får veta temat för fyren. Det huvudsakliga ändamålet för en fyr är att spejarscouterna får öva de färdigheter de lärt sig under etappen.

får veta temat för fyren. Det huvudsakliga ändamålet för en fyr är att spejarscouterna får öva de färdigheter de lärt sig under etappen. Utöver något lättare tävlingar för vargungar och äventyrsscouter arrangeras scoutfärdighetstävlingar för spejarscouter, explorerscouter och roverscouter. Beroende på serie är tävlingarna dagstävlingar eller tävlingar med övernattning. Viktigt är dock att tävlingarna baserar sig på scoutprogrammet och att de är anpassade för de olika åldersgrupperna. Man bör fästa speciell uppmärksamhet vid jämlikhet och att reglerna iakttas. Årligen arrangeras 1 2 tävlingar inom de olika serierna, inom FiSSc vanligen på regionnivå. De finska distrikten och FiSSc arrangerar i tur och ordning FM i scoutfärdighet. Mot varandra tävlar de bästa tävlingspatrullerna från de olika distrikten och FiSSc. Grundprinciperna är samma som för scoutfärdighetstävlingar på distriktsnivå, även om uppgifterna och banan ofta är aningen mer krävande. FM-tävlingarna har sitt eget regelverk. FiSSc ordnar evenemang för explorerscouter minst en gång per år. Evenemanget är en viktig del av explorerscoutprogrammet, då det i denna ålder är speciellt viktigt att vidga sin bekantskapskrets. Genomförandet är ganska fritt. Evenemanget kan räcka en dag eller ett veckoslut och kan till exempel ordnas som en stadsmanöver eller ett jippo där man gör en samhällsinsats. Målet är att explorerscouterna får stöd och nya idéer för patrullens verksamhet och att de bekantar sig med andra scouter i samma ålder. Vart tredje år ordnas ett riksomfattande (nationellt) explorerscoutevenemang i stadsmiljö över ett veckoslut. Programmet kan bestå av en mässa, en festival för scoutband eller av extremgrenar. Explorerscouterna förbereder sig genom att göra förhandsuppgifter som till exempel kan vara att planera en aktivitetspunkt. Avsikten är att explorerscouterna får häftiga upplevelser och känner samhörighet med veckoslutets övriga deltagare. En gång per år arrangeras ett veckoslutsevenemang för FiSSc:s roverscouter. Takten är lugn och programmet främjar en känsla av samhörighet. Det riksomfattande roverscoutevenemanget ordnas över ett veckoslut och följer ett givet tema. Under veckoslutet deltar roverscouterna i roverscoutprogrammets avslutningsceremoni. Olika aktuella och kommande projekt och program presenteras under evenemanget som arrangeras en gång per år i stadsmiljö. Det viktigaste är att roverscouterna under evenemanget får nya idéer för roverscoutverksamheten i kåren och i sitt distrikt/fissc. Roverscouterna bereds också möjlighet att delta i diskussioner kring samhälleliga frågor och att fatta beslut i ärenden som är angelägna för roverscouter. Utöver de ovanstående evenemangen som bör erbjudas scouterna, kan frivilliga evenemang arrangeras. Dessa evenemang ingår också i scoutprogrammet och stöder barnens och de ungas utveckling. Nedan presenteras de frivilliga programevenemangen i korthet. En stadsmanöver är en tävling som har karaktären av patrullrådighetstävling. Man orienterar sig mellan kontroller på en orienteringsbana. Deltagarna lär sig både att fungera som gruppmedlemmar och att leda gruppen. Stadsmanövern kan ha ett eget tema, t.ex. detektiv. Evenemanget ger scouterna möjlighet att träffa andra scouter över kår- och regiongränser. Många av de finska distrikten samt centralorganisationen arrangerar orienteringstävlingar varje år. FiSSc har ordnat dylika tävlingar rätt oregelbundet. Orienteringstävlingarna arrangeras för att sporra scouterna att upprätthålla sina orienteringskunskaper och att skaffa sig större erfarenhet av orientering. Tävlingarna har serier för alla från unga till veteraner och också stafett arrangeras. Orienteringstävlingarna erbjuder möjlighet att träffa bekanta, att testa inlärda färdigheter samt att uppleva samhörighet och känslan av att lyckas. Scouternas kyrkohelg kan ordnas på det lokala planet på kår- eller regionnivå men huvudevenemanget för alla scouter i Finland arrangeras av ett distrikt/fissc enligt ett roterande schema. Kyrkohelgen arrangeras alltid under scoutveckan den söndag som är närmast S:t Göransdagen. Avsikten med kyrkohelgen är att erbjuda scouterna andligt och religiöst program och att främja samhörighetskänslan scouterna emellan. Sjöscouternas storläger Satahanka arrangeras vart sjätte år. Lägret ger möjlighet att delta i sådant program som man inte kan arrangera på ett vanligt kårläger. På Satahanka testas tidigare färdigheter och inlärs nya sådana samtidigt som scouterna erbjuds nya upplevelser. Lägret räcker ca en vecka. En finnjamboree är ett över en vecka långt läger som arrangeras vart sjätte år. Målet är att lägerdeltagarna ska få uppleva sådana aktiviteter som ett storläger ger möjligheter till. De äldre åldersgrupperna erbjuds intressanta arrangörsuppdrag. Därtill definierar man skilda målsättningar för varje finnjamboree. Jamboree on the internet (JOTI), Jamboree on the air (JOTA) och Jamboree on the trail (JOTT) är evenemang som ger scouterna en möjlighet att bekanta sig med andra scouter runt om i världen. Under JOTI tar scouterna kontakt med andra scouter över internet via IRC och chatt. Under JOTA använder man amatörradiofrekvenser för att kontakta scouter i andra länder. JOTT är inte ett evenemang där man tar