Det pågår forskning för att förbättra kunskapsläget avseende dessa frågor. Fisk och marina däggdjur Fiskbestånden i Kalmarsund utgörs av både utpräglade brackvattenarter såsom sill (strömming), skarpsill, skrubbskädda, piggvar och torsk. Även ålen utgör ett viktigt inslag i fiskbeståndet i Kalmarsund, inte minst då den lekvandrande blankålen som till stor del passerar genom Kalmarsund. Av de mer utpräglade kommersiellt viktiga sötvattensarterna som förekommer kan vidare nämnas abborre, gädda och sik. Stockholms universitet har utfört en kartläggning av pelagisk fisk utanför Trolleboda. I kartläggningen konstateras sammanfattningsvis att mängden fisk i området var relativt liten men sannolikt representativ för tidpunkten på året. Vid provtrålning fångades tre arter nämligen sill, skarpsill och spigg. Inga ansamlingar av leksill påträffades men det inte kan uteslutas att delar av området utgör lekområden för vårlekande sill. Sedan mitten av 1950-talet har det skett en kraftig minskning av fångsterna av ål. Mängden glasål som når Europas kuster är i dag endast några procent av vad de var för ca 20 år sedan. Ålen är idag upptagen på artdatabankens rödlista som akut hotad och prognosen för den närmaste framtiden är allt annat än ljus. Även bestånden av gädda och abborre har minskat längs flera av Östersjöns kustområden, inte minst i Kalmarsund där en dokumenterad nedgång skedde under 1990-talet. A Ordet "trofi" betyder egentligen "ätande", och den trofiska interaktionen betyder ungefär "vem som äter vem". 10 (107) Vattenfall Power Consultant

Flera ekonomiskt viktiga arter som torsk, gädda, abborre, sik och ål visar en kraftig nedgång tillföljd av överfiske och storskaliga förändringar i miljön. Samtidigt finns i Kalmarsund viktiga reproduktions- och uppväxtområden för ett flertal arter. Kalmarsund är också ett viktigt stråk för flera lekvandrande arter och för fisk som gör näringsvandringar. Etableringen sker alltså i ett ekosystem i obalans. Eftersom etableringen sker på vattendjup mellan 11-25 meter, kommer inte viktiga lek- och uppväxtområden för ett flertal känsliga arter att beröras, då dessa områden huvudsakligen ligger på mindre djup. Viss påverkan på lekplatser för sill och skrubbskädda kan inte uteslutas, i synnerhet inte i samband med bottenarbeten. Med hänsyn till att den påverkade bottenarealen utgör en mycket liten del av en i övrigt vanligt förkommande bottentyp, bedöms inta att någon märkbar inverkan uppkommer på bestånden av sill. Det finns också farhågor om att magnetfälten runt de sjöförlagda kablarna ska påverka framför allt ålens vandringsbeteende. När det gäller magnetiska fält måste man skilja på likströms- och växelströmskablar. Likströmskablar inducerar ett statiskt magnetfält, likt jordens eget magnetfält, vilket inte växelströmskablar gör. Påverkan kan därför förväntas vara mindre från växelströmskablar, som kommer att användas i detta projekt, än från likströmskablar som kan komma i konflikt med jordens magnetfält. Sjöförlagda växelströmskablar finns också i stor utsträckning sedan lång tid i våra skärgårdar, utan att någon märkbar påverkan från magnetfält kunnat noteras. Det pågår ett forskningsprojekt i Kalmarsund som syftar till att studera hur ålens vandringsbeteende påverkas av vindkraftetableringen. Fisket har tidigare varit en relativt stor näring både i hela Kalmar län och i Kalmarsund. Under de senaste 20 åren (1985-2004) har dock den licensierade fiskarekåren minskat från 800 till under 300. Samtidigt förekommer ett omfattande husbehovsfiske, i länet finns 6 500 fiskerättsbärande fastigheter vilka kan bedriva fiske med stöd av enskild rätt. Fisket i Kalmarsund är i hög grad beroende av att kunna utnyttja tillgängliga fiskeplatser. Det är också artspeicaliserat och beroende av det relativa fåtal arter som finns tillgängliga. Yrkesfisket i Kalmarsund utövas som ett småskaligt kustfiske där ål, torsk, lax, skarpsill är huvudinriktningen. Ålfisket en grundförutsättning för det yrkesmässiga fisket medan kustbundna arter som sik, gädda och abborre har utgjort ett betydande ekonomiskt tillskott. Fisket efter ål i Kalmarsund bedrivs främst med fasta ålgarn och ryssjor. Runt Ölands kuster och i Kalmarsund dominerar garnfisket efter bl. a. torsk och piggvar. Fisket i Trolleboda-området är inte särskilt omfattande. En av anledningarna till att fisket är relativt obetydligt beror bl. a på att trålfiske inte är tillåtet. I huvudsak kan den planerade vindkraftparken tänkas påverka fisket genom: Att vindkraftfundament och kablar utgör ett fysiskt intrång som hindrar eller försvårar fiske. Att tillgängliga fiskbestånd förändras till följd av den planerade vindkraftparken och dess sjökablar eller som en konsekvens av anläggningen. Att fiskens vandringsvägar påverkas genom buller, vibrationer, magnetfält från vindkraftparken och dess sjökablar. 11 (107) Vattenfall Power Consultant

Temporärt kan fisket också påverkas under byggnadstid genom att fisket försvåras och fångsterna minskar till följd av grumlingar, sprängningar ect. under anläggningstiden. Mot bakgrund av det fiske som bedrivs bedöms dock inverkan på fisket bli förhållandevis marginellt. Vid tre lokaler i Kalmarsund, Värnanäs, Eckelsudde och Abramsäng, finns en betydande del av det lilla restbestånd av knubbsäl som finns kvar i Östersjön. Avståndet från samtliga lokaler till Vindkraftparken är ca 15 km. Utgrunden II kommer att ligga närmare såväl Eckelsudde som Vämanäs. En svensk studie har gjorts för att se hur gråsäl påverkas av havsbaserad vindkraft. Vid studien av kraftverken, belägna utanför Burgsviken på Gotland, fann man att vindkraftverken i sig inte verkade ha någon effekt. Däremot fann man att vid de tidpunkter då man utförde underhåll på kraftverken, och angjorde med båt, stördes sälarna tillfälligt. Även under byggfasen kan man förvänta sig att sälarna blir störda. I den mån tumlare förekommer i Kalmarsund är det enbart som tillfällig gäst och vindkraftparken bedöms inte kunna ha någon påverkan på tumlare. Fåglar Risken för att fåglar ska flyga mot vindkraftverk och träffas av vindkraftsverkens rotorblad är den kanske mest diskuterade miljöaspekten för vindbruk. Lite grovt kan man dela in frågan i två områden: Enskilda fåglar och fågelsträck. Det är givetvis en större skada om en hel grupp sträckande fågel flyger in bland rotorbladen, och ett flertal fåglar drabbas, än om enskilda fåglar drabbas, så därför ägnas frågan om sträckande fågel generellt större uppmärksamhet. Det finns förhållandevis många studier som berör vindkraftens inverkan på fåglar och de flesta har visat på små kollisionsrisker. Nattaktiva fåglar förefaller löpa större risk att kollidera med vindkraftverk jämfört med dagaktiva fåglar och större fåglar förefaller löpa större risk att krocka med kraftverken än små. JP Fågelvind, som under ett flertal år studerat fågellivet i södra Kalmarsund, har genomfört en studie av sjöfågelsträcket och hur det skulle påverkas av en vindkraftpark i Trollebodaområdet. Drygt en halv miljon fåglar passerar Kalmarsund på väg norrut under vårsträcket och uppemot en miljon passerar på väg söderut under höststräcket. Huvudmassan av sjöfåglarna väljer redan idag att flyga i de ca fem kilometer breda zonerna längs sundets sidor och detta kommer sannolikt inte att förändras på grund av Trolleboda-parken. Den sammanlagda bedömningen är därför att sjöfågelsträcket i södra Kalmarsund sannolikt endast kommer att påverkas i en liten omfattning av vindkraftparkerna under dagtid, såväl vår som höst. Påverkan blir störst för de mer havsbundna sjöfågelarterna samt de under natten flyttande sjöfåglarna. Resultaten från tidigare studier visar emellertid att även dessa arter, samt även det nattliga sjöfågelsträcket, väjer i tid för havsbaserade vindkraftverk. Totalt bedöms ca 110 fåglar per år drabbas av skador pga. de tre vindkraftparkerna i Kalmarsund (Utgrunden I och II samt Trolleboda). Trolleboda-parken kan antas förorsaka ungefär 60 % av detta antal. Sett mot det totala antalet fåglar är detta antal är mycket lågt och påverkan på populationens utveckling måste, även med beaktande av beräkningarnas osäkerheter, betraktas som ringa och försumbar. 12 (107) Vattenfall Power Consultant

Studier vid Utgrundens fyr i Kalmarsund visar att småfåglar förefaller flyga på så hög höjd att de inte påverkas av vindkraftverken. Fladdermöss Att fladdermöss kan skadas av vindkraftverk är ett relativt nyligen uppmärksammat problem vid landbaserade vindkraftverk. I Sverige uppmärksammades företeelsen först 1999. När flyttande fladdermöss sträcker över öppet hav utgår de ifrån uddar. Sträcken är till en början (nära kusten) mycket koncentrerade, för att sedan spridas. I södra Kalmarsund har man identifierat sådana områden vid Eckelsudde och Ottenby på Öland. Det pågår ett forskningsprojekt, Risker för fladdermöss med havsbaserad vindkraft, som kommit med en delrapport efter en förstudie som genomfördes i Kalmarsund. Under förstudien konstaterades att ett flertal fladdermusarter sträcker över Kalmarsund. Totalt observerades 10 olika arter ute till havs. De flesta var flyttande arter men det förekom också stationära arter som uppenbarligen ger sig ut över havet för att söka föda under nätter med bra väderförhållanden. De kunskaper som inhämtats så här långt pekar på tre tänkbara faktorer som förklaring till varför fladdermöss skulle kunna dödas av havsbaserade vindkraftverk: 1. Fladdermöss stannar till för att jaga insekter som attraheras av vindkraftverk. Detta fenomen (att insekter ansamlas vid vindkraftverken) kan vara väderberoende. 2. Migrerande fladdermöss kan tänkas använda vindkraftverken som viloplatser. 3. Ett fladdermussträck råkar löpa rakt mot ett eller flera vindkraftverk. Någon uppskattning av risken/möjligheten att fladdermössen flyger rakt på vindkraftverken eller väjer har ännu inte gjorts. I samtliga fall gäller givetvis att fladdermössen ska råka kollidera med vindkraftverkens rotorblad för att dödas. Hittillsvarande kunskaper är inte tillräckliga för att formulera några slutgiltiga slutsatser eller rekommendationer rörande påverkan på fladdermöss. Ljud Ljudet från moderna vindkraftverk består främst av sk. aerodynamiskt ljud, dvs. ljud som alstras då verkets blad skär genom luften. Detta ljud kan beskrivas som väsande och har ungefär samma karaktär som ljudet av prasslande löv i träd och buskar. Den största delen av ljudet från ett modernt vindkraftverk ligger i frekvensintervallet 63 4000 Hz och är således hörbart för det mänskliga örat. Vindkraftverk alstrar även en viss del ljud med frekvenser lägre än 20 Hz, så kallat infraljud. Det finns i dagsläget inga kända studier eller mätningar som indikerar att de infraljudnivåer som orsakas av vindkraft skulle ha någon negativ inverkan på människors hälsa. Under de flesta förhållanden kan inte ljudet från ett modernt, havsbaserat vindkraftverk urskiljas från bakgrundsljudet av våg- och vindbrus på några hundra meters avstånd. Att göra mätningar av ljudnivån där påverkan kan ske, dvs. vid bostäder eller fritidsområden på flera kilometers avstånd, är därför inte så enkelt. 13 (107) Vattenfall Power Consultant

Därför görs istället ljudberäkningar utifrån en matematisk modell som beskriver hur ljudet fortplantas från vindkraftverken till det omgivande landskapet. Det finns för närvarande ett antal etablerade ljudberäkningsmodeller för vindkraft. I Danmark har man sedan början av 90-talet använt en nationell beräkningsmodell utfärdad av den danska energimyndigheten. I exempelvis Tyskland och England används en annan, internationell beräkningsstandard. Ovanstående beräkningsmodeller har hittills använts oavsett om vindkraftverken är placerade på land eller till havs. I Sverige har det under ett antal år pågått forskning som syftar till att utreda hur ljud utbreder sig över vatten och att därigenom kunna bestämma en ljudutbredningsmodell för havsbaserad vindkraft. Den beräknade ljudnivån baserad på denna svenska ljudutbredningsmodell blir betydligt högre jämfört med den danska respektive den intenationella. På KTH pågår för närvarande ett forskningsprojekt som syftar till att genom fältmätningar i Kalmarsund verifiera den svenska beräkningsmodellen för vatten. Enligt uppgift förväntas resultatet av KTH-projektet publiceras i slutet av 2006. Vattenfall har genomfört beräkningar av den samlade (kumulativa) ljudutbredningen från befintlig vindkraftpark Utgrunden I samt planerade parker Utgrunden II och Trolleboda. Om man använder den svenska beräkningsmetoden uppgår den beräknade ljudnivån vid Bredaviksudde, väster om Trolleboda, till ca 46 dba. Med den danska beräkningsmodellen uppgår den beräknade ljudnivån vid Bredaviksudde till ca 30 dba. För Vattenfall är det naturligtvis mycket prioriterat att följa det pågående ljudforskningsprojektet i Kalmarsund som drivs av KTH. Vattenfall har, via Elforsk/Vindforsk, fått ta del av forskningsprojektets statusrapport från mars 2006, vilket får anses vara det senaste kunskapsunderlaget i frågan. Denna rapport visar att den svenska beräkningsmodellen stämmer bättre vid låga frekvenser, ca 80 Hz, och att detta avtar med ökande frekvens så att man endast vid ett mycket fåtal mätningar fått resultat i linje med den svenska ljudutbredningsmodellen för ljudfrekvensen 200 Hz. Eftersom ett vindkraftverk alstrar ljud med frekvensinnehåll upp mot 4 5000 Hz är det naturligtvis av intresse att få fram mätresultat för högre frekvenser. KTH:s planerade mätningar vid 400 Hz bedöms således vara viktiga för att ta fram en reviderad svensk ljudutbredningsmodell för vatten. Kulturmiljö Kalmar läns museum har genomfört en utredning avseende kultur- och fornlämningsmiljön under vatten. Utredningen baseras på en akustisk bottenkartering, som utförts av Marin Mätteknik AB, vars syfte också var att ta fram ett geologiskt underlag inför den fortsatta projekteringen av vindkraftsparken. En representant för Kalmar läns museum deltog på Marin Mättekniks fartyg M/S Franklin under bottenkarteringen. Resultatet av karteringsarbetet var i marinarkeologiskt avseende tämligen magert. Huvuddelen av de detekterade objekten kan tolkas som moränåsar, block eller större stensamlingar. Åtta objekt bedöms som intressanta i marinarkeologisk synpunkt men deras karaktärer är osäkra att bestämma mer exakt utan okulär dykarbesiktning. Om bottenarbeten kommer att behöva utföras i anslutning till något av dessa objekt kommer en sådan besiktning att göras. 14 (107) Vattenfall Power Consultant

Riksantikvarieämbetet har utrett hur Trolleboda-parken kan komma att påverka kulturmiljöer ur ett bredare perspektiv. Riksantikvarieämbetet använder begreppet tidssamband: Vindkraftverk är nya högteknologiska, industriella anläggningar ett påtagligt avtryck från vår tid. Den kanske viktigaste aspekten vid en lämplighetsbedömning är därför att se om det finns ett tidssamband mellan vindkraftsanläggningen och den miljö den lokaliseras till. En vindkraftsanläggnings påverkan på kulturmiljön kan bedömas utifrån olika kategorier av värden. Här resoneras kring upplevelsevärden, pedagogiska värden samt vetenskapliga värden. Upplevelsevärdena är de mest centrala värdena i vindkraftssammanhang. De är förknippade med att förvärva/insupa/fånga en förståelse för landskapets processer och människans historia i mer fria associationer. Samtidigt inryms sådana saker som förväntningar på upplevelser och känslor. Landskapet kan ge upphov till igenkännande, nyfikenhet, beundran och hemkänsla. Riksantikvarieämbetet har i sin studie undersökt 7 stycken kulturmiljöer, som samtliga är utsedda som riksintressen för kulturmiljövården. Dessutom har världsarvet södra Ölands odlingslandskap undersökts. De samlade slutsatserna från studien är att vid två kulturmiljöer, Ås och Grisbäck, konkurrerar vindkraftparken med kulturmiljön. I ett fall, Ölands södra odlingslandskap, är bedömningen att vindkraftparken både underordnar sig och konkurrerar. Denna tudelade bedömning baserar sig på att vindkraftparken enbart påverkar delar av odlingslandskapets västra del. Miljömål Sveriges riksdag har antagit mål för miljökvaliteten inom 16 områden. I november 2005 lades miljökvalitetsmålet "Ett rikt växt- och djurliv" till de 15 som man antagit redan i april 1999. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som är ekologiskt hållbara på lång sikt. Dessa nationella miljökvalitetsmål har sedan brutits ner till regionala mål av länsstyrelserna. På så sätt har även länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län satt upp miljömål. Trolleboda-projektet kan sägas bidra positivt till 8 av dessa 16 miljömål. Till 4 miljömål förhåller sig projektet neutralt medan de miljökonsekvenser som diskuteras i denna MKB berör 4 miljömål. Kontrollprogram Vattenfall är skyldig att kontrollera miljön så att eventuella skador förorsakade av Trolleboda-parken kan undvikas och åtgärdas. Detta görs genom att Vattenfall upprättar ett program för hur denna kontrollverksamhet ska genomföras. Kontrollprogrammet kommer att upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten. Det är i detta skede för tidigt att utarbeta ett detaljerat kontrollprogram, bl a därför att kontrollprogrammet bör återspegla de villkor som ställs på verksamheten i domen. Klart är emellertid att Vattenfall kommer att ta del i några av de forskningsprojekt som kan ge information om Trolleboda-parkens eventuella påverkan. 15 (107) Vattenfall Power Consultant

Slutsatser Det finns få fastställda miljökonsekvenser av havsbaserad vindkraft men det finns många befarade. En obestridlig miljökonsekvens är den påverkan på landskapsbilden som en havsbaserad vindkraftspark utgör den syns vida omkring. Samtidigt är detta en ofrånkomlig påverkan och även om man bortser från mer subjektiva frågor, som om vindkraftverk är vackra eller fula, så är det relevant att ta hänsyn till. I detta projekt har därför mycken möda lagts på att utforma parken så att visuella och upplevelsemässiga aspekter i största möjliga utsträckning tillgodoses. En annan konkret miljökonsekvens är det ljud som vindkraftverken åstadkommer. Däremot är den påverkan detta ljud kan tänkas förorsaka mer befarad än faktisk. I praktiken kommer man inte kunna uppfatta ljudet från vindkraftverken i Trolleboda-området, från land, genom det bakgrundsljud som åstadkoms av vind- och vågbrus. 16 (107) Vattenfall Power Consultant

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ADMINISTRATIVA UPPGIFTER... 20 1 BAKGRUND... 21 1.1 Om denna MKB... 21 1.1.1 Vad är en MKB?... 21 1.1.2 Avgränsningar... 23 1.2 Energipolitiska förutsättningar... 23 1.3 Kort beskrivning av Vattenfall... 23 1.4 Projektet... 25 1.4.1 Ekonomiska förutsättningar... 25 1.5 Vindkraftens historik... 26 2 SAMRÅD... 28 2.1 Synpunkter från samråden... 30 3 LOKALISERING... 31 3.1 Planeringsförutsättningar... 32 3.1.1 Planförhållanden... 34 3.2 Områdesbeskrivning... 35 3.2.1 Närmast liggande kustområden... 35 3.2.2 Trolleboda-området... 35 4 PROJEKTBESKRIVNING... 37 4.1 Tidplan... 37 4.2 Teknisk beskrivning... 37 4.2.1 Vindkraftverk... 38 4.2.2 Fundament... 42 4.2.3 Utmärkning av vindkraftverken... 45 4.2.4 Mätmaster... 45 4.2.5 Kablar... 46 4.3 Vindkraftparkens utformning... 49 4.4 Kemikalier och avfall... 55 4.5 Anläggningsskedet... 57 4.5.1 Vindkraftverk... 57 4.5.2 Fundament... 58 4.5.3 Undervattensljud och vibrationer... 59 4.6 Avvecklingsskedet... 60 5 ALTERNATIV... 61 5.1 Nollalternativ... 61 5.1.1 Konsekvenser för elproduktionen... 61 5.1.2 Lokala konsekvenser i södra Kalmarsund... 62 5.2 Alternativ lokalisering... 62 5.3 Alternativa utföranden... 65 5.3.1 Bästa möjliga teknik... 65 6 MILJÖPÅVERKAN... 67 6.1 Sjöfart... 68 6.1.1 Påseglingsrisker... 69 6.2 Hydrografi... 69 6.3 Bottenflora och fauna... 70 6.3.1 Bottenundersökning... 70 17 (107) Vattenfall Power Consultant

6.3.2 Påverkan på ekologi... 72 6.4 Fisk och marina däggdjur... 74 6.4.1 Fisk... 74 6.4.2 Fiskenäringen... 78 6.4.3 Marina däggdjur... 82 6.5 Fåglar... 84 6.5.1 Vårsträcket... 85 6.5.2 Höststräcket... 86 6.5.3 Kollisionsrisker... 86 6.5.4 Småfåglar... 87 6.5.5 Slutsatser... 87 6.6 Fladdermöss... 88 6.7 Ljud... 89 6.7.1 Allmänt om ljud från vindkraftverk... 90 6.7.2 Beräkning och mätning av ljud från vindkraftverk... 90 6.7.3 Resultat av ljudberäkning Trolleboda... 91 6.7.4 Slutsatser... 92 6.8 Kulturmiljö... 92 6.8.1 Fysisk påverkan på kultur- och fornlämningsmiljön under vatten... 92 6.8.2 Visuell påverkan... 94 7 MILJÖMÅL... 100 8 KONTROLLPROGRAM... 102 9 KOMMENTARER OCH SLUTSATSER... 104 10 REFERENSER... 105 FIGURER: Figur 1: Samråd med studie av olika utformningar av vindkraftparken...29 Figur 2: Lokalisering av vindkraftpark...31 Figur 3: Riksintressen för vindkraft...32 Figur 4: Riksintresse för yrkesfisket...32 Figur 5: Riksintresse för naturvård...33 Figur 6: Side Scan bild av området med de två halvorna utritade...36 Figur 7: 5 MW verk från REpower utanför Skottland...39 Figur 8: Vindkraftverk med minopilefundament...40 Figur 9: Exempel på olika fundament...42 Figur 10: Nedsänkning av gravitationsfundament vid Lillgrund...44 Figur 11: Jacketfundament för 5 MW REpower-verk...44 Figur 12: Mätmast vid Lillgrund...45 Figur 13: Principbild av elkablar...46 Figur 14: Principbild av sjökabel...46 Figur 15: Principbild av landkabel...47 Figur 16: Sjökabelns förläggning mellan vindkraftparken och land...47 Figur 17: Principbild av interna sjökablar...48 Figur 18: Magnetfältets fältstyrka på olika nivåer ovan havsbottnen...49 Figur 19: Visuell effekt av olika parkutformningar...50 Figur 20: Exempel på utformning utifrån utsiktspunkter (Bröms och Kristianopel)...51 Figur 21: Alternativa utformningar av vindkraftpark...52 Figur 22: Huvudalternativ, parkutformning...53 Figur 23: Fotomontage Huvudalternativet sett från Kristianopel...54 Figur 24: Fotomontage Huvudalternativet sett från Järnsida småbåtshamn...54 Figur 25: Fotomontage Huvudalternativet sett från Bergkvara...54 18 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 26: Fotomontage Huvudalternativet sett från Brömsehus...55 Figur 27: Schematisk tidplan över anläggningsskedet...57 Figur 28: Installation av monopilefundament på Kentish Flats...59 Figur 29: Produktionsmetoder och -kostnader för el i Norden...61 Figur 30: Svanhalla-området (på bilden benämnt Karlskrona III)...63 Figur 31: Elanslutning för Svanhalla...64 Figur 32: Antalet uppvandrande ålar...75 Figur 33: Ålfiskets avkastning år 2004....80 Figur 34: Observationer av tumlare under första halvåret 2005...82 Figur 35: Exemplifiering av olika ljudnivåer...89 Figur 36: Kumulativ ljudutbredning från vindbruk i Kalmarsund...91 Figur 37: Sonarbild av objekt 301...94 Figur 38: Undersökta kulturmiljöer...96 Figur 39: Nuvarande utsikt från Brömsehus...97 Figur 40: Brömsehus på medeltiden...98 Figur 41: Brömsehus idag...98 Figur 42: Brömsehus, utsikt åt väster...99 Figur 43: Stigen som leder till Brömsehus...99 TABELLER: Tabell 1: Genomförda samråd...28 Tabell 2: Generella frågeställningar från samråd...30 Tabell 3: Kollisionsrisk för sträckande sjöfågel (med dödlig utgång)...86 Tabell 4: Observerade objekt på havsbotten...93 Tabell 5: Sammanfattande tabell över påverkan på kulturmiljön...97 BILAGOR: 1. Handlingar från samråden 2. Förslag till alternativa utformningar av Vattenfalls vindkraftpark utanför Trolleboda i Kalmarsund; Mellanrum 3. Fotomontage 4. Påseglingsrisker Trolleboda; Vattenfall Power Consultant AB 5. Vindkraftpark Trolleboda, överslagsberäkningar av konsekvenser för strömklimat; SMHI 6. Undersökning av bottendjur och vegetation vid planerat vindbruk vid Trolleboda i södra Kalmarsund; Högskolan i Kalmar 7. Kartläggning av pelagisk fisk utanför Trolleboda, Institutionen för systemekologi - Stockholms Universitet 8. Karta över ålbottengarn, skala 1:50 000 9. Utredning om sjöfågelsträcket och dess påverkan vid Vattenfalls planerade vindpark utanför Trolleboda i södra Kalmarsund; JP Fågelvind 10. Beräkningsrapporter och kartor från ljudberäkningar med WindPRO 11. Rapport om kulturmiljön under vatten inom grundområdet Trolleboda, Kalmarsund, Marinarkeologiska enheten - Kalmar läns museum 12. Trolleboda vindkraftpark, bedömning av påverkan på kulturmiljön vid anläggande av vindkraftpark utanför Trolleboda i södra Kalmarsund; Riksantikvarieämbetet 19 (107) Vattenfall Power Consultant

ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Namn: Vattenfall AB Organisationsnummer: 556036-2138 Platsnamn: Verksamhet enligt: Län: Trolleboda 40.1-4 A (Gruppstation för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd effekt av minst 10 MW). Kalmar län, Blekinge län. Kontakta sökanden Juridiskt ombud: (mottagare av handlingar) Ägarrepresentant: Ansvarig för MKB: Marie-Louise Olvstam 08-699 88 52 mailto:marie-louise.olvstam@vattenfall.com Vattenfall Power Consultant AB, Box 1046, 611 29 Nyköping Stefan Svéd 08-739 62 80 mailto:stefan.sved@vattenfall.com Vattenfall AB, 162 87 Stockholm Göran Kindlund 08-739 58 38 mailto:goran.kindlund@vattenfall.com Vattenfall Power Consultant AB, Box 527, 162 16 Stockholm 20 (107) Vattenfall Power Consultant

1 BAKGRUND Denna miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingår i Vattenfalls ansökan om tillstånd att uppföra och driva en vindkraftanläggning i det s.k. Trolleboda-området i Kalmarsund, beläget rakt öster om Trolleboda ca 5,5 6,5 km från fastlandet, bestående av vindkraftverk motsvarande en effekt om ca 150 MW inklusive därtill hörande anläggningar och kringutrustning i vattnet samt på land. 1.1 Om denna MKB MKB:n har upprättats av Vattenfall Power Consultant AB på uppdrag av, och i nära samarbete med Vattenfall AB Elproduktion Norden. Följande underkonsulter har varit behjälpliga i arbetet: Högskolan i Kalmar, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap. Bottenflora och -fauna JP Fågelvind Fågelstudier Kalmar läns museum Kulturmiljön under vatten Marin mätteknik Geofysisk bottenundersökning Mellanrum Utformning av parken Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar Kulturmiljö SMHI Strömningsstudier Stockholms Universitet, Institutionen för systemekologi Fiskförekomst 1.1.1 Vad är en MKB? Att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) är en allmänt etablerad metod att identifiera och beskriva de direkta och indirekta konsekvenser ett projekt eller en verksamhet kan få för människor och miljö. Lagkrav på MKB blir allt vanligare i allt fler länder och därutöver har många institutioner, exempelvis Världsbanken, tagit fram egna riktlinjer för MKB, att användas i länder som ännu saknar lagstiftning. Även om olika lagar och riktlinjer kan skilja sig åt i detaljer är huvuddragen i en MKB desamma: En MKB ska inkludera samråd med berörda myndigheter, organisationer och allmänhet. 21 (107) Vattenfall Power Consultant

En MKB ska innehålla en beskrivning av projektet/verksamheten och dess miljöaspekter. En MKB ska innehålla en beskrivning/bedömning av förväntade konsekvenser för miljön samt en beskrivning av vilka åtgärder som kan vidtas för att minska dessa konsekvenser. En MKB ska vara transparent, d v s att allt material som ligger till grund för bedömningar ska redovisas så att alla som så vill kan göra en egen bedömning. Europeiska Unionen har upprättat direktiv om att alla medlemsländer skall ha lagstiftade krav om MKB (direktiv 85/337/EEG och ändringsdirektivet 97/11/EG). Även det s k IPPCdirektivet (96/61/EG) innehåller vissa krav som påverkar en MKB. I Sverige har ovan nämnda direktiv implementerats i miljöbalken (MB), som bl a föreskriver (6 kap. 1 ) att en MKB skall ingå i en ansökan om tillstånd att anlägga, driva eller ändra verksamheter enligt 9, 11 eller 12 kap. MB, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelser i dessa kapitel. Enligt 6 kap 7 MB skall miljökonsekvensbeskrivningen innehålla: 1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning, 2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar skall undvikas, minskas eller avhjälpas, t.ex. hur det skall undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. överträds, 3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra, 4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och 5. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1-4. Även 2 kap. miljöbalken, de allmänna hänsynsreglerna, innehåller krav som påverkar en MKB. Detta gäller exempelvis kunskapskravet i 2, kravet på att använda bästa möjliga teknik i 3 samt kravet på resurshushållning och användandet av förnybara energikällor i 5. Och inte minst 7 som anger att kraven gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem och att nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått skall särskilt beaktas i jämförelse med kostnaderna för sådana åtgärder. 22 (107) Vattenfall Power Consultant

1.1.2 Avgränsningar En av de generella frågeställningarna kring MKB är avgränsningar. Hur långt i tid och rum ska en MKB sträcka sig? Den geografiska avgränsningen i denna MKB utgörs av södra Kalmarsund med omgivning. Undantaget är diskussioner om elproduktion, vilket beror på att förändringar i denna påverkar hela Nordens elmarknad som idag är sammanslagen. Det pågår just nu ett stort antal forskningsprojekt med koppling till havbaserat vindbruk och just förhållandena i Kalmarsund utgör studieobjekt i flera av dessa projekt. Detta gör att nya rön och slutsatser kommer att redovisas löpande under ett antal år framöver. Denna MKB är baserad på dagens kunskap. En självklarhet kan tyckas, men det är alltid frestande att avvakta nästa forskningsrapport för att få ett bättre underlag. Problemet är att vetenskapen knappast kommer att bli färdig, det kommer alltid till ny kunskap och ska man vänta på den kommer aldrig något projekt till utförande. 1.2 Energipolitiska förutsättningar I regeringens proposition Miljövänlig el med vindkraft - åtgärder för ett livskraftigt vindbruk (prop. 2005/06:143) sätts målet att den förnyelsebara elproduktionen bör öka till 17 TWh per år från 2016. Regeringen bedömer att detta förutsätter en omfattande utbyggnad av vindkraften och att utbyggnad skall ske på kommersiella grunder. I den tidigare propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02:143) angavs ett planeringsmål för vindkraft till 10 TWh el per år från 2015. Att använda vindkraft för att producera el är dels miljövänligt och dels ett bra komplement till basen i det svenska kraftsystemet, vattenkraft och kärnkraft. År 2004 producerades ca 0,8 TWh el med vindkraft, från en totalt installerad effektkapacitet om ca 450 MW. För att kunna producera 10-12 TWh per år med vindkraft kommer det att krävas att produktionskapaciteten ökas med i storleksordningen 4-5 GW. Idag finns kommersiella vindkraftaggregat i storleken upp till 3,6 MW men tillverkarna utvecklar ständigt större modeller och det finns prototyper på 5 MW. Utbyggnadsmålet kräver att ett tusental nya vindkraftverk installeras till 2017. En förutsättning är givetvis att dessa vindkraftaggregat kan lokaliseras till bra vindlägen. En stor del kommer därför att behöva uppföras till havs, eftersom vindförhållandena där är jämnare och starkare än de flesta lägen på land och producerar därför mer el. Avståndet till närboende är i regel också större och vindkraftverken upplevs mindre störande. 1.3 Kort beskrivning av Vattenfall Moderbolaget i Vattenfallkoncernen, Vattenfall AB, är ett svenskt publikt aktiebolag som är till 100 % ägt av svenska staten. Till grund för styrningen av koncernen ligger bland annat bolagsordningen, den svenska aktiebolagslagen samt andra tillämpliga svenska och utländska lagar och regler. Vattenfall AB följer även i tillämpbara delar de regler som gäller för bolag vars aktier är noterade på Stockholmsbörsen. 23 (107) Vattenfall Power Consultant

Vattenfall AB är indelat i tre s k Business Groups: Vattenfall Norden, Vattenfall Europe och Vattenfall Polen. Inom Vattenfall Norden finns bl a enheten Elproduktion, som ansvarar för alla Vattenfall AB:s elproduktionsanläggningar i Norden. Den vindkraftpark som nu planeras i Trolleboda kommer att ägas och drivas under ansvar av Vattenfall AB Elproduktion Norden. Enligt svensk lag får inte samma bolag både producera och distribuera elkraft. Produktionen är avreglerad och alla kan fritt välja producent för sin elförbrukning. Distributionen däremot är reglerad och tariffbunden. Vattenfall Eldistribution AB äger och driver Vattenfalls elnät i Sverige. De nya elledningar som tillkommer med anledning av Trolleboda-projektet kommer att ägas och drivas av Vattenfall Eldistribution AB eller annat dotterbolag inom Vattenfall AB, som inte är organisatoriskt knutet till Vattenfall AB Elproduktion Norden. Vattenfall AB Elproduktion Norden kommer i det följande att benämnas Vattenfall. Med Vattenfall AB avses fortsättningsvis Vattenfallkoncernen i sin helhet. I Sverige genomfördes omfattande förändringar i ellagstiftningen år 1996, som innebar att elmarknaden öppnades för konkurrens. Samma förändringar har genomförts i de övriga nordiska länderna. Idag är det därför mer relevant att prata om en nordisk elmarknad än om en svensk, även om det finns nationella skillnader som t ex det svenska systemet med elcertifikat. På längre sikt är det meningen att hela EU skall utgöra en gemensam elmarknad. Den samlade produktionskapaciteten hos Vattenfalls hel- eller majoritetsägda anläggningar i Norden är drygt 16 GW. Vattenfall svarar för ca 20 % av elproduktionen i Norden och producerade 89,3 TWh år 2005 och är därmed den största enskilda elproducenten i Norden. Produktionen sker till ca 50/50 med kärnkraft/vattenkraft (detta förhållande varierar beroende på vattentillgången). Övriga produktionsslag utgör tillsammans mindre än 1 %. Vindkraften svarade år 2005 för ca 0,06 %. Vattenfall AB ska, enligt ägaren, ha en ledande roll i omställningen mot en ökad andel förnyelsebar energi. Den 17 maj 2006 tog Vattenfall AB:s styrelse ett beslut om att investera ca 40 miljarder kronor för att öka företagets förnyelsebara elproduktion i Sverige med cirka 10 TWh fram till 2016. Den 1 juli 2006 tog Vattenfall över 474 danska vindkraftverk (från de danska energibolagen Elsam och E2) med en samlad produktion av drygt 1 TWh/år. Detta tillsammans med pågående och planerade vindkraftssatsningar kommer att öka den vindkraftsproducerade elens andel inom Vattenfall betydligt i framtiden. Mot denna bakgrund står det klart varför satsningen på vindkraftsutbyggnaden är omfattande. Det är dock viktigt att påpeka att Vattenfall, som det anges i propositionen, satsar på vindkraftsprojekt utifrån kravet på affärsmässighet. Lite förenklat kan man säga att en vindkraftsanläggning måste kunna producera el till en kostnad som är konkurrenskraftig på elmarknaden. Producerad energi mäts i kilowattimmar (kwh) och dess multippelenheter: 1 000 kwh = 1 megawattimme (MWh); 1 000 MWh = 1 gigawattimme (GWh); 1 000 GWh = 1 terrawattimme (TWh) Produktionskapacitet mäts i kilowatt (kw) och dess multippelenheter: 1 000 kw = 1 megawatt (MW); 1 000 MW = 1 gigawatt (GW) 24 (107) Vattenfall Power Consultant

1.4 Projektet Trolleboda-området i södra Kalmarsund (se Figur 2) har länge varit av intresse för vindbruk. Det är utsett som riksintresse för vindkraft och är utpekat som lämpligt i ett par regionala planeringsdokument. Vattenfall har tidigare drivit ett projekt med syftet att uppföra fem vindkraftverk i samma område. Detta gamla projekt, som har fått tillstånd av regeringen och miljödomstolen, ersätts av det nu aktuella projektet. I dag är det största kommersiellt tillgängliga vindkraftverket på 3,6 MW, medan verk med 5 MW effekt finns som prototyp och det talas om verk i storleksordningen 7 MW. Den tekniska utvecklingen för vindkraftverk går snabbt. Att söka tillstånd för och projektera en vindkraftpark tar lång tid därför är det är svårt att vid ansökningstillfället avgöra exakt vilken storlek som är kommersiellt tillgänglig när upphandling kan ske. Vattenfall har för avsikt att uppföra vindkraftverk för en produktion av ca 150 MW el. Om 5 MW-aggregat finns tillgängliga när anläggningen skall uppföras motsvarar det alltså 30 vindkraftverk, vilket också är ett antal som är fullt möjligt att uppföra inom området, men det exakta antalet är inte fastställt i detta skede. Några verk (1-3 stycken) kan bli s k utvecklingsverk, vilket innebär att de kommer att innehålla ännu ej helt utprovad teknik. T ex kan man tänka sig att 7 MW-verk kommer att testas. I den kommande prövningen ingår förläggning av de sjökablar som krävs för att ansluta vindkraftparken till elnätet på land. För tillstånd enligt ellagen, s k nätkoncession, kommer Vattenfall att utnyttja den befintliga koncessionen från det gamla projektet. Kabeldragningen på land ingår inte i denna MKB eftersom den inte är tillståndspliktig enligt miljöbalken. I prövningen enligt ellagen ingår dock en bedömning av kabeldragningens miljöpåverkan. Som nämns i avsnitt 1.3 kommer kablarna att ägas och drivas av Vattenfall Eldistribution AB eller annat dotterbolag inom Vattenfall AB. 1.4.1 Ekonomiska förutsättningar Vindkraft, framförallt havsbaserad, är en kapitalintensiv energikälla. Detta innebär att vindkraften relativt andra energikällor kräver en hög grundinvestering, något som till en del vägs upp av att bränslet under drift (vinden) är kostnadsfritt. Av detta skäl är det viktigt att vindkraft etableras i de mest gynnsamma geografiska lägena, med höga och jämna vindar som ger en hög och jämn produktion. Eftersom investeringskostnaderna är en så tung post är det en förutsättning att upphandlingen kan göras på en konkurrensutsatt marknad. Dock kan det konstateras att denna marknad har varit överhettad de senaste åren vilket medfört att investeringskostnaderna har eskalerat jämfört med annan prisutveckling. En vindkraftpark av Trolleboda-projektets storlek kräver en investering i storleksordningen 2,5 miljarder kronor. Trots att elpriset i dagsläget upplevs som högt ligger det på en för låg nivå för att göra nybyggd vindkraft kommersiellt gångbar i konkurrens med andra befintliga produktionsslag. För att ge ekonomiska incitament till en vindkraftsutbyggnad krävs att detta system förblir långsiktigt stabilt. El producerad med vindkraft kostar i storleksordningen 60 öre/kwh. Dagens producentpris på marknaden är drygt 40 öre/kwh. I dagsläget innebär 25 (107) Vattenfall Power Consultant

elcertifikatsystemet en extra intäkt av 15-20 öre/kwh. Med utgångspunkt från en antagen drifttid om 20 år, och ett bibehållet stabilt stödsystem, bedöms anläggningen kunna ge en tillfredsställande avkastning. Systemet med elcertifikat regleras av Lagen (2003:113) om elcertifikat. Grundprincipen för systemet är att alla som producerar grön el (definieras i lagen) erhåller elcertifikat motsvarande den mängd el man producerat. Alla* som förbrukar el måste köpa elcertifikat motsvarande en viss andel av den förbrukade mängden. Andelen, eller kvotplikten som det benämns i lagen, är 0,126 certifikat/förbrukad kwh under 2006 och ökas för varje år. Certifikaten handlas på en egen marknad och priset bestäms av tillgång och efterfrågan. Det finns dock ett lägsta garantipris samt en straffavgift för den som inte köpt erforderliga certifikat (i praktiken ett högsta pris). * Fr o m 2007-01-01 är det elleverantören som är kvotpliktig. Elintensiv industri är undantagen/har lättnader och dessutom finns vissa tekniska undantag för t ex elförluster i nät. 1.5 Vindkraftens historik Människan har använt vinden för att driva fram båtar under årtusenden. Även tekniken att mala sädeskorn till mjöl är uråldrig. Exakt när tekniken att utnyttja vinden för att mala säd utvecklades är oklart, vissa källor hävdar att den först användes i Persien på 500-talet. De första europeiska väderkvarnarna kan spåras till 1100-talet. Samma principlösning användes även för att driva vattenpumpar. Tanken att utnyttja vinden för att producera elektrisk kraft var således inte långt borta när elektriciteten gjorde sitt intåg under 1800-talet. Detta vindkraftverk uppfördes i Cleveland, Ohio år 1888 av Charles F. Brush. Det hade en rotor med 17 meters diameter som drev en 12 kw-generator via en växellåda. Källa: Darrell M. Dodge, The Illustrated History of Windpower Development, 2002 http://telosnet.com/wind/index.html Många länder började experimentera med vindkraft, t ex hade Danmark ca 3 MW installerat runt 1920. I Sverige fanns goda förutsättningar för att bygga ut vattenkraften, en teknik som är såväl kostnadseffektiv som tillförlitlig, och behovet av att utveckla vindkraft var därför inte stort under elektrifieringens uppbyggnad. I samband med energikrisen i början av 1970-talet började man mer systematiskt studera alternativ till vattenkraften, som då i princip var utbyggd så långt det var tekniskt/politiskt möjligt. Möjligheten att bygga vindkraftverk studerades men det var egentligen inte förrän i samband med kärnkraftsomröstningen som det blev en mer allmänt känd teknik med en positiv miljöprofil. 26 (107) Vattenfall Power Consultant

I början av 1980-talet satsades statliga pengar på att utveckla storskalig vindkraft. Två prototypanläggningar uppfördes, en på Näsudden på Gotland och en i Maglarp i Trelleborgs kommun. Det var, för sin tid, mycket stora verk: Näsudden 2 MW och Maglarp 3 MW. Verket på Näsudden hade en tornhöjd på 77 meter och 75 meters rotordiameter. Verket hade väldigt höga ljudnivåer som främst kom från de långa rotorbladen, som var av stål. Efter ett par års drift hade sprickor bildats i rotorbladen. Detta gjorde att man efter bara tre års drift fick ta kraftverket ur drift. Maglarps-verket rönte i princip samma öde. Istället för att riva hela konstruktionen på Näsudden, återanvände man tornet, bytte ut maskinhuset, och satte på en ny rotor. Genom att öka rotordiametern med 5 meter, tillverka bladen av glas- och kolfiber och förfina aerodynamiken, kunde man sätta dit en 3 MW generator och verket har sedan dess fungerat bättre. I exempelvis Danmark har man gått en annan väg och satsat på mindre verk. Även dessa har haft betydande problem, men eftersom de var mindre krävdes inte så mycket kapital för att utveckla dem vidare mot allt bättre funktion och tillförlitlighet. Utbyggnaden av vindkraft har accelererat kraftigt på senare år. 1980 fanns ungefär 100 MW vindkraft i världen, 1990 fanns 2000 MW och vid slutet av år 2004 fanns 47 300 MW. Den årliga tillväxten har legat runt 30 % de senaste åren. Teknikutvecklingen har gått mot allt större verk på senare år och idag är storlekar i Näsudden-klassen etablerad teknik. Faktum är att storleksexpansionen går så fort att det skapar problem i projekten: När tillståndsansökan lämnades in för Lillgrundsprojektet i Öresund så baserades den på de då största tillgängliga verken. När tillståndsbeslutet var klart och det var dags för upphandling fanns inte så små verk att köpa längre! 27 (107) Vattenfall Power Consultant

2 SAMRÅD Alla handlingar från samråden, såsom underlag, kallelser, närvarolistor, minnesanteckningar, skriftliga yttranden etc., återfinns i bilaga 1. Det formella samrådet inleddes den 11 november 2005 vid ett möte med länsstyrelserna i Blekinge och Kalmar län samt Karlskrona, Torsås och Mörbylånga kommuner. En kallelse, tillsammans med ett samrådsunderlag (Underlag inför samråd november 2005), skickades ut den 28 oktober. Samtidigt skickades ett informationsbrev ut till ca 4 000 fastighetsägare längs såväl fastlandskusten som på Öland. Vattenfall etablerade också en hemsida för projektet, http://www.vattenfall.se/trolleboda/, där samrådsunderlag mm har lagts upp och den uppdateras löpande under projektets gång. Tabell 1: Genomförda samråd Samrådspart Inbjudan Möte Minnesant. Yttrande Länsstyrelserna I Blekinge och Kalmar län Karlskrona, Torsås och Mörbylånga kommuner 2005-10-28 2005-11-11 Ja 2005-12-16 och 2006-01-16 2006-01-20 Ja 2006-03-07 2006-03-17 Ja 2006-05-11 (via e-mail) 2006-05-20 Nej Sjöfartsverket 2005-11-07 (via e-mail) 2005-11-21 Ja Nej Sjöhistoriska Museet 2006-03-03 2006-03-13 Ja Nej Berörd allmänhet 2006-05-02 (annonser i lokalpressen, lokal affischering samt utskick till 4 000 fastighetsägare) 2006-05-15 (Bergkvara) 2006-05-16 (Kristianopel) 2006-05-17 (Degerhamn) 2006-06-07 (lst Kalmar) 2006-06-15 (lst Blekinge) Ja 2006-05-16 (Torsås Kustmiljögrupp) 2006-06-05 (ålfiskare) Naturvårdsverket 1 2006-05-05 Nej Nej 2006-06-12 Energimyndigheten 1 2006-05-05 Nej Nej Nej Boverket 1 2006-05-05 Nej Nej 2006-06-27 Riksantikvarieämbetet 1 2006-05-05 Nej Nej Nej Luftfartstyrelsen 1 2006-05-05 Nej Nej 2006-05-22 Försvarsmakten 1 2006-05-16 Nej Nej 2006-06-22 (muntligt) Svenska 2006-05-05 Nej Nej 2006-06-01 Naturskyddsföreningen 1 Sveriges Fiskares Riskförbund 2006-05-08 (via e-mail) 2006-06-01 Ja Nej Fiskeriverket 2006-05-03 (via e-mail) 2006-06-02 Ja Nej 1 Dessa samrådsparter inbjöds till ett skriftligt samråd med tillägget att Vattenfall givetvis ställer upp på ett möte om så önskas. Vattenfall inbjöd till tre samrådsmöten (i Bergkvara, Kristianopel och Degerhamn) med berörd allmänhet via annonser i Barometern, Blekinge Läns Tidningar, Sydöstran och 28 (107) Vattenfall Power Consultant

Ölandsbladet samt via affischer som sattes upp i berörda orter. Eftersom området innehåller många fritidsbostäder, där fastighetsinnehavarna normalt inte vistas i området och därmed kanske inte nås via lokalpress, skickade Vattenfall också ut en skriftlig inbjudan till ca 4 000 fastighetsägare. Sammantaget deltog ett hundratal personer i de tre samrådsmötena. Inför dessa samråd togs ett nytt, utvecklat och mer innehållsrikt samrådsunderlag fram (Underlag inför samråd maj 2006). Samma underlag skickades också ut med samrådsinbjudan till övriga myndigheter och organisationer i maj 2006 samt delgavs länsstyrelserna och kommunerna. Utöver det formella samrådet har Vattenfall också genomfört informationsmöten i Bergkvara, Brömsebro och Degerhamn under perioden mars april 2006 i samarbete med lokala samhällsföreningar och liknande organisationer. Vid mötena har Vattenfall berättat om Trolleboda-projektet, kopplingen till det gamla projektet med 5 stycken vindkraftverk, samt informerat om kommande samrådsmöten. Samrådet avslutades formellt den 7 juni 2006, men de yttranden som inkommit under veckorna efter denna tidpunkt har också medtagits i MKB:n. I samrådet med länsstyrelserna och kommunerna har stor vikt lagts vid utformningen (konfigurationen) av vindkraftsparken. Behovet av särskilda utredningar har också avhandlats liksom samrådets genomförande och övriga samrådsparter. Det avslutande mötet, den 20 maj, genomfördes som en bussresa till ett antal platser längs såväl fastlands-, som Ölandskusten. Via framställda fotomontage jämfördes hur olika parkkonfigurationer kan komma att uppfattas från de olika platserna. Figur 1: Samråd med studie av olika utformningar av vindkraftparken Förvarsmakten har motsatt sig att delta i samrådsprocessen och lämnar endast en s k vindkraftsremiss, som baseras på att detaljerade uppgifter om vindkraftverken lämnas in på 29 (107) Vattenfall Power Consultant

en särskild blankett. Trots att de uppgifter som krävs är mer detaljerade än vad man egentligen har tillgång till i samrådsskedet har Vattenfall fyllt i och lämnat in en sådan blankett. Förvaret har, efter förfrågan, muntligen meddelat att man motsätter sig etableringen. 2.1 Synpunkter från samråden I Tabell 2 redovisas de mer generella frågeställningar som framförts av många samrådsparter. De mer preciserade frågor och synpunkter som uppkommit under samråden har i möjligaste mån beaktats i de avsnitt i MKB:n som de berör. Enskilda frågor, t ex om avstånd mellan en specifik fastighet och vindkraftparken, har besvarats direkt till den som frågat och tas inte vidare upp i denna MKB. Tabell 2: Generella frågeställningar från samråd Länsstyrelserna Naturvårdsverket Fiskeriverket och SFR Naturskyddsföreningen Allmänheten Utformning och lokalisering X X Påverkan på fåglar X X X Påverkan på flyttande fladdermöss Påverkan på säl X X Påverkan på fisk och fiske X X X Påverkan på bottenflora och - fauna X Påverkan av buller X X Påverkan på strömningsförhållanden Påverkan på kulturmiljön Olika fundamendstypers påverkan Påverkan av grumling och sedimentation Utformning av kontrollprogram X X X X X Torsås Kustmiljögrupp har framfört önskemål om att Vattenfall ska lämna ekonomiskt stöd till projekt som bedrivs av de berörda kustkommunerna i syfte att förbättra kustmiljön. Man hänvisar till att sådana åtaganden finns för Utgrunden II projektet. Vid samrådsmötena med allmänheten ställdes många konkreta frågor, som t ex när vindkraftparken ska byggas, hur stora verken blir, hur mycket el de kommer att producera och till vilken kostnad o s v. Givetvis kom även elpriser och Vattenfall AB:s roll rent allmänt upp till diskussion. De flesta synpunkterna gällde den störning som vindkraftverken kommer att utgöra med sin blotta existens, det förstör en vacker landskapsbild. Även farhågor för störningar på ålfisket liksom på bullerstörningar framfördes. Notabelt är att farhågor för bullerstörningar inte framfördes från deltagarna vid mötet i Degerhamn, som redan är omgivna av vindkraftverk. Den allmänna uppfattningen där var att buller från vindkraftverk inte är något problem. Några deltagare framförde åsikten att man tycker det är bra att det byggs mer vindkraft. X 30 (107) Vattenfall Power Consultant

