Fördjupningsarbete Steg 3 Av: NAthalie Wikund
Inledning: Syfte: En galopptränare arbetar dagligen med unga, växande individer med olika genetik och fysiska förutsättningar. Ett fullblod i galoppträning förväntas leverera goda prestationer ofta redan som två-åring. För en tränare innebär det en konstant balansgång mellan att ge den unga hästen de bästa möjliga förutsättningarna till att utvecklas till en högpersterande löphäst. Vidare gäller det att få hästen att leva upp till ägarens känslomässiga och ekonomiska förväntningar. Det är en skör balansgång med höga krav. Tränaren bör tillgodose ett genuint långsiktigt uppbyggande av den unga hästen. Det gäller både fysiskt och psykiskt. Inridning Uppbyggnad av kondition Introduktion av speed Snabbjobb Kval Löp Vinnarcirkeln. Ett problem som alla tränare stöter på i större eller mindre utsträckning är skenbensömhet. Jag har valt att fokusera mitt fördjupningsarbete på det, med följande frågeställning: - Varför uppstår skenbensömhet? - Är det skadligt för en framtida löpkarriär? - Vad kan vi tränare göra för att skapa de bästa förutsättningarna samt lindra symtom/smärta? - Det finns olika sätt att se på saken: Träna/inte träna, vad säger forskningen? Arbetsmetod: I det här fördjupningsarbetet har jag valt att läsa artiklar på internet och böcker i min bokhylla för att samla in relevant information. Därefter har jag antecknat sånt som är av vikt. Anteckningarna har bearbetats och utifrån dem har frågeställningarna tagits fram.
Presentation: Skenbensömhet förekommer oftast hos den 2-åriga galoppören och är en bieffekt av att vi utsätter hästen för hård fysisk träning vid ung ålder, när skelettet ännu utvecklas. Skenbensömhet är inget farligt i sig, utan är en naturlig respons och ett försvar för skelettet vid träning i hög hastighet. Symtom: - Ömhet/smärta vid beröring - Kort steg - Hälta Den unga hästen har ett ihåligt cylinderformat skenben, vars väggar är symmetriska. När vi tar hästen i träning och successivt påbörjar dess utbildning och arbete, förändras sättet hästen belastar sina framben. Framsidan av skenbenet tar emot 60% av kroppens tryck vid en vanlig canter. Vid ett snabbjobb på ca 50 km/h tar ett framben ensamt inte bara emot kroppens fulla tyngd, utan dessutom den mångdubbelt större rörelseenergin. Det är en enorm påfrestning för skelett, leder och ligament. Detta kan orsaka en stressreaktion i skenbenet i form av mikrofrakturer. I vissa fall även blödningar i benhinnan. Det här är en naturlig fysisk respons från kroppen, för att kunna hantera påfrestningen. Resultatet av denna process blir att skelettet på skenbenets framsida stärks och blir upp till sju gånger tjockare än övriga delar av skenbenet. Hästen får nu ett lokalt tjockare, tätare och starkare ben, som kan klara av att hålla i höga hastigheter. Missar vi de tidiga indikationerna på skenbensömhet: - obehag/ömhet vid beröring - kort steg - lokal svullnad/värme över skenbenet och fortsätter att utöka hästens snabbjobb eller startar den så löper den hästen större risk att drabbas av splint- och chipfrakturer i framförallt carpus och kota, eftersom det pågår en reaktiv process i skelettet som gör det skört. Det är därför av stor vikt att vi dagligen visiterar våra hästar och känner över skenbenens framsida. Uppvisar hästen symtom på stor smärta och hälta bör den hållas på box och veterinär bör tillkallas. Det är vanligt att hästen behandlas med phenylbutazone (NSAID) ett anti inflamatoriskt läkemedel, som lindrar smärta och feber. Vid kraftiga symtom bör det även göras en röntgen för att utesluta att hästen inte har en fraktur.
Vid lindriga symtom finns en allmän rekommendation i England att hästen boxvilar och skrittas 1-3 dagar för att sedan genomgå ett träningsupplägg med 10 dagars road work (skritt och trav på hårt underlag, gärna asfalt). Dessa pass bör vara 20-40 minuter långa och anpassas individuellt. Det ger skelettet en chans att stabilisera sig. Därefter kan canterarbetet upptas om än tålmodigt. Vi kan även lindra smärtan för hästen genom att kyla benen, bada dem i isbad och genom att lägga på liniment. När symtomen på ömma skenben uppstår är det viktig att utrusta sig med tålamod samt att successivt träna igenom det. Skelettet måste få en chans att modifiera sig och anpassa sig till stressen av att träna hårt. Skulle vi välja att vila hästen en längre period, kommer problemet att återkomma eftersom skelettet då behöver stärkas på nytt. En häst som på ett tålmodigt, strukturerat sätt arbetar igenom sin problematik, får aldrig mer problem med sina skenben. När hästen däremot inte får tillräckligt med träning kommer den inte att utveckla sitt skelett inför den kommande löpkarriären och det blir då oklart huruvida hästen håller rent fysiskt. En annan viktig faktor att ta i beaktning är hästens hästens hovar och benställning. Det är av stor betydelse att kroppen får arbeta rätt. Om hästen har problematiska vinklar på hovar och ben kommer det att påverka hur hästen belastar sina ben i varje språng. Det kan resultera i så kallade överben, vilket är en påbyggnad i skelettet, som likt skenbenensömheten är en reaktiv process som uppstår för att stärka skelettets svagheter, samt väga upp för felbelastningen. Det krävs fingertoppskänsla när vi tränar unga, högpresterande hästar och det kan vara svårt att finna en jämn balansgång mellan träning och vila. Dessa två faktorer är lika viktiga för hästens framtida karriär. Studier och litteratur har visat på att vi med fördel kan introducera högre hastigheter tidigt i hästens träning, om än i mycket korta sträckor, för att sedan successivt utveckla spritsarna till snabbjobb i löptempo. Vi bör träna våra hästar på varierande underlag. En häst som enbart tränar på en djup dirttrackbana löper större risk att drabbas av svårare problematik med skenbensömhet än de som tränar på gräs och woodshipbanor. Att planera in regelbundet roadwork för hästen i ett tidigt stadie hjälper till att stärka upp skelett och ligament. Vi bör även vila våra unga löphästar för att ge dem tid till att växa och stärka sig. Tyvärr kommer vilan allt för ofta på grund av en skada och inte som en inplanerad del av hästens uppbyggnad.
