Kvalitetssäkrad utfodring Mjölkkor

Kvalitetssäkrad utfodring Mjölkkor Januari 2003 1

2 Alla rättigheter förbehållna. Ingen del av detta häfte får reproduceras i någon form eller på något sätt utan tillåtelse från utgivaren. Illustrationer där inget annat anges: Ewert Ohlsson Grafisk form, repro och tryck: Text & Tryck Totab AB, Eskilstuna Reviderad utgåva 2003

Förord Förord Konsumenterna har stort förtroende för svensk mjölk och svenska mjölkprodukter. Det kvalitetsarbete som krävs för att bibehålla och utveckla detta startar redan på gården där mjölken produceras. Här är det många praktiska åtgärder som mjölkproducenten skall vidta i det dagliga arbetet. På uppdrag av mejeriföreningarna utvecklar Svensk Mjölk förslag till de hjälpmedel som mjölkproducenten behöver för att producera en kvalitetssäker mjölk. Materialet Kvalitetssäkrad utfodring Mjölkkor behandlar en mycket viktig del i detta arbete. Utfodring, baserad på ett kvalitetssäkrat arbetssätt, har stor betydelse för gårdens ekonomi och är samtidigt en förutsättning för marknadens förtroende för såväl mjölkproduktionen som mjölken och mjölkprodukterna. Kvalitetssäkrad utfodring Mjölkkor är författad av lantbrukaren och agronomen Annika Lundgren, Månkarbo. Gun Olsson, Arla Foods och Margareta Emanuelson, Svensk Mjölk, har mycket aktivt hjälp till med att få fram materialet. Många goda, värdefulla och konstruktiva synpunkter har lämnats av följande rådgivare: Eva-Maria Lidström, Skånesemin Torbjörn Lundborg, Skara semin Stefan Rosén, Svea Husdjur Paula Pönniäinen, Svea Husdjur. Stockholm i april 2000. Bengt Everitt Projektansvarig 3

Innehållsförteckning Innehållsförteckning Inledning... 6 Egen kvalitetssäkring... 7 Mål och planläggning... 7 Arbetsscheman... 7 Checklistor/Dokumentation... 7 Uppföljning... 7 Foderplanering... 10 Foderinventering... 10 Foderfördelning... 11 Foderstatsberäkning... 11 Fodermedel och fodermedelskonservering... 13 Foderinköp och leverantörsbedömningar... 13 Foderkonservering... 14 Foderberedning och utfodringsutrustning... 14 Foderhygien... 14 Optimal foderstruktur... 15 Utfodringssystem... 16 Transport och separation... 16 Foderportionering och portioneringsnoggrannhet... 17 Kalibrering = portioneringskontroll av foder... 18 Säkra system... 19 Fullfoderteknik... 20 Utfodringsrutiner... 21 Foderstyrningen sker i olika steg... 21 Lösdrift... 21 Fullfoder... 22 Utfodring under mjölkning... 22 Foderbord och fodergrind... 23 Foderordning... 23 Ättider... 23 Vattentillförsel... 24 Sinperioden... 25 Utfodring för sinläggning... 25 Sinkons två perioder... 26 Bör sinkon ha en sur foderstat?... 28 4

Innehållsförteckning Runt kalvning... 29 Utfodring för maximal konsumtion... 29 Tidig laktation... 30 Utfodringsstrategi... 30 Konsumtionsförmåga... 30 Foderbordsvärdering... 31 Hullbedömning... 32 Gör hullbedömning till en vana... 32 Studera kokroppens utseende i detalj... 32 Hullklasser... 32 Hulljustering... 32 Utfodring under mitt- och slutlaktation... 35 Utfodringen anpassas efter mjölkproduktion och hull... 35 Utfodring av utslagskon... 36 Slutgödning... 36 Utfodringens inverkan på mjölkmängd, sammansättning och kvalitet... 37 Mjölken som markör i utfodringen... 37 Utfodringens inverkan på fruktsamheten... 39 Energitillgången påverkar fruktsamheten... 39 Andra foderkomponenter... 40 Markörer i mjölk... 40 Speciella utfodringsutmaningar... 41 Utfodring vid onormala omgivningstemperaturer... 41 Ökad mjölkningsfrekvens... 42 Uppföljning av målen förslag på hur nyckeltalen kan användas... 42 Bilaga 1. Foderstatskontroll mjölkkor och ungdjur riktvärden... 46 Bilaga 2. Tolkningsguide för ureahalt i mjölk... 49 Lästips... 50 5

Inledning Inledning Kvalitetssäkring kan beskrivas som ett sätt att lägga upp arbetet på gården. Mål fastställs och sedan försöker man styra arbetet så att målen uppfylls. Rutiner och arbetssätt för gårdens utfodringskedja tas fram så att en god produktkvalitet i form av mjölk och kött och en stabil djurhälsa kan uppnås som motsvarar både lagens och marknadens krav. Eftersom foderkostnaden är den enskilt största kostnadsposten i mjölkproduktionen kan också ekonomin förbättras. Att göra rätt från början är alltid det mest kostnadseffektiva sättet att producera. För att lyckas med en noggrann utfodring krävs kunskaper i såväl biologi, teknik som djurhälsa. Det är ett arbete som berör många områden, från skörd till konservering och lagring av foder. Av naturliga skäl kommer en del av arbetet med att sätta upp mål och följa upp resultaten att följa årstiderna och en säsong, men inom andra områden som t ex rekryteringskvigan beror resultatet på arbete under flera år. Målet med just detta häfte i serien Kvalitetssäkrad mjölkproduktion är att lyfta fram moment i utfodringskedjan som kräver extra uppmärksamhet. Här ges exempel på sådant som bör/kan kvalitetssäkras. Vidare föreslås exempel på nyckeltal och checklistor som kan underlätta uppföljningen. I serien Kvalitetssäkrad mjölkproduktion finns redan ett antal häften som berör området utfodring. Därför finns hänvisning till dessa på flera ställen i häftet när det är aktuellt. MAJ FODERSTAT BETE PROGNOS- PROV PLANERING AV VALLODLING BETES- PERIOD VALLSKÖRD ANALYSER FODERPLANERING VAL AV KRAFTFODER UPPFÖLJNING: Provmjölknings redovisning IndividRAM Foderbordsvärdering Aceton/Urea Mjölkkvalitet STALL- PERIOD UPPFÖLJNING AV SPANNMÅLS- BETESPERIODEN SKÖRD ANALYSER STALLPERIODEN BÖRJAR FODERSTAT STALL NOVEMBER ÅRSRESULTAT: Kokontroll Annan uppföljning Underlag för att kunna beräkna foderstater, finns i Fodermedelstabeller för idisslare 1999 och i Svensk Mjölks fodermedelstabell. För att få tillgång till Svensk Mjölks tabell, kontakta din husdjursförening. Fodermedelstabeller för idisslare 1999 finns numera på Internet: www.husdjurssverige.org 6