3 LOKALISERING Vindkraftparken är tänkt att lokaliseras till södra Kalmarsund i ett område rakt öster om Trolleboda. Avståndet till fastlandskusten är 5,5 6,5 km och till Öland ca 12 km. Figur 2: Lokalisering av vindkraftpark 31 (107) Vattenfall Power Consultant

3.1 Planeringsförutsättningar Trolleboda-området är utsett till riksintresse för vindkraft (områdena H5 och K1) [26]. Figur 3: Riksintressen för vindkraft Ett område omedelbart i nordväst om Trolleboda-området, benämnt Kalmarsund/Långgrund/Rönneskär (område nr. 33), är utsett som riksintresse för yrkesfiske (fångstområde för ål) [27]. Trolleboda-området överlappar det sydöstra hörnet och sjökabeln mellan vindkraftparken och land kommer att passera genom den sydligaste delen av detta område. Figur 4: Riksintresse för yrkesfisket 32 (107) Vattenfall Power Consultant

Kusten från Södra Kärr och norrut (benämnt Södra Kalmars moränskärgård), inom vilket Gate Udde (sjökabelns landtagningspunkt) befinner sig, är utsett som ett riksintresse för naturvård. Utmed kuststräckan finns ett representativt och välbevarat odlingslandskap med naturbetesmark i form av vidsträckta havsstrandängar och ekhagar. Berggrunden utgörs av sandsten, vilken överlagras av sandstensmorän. Detta är unikt för landet och förekommer endast utmed södra Kalmarkusten och i östra Blekinge. Lövskogarna, hagmarkerna och stränderna hyser stora botaniska och entomologiska värden. Utmed kuststräckan finns flera värdefulla kustnära kärr och marina strandängar. Området har stor betydelse för friluftslivet och en mycket tilltalande landskapsbild. Figur 5: Riksintresse för naturvård Några andra områden med riksintressen, eller annan form av skydd, sammanfaller inte med Trolleboda-området. Däremot finns ett antal kulturmiljöer, varav vissa utgör riksintresse för kulturmiljövården, på såväl fastlandet som Öland och som kan komma att indirekt påverkas av vindkraftparken (se avsnitt 6.8.2). Ett antal s k sektorsmyndigheter (Naturvårdsverket, Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Energimyndigheten m fl.) har rättighet att ange områden som riksintressen. Ett område som är angivet som riksintresse skyddas av 3 kap. miljöbalken, som säger att området skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada det avsedda intresset. Eftersom förfarandet innebär att ett och samma område kan anges som riksintresse av flera sektorsmyndigheter säger också miljöbalken att om ett område utgör riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. I ett prövningsärende är det miljödomstolen som avgör vilket riksintresse som ska ges företräde. 33 (107) Vattenfall Power Consultant

Trolleboda-området har också utpekats som lämpligt för vindbruk i två regionala planeringsdokument: Samordnad policy för lokalisering av havsbaserad vindkraft i södra Kalmarsund [36] samt Sydhavsvind [40]. I den samordnade policyn för södra Kalmarsund görs bedömningen att 15 verk kan lokaliseras till Trolleboda-området. Noteras bör att denna bedömning ingår i ett scenario om en sammantagen produktion av ca 0,5 TWh i södra Kalmarsund, och där även en etablering i Svanhalla-området ingår (se avsnitt 5.2). 3.1.1 Planförhållanden Översiktsplanen för Karlskrona kommun är antagen av kommunfullmäktige den 29 augusti 2002. Planen pekar ut det område i Kalmarsund där vindkraftparken avses byggas som område för havsbaserad vindkraft. Av planen framgår bl.a. följande: Karlskrona kommun är positiv till vindkraften som energikälla. Karlskrona kommuns övergripande mål inom energiplaneringen är att verka för en säker och effektiv energiförsörjning som främjar en god ekonomisk och samhällelig utveckling samt en övergång till ett långsiktigt hållbart energisystem som ger en låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt har en hög säkerhet. En strategi är satsning på förnyelsebara energikällor och ny teknik med bl.a. inriktningsmålet projekt om vindkraftverk. Sannolikt är det havsbaserad vindkraft som har den största framtida potentialen. Kända motstående intressen är yrkesfisket, flyttfåglar och totalförsvaret. Hänsyn till dessa tas enligt följande: Utbyggnad skall föregås av fördjupade utredningar om påverkan på fiskens lekområden och på yrkesfisket. Utbyggnad skall föregås av fördjupade utredningar om påverkan på fågellivet. Utbyggnad skall vägas mot totalförsvarets intressen. Gällande översiktsplan för Torsås kommun antogs av kommunfullmäktige den 16 december 1998. Planen berör inte lokalisering av vindkraft. I kommunen pågår för närvarande arbete med att ta fram en ny översiktsplan. Planen förväntas bli antagen under 2006. När översiktsplanen vunnit laga kraft har kommunen för avsikt att ta fram fördjupade översiktsplaner för bl.a. vindkraft. Platsen där sjökablarna tas i land omfattas av en byggnadsplan för fastigheterna Järnsida 1:2 och 1:3 i dåvarande Söderåkra kommun, fastställd av Länsstyrelsen i Kalmar län den 10 mars 1966. Inga planbestämmelser berör området där kabeln går iland. Kabeln är således förenlig med planen. 34 (107) Vattenfall Power Consultant

3.2 Områdesbeskrivning Södra Kalmarsund utgör ett fritt och öppet vattenområde med enbart några mindre, kustnära öar längs fastlandssidan. Trolleboda-området har ett vattendjup från 11 12 meter ner mot 25 meter. Förutom Trolleboda-parken finns två befintliga vindkraftparker och en planerad i södra Kalmarsund: Yttre Stengrund öster om Olsäng, 5 x 1,5 MW uppfördes 2001 Utgrunden I strax söder om Utgrundens fyr, väster om Degerhamn, 7 x 1,5 MW uppfördes 2000 Utgrunden II i området norr om Utgrunden I, 24 x 3,0 MW planerad till 2007 3.2.1 Närmast liggande kustområden På fastlandssidan utgörs kustlandskapet av ett ganska öppet, svagt kulligt odlingslandskap som utgör en del av det största sammanhängande jordbruksområdet i Småland. Större och mindre trädgrupperingar och mindre skogspartier bryter med de öppna odlings- och betesmarkerna. Närmast kusten finns ofta öppna havsstrandängar med enstaka träd och buskar. De största kustnära tätorterna på fastlandet är Bergkvara och Kristianopel. I övrigt består bebyggelsen av mer utspridda fasta bostäder och fritidshus. På vissa ställen, t ex vid Gate Udde, finns områden med mer koncentrerad fritidsbebyggelse. Södra Öland domineras av sitt odlingslandskap, som är utsett till världsarv av Unesco (United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation). Strandlinjen utgörs av sjömarker och sjöängar som under årtusenden har använts som betesmark eller slåtteräng, vilket återspeglas i både fauna och flora. Det finns också industriella inslag, exempelvis kalkbrott och cementindustri i Degerhamn, som ligger nordost om Trolleboda-området. Degerhamn och Grönhögen är de största, strandnära tätorterna på Ölandssidan. I övrigt är bebyggelsen oftast samlad i mindre byar. Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Världsarvskonventionen antogs av FN-organet Unescos generalförsamling i Paris 1972, och är en internationell överenskommelse om skydd av världens kultur- och naturarv. Sverige anslöt sig till konventionen 1984. Vad som får och inte får göras med ett världsarv regleras genom planbestämmelser utfärdade enligt Plan- och bygglagen (1987:10) 3.2.2 Trolleboda-området Marin Mätteknik AB har, på Vattenfalls uppdrag, genomfört en geofysisk undersökning av botten inom såväl själva området som kabelsträckningen in till land. 35 (107) Vattenfall Power Consultant

Bottearealen kan delas in i två halvor av ungefär lika storlek med en mellanliggande gränslinje som löper från sydväst mot nordost. Figur 6: Side Scan bild av området med de två halvorna utritade I den norra delen, där djupet generellt är större än 21 meter, domineras ytsedimentet av ett 2 5 meter tjockt lager med mjuk lera. Under detta lager finns fastare lerlager med 4-10 meters mäktighet (över 15 meter lokalt). Under leran finns morän. Där djupet lokalt understiger 21 meter förekommer ytlager av fast lera, sand, grus och morän. Moränen kommer fram i smala åsar som löper från öst-västlig till sydvästlig-nordostlig riktning. I den södra delen domineras botten av 10 12 meter höga åsar med 200 600 meters längd, som sträcker sig i sydvästlig nordöstlig riktning. I dalarna mellan åsarna är djupet neråt 22 meter och på åsarna 11-13 meter. Åsarna består av morän och mellan åsarna finns sand och grus. I nedkant på åsarnas sidor finns lager med upp till 4 meter fast lera. Djupet till fast berggrund har inte fastställts. 36 (107) Vattenfall Power Consultant

4 PROJEKTBESKRIVNING Södra Kalmarsund och Trolleboda-området har länge funnits med på listan över intressanta projekt. Redan 1987 lät Länsstyrelsen i Blekinge län VBB (ett konsultföretag som nu ingår i SWECO-koncernen) göra en förstudie av havsbaserad vindkraft. Projektet kallades då för Blekingeprojektet. Efter att olika konstellationer tittat på olika projekt i området inledde Vattenfall år 1999 ett projekt som omfattade 3 5 vindkraftverk som en utvecklings- och testanläggning. Projektet kallades då för Karlskrona Offshore-projektet. Lite förenklat kan man säga att det projektet sedan utvecklats till det nuvarande Trolleboda-projektet. Området har mycket goda vindförhållanden med ett årligt medelvärde för vindhastighet på cirka 8,5 m/s vid 90 meters höjd. Vindhastigheten är direkt avgörande för hur mycket el vindkraftverken kan producera. Möjligheterna är goda för att ansluta Trolleboda vindkraftpark till E.ON:s elnät på fastlandet där ledig kapacitet finns. 4.1 Tidplan Tidplanen är beroende av miljödomstolens, och andra myndigheters handläggningstider. Eventuella överklaganden inverkar också i högsta grad. Denna tidplan bygger på antagandet att det finns en lagakraftvunnen dom våren 2007: Förprojektering inkl. geotekniska undersökningar klar årsskiftet 2007/2008 Upphandling (fram till utvärderade anbud) klar sommaren 2008 Investeringsbeslut sommaren 2008 Byggstart: 2009/2010 Idrifttagning 2011/2012 För närvarande är det 12-24 månaders leveranstider på vindkraftverk, men dessa förhållanden kan givetvis förändras innan 2008. 4.2 Teknisk beskrivning Det tillgängliga 130 kv-elnätet har, efter vissa förstärkningsåtgärder, ledig kapacitet för att ta emot 150 MW från Trolleboda-området. Dessa 150 MW utgör alltså ett dimensioneringskriterium för vindkraftparken. I dagsläget finns kommersiellt tillgängliga vindkraftverk i storleken upp till 3,6 MW, vilket alltså skulle innebära ca 42 verk för att komma upp i 150 MW. Det finns emellertid redan prototyper framme i storleken 5 MW och om sådana finns tillgängliga när anläggningen skall uppföras motsvarar det alltså 30 vindkraftverk, vilket också är ett antal som är fullt möjligt att uppföra inom området. Det 37 (107) Vattenfall Power Consultant

exakta antalet är inte fastställt i detta skede. Några verk (1-3 stycken) kan bli s k utvecklingsverk, vilket innebär att de kommer att innehålla ännu ej kommersiellt utprovad teknik. T ex kan man tänka sig att 7 MW-verk kan komma att testas. Förutom vindkraftverken kommer en s k meteorologisk mätmast att resas inom parkområdet. Med mätmasten kan de rådande vindförhållandena mätas, vilket är nödvändigt för att bl a kunna verifiera att parkens produktion är optimal. 4.2.1 Vindkraftverk Ett vindkraftverk består av rotor, maskinhus och torn. Rotorn består av tre blad som är monterade på ett nav. Bladen är var för sig cirka 50 till 60 meter långa för 3,6 5 MW verk. Då vinden passerar rotorn omvandlas luftens rörelseenergi till ett vridande moment på huvudaxeln. De flesta moderna stora vindkraftverk regleras i dag med en kombination av bladvinkel- och varvtalsreglering. Det finns flera fördelar med denna kombinerade reglermetod jämfört med traditionell överstegringsreglering. En är att den el som levereras från vindkraftverket har bättre kvalité samt att vindkraftverkens kraftelektronik kan hjälpa till att stötta nätet. En annan fördel är att det ger möjlighet att hålla verkningsgraden på en maximal nivå i ett brett vindhastighetsintervall, vilket resulterar i bättre energiproduktion. En nackdel är dock att egenförbrukningen i kraftelektroniken till viss del minskar den ökade energiproduktionen. Reglerbart varvtal ger också en möjlighet att reducera ljudet från vindkraftverket i områden där ljudspridning är en utmaning. Maskinhuset är placerat högst upp på tornet och rymmer verkets delkomponenter och system, som till exempel rotoraxel, växellåda, generator, kraftelektronik och för vissa modeller även en transformator. Mellan torn och maskinhus finns en lagring vilket medger att maskinhuset kan vrida sig på tornets topp. Det kallas för girsystem och är till för att rotorn alltid skall kunna vara vänd upp mot vinden oavsett var den kommer ifrån. Girsystemet styrs med hjälp av att en vindriktningsgivare på maskinhusets tak som känner vindriktningen. Kontrollsystemet känner av förändringar och med hjälp av elektriska motorer eller servomotorer vrider maskinhuset på tornets topp, girsystemet. Tornet består som oftast av två eller tre cirkulära delar av stål som skruvas samman. Tornets höjd kommer att vara ca 80-90 meter och diametern upp till ca 7 meter. I tornet finns ett stegsystem, och sannolikt även hiss, för att nå maskinhuset men det vanliga på större vindkraftverk är att det finns en hiss. Kontrollsystemskåp och vissa delar av vindkraftverkets ställverk är normalt monterat i botten på tornet. Från generatorn, ibland via transformator, leds strömmen ner till tornbotten via gummiisolerade elkablar som är hängande relativt fritt och som då medger ett antal varvs vridning av maskinhuset i förhållande till tornet. Vid maximalt uppnått antal varv för vridningen stoppas vindkraftverket och girsystemet vrider tillbaka kablaget till ett nolläge och startar igen. Vindkraftsverkens totalhöjd, högsta spetsen på rotorbladen, kommer att bli 150-160 meter (höjd över medelvattennivå). Åskledare kommer att finnas på rotorbladen och vindkraftverken är konstruerade för att säkert kunna leda eventuella blixtnedslag ner i havsbotten utan att de ingående delarna eller människor tar skada. Vindkraftverken kommer att färgsättas med hänsyn till att kontraster ska utjämnas i möjligaste mån så att 38 (107) Vattenfall Power Consultant

framtoningen mot bakgrunden skall bli så liten som möjligt. Den slutliga färgsättningen kommer att bestämmas i samband med bygglovsprövningen. Jämfört med landbaserade vindkraftverk skiljer sig havsbaserade åt på flera punkter. Detta beror framför allt på att de utsätts för hårdare drift på grund av att det blåser mer till havs, att det inte är lika lätt att utföra reparationer till havs samt att klimatet till havs är hårdare än det på land (saltvatten, vågor, is osv.). Offshoremodifieringar som kan förekomma på vindkraftverken: Inbyggd servicekran Stegar och ett angöringssystem för att möjliggöra säker angöring och påstigning. Grundlig inkapsling av elektriska/elektroniska komponenter Behandling med korrosionsskydd enligt gällande normer ISO 12944-2 (1998) Uppsamlingskärl för spill av olja Redundanta försörjningssystem (vilket betyder att de finns i dubbel upplaga) De största vindkraftverken som i dagsläget kan betraktas som kommersiella är i storleken 3-3,6 MW. Vestas V90 på 3 MW finns bland annat i 30 exemplar vid Kentish Flats (UK), en park som idag ägs av Vattenfall, samt i 36 exemplar vid Egmond an Zee (NL). GE Winds på 3,6 MW finns uppsatta i 7 exemplar vid Arklow Bank (IR) och 25 exemplar av Siemens 3,6 MW är beställda, men inte levererade ännu, till offshoreprojektet Burbo (UK). Vindkraftverkstillverkaren REpower Systems AG uppförde under senhösten 2004 en 5 MW prototyp i Brunsbüttel, Tyskland. Under augusti månad 2006 monterades även 2 stycken REpower 5 MW prototyper ute i havet öster om Skottland. Figur 7: 5 MW verk från REpower utanför Skottland Källa: Repowers hemsida, http://www.repower.de/ Företaget Enercon GmbH har installerat flera 4,5 MW verk i Tyskland som enligt uppgift skall graderas upp till 6 MW. Företaget Multibrid i Bremerhafen, Tyskland, har byggt en 5 MW prototyp på land som är avsedd för framtida havsbasering. Någon serietillverkning av 5 MW verk har inte kommit igång ännu men förväntas komma igång inom en 2-3 års period. 39 (107) Vattenfall Power Consultant

Under förutsättning att 5 MW verk är tillräckligt utprovad för havsbaserad användning är Vattenfalls ambition att använda sådana i Trolleboda-parken. De ekonomiska, leveransmässiga och tekniska förutsättningarna, inkluderat risker med ej tillräckligt utprovad teknik, kommer dock att vägas in vid upphandlingen. Figur 8: Vindkraftverk med minopilefundament Källa: http://www.kentishflats.co.uk/ 40 (107) Vattenfall Power Consultant

4.2.1.1 Drift Vindkraftverken fungerar helt automatiskt och producerar elektricitet i vindhastigheter mellan 3-4 m/s (cut-in wind speed) och 25-30 m/s (cut-out wind speed) beroende på fabrikat och modell. Blåser det för mycket (över 25-30 m/s) justeras rotorbladens lutning till 0 grader och verket stannar tills vinden minskat. Vindkraftverken kommer att kontrolleras från en driftcentral på land. Kontrollsystemet identifierar problem tidigt och avger felmeddelanden till driftcentralen eller jourhavande. Flera ingrepp, till exempel att slå av eller på ett verk, kommer att kunna fjärrmanövreras från land. Informationsutbytet planeras ske genom en optokabel som integreras i huvudkabeln mellan vindkraftverk och land. Alla driftdata kommer att registreras i driftcentralen som alltid är övervakad. Följande enheter kommer att övervakas: Vindkraftverken Infrastrukturen (kabel, fundament) Säkerhetsanordningar för sjöfart och flygtrafik (kontroll av varningsljus mm) Eventuell mätmast Vid vissa specifika förhållanden kan det vara nödvändigt att minska ljudemissionen (ljudalstringen) från ett vindkraftverk. De flesta större moderna vindkraftverk (som bygger på variabelt varvtal och blandvinkelreglering) kan genom sitt kontrollsystem programmeras så att ljudemissionen under drift automatisk reduceras då det exempelvis blåser i en viss vindriktning eller vid en speciell tid på dygnet. När man på detta vis reducerar ljudemissionen så minskar också vindkraftverkets produktion, vilket naturligtvis är negativt för anläggningens ekonomi/lönsamhet. De vindkraftverk som Vattenfall upphandlat för Lillgrund-anläggningen kommer vara utrustade med funktionalitet för ljudreduktion under drift. Erfarenheter från Lillgrund samt resultat av pågående ljudforskning kommer att utgöra underlag för vilka krav avseende ljudreduktion som ska ställas i upphandlingen av Trolleboda-parken. Övervakningssystemet i ledningscentralen kommer att kunna avgöra var en eventuell skada inträffar och hur omfattande den är. Genom denna konstanta övervakning ska fel/problem snabbt kunna avhjälpas eller begränsas innan eventuella skador förvärras. Ett till två gånger per år kommer det att utföras planerade inspektioner och underhållskontroller på vindkraftverken. Vid dessa insatser byter man bland annat oljefilter och utför övriga underhållsåtgärder. Oljan i växellådan byts med vissa intervall. På varje verk kommer det att finnas möjlighet att angöra med båt och det kommer att finnas anordningar för att personer ska kunna klättra upp på verken från vattnet på egen hand. 41 (107) Vattenfall Power Consultant

Servicepersonalen kommer att få säkerhets- och överlevnadsutbildning i de särskilda risker som är förknippade med arbete på offshoreanläggningar. Vindkraftverken kommer att drivas i enlighet med gällande hälso-, miljö-, räddnings-, elsäkerhets- och arbetsmiljöföreskrifter. 4.2.2 Fundament Fundamentet förankrar vindkraftverket vid havsbotten. För offshoreanläggningar finns det flera olika typer av fundament. Exempel på olika typer av fundament är monopile, tripod, gravitation, jacket och suction. Vilket fundament som väljs beror bl a på de ekonomiska förutsättningarna utifrån bland annat vattendjup, bottenförhållanden, vindförhållanden, is, strömmar, vågor etc. samt beroende på vindkraftverkens tyngd. I de större parkerna som hittills har byggts kan man grovt säga att för grunda vatten (0-10 m) har gravitationsfundament använts och för de lite djupare (10-20 m) så har monopile använts. För parker på de större djupen (>25 m) så planeras tripod- eller jacketfundament. Då bottenförhållandena och djupet varierar i det aktuella området kan olika typer av fundament komma att behöva användas. Det är viktigt att fundamenten dimensioneras för att tåla de projektspecifika förhållandena, särskilt de påfrestningar som isförhållandena kan medföra. Vindkraftverk till havs har hittills byggts på relativt grunda vattendjup, dvs. maximalt ner till 15-20 meters djup. I Trolleboda-parken kommer vindkraftsparken att placeras på mellan 11 och 23 meters djup. Med andra ord saknas etablerad teknik till viss del och det kommer att krävas mycket arbete för att ta fram rätt dimensioneringsunderlag och att välja den tekniskt/ekonomiskt mest fördelaktiga fundamentstypen. Det är därför inte möjligt att i detta skede säkert uttala sig om vilka typer av fundament som kommer att användas. Oavsett vilken typ av fundament som väljs kommer fundamenten att ytbehandlas mot korrosion. Som ytbehandling används vanligen offeranoder eller elektriskt skydd tillsammans med keramisk färg som ligger innesluten i en härdplast. Figur 9: Exempel på olika fundament Källa: Samrådsunderlag för Vindpark Vänern 42 (107) Vattenfall Power Consultant

I den projektering, som kommer att föregå uppförandet, kommer geotekniska undersökningar att genomföras som innefattar provborrning, sondering, vibrationsprov och eventuellt provtagningar av jordlager samt processning av mätdata till en geologisk modell som täcker alla placeringar. Monopilefundament är ett cirkulärt rör med diametern 5-7 meter som borras eller hamras ned i botten. De geotekniska förhållandena och vindkraftverkets konstruktion bestämmer hur djupt ner i botten monopilen behöver drivas. Monopilen kan antingen fabriceras lika för alla parkens platser eller konstrueras individuellt med olika godstjocklekar längs rörets längd beroende på den geologin. För lösa jordlager kan monopilen behöva pålas ner 20-30 meter i botten. Om det finns berg grundare än de 20-30 m så måste monopilen borras ned. På toppen av monopilen monteras ett övergångsstycke, också i form av ett rör, som träs över monopilen och sedan gjuts fast. Övergångsstyckets övre del är utrustat med den montagefläns som tornet monteras på, samt med arrangemang för angöring av båtar, stegar, genomföringar för kablar, arbetsplattform med räcken i höjd med tornets ingång. Genom att justera övergångsstycket är det möjligt räta upp eventuella mindre lutningar på monopilen, så att tornet senare hamnar exakt lodrätt. Vid vattenytan monteras en stålkon runt fundamentet som skyddar mot drivande is. Monopiles har använts i de svenska pionjärprojekten inom havsbaserad vindkraft: Bockstigen, Utgrunden I och Yttre Stengrund. De har också använts i de större projekten Kentish Flats, Scroby Sands och North Hoyle (UK) samt Horns Rev och Samsö (DK) m.fl. Det är i dagsläget inte helt fastställt om det är tekniskt/ekonomiskt möjligt att använda monopiles för de betydligt tyngre och större 5 MW verken. Gravitationsfundament är gjorda av stål, betong och ballast. Med hjälp av sin egen tyngd håller det vindkraftverket på plats. Fundamentet kan liknas vid en svamp med en väldigt bred fot, upp till 20 meter i diameter. I foten finns utrymme för ballast som tillförs efter att de placerats på botten. Svampens hatt har hattformen dels för att det skall finnas arbetsoch avlastningsutrymme utanför tornet i höjd med ingången, dels för att den kon (s k iskon) som bildas mellan skaft och hatt bryter is som driver mot fundamentet. I fundamentets överkant, ingjutna i betongen, finns en krans med ett hundratal bultar som tornet sedan monteras på. För de projekt där de använts, exempelvis Nystedt och Middelgrunden (DK) samt Lillgrund (SE), har de vägt cirka 1200 ton utan ballast och cirka 1800 ton med ballast. De har hittills använts i projekt med djup mindre än 10-12 meter. 43 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 10: Nedsänkning av gravitationsfundament vid Lillgrund Tripodfundament är en trebent ramkonstruktion av stålrör som har sitt ursprung i de lätta oljeplattformar som används i små oljefält. En pelare under tornet är förbunden med en ram av stål som sprider belastningen på tre stålrör. De tre stålrören har vardera en diameter på ca 3,5 meter. Varje ben förankras med en mindre monopile i botten. En variant av tripod, Halbtaucher, kan transporteras flytande ut till installationsplatsen, varpå den fylls med vatten och sänks till botten. Jacketfundament är en sorts fackverkskonstruktion som en del bedömare anser är den mest optimala lösningen för vattendjup större än 30 meter. Konstruktionen provas nu utanför den skotska östkusten i projektet Beatrice där två stycken 5 MW REpower vindkraftverk byggs till havs på ett vattendjup av 44 meter. Fundamentet kallat quadropod har fyra ben med mellanliggande fackverk. Varje ben förankras med en mindre monopile i botten. Figur 11: Jacketfundament för 5 MW REpower-verk Källa: Repowers hemsida, http://www.repower.de/ 44 (107) Vattenfall Power Consultant