direktkontakt med andra scouter utomlands, utan idén är att scouter runt om i världen ordnar en vandring under samma dag, med målsättningen att scouterna ska få en känsla av att de är en del av en stor, världsomfattande scoutrörelse. Uppflyttningen från en åldersgrupp till följande är en viktig stund för barn och unga, varför man måste fästa särskild uppmärksamhet vid den. Det är mycket som samtidigt förändras i den unga scoutens hobby då uppflyttningen blir aktuell. De åldersgruppsspecifika målen för fostran, programmets karaktär och struktur, gruppens uppbyggnad och ledarskapet är allt sådant som förändras. Inom varje åldersgrupp har man särskilda traditioner i samband med uppflyttningen till följande åldersgrupp. Man kan ha ett uppflyttningsevenemang, man har aktiviteter som har att göra med uppflyttningen, man bekantar sig med de nya ledarna på förhand och har kanske något dop. I Ledarmappen finner du mera information om de olika uppflyttningarna. Scouting är inte lika med en aktivitetslista scoutverksamheten är mycket mer än så. Alla aktiviteter är inte heller uppräknade i aktivitetslistorna. Flagghissning, lägerbål och städning av kårlokalen är exempel på aktiviteter som ingår som en viktig del av varje åldersgrupps program och hajker, utfärder eller till exempel teaterbesök kan man

naturligtvis gärna arrangera oftare än vad programmet föreslår. Den egna gruppens och hela kårens gemensamma program bildar tillsammans med åldersgruppens aktiviteter en helhet av verksamhet med stigande svårighetsgrad, vilket också är en del av scoutmetoden. Inom scoutprogrammet får scouterna ny kunskap och lär sig olika färdigheter. Verksamheten sker i grupp och man vistas mycket i naturen. Andra viktiga delar av scoutingen är löftesgivning, symbolik, vuxet stöd och patrullsystemet. På veckomöten lär sig scouterna nya färdigheter, medan läger och utfärder också är viktiga delar av scoutverksamheten eftersom scouterna på dem kan testa sina färdigheter och övervinna sig själva. Verksamhet i naturen ingår i scoutmetoden och därför är det viktigt att scouting också sker ute. På hajker, läger och seglatser uppfylls alldeles naturligt många av scoutmetodens delar. På hajker och läger fungerar man i grupp i naturen och övar samarbete, händighet, naturkännedom och överlevnadsfärdigheter. All scoutverksamhet följer Finlands Scouter rf:s säkerhetsföreskrifter och sker i enlighet med allemansrätten. Läger och utfärder arrangeras på naturens villkor så att slitaget på miljön är så litet som möjligt. Naturen är inte enbart en miljö genom erfarenheter och upplevelser där växer scouten till att uppskatta naturen som grunden för vår existens och som ett ställe där han trivs. Ett av målen med scoutverksamheten är att fostra scouterna till att uppskatta och respektera naturen och dess mångfald. Hajker och utfärder utgör en väsentlig del av scoutingen. De ger upplevelser för scouter i alla åldrar. Utfärden måste inte alltid bära långt bort eller planeras under en lång tid en kort promenad till bärskogen eller en somrig utfärd till stranden ger omväxling till mötesrutinerna. Målen för fostran beskriver vildmarksfärdigheter som är anpassade för de olika åldersgrupperna. Åldersgruppernas egna och kårens gemensamma utfärder och hajker spelar en viktig roll i scoutprogrammet. Under utfärden lär sig scouten dessutom mycket annat än vildmarksfärdigheter. Kåren ansvarar för att alla åldersgrupper har tillräcklig utfärdsverksamhet. Utfärderna i kåren kan vara gemensamma för hela kåren, gemensamma för en åldersgrupp eller arrangeras av en enskild grupp, till exempel en patrull eller ett lag. En utfärd kan vara en kort dagsutfärd i närmiljön eller en längre utfärd med övernattning, till exempel en förläggning eller en hajk. Om man övernattar inomhus talar man om förläggning medan hajk innebär övernattning i tält eller vindskydd. Utfärden kan företas till exempel med buss eller till fots och övernattningen kan till exempel ske i kårens utfärdsstuga eller i vindskydd. Antalet andra möjligheter är närmast obegränsat, vilket gör planering och genomförande utmanande men också roligt. Det är alltid viktigt att planera verksamheten så att den kontinuerligt blir svårare. Vargungarna kanske börjar med picknick i skogen medan explorerscoutpatrullen erövrar Åland på cykel. Gruppens färdigheter och tidigare erfarenheter ska beaktas vid planeringen, så att inte en för tung hajk det första scoutåret samtidigt blir den sista utfärden för scouten. Kom ihåg att informera föräldrarna tillräckligt noggrant om utelivets betydelse. Det är bra att de får veta vad verksamhet i naturen innebär i scoutverksamheten och vilken utbildning ledarna har. Då kan man undvika att föräldrarna i onödan oroar sig för barnens säkerhet och samtidigt kan barnen få hjälp med att packa ryggsäcken på rätt sätt och med rätt utrustning. Uppmana föräldrarna att packa tillsammans med barnen, inte åt barnen. Då föräldrarna på förhand får veta vad scouterna gör och hur de övernattar på hajker och förläggningar minimerar ni risken för missförstånd. Som akela lär man sig allt möjligt om utfärdernas betydelse. En gång kom en vargunge på utfärd med kabinväska och drog den efter sig på ojämna stigar. På en annan utfärd hade någon med sig en sågtandad fiskkniv att tälja med. Numera uppmanar vi redan i utfärdens informationsbrev scouterna att packa i ryggsäck och berättar att det nog är tryggt