Egen kvalitetssäkring Egen kvalitetssäkring Mål och planläggning Viktiga mål i kvalitetssäkrad utfodring kan vara kg energikorrigerad mjölk per ko och år, kalvningsintervallets längd, kvigornas tillväxt eller utslagskons slaktvärde. Egentligen börjar djurens utfodring redan på fältet, men i detta kapitel har vi begränsat oss till inomgårdsdelen och fodrets väg från lagret till djuren. En förutsättning för att lyckas med kvalitetssäkringsarbetet är kunskap. En viktig del blir därför att ta fram en utbildningsplan för alla på mjölkgården. Läs mer om detta i häftet Djurhälsa (se Lästips, sid 50). Arbetsscheman Foderplanering och foderstyrning är exempel på viktiga moment i utfodringen. I arbetsscheman för utfodringsrutinerna kan det följaktligen finnas beskrivningar på vilket sätt och hur ofta foderbordet ska rengöras, hur korna ska grupperas samt när ts-bestämningar av ensilaget ska göras etc. Checklistor/Dokumentation Det kan vara lämpligt att tänka igenom vilka checklistor som kan vara aktuella att använda i besättningen. I detta kapitel finns förslag på ett antal, men gårdsegna listor kan många gånger vara bättre. En enkel kom-ihåg -lista med anteckningar om observationer och åtgärder av betydelse kan vara tillräckligt i vissa fall. Utformningen bör förändras parallellt med att moment i utfodringen förändras. Uppföljning Utfodring är kontinuerlig utan någon egentlig början eller slut. Uppföljning av utfodringen på lång sikt är ändå naturlig att göra vid kontrollårets slut innan en ny fodersäsong har tagit sin början. Då man kan dra nytta av tidigare erfarenheter och noteringar. Efter utvärdering med hjälp av kokontrollresultat, avräkningar och diverse checklistor har man förhoppningsvis nått en del av de uppsatta målen. Där resultatet pekar på avvikelser ifrån målen skall det finnas användbara verktyg/nyckeltal som kan vara till hjälp för att vidta åtgärder som i sin tur leder till ständig förbättring. På sidan 9 visas ett antal exempel på nyckeltal som kan vara till hjälp. Ett exempel på hur nyckeltalen kan tolkas ur ekonomisk synvinkel är den sk RAM-stjärnan i utfodringsprogrammet IndividRAM (se sid 8). 7

8 Egen kvalitetssäkring

Egen kvalitetssäkring Tabell 1. Exempel på nyckeltal för att bedöma utfodringen Nyckel- Uppgifter Enhet Djurgrupp Dokumen- Frekvens tal tation Mjölkproduktion Mjölkmängd i tanken kg mjölk Mjölkkor Mjölkavräkning Varje/varannan dag, varje månad Mjölkmängd per ko Mjölkmängd per mjölkande ko kg ECM Alla kor Kokontroll En gång/månad, vid provmjölkning eller mejeriavräkning. Mjölkens fett- och proteininehåll Fetthalt, % Proteinhalt, % Alla kor i tidig laktation Kokontroll Mjölkavräkning En gång/månad Laktationskurvans topp och form Dagsmjölksänkning i medeltal per ko och månad, kg, eller % per vecka P 2:1-värdet Äldre kor/ 1:a kalvare Kokontroll En gång/år vid årsredovisning från mejeri och kokontroll. 1:a kalvarnas mjölkproduktion i förhållande till äldre kors % Kokontroll En gång/månad Mjölkkvalitet Avdrag/tillägg på avräkningspriset, öre/kg Alla kor i tidig och sen laktation Mjölkavräkning Mjölkbedömningsbesked Kontinuerligt Fruktsamhet Hull hullförlust Hullbedömning i hullklasser Mjölkkor/ äldre kvigor Egna noteringar Kontinuerligt Markörer i mjölk Urea, mmol/l Aceton, mmol/l Äldre kor/ 1:a kalvare Kokontroll, analyser MSAB Mjölkavräkning Varje månad Vid behov 9

Foderplanering Foderplanering Inledning Vid foderplaneringen görs en översiktlig fördelning av den mängd foder som är tillgänglig för djuren. Detta är ett mycket viktigt arbete, som lägger grunden för en väl fungerade utfodring. I god tid före den kommande stallperioden skall djurens behov av olika fodermedel beräknas. Med kännedom om gårdens foderkvantiteter och -kvaliteter fördelas det hemmaproducerade fodret mellan de olika djurkategorierna. Därefter kan behovet av kompletteringsfoder beräknas. Foderinventering De olika foderlagren inventeras vid stallsäsongens början. Sedan bör de inventeras ytterligare minst en gång under utfodringsperioden för att kontrollera att verkligt foderuttag överensstämmer med planen. Grunden för ett bra resultat är att representativa foderanalyser är utförda, att olika foderpartier är tydligt uppmärkta, samt att foderkvantiteterna är kända eller rimligt uppskattade. Det är också viktigt att känna till mängden foder som eventuellt behöver kasseras. Foder med tveksam hygienisk kvalitet bör i första hand testas med hjälp av ett snabbtest. Prov kan också lämnas in för hygienisk analys på ackrediterat laboratorium. I häftet Provtagning och analys av foder (se Lästips, sid 50) kan Du läsa mer om provtagning och analyser. Där finner Du också beräkningar av lagringskapacitet för olika silotyper, samt förväntade lagrings-, konserverings- och utfodringsförluster. 10