Suctionpiles är en konstruktion som fungerar som ett upp och nervänt glas, som trycks ner ca 6-10 meter i botten varpå luften sugs ut så att ett undertryck bildas. Fördelen med denna konstruktion är att verken kan monteras på fundamentet på land, vartefter hela konstruktionen bogseras ut flytande på vattnet. En nackdel med suctionpiles är att den den kräver specifika bottenförhållanden. Dessutom är det en förhållandevis dyr lösning. Ett suctionfundament har provats i Tyskland med ambitionen att på detta montera det största Enercon vindkraftverket. 4.2.3 Utmärkning av vindkraftverken Utmärkningen av vindkraftsparken avgörs av Sjöfartsverket, Luftfartsstyrelsen och deras respektive bestämmelser. Utmärkningen för sjöfarten skall ske i enlighet med internationella rekommendationer, IALA. Vid samrådet med Sjöfartsverket diskuterades deras förväntade krav. De uppgav då att grundprincipen är att parkens hörnor skall ha ljus som lyser 5 sjömil och ett antal av övriga verk skall ha ljus som lyser 2 sjömil. Sjöfartsverket framförde vidare att det i detta fall skulle vara bra om samtliga verk i den nordligaste raden hade ljus med 5 sjömils räckvidd. Under anläggningsfasen kommer området att vara avlyst, och markerat med lysbojar där det är nödvändigt. För närvarande pågår en översyn av reglerna för flyghindermarkering och ett förslag till nya bestämmelserna är för närvarande ute på remiss hos berörda myndigheter och organisationer. 4.2.4 Mätmaster 1-3 mätmaster kommer att installeras inom vindkraftsparksområdet för att bland annat verifiera vindkraftparkens produktion. Mätmastens höjd kommer maximalt att uppgå till 110 meter och masten kommer i sin bredaste punkt att vara ca 5-6 meter bred. Som fundament till mätmasten kommer sannolikt monopileeller tripod att användas. Vilket av dessa typer av fundament som används beror bla. på djupet där den placeras. Figur 12: Mätmast vid Lillgrund 45 (107) Vattenfall Power Consultant

4.2.5 Kablar Projektet kommer att innefatta tre olika kategorier av kabelförband: Landkablar från sjökabelns landtagningspunkt till Eon:s transformatorstation i Mulatorp Sjökablar mellan vindkraftparken och land Sjökablar internt inom vindkraftparken Samtliga kablar kommer att ha en systemspänning på cirka 30 kv (växelström). Figur 13: Principbild av elkablar Sjökablarna kommer att grävas ner i området närmast land. Huruvida övriga sjökablar grävs ner beror på omständigheterna (se avsnitt 5.3.1). Ledarmaterial Typ av Isolering Aluminium alt. Koppar Vattentätning Blymantel + Svällband Principbild / Sjökabel Figur 14: Principbild av sjökabel Mekanisk Skydd Typ av Yttermantel Ytterdiameter Vikt (kg/m) Ståltrådar (förzinkade + asfaltskyddade) PEX (tvärbundenpolyeten) Fyllnadsprofiler Polypropylengarn Polypropylengarn 80-100 mm 10-15 kg/m 4.2.5.1 Landkabel Från landtagningspunkten på Gate Udde kommer en landkabel att dras till E.ON s fördelningsstationen i Mulatorp, strax öster om Bergkvara. Tre stycken 30 kv kabelförband bestående av enkelledare kommer att markförläggas i ett gemensamt kabeldike. Genom att förlägga de separata fasledarna geometriskt fördelaktigt i kabeldiket släcker magnetfälten delvis ut varandra. 46 (107) Vattenfall Power Consultant

Ledarmaterial Aluminium Typ av Isolering PEX (tvärbundenpolyeten) Vattentätning Al-folie + Svällband Skärm Typ av Yttermantel Ytterdiameter Koppartrådar Polyeten 50-60 mm Principbild / Landkabel Vikt (kg/m) 2-3 kg/m Figur 15: Principbild av landkabel Som nämns i avsnitt 1.4 kommer en befintlig nätkoncession att utnyttjas för landkabeln. 4.2.5.2 Sjökabel mellan vindkraftparken och land Varje sjökabel mellan vindkraftparken och landtagningspunkten har en maximal överföringskapacitet på cirka 50 MW. Överföring av vindkraftparkens maximala effekt på 150 MW kräver därmed tre stycken motsvarande kablar. Till skillnad från landkablarna är inte sjökablarnas faser separerade. Figur 16: Sjökabelns förläggning mellan vindkraftparken och land 4.2.5.3 Interna sjökablar Totalt kan en transmissionskabel överföra cirka 50 MW. Det innebär att 10 stycken vindkraftverk på 5 MW per aggregat (alternativt 13 14 stycken vindkraftverk på 3,6 MW 47 (107) Vattenfall Power Consultant

per aggregat) kan sammankopplas till en transmissionskabel. Figur 17 visar hur 10 vindkraftverk med märkeffekten 5 MW per aggregat kan komma att sammankopplas. Totalt skulle i så fall tre motsvarande grupper inom det interna sjökabelnätet behövas. Figur 17: Principbild av interna sjökablar 4.2.5.4 Elektriska och magnetiska fält Elektriska fält uppstår vid kraftöverföring i praktiken bara vid luftledningar eftersom fälten beror av avståndet mellan ledningarna och markens noll-potential. Om man befinner sig under en luftledning utsätts man för dessa fält. Elektriska fält avtar mycket snabbt med avståndet till ledningen. På tiotalet meter är den elektriska fältstyrkan för en ledning reducerad till en tiondel. Kablar nedgrävda i mark, som landkablarna kommer att vara, ger däremot inte upphov till något elektriskt fält eftersom de har kontakt med markens nollpotential. Magnetiska fält alstras när en ström flyter i en ledare och beror därmed av den effekt som överförs i t.ex. kablar. Växelström alstrar mindre magnetfält jämfört med likström. Även denna typ av elektromagnetiska fält avtar mycket snabbt i och med att avståndet till t.ex. en kabel ökar. För att säkerställa att inte oacceptabla nivåer av magnetiska fält skall förekomma utförs erforderliga beräkningar och datorsimuleringar. De svenska myndigheterna har inte fastställt något gränsvärde för magnetiska fält eller något skyddsavstånd till kablar. Däremot finns en skrift 1 Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, en vägledning för beslutsfattare som rekommenderar en försiktighetsprincip med följande lydelse: Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas. Det finns inga gränsvärden för magnetfältsnivåer vid kraftledningar. Vid planering av nya kraftledningar används ofta 0,4 µt (årsmedelvärde) som högsta magnetfältsnivå vid bostäder eller där människor vistas varaktigt. Figur 18 visar resultaten från en beräkning av alstrat magnetfält ovanför en sjökabel som överför cirka 50 MW på 30 kv nivå. Eftersom kabeln endast belastas fullt delar av året är årsmedelvärdet betydligt lägre. I detta fall är årsmedelvärdet vid havsbottnen drygt 6 µt. Värdet kan jämföras med jordens naturliga magnetism som är ca 50 µt. 1 Utgiven av Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen och Strålskyddsinstitutet 48 (107) Vattenfall Power Consultant

Magnetfalt [mikrotesla] 0.00 4.00 8.00 12.00 16.00 20.00 Havsbotten 0,5 m over havsbotten 1 m over havsbotten 1,5 m over havsbotten 0.0 2.0 4.0 6.0 8.0 10.0 Koordinat [m] Program BFALT 2006-08-22 Figur 18: Magnetfältets fältstyrka på olika nivåer ovan havsbottnen 4.3 Vindkraftparkens utformning Faktorer som påverkar vindkraftparkens utformning är utseendet av parken från land, produktion/parkverkningsgrad, djup, geologi och optimering av kabelsträckning mellan vindkraftverken. Den exakta placeringen av varje vindkraftverk kommer att avgöras vid detaljprojekteringen. I ett tidigt skede tog Vattenfall hjälp av landskapsarkitekterna Mellanrum för att utforma vindkraftparken så att visuella och upplevelsemässiga aspekter i största möjliga utsträckning tillgodoses. Mellanrums rapport finns i sin helhet i bilaga 2. Eftersom utformningen även påverkar parkens produktionskapacitet har också produktionsberäkningar legat till grund. Geometri eller regelbundenhet hos en vindkraftgrupp uppfattas av de allra flesta som något positivt. Geometrin gör att gruppen upplevs som en sammanhållen enhet, det skapar också en känsla av ordning. Ordningen bidrar i sin tur ofta till att den totala påverkan upplevs som mindre än om ordning saknas. Det som uppfattas som ordning på en ritning eller kartbild, d v s räta rader med jämna avstånd i båda ledder, uppfattas dock inte nödvändigtvis så när man betraktar en sådan vindkraftpark från land. 49 (107) Vattenfall Power Consultant

Vindkraftverken uppställda i räta rader med jämna avstånd i båda ledder. Om man befinner sig någorlunda vinkelrätt mot någon eller några rader ser man dessa som mer eller mindre sammanhållna medan omgivande rader ses successivt mer och mer från sidan. Vindkraftverken uppställda så att de konvergerar mot en bestämd betraktelsepunkt. Från denna punkt, och nära liggande betraktelsepunkter, uppfattas samtliga verk såsom stående i räta rader. Figur 19: Visuell effekt av olika parkutformningar Givetvis går det inte att utforma parken så att denna effekt uppnås från alla betraktelsepunkter men det går att uppnå från ett par punkter under vissa förutsättningar. 50 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 20: Exempel på utformning utifrån utsiktspunkter (Bröms och Kristianopel) En annan aspekt i Mellanrums studier var att skapa minsta möjliga visuella konflikter med de befintliga vindkraftverken Utgrunden I och de planerade Utgrunden II. Först och främst ansågs det som väsentligt att det skall gå att visuellt särskilja Utgrunden-etableringarna från Trolleboda-etableringen, samt att det i största möjliga mån ska finnas fria vyer mellan dessa. Det är angeläget att minska de kuststräckor varifrån de båda etableringarna upplevs interferera med varandra, d v s där ingen fri horisont syns emellan etableringarna. Från stora delar av kusterna kommer detta oundvikligen att vara fallet, men strävan var att detta ska vara längs så korta kuststräckor som möjligt. Utformningen påverkar också vindkraftparkens verkningsgrad, d v s hur mycket el den kan producera. Avgörande faktorer är bl a de inbördes avstånden mellan verken och placeringen i förhållande till dominerande vindriktning. Ju närmare verken står varandra, och ju mer vindskugga de ger varandra, ju sämre verkningsgrad. Som utgångspunkt har följande inbördes avstånd använts: Ca 900 meter Ca 600 meter Vindriktning I det tidiga skedet, då Mellanrums arbete startade, var antalet verk satt till mellan 25-50 stycken och uteffekten till 125-150 MW baserat på verk i storleksordningen 3 5 MW. 51 (107) Vattenfall Power Consultant

Inledningsvis tog Mellanrum fram ett 10-tal förslag till utformningar utifrån ovanstående principer. Några produktionsberäkningar gjordes inte för dessa förslag. I förslagen användes följande utsiktspunkter i olika kombinationer: Kristianopel Bröms Bergkvara Väderstad Ölands södra udde Fem alternativ sorterades ut genom en relativt enkel värderingsmodell samt utifrån de projektförutsättningarna som fastställdes mer i detalj under arbetets gång. För dessa fem alternativ gjordes produktionsberäkningar samt noggrann kontroll av djupförhållandena. Alt. 1 (8b) Alt. 2 (7b) Alt. 3 (5b) Alt. 4 (3b) Alt. 5 (9b) Utsiktspunkter Utsiktspunkter Utsiktspunkter Utsiktspunkter Utsiktspunkter Kristianopel/Bröms Kristianopel/Bröms Väderstad/Ölands sö udde Kristianopel/Ölands sö udde Kristianopel/Bergkvara Elproduktion Elproduktion Elproduktion Elproduktion Elproduktion 511 GWh 509 GWh 502 GWh 500 GWh 492 GWh Djup (antal verk) Djup (antal verk) Djup (antal verk) Djup (antal verk) Djup (antal verk) 8 st <15m 8 st <15m 8 st <15m 11 st <15m 6 st <15m 16 st 15-20 m 12 st 15-20 m 13 st 15-20 m 13 st 15-20 m 14 st 15-20 m 6 st >20 m 10 st >20 m 9 st >20 m 6 st >20 m 10 st >20 m Figur 21: Alternativa utformningar av vindkraftpark Benämningen inom parantes är den som användes i det tidigare skedet Arbetet med utformningen har löpande redovisats för länsstyrelserna och kommunerna under samrådet. Ett antal önskemål om utformningen har framförts vid samrådsmötena (kursiva kommentarer): 1. Parken bör vara kort i nord/sydlig riktning för att lämna fria ytor upp till Utgrundenparkerna. Detta gör parken bredare i öst/västlig riktning vilket är motstridigt påverkan på flyttande fågel, som störs mer ju bredare parken är (se avsnitt 6.5.5). 2. Parken bör hållas så långt norr ut som möjligt för att fri utsikt från Kristianopel. Detta önskemål är till viss del motstridigt punkt 1. Det är dessutom motstridigt Sjöfartsverkets önskemål om att farleden norr om Trolleboda-parken inte blir smalare än 2,5 sjömil (se avsnitt 6.1). 3. Med tanke på respektive avstånd bör utsiktspunkter på fastlandet prioriteras före utsiktspunkter på Öland. 4. Bergkvara bör vara en prioriterad utsiktspunkt. 5. Det har diskuterats huruvida Kristianopel bör vara en prioriterad utsiktspunkt eller inte. En av anledningarna till diskussionen är antagandet att ön Långaskär, som ligger strax norr om Kristianopel, kommer att skymma vindkraftverken. Fotomontage som 52 (107) Vattenfall Power Consultant

Vattenfall gjort visar dock att Långaskär bara skymmer en del av verken (se Figur 23). 6. Det har även framförts synpunkter på att alternativet med 15 vindkraftverk, som förordas i policydokumentet [36], bör tas med i urvalsprocessen. Vattenfall har motsatt sig detta alternativ, då man anser att det dels innebär ett för dåligt utnyttjande av området (strider mot kravet på resurshushållning i 2 Kap. 5 MB), dels att förhållandet mellan investering och möjliga intäkter blir alltför ogynnsamt. Vattenfall har dock, för jämförelsens skull, gjort en 15-verkskonfiguration och tagit fram fotomontage för denna (se bilaga 3). Utifrån ett samrådsmöte den 17 mars med länsstyrelserna och kommunerna, då de fem alternativen i Figur 21 diskuterades, valdes ett huvudalternativ med Kristianopel och Bergkvara som prioriterade utsiktspunkter. Utformningen baserades i övrigt på synpunkter och produktionsberäkningar från de fem ursprungliga alternativen. Elproduktion 512 GWh Figur 22: Huvudalternativ, parkutformning Som synes ger även detta alternativ bra elproduktion och uppfyller därmed även kraven på god resurshushållning. För att illustrera hur vindkraftparken kan komma att se ut vid de olika alternativen har Vattenfall gjort ett stort antal fotomontage. Dessa har gjorts genom att vindkraftverken ritats in på fotografier som tagits från de aktuella utsiktsplatserna. Fotomontagen har gjorts med en programvara som heter WindPRO 2. I bilaga 3 finns ett flertal fotomontage redovisade. Här redovisas några exempel på huvudalternativet. 53 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 23: Fotomontage Huvudalternativet sett från Kristianopel Figur 24: Fotomontage Huvudalternativet sett från Järnsida småbåtshamn Figur 25: Fotomontage Huvudalternativet sett från Bergkvara 54 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 26: Fotomontage Huvudalternativet sett från Brömsehus Kristianopel och Bergkvara är fokalpunkter i huvudalternativet och i fotomontagen syns tydligt hur vindkraftverken uppfattas som uppställda i räta rader från dessa platser. Järnsida och Brömsehus är inte fokalpunkter och här uppfattas uppställningen som mer oordnad. 4.4 Kemikalier och avfall Vindkraft är inte särskilt kemikalieintensiv. De flesta kemikalier som förekommer utgörs av olika slags oljor. Därutöver förekommer diverse kemikalier som används i underhållsarbetet, såsom avfettningsmedel, lim, färg osv. Det avfall som uppkommer utgörs till största delen av spilloljor och därutöver så kallat småkem (sprayburkar, färgburkar etc). Inom Vattenfallkoncernens svenska verksamhet finns generella riktlinjer som anger att sådana kemiska produkter och varor ska väljas, som innehåller, eller är behandlade med, kemiska ämnen som har en minimal påverkan på människa, miljö och anläggning. Varor och produkter ska väljas som är tillverkade av förnybara resurser så långt det är tekniskt möjligt, ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat. Vattenfall ska vidta åtgärder som minimerar riskerna för olyckor och exponeringen av farliga ämnen. Vattenfall ska eftersträva att minimera kemikaliehanteringen så att restprodukterna minskas. Restprodukterna ska hanteras så att de i möjligaste mån kan återanvändas, återvinnas eller energiåtervinnas. I sista hand skall de deponeras. Inom Vattenfallkoncernen finns också ett stödsystem, KemInfo, tillgängligt för de verksamheter som så önskar. Nyligen har Vattenfall övertagit delar av två danska 55 (107) Vattenfall Power Consultant

energibolag och därvid har stora delar av dansk vindkraftproduktion övertagits, med tillhörande driftorganisation. Denna organisation har också ett stödsystem för kemikaliehantering och det är i dagsläget inte beslutat vilket system som kommer att användas i framtiden. Alla kemikalier som används kommer att förtecknas i överensstämmelse med kraven i 7, förordningen (1998:901) om egenkontroll: Produktens namn Omfattning och användning av produkten Information om produktens hälso- och miljöskadlighet Produktens klassificering med avseende på hälso- eller miljöfarlighet. Alla kemikalier, liksom farligt avfall, kommer att lagras på avloppslösa ytor under tak. Flytande varor lagras inom invallningar som är dimensionerade för att rymma 1,5 gånger den största enskilda volymen som förvaras. Underhållsarbete kan komma att läggas ut på underleverantörer och då kan eventuellt även förvaring och administrativa uppgifter om kemikalier komma att ingå i deras åtagande. Varje vindkraftverks växellåda innehåller ca 300-500 liter smörjolja. Som exempel kan nämnas att i ett Vestas V90 vindkraftverk (3 MW) finns det 480 liter växellådsolja. Oljans kvalitet kontrolleras årligen och byts normalt ut med vissa intervall eller finns med under hela livstiden. Bytet sker exempelvis genom att oljan, såväl den gamla som den nya, pumpas mellan servicefartyget och vindkraftverket. Det finns även hydraulsystem, som innehåller olja, för bladvinkelreglering, skivbroms och rotorlås. Bladvinkelregleringen kan också ske elektriskt och då finns det ingen olja i det systemet. De större leverantörerna av vindkraftverk har antingen elektriska eller hydrauliska system, ungefär lika fördelat. Ett V90 vindkraftverk har ca 250 liter olja till bladvinkelregleringen, ca 6 liter till skivbromsen och ca 3 liter till rotorlåset. I vissa girsystem ingår det också olja och för den exemplifierade V90 så åtgår det 6 x 12 liter smörjolja till girväxlar och 55 liter olja till tänderna på girkransen. Växellådan och de andra delarna som inrymmer olja är helt slutna system. Detta gör att olja inte kan läcka ut i havet i fall av inre läckage. Om det uppstår en skada i maskindelarna så att olja rinner ut fångas den upp av maskinhusets eller tornets inneslutning. Det finns även tryckvakter i oljecirkulationssystemet som stoppar vindkraftverket vid plötsligt tryckfall på grund av till exempel slangbrott. För isolering av transformatorn, som kan vara placerad i maskinhuset eller i tornet, finns vätskeisolerade system med lindningarna i olja, silikonolja eller biobaserad vätska och de är då försedd med ett extra oljetråg med nivåvakt. Det finns även s k torrtransformatorer, som har lindningarna ingjutna i harts, men sådana är inte utprovade för havsbaserade vindkraftverk ännu. 56 (107) Vattenfall Power Consultant

Båtar som används vid servicearbeten använder sig av olika oljor som drivmedel och smörjmedel. Dessa oljor skulle teoretiskt sett kunna läcka ut. Särskilda föreskrifter kommer att utarbetas för hur dessa fartyg skall hantera miljöfarliga ämnen, däribland oljor. Det kommer att tas fram rutiner för omhändertagande av mindre läckage på plattform och båtar samt en handlingsplan för kontakt med Kustbevakningen i händelse av utsläpp av olja eller andra kemikalier i vattnet. 4.5 Anläggningsskedet Arbeten ute till sjöss är beroende av väderförhållandena. Därför kommer sannolikt större delen av anläggningsarbetena att genomföras under perioden april till september, men om vädret är gynnsamt kan arbeten även komma att utföras under andra tider. Installationen kommer troligtvis att delas upp mellan två sommarsäsonger. Den första säsongen byggs fundament och kablar, den andra säsongen monteras vindkraftverken. Efter detta följer en intrimningsperiod med idrifttagning. Förläggning landkabel, transformatorstation Installation av fundament Förläggning av sjökabel Installation av vindkraftverk Idrifttagning och test År 1 År 2 Kvartal 1 Kvartal 2 Kvartal 3 Kvartal 4 Kvartal 1 Kvartal 2 Kvartal 3 Kvartal 4 Figur 27: Schematisk tidplan över anläggningsskedet Under anläggningsfasen kommer hela byggområdet samt en säkerhetszon att avlysas som ett arbetsområde. Beslut om avlysning meddelas Ufs (Underrättelser för sjöfarande), det ska läggas in i sjökort och ett meddelande om avlysningen går ut i radio som navigationsvarning i flera omgångar. 4.5.1 Vindkraftverk Den tekniska utvecklingen beträffande montering av vindkraftverk går mycket snabbt framåt. För exempelvis det skotska projektet Beatrice monteras hela vindkraftverket inklusive torn ihop på land och sedan fraktas dessa på stora specialfartyg ut till byggplatsen till havs. Om ett sådant alternativ inte finns tillgängligt vid anläggningstidpunkten kan anläggningsskedet exempelvis att se ut på följande sätt: Verkens olika delar sätts samman på land så långt det är möjligt Huvuddelarna såsom tornets nedre del, tornets övre del, maskinhus, rotor och rotorblad monteras ihop till havs Andra exempel på montagesätt är att maskinhus och rotor med två av bladen monterats ihop på land och lyfts upp ute till havs. I ett annat projekt har fundament och den första tornsektionen monterats ihop i en torrdocka och sedan transporterats ut till byggplatsen för 57 (107) Vattenfall Power Consultant

nedsänkning. I ytterligare ett tredje exempel har hela rotorn satts ihop på land och transporterats ut till byggplatsen på pråm tre och tre lagda på varandra. Delarna fraktas från land ut till parken med speciella installationsfartyg som är utrustade med lyftkranar. Montagesätten är olika och utvecklas efter hand som branschen för havsbaserad vindkraft tillskansar sig erfarenheter. Installationen tar olika lång tid beroende på avstånd till montageplats på land, väderlek, vald metodik och storleken på vindkraftverk och fundament. Grovt uppskattat kan det ta en till två dagar per verk beroende av väderförhållandena. Sen tillkommer tid för den elektriska ihopkopplingen och internt montage inuti vindkraftverket som inte kunnat utföras på land. 4.5.2 Fundament Som nämns i avsnitt 4.2.2 så är det inte fastställt vilka typer av fundament som kommer att användas men det är inte osannolikt att monopilefundament kommer att användas, åtminstone i några positioner. Vid bottnar med löst material till cirka 30 meter under botten så kommer monopilen att pålas/hamras ner så långt det behövs av stabilitetsskäl. När det fasta berget påträffas måste ett hål borras för monopilen och detta kan ske i kombination med pålning. Först pålas då monopilen ner till fast berg och sedan borras hålet genom de lösa massorna och ner i berget genom att sänka ned borren inuti monopilen och borra vidare. Pålning hela vägen är fördelaktigare då det kräver mindre mängd utrustning, tar kortare tid och ger ingen suspension av sediment i vattnet. För att avgöra fundamentens exakta dimensionering samt besvara frågan huruvida pålning eller borrning ska användas kommer, utöver de geofysiska mätningarna, även geotekniska undersökningar att göras. De kan innefatta borrning, sondering, vibrationsprov och eventuellt provtagningar av jordlager samt processning av mätdata till en geologisk modell som täcker alla placeringar. Vid bottnar där berg förekommer så placeras monopilen eller foderrör på botten och pålas ner så långt det går. Sedan sänks en borrkrona ner i röret och borrning genom de hårda lagren påbörjas. Borrningen kan ske antingen torrt eller i vatten. För vissa borrmetoder och bergkvaliteter kan det borrkax/sediment som frigörs antingen suspenderas i havet eller pumpas/lyftas upp till installationsfartyget. Från de projekt som borrat i berg för monopile rapporteras att det beroende på geologin blir varierande mängd fastare borrester och ett mycket finkornigt sediment, vid suspension i havet ett färgat dammoln, som lämnar platsen med vattenströmmen och sedimenterar väl utspätt över ett större område. I Trolleboda-området indikerar de första undersökningarna att det troligen kommer att krävas bergborrning en bit ner i botten. Vid val av monopilefundament så väljs borrmetod efter att den geotekniska undersökningen genomförts. 58 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 28: Installation av monopilefundament på Kentish Flats Källa: http://www.kentishflats.co.uk Ett alternativ för att undanröja ett enstaka, mindre hinder är att använda sig av riktad borrning med en mindre borr. Med denna teknik kan man borra på flera olika ställen på hindret tills det är möjligt att fortsätta med pålningen. Om gravitationsfundament används kommer muddring att erfordras. Vid anläggning muddras först bottenytan för fundamentet ner till tillräckligt fast och jämn botten. Finare krossmassor läggs sedan ut och packas. Fundamentet lyfts på plats och ballast fylls i foten för fundamentet. Slutligen läggs erosionsskydd ut runt periferin mot fundamentet. Nystedtprojektet (DK) som färdigställdes 2003 hade gravitationsfundament och entreprenören muddrade i medeltal 750 m 3 per fundament. Vidare så använde man ca 100 m 3 finare kross för avjämning, ca 450 m 3 ballast samt drygt 300 m 3 erosionsskydd (allt per fundament). De muddermassor som frigörs kommer att tas iland för omhändertagande av godkänd avfallsmottagare eller användas på annat godkänt sätt. 4.5.3 Undervattensljud och vibrationer Pålning eller borrning kan ge upphov till kraftigt buller under byggskedet. Detta blir dock under en begränsad tid, i storleksordningen 1 dag per fundament. Pålning är den metod som framkallar mest ljud. Båda metoderna ger upphov till tryckvågor i vattnet. Pålhammarens ljudnivåer uppnår antagligen mer än 205 db (re 1µPa-m). Enligt rapprten NERI Technical Report No. 429 [25] uppkom ljudvågor uppmätta till 220 db vid byggandet av vindkraftsparken Utgrunden I i Kalmarsund (pålning). Frekvensspektrumet låg på 1 Hz - 16 khz. Varje fundament krävde i snitt 1 320 hammarslag. När det gäller borrningsarbeten är det inte klarlagt vilka emissionsspektra och utgångsljudnivåer som kommer att uppstå. Enligt en artikel, Marine mammals and Noise, uppmättes bredbandsemissioner när man borrat ett tunnelrör med en diameter på 8 m [20]. De lämnar emellertid varken exakta uppgifter angående tekniken eller underlaget eller 59 (107) Vattenfall Power Consultant

vattendjupet. Den huvudsakliga bullerenergin låg för de arbeten med tunnelborrning som har undersökts under 10 Hz, förmodligen beroende av borrningshastigheten. Man har även konstaterat kraftiga bullerkomponenter inom området 30 till 100 Hz på grund av resonanseffekter i det grunda vattnet. Totalt sett kan man emellertid förmoda att det uppträder ett mindre maximalt ljudtryck när man borrar än vid pålning. Även båttrafik som används för frakt och montering avger ljud. Det frekvensspektrum och den ljudstyrka som utgår från båtar och fartyg beror på dessas storlek, driftsätt och drift. De frekvenser som utsänds når troligtvis från 20 Hz - 10 khz och ljudet uppnår styrkor vid källan som ligger mellan 130 - > 150 db re 1µPa på ett avstånd av en meter från ljudkällan. [20] Observera att ljudnivåer, uttryckta i db, under vatten inte är jämförbara med ljudnivåer i luft. 4.6 Avvecklingsskedet Driftperioden är beräknad till 20 år, men under gynnsamma förhållanden kan den tekniska livslängden komma att uppgå till 25-30 år. Efter att vindkraftverkens ordinarie drift avslutats kommer vindkraftverken, liksom det mesta av infrastrukturen runt om, att avlägsnas. För att förhindra okontrollerat läckage kommer allt miljöfarligt flytande material (till exempel olja) att tas bort innan verken avlägsnas. Den del av fundamenten som ligger djupare än en meter ner i havsbotten kommer att lämnas kvar. En återvinningsplan kommer att utarbetas och alla delar som kan återvinnas (till exempel de som är av stål och koppar) kommer att återvinnas. Arbetet kommer att kvalitetssäkras. 60 (107) Vattenfall Power Consultant