att ta med en vass täljkniv i och med att ledarna förvarar knivarna då de inte används. Lägren skiljer sig från hajker, förläggningar och andra utfärder i och med att de är längre: Ett läger ska vara minst tre nätter långt. Det är också aningen mer krävande att arrangera läger, men det är samtidigt mycket givande. Lägren ger definitivt scoutverksamheten sin sälta! Eftersom lägret räcker flera dagar hinner man omsätta många färdigheter i praktiken och utveckla gruppandan. Då hela kåren har läger tillsammans har de yngre möjlighet att se vad de äldre sysslar med och kårandan stärks. Det lönar sig för kåren att försöka erbjuda scouterna minst ett läger per år, eftersom man då har möjlighet att både träna färdigheter och ha roligt tillsammans. Under lägren repeteras och konkretiseras det scouterna lärt sig under veckomötena, samtidigt som de lär sig mycket nytt. Scouterna blir säkrare på sina färdigheter, de får göra saker tillsammans och får många upplevelser som blir oförglömliga minnen. Lägren är också en miljö där barnen och de unga i de olika åldersgrupperna genomgår personlig utveckling. Man får nya ansvarsuppgifter eller kan ta de första stegen på ledarstigen som patrulledare för en lägerpatrull. Det är all anledning att fästa särskilt stor vikt vid patrullsystemet på läger. Det är viktigt att inleda planeringen i tid oberoende av om det handlar om kårens sommarläger, regionens vinterläger eller ett vandringsläger i Lappland. Programmet på läger, hajker och förläggningar planeras enligt scoutprogrammet och anpassas så att det är lämpligt för alla åldersgrupper. Det finns oändligt många teman och metoder, men kom ihåg att göra äventyret tryggt. För att garantera en trygg verksamhet är det viktigt att ledarnas kunskap och färdigheter är uppdaterade. Redan i planeringsskedet är det viktigt att fundera på hur man kunde förverkliga åldersgruppsprogrammet på lägret. Hur bygger man upp ett balanserat lägerprogram så att ingen åldersgrupp prioriteras på bekostnad av någon annan och så att alla har rätt till eget program? Du hittar mer information om utfärdsplanering i kapitel 1.6.6. Se även Handbok för scoutledare, sidorna 223-232 Säkerhetsföreskrifterna hittar du på www.scout.fi. Du kan också beställa dem på scoutkansliet. Du kan läsa mer om uteliv på www.utinaturen.fi, som är ett samarbetsprojekt mellan Forststyrelsen, Finlands Scouter och Suomen Latu. Finlands Scouter har producerat Friluftslivets ABC som du hittar på sidorna. I kårmappen kan du läsa mer om kårläger i kapitel 1.6. Kårmappen hittar du också på www.scout.fi. Sjöscouting sker på många olika sorters och storlekars farkoster. Farkosttyperna varierar mellan allt från kanoter, jollar och öppna båtar till stora segelbåtar och motorskolningsskepp. På samma sätt varierar vattendragen som sjöverksamheten utförs på från små sjöar och innerskärgården till hela Östersjön och områden ännu längre bort. Av dessa orsaker kan kårernas seglatser vara av väldigt olika slag och svårighetsgrad. Just på grund av att sjöscoutingen är så mångsidig så passar den i någon form för så gott som alla kårer. Också om kåren inte har en egen båt så kan kåren alltid ta kontakt med en sjöscoutkår i närheten och fråga om kårens barn och unga kan få komma med och pröva på segling. Det sägs att man lär sig segling allra bäst i en jolle. Så är det också: i en liten båt känner man av omgivningen bättre och man märker genast hur ens egna rörelser påverkar båten. Det lönar sig att börja jolleseglingen på en bekant plats i bra väder. Då man behärskar manövrarna kan man börja öva i hårdare väder eller segla längre sträckor. Under en jolleseglats eller kanotutfärd kan man såklart övernatta och äta under färden och då behöver man också med sig normal utfärdsutrustning. Under längre seglatser får man redan smaka på riktigt båtliv och dygnsrytmen följer vaktturerna. Då finns också möjlighet till nattseglats. Under längre seglatser kan man byta besättning med jämna mellanrum så att fler får vara med om upplevelserna och så att man hinner segla längre sträckor. Bland roverscouternas aktiviteter finns bland annat aktiviteten utlandsseglats under vilken man kan segla till ett annat land vid Östersjön och hälsa på scouterna där. På en båt finns det alltid saker att göra. De unga lär sig båtliv och sjömanskap och lär sig att fungera som medlem i en besättning och i en grupp. Ändå kan det vara bra att planera program för seglatsen eller hitta på ett tema. Seglatsen kan till exempel gå i kungarnas kölvatten till stället där en drottning slängde sin krona i havet eftersom havet var så mycket vackrare än hennes friare. Eller så kan man söka de finaste kulturlandskapen och ta reda på vad hamling betyder. Eller