Foderplanering Foderfördelning När fodret fördelas skall följande beaktas: De olika djurkategorierna har olika krav på fodrets näringsinnehåll. Det bästa fodret bör i första hand fördelas till kalvar, högdräktiga kor och kvigor samt till högmjölkarna. Förutom fodermängder och -kvaliteter samt stallperiodens längd skall antal djur av olika ålderskategorier uppskattas. Besättningens kalvningssäsong och mejeriets prissättning under året kan ha betydelse för fodrets fördelning. Om halm används som strömedel är det lämpligt att ta med den kvantiteten här. Vid fördelningen skall även hänsyn tas till betesperioden och djurens behov av tillskottsfoder. Betestillgång och kvalitet avgör kraft- och/eller grovfodertilldelningen. (Läs mer i häftet Bete, se Lästips sid. 50.) Foderstatsberäkning Efter den översiktliga planeringen mellan djurkategorierna ska mjölkkornas foder fördelas mellan sinkor, högmjölkare etc. Med utgångspunkt från foderanalysvärdena och kons behov av olika näringsämnen upprättas sedan foderstater. Näringsbehov och utfodringsrekommendationer finner du i Fodertabeller för idisslare 1999 samt i Mjölkkor (se Lästips sid 50). Det finns idag flera PCprogram för foderstatsberäkning som underlättar arbetet. På sidan 12 visas exempel på skärmbild samt utskrift från PC-programmet Individ-RAM. Det kan vara bra att föra över foderstaterna till foderlistor som kan användas praktiskt ute i ladugården. Foderstaterna skall kontrolleras, användas och sparas för att vara till hjälp vid uppföljning av resultatet. Det är viktigt att ta säkerhetskopior på diskett. Om man använder PC-program finns det ingen anledning att använda några manuella dokumentblad. I bilaga 1 finns en foderstatskontroll med riktvärden för ett antal kontrollpunkter. Det hemmaproducerade fodret ingår i växtodlingsplaneringen. Då man vid uppföljning av foderplaneringen upptäcker avvikelser, kan det innebära att växtodlingsplanen behöver revideras. 11

Foderplanering Figur 1. Exempel på skärmbild och utskrift från PC-programmet IndividRAM. 12

Fodermedel och fodermedelskonservering Fodermedel och fodermedelskonservering Vissa foderslag har begränsad användning i foderstater till nötkreatur av olika kategorier och åldrar. Vill man veta mer om respektive foderslag eller om andra mer udda fodermedel hänvisas till böcker i ämnet, t.ex. Beskrivelse af fodermidler, karakteristika og anvendelse till kvæg (se Lästips, sid 50). Foderinköp och leverantörsbedömningar I foderlagstiftningen regleras vilka foderråvaror som får användas till nötkreatur. Därutöver finns olika branschpolicys som ställer krav på valet av råvaror. För KRAV-anslutna besättningar gäller speciella bestämmelser. Vid inköp av färdiga foder ska fodertillverkaren kunna bevisa att lagar och branschpolicys följs. Det är bra att ha ett skrivet foderkontrakt med fodertillverkaren. Följande bör finnas med: Köpare och säljare namn, adress, personnummer och telefonnummer. Foderidentitet partiidentitet, råvaruinnehåll och analysvärden. Leveransdag. Beställd kvantitet/ levererad kvantitet. Pris per enhet. Betalningsvillkor (här kan eventuella överenskommelser angående reklamationer ingå). Ett kontrollprov bör tas ut vid leverans och sparas tills dess att fodret har konsumerats. Läs vidare i häftet Fabrikstillverkat foder (se Lästips, sid 50). Ovanstående gäller främst inköp av kraftfoder, men tänk också igenom vilka krav som bör ställas på det hemmaproducerade fodret, t.ex. Vad kräver jag av maskinstationen eller den egna personalen för att erhålla högsta möjliga kvalitet? 13

Fodermedel och fodermedelskonservering Foderkonservering Man bör känna till hur konserveringsmetoden inverkar på användbarheten av olika foderslag i utfodringen av mötkreatur. De olika konserveringssystemen beskrivs utförligt i många av de andra häftena: Spannmål och andra råvaror Höberedning Ensilering av vallfoder Syrabehandling av spannmål Provtagning och analys av foder Tänk igenom vilka rutiner som passar just Din gård för att kontrollera att det hemmaproducerade fodret uppfyller de krav Du ställer (s.k. mottagningskontroll). Foderberedning och utfodringsutrustning Inledning Fodrets lagring och hantering på gården ska ge god foderhygien och lämplig foderstruktur. Dessutom skall djurens dagliga näringsbehov bli tillgodosett genom att den avsedda mängden foder slutligen hamnar på ätplatsen vid rätt tillfälle. En dålig foderhygien kan t.ex. avspeglas i sämre djurhälsa och mjölkkvalitet. Felaktig foderstruktur, mängd eller separation av foderkomponenter utefter foderkedjan resulterar också i ett sämre foderutnyttjande. Foderhygien Att regelbundet göra rent i alla utrymmen där foder hanteras och skriva ned när detta sker är en viktig del av kvalitetssäkringen i mjölkproduktionen (se checklista). Alla delar i foderkedjan skall vara utformade så att rengöring är lätt att utföra. Tänk på att nötkreatur vill äta det mesta. En tappad skruv kan lätt hamna i kons magar och i värsta fall orsaka vasst. Även plast och nät från storbalar kan konsumeras och till slut uppta så mycket plats i magen att det riktiga fodret inte får plats. 14

Foderberedning och utfodringsutrustning OBS! Djurens ätplats ska lätt kunna rengöras från foderrester dagligen. Om mobil utfodringsvagn används, ska fodertransporten planeras så att den kan ske under hygieniska förhållanden oavsett väderlek. Spill från vattenkoppar, nederbörd i kalla lösdrifter etc. kan göra fodret mindre smakligt och förorena foderplatsen. Läs mer om foderhygien i häftena: Ensilering av vallfoder Fabrikstillverkat foder Provtagning och analys av foder Spannmål och andra råvaror (Se lästips, sid 50) Optimal foderstruktur Foderberedningen skall ge en struktur som passar både kons och utfodringssystemets krav. Ett foder som har fin struktur eller är pelletterat är lätt att transportera och hantera, men kon kräver grövre struktur för att stimulera idissling och våmsammandragningar. Spannmål och ärter bör krossas inte malas. Då erhålls en bra struktur med mindre damm, viket gör att fodret blir smakligt. Ärter krossas med drivna räfflade valsar. Småfrön som t.ex. raps bör krossas med finräfflade valsar med borstförsedda avskrapare. Krossar försedda med tre valsar gör att krossningen sker i två steg, vilket medger samkross av råvaror med olika kärnstorlek, t.ex. spannmål och ärter. Fuktigt foder är mer lättkrossat. Det är viktigt att ändra inställningarna på kvarnar och krossar när vattenhalten förändras. 15