5 ALTERNATIV 5.1 Nollalternativ Det s k nollalternativet skall redovisa konsekvenserna av att projektet inte kommer till stånd. 5.1.1 Konsekvenser för elproduktionen Som beskrivs i avsnittet Kort beskrivning av Vattenfall måste man idag se på den nordiska elmarknaden som en helhet. År 2004 förbrukades ca 390 TWh el på den nordiska marknaden. Av detta producerades ca 190 TWh med vattenkraft, ca 95 TWh med kärnkraft, ca 75 TWh med fossila bränslen (varav huvudandelen med kolkondens) och ca 30 TWh med förnybara produktionskällor (biobränsle och vindkraft), varav vindkraften stod för lite drygt 6 TWh. [43] I det nordiska elsystemet är det kolkondens som utgör den s k marginalproduktionen. Med marginalproduktion menas det produktionsslag som ökar respektive minskar vid förändringar i elförbrukningen. Produktion med lägre produktionskostnader körs i princip alltid före metoder med högre. I dagsläget finns ca 70 TWh kolkondens tillgänglig på den nordiska elmarknaden och i Figur 29 visas varför kolkondens utgör marginalproduktionen. Detta förhållande innebär också att om ny elproduktion tillförs marknaden måste den kunna konkurrera med kolkondens för att kunna tränga undan densamma. Med de utsläppsrätter som belastar kolkondens och med det stöd som gröna certifikat ger vindkraft blir den senare konkurrenskraftig gentemot kolkondens. Prod. kostnad Normalår Gasturbiner Olja Kolkondens Mottryckskraft Kärnkraft Vattenkraft 0 100 200 300 400 TWh/år Prod. kapacitet Efterfrågan Figur 29: Produktionsmetoder och -kostnader för el i Norden Utifrån detta resonemang kan man alltså konstatera att principiellt så kommer den el som produceras i Trolleboda-parken att tränga undan kolkondens. Analogt kommer kolkondens att ta det utrymme som lämnas om Trolleboda-projektet inte kommer till stånd. 61 (107) Vattenfall Power Consultant

Den miljöaspekt som är mest relevant att jämföra i nollalternativet är utsläpp av koldioxid eftersom detta är ett globalt problem. Koldioxidutsläppen från kolkondens är ca 855 ton CO 2 /GWh el, d v s att Trolleboda-projektet resulterar i ett minskat utsläpp av knappt 430 000 ton CO 2 per år. Om projektet inte kommer till stånd uteblir denna minskning. Övriga miljöaspekter med kolkondens är utsläpp av svavel, kväveoxider och stoft, liksom konsekvenser av exempelvis kolbrytning och transporter. Eftersom dessa effekter är mer regionala och lokala måste man först göra en beräkning av elproduktionsfördelningen, d v s räkna ut vilket/vilka kraftverk som kommer att producera de 0,5 TWh som inte kommer från Trolleboda. Sådana beräkningar kan utföras, t ex med hjäp av Nordels Samkörningsmodell för den nordiska elmarknaden, men Vattenfall har inte bedömt det meningsfullt att göra så detaljerade beräkningar i detta fall. Kolkondens kallas den termiska elproduktion som använder kol som bränsle och som inte har någon form av värmeåtervinning (termisk produktion med värmeåtervinning kallas mottryckskraft eller kraftvärme). Kolkondens är, tillsammans med kärnkraft och i ökande utsträckning naturgas, den dominerande metoden att producera el i världen. Det finns också ett relativt stort antal oljekondensverk, som alltså använder olja som bränsle, men användningen av dessa har minskat med ökande oljepriser. 5.1.2 Lokala konsekvenser i södra Kalmarsund I ett första skede kan det självklara svaret tyckas bli att om Trolleboda-projektet inte kommer till stånd så uteblir alla konstaterade eller befarade negativa effekter i södra Kalmarsund. Men om man beaktar de politiska målen för vindkraftutbyggnad och de planeringsmässiga förutsättningarna (riksintresse för vindkraft, utpekad i lokal policy samt i Sydhavsvind) så är det knappast troligt att det aktuella området skulle förbli oexploaterat för all framtid. Det är högst sannolikt att något annat vindkraftprojekt ändå skulle etableras i området. Om, och i så fall hur detta projekt skulle skilja sig från Trolleboda-projektet är omöjligt att förutspå. De mest påtagliga konsekvenserna av havsbaserad vindkraft, ex vis påverkad landskapsbild, påverkan på botten, elkablar på botten, kommer att följa med varje projekt. 5.2 Alternativ lokalisering Som framgår av avsnitt 1.2 innebär riksdagens planeringsmål, och Vattenfall AB:s åtagande, en så omfattande utbyggnad av vindkraften att det mer handlar om att utnyttja alla tänkbara lokaliseringar än att välja mellan dem. Vattenfall har dock studerat ytterligare ett område i södra Kalmarsund, Svanhalla, som även det pekats ut som lämpligt i Policydokumentet [36]. 62 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 30: Svanhalla-området (på bilden benämnt Karlskrona III) Detta område är betydligt större än Trolleboda-området, ca 36,7 km 2 (mot 17-18 km 2 ), och skulle teoretiskt kunna härbärgera betydligt fler vindkraftverk. Produktionsberäkningar för 45 verk har genomförts och med 5 MW vindkraftverk skulle den installerade effekten då bli 225 MW och en produktion i storleksordningen 0,87 TWh vara möjlig. Det finns dock ett antal faktorer som talar mot Svanhalla-området: Försvaret: Området är angivet som riksintresse för totalförsvaret. Enligt 3 kap. 10 i miljöbalken ges områden med riksintresse för totalförsvaret företräde framför andra riksintressen. Vattenfalls bedömning är att det i princip är omöjligt att etablera en vindkraftspark vid Svanhalla om inte försvarsmakten återtar sitt riksintresse i området. Denna slutsats dras även i policydokumentet [36]. Elanslutning: Det närmast belägna, befintliga elnätet är en 50 kv luftledning som löper längs kusten på någon kilometers avstånd från strandlinjen. Detta nät har emellertid inte ledig kapacitet för att ta emot den producerade elkraften från vindkraftparken. En lösning som studerats är att spänningshöja den befintliga 50 kv-ledningen till 130 kv på sträckan från Karlskrona fram till Olsäng, där vindkraftparken kan anslutas. En betydande nackdel med detta alternativ är att minst 5 stycken befintliga 50/20-10 kv transformatorstationer på sträckan Karlskrona - Olsäng då måste byggas om. Det är dessutom osäkert att det går att nå alla av dessa transformatorstationer med en 130 kv luftledning. Den tillkommande kostnaden för denna lösning har beräknats till ca 100 MSEK. En annan lösning som studerats är att bygga en ny transformatorstation vid landtagningspunkten i Olsäng och dra en ny 130 kv luftledning från kusten till Karlskrona, en sträcka av ca 20 km. Den tillkommande kostnaden för denna lösning har beräknats till ca 29 MSEK. E.ON, som är dominerande nätägare i området, 63 (107) Vattenfall Power Consultant

bedömer utifrån sin lokalkännedom det som mycket svårt att få tillstånd för att dra en ny 130 kv luftledning i detta område. Möjligen skulle en markförlagd kabel vara lättare att få acceptans för, men då stiger den tillkommande kostnaden till ca 70 MSEK. Spänningshöja befintlig ledning Dra ny 130 kv-ledning Figur 31: Elanslutning för Svanhalla Ett elnäts spänning mäts i kilovolt (kv). Lite förenklat kan man säga att ju högre spänning ett nät har desto mer elkraft kan det transportera. Nät som transporterar el till regioner är oftast på 130 kv. De transformeras sedan ner till 50, 20 och/eller 10 kv-nät för lokal distribution. Djupförhållanden: Svanhalla-området är i snitt ca 10 meter djupare än Trollebodaområdet, vilket ytterligare fördyrar detta alternativ. Mot denna bakgrund har Vattenfall gjort bedömningen att Svanhalla-alternativet inte är att föredra i dagsläget. Sex privatpersoner har, i egenskap av ålfiskare, lämnat ett yttrande i samrådet där en lokalisering till Svanhalla-området förordas. Man anser att Vattenfalls argument mot denna lokalisering är svaga och att frågan om riksintresset för Försvarsmakten inte prövats på hög militär eller politisk nivå. Vidare anser man att kostnadsskillnaden är liten mot projektets hela kostnad. Det man anser talar mot en park i Trolleboda-området är framför allt de kumulativa miljöeffekterna med den redan tillståndsgivna vindkraftparken Utgrunden II. Dessa effekter anser man skulle minska/försvinna med en lokalisering till Svanhallaområdet eftersom det då blir större avstånd mellan parkerna. Som redovisas i avsnitt 2 motsätter sig Försvarsmakten även en etablering i Trollebodaområdet, liksom man gör för praktiskt taget alla vindkraftetableringar. Detta är en generell fråga som, helt riktigt, måste lösas på hög militär och politisk nivå om den politiskt beslutade utbyggnaden av vindkraft ska kunna förverkligas. Vattenfalls bedömning är dock att det sannolikt ändå inte kommer att bli möjligt att få Försvarsmaktens acceptans inom områden som är utpekade som deras riksintressen. I synnerhet som dessa områden har ett 64 (107) Vattenfall Power Consultant

lagstadgat företräde, enligt 3 kap. 10 miljöbalken, framför andra riksintressen. För att upphäva detta företräde krävs i princip en lagändring. 3 kap. 10 miljöbalken Om ett område enligt 5-8 är av riksintresse för flera oförenliga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del av detta för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde. Påståendet att kostnadsskillnaden är liten mot projektets hela kostnad är dessutom missvisande därför att en tillkommande investeringskostnad av ex vis 100 MSEK kräver en motsvarande intäktsökning, oavsett projektets totalkostnad. 5.3 Alternativa utföranden Som beskrivs i avsnitt 4.3 har Vattenfall, med hjälp av landskapsarkitekterna Mellanrum och tillsammans med berörda länsstyrelser och kommuner, ägnat stor uppmärksamhet åt utformningen av Trolleboda-parken. Under arbetets gång har tio alternativ skalats ner till först fem och sedan två. Från dessa två alternativ togs sedan huvudalternativet fram. På vägen fram till det som nu gäller som huvudalternativ lyftes även alternativ 1 och 3 fram som varande intressanta (se Figur 21). När det gäller påverkan på flyttande fågel bedöms alternativ 1 vara det som ger minst påverkan på flyttfågelsträcket (se avsnitt 6.5.5). 5.3.1 Bästa möjliga teknik I 2 kap. 3 miljöbalken föreskrivs att alla som avser att bedriva en verksamhet ska, så snart det finns skäl att anta att verksamheten kan medföra olägenheter, vidta de åtgärder som behövs för att förebygga, dessa olägenheter. Vid yrkesmässig verksamhet ska användas bästa möjliga teknik för detta ändamål. 2 kap. 3 miljöbalken Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Begreppet bästa möjliga teknik definieras inte närmare. I det s k IPPC-direktivet (96/61/EG) [31], som är implementerat i miljöbalken, används begreppet bästa tillgängliga teknik och det är definierat som: Det effektivaste och mest avancerade stadium vad gäller utvecklingen av verksamheten och tillverkningsmetoderna som anger en given tekniks praktiska lämplighet för att i princip utgöra grunden för utsläppsgränsvärden och som har till syfte att hindra och, när detta inte är möjligt, generellt minska utsläpp och påverkan på miljön som helhet. Med - teknik avses både använd teknik och det sätt på vilket anläggningen utformas, uppförs, underhålls, drivs och avvecklas, - tillgänglig avses att tekniken skall ha utvecklats i sådan utsträckning att den kan tillämpas inom den berörda industribranschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt och med beaktande av kostnader och nytta, oavsett om tekniken tillämpas eller produceras inom den 65 (107) Vattenfall Power Consultant

berörda medlemsstaten, förutsatt att den berörda verksamhetsutövaren på rimliga villkor kan få tillgång till den, - bästa avses den teknik som är mest effektiv för att uppnå en hög allmän skyddsnivå för miljön som helhet. I betydelsen av meningen förutsatt att den berörda verksamhetsutövaren på rimliga villkor kan få tillgång till den måste man beakta de konkurrensförhållanden som måste råda i upphandlingsskedet. Om tillståndsprocessen låser en teknik till ett visst utförande som bara tillhandahålls av en enda leverantör omöjliggörs en marknadsmässig upphandling (det är svårt att förhandla med en leverantör som i praktiken redan är utvald av miljödomstolen). När det gäller havsbaserad vindkraft finns ett antal relevanta alternativ att diskutera: Det finns ett antal för- och nackdelar med nedgrävda sjökablar som måste beaktas innan förläggningen avgörs: + Mindre risk för åverkan på kablarna från annan verksamhet som trålning, ankring etc. + Kabeln ligger stadigare fast vilket minskar risken för nötning, självsvängning etc. som kan skada kabeln + Magnetfältets fältstyrka avtar med avståndet till kabeln vilket innebär att den reduceras vid havsbotten + Mindre hinder för sjöfart och fiske + En kabel med klenare, och därmed billigare, mekanisk skydd kan användas - Själva nedgrävningen kan förorsaka skada på kabeln, vilket kan visa sig långt senare - Kablarna är svåra att komma åt för inspektion och reparation vilket innebär ökade underhållskostnader - Erforderliga bottenarbeten förorsakar uppslamning av bottenmaterial - Nedgrävningen kräver speciella fartyg och dels innebär det extra kostnader, dels är tillgången på sådana begränsad vilket kan påverka tidplanen Bladvinkelregleringen kan göras hydrauliskt eller elektriskt. Det senare minskar den mängd hydraulolja som behöver användas och hanteras. I dagsläget är det så att olika leverantörer använder olika system. Att redan i detta skede välja teknisk lösning skulle innebära en mycket olämplig begränsning av konkurrensen i upphandlingsskedet, i synnerhet om man beaktar hur överhettad vindkraftmarknaden är. För isolering av transformatorn, som kan vara placerad i maskinhuset eller i tornet, finns vätskeisolerade system med lindningarna i olja, silikonolja eller biobaserad vätska och de är då försedd med ett extra oljetråg med nivåvakt. Vattenfall kommer att testa biobaserad isolervätska i landbaserade verk innan det blir aktuellt att prova i havsbaserade. Det finns även s k torrtransformatorer, som har lindningarna ingjutna i harts, men sådana är inte utprovade för havsbaserade vindkraftverk ännu (i de försök som gjorts har man haft stora problem). 66 (107) Vattenfall Power Consultant

6 MILJÖPÅVERKAN Miljöbalken föreskriver den s k försiktighetsprincipen, d v s att så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön så ska man vidta försiktighetsåtgärder. Finns skäl att anta betyder alltså att en miljökonsekvens inte behöver vara fastställd för att det ska anses motiverat att beakta den. Men det betyder också att en befarad miljökonsekvens måste kunna motiveras, den kan inte vara tagen ur luften. Ytterst är det sökandens/verksamhetsutövarens ansvar att visa om det finns, eller inte finns, skäl att anta att det föreligger en miljökonsekvens. Det finns idag ett antal vindkraftsparker utplacerade i haven utanför Danmark, Storbritannien och en del andra platser i världen, och som har varit i drift under storleksordningen 5 år. De miljömässiga erfarenheterna av storskaligt vindbruk i havet är förvisso begränsade, men det finns idag ingenting som antyder att havsbaserat vindbruk skulle utgöra något miljöhot. I likhet med praktiskt taget all mänsklig aktivitet innebär det emellertid en viss miljöpåverkan. Det finns förhållandevis gott om undersökningar med inriktning på miljökonsekvenser av havsbaserat vindbruk. Elforsk har i sin rapport Miljöeffekter på havsförlagd vindkraft (april 2005) [21] sammanställt och analyserat befintlig kunskap om miljöfrågor kopplade till havsbaserat vindbruk. Vindval är ett kunskapsprogram som finansieras av Energimyndigheten och drivs av Naturvårdsverket. Syftet med programmet är att ta fram mer fakta om hur vindkraften påverkar den marina miljön, växter och djur, landskap och människor, men också om människors upplevelser av vindkraft. Målet med Vindval är ett ökat vindbruk. Detta ska åstadkommas genom att underlätta en ökad vindkraftutbyggnad, bland annat genom bättre underlag för miljökonsekvensbeskrivningar och tillståndsprocesser. Inom Vindval pågår för närvarande ett antal studier som är relevanta för Trolleboda-projektet: Ekologiska förhållanden i marina vindkraftsparker, Torleif Malm, Högskolan i Kalmar (klar december 2009)* Vindkraftsfundaments inverkan på bottenmiljön, Rutger Rosenberg, Marine Monitoring vid Kristineberg AB (klar december 2007) Vindkraftens effekter på fisk och fiske, Ulf Bergström, Fiskeriverket (klar december 2009)* Vindkraftens effekter på fåglar, Leif Nilsson, Lunds universitet, (klar december 2009) Vindkraftens effekter på flyttande små- och sjöfåglar, Jan Pettersson, JP Fågelvind AB (klar december 2009)* Risker för fladdermöss med havsbaserad vindkraft, Ingemar Ahlén, Sveriges Lantbruksuniversitet (klar december 2006)* Vindenergi ur ett fågelperspektiv, Anders Ödeen, Uppsala universitet (klar december 2008) 67 (107) Vattenfall Power Consultant

Vindkraftens effekter av ljud- och ljus på mjukbottenfaunan, Åke Granmo, Marine Monitoring vid Kristineberg AB (klar december 2007) Ljudeffekter av vindkraft på marint liv, Marcus Öhman, Stockholms universitet (klar december 2008) Ljudeffekter av vindkraft på rovfisk, Ulf Båmstedt, Umeå universitet (klar december 2007)* Lokala förankringsprocesser vid vindkraftsetablering, Lars Aronsson, Högskolan i Kalmar (klar december 2009)* Människors upplevelser av ljud från vindkraftverk, Kerstin Persson Waye, Göteborgs universitet (klar december 2007)* Möten mellan olika aktörer i vindkraftsprojekt, Mikael Klintman, Lunds universitet (klar december 2008) * För dessa projekt finns del-/lägesrapporter framme. Utöver ovan nämnda undersökningar och studier så upprättades en MKB för vindkraftparken Utgrunden II, i samband med ansökan till miljödomstolen i september 2002. Utgrunden II ligger bara 8 9 km nord-nordost om Trolleboda-området och många miljöförhållanden är därför jämförbara. Detta innebär dessutom att de kumulativa (sammanlagda) miljökonsekvenserna av Utgrunden I, Utgrunden II och Trolleboda-parken måste beaktas i denna MKB. En generell fördel med vindbruk är, förutom att den är förnybar och inte ger upphov till några utsläpp, att dess miljöpåverkan är reversibel. Den dag vindkraftverken demonteras återställs miljön. 6.1 Sjöfart Den dominerande fartygstrafiken äger rum i nord-sydlig riktning och farleden passerar strax öster om Trolleboda-området. Tonnaget begränsas av att max djupgående i farleden är 7 meter. I snitt passerar ca 20 fartyg per dygn varav ungefär hälften är över 50 meters längd. De största är 90 meter långa oljetankers på ca 4 000 ton. Ett och annat större kryssningsfartyg passerar också, bl a har M/S Rotterdam besökt Kalmar. SKB s fartyg Sigyn trafikerar Kalmarsund ett 30-tal gånger per år. Vattenfall genomförde på ett tidigt stadium ett samrådsmöte med Sjöfartsverket. Vid mötet framkom att Sjöfartsverket inte har några principiella invändningar mot en vindkraftpark i Trolleboda-området. Enligt Sjöfartsverket kommer vindkraftparken att nödvändiggöra en mindre förändring av ljussektorn från några fyrar. Detta ansågs inte vara något problem men Sjöfartsverket kan komma att kräva ersättning för kostnaderna. Den enda egentliga synpunkten från Sjöfartsverket var att farleden mellan vindkraftverken i Utgrunden I och den nordligaste raden i Trolleboda-parken blir väl smal med den utformning som Vattenfall presenterade vid samrådet. Man anser sig behöva ca 2,5 sjömil 68 (107) Vattenfall Power Consultant

(>0,5 sjömil mellan farled och respektive vindkraftverk plus >1 sjömil mellan mötande fartyg plus viss marginal). Om den nordligaste raden tas bort (flyttas väster- eller söderut) skulle farleden få tillfredsställande bredd. Vattenfall har tagit hänsyn till detta i det fortsatta arbetet med utformningen av parken. 6.1.1 Påseglingsrisker Vattenfall Power Consultant AB har gjort en riskanalys med avseende på påseglingsrisker. Rapporten återfinns i sin helhet i bilaga 4. Riskanalysen har skett med en metod och utformning som överensstämmer med övriga gjorda, motsvarande riskanalyser för Östersjön och nordsjökusten i Danmark. Avsikten med detta är att de ska vara jämförbara. Trolleboda-parken är lokaliserad väster om farleden där ett begränsat antal fartyg passerar, analysen har utgått från 20 fartyg per dag med en längd över 20 meter. I analysen förutsätts att passageavståndet för sådana fartyg kommer att vara 1 sjömil eller större, vilket är det avstånd som fartygsbefälhavare normalt håller till hinder och mötande fartyg. De två scenarier som studerats är dels en felnavigering pga. mänskligt fel och dels kollision pga. fel i framdrivningsmaskineriet. Båda dessa har bedömts inträffa med en frekvens på 1 gång per 200-300 år. Endast i en mindre del av dessa fall kommer miljöskador att uppstå då olja eller annat ämne läcker ut från det skadade fartyget. En jämförelse med några andra riskanalyser för havsbaserade vindkraftparker visar att Trolleboda inte tillhör de som har högst risker. Orsaken till detta är dels att trafikintensiteten i Kalmarsund är mindre, dels att sjöförhållandena (våghöjder o dyl) är bättre är vid flera av de övriga vindkraftparkerna. 6.2 Hydrografi När vindkraftverk placeras i ett strömmande vatten kommer de att utgöra ett hinder för vattenströmningen. Teoretiskt sett kan effekterna av detta dels bli att strömningen minskar, dels strömningsförhållanden som lokalt (i huvudsak runt fundamenten) kan förorsaka bottenerosion. Nu är visserligen strömmarna i Kalmarsund förhållandevis små, men för säkerhets skull har Statens Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), på uppdrag av Vattenfall, räknat på vilken påverkan etableringen av Trolleboda-parken kan få på strömmarna. SMHI s rapport återfinns i sin helhet i bilaga 5. Den extra bromsande kraften som fundamenten utgör kan jämföras med övriga friktionskrafter i området såsom bottenfriktionen per kvadratmeter bottenyta och övriga vindkraftsparker. Dels har SMHI tittat på hur friktionen ökar inom kraftverksparken och eftersom parken är lokaliserad i Kalmarsund, som kan liknas vid en mycket stor kanal, har man också tittat på hur friktionskrafterna ökar sett till hela området. Strömmarna i Kalmarsund är huvudsakligen nord- eller sydgående och har en hastighet som vanligen ligger omkring 0,1 m/s i de bredare delarna. Strömningshastigheter upp mot 69 (107) Vattenfall Power Consultant