så kan seglatsens tema byggas upp kring hur livet var ombord på Kolumbus skepp. Seglatsen ska gärna på ett eller annat sätt knytas till scoutprogrammet och målen för fostran. Precis som på utfärder och läger så sker också scoutverksamheten till sjöss med stigande svårighetsgrad. Man kan börja med kvällsseglatser och jollesegling; sedan övergå till veckoslutsseglatser och till slut bege sig iväg på långseglatser. Hur krävande uppgifterna ombord är beror såklart mycket på båttyp och de vatten man seglar på. Det är en helt annan sak att vara skeppare på en tvåpersoners jolle än att vara befälhavare på en stor långfärdsbåt då man rör sig på Östersjön. På en båt bor man tätt och är mer eller mindre tvungen att lära sig fungera som ett team och samarbeta. Det lönar sig att så ofta som möjligt fatta beslut gemensamt och att arbeta för en gruppanda i besättningen. På en båt är det sällan möjligt att i ett kritiskt läge frysa situationen och fråga någon utomstående vad man ska göra. Därför är det viktigt att det finns en kunnig skeppare ombord som ansvarar för båten och besättningen. Skepparen har det sista ordet, men bör kunna avgöra hur han ska använda sig av det. Säkerhetsbestämmelser och direktiv för scoutverksamhet till sjöss finns på www.scout.fi Mer om båtliv finns till exempel på Sjöfartsverkets www.veneily.fi. Scoutåret rymmer också många andra scoutevenemang än läger, hajker och förläggningar. Planera in dem i gruppens egen verksamhet så bärs kårkulturen vidare. Thinking Day 22.2. Thinking Day är B-P:s och hans frus Lady Olaves gemensamma födelsedag. Kåren kan fira dagen på olika sätt. I många kårer ordnas en fest eller liknande med internationell fostran som tema. Idén är att väcka intresse för scoutverksamheten och levnadsförhållandena i andra länder. Det är också vanligt att man hjälper scouter runtom i världen, speciellt i fattiga länder, genom att delta i någon insamling eller kampanj och samla in pengar för en donation till den internationella Thinking Day-fonden (Thinking Day Fund). S:t Göransdagen 23.4. S:t Göransdagen är scouternas viktigaste festdag och den firas till minne av vårt skyddshelgon. Baden-Powell valde Den helige Georg, alltså S:t Göran, till scouternas förebild. S:t Göran var en modig och trofast riddare som stred mot en drake. Legenden om S:t Göran är en av de mest centrala scoutberättelserna och den kan fungera som underlag för kårens egen fest. Ofta avger man scoutlöftet och delar ut förtjänsttecken på S:t Göransdagsfesten. Ända sedan scoutingens begynnelse har dagen firats enligt B-P:s instruktioner. Scoutveckan i april Scouterna firar scoutveckan den vecka som S:t Göransdagen infaller i. Veckan avslutas med Scouternas kyrkohelg, som är ett gemensamt nationellt evenemang. Vanligen bär scouter scoutkläder (scoutriggen eller t.ex. kårens egen college) eller scouthalsduk hela scoutveckan. Det är ett sätt att visa sin ideologi i skolan eller på arbetsplatsen. Det är bra om de vuxna berättar hur scoutdräkten ska användas och själva stolta fungerar som exempel. Då kanske också de yngsta vargungarna vågar visa sig inför sina klasskamrater i scoutdräkt och spejarscouterna tar mod till sig att bära scouthalsduken också i skolan. Under scoutveckan arrangeras också olika jippon där scouterna tjänar andra och man satsar på att göra scoutingen synlig. Scouternas fredsdag i september Världsscoutorganisationerna har utsett den tredje tisdagen i september till scouternas internationella fredsdag. Fredsfostran har allt sedan scoutverksamhetens början varit en central del av scoutingen. Redan under BP:s tid strävade scoutrörelsen efter ett världsomfattande broderskap. Idén om en fredsdag på hösten kom till vårt land från Sverige och det centrala temat är att acceptera olikheter. Fredsdagens budskap omfattar bland annat att bekämpa fördomar samt att befrämja jämlikhet och rättvisa. Fred innebär inte enbart avsaknad av krig. Det borde råda fred mellan såväl nationer som enskilda människor. Med fred avser man också arbetsfrid och frid för själen. Det är en garanti för att vi får leva i sämja med oss själva och med andra. Självständighetsdagen 6.12. Det finns många sätt att fira självständighetsdagen. Kårens traditioner kan därmed variera och man kan ordna fackeltåg, delta i uppvaktningen vid hjältegravarna, ordna en självständighetsfest eller delta i en gudstjänst. Självständighetsdagens gudstjänst kan till exempel arrangeras som ett samarbete där scouterna hjälper till med kollektuppbärning och textläsning. En naturlig del av en festlig ceremoni är att scouterna bär in fanan i kyrkan och fungerar som fanvakt. Då löftesgivningen sker i samband med gudstjänsten blir den en värdig högtidlighet som man länge minns. Löftesgivning Enligt scoutprogrammet borde man sträva efter att avge löftet vid inledningen av eller i början av en ny åldersgrupp. Ifall uppflyttningen sker vid julen är S:t Göransdagen ett naturligt val för löftesgivningen. Vid uppflyttning på hösten kan kåren exempelvis arrangera en gudstjänst i samarbete med församlingen eller hålla löftesgivningen på en gemensam utfärdsdag. Det är meningen att löftesgivningen ska vara karakteristisk för respektive åldersgrupp så den bästa lösningen är inte alltid att alla åldersgrupper avger löftet samtidigt i kyrkan. Även om kårerna och deras verksamhetsförutsättningar är olika så genomgår alla kårers medlemmar en likadan utveckling, vilket medför likartade utmaningar. Kårens primära syfte är att fullfölja scoutprogrammet, alltså att arrangera verksamhet för åldersgrupperna. Principerna för det fostrande arbetet och de utvecklingspsykologiska lösningarna baserar sig på åldersgruppsindelningen. Scoutprogrammet i sin tur bygger på målen för fostran. Scoutprogrammet är uppbyggt så, att man kan genomföra det sådant det är. I praktiken har kårerna varierande resurser för att genomföra ett scoutprogram som motsvarar rekommendationerna. Därför rekommenderas att kåren anpassar programmet enligt sina resurser. Kåren anpassar åldersgruppsindelningen inom de givna ramarna till rådande förhållanden och den aktuella