Foderberedning och utfodringsutrustning Spannmål, ärter etc. föredras av nötkreatur vid vattenhalter på 15 18 %. Om man kan urskilja osmälta foderrester i djurens träck tyder det på att fodret är otillräckligt sönderdelat. För grovfoder bör hackelselängden vara över 3 cm för minst en tredjedel av materialet. Ensilagets ts-halt bör överstiga 20 %. Fullfodrets optimala ts-halt anses vara 40 %. Utfodringssystem Efter foderberedningen skall kraftfodret transporteras, eventuellt blandas och på olika sätt portioneras ut till djuren. Vid utfodring används antingen mobila system, som kärror eller vagnar, eller fasta, som transportörer i rör eller rännor till foderautomater. Utformningen av utfodringsanläggningen måste anpassas till fodrets struktur och vattenhalt, men ett övergripande krav är att utfodringen ska vara så noggrann som möjligt. Utfodringssystem för grovfoder kan antingen vara manuella eller mer eller mindre mekaniserade. Höet vägs vanligen ut till en grupp av kor eftersom en individuell fördelning är svår att genomföra. Transport och separation Transporten av foder ska ske på ett sådant sätt att foderpartiklarna inte mals sönder och att fodrets sammansättning inte kommer att variera längs transportören till följd av separation. För att dessa två krav ska kunna uppfyllas för kraftfoder bör 16 pelletter och spannmålskross transporteras i grövre transportörer med diametrar på 60 100 mm. transportsträckorna vara så korta som möjligt. man välja skruvtransportör före kedjetransportör för torra fodermedel.

Foderberedning och utfodringsutrustning fuktiga fodermedel (>20 % vattenhalt) transporteras med kedjetransportör eller transportör med vajer och medbringare. man undvika fläkttransport för att bibehålla den krossade spannmålens struktur (gäller endast torr spannmål). transportördiameter och utlopp ej vara för snålt tilltagna vid transport av foder med hög vattenhalt. man planera med så få påmatningslådor, hörn och vinkelväxlar som möjligt i transportören, eftersom fodrets sönderdelning blir extra stor där. Kraftfodrets separationsbenägenhet beror också av partiklarnas hållfasthet, vilken ofta kan variera hos pelleterade fodermedel. Kontrollera detta genom att ta ut ett prov och jämför med provet som togs i samband med leveransen till gården. Separation av hö har betydelse om detta foder är enda grovfodret i foderstaten. Mycket torrt hö och hö med stort baljväxtinslag är mest separationsbenäget, speciellt om inläggning sker med direktfläkt. Om höet har hög finandel är detta tecken på att separation uppstått. Finandelen är störst vid fodernedtaget och minskar sedan utefter foderbordet. Med finandel menas den del av höpartiet som kan passera såll med en hålstorlek på 2 cm i diameter. Man kan motverka effekterna av kraftigt sönderslaget och separerat hö genom att ha flera fodernedtag längs foderbordet, men åtgärder avseende skörde- och inläggningsteknik bör vidtas på längre sikt. Foderportionering och portioneringsnoggrannhet För att uppnå goda produktionsresultat och djurhälsa krävs att kon får rätt mängd foder vid rätt tillfälle. Det är därför viktigt att finna mått och vägningsrutiner som passar bra i det dagliga utfodringsarbetet i besättningen. Portionering av kraftfoder Portioneringen kan ske på volyms- eller viktsbasis. Viktsutfodring ger bäst noggrannhet och det blir heller inte några problem med efterpackning, eftersom förbindelsen mellan transportör och portionerare stängs vid uppnådd vikt. Volymportionering kräver foder med enhetlig struktur för att bli tillräckligt noggrann. Det bästa är alltså pellets förutsatt att den inte mals sönder under transporten. Portioneringsnoggrannheten för kraftfoder bör vara ± 5 %. Oavsett om portioneringen sker på vikts- eller volymbasis, kräver utfodring med fuktigt kraftfoder regelbundna torrsubstansbestämningar. Portionering av grovfoder Grovfodret kan antingen fördelas jämnt utefter foderbordet med kännedom om totalgivans storlek eller portioneras ut individuellt. Varje kos behov av strukturfoder bör fyllas för att undvika produktionsstörningar. Den utfodrade mängden grovfoder bör därför överstiga minimimängden med 10 15 % för att man ska vara säker på att ingen ko får för lite. För att foderstyrningen skall fungera bör ensilaget vara korthackat. 17

Foderberedning och utfodringsutrustning Manuell utfodring Handutfodring efter ögonmått leder till för stora avvikelser och variationer. Ensilage är dock lättare att fördela än hö, se figur 2 nedan. Normalt kan man dock kunna räkna med att variationerna fördelar sig jämnt över foderbordet. En rimlig nivå på portioneringsnoggrannheten är 10 20 %. Om avsedd medelgiva exempelvis är 10 kg, kan enstaka givor vid handutfodring då i sämsta fall bli över 12 kg. Figur 2. Normal variation vid handutfodring av hö. Källa: JTI meddelande 411, 1977. Mekanisk utfodring Utfodringsvagnar bör vara försedda med inbyggd våg för att fördelningen mellan djur/djurgrupper ska bli noggrann. Åtminstone bör vagnens totallast vara känd. Fodervagnar för handutfodring av grovfoder bör ha en vägningsnoggrannhet på 5 10 kg. Fångvis vägning av hö bör ha en vägningsnoggrannhet på 1 kg. Stora drivna fodervagnar, med laster på 1 2 ton, bör väga med en noggrannhet på 50 100 kg (± 5 %). I utfodringsanläggningar med bandfoderfördelare blir noggrannheten inte bättre än vid handutfodring. Genom komplettering med exempelvis vågutrustning ökar noggrannheten. Självavlastande utfodringsvagnar ger bäst resultat med exakthackat ensilage. Fodervagnar som portionerar ut ensilage individuellt eller i grupp ger tillsammans med regelbundna torrsubstansbestämningar det bästa foderstyrningsresultatet. Ensilage i block eller balar är för långstråigt för att kunna vägas ut individuellt utan föregående sönderdelning. Efterjustering av fodergivan för hand måste då ingå i utfodringsrutinerna. Kalibrering = portioneringskontroll av foder Utfodringsutrustningen måste kalibreras regelbundet. Kalibreringsrutinerna måste vara lättarbetade. Kalibrering av doserare och portionerare bör göras vid byte av foder eller foderparti. Utförda kalibreringar skall dokumenteras. Vid handutfodring med volymskopa sker kalibrering genom att väga minst 10 skopor om de rymmer 1 2 kg. 18