0,3 m/s kan varaktigt förekomma under höst och vinter. Dessa strömmar genereras av olika drivkrafter, som t.ex. vattenståndsskillnader och vind för att nämna några. När drivkrafter genererar en ström genom Kalmarsund balanseras den av en friktionskraft mot botten. Om man ökar friktionen genom att bygga vindkraftverk kommer strömmen att avta för oförändrad drivkraft. Inom Trolleboda-området beräknas strömhastigheten att sjunka med i medeltal 1-2 %. Öster och väster om parken kan man räkna med att strömmen ökar något. Totala flödet genom Kalmarsund blir praktiskt taget oförändrat. För att belysa eventuella kumulativa effekter av alla tre parkerna (Utgrunden I och II samt Trolleboda) jämför SMHI tvärsnittsytor. Trollebodaparken är placerad längre söderut jämfört med Utgrundenparkerna och därmed ökar inte den totala andel av Kalmarsunds tvärsnittsyta som upptas av kraftverksfundament. Parkerna kan antas påverka strömningen oberoende av varandra och i två olika tvärsnittssektioner. Några kumulativa effekter av de tre parkerna i området kommer därför inte att uppstå. 6.3 Bottenflora och fauna Den bottenflora och fauna som hamnar direkt under fundament och kablar kommer givetvis att skadas. Men den sammanlagda bottenyta som påverkas på det sättet är maximalt 2 ca 0,06 kvadratkilometer stor. Trolleboda-området upptar ca 17-18 kvadratkilometer yta och hela södra Kalmarsund (söder om Ölandsbron) är ca 700 kvadratkilometer. Fundament och kablar upptar alltså knappt 0,4 % av Trolleboda-områdets bottenareal och mindre än 0,01 % av södra Kalmarsunds bottenareal. Den direkta förlusten av bottenyta på grund av vindkraftparken har därför försumbar betydelse så länge inte speciellt känsliga eller skyddsvärda djur- eller växtarter drabbas. Varje fundament bildar också en sekundär, nybildad hårdbotten, med en betydligt större yta än den förlorade bottenytan, dock med en annorlunda djupfördelning. 6.3.1 Bottenundersökning Institutionen för Biologi och Miljövetenskap vid Högskolan i Kalmar har, på Vattenfalls uppdrag, undersökt botten dels inom Trolleboda-området, dels längs sjökabelsträckningen. Rapporten i sin helhet återfinns i bilaga 6. Bottenundersökningen har gjorts genom att bottenprover togs ut från 10 stycken, slumpvis utvalda, stationer inom Trolleboda-området. Proverna togs med en belastad van Veenhuggare med ett hugg per station. Bottensubstratet bedömdes okulärt i fält och ett sedimentprov togs för analys av glödförlust. Provet för analys av mjukbottendjur sållades genom ett nät med maskvidden 1 mm. På laboratoriet analyserades proven med avseende på makrofaunan. Individantal (antal/m 2 ) bestämdes för alla ingående taxa för varje station. Prover togs ut på djup varierande mellan 16 21,6 meter. På detta djup förekommer praktiskt taget ingen vegetation, bortsett från enstaka exemplar av rödalgerna kräkel/gaffeltång (Furcellaria lumbricalis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides). 2 Fundamentens bottenareal varierar i med vilken typ av fundament som kommer att användas, se avsnitt 4.2.2, och denna areal representerar ett värsta fall tilltaget med marginal. 70 (107) Vattenfall Power Consultant

Längs de grundare delarna (från 14,3 meter) av sjökabelsträckningen gjordes en inventering av högre växter och makroalger med dykare. I djupintervallet 6-14,3 meter gjordes enstaka punktdyk. Vid varje dyk noterades bottensubstrat och djup, dessutom bedömdes olika makrofyters täckningsgrad enligt en 7-gradig skala. Alla arter eller släkten bestämdes direkt i fält. I djupintervallet 3-6 meter och in mot land gjordes samma observationer med släpande dykare. Vid varje observerad förändring av bottensubstrat eller vegetation gjordes ett nytt punktdyk. Den sista sträckan in mot land inventerades med simmande dykare. Alla dyk dokumenterades med undervattensvideo. Sedimentet på de stationer där bottenprover togs ut bestod huvudsakligen av sand och grus i olika kombinationer. Glödförlusten var låg vilket visar att det inte sker någon ackumulation av organiskt material i området. Bottentypen kan således karakteriseras som en typisk erosionsbotten. På och i sedimentet finns normalt ett relativt stort antal djur, individtätheten varierade mellan 1389-4135 individer/m 2. Totalt förekommer ett drygt femtiotal arter av större bottendjur längs den aktuella kuststräckan. Djur påträffades på samtliga tio undersökta stationer inom Trolleboda-området. Artsammansättningen i proverna från Trolllebodaområdet var heterogen. Antalet arter eller högre taxa i området var totalt 20 och varierade mellan 6 och 12 på stationerna. Endast tre taxa, Pygospio elegans, Oligochaeta och Macoma baltica förekom på samtliga tio stationer. Oligochaeta (daggmaskar) dominerade individantalet (27-82 %) på sex av stationerna, den lilla sandrörsbyggande havsborstmasken Pygospio elegans (44-56 %) på tre stationer och östersjömusslan Macoma baltica (35 %) på en station. Ett flertal kallvattenarter påträffades såsom korvmasken Halicryptus spinulosus, kräftdjuret Diastylis rathkei och vitmärlan Monoporeia affinis. Inventeringen av makrovegetation längs den tänkta sjökabeldragningen visade att sten- och blockbottnar från ungefär 14 meters djup var mer eller mindre täckta av rödalger. Fjäderslick dominerade och arten täckte i stort sett befintligt substrat ända upp till ungefär 2 meters djup. Rödalgen påträffades också lösliggande på sandbotten. På vissa lokaler påträffades även kräkel och den fintrådiga brunalgen trådslick (Pilayella littoralis) i täckningsgrader upp till 50 %. Övrig algvegetation förekom endast i täckningsgrader på 10 % eller lägre med undantag av olivslemming (Eudesme virescens) som hade en något högre täckningsgrad i det grundaste området. Från 2 meters djup och grundare dominerades algvegetationen av trådslick. De stora brunalgerna blåstång (Fucus vesiculosus) och sågtång (Fucus serratus) påträffades endast på relativt grunt vatten (0,6-3,7 m) med en täckningsgrad på maximalt 5-10 %. På sandbotten påträffades enstaka exemplar av ålgräs (Zostera marina) och havsrufse (Tolypella nidifica) på 7,8 meters djup. Älgräset var fläckvis bältesbildande mellan 3-4 meters djup. Sammanfattningsvis visar undersökningen att området vid Trolleboda hade en normal sammansättning på bottendjursamhället med förhållandevis många arter. Den stora variationen i samhällsstrukturen mellan stationerna beror sannolikt på en naturlig variation, bland annat på grund av den heterogena bottenstrukturen inom området. Inventeringen av makrovegetation tyder också på en normal sammansättning med dominans av rödalger. Vid undersökningen påträffades inga speciellt känsliga eller skyddsvärda djur- eller växtarter. Liknande undersökningar gjordes i samband med att MKB:n för Utgrunden II upprättades, i ett område 8 9 km nord-nordost om Trolleboda-området, och de undersökningarna gav liknande resultat [7]. 71 (107) Vattenfall Power Consultant

Länsstyrelsen i Kalmar län har, i sitt yttrande från samrådet, framfört synpunkten att sjökabeln inte ska dras genom ålgräsvegetation eller blåstångsbälten. Som framgår av Högskolan i Kalmars utredning påträffades enstaka exemplar av ålgräs på 7,8 meters djup och fläckvis bältesbildande ålgräs mellan 3-4 meters djup. Blåstång påträffades endast på relativt grunt vatten (0,6-3,7 m) och med en täckningsgrad på maximalt 5-10 %. I samband med det gamla projektet (se avsnitt 1.4) genomförde Högskolan i Kalmar en utredning om lämpliga landtagningspunkter för sjökabeln med hänsyn till eventuella ålgräsförekomster [28]. Utredningen baserades på befintliga kunskaper och material, några fältundersökningar gjordes inte. Studien omfattade åtta tänkbara landtagningspunkter från Fågelmara Gård i söder (strax söder om Kristianopel) till Gate Udde i norr. Av dessa punkter bedömdes, ur ålgrässynpunkt, en landtagningspunkt vid Södra Kärr och en vid Järnsida vara bäst och näst bäst var Gate Udde. 6.3.2 Påverkan på ekologi Det finns många mer eller mindre välgrundade teorier kring hur havsbaserad vindkraft kan påverka de ekologiska förhållandena i havet. I Vindvals-rapporten, Hur vindkraft påverkar livet på botten - en studie före etablering (Rapport 5570 juni 2006) [16], görs en sammanfattning av tre principiellt viktiga sätt som det ekologiska samhället kan påverkas: (1) Artificiella reveffekter I ett område som domineras av mjukbottnar medför tillförseln av ett nytt och annorlunda substrat att för området nya organismer kan komma och förändra de trofiska 3 interaktionerna. Musslor och alger som faller av från vindkraftverkens fundament berikar de närmaste sedimenten organiskt och kan förändra dess artsammansättning. Fundament av betong kan tänkas attrahera fler hårdbottensorganismer än stålfundament. Å andra sidan kan ett stålfundament med sin helt annorlunda struktur attrahera arter som inte alls hör hemma i området, så kallade introducerade arter. I en framtid med många, tätt liggande vindkraftsparker kan fundamenten bli en språngbräda för sådana arter att ta sig över djupområden och sammanhängande större områden med mjukbottnar. Initialt kan det antas att påverkan av fundamenten blir lokal men vi vet inte hur stor spridningseffekten blir under ett vindkraftverks livstid. (2) Förändrad hydrologi Vindkraftverken kan förändra strömförhållandena i ett område och därmed ökar eller minskar sedimentationen och tillgången till larver av fastsittande och rörliga djur. Detta är särskilt viktigt i områden med strömmande vatten som till exempel Kalmarsund eller Öresund. Om strömhastigheten minskar i ett parkområde kan områden som idag domineras av hårda bottnar övergå till att bli mjukbottnar med stora konsekvenser för hela samhällstrukturen. Ökad turbulens runt fundamenten på en mjukbotten kan också medföra en ökad resuspension av sedimentet med sämre siktdjup och lägre tillväxt och en försämrad djuputbredning av makroalger som följd. (3) Ändrade trofiska interaktioner Det kanske viktigaste sättet en vindkraftspark kan tänkas förändra samhällsstrukturen i ett område är genom förändrade predationsförhållanden av människor, fåglar och fisk. Fisket måste antagligen av tekniska orsaker begränsas i en vindkraftspark, där kraftverkskablar går över botten. Trålning är inte aktuellt inom de vindkraftsparker som skall byggas nu men i en framtid när byggnation kan bli aktuell längre 3 Ordet "trofi" betyder egentligen "ätande", och den trofiska interaktionen betyder ungefär "vem som äter vem". 72 (107) Vattenfall Power Consultant

ut i havet så kan vindkraften påverka det kommersiella fisket. Parker kan komma att fungera som marina reservat, förutsatt att de fiskarter man vill skydda stannar kvar i tillräcklig mängd inom parken. Vindkraftverk alstrar ljud och tryckvågor i vattnet vilket skulle kunna påverka vissa fiskarter negativt och minska populationsstorlekarna inom området. Preliminära studier tyder dock på att många mindre arter som till exempel sjustrålig smörbult och sandstubb inte påverkas utan i stället attraheras av vindkraftsfundamenten. Även fisk och musselätande fåglar kan påverkas av vindkraften. Omfattande studier av beteendet hos dykänder i Kalmarsund visar att de undviker vindkraftsparkerna under flyttning. Om fåglarna även under häckning och övervintring undviker att komma nära vindkraftparkerna kan detta tänkas ha en effekt på de trofiska interaktionerna. I samma rapport [16] har man undersökt bottenförhållandena på fem olika platser: Klasådern vid sydvästra Gotland, Kårehamn vid nordöstra Öland, Utgrunden i Kalmarsund, Lillgrund i södra Öresund och Skotarevet utanför Falkenberg i mellersta Kattegatt. Slutsatsen från studien är bl a att effektstudier och kontrollprogram av vindkraftens miljöpåverkan behöver ta hänsyn till att de ekologiska förhållandena skiljer sig mycket mellan olika områden. Man kan inte utan vidare överföra erfarenheter från ett område till ett annat. Särskilt inte mellan Östersjön och Nordsjön men man bör också vara observant på skillnader inom ett och samma havsområde. I förlängningen innebär detta att man behöver ta hänsyn till olika saker vid etableringen av vindkraftsparker beroende på var man befinner sig. Vilka dessa särskilda krav är har man inga svar på idag utan det syftar bland annat framtida studier till att ta reda på. Det pågår även en studie inom Vindval med syfte att utreda om ljud- och ljus från vindkraftverken kan ge effekter på mjukbottenfaunan, men där finns ännu inga resultat rapporterade. Länsstyrelsen i Kalmar län har, i sitt yttrande från samrådet, även framfört synpunkten att valet av fundament bör motiveras med hänsyn till dess betydelse för fauna och flora. Det finns studier på betydelsen av fundamentens struktur (stål eller betong) och detta bör diskuteras i MKB. Länsstyrelsen har också lämnat referenser på de studier man syftar på och den kanske mest relevanta, ur en mer praktisk synvinkel, är Mathias Anderssons magisteruppsats, Artificial reefs - underwater structure for offshore windmills influence of the foundations materials and shape on the marine life [3]. Studien genomfördes i Gåseviksbukten i södra Skagerak och utfördes genom att 12 små 4 monopilefundament placerades ut på havsbotten på 6 8 meters djup. Sex fundament var av stål (Cor-Ten) och sex av betong. Fundamenten sattes ut i april och studien pågick fram till oktober 2005. Resultatet av studien visar att fundamenten drar till sig fauna och en lokal ökning av såväl antalet individer som antalet arter kunde konstateras. Det konstaterades också en viss ansamling av fisk runt fundamenten. Någon skillnad mellan de olika fundamentmaterialen kunde dock inte påvisas. 4 0,4 meter i diameter och 1,5 meter höga 73 (107) Vattenfall Power Consultant

6.4 Fisk och marina däggdjur 6.4.1 Fisk Fiskbestånden i Kalmarsund utgörs av både utpräglade brackvattenarter såsom sill (strömming), skarpsill, skrubbskädda, piggvar och torsk vilka kan förekomma i varierande omfattning under olika delar av året beroende på bl.a. närings- och lekvandringar. Detta gäller också i hög grad den lax och havsöring som förekommer, dessa har sina viktigaste reproduktionsområden i Emån och Alsterån som mynnar i den norra delen av Kalmarsund. Även ålen utgör ett viktigt inslag i fiskbeståndet i Kalmarsund, inte minst då den lekvandrande blankålen som till stor del passerar genom Kalmarsund. Av de mer utpräglade kommersiellt viktiga sötvattensarterna som förekommer kan vidare nämnas abborre, gädda och sik. Nedan följer en kortfattat beskrivning av statusen för de vanligaste och kommersiellt viktigaste arterna som förekommer i Kalmarsund. Sill (strömmning) och skarpsill - När det gäller sill kan noteras en minskad medelstorlek och sämre tillväxt för sillbestånden i hela Östersjön och även i Kalmarsund. Orsaken kan vara minskad födotillgång samt att småsillen i allt mindre grad utsätts för torskpredation. Skarpsill förvaltas som ett bestånd i hela Östersjön och bedöms nyttjas inom biologiskt säkra gränser [12]. På uppdrag av Vattenfall har Institutionen för systemekologi vid Stockholms universitet utfört en kartläggning av pelagisk fisk utanför Trolleboda. Rapporten i sin helhet återfinns i bilaga 7. I rapporten konstateras sammanfattningsvis att mängden fisk i området var relativt liten men sannolikt representativ för tidpunkten på året. Vid provtrålning fångades tre arter nämligen sill, skarpsill och spigg. Inga ansamlingar av leksill påträffades vid ekolodningen men sillar som påträffades vid provtrålningen var nära slutstadium för lek varför det inte kan uteslutas att delar av området utgör lekområden för vårlekande sill. Även i den undersökning som utfördes inom Vindval-projektet hösten 2005 [11] under augusti samt september/oktober vid Utgrunden 2 visade en liknande bild där skarpsill var den klart dominerande arten vid bägge tillfällena, därefter följde stor- och småspigg och sill. Andelen sill var dock betydligt högre under september/oktoberfisket än under augustifisket. Övriga arter (tånglake, tångsnälla och stubb) fångades som enstaka individer. Ål - Sedan mitten av 1950-talet har det skett en kraftig minskning av fångsterna av ål. Mängden glasål som når Europas kuster är i dag endast några procent av vad de var för ca 20 år sedan. Ålen är idag upptagen på artdatabankens rödlista som akut hotad och prognosen för den närmaste framtiden är allt annat än ljus. I prövotidsundersökningarna för SwePol-Link följs åluppvandringen i Mörrumsån och Motalaström genom räkning av antalet uppvandrande ålar Tillgängliga data omfattar förutom antal även längd och åldersdata för ålarna. Antalet uppvandrande ålar både i Mörrumsån och i Motal ström har minskat under den period när det finns data (se Figur 32). Minskningen i uppvandring är signifikant för båda vattendragen (P=1,131 * 10-4 respektive P= 2,955 * 10-4, linjärt samband). [30] 74 (107) Vattenfall Power Consultant

1000 Mörrumsån M otala ström tendensen för Mörrumsån tendensen för Motala ström ålar 100 10 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010 år Figur 32: Antalet uppvandrande ålar Observera att antalsskalan är logaritmerad. Inlagt i figuren är funktionen för den linjära minskningen av uppvandrande ål i respektive område och 95 % konfidensintervall för funktionerna. Situationen för ålbeståndet är akut inte minst därför att ålen blir könsmogen mycket sent och kan börja lekvandringen först vid 15-20 års ålder. En försämrad rekrytering får därför ett genomslag i fångsterna långt senare. Gädda, abborre och sik m.fl. arter - Under de senaste decennierna har rapporter från fiskare, lokala myndigheter och forskare uppmärksammat minskande bestånd av framför allt gädda och abborre längs flera av Östersjöns kustområden. Det område i Sverige som har omtalats mest är Kalmarsund, där en dokumenterad nedgång skedde under 1990-talet. En omfattande studie visar att det är stora problem med kustfiskens rekrytering längs hela egentliga Östersjöns kust [32]. Mycket tyder på att ynglen svälter ihjäl eftersom mängden djurplankton minskat. Orsakerna till detta är fortfarande oklara, men problemen kan troligen knytas till storskaliga förändringar i öppna havet. Av Fiskeriverkets rapport framgår också att rekryteringsstörningarna även drabbar andra arter än gädda och abborre. I stort sett samtliga vårlekande sötvattensfiskar såsom mört, braxen, björkna, löja, m.fl. påverkas på ett liknande sätt. Undantaget är stor- och småspigg, vilka var mycket vanliga även i de värst drabbade områdena. Ofta består därför yngelsamhället i dessa områden i huvudsak av spiggar. [32] Flundra (skrubbskädda) - Av länsstyrelsernas redovisning framgår att flundran förekommer för närvarande mycket rikligt inom hela den inventerade regionen, inklusive Kalmarsund. [12] Spigg - har visat sig dominera det strandnära fisksamhället i Kalmarsund. Detta är troligen en effekt av den stora mängd fintrådiga alger som erbjuder spiggen både lämpligt bomaterial och ett bra skydd mot predation. Den kraftiga minskningen av vuxen gädda och abborre som normalt sett är spiggens dominerande predatorer stärker spiggens dominans. Teoretiskt uppstår en situation där antalet spigg är så stort att de hindrar en återhämtning av de svaga 75 (107) Vattenfall Power Consultant

gädd- och abborrbestånden i Kalmarsund genom att äta deras ägg, larver och tidiga yngelstadier. [46] 6.4.1.1 Slutsatser Som framgår av ovanstående är artrikedomen av fisk i Kalmarsund liten och domineras av ett fåtal arter. Flera ekonomiskt viktiga arter som torsk, gädda, abborre, sik och ål visar en kraftig nedgång tillföljd av överfiske och storskaliga förändringar i miljön. Samtidigt finns i Kalmarsund viktiga reproduktions- och uppväxtområden för ett flertal arter. Kalmarsund är också ett viktigt stråk för flera lekvandrande arter och för fisk som gör näringsvandringar. Bedömningen av miljökonsekvenserna av vindkraftparken i Trolleboda görs alltså mot bakgrunden att etableringen sker i ett ekosystem i obalans. Eftersom etableringen sker på vattendjup mellan 11-25 meter, kommer inte viktiga lek- och uppväxtområden för ett flertal känsliga arter att beröras, då dessa områden huvudsakligen ligger på mindre djup. Samtidigt som kablarna till land förläggs så att störningar på känslig bottenvegetation och fauna i görligaste mån kan undvikas. Viss påverkan på lekplatser för sill och skrubbskädda kan inte uteslutas främst i samband med etableringen av vindkraftfundamenten och det fysiska intrång dessa kommer att utgöra. Med hänsyn till att dessa bottnar utgör en mycket liten del av en i övrigt vanligt förkommande bottentyp bedöms att någon märkbar inverkan inte uppkommer på bestånden av sill. Beroende på tidpunkt för nedgrävningen av kablarna på grundare områden kan en i huvudsak temporär och mycket lokal störning, orsakad av grumlingsinverkan och omstrukturering av bottnar vid kabeldikena, uppkomma på arter som sill, gädda och abborre. Påverkan härifrån kan minimeras både genom valet av arbetstid och genom att så långt som möjligt undvika bottnar med riklig vegetation. Erfarenhetsmässigt vet vi dock att grumlingsinverkan vid kabelgrävning är mycket lokal, spridningsbilden och grumlingens varaktighet styrs i hög grad av vind och strömförhållanden. Undersökningarna i samband med grävning av kabeldiket för SwePol-Link i Blekinge visade bl.a att grumlingen var mycket lokal och i huvudsak koncentrerad till själva arbetsområdet [2]. Återetablering av eventuell vegetation på kabeldikena kan dessutom antas komma att ske inom 3-5 år. Från motstående intressen har störst farhågor framförts hur fiskbestånd, då främst fiskvandringen i Kalmarsund kommer att påverkas av ljud/vibrationer från vindkraftverken och från de magnetfält som uppkommer vid kablarna. Sex privatpersoner har, i egenskap av ålfiskare, lämnat ett yttrande i samrådet där man på att sammantaget 6 st sjöförlagda elkablar kommer att vara förlagda strax norr om ålfiskeplatserna, något man befarar kommer att få ålen att ändra riktning och därmed undgå att fångas. När det gäller påverkan från ljud och vibrationer är erfarenheterna fortfarande ganska begränsade. Fiskars känslighet för ljud beroende på hur välutvecklade hörselorganen är. Exempelvis sill med en väl utvecklad simblåsa och en övre hörsergräns kring 500 Hz reagerar sannolikt kraftigare för ljud än fiskar utan simblåsa som exempelvis rödspätta som har en övre hörselgräns kring 100 Hz. Av de forskningrapporter som finns redovisade kan dras slutsatsen att fisken kan höra ljuden från vindkraftverken men att de troligtvis inte påverkas i någon större omfattning. 76 (107) Vattenfall Power Consultant

I en studie som refererats av Westerberg & Wahlberg 2003 [17] framgår att nuvarande kunskaper om fiskars hörsel och reaktioner på undervattensljud relateras till nya, detaljerade mätningar av ljudförhållandena vid en modern vindkraftspark i Östersjön [42]. Undervattensbuller från vindkraftsparken beräknas kunna höras av flera fiskarter, t.ex. torsk och sill, på ett avstånd av upp till 16 km vid vindstyrkan 14 m/s. Motsvarande avstånd minskar till 600 m vid måttlig vind (8 m/s). Inom detta område kan vindkraftparkens ökning av bakgrundsbrusets nivå påverka räckvidden över vilken fiskar kan kommunicera inbördes och uppfatta ljudinformation från omgivningen. Det går inte att kvantifiera i vilken utsträckning detta kommer att inverka på fiskarnas beteende och överlevnad. För fiskar utan simblåsa, t.ex. plattfiskar eller makrill, är störningsavståndet väsentligt kortare. Ljudnivåerna kommer inte att ha någon skadlig inverkan på fiskarnas hörselorgan ens på mycket korta avstånd. Varaktigt undflyende på grund av bullret begränsar sig till avstånd mindre än 10 m från fundamenten. Dessa slutsatser baseras på en teoretisk omräkning av ljudtrycksmätningarna till partikelhastighet och måste därför tas med viss reservation. Med syfte att kunna använda ljud som avledningsanordning vid vattenkraftverk genomfördes i under 1990-talet laboratorieförsök i Älvkarleby med blankål och laxungar och insjööring och röding [14]. De första pilotförsöken med ljud visade att fisken vanligen inte reagerade på ljud genom att undvika höga ljudintensiteter. I de inledande försöken testades därför olika metoder att mäta fiskens reaktion för ljud av olika karaktär och att därefter testa olika ljud som gav upphov till starka reaktioner. Försöken visade att fisken ofta reagerade starkast vid de lägre frekvenserna. Detta stöds också av norska försök som visade att laxsmolt undvek ljud i frekvenserna 5-10 Hz [4]. Försöken i Älvkarleby, som utfördes med en med en ljudgenerator som gav upphov till starka ljud vid låga frekvenser, visade emellertid att det endast var röding som sannolikt undvek ljud i intervallet kring 50 Hz. Varken blankål, laxsmolt eller insjööring uppvisade någon typ av undvikandereaktion inom frekvensintervallet 30-1000 Hz. Däremot visade blankålen störningsbeteenden vid ljudfrekvenserna 30-100 Hz. Fältförsök har också utförts i Mörrumsån med syfte att avleda lax- och havsöringsmolt från kanalintaget till Hemsjö Nedre kraftverk [24]. Under 1998 genomfördes försök med en akustiskljudspärr av typen Sound Projector Array (SPA) med ett flertal undervattenshögtalare placerade i en grupp vid kanalintaget. Systemet är konstruerat för att skapa frekvenser och ljudmönster som fisken vill undvika. Ljudspärren inhyrdes från tillverkan Fish Guidance Systems Ltd i England. Systemet bygger på att de lågfrekventa ljudimpulserna som skickas ut skall få fisken att hålla sig undan från det område intill kanalintaget där vattenhastigheten är så stor att fisken antingen sugs in eller självmant väljer att passera. Ljudspärren skulle innehålla de frekvenser som fisken främst reagerar på (10-100 Hz). Resultaten från försöken var nedslående då ljudspärren inte tycktes ha någon påtaglig effekt på de utvandrande smolten. Studier av fisksamhället vid vindkraftverken Utgrunden och Yttre stengrund i Kalmarsund har resulterat i att man noterade att mängden fisk (antalet individer) var större på och i anslutning till kraftverken än utanför. Från Horns Rev, Danmark, visar resultat att en biomassaökning av bentiska evertebrater medfört att betydligt flera fiskindivider och fiskarter ansamlades vid vindkraftverket. [21] 77 (107) Vattenfall Power Consultant