situationen. Anpassningsbehoven kan bero på könsindelningen i pojk- eller flickkårer, ortens skolstruktur och utbildningsmöjligheter, vilka ledarresurser man har till förfogande under kvällstid och på veckoslut samt samarbete med och stöd av närliggande kårer. Scoutprogrammet anpassas alltså enligt de barn och unga som finns på orten samt enligt de verksamhetsförhållanden kåren har. I en del fall kanske det inte finns barn och unga i alla åldersgrupper. Kom ändå ihåg grundprincipen att om det finns ens en kårmedlem i en viss åldersgrupp, så finns den åldersgruppen i kåren! Ifall kåren har en åldersgrupp med bara en eller några få medlemmar så är det all anledning att starta en grupp tillsammans med en eller flera grannkårer. Till exempel roverscouterna kan mycket väl fungera i patruller som består av scouter från olika kårer. Åldersgruppsindelningen kan också anpassas enligt behov. Ifall det inte finns någon explorerscout som vill eller kan vara patrulledare för en spejarscoutpatrull så kan man också som patrulledare välja en spejarscout som är lämplig för uppgiften. Även om det är tillåtet att anpassa så måste man alltid tänka på hur målen (för fostran) för varje enskild åldersgrupp uppnås. Var och en ska få utvecklas i sin egen takt och kåren borde arrangera åldersgruppsenligt program för alla. En del av de scoutuppdrag som är avsedda för äldre ledare (dvs. över 22 år) är sådana att de likaväl passar en roverscout. T.ex. akela- och kaptensuppdragen är sådana scoutuppdrag. Ibland betyder det att uppdragets karaktär blir annorlunda, men det är ofta en bättre lösning än att slå ihop två åldersgrupper. Då spejar- eller explorerscoutlotsen är i roverscoutåldern blir stödet sannolikt mera likt det av en storebror eller storasyster. Då en äldre ledare är lots kan han vara ett mer fostrande stöd. Det är nödvändigt att vissa uppdrag sköts av en ledare som är över 22 år, även om inte enbart åldern är en tillräcklig förutsättning för att kunna fungera väl i ett scoutuppdrag. En scout i roverscoutåldern kan till exempel inte fungera som roverscoutlots. Det kan även vara mycket utmanande för en roverscout att vara åldersgruppsansvarig då denna ska ansvara för att hela åldersgruppens program fungerar i kåren.

Aktiviteternas utformning ger ofta utrymme för att anpassa dem enligt barnens och de ungas förutsättningar och enligt de lokala förhållandena. Man kan naturligtvis med fördel utnyttja alla de möjligheter som den egna orten erbjuder eller de specialkunskaper som medlemmarna eller deras föräldrar har. Alla aktiviteter har en målsättning eller en beskrivning av vad man vill uppnå genom dem. Det finns ändå många olika sätt att uppfylla målsättningarna. Det är inte nödvändigt att följa de anvisningar som givits om du har en bättre metod genom vilken äventyrsscouterna uppnår de färdigheter och kunskaper som är målet för en viss aktivitet. Scoutprogrammet konkretiserar scoutmetoden. Scoutmetoden ger olika sätt att uppnå scoutingens målsättningar för fostran. Detta innebär i praktiken att en scoutledare enkelt kan tillämpa programmet och aktiviteterna inom scoutiga ramar om han behärskar scoutmetoden och känner till målen för fostran. Riktigt vad som helst kan inte vara scouting men scoutingens målsättningar uppnås inte heller nödvändigtvis genom att man ordagrant följer scoutprogrammet. Studera alltså grunderna för scoutingen noggrant innan du börjar anpassa programmet. Varje barn och ung person är en individ, vilket beaktas inom scoutingen. Man lär sig att uppskatta olikheter och att fungera i grupp. Var och en får en möjlighet att delta enligt sin förmåga. Alla har styrkor som man försöker hitta, men alla har också svagheter som man måste bearbeta. Det är viktigt att ge positiv respons. På så sätt finner man de starka sidorna hos individen och kan förstärka dem och därmed barnets eller den ungas positiva självbild. Man får, och ska, anpassa programmet enligt den egna gruppen och enligt gruppmedlemmarnas behov. Den egna gruppen är viktig. Ledaren måste hålla i minnet att gruppen är mer än summan av dess medlemmar. Som ledare är det din uppgift att se varje individ i gruppen och att hitta allas starka sidor. Tillsammans är ni starkare än vad var och en för sig är. Några kan behöva särskilt stöd för att klara sig i scoutverksamheten. Som ledare är du en av barnets eller den ungas vuxna fostrare. Därför är det bra för dig att känna till något om gruppmedlemmarnas bakgrund för att kunna ta hänsyn till den då du planerar verksamheten, som ju ska motsvara allas behov. Du får en del information av föräldrarna men genom att observera hur gruppmedlemmarna fungerar och i hurudana situationer de behöver hjälp kan du också reagera genom att förändra er verksamhet. I en del grupper kan det vara nödvändigt att minimera antalet skrivuppgifter eller att hålla barnen pratsamma hela mötet. För en grupp kan det vara viktigt att utfärdsmålen är lättillgängliga ifall någon medlem är rörelsehindrad. Du hittar mer information på biblioteket eller på internet och du kan lära dig mer genom att delta i olika utbildningar. Verksamheten ska vara sådan att alla har möjlighet att delta. Beakta gruppmedlemmarnas språkkunskaper, övertygelse, kulturella bakgrund, allergier och personliga förmågor och begränsningar. Inom scoutingen samlas väldigt olika människor; bra ledare, experter på knopar, scouter från främmande kulturer, handikappade scouter