Foderberedning och utfodringsutrustning Mängden hö kontrolleras genom att väga minst 10 balar varje gång, flera om de ser ojämna ut. Vid vägning av gruppens totalgiva grovfoder, bör en maximal avvikelse på 5 % eftersträvas, under förutsättning att man inte utfodrar minimigivan. När en stor andel av grovfodret utgörs av ensilage, bör torrsubstansbestämningar göras varannan till var fjärde vecka under hela utfodringsperioden I tornsilos och storbalar sker ingen ts-utjämning vid uttaget som i plansilos, vilket kan innebära snabba variationer i ts-mängd om inte ts-halten är känd. Vid utfodring med fullfoder bör ts-halten kontrolleras varje vecka. I praktiken dominerar de systematiska utfodringsfelen i utfodringsanläggningarna, vilket djuren har svårare att tolerera än korttidsavvikelser. En En-dagsutfodringskontroll ger en god uppfattning om portioneringsnoggrannheten för olika foderslag i besättningen (se checklista). Säkra system Samtliga typer av portionerare bör sitta ordentligt fastmonterade och utom räckhåll för djuren. Nivå- och varvtalsvakter samt larmanordningar av olika slag skall finnas. Alla larmställen skall vara tydligt utmärkta med instruktioner över vad man skall göra när ett larm inträffar. I utfodringsanläggningar, där foder hanteras i utrymmen med stora temperaturskillnader, finns risk för kondensproblem och därmed driftsstörningar. Även i helt kalla fodersystem ställs stora krav på teknik, underhåll och tillsyn för att undvika driftsstörningar under vintern. Du måste också vara beredd på att något kan hända. Vissa reservdelar bör alltid finnas hemma på gården. 19

Foderberedning och utfodringsutrustning Reservfoder, som räcker för några dagar, bör finnas och lagras separat för att kunna användas vid strömavbrott eller andra haverier. Reservfodret bör utfodras ibland för att undvika kvalitetsförsämring. Fullfoder Genom att blanda samtliga foderkomponenter möjliggörs en enklare form av utfodring. En eller flera blandningar kan förekomma i besättningen, mest beroende på möjligheten till gruppering. Vanligen används råvaror i mjölform eller inköpt premix anpassad till fodrets övriga komponenter. Ett fullfoder ska vara så väl blandat, utan att strukturen försämras, att inte djuren kan sortera ut mindre smakliga foderkomponenter. Detta åstadkoms bäst genom att välja en fullfodervagn med skruvblandare och som har en blandningstid på ca 15 minuter. Fodret får inte mosas sönder. Ta hjälp av din foderrådgivare som med hjälp av sållteknik kan kontrollera blandningsnoggrannheten. Vägningsnoggrannheten skall inte överstiga ± 10 %. Var noga med hygienen. Blanda inte in foder av tvivelaktig kvalitet. Spara inte överbliven blandning till nästa dag. Tänk noga över hela kedjan från val av blandarvagn till fyllning, transport och tömning av fodret. 20

Utfodringsrutiner Utfodringsrutiner Inledning Utfodringsrutinerna ska åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av fodret samt förutsättningar för god djurhälsa och hög produktion. Av avgörande betydelse är då foderstyrningen, foderordningen, ättiderna samt vattentillförseln. Foderstyrningen sker i olika steg Foderstyrning innebär att rätt individ får rätt mängd foder och kräver att man upprättar en foderstat för alla djur (se avsnittet Foderplanering sid. 10). För att kon ska få tillgång till avsedd mängd foder måste foderstaten följas och fodergivorna styras. Fodertilldelningen ska justeras så fort någon förändring har skett, t.ex. vid förändrad torrsubstanshalt på fodret, vid ny provmjölkning, sinläggning etc. Foderstyrningen sker genom att: mängden foder för varje ko finns registrerad på kotavlor, foderlistor i dataenhet m.m. varje ko är lätt att identifiera. väga/volymutfodra alla fodergivor. undvika foderstölder genom att gruppera korna och/eller använda foderbordsavskiljare. Förstakalvare bör helst bilda en egen grupp eftersom de äter långsammare och oftast är lägre i rang. kontrollera fodrets torrsubstanshalt regelbundet. Lösdrift Konkurrens Lösdrift blir allt vanligare och vid val av utfodringsrutiner har kornas sociala rangordning stor betydelse för gruppindelningen. Hur många grupper det bör vara beror bl.a. av besättningsstorleken, men sinkor och förstakalvare bör om möjligt bilda egna grupper. Omgrupperingarna bör vara så få som möjligt under stallperioden. Det är en fördel om omflyttningen sker när det finns folk i stallet, så att eventuell mobbing kan åtgärdas. Konkurrens om fodret uppstår om fodermängden, ättiden eller foderbordsbredden är begränsad. Djur med låg social status riskerar att fara illa när konkurrensen om fodret ökar. 21

Utfodringsrutiner Kraftfoderstationer Transponderstyrda kraftfoderstationer kan ge en god foderstyrning om antalet kor per foderstation inte är fler än 20 25 då hela kraftfodergivan ges i stationerna. Foderstationerna skall placeras och utformas så att det inte är möjligt för ranghöga kor att vakta stationen eller fösa ut kor innan de ätit färdigt. Bl.a. skall foderautomaternas sidor skall vara lika långa som kon. Genom att ställa in rätt portionsintervall och utmatningshastighet kan konflikter minimeras. Grovfoder Fri tillgång till grovfoder är vanligast i lösdrift, vilket håller aggressionerna på en acceptabel nivå. Foderstyrningen blir dock minimal och därmed erhålles en överutfodring av vissa djur. För att fodertilldelningen ska räknas som fri, ska det finnas några procent av fodret kvar på foderbordet vid nästa utfodringstillfälle (se avsnittet Foderbordsvärdering, sid. 31). Vid fri tillgång på grovfoder, och i övrigt gynnsamma förhållanden, kan tre kor dela på en ätplats med bredden 0,6 0,75 m. Vid begränsad grovfodergiva bör en viss överutfodring ske, eftersom svaga djur lätt blir undanträngda och får för lite grovfoder. Fullfoderstyrning Att fördela kraftfodergivan jämnt under dygnet genom kraftfoderautomater är bra med tanke på våmmiljön, liksom användning av full- och blandfoder i fri tillgång. Men fullfoder ger dålig foderstyrning, eftersom antalet olika blandningar av praktiska skäl måste begränsas. Konsumtionen styrs i viss mån via fullfodermixens koncentrationsgrad och fiberinnehåll. I praktiken är överutfodringen av fullfoder i genomsnitt 15 30 %. Därför bör korna grupperas efter hull och inte efter avkastning. Dessutom passar fullfoder bäst för raser av utpräglad mjölktyp, då kombinerade raser som t.ex. SRB tenderar att bli för feta i slutet av laktationen. Blandfoder är ett utfodringssystem som förväntas öka i framtiden. I blandfoder är grovfoder, mineralfoder samt ibland någon råvara eller koncentrat blandat. Blandfodermixen optimeras för att täcka en bestämd mängd mjölk. Ett eller flera kraftfoder tilldelas separat i förhållande till överskjutande mjölkavkastning, vilket medför att foderstyrningen förbättras jämfört med fullfodersystemet. Men även i ett blandfodersystem är det viktigt att gruppera djuren och ha rätt fodermix. Utfodring under mjölkning Det finns ett hormonellt samspel mellan juvret och kons magar, och därmed ett samband mellan utfodrings- och mjölkningsrutiner. I försök har kor som utfodrats under mjölkningen mjölkat mer och snabbare, samt idisslat mer än de kor som inte fick något foder i samband med mjölkning. I en lösdrift är det därför troligen en fördel att utfodra kraftfoder när korna mjölkas (t ex i gropen, i ett automatiskt mjölkningssystem etc). 22