I dagsläget finns således inga forskningsresultat som tyder på att undervattensbuller och vibrationer skulle utgöra ett nämnvärt problem för fiskbestånden. Inom projekt Vindval (se avsnitt 6) pågår studier som närmare kommer att belysa eventuell påverkan till följd av både undervattensljud och magnetfält. När det gäller magnetiska fält från kablar måste man skilja på likströms- och växelströmskablar. Likströmskablar inducerar ett statiskt magnetfält, likt jorden eget magnetfält, vilket inte växelströmskablar gör. Påverkan på exempelvis fiskvandring kan av den anledningen förväntas var mindre från växelströmskablar än från likströmskablar som kan komma i konflikt med med jordens magnetfält. Sjöförlagda växelströmskablar finns också i stor utsträckning sedan lång tid i våra skärgårdar, utan att någon märkbar påverkan från magnetfält kunnat noteras. De studier kring påverkan på fiskbestånd av magnetfält från sjökablar härrör främst från likströmskablar. Omfattande undersökningar har exempelvis utförts vid likströmsförbindelserna mellan Sverige och Tyskland (Baltic Cable) och mellan Sverige och Polen (SwePol-Link). Fiskeriverkets prövotidsutredning för Baltic Cable visat att ålen kan reagera på magnetfältet genom en mindre kursavvikelse (något tiotals till något hundratal meter), men att kablarna inte utgör något storskaligt hinder för blankålens normala vandring ut ur Östersjön [35]. Av miljödomstolens dom framgår också att någon inverken på fiskeintresset inte uppkommit[10]. Telemetriundersökningarna med blankål vid SwePol- Link visar preliminärt på samma typ av störningsbild men denna prövotidsutredning är ännu inte avslutad. Däremot finns resultat från SwePol-Link både från undersökningar av småålars reaktion på magnetfält och från telemetristudier på lax och öring. Analysen av laxoch öringstudien tyder på att magnetfält med den styrka som alstras vid kabeln inte har någon stor effekt på simbeteendet hos lax och öring [41]. Inte heller resultaten från studien på små-ålar tyder på att dessa undviker eller attraheras av magnetfält i den storlek som alstras av Polenkabeln [44]. I prövotidsutredningen för den nya kabelförbindelsen med växelström mellan Väddö och Åland gjordes bedömningen att den storskaliga ålvandringen påverkats. Av den fångsstatistik som redovisats kunde inte heller utläsas att kabeln påverkat fångstutfallet lokalt på de olika fiskeplatserna, vare sig på ål eller på andra arter[33]. Av domslutet från miljödomstolen framgår också att någon skada på fiskeintresset inte uppkommit [9]. 6.4.2 Fiskenäringen Fisket har tidigare varit en relativt stor näring både i hela Kalmar län och i Kalmarsund. Under de senaste 20 åren (1985-2004) har dock den licensierade fiskarekåren minskat från 800 till under 300. Samtidigt förekommer ett omfattande husbehovsfiske, i länet finns 6 500 fiskerättsbärande fastigheter vilka kan bedriva fiske med stöd av enskild rätt. Detta medför att det finns flera utövare där fisket är av väsentlig betydelse för försörjningen än vad som framgår av antalet licenser. [46] Länets fiskeflotta med fartygstillstånd uppgick år 2005 till 15 skepp (> 12 m) och 126 båtar (< 12 m). [22] Yrkesfisket i Kalmar län kan uppdelas i två kategorier av fiskande, skärgårdsfiskare och utsjöfiskare. På Öland, med sin exponerade kuststräcka, bedrivs ett utomskärsfiske medan fisket inom fastlandskommunerna till största delen bedrivs som ett inomskärsfiske. Fisket i 78 (107) Vattenfall Power Consultant

Kalmarsund är därför också i hög grad beroende av att kunna utnyttja tillgängliga fiskeplatser. Det är också artspeicaliserat och beroende av det relativa fåtal arter som finns tillgängliga. [12] Enligt uppgifter från länsstyrelsen utövas yrkesfisket som ett småskaligt kustfiske där ål, torsk, lax, skarpsill är huvudinriktningen. Runt Ölands kuster och i Kalmarsund dominerar garnfisket efter bl. a. torsk och piggvar. Fisket efter flundra sker som bifångst vid fiske med olika typer av nät- och bottengarnsfiske och som ett målinriktat fiske med speciella flundregarn. Särskilt i Kalmarsund är också ålfisket en grundförutsättning för det yrkesmässiga fisket. Kustbundna arter som sik, gädda och abborre har utgjort ett betydande ekonomiskt tillskott [46]. Fiske efter skarpsill och strömming - Av rapporten Fiskets framtid på södra ostkusten utveckling eller avveckling? [12], utgiven av berörda länsstyrelser framgår bl.a. att ett riktat skarpsillfiske är ett nytt fiske i regionen som uppstod genom etableringen av infrysningsanläggningen i Västervik 1997. Även huvuddelen av fångsterna tas av fartyg från västkusten har det också givit möjlighet för trålare både från fastlandsidan och från Gotland att byta fiskeinriktning. Fisket sker i huvudsak genom partrålning på vattendjup över 70 meter. I norra delen av Kalmarsund bedriv ett omfattande dispensfiske innanför trålgränsen av 5 större väskusttrålare. Generellt bedöms att fartyg under 15 m har svårt att få tillräcklig lönsamhet i detta fiske. 6.4.2.1 Fiskets omfattning i södra Kalmarsund och kring södra Öland Fisket i den södra delen av Kalmarsund i området som berörs av vindkraftparken är inte särskilt omfattande. Området för själva vindkraftparken är inte heller av riksintresse för yrkesfiske. Däremot berör som tidigare nämnts en del av kabelsträckningen till land riksintresse för yrkesfisket. En av anledningarna till att fisket är relativt obetydligt beror bl. a på att trålfiske inte är tillåtet i denna del. Från en inventering av fisksamhällen och fiske vid planerade vindkraftparker i Östersjön, utförd av Fiskeriverket, noteras för Utgrunden 2, som är beläget 8-9 km från Trolleboda, endast blygsamma fångster av torsk och lax [13]. Inga fångster har registrerats för åren 1998-2000 inom detta område. I det större närområdet längre söderut, d.v.s. utanför det område som berörs av Trollebodaparken, kallat S. Öland, är fisket av betydligt större omfattning [13]. Åren 1996-2000 dominerades fångsterna, enligt samma källa, av torsk, strömming och skarpsill. Torsken fångades främst med bottensatta nät medan strömmingen och skarpsillen uteslutande togs med flyttrål. Fångsterna av andra kommersiella arter var blygsam, men landningarna inom det större närområdet ansågs tyda på ett relativt omfattande kustnära fiske med årliga ålfångster på upp till 20 ton och med inslag av abborre, gädda, flundra och piggvar. Merparten av denna ålfångst torde enligt utredningen härröra från fastlandskusten i södra Kalmar län och NÖ Blekinge, d.v.s. delvis efter kusten innanför Trolleboda-området. Riksintresse för yrkesfisket i södra Kalmarsund (område 33) har tillkommit med anledning av de ålfisken som finns i denna del av sundet. I Fiskeriverkets redovisning av områden av riksintresse för yrkesfisket [27] framgår också att det inom område 33 (Långgrund- Rönneskär) nästan enbart fångas ål. Åren 1999-2003 redovisades exempelvis inget förstahandsvärde från försäljning av abborre, gädda, gös, sik och lax från detta område. Inte 79 (107) Vattenfall Power Consultant

heller redovisades någon försäljning av strömming och skarpsill. Förstahandsvärdet under samma period från försäljning av torsk uppgick till 0,04 Mkr medan värdet av ålfisket uppgick till 3,4 Mkr. Fisket efter ål i Kalmarsund bedrivs främst med fasta ålgarn och ryssjor. En betydande del fisket sker efter blankål som passerar genom Kalmarsund på sin väg till lekområdena i Sargassohavet. Av nedanstående figur framgår ålfiskets avkastning år 2004 per ytenhet längs kusten och i södra delen av Kalmarsund. Som framgår av figuren är även ålfisket vid den aktuella kuststräckan jämförelsevis litet. Av länsstyrelsens information framgår dock att ål och torsk utgör de ekonomiskt viktigaste arterna för länets småskaliga kustfiske. Detta torde även gälla fisket i den södra delen av Kalmarsund. Läget för de ålbottengarn som kan tänkas beröras av den planerade vindkraftparken framgår av karta (bilaga 8). Ålfisket utövas av sex personer med redskapen (ålbottengarn) fördelade på åtta platser mellan Gateudde och Rönnskär. Enligt loggboksuppgifter för åren 1999-2001 från två platser (lat. 5623 long. 1608, resp lat. 1008) fångades följande mängder ål: År Fångst o 1999 6405 kg o 2000 7536 kg o 2001 5977 kg I Figur 33 visas Ålfiskets avkastning år 2004 per ytenhet längs kusten, summerat över rutor med ytan 1 minut latitud gånger 1 minut longitud. Staplarnas höjd i de stora sjöarna anger sötvattensfiskets relativa andel av totalfångsten. Figur 33: Ålfiskets avkastning år 2004. Källa: Håkan Westerberg, Fiskeriverket 80 (107) Vattenfall Power Consultant

6.4.2.2 Slutsatser Eventuella förändringar (positiva och negativa) av ekologiska förhållanden inklusive fiskbestånd som diskuterats under avsnitten 6.3.2 och 6.4.1.1 kan naturligtvis också påverka fiskenäringen. I huvudsak kan den planerade vindkraftparken tänkas påverka fisket genom: Att vindkraftfundament och kablar utgör ett fysiskt intrång som hindrar eller försvårar fiske. Att tillgängliga fiskbestånd förändras till följd av den planerade vindkraftparken och dess sjökablar eller som en konsekvens av anläggningen. Att fiskens vandringsvägar påverkas genom buller, vibrationer, magnetfält från vindkraftparken och dess sjökablar. Temporärt kan fisket också påverkas under byggnadstid genom att fisket försvåras och fångsterna minskar till följd av grumlingar, sprängningar ect. under anläggningstiden. När det gäller den förstnämnda punkten är det ofrånkomligt att både vidkraftverken och kablarna mellan dessa och till land kommer att försvåra och i huvudsak förhindra fiske inom den begränsade yta som kommer att beröras. Som framgår av ovanstående beskrivning av fiskets bedrivande är detta obetydligt inom aktuellt område för vindkraftparken. Av de fiskemetoder som kräver stora områden för att bedrivas kan noteras att trålfiske inte är tillåtet inom området, drivgarnsfiske efter lax kommer efter beslut från EU att vara helt förbjudet efter 2008. Fisket med strömmingsnät och strömmingsskötar är på stark tillbakagång. Inverkan på fisket till följd av det fysiska intrång anläggningen utgör bedöms därför bli förhållandevis marginell. För den andra punkten är givet att eventuell påverkan på fiskbeståndens numerär, exempelvis genom påverkan på lekplatser för sill och skrubbskädda, som tidigare behandlats under påverkan på fiskbestånd också kan innebära minskade fångster. I vad mån området utgör lekområde för dessa arter är i dagsläget okänt. När det gäller sillen är det i första hand höstlekande sill som kan tänkas leka inom de aktuella vattendjupen. Vårlekande sill leker på betydligt grundare bottnar. Det bedöms därför inte som särskilt sannolikt att ett mätbart fångsbortfall uppkommer. Störst farhågor för påverkan på fisket gäller den tredje punkten och gäller främst ålfisket med fasta redskap och att detta fiske kan komma att påverkas genom att ålens vandringsvägar kan komma att störas av magnetfält från kablarna eller av buller och vibrationer från vindkraftverken. Merparten av de ålfisken som kan beröras ligger söder om anläggningen med sjökabeln till land (se bilaga 8). Sannolikheten för att påverkan kan uppkomma bedöms som liten men kan inte uteslutas. Inledande telemetristudier på ål som utförts i Kalmarsund har visat att en stor del av vandringen genom Kalmarsund från norr till söder sker i mitten av sundet [1]. Delar av ålvandringen kan därför komma i kontakt med både vindkraftpark och kablar. En eventuell förändring av ålens rörelseriktning skulle därför kunna påverka ålfisket både positivt och negativt. Denna fråga bör utredas under en prövotid. 81 (107) Vattenfall Power Consultant

6.4.3 Marina däggdjur 6.4.3.1 Tumlare När det gäller marina däggdjur tilldrar sig intresset främst tumlare. På länsstyrelsen hemsida under rubriken Hav i balans framgår att kännedomen om tumlare är dålig. Tumlaren är Sveriges enda regelbundet förekommande valart. Den är fridlyst i svenska vatten sedan 1973. Enligt utförda inventeringar finns det omkring 600 tumlare i Östersjön samt ca 36 000 djur i Skagerack, Kattegatt och danska Bälten [47]. Sedan 1940-talet har tumlaren försvunnit från vattnen i höjd med Stockholms skärgård och den förekommer knappast norr om Kalmarsund. En orsak till den kraftiga nedgången av tumlarbeståndet anses vara de stränga isvintrarna i Östersjön på 1940-talet. Idag anses det största hotet vara mot tumlaren vara som bifångster i fisket. Detta är också orsaken till att det införts ett totalförbud mot fiske med drivgarn (laxnät) som fullt ut skall gälla från 2008. Några säkra uppgifter om bifångster av tumlare i laxdrivgarn i Östersjön har emellertid inte återfunnits. Av information från Naturhistoriska Riksmuseet angående tumlare framgår att det under första halvåret av 2005 lagts ut totalt 32 observationer av tumlare på kartan. Endast fyra av dessa kommer från Östersjön, varav en från Kalmarsund den 30 mars då två tumlare observerades, läget för observationerna framgår av nedanstående karta. Figur 34: Observationer av tumlare under första halvåret 2005 Källa: Jourhavande biolog Naturhistoriska riksmuseet http://www2.nrm.se/tumlare/index.html Marina däggdjurs känsligaste frekvensområde ligger runt 10000 Hz och deras förmåga att uppfatta ljud är betydligt bättre än fiskars. Deras nedre hörseltröskel är mellan 42 och 45 db 82 (107) Vattenfall Power Consultant

men ligger i ett högre frekvensområde, 1000 100 000 Hz. Ljudkänsligheten är däremot låg i de lägre frekvensområdena 50 500 Hz där största delen av vindkraftens ljud finns. [8] I den mån tumlare förekommer i Kalmarsund är det enbart som tillfällig gäst. Vindkraftparken bedöms inte ha någon påverkan på tumlare. 6.4.3.2 Sälar Sälstammen är idag betydligt mindre än vad den en gång varit. Antalet gråsälar har minskat kraftigt under 1900-talet, även om det ökat något i Bottniska viken under de senaste decennierna. Utvecklingen i södra Östersjön har varit betydligt svagare. Situationen för knubbsäl har varit ljusare och antalet knubbsälar har ökat under åttiotalet och början på nittiotalet. Den positiva utvecklingen verkar dock ha brutits. Idag finns endast ett par restbestånd kvar i Östersjön och en stor andel av detta bestånd finns i södra Kalmarsund. Beståndet i Kalmarsund är listat som utrotningshotat på grund av dess låga antal och begränsade utbredningsområde. Knubbsälen i Kalmarsund är en ättling till Östersjöknubbsälen som koloniserade området för 8 000 år sedan och den finns kvar som en spillra på tre lokaler i Kalmarsund: Värnanäs 5, Eckelsudde och Abramsäng vid Blekingekusten. Fördelningen av beståndet och reproduktionsutfallet mellan dessa lokaler har varierat något under de senaste decennierna, men det är tydligt att andelen av beståndet minskar i Värnanäs, medan Eckelsudde under det senaste decenniet fått en allt viktigare roll som reproduktionslokal. Enstaka djur kan även ses på Ölands ostkust. Populationen i Kalmarsund är mer avvikande genetiskt än förväntat och uppvisar unika mitochondriala genotyper som inte finns i andra europeiska populationer. Den har även mindre variation i microsatellitloci än andra populationer. [29] Avståndet från samtliga lokaler till Vindkraftparken är ca 15 km. Utgrunden II kommer att ligga närmare såväl Eckelsudde som Vämanäs. En svensk studie har gjorts för att se hur gråsäl påverkas av havsbaserad vindkraft. Vid studien av kraftverken, belägna utanför Burgsviken på Gotland, fann man att vindkraftverken i sig inte verkade ha någon effekt. Däremot fann man att vid de tidpunkter då man utförde underhåll på kraftverken, och angjorde med båt, stördes sälarna tillfälligt. Även under byggfasen kan man förvänta sig att sälarna blir störda. [45] En dansk studie har tittat på hur tumlare och säl påverkas av ljud. Här har man mätt ljudnivåer över och under vattnet och jämfört med hörselkurvor för de studerade arterna. Slutsatserna i rapporten är att vindkraftverkens ljud inte har några större effekter på arterna vid normal drift så snart de vant sig vid ljuden. Detta gäller både knubbsäl och gråsäl, såväl över som under vattenytan. Studien tar inte upp infraljud. [38] En tysk studie har gjorts av bl a knubbsälars hörselförmåga. Ljudexperiment visade att knubbsäl kan uppfatta de typiska ljud som ett vindkraftverk ger upphov till men de tros dock inte drabbas av inskränkningar när det gäller tillgängliga habitat. En farhåga är att knubbsäl, 5 På sjökortet (och i Policydokumentet [36]) är Värnanäs, öster om Halltorp, upptaget som ett sälskyddsområde. Detta område finns emellertid inte upptaget i den förteckning över sälsskyddsområden som finns på länsstyrelsen i Kalmar läns hemsida http://www5.h.lst.se/lansfakta/natur/bilder/fem/index.htm 83 (107) Vattenfall Power Consultant

som använder lågfrekventa ljud vid kommunikation i samband med parningen, kan bli störda genom att deras egna läten maskeras av lågfrekventa ljud från vindturbinerna. [5] I Policydokumentet [36] konstateras att man inte funnit några fakta som visar på negativa effekter av vindkraft på sälar. Man gör därför bedömningen, utifrån dagens kunskap, att sälförekomster inte på något avgörande sätt påverkar förutsättningar för lokalisering av vindkraft i sundet på det avstånd från kusten (3 sjömil) som utredningen föreslår. I den svenska populationsinventeringen [29] sägas att knubbsälen är en opportunistisk predator som lever av ett stort antal fiskarter som i huvudsak fångas i anslutning till vegetationsfria grunda bottnar. Knubbsälen har dock betydligt svårare att fånga fisk i vegetation som tång och ålgräs, men även arter som är bundna till hårda bottnar saknas eller finns i mycket små mängder i knubbsälens föda. Det lilla beståndet i Kalmarsund påverkas negativt av flera faktorer såsom överfiskning och bottendöd som reducerar tillgänglig näring, störningar på reproduktionsplatser som ökar kutdödligheten samt bifångster av ungdjur i fiskeredskap. Vidare har beståndet låg genetisk variation som följd av långvarig isolering och låga populationstal. Därtill kommer föroreningssituationen i Östersjön som påverkar hormonbalans och kan påverka djurens immunförsvar. Inget tyder på att Trolleboda-parken skulle komma att ha en negativ inverkan på sälbeståndet i Kalmarsund. 6.5 Fåglar Risken för att fåglar ska flyga mot vindkraftverk och träffas av vindkraftsverkens rotorblad är kanske den mest diskuterade miljöaspekten för vindbruk. Lite grovt kan man dela in frågan i två områden: Enskilda fåglar och fågelsträck. Det är givetvis en större skada om en hel grupp sträckande fågel flyger in bland rotorbladen, och ett flertal fåglar drabbas, än om enskilda fåglar drabbas, så därför ägnas frågan om sträckande fågel generellt större uppmärksamhet. Det finns förhållandevis många studier som berör vindkraftens inverkan på fåglar, de flesta är dock gjorda utomlands och för landbaserade vindkraftverk. Det finns också ett stort antal studier från hur andra höga konstruktioner, såsom kraftledningar och liknande, påverkar fåglar. De flesta studier har visat på små kollisionsrisker för fåglar, och obetydlig varaktig inverkan. Nattaktiva fåglar förefaller löpa större risk att kollidera med vindkraftverk jämfört med dagaktiva fåglar. Vidare har flera studier visat att större fåglar löper större risk att krocka med kraftverken, sannolikt på grund av sämre manöverförmåga. Vissa studier indikerar dock att småfåglar kan påverkas av den turbulens som uppstår kring rotorn, och därför kollidera. Med undantag för några specifika fall 6 finns inga studier som indikerar att fågelpopulationer skulle vara hotade, även om enstaka fåglar kolliderar med vindkraftverken. [21] JP Fågelvind har under ett flertal år studerat fågellivet och vindkraftverkens påverkan på detsamma i södra Kalmarsund. På uppdrag av Vattenfall har JP Fågelvind genomfört en 6 I Altamont i Kalifornien, USA, finns en landbaserad vindkraftspark med cirka 6500 kraftverk. Inom vindkraftsparken häckar en population av kungsörn som man befarar har påverkats av kraftverken. 84 (107) Vattenfall Power Consultant

studie av sjöfågelsträcket och hur det skulle påverkas av en vindkraftpark i Trollebodaområdet. Rapporten återfinns i sin helhet i bilaga 9. Studiens syfte är att finna klarhet i om, och så fall i vilken omfattning, de flyttande sjöfåglarna påverkas av att Trolleboda-parken uppförs i södra Kalmarsund. Den försöker också ge en rimlig bild av hur den eventuella kumulativa effekten blir på fågelsträckets vägval gällande både vår- och höststräcket när både Utgrunden II och Trolleboda-parken finns på plats. Studien baseras på data från både radarstudier samt observationer av fågelsträckets omfattning och vägval under olika väderbetingelser. Dessa data insamlades av JP Fågelvind vid studier under fyra vårar och höstar åren 1999-2003, dvs. både före och efter det att de två mindre vindparkerna Yttre Stengrund och Utgrunden I byggdes. Drygt en halv miljon fåglar passerar Kalmarsund på väg norrut under vårsträcket och uppemot en miljon passerar på väg söderut under höststräcket. Det är en mängd faktorer påverkar fåglarnas vägval genom Kalmarsund. Framför allt påverkar vindförhållandena i hög grad liksom de olikheter som finns mellan de olika fågelarterna. Även siktförhållandena spelar in och det finns skillnader mellan natt och dag (20 30 % av fågelsträcken passerar under nattetid). Eftersom det skiljer en hel del mellan vårsträcken och höststräcken behandlas de var för sig i det följande: 6.5.1 Vårsträcket Under våren består sjöfågelsträcket av upp till ca 95 % ejder. Den generella bilden (största antalen) från vårsträcket är att det klart dominerande antalet sjöfåglar i södra Kalmarsund flyger i en nordostlig riktning, tvärandes över sundet på ett sådant sätt att Trollebodaområdet inte direkt berörs. Men det är alltså stora variationer, såväl mellan fågelarter som mellan olika förhållanden. Trots att de flesta ejdersträcken inte flyger över Trollebodaområdet är de så dominerande till antal att ejder ändå är den art varav flest antal individer passerar Trolleboda-området idag. Ca 85 000 fåglar bedöms under nuvarande förhållanden passera Trolleboda-området under vårsträcket. Studier i Kalmarsund, och även vid Nystad och Horns Rev i Danmark, visar entydigt att sjöfåglar som flyger lågt över havet föredrar att flyga vid sidan om vindkraftparken. Det är totalt sett få flockar som flyger genom parken, mellan vindkraftverken, eller över den. För vårsträcket innebär detta att ca 17 % av det totala antalet passerande sjöfågel kommer att väja och därmed få en marginellt något längre flygväg. Sannolikt kommer de flesta sjöfåglar som kommer flygande under våren mot Trolleboda-parken i framtiden att välja att flyga öster om parken och därmed också öster om Utgrunden II. I praktiken kommer alltså Utgrunden II att ligga i skugga av Trolleboda-parken eftersom fåglarna redan har vikit av åt öster innan dom når Utgrunden. Därmed uppstår ingen kumulativ effekt. Byggs inte Trolleboda-parken kommer Utgrunden II istället att utgöra det primära hindret. De sträckande mer havsbundna sjöfåglarna, som lommar, doppingar och alkor samt gruppen tunga dykänder (sjöorrar och svärtor), flyger till större delen uti i sundet och kommer därmed i större omfattning än genomsnittet att få väja för Trolleboda-parken. Även svanar och gäss flyger i större andel ute i detta område. Under natten tycks vårsträcket ske längre ut i sundet vilket innebär att påverkan blir större under natten än under dagen. 85 (107) Vattenfall Power Consultant

6.5.2 Höststräcket Höststräcket består av nästan dubbelt så många fåglar som vårsträcket. Ejder utgör därför bara ca 55 % av höststräcket medan gäss utgör ca 22 % (prutgås och vitkindad gås), tranor ca 4 %, simänder ca 3 %, lätta dykänder och skarvar ca 2,5 % och skarv ca 1,5 %. Resterande 12 % utgörs av lommar, doppingar, alkor, svanar, tunga dykänder, alfågel och vadare. Huvuddelen av ejdersträcket följer den västliga sidan av sundet och gässen uppvisar ett liknande beteende. Däremot förefaller ca 50 % av gruppen lommar, doppingar och alkor samt även tunga dykänder och alfågel välja att flyga ute i sundet, över Trolleboda-området. Sammantaget indikerar genomförda studier att Trolleboda-området idag passeras av ca 120 000 fåglar under höststräcket. Höststräckets vägval i södra Kalmarsund kommer att till mindre del påverkas av Trollebodaparken eftersom sträcket huvudsakligen under hösten huvudsakligen sker väster om Trolleboda-området. De arter som uppvisar största andelen flygandes ute i sundet är grupperna lommar, doppingar och alkor samt gruppen sjöorre och svärta samt alfågel. Under vissa vindar flyger ända upp till 65 % av grupperna sjöorre och svärta över Trollebodaområdet. Upp till 59 % av grupperna lommar, doppingar och alkor flyger över Trollebodaområdet i motvind. Det rör sig inte om några större antal fåglar av dessa grupper men det är dock totalt 2 000 sjöorrar och svärtor. Sannolikt kommer de att flyga på båda sidorna av Trolleboda-parken. Höststräcket går, i ännu högre grad än vårsträcket, längre ut i sundet under natten och nattsträcket är sannolikt det som påverkas mest. Det kan dock nämnas att i rapporterna från Kalmarsund samt Nystad och Horns Rev i Danmark konstateras att även under natten väljer flockarna att flyga vid sidan om vindparkerna hellre än att de flyger över eller mellan verken. Det tycks räcka med att parkens ytterområden är positions upplysta för att fåglarna på natten ska uppfatta dem som ett hinder och flyga vid sidan om. 6.5.3 Kollisionsrisker Baserat på uppgifterna i avsnitt 6.5.1 och 6.5.2 ovan, samt på erfarenhetsuppgifter från befintliga vindkraftparker i södra Kalmarsund samt Nysted och Horns Rev i Danmark, kan kollisionsrisker med dödlig utgång för flyttande sjöfågel beräknas. Antalet skadade, men ej dödade, fåglar kan bedömas vara ungefär lika stort. Tabell 3: Kollisionsrisk för sträckande sjöfågel (med dödlig utgång) 86 (107) Vattenfall Power Consultant