med flera. Alla är de ändå scouter. Det viktigaste är att du som ledare har viljan att bekanta dig med alla barn och unga och att du har förmågan att stöda var och en som en medlem i gruppen. Målsättningen är att alla barn och unga ska få sådant stöd att de kan uppleva att de lyckas. Det kan innebära att du som vuxen måste arbeta för att nå målet: söka information, arrangera olika saker på förhand eller skaffa stöd och hjälp för att sköta de praktiska arrangemangen. Du måste vara medveten om detta och identifiera dina egna resurser. Försök alltid tillsammans i kåren medvetet hitta fungerande lösningar. Vänta inte på att det besvärliga barnet slutar scoutingen, för en sådan situation är tråkig för alla inblandade. Ta istället itu med situationen i tid och försök korrigera den. Sköt utmaningen på ett sådant sätt att alla är medvetna om vilka åtgärder som vidtagits och varför. Ibland räcker dock inte resurserna eller kunskapen till för arbetet med utmanande barn eller unga. Den vuxna måste också kunna identifiera och acceptera det och sköta om saken tillsammans med barnet eller den unga och dess målsmän. Troligen kommer alla barn och unga i gruppen att någon gång behöva hjälp, stöd, handledning och undervisning. En del behöver mer stöd eller uppmärksamhet än andra. Det finns barn som har koncentrationssvårigheter eller som har svårt att jobba i en grupp. Om barnet har en diagnos och barnets behov av stöd är konstaterat så kan det hjälpa ledaren i hans uppgift att känna till diagnosen. Bästa sättet att få mer information om medlemmarna i din grupp är att ta upp saken till diskussion med föräldrarna. Föräldrarna eller målsmännen vill för det mesta barnets bästa, men deras metoder kan variera stort. Bli därför inte förbryllad om de av rädsla för stämpling av barnet inte vill tala om hans svårigheter eller sjukdomar. Minns att föräldrarna har rätt att inte berätta om barnet. Det finns ändå saker som du som ledare med tanke på säkerheten måste känna till då ni till exempel ska på utfärd. Dessa saker är till exempel allergier, medicinering, simkunnighet samt vissa sjukdomar som till exempel epilepsi, diabetes och astma. De övriga gruppmedlemmarna behöver inte denna information, så du ska inte dela med dig av den till dem. Orsakerna kan vara många till att föräldrar inte vill berätta om barnet eller den unga och om hur det är bäst att fungera gentemot honom. Det kan till och med hända att de inte vet. Barn beter sig olika hemma, i skolan, i hobbyer och med sina kompisar. Föräldrarna har kommit överens om att deras barn kommer på läger och de berättar att han inte kan sova utan belysning eller tillsammans med andra barn, att han behöver en vuxens sällskap men ändå kan ha svårt att somna. På lägret sover barnet tillsammans med de andra barnen och utan belysning och inga problem uppstår. Talade föräldrarna osanning? Inte alls. De försöker göra barnets liv lättare också i hobbyerna, men samtidigt som omgivningen förändrades så förändrades också barnets beteende. Tvivlar du på föräldrarnas förmåga att fostra sitt barn? Minns att barn kan bete sig väldigt olika i olika omgivningar. Föräldrarna är säkert glada då de får höra att allt gått bra under lägret. De har kanske många upplevelser av situationer då det inte gått så bra. Speciellt för föräldrar som har utmanande barn är det fint att få positiv respons om hur deras barn betett sig och klarat sig. Det kan stärka deras föräldraskap och deras tro på att deras barn kommer att klara sig i livet. Följande faktorer underlättar anpassningen av barnen: Rutiner och regelbundenhet, till exempel samma inledningsceremoni på flockkvällen, en viss mötesplats och -tid. Regler och överenskommelser. Var och en vet hur man beter sig på scoutmötet och vad som förväntas av dem. Förberedelser och framförhållning. Det hjälper om man delar ut verksamhetsplanen till hemmen. Då kan målsmännen berätta för barnet vad som kommer att hända på mötet. Kom också ihåg att meddela om förändringar. Vuxet stöd. Berätta vad som kommer att hända och vad som förväntas av barnen i nya situationer. Spännande situationer kan också bli lättare om ledaren finns till hands. Mer information hittar du på svenska på www.attention-riks.se, NeuroNätet: http://user.tninet.se/~fxg297r/ och www.autismiliitto.fi/ (klicka på På svenska ) och på finska bl.a. på www.adhd-liitto.fi (om ADHD), www.autismiliitto.fi (om asperger och autism). Handikappscouting, på finska sisupartio, är scouting anpassad för personer med sinnes-, rörelse-, eller utvecklingshandikapp. Verksamhetens logo är en groda som symboliserar sisu, att inte ge upp. Gruppmedlemmarna kan vara väldigt olika så den bärande idén är att genomföra programmet så att allas individuella förutsättningar beaktas. Därför kräver handikappscouting att ledaren är uppmärksam och det kan vara bra att vara flera ledare eller att ha en personlig stödperson för någon av scouterna. Kåren kan också ha en separat patrull för handikappscouter. Det är viktigt att anpassa verksamheten enligt varje gruppmedlems förmåga. Scoutprogrammet fungerar som riktlinje för verksamheten och programmet anpassas enligt behov. Principer, metoder och verksamhetsformer är i övrigt de samma som i all annan scoutverksamhet. Scoutprogrammet anpassas enligt gruppmedlemmarnas inlärnings- och rörelseförmåga. Ni kan till