Utfodringsrutiner Foderbord och fodergrind Foderbordets och fodergrindens utformning har stor betydelse för foderstyrningen. Foderbordet och fodergrinden ska vara utformade så att kon kan äta bekvämt utan att spilla. kon når sitt foder. fodret ligger kvar när kon äter. det är lätt att rengöra. det går att utfodra manuellt vid behov. Figur 3. Förslag på utformning av foderbord för kortbås (efter förslag från Indretning af stalde til kvæg Danske Anbefalinger, 1995 Landbrugets Rådgivningscenter). Foderordningen Foderordningen syftar till att hålla ett jämnt flöde av näring till våmmikroberna. Det är skillnader i nedbrytningshastigheten hos fodrets kolhydratkällor som avgör hur stora ph-variationerna blir i våmmen i samband med utfodringen. Ett jämnt våm-ph inverkar positivt på mikrobaktiviteten i våmmen, vilket leder till en ökad foderkonsumtion och mindre risk för foderleda och låg fetthalt i mjölken. En foderordning som ger ett stabilt våm-ph innebär att fodermedel som innehåller kolhydrater med långsam nedbrytningshastighet (grovfoder) utfodras före de med snabb. Enligt en gammal rekommendation bör tiden mellan grov- och kraftfodergivan vara ca två timmar. Kraftfoder med snabba kolhydrater bör utfodras mer frekvent och i mindre givor för att hålla ett jämnt ph i våmmen. Ättider Ättiderna blir i vissa stallsystem en kompromiss mellan vad som är optimalt för kons foderutnyttjande och skötarens arbetsinsats. För de högavkastande korna och förstakalvarna bör ättiderna vara väl tilltagna så att de förmår konsumera sin dygnsgiva. Å andra sidan kan foderstater som äts upp för snabbt ge beteendestörningar. Kons välbefinnande sjunker och därmed ökar risken för ett sämre foderutnyttjande. I stallsystem med långbåsgrindar kan man förlänga ättiderna med tidur som öppnar grindarna. 23

Utfodringsrutiner Även om många faktorer omkring utfodringen har stor betydelse för konsumtionsförmågan ska kons ättid aldrig understiga 8 timmar. Det är viktigt att beakta ättiderna även under betesperioden. Utfodringen måste anpassas till de ät- och dricktoppar som uppkommer i samband med mjölkningstillfällena. Läs mer i häftet Bete (se Lästips, sid. 50). Vattentillförseln Vattentillgången och vattnets temperatur är viktiga faktorer för kons konsumtionsförmåga. Läs i häftena Vatten och Bete (se Lästips, sid 50) hur just denna del skall kvalitetssäkras. Eftersom kons foderkonsumtion och mjölkproduktion sjunker om hon får för lite vatten, sker här en viss komplettering. Tabell 2. Vatten till nötkreatur 24 Vattenställets i lösdrift utformning i båsladugård Koppar bör skyddas mot åverkan. Koppar Kar ej för stora eller för djupa volym 100 l, längd 1,5 m, helst försedda med tunga höjd max 1 m bör vara lätta att observera skyddsram eller klövpall skyddar och rengöra mot nedsmutsning tappbart rengöres helst varje dag minimi- Kar 15 20 l/min Koppar 10 12 l/min kapacitet Koppar 10 12 l/min placering Vid minst två ställen i stallet På in- eller utsidan av foder- Lättåtkomligt bordet Ej för långt bort från foderbordet 60 70 cm över båsplatsen tillgänglighet Högst 10 kor/kopp helst 1 kopp/ko, gärna skyddad Högst 20 25 kor/kar vattentemperatur omgivningstemperatur foderstatens sammansättning Intervallet +10 17 C är optimalt, under +6 C sjunker konsumtionen. Vattenintaget förändras när temperaturen stiger, om minimitemperaturen under dygnet stiger från 12 till exempelvis 22 C ökar mjölkkornas vattenbehov med 12 l/dygn (ca 10%). Behov 3,5 5,5 l/kg ts konsumerat foder. Foder med hög protein-, och/ eller salthalt ökar vattenbehovet. Även fodrets koncentrationsgrad påverkar vattenbehovet.

Utfodringsrutiner/Sinperioden Tänk på att 60 70 % av vattnet dricks inom 1 1/2 timme efter utfodringen, vilket ofta sammanfaller med diskning av mjölkningsanläggningen. vid dimensionering av vattensystemet ska djurens behov styra. i lösdrift dricker 5 % av djuren samtidigt (troligtvis fler efter mjölkningen under sommarperioden). i kortbås dricker 10 % av djuren samtidigt. i långbås dricker 50 % av djuren samtidigt om inte vattenkopparna är placerade på insidan av foderbordet. maximalt gångavstånd till drickställe för nötkreatur är 200 m, något att tänka på under betesgång. i långbåsladugårdar bör ej djuren vara inlåsta längre period än 45 min vid utfodring och/eller mjölkning om det ej finns vattenkoppar på foderbordet. i kalla lösdrifter måste vattnet frostsäkras (frostvakt, värme, cirkulerande vattensystem). vattenförsörjningen måste garanteras även vid strömavbrott. i kar bör omsättningen på vattnet vara hög för att hålla en bra vattenhygien. Flera små kar är att föredra framför ett stort. om vatten ges i form av bitnippel finns risk för s.k. tjuvmjölkning i lösdrifter eller under sommarbetet. kons hälsa påverkar vattenbehovet, vid t.ex. diarré ökar behovet. drickvattenbehovet för ungdjur är 20 50 l/dygn, max 25 djur/vattenkopp, placering över båsplatsen regleras efter ungdjurens ålder. Sinperioden Inledning Sintiden är en slags återhämtnings och förberedelsetid för kon. Under denna skall hon bl.a. hinna renovera våm och juver, stimulera immunförsvaret och dessutom öka näringsförsörjningen till den ofödda kalven. Sinkon bör därför utfodras så att risken för att hon senare drabbas av hälsoproblem minimeras. Sintiden bör vara 7 8 veckor lång, dock minst 6 veckor. Utfodring för sinläggning Sintiden börjar med en kort period för sinläggning, ca 1 vecka, som inleds med att kons kraftfodergiva tas bort helt. Kor i högavkastande besättningar mjölkar ofta mycket även i den senare delen av laktationen, vilket gör övergången till 25