Resultat/ Slutsats: Av det här arbetet kan vi dra slutsatsen att skenbensömhet är en vanlig problematik på den unga galopphästen. Graden av problemet varierar beroende på vilket stadie symtomen upptäcks, hästens genetiska bakgrund och hur den tränas. 1. Varför uppstår skenbensömhet? - Skenbensömhet är en reaktion i hästens skelett på grund av att vi utsätter den för hårt arbete i hög hastighet, vid ung ålder. På sikt stärker den reaktiva processen skelettet och anpassar det för hård träning och löp. 2. Är det skadligt för en framtida löpkarriär? - Nej, en skenbensömhet som upptäcks i ett tidigt stadie och bemöts med tålmodig, eftertänksam träning är inte skadligt. Det finns fall där denna stärkande process sker utan att det märks av något speciellt. Det kan däremot påverka hästens tävlingssäsong och på så vis kortsiktigt påverka dess karriär. Vid oaktsamhet finns risk för att det uppstår en fraktur och då står man inför ett större problem. 3. Vad kan vi tränare göra för att skapa de bästa förutsättningarna samt lindra symtom/ smärta? - Tränaren bör vara uppmärksam och dagligen visitera hästarna för att upptäcka tidiga symtom. Det bör finnas ett långsiktigt träningsupplägg där hästen arbetar på varierat underlag för att långsamt göra det möjligt för hästens skelett anpassa sig till träning. Vid symtom på smärta bör tränaren tillse att hästen får smärtlindring och vård. 4. Det finns olika sätt att se på saken, Träna/inte träna. Vad säger forskningen? - Majoriteten av de artiklar och litteratur som jag har läst trycker på hur viktigt det är att träna hästen med ett individuellt anpassat upplägg för att skapa starka skenben som klarar av ett hårt löptempo och det varierande underlaget på våra banor. Att tidigt introducera kortare spritsar i hästens träning upplevs ha goda resultat.
Diskussion: Under mina år inom galoppsporten, både i Sverige och utomlands, har jag stött på olika metoder för att undvika, behandla och hantera skenbensömhet. Min personliga erfarenhet är att tanken på skenbenen bör finnas med som en röd tråd från den första dagen vi påbörjar att arbeta med vår åring. Jag har arbetat för tränare som ser nonchalant på skenbensömhet tills det är ett stort problem och en svår hälta. Dessa fall har sällan resulterat i bra löphästar med tillfredsställande prestationer. Jag har även haft privilegiet att få arbeta under tränare som har en fantastisk fingertoppskänsla gällande åringens uppbyggnad och karriär. Där introducerade vi tidigt road work två gånger i veckan, kylde konsekvent deras ben och introducerade tidig korta spritsar. Vi planerade även in vila i träningen. Inget lämnades åt slumpen. I de stallen var skenbensömhet sällan ett problem. Det märktes knappt av för det fanns ständigt i åtanke. Det fanns trots det upplägget några få hästar som fick kraftigare symtom. Vid två av fallen verkade det vara genetiskt då flertalet nära besläktade individer uppvisade samma problematik. Jag anser att det är viktigt att tränare inte faller i fällan: För mycket, för tidigt, för snabbt! I många fall tror jag att vi tjänar på att ta tillbaka hästen något steg efter en större utvecklingsperiod för att ge den tid att fysiskt och psykiskt återhämta och stärka sig. Sammanfattning: Sammanfattningsvis så har det här varit ett intressant fördjupningsarbete som har öppnat upp för mycket intressant läsning. Jag har med det här arbetet velat knyta samman gammal och ny kunskap samt att uppdatera mig själv. En intressant utveckling hade kunnat vara att intervjua ett antal tränare i Sverige och England för att se hur lika eller olika vi hanterar skenbensömhet, eftersom vi har olika träningsförhållanden och möjligheter. Tanken med arbetet har varit att skapa en överblick på skenbens problematiken.
Källförtäckning: Artikel av Dr Glenn Robertson-Smith, Melbourne Equine Vetrenay Group Artikel publicerad av Equi Med_- Sore Shinns Artikel av Jason Fizgerald- Strength Running Bok Care of the Racehorse Bok Traits of a winner - Carl A. Nafzger