specialintressen rädslor förmåga att fungera i grupp och sociala färdigheter ålder och utvecklingsnivå Sätt dig för en stund in i handikappscoutens situation och fundera på hur man kan planera verksamheten så att den motsvarar allas specialbehov, är trygg och scoutig. Handikappscouting är inte att göra istället för någon, utan att göra tillsammans och att lära sig genom att göra! Läs mer om handikappscouting i Handbok för scoutledare på sidorna 218-221. På Finlands scouters webbplats finns den finskspråkiga guiden Sisupartio. På följande sida hittar du information på svenska: http://www.scout.fi/scouting/scoutprogrammet/handikappscouting Handikappförbunden har också mer information på sina webbplatser. Se till exempel: Invalidförbundet: www.invalidiliitto.fi De utvecklingsstördas stödförbund: www.kvtl.fi Förbundet De Utvecklingsstördas Väl: www.fduv.fi exempel göra aktiviteter ur en annan åldersgrupps program eller vid behov förenkla eller förändra aktiviteterna så de passar patrullen. Det lönar sig att lära sig i små portioner och pröva på olika metoder. En handikappscout kan mycket väl delta i en scoutgrupps verksamhet om man bara anpassar verksamheten och omgivningen. Det viktigaste är att ingen lämnas utanför. Planera alltså programmet så att alla kan delta. Hitta på alternativ om någonting är för svårt! För ledaren är det skäl att med föräldrarna diskutera sådant som måste beaktas. Be om råd av mer erfarna ledare i kåren och av föräldrarna eller målsmännen. Det finns också information i litteratur och på internet. Då du tar reda på saker är det sedan lättare att planera verksamhet som är lagom utmanande och som ger var och en upplevelse av att lyckas. Minns också att det viktigaste inte är att ledaren är boklärd, utan att han har förmågan att se varje människa som en värdefull individ och kan fungera på ett naturligt sätt med alla. Det är ibland omöjligt att ta med en handikappscout i en grupp med lika gamla barn och unga. En helt separat handikappflock eller -patrull kan ge alla scouter en möjlighet att både fungera i en egen grupp och delta i kårens gemensamma verksamhet tillsammans med de andra scouterna. Handikappatrullens medlemmar kan vara i olika åldrar och även vuxna kan delta. Handikappscoutledaren kan vara en vuxen eller minst 15-årig scout. Vanligen behöver man flera ledare än en. Dessutom kan stödpersoner delta i utfärder och läger. Också andra än scouter kan fungera som stödpersoner. Även om en handikappscout har en stödperson, bör scouten tryggt kunna delta i program och evenemang under ledning av de andra kårledarna. Handikappflocken eller -patrullen kan som sagt följa antingen sin åldersgrupps scoutprogram eller utföra en annan åldersgrupps aktiviteter. Handikappscoutens scoutstig kan vara annorlunda än en jämnårigs. Varje scout har dock också behov av sällskap av jämnåriga vid sidan av ett program som är anpassat för en själv. Även om handikappscouterna skulle fungera i en egen grupp i kåren är det viktigt att ge scouterna möjlighet att delta i den egna åldersgruppens program. Det berikar säkert kårens vardag om ni integrerar handikappscouter i all möjlig verksamhet i kåren. Ha som mål att alla scouter i kåren är genuint jämlika! Beakta med handikappscouter: händighet rörelseförmåga läs- och skrivkunskap koncentrationsförmåga förmåga att förstå skriftliga och muntliga instruktioner gestaltningsförmåga hörsel, syn och balans minne Kehitysvammaliitto (på finska) www.kehitysvammaliitto.fi Kuuloliitto (på finska) www.kuuloliitto.fi Svenska hörselföbundet www.horsel.fi Synskadades centralförbund www.nkl.fi Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf. www.fss.fi Suomen CP-liitto (på finska) www.cp-liitto.fi Föreningen Finlands Dövblinda rf. www.kuurosokeat.fi/se Scoutrörelsen är internationell, det finns scouter överallt i världen. I Finland skulle scoutingen kunna vara en genuint mångkulturell hobby eftersom scoutverksamheten är öppen för alla och partipolitisk obunden. Barn, unga och vuxna kan komma med, oberoende av kön, religion eller kulturell bakgrund. Scoutingen är en bra hobby för var och en. Invandrare är ett allmänt begrepp med vilket man avser en person som har utländsk härkomst och som av en eller annan orsak flyttat från ett land till ett annat. Orsakerna till invandring varierar. Några flyttar på grund av arbete eller studier medan andra lockas till ett nytt land på grund av parförhållande eller i hopp om ett bättre liv. En del måste också fly sitt hemland på grund av krig eller förföljelse. Invandrarna har småningom ökat i antal. År 2007 bodde drygt 130 000 utlänningar stadigvarande i Finland. Scoutingen kan fungera som ett stort stöd för integreringen av ett barn eller en ungdom i det nya hemlandet. För barn i skolåldern spelar förstås skolsystemet den viktigaste rollen, men också de erfarenheter och möjligheter till kommunikation med andra barn och unga som fritidsaktiviteter kan erbjuda är av stor betydelse. Det viktigaste är inte varifrån man kommer utan att det finns ett intresse för scoutverksamhet. Ofta möts invandraren dock av en annan kultur, en språkmur eller fördomar som kan vara ömsesidiga. Ofta handlar det bara om praktiska arrangemang. Diskutera exempelvis hur ni skall beakta de matvanor och den klädsel som scoutens kultur eller religion förutsätter. Föräldrarna är inte nödvändigtvis bekanta med scoutingen, så förmedla information och ge dem en korrekt bild av verksamheten. På www.partio.fi hittar du bland