Sinperioden sinko extra känslig. Efter några dagar utan kraftfoder bör kon få enbart halm som grovfoder. Kon ska dock alltid ha fri tillgång på vatten. Sinkon bör helst skiljas från den mjölkande gruppen kor för att underlätta foderstyrning och sinläggning. Sommartid kan t.ex. installning under en kortare period bli nödvändig. Sinkons två perioder Tidig sinperiod dräktighetsmånad 8 Under denna tid ska fodret tillgodose kons behov för underhåll och tillägg för dräktighet. Tänk på att: justera hullet på magra kor genom extra fodertilldelning, så att hullklass 3 4 uppnås. inte banta feta sinkor, vilket skulle ha gjorts under senlaktationen. 26 ha tillräckligt låg koncentrationsgrad i foderstaten så att våmmen hålls full och ger mättnadskänsla. Maximal koncentrationsgrad bör vara 9 MJ/kg ts. Sent bärgat hö/välbärgad halm kan utfodras i fri tillgång sedan näringsbehovet tillgodosetts. ge kraftfodertillskott vid sämre grovfoderkvalitet eller om tiden för tillvänjningsutfodring riskerar att bli för kort. sinkor i tidig sinperiod kan bli överutfodrade och feta om de betar på frodigt bete.

Sinperioden Sen sinperiod dräktighetsmånad 9 Under denna tid ska kons utfodring anpassas till den foderstat som ska gälla under laktationen. Det innebär att hänsyn skall tas till våmflorans och våmpapillernas anpassning till den nya foderstaten och kons oundvikliga hormonella förändringar, men samtidigt också leda till maximal konsumtionsförmåga så fort som möjligt efter kalvningen. Under de sista veckorna av dräktigheten är fostertillväxten hög och våmmen får ett allt mindre utrymme i bukhålan. Detta innebär att kons näringsbehov ökar drastiskt samtidigt som konsumtionsförmågan sjunker. Tänk på att öka fodrets koncentrationsgrad och samtidigt tillgodose kons behov av fibrer 9 11 MJ per kg ts är ett riktvärde för fodrets koncentrationsgrad. smakliga fodermedel stimulerar foderupptaget. börja tillvänjningsutfodra kon 3 4 veckor före beräknad kalvning (de blivande 1:a kalvarna minst 4 veckor). Max 5 kg kraftfoder/dag vid kalvningen till äldre kor och 3 kg till inkalvande kvigor. Proteinfoderandelen i kraftfodret bör öka något de sista veckorna före kalvningen. dagarna omkring kalvningen sjunker kons foderkonsumtion. Anpassa givan med sikte mot högt och jämnt foderintag. Se figur 4 nedan. ha social anpassning för de blivande 1:a kalvarna, d.v.s. de ska i god tid bekanta sig med de äldre kornas miljö, rutiner och utfodring. om sinkorna är grupputfodrade i lösdrift med begränsad fodertilldelning krävs foderstyrning för att undvika över- eller underutfodring av vissa individer. I större lösdriftsbesättningar kan indelning av sinkorna i två grupper underlätta foderstyrningen. MJ/dag dagar omkring kalvning Figur 4. Foderkonsumtion dagarna kring kalvning. Gruppen har fått fri tillgång på en fullfoderblandning medan -korna har fått en begränsad giva av samma foderblandning. Källa: Olsson, G. et al. 1996. Opublicerade resultat. 27

Sinperioden Bör sinkon ha en sur foderstat? Kons kalciumomsättning Blodets kalciumhalt regleras av kon med hjälp av hormoner och D-vitamin. Sinkon har normalt ingen brist på kalcium, men vid kalvningen och i laktationens början ökar behovet snabbt. Äldre kor klarar ibland inte av att mobilisera kalcium från kroppen via blodet till mjölken och hon drabbas av kalvningsförlamning. På senare tid har man upptäckt att surgörande foder till högdräktiga sinkor kan minska frekvensen kalvningsförlamningar genom att påverka kalciumomsättningen. Ett surgörande foder innehåller mycket negativa joner (svavel, klor) i förhållande till positiva (kalium, natrium). Surgörande salter ökar tarmens förmåga att ta upp kalcium och skelettet kan också lättare frigöra kalcium. Förhållandet mellan positiva och negativa joner kan beskrivas med det s.k. CAB-värdet. Foderstatens CAB-värde I svenska sinkofoderstater bör CAB-värdet (= balansen mellan positiva joner, katjoner, och negativa, anjoner) justeras genom tillsats av mineralfoder. CABvärdet bör vara så lågt som möjligt, helst negativt, men det är svårt eftersom vallfoder innehåller stora mängder kalium, en positiv jon. En möjlighet är att utfodra med ogödslad sent skördad återväxt, eftersom kaliumhalten i detta foder ofta är låg. Andra exempel är gräshö och majsensilage. Foderspill från högmjölkarna och lutade fodermedel har höga CAB-värden och bör av detta skäl inte ges till sinkor. I Fodertabeller för idisslare (se Lästips, sid 50) finns CAB-värden angivna för vissa fodermedel samt hur CAB-värdet beräknas. Faktaruta CAB CAB-värdet anges i milliekvivalenter = (Na + K) (Cl + S) dvs ( Na + K ) ( Cl + S ) 23 39,1 35,5 16 Mineralhalterna uttrycks i mg/kg ts Källa: Fodertabeller för idisslare 1999 (se Lästips sid 50) Urin-pH Har man problem med kalvningsförlamningar i sin besättning, kan man mäta urin-ph på sinkorna med indikatorpapper. Använd samma typ som används för att kontrollera kvaliteten på ensilaget. Vid utfodring med sur foderstat bör fodret ha konsumerats i minst fyra dagar före mätningstillfället. Normal urin har phvärde 8. En optimal sinkofoderstat sänker urin-ph till 6 6,5. 28