Beräkningarna visar alltså att sammantaget ca 54 fåglar kommer att dödas per år, varav Trolleboda-parken skulle förorsaka drygt 30 dödsfall. 6.5.4 Småfåglar I ett projekt inom Vindval bedrivs sedan hösten 2005 flyttfågelstudier från Utgrundens fyr (Utblicken). Syftet är att belägga de flyttande småfåglarnas flyghöjder, såväl dag som natt och under olika siktförhållanden. Studien, som görs med hjälp av en radaranläggning, täcker också in sträckets småfågelmängder över Kalmarsund. Det sträcket sker till allra största delen under den mörka delen av dygnet. Projektet har lämnat en lägesrapport daterad 2006-08-01. Under våren har uppgifter om flyghöjder noterats för drygt 1100 fågelflockar under olika betingelser. Det är utefter en linje från nordväst till sydöst, rakt över södra Kalmarsund, som dessa flyghöjdsmätningar har kunnat utföras. Två datainsamlingar från vårens studier av fågelflockarnas flyghöjder ger en fingervisning av vilka data som håller på att insamlas i detta projekt. Det är först och främst småfågelsträckets flyghöjder under nätterna som har registrerats till den största delen och även till antalet flest. Det sträcket sker på höjder i medeltal på 440-540 meter över havet. Det är mätningar av småfåglar i spridda grupper eller om det är frågan om riktiga flockar (bestämda till småfåglar på att de har en flyghastigheter under 40 kilometer i timmen) ut till ett avstånd på 3500 meter från fyren (Utblicken) i sydöstlig riktning. De flockar som flög över vindkraftverken vid Utgrunden I flög i medeltal på 40-50 meter högre höjder än de flockar som passerade över öppet hav. Om de verkligen stiger för att passera verken kan man inte direkt uttala sig om utifrån dessa data, men klart är att mycket få småfåglar under dessa betingelser flyger i närheten av de 100 meter höga vindkraftverken. För de sjöfågelflockar som flyger under natten i sundet (bestämda till sjöfågelflockar på att de har en flyghastighet över 50 kilometer i timmen) tycks det mer uppenbart att de som flyger vid vindkraftverken har en högre flyghöjd än de som flyger över fritt hav. [15] 6.5.5 Slutsatser Huvudmassan av sjöfåglar väljer redan idag att flyga i de ca fem kilometer breda zonerna längs sundets sidor och detta kommer sannolikt inte att förändras på grund av Trollebodaparken. Den sammanlagda bedömningen är därför att sjöfågelsträcket i södra Kalmarsund sannolikt endast kommer att påverkas i en liten omfattning av vindkraftparkerna under dagtid, såväl vår som höst. Påverkan blir störst för de mer havsbundna sjöfågelarterna samt de under natten flyttande sjöfåglarna. Resultaten från tidigare studier visar emellertid att även dessa arter, samt även det nattliga sjöfågelsträcket, väjer i tid för havsbaserade vindkraftverk. Antalet dödade fåglar, förorsakat av Trolleboda-parken, har beräknats till drygt 30 stycken per år, vilket utgör knappt 60 % av det sammanlagda antalet fåglar som dödas vid kollisioner med vindkraftverk i södra Kalmarsund. Antalet fåglar som skadas bedöms vara ungefär lika stort, så totalt drabbas ca 110 fåglar per år varav Trolleboda-parken ansvarar för drygt 60 stycken. Detta antal är mycket lågt sett på populationsnivå och påverkan på populationens utveckling måste, även med beaktande av beräkningarnas osäkerheter, betraktas som ringa och försumbar. 87 (107) Vattenfall Power Consultant

Småfåglar förefaller flyga på så hög höjd att de inte påverkas av vindkraftverken. Några kumulativa effekter av betydelse kan inte förväntas av Trolleboda-parken och Utgrunden II. Ju bredare vindkraftparken är, i öst västlig riktning, ju större väjning kommer fåglarna att behöva göra. Ur flyttfåglarnas perspektiv är därför en smalare utformning av parken, som i alternativ 1 (se Figur 21), att föredra framför en bredare. 6.6 Fladdermöss Att fladdermöss kan skadas av vindkraftverk är ett relativt nyligen uppmärksammat problem vid landbaserade vindkraftverk. Ett fåtal studier har gjorts i bl.a. USA där det påvisas att man vid vindkraftverk funnit döda fladdermöss. Vid en vindkraftpark i Appalacherna i sydöstra USA har man funnit uppemot 3000 döda fladdermöss på ett år. I Sverige uppmärksammades företeelsen först 1999. [21] Det finns, teoretiskt, två huvudorsaker till varför fladdermöss kommer i kontakt med havsbaserade vindkraftverk: Migrerande (flyttande) fladdermöss vars flyttstråk råkar passerar vindkraftverken Fladdermöss som söker föda ute över havet Då fladdermöss använder sig av eko-orientering för att undvika hinder och fånga insekter hade man inte förväntat sig att kollisioner med vindkraftverk det skulle vara ett problem. Teorier som har föreslagits är att de attraheras av rotorbladens vinande; att de inte alltid använder sig eko-orientering vid migration, att uttröttade fladdermöss använder sig av vindkraftverken för att vila samt att de attraheras av insekter som ansamlats vid vindkraftverk. När fladdermöss sträcker över öppet hav utgår de ifrån uddar. Migrationsstråken är till en början (nära kusten) mycket koncentrerade, för att sedan spridas. Det finns tydliga områden där fladdermöss samlas för utsträck över havet. I södra Kalmarsund har man identifierat sådana områden vid Eckelsudde och Ottenby på Öland Som framgår i början av avsnitt 6 så pågår ett projekt inom Vindval, Risker för fladdermöss med havsbaserad vindkraft, som skall vara klart i december 2006. En förstudie för att testa teknik och metoder genomfördes i Kalmarsund den 15 augusti - 10 oktober 2005, och den avrapporterades i december 2005. [34] Under förstudien konstaterades att ett flertal fladdermusarter sträcker över Kalmarsund och att de två tidigare utpekade utsträckspunkterna Eckelsudde och Ottenby kunde bekräftas. Totalt observerades 10 olika arter ute till havs. De flesta var migrerande arter men det förekom också stationära arter som uppenbarligen ger sig ut över havet för att söka föda under nätter med bra väderförhållanden. En förutsättning för att mortalitet p.g.a. vindkraftverk ska vara av betydelse är att fladdermöss regelbundet befinner sig i det aktuella området. Förutom de tidigare observerade utsträckspunkterna gjordes observationer som tyder på att utsträck av okänd omfattning även sker från andra platser, t ex Degerhamn. Det finns sannolikt migrationsstråk som passerar såväl vindkraftparkerna vid Utgrunden som 88 (107) Vattenfall Power Consultant

Trolleboda-parken. Flera arter söker idag föda inom Utgrunden-området (Trollebodaområdet har inte studerats ur denna aspekt). De kunskaper som inhämtats så här långt pekar på tre tänkbara faktorer som förklaring till varför fladdermöss skulle kunna dödas av havsbaserade vindkraftverk: 1. Fladdermöss stannar till för att jaga insekter som attraheras av vindkraftverk. Detta fenomen (att insekter ansamlas vid vindkraftverken) kan vara väderberoende. 2. Migrerande fladdermöss kan tänkas använda vindkraftverken som viloplatser. 3. Ett fladdermussträck råkar löpa rakt mot ett eller flera vindkraftverk. Någon uppskattning av risken/möjligheten att fladdermössen flyger rakt på vindkraftverken eller väjer har ännu inte gjorts. I samtliga fall gäller givetvis att fladdermössen ska råka kollidera med vindkraftverkens rotorblad för att dödas. Hittillsvarande kunskaper är inte tillräckliga för att formulera några slutgiltiga slutsatser eller rekommendationer rörande påverkan på fladdermöss. 6.7 Ljud Figur 35: Exemplifiering av olika ljudnivåer 89 (107) Vattenfall Power Consultant

6.7.1 Allmänt om ljud från vindkraftverk Ljudet från moderna vindkraftverk består främst av sk. aerodynamiskt ljud, dvs. ljud som alstras då verkets blad skär genom luften. Det aerodynamiska ljudet kan beskrivas som ett väsande ljud och har ungefär samma karaktär som ljudet av prasslande löv i träd och buskar. I äldre typer av vindkraftverk har det förekommit att ljud alstrats från rörliga delar i maskinhuset, som t ex växellåda och generator (s k mekaniskt ljud). Det är idag ovanligt att serietillverkade aggregat alstrar mekaniskt ljud. Den största delen av ljudet från ett modernt vindkraftverk ligger i frekvensintervallet 63 4000 Hz och är således hörbart för det mänskliga örat. Vindkraftverk alstrar även en viss del ljud med frekvenser lägre än 20 Hz, så kallat infraljud. Det är dock fråga om väldigt låga nivåer och det finns i dagsläget inga kända studier eller mätningar som indikerar att de infraljudnivåer som orsakas av vindkraft skulle ha någon negativ inverkan på människors hälsa. I princip alla stora vindkraftverk som idag finns på marknaden, både i serieutförande och prototyp, är baserade på ett teknikkoncept som innebär att rotorn roterar med ett variabelt varvtal. Detta innebär att rotorns varvtal och därmed vindkraftverkets ljudemission är låg vid svaga vindar, dvs. vid tillfällen då bakgrundsnivån från naturligt vindbrus är lågt. Ur ljudsynpunkt är alltså den moderna vindkraftsteknologin med variabelt varvtal att föredra framför den gamla tekniken med fast varvtal. 6.7.2 Beräkning och mätning av ljud från vindkraftverk För att utreda vilka ljudnivåer som en planerad vindkraftanläggning förväntas orsaka i det omgivande landskapet görs ljudberäkningar. För att kunna göra ljudberäkningar behövs en matematisk modell som beskriver hur ljudet utbreder sig samt ljuddata för den aktuella typen av vindkraftverk. Det finns för närvarande ett antal etablerade ljudberäkningsmodeller för vindkraft. I Danmark har man sedan början av 90-talet använt en nationell beräkningsmodell vilken är baserad på Bekendtgørelse nr. 304, 14 maj 91 utfärdad av den danska energimyndigheten. I exempelvis Tyskland och England används en internationell beräkningsstandard (ISO 9613-2). Ovanstående beräkningsmodeller har hittills använts oavsett om vindkraftverken är placerade på land eller till havs. I Sverige har det under ett antal år pågått forskning som syftar till att utreda hur ljud utbreder sig över vatten och att därigenom kunna bestämma en ljudutbredningsmodell för havsbaserad vindkraft. Svenska naturvårdsverket har i sin rapport Ljud från vindkraftverk, december 2001 (rapport 6241) anvisat en speciell beräkningsmodell för havsbaserad vindkraft [18]. I grova drag bygger den svenska beräkningsmodellen på en teori som säger att ljud över vatten utbreder sig cylindriskt istället för sfäriskt. Den cylindriska teorin innebär att ljudnivån reduceras med 3 db per avståndsfördubbling medan motsvarande reduktion för sfärisk teori är 6 db. Den beräknade ljudnivån baserad på cylindrisk teori blir alltså betydligt högre jämfört med om sfärisk teori tillämpas. På KTH pågår för närvarande ett forskningsprojekt som syftar till att genom fältmätningar i Kalmarsund verifiera den svenska beräkningsmodellen för vatten. I statusrapport från mars 2006 anger KTH att man kunnat påvisa en ökad risk för cylindrisk ljudutbredning vid låga frekvenser (ca. 80 Hz). Vid högre frekvenser (200 Hz) uppvisar KTH-mätningarna en större ljuddämpning än vad som erhålls med Naturvårdsverkets beräkningsmodell. [19] Enligt uppgift förväntas resultatet av KTH-projektet publiceras i slutet av 2006. 90 (107) Vattenfall Power Consultant

När det gäller mätning av ljud från vindkraftverk används i Sverige liksom i de flesta andra länder internationella standarder och rekommendationer. Om ljudnivån i ett vindkraftverks omgivning ska kontrolleras (vid tex. en närbelägen fastighet) utgår man generellt från två principer. 1) Ljudalstringen hos vindkraftverket bestäms genom att mäta nära källan (sk. emissionsmätning). Resultatet av källmätningen används sedan för att beräkna ljudnivån i den aktuella punkten (s k immissionsberäkning). 2) Ljudnivån mäts direkt i den aktuella kontrollpunkten (t ex vid en fastighet). Detta förfarande kallas immissionsmätning. Direkta immissionsmätningar är generellt komplicerade att utföra kring vindkraftverk. Det är svårt att särskilja aggregatljudet från det naturliga vindbruset. Metod 1 ovan är mättekniskt enklare men bygger dock på att det finns en fastställd och verifierad beräkningsmetod. 6.7.3 Resultat av ljudberäkning Trolleboda Vattenfall har genomfört beräkningar av den samlade (kumulativa) ljudutbredningen från befintlig vindkraftpark Utgrunden I samt planerade parker Utgrunden II och Trolleboda. Beräkningsresultaten ska ses som indikativa eftersom det i dagsläget inte finns några exakta ljuddata för vindkraftverken i Utgrunden II respektive Trolleboda. Se bilaga 10. Ljudberäkningarna har utförts i programvaran WindPRO och är baserade på den svenska modellen för ljudutbredning över vatten [18]. Som ett jämförande underlag har även beräkningar genomförts med den danska beräkningsmodellen [6]. Det kan nämnas att den danska ljudmodellen använts som underlag för miljöprövning av dom stora vindkraftparkerna Horns Rev (160 MW) och Nystedt (172 MW). Resultatet av ljudberäkningar med svensk respektive dansk beräkningsmetod åskådliggörs i nedanstående figur. Dansk beräkningsmetod Naturvårdsverkets beräkningsmetod 35 35 dba dba 50 50 dba dba 45 45 dba dba 45 45 dba dba Figur 36: Kumulativ ljudutbredning från vindbruk i Kalmarsund 91 (107) Vattenfall Power Consultant

Av figuren framgår att den svenska beräkningsmodellen ger ljudnivåer (ljudimmisionsnivåer) som ligger klart över gällande praxis på 40 dba dygnet runt vid bostad. Den beräknade ljudnivån vid Bredaviksudde, väster om Trolleboda, uppgår till ca. 46 dba. Den danska beräkningsmodellen ger en beräknad ljudnivå vid Bredaviksudde på ca. 30 dba. För att få ett begrepp om skillnaden mellan den svenska och danska modellen kan noteras att en fördubbling av ljudets styrka (det fysikaliska ljudtrycket) motsvarar en ökning med 3 db. 6.7.4 Slutsatser Enligt Naturvårdsverkets rapport Ljud från vindkraftverk [18] bygger den svenska ljudutbredningsmodellen för vatten på ett begränsat mätdata-underlag. Vidare anges att beräkningsmodellen ger en övre gräns för vad ljudet kan tänkas uppgå till. För Vattenfall är det naturligtvis mycket prioriterat att följa det pågående ljudforskningsprojektet i Kalmarsund som drivs av KTH. Vattenfall har, via Elforsk/Vindforsk, fått ta del av forskningsprojektets statusrapport från mars 2006 [19] vilket enligt bolaget får anses vara det senaste kunskapsunderlaget i frågan. Vattenfalls tolkning av denna rapport är att KTH-mätningarna uppvisar en ökad risk för cylindrisk spridning vid låga frekvenser, ca. 80 Hz. Från statusrapporten drar vi också slutsatsen att det cylindriska spridningsfenomenet avtar med ökande frekvens och att man endast vid ett mycket fåtal mätningar erhållit resultat i linje med den svenska ljudutbredningsmodellen för ljudfrekvensen 200 Hz. I KTH:s statusrapport anges även att den uppmätta dämpningen under storleksordningen 50 % av mätperioden är större än sfärisk dämpning. Eftersom ett vindkraftverk alstrar ljud med frekvensinnehåll upp mot 4 5000 Hz är det naturligtvis av intresse att få fram mätresultat för högre frekvenser. KTH:s planerade mätningar vid 400 Hz bedöms således vara viktiga för att ta fram en reviderad svensk ljudutbredningsmodell för vatten. 6.8 Kulturmiljö Påverkan på kulturmiljön från havsbaserad vindkraft är i huvudsak av två skilda slag: 1. Fysisk påverkan på kultur- och fornlämningsmiljön, framför allt under vatten 2. Visuell påverkan, genom att upplevelsen av en kulturmiljö förändras 6.8.1 Fysisk påverkan på kultur- och fornlämningsmiljön under vatten Marinarkeologiska enheten vid Kalmar läns museum har på Vattenfalls uppdrag genomfört en utredning avseende kultur- och fornlämningsmiljön under vatten. Rapporten återfinns i sin helhet i bilaga 11. Utredningen baseras på en akustisk bottenkartering som utförts av Marin Mätteknik AB (även den på Vattenfalls uppdrag, se avsnitt 3.2.2). Syftet med den akustiska bottenkarteringen var primärt att ta fram ett geologiskt underlag inför den fortsatta projekteringen av vindkraftsparken. Parallellt syftade undersökningen till att ge ett underlag 92 (107) Vattenfall Power Consultant

för att fastställa den marina fornlämningsmiljön i området. En representant för Kalmar läns museum deltog på Marin Mättekniks fartyg M/S Franklin under bottenkarteringen, som utfördes under perioden 7-12 juli 2006. Inför uppdraget genomfördes arkiv- och litteraturstudier med relevans för det aktuella undersökningsområdet. Vidare har resultaten av den utförda akustiska karteringen över området studerats. Syftet har varit att skapa en generell bild av bottenmiljön i området i sin helhet. I synnerhet konstaterade anomalier med åtföljande operatörskommentarer och dokumentation (akustiska bilder, koordinater/positioner), har legat till grund för den antikvariska tolkningen. Resultatet av karteringsarbetet var i marinarkeologiskt avseende tämligen magert. Huvuddelen av de detekterade objekten kan tolkas som moränåsar, block eller större stensamlingar. Åtta objekt (se Tabell 4) bedöms som intressanta i marinarkeologisk synpunkt. Karaktärerna av dessa objekt är emellertid osäkra att bestämma mer exakt utan okulär dykarbesiktning. Tabell 4: Observerade objekt på havsbotten Objekt av potentiellt marinarkeologiskt intresse är markerade med fet stil. 93 (107) Vattenfall Power Consultant

Ett vrak upptäcktes under arbetet (se Tabell 4, ID 301). Detta ligger dock utanför det aktuella exploateringsområdet. Vrakets längd uppskattas till ca 20 meter och bredden till 5,5 meter. Relativt lite av vraket sticker upp ovan botten, varför man kan dra slutsatsen att vraket är kraftigt nedbrutet och till stora delar översedimenterat. Figur 37: Sonarbild av objekt 301 De marina fornlämningstyper som kan påträffas inom Trollebodaområdet utgörs i huvudsak av skeppsvrak och stenåldersboplatser. Som framgår ovan har inga skeppsvrak kunnat identifieras inom Trolleboda-området vid de nu genomförda utredningarna. Beträffande möjliga stenåldersboplatser är osäkerheten relativt stor, eftersom det råder delade meningar om var strandlinjen gått under förhistorisk tid. Den arkeologiska period som är aktuell i sammanhanget är den s k Maglemosekulturen. Den inföll under tidigmesolitisk tid för c a 9 500 f. Kr. Den geologiska tolkning som är minst generös vad gäller storleken på den yta havsbotten som under förhistorisk tid varit land, förlägger den yttersta strandlinjen för 11 500 år sedan c a 5 km utanför dagens strandlinje. Alltså skulle inte själva Trolleboda-området kunna innehålla mesolitiska stenåldersboplatser, men den planerade kabelsträckningen skulle kunna innehålla potentiella lägen för sådana. Påverkan på arkeologiska fynd är konkret, risken kan fastställas genom arkeologiska undersökningar. När det t ex gäller vrakfynd på havsbotten påverkas oftast ett tämligen begränsat område, som det normalt inte är något problem att undvika. Påverkan på arkeologiska fynd kommer i första hand att undvikas genom att undvika de åtta positioner som i Tabell 4 redovisas som marinarkeologiskt intressanta. För den händelse detta inte är möjligt kommer okulär dykarbesiktning ske av objektet. De områden längs kabelsträckningen som kan bedömas innehålla potentiella lägen för stenåldersboplatser kommer likaså i första hand att undvikas och om inte detta är möjligt kommer provtagning att ske i form av borrkärnor och/eller manuellt med dykare. 6.8.2 Visuell påverkan Förändrad upplevelse av en kulturmiljö genom visuell påverkan är en tämligen subjektiv fråga där det finns utrymme för olika uppfattningar. Grunden för denna upplevelseförändring är blotta närvaron av en modern vindkraftpark, även om den befinner sig på ett antal kilometers avstånd. Riksantikvarieämbetet använder begreppet tidssamband [39]: 94 (107) Vattenfall Power Consultant

Vindkraftverk är nya högteknologiska, industriella anläggningar ett påtagligt avtryck från vår tid. Den kanske viktigaste aspekten vid en lämplighetsbedömning är därför att se om det finns ett tidssamband mellan vindkraftsanläggningen och den miljö den lokaliseras till. Har också landskapet en huvudsaklig prägel av det moderna samhället? Kännetecknas det av en lång kontinuitet i nyttjandet, med spår i form av både förhistoriska och sentida inslag? Eller är det fråga om ett landskap där få förändringar skett under 1900- talets andra hälft? En vindkraftsanläggnings påverkan på kulturmiljön kan bedömas utifrån olika kategorier av värden. Här resoneras kring upplevelsevärden, pedagogiska värden samt vetenskapliga värden. Upplevelsevärdena är de mest centrala värdena i vindkraftssammanhang. De är förknippade med att förvärva/insupa/fånga en förståelse för landskapets processer och människans historia i mer fria associationer. Samtidigt inryms sådana saker som förväntningar på upplevelser och känslor. Landskapet kan ge upphov till igenkännande, nyfikenhet, beundran och hemkänsla. Fria associationer är givetvis subjektiva. De styrs sannolikt till viss del av de intressen och den utbildning man har för att förstå landskapets processer och människans historia. Frågan om förändringar över tiden kan också sägas vara subjektiv, det är en fråga om tidsperspektiv. Människor har i alla tider haft en tendens att se på historien med ett statiskt betraktelsesätt, att förändringar har skett men nu är oföränderlighet ett normaltillstånd. I själva verket är historien en ständigt pågående process [37]. De miljöer som idag är värdefulla kulturmiljöer gav en gång i tiden landskapet en prägel av det moderna samhället. Och det som idag representerar det moderna samhället kommer i framtiden att utgöra kulturhistoria. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, har genomfört en studie på Vattenfalls uppdrag: Trolleboda vindkraftpark. Bedömning av påverkan på kulturmiljön vid anläggande av vindkraftpark utanför Trolleboda i södra Kalmarsund. Rapporten återfinns i sin helhet i bilaga 12. Riksantikvarieämbetet har i sin studie undersökt 7 stycken kulturmiljöer, som samtliga är utsedda som riksintressen för kulturmiljövården. Dessutom har världsarvet södra Ölands odlingslandskap undersökts. 95 (107) Vattenfall Power Consultant

Figur 38: Undersökta kulturmiljöer Riksantikvarieämbetet har i sin studie tagit fasta på hur mycket en vindkraftpark kommer att störa synfältet, om den dominerar, konkurrerar, underordnar eller inordnar sig och samverkar i landskapet. De samlade slutsatserna från studien är att vid två kulturmiljöer, Ås och Grisbäck, konkurrerar vindkraftparken med kulturmiljön. I ett fall, Ölands södra odlingslandskap, är bedömningen att vindkraftparken både underordnar sig och konkurrerar. Denna tudelade bedömning baserar sig på att vindkraftparken enbart påverkar delar av odlingslandskapets västra del. 96 (107) Vattenfall Power Consultant

Tabell 5: Sammanfattande tabell över påverkan på kulturmiljön 6.8.2.1 Brömsehus Som framgår av fotot i Figur 39, som är taget den 2 juli 2006, är utsikten från lämningarna av Brömsehus mot Trolleboda-området i det närmaste helt skymd av träd och buskar. Riksantikvarieämbetet har också i sin studie kommit fram till att de värden som motiverar riksintresset för lämningarna av Brömsehus är lokaliserade på sådant sätt att vindkraftsparken troligen inte kommer att vara synlig från dessa platser. Bedömningen är därför att för landskapet som helhet bör vindkraftsparken därmed underordna sig kulturmiljön. I sitt yttrande från samrådet har emellertid länsstyrelsen i Blekinge län flyttat fram frågan om påverkan av upplevelsen ytterligare. Länsstyrelsen anser att konsekvenserna för upplevelsen av lämningarna av Brömsehus bör bedömas med utgångspunkt från att landskapsbilden kan förändras så att det blir öppet synfält ut mot Kalmarsund. Det är alltså frågan om en eventuell visuell påverkan, alternativt en påverkan av vetskapen om att vindkraftverken existerar även om de inte syns. Figur 39: Nuvarande utsikt från Brömsehus 97 (107) Vattenfall Power Consultant

Enligt ett anslag vid lämningarna så uppfördes Brömsehus troligen på 1360-talet och förstördes år 1436. Figur 40: Brömsehus på medeltiden Lämningarna av Brömsehus utgörs idag av en höjd, ca 4-5 meter hög, med en plan ovanyta av ungefär en tennisplans storlek. Runt denna kulle finns bitvis en jordvall som utgör rester av en vallgrav. Efter att själva borgen försvann har även alla synliga murar försvunnit. Brömsehus sett från Kalmarsund med jordvall/vallgrav i förgrunden Figur 41: Brömsehus idag Från höjdens västra kant med utsikt mot Kalmarsund Som redan tidigare konstaterats är frågan om hur upplevelsen av en viss kulturmiljö påverkas av vindkraftverken i hög grad subjektiv. Detta gäller rimligtvis i än högre grad för en lekman. Graden av kunskap i ämnet påverkar sannolikt hur man förvärvar/insuper/fångar en förståelse för den miljö som borgen en gång utgjort. För att vindkraftverken ska påverka synfältet, under förutsättningen att skog och buskage försvinner, krävs att man står uppe på höjden och tittar mot Kalmarsund. Från alla andra utsiktspunkter/synvinklar kommer inte vindkraftverken att påverka synfältet. 98 (107) Vattenfall Power Consultant

Som framgår av Figur 42 kommer inte vindkraftverken att vara det enda synliga, moderna inslaget i omgivningarna om träden runt Brömsehus skulle försvinna. I väster skymtar en modern jordbruksfastighet mellan träden. Från Brömsehus skymtar ett modernt jordbruk mellan träden Figur 42: Brömsehus, utsikt åt väster Delar av jordbruket sett utan skymmande träd Det finns ytterligare en aspekt att beakta. Omfattningen av en eventuell störning av upplevelsen vid den aktuella kulturmiljön måste rimligen vara beroende av hur många som besöker platsen. Utseendet och skicket på den 700 meter långa stig som leder från parkeringen fram till Brömsehus indikerar inte någon omfattande ström av besökare, åtminstone inte den 2 juli 2006 då fotona i Figur 43 är tagna. Figur 43: Stigen som leder till Brömsehus 99 (107) Vattenfall Power Consultant