annat scoutbroschyrer på många olika språk. Nuförtiden talar man ofta också om andra generationens invandrare, det vill säga personer med invandrarbakgrund som är födda i Finland och vars föräldrar är invandrare. Andra generationens invandrare är vanligen finska medborgare och behärskar finska eller svenska som sitt andra språk. I dessa fall uppstår kanske inte någon språkmur och kulturskillnaderna kan också vara mindre, som en följd av att integreringsprocessen pågått en längre tid. Varje scout respekteras sådan han eller hon är. Det är därmed viktigt att garantera att också barn och unga med invandrarbakgrund får känna att deras etniska identitet är en positiv sak. Inom scoutverksamheten kan vi stöda detta exempelvis genom att bekanta oss med scoutens kultur. Klargör och lyft fram kulturella och religiösa

skillnader i den mån scoutprogrammet det kräver, men var försiktig med att överbetona skillnaderna. Bemöt var och en som jämlik och beakta de andra kulturernas seder. Sträva efter att göra er av med fördomar och ta in scoutingens internationella karaktär i den dagliga verksamheten. Mångkulturalitet innebär nya utmaningar i vårt sätt att se på världen. Sådant som vi sett som självklart kan utmanas i mötet med någon från en annan kultur. Att komma från en annan kultur behöver inte betyda att man kommer från ett annat land. Till exempel sinneshandikappade har också sin kultur: de döva har sitt språk och sitt sätt att gestalta världen. Upprätthåll en öppen anda och ge alla en möjlighet att delta! Läs mer om invandrare i verksamheten Handbok för scoutledare på sidorna 221-222 på Finlands Scouters webbplats http://www.partio.fi/suomeksi/ Aikuiset/Aluetyo/Maahanmuuttajatoiminta.iw3 (på finska). Webbmaterialet Kalla mig inte flykting jag har ett namn! på finska hittar du på http://www.kaapeli.fi/mamu/ Svenska scoutrådets bok Vi och Dom en metodbok om mångfald i scouterna(kan laddas ner i pdf-format från Svenska Scoutrådets webbplats www.scout.se) FN: s flyktinghjälp (UNHCR) har producerat ett spel där man sätter sig in i en flyktings situation och ställs inför svåra val i förbryllande situationer. Spelet Mot alla odds är riktat till ungdomar i klasserna 7 9 i grundskolan och innehåller både en illustrativ informationsdel och en del som är riktad till läraren (eller alltså ledaren, t.ex. lotsen och PL då spejarscouter spelar spelet) vars uppgift är att väcka tankar om hur de mänskliga rättigheterna efterlevs på olika håll i världen. Du hittar spelet på http://www.motallaodds.org. Spelet finns på många språk. Att leka och tävla är en väsentlig del av scoutingen och scouter i alla åldrar leker. Leken är ett verktyg som kan användas i många olika syften. Då leken används rätt främjar den gruppandan och visar vilken betydelse regler har. Med hjälp av lekar kan man lära känna gruppens medlemmar bättre, göra gruppandan bättre för att kunna fungera som en grupp, lära sig regler och ta tag i eller påverka den rådande stämningen i gruppen. Leken bör vara sådan att alla kan delta i den. Istället för individuella tävlingar bör man välja lekar och tävlingar som lyfter fram samarbetets kraft och undvika att någon gör bort sig. I en bra lek behöver man inte göra bort sig eller vara rädd, den är rolig, säker, mångsidig och lämpligt spännande. Då man väljer lek bör man tänka på lekens syfte, alltså vad vill man uppnå genom leken? Ska den vara rogivande, pedagogisk, repeterande eller återkommande? Grundidén till många lekar går ofta att anpassa till flera olika syften, och genom att ändra en lek kan man få den att passa för ens eget syfte på ett enkelt och roligt sätt. Det finns en mängd olika lekar och tävlingar: minneslekar, samarbetslekar, ordförklaringslekar, domino, bingo, pussel, kunskapstävlingar, snabbhetstävlingar, korsord, tärningsspel, stafett, kyrkråtta, nata, med mera. För att hitta lämpliga lekar kan man använda lekböcker, men det finns även mycket på internet. Pröva med olika sökord så som rörelselekar, innelekar eller sällskapslekar. Samarbetslekar främjar och utvecklar växelverkan i gruppen, lär scouterna stöda varandra samt lär dem hur man tillsammans arbetar för det gemensamma. Att lära känna medlemmarna i en ny grupp kan förenklas genom att man via lek berättar någonting om sig själv. Den blyga kan också delta om det inte alltid handlar om att prata. Till exempel ordning i ledet är en bra lek ifall medlemmarna i gruppen inte är så pratglada. Man måste ändå vara noggrann så att ingen under leken blir utsatt på ett otrevligt sätt. Då man leker med en ny grupp är det bra att börja med en fartfylld lek där ingen ensam blir utpekad och ingen behöver våga säga något speciellt. Strumpnata En samarbetslek där idén är att deltagarna ska stjäla de andras strumpor. Vinnaren är den som lyckas samla flest strumpor. Den vars båda strumpor har blivit tagna åker ur leken. Lekplanen bör vara sådan att man inte skadar sig då man kryper och krälar. Leken tar slut då alla deltagare är utan strumpor. Magsjuka En traditionell tafattlek där fasttagaren smittar det vill säga han slår de andra med en dyna. Om dynan träffar, ska deltagaren ta fast i smittan, alltså dynan och då blir han fasttagare. Leken avslutas då lekledaren tycker att deltagarna har sprungit tillräckligt. Ordning i ledet Deltagarna är grupperade i grupper om 4 6 personer. Grupperna ska så fort som möjligt ställa sig på ett led enligt de anvisningar som