Runt kalvning Runt kalvning Inledning I samband med kalvningen förändras kons hormonproduktion och ämnesomsättning kraftigt, vilket innebär att juvret och mjölkbildningen prioriteras. Det är framförallt dagarna runt kalvningen som stora krav ställs på rätt skötsel och utfodring av kon för att undvika foderleda och andra hälsostörningar. Under denna viktiga period ställs stora krav på djurskötarens kompetens. Avvikelser och andra observationer bör antecknas på kokort etc. för att ge möjlighet till uppföljning och eventuellt korrigering av utfodringsrutinerna (se checklista). Utfodring för maximal konsumtion Målsättningen under perioden närmast efter kalvningen ska vara att stimulera kons aptit. Detta åstadkoms för kraftfoder genom att öka givan i individuell takt. Riktvärden för kraftfoderökningen är 0,5 kg per dag Det är en fördel om proteinfoderandelen är större i början. Proteinfodret har högre koncentrationsgrad och är ofta mycket smakligt. Om betfiber ingår i foderstaten kan ökningen göras något snabbare. Grovfoderintaget är ofta oförändrat under denna tid jämfört med tiden strax före kalvningen. I praktiken innebär detta att andelen grovfoder av foderstaten sjunker från 50 till 40 % samtidigt som det totala foderintaget ökar. Noggrann kontroll krävs av kons svar på fodertilldelningen. I lösdriftssystem, där kor hanteras i grupper, kan det vara speciellt svårt att följa upp varje nykalvad ko noggrant. Lösdriftskor bör vistas i en separat behandlingsbox under de första dagarna efter kalvningen. Kontrollera aptit, träckens utseende, våmljud, kontraktioner, idissling, livmodern (efterbörd, flytningar), kroppstemperatur, eventuellt behov av tillskott av blodsockerhöjande preparat. Använd checklista nr 7. 29

Tidig laktation Tidig laktation Inledning Under de första laktationsmånaderna uppnår kon sin maximala dagsproduktion samtidigt som hon mjölkar på hullet. Att kon tar av sina kroppsreserver är oundvikligt och hormonellt styrt, men det gäller att genom utfodringen skapa förutsättningar för en tillräcklig foderkonsumtion och därmed en måttlig energibrist, som kon kan hantera utan hälsostörningar. Utfodringsstrategi Utfodringsstrategin bör syfta till maximal foderkonsumtion. Därför ska följande vara uppfyllt: minst fyra kraftfodergivor per dag. val av smakliga fodermedel med optimal struktur och hög hygienisk kvalitet. foderordning som ger en stabil våmmiljö. tillräckligt långa ättider (helst mer än 20 timmar per dygn). vatten lättillgängligt och av god kvalitet (se avsnittet om vatten, sid 24). grovfoderstruktur som ger tillräcklig idissling och salivproduktion. foderstatskontroll särskilt med avseende på råfett- och stärkelseinnehåll. maximal hullförlust av en hullklass (se sid 32). Förstakalvarna kräver extra uppmärksamhet, eftersom deras maximala foderkonsumtion inträffar något senare än de äldre kornas, varför det är speciellt viktigt att ha dem under uppsikt i ett lösdriftssystem. Konsumtionsförmåga Foderintaget påverkas av djuret självt, miljön och fodret. Många av dessa faktorer finns mer detaljerat redovisade under olika avsnitt i detta häfte. De faktorer som står med kursiv stil hör till de som bör kontrolleras regelbundet. Kon: tillväxt (för yngre djur) hull mjölkproduktion hälsotillstånd storlek brunst dräktighet 30 utfodringsfrekvensen utfodringstidpunkten Miljö: omgivningstemperatur ljus sociala faktorer foderplatsens utformning Foder: foderstatens sammansättning ts-halt foderhygien foderrester vattentillgång fodrets struktur fodrets konservering ättiden

Tidig laktation Foderbordsvärdering För högmjölkarna har foderresterna en central roll i utfodringen för att åstadkomma maximal foderkonsumtion. Om utfodringen innebär fri tillgång på foder kan man efter amerikanskt mönster snabbt upptäcka utfodringsproblem genom att genomföra en s.k. foderbordsvärdering. Detta innebär att man sätter en poäng för hur mycket foderrester som finns kvar ca en timme före nästa utfodring. Detta gäller vid utfodring minst en gång per dag. Denna typ av uppföljning av utfodringen kan vara lämplig att använda sig av vid s.k. En-dags-utfodringskontroll. Foderbordspoäng 0 = inget foder kvar 1 = mindre än 5% foder kvar 2 = ett tunt lager foder kvar, 5 10% 3 = ett lager av 5 7,5 cm foderrester kvar motsvarande ca 25% av utfodrat 4 = över 7,5 cm skikt av foderrester kvar, motsvarande ungefär 50% av utfodrat 5 = allt foder kvar, fodret orört Poäng 0 1 innebär underutfodring, varför maximalt foderintag ej har uppnåtts hos alla kor. Öka givan 5% eller mer tills att poäng 2 uppnåtts. Om inte en 5-procentig ökning räcker bör torrsubstanshalten kontrolleras. I andra hand bör fodergivan ökas. Poäng 2 är optimalt inom 1/2 till 1 timme före nästa utfodring. Poäng 3 innebär överutfodring. Sänk givan med 5%. Kontrollera torrsubstanshalten och/eller foderstaten för att hitta orsaken, vilken även kan vara bristande foderhygien eller felaktig fodermix. Poäng 4 5 indikerar stora utfodringsproblem. Sunt bondförnuft ska användas vid enstaka observationer, t.ex. extrem väderlek. Vid omgruppering, slakt och sinläggning av kor reduceras gruppstorleken och foderåtgången från en dag till en annan. 31

Hullbedömning Hullbedömning Inledning Kons hull är ett mått på hennes energistatus, d.v.s. kroppsreserverna. Djurskötaren bör ägna tid till att studera kornas hull. Då kon befinner sig i mitt- och senlaktation kan man vid behov justera hullet uppåt eller nedåt. Gör hullbedömning till en vana Hullbedömning kräver träning och bör i den enskilda besättningen utföras av en och samma person. Det ska göras till en vana att hullbedöma korna med jämna mellanrum. Säkrast är att införa denna rutin i samband med någon annan individuell behandling, t.ex. dräktighetsundersökning eller klövverkning. Även ungdjuren behöver hullbedömas för att ha kontroll på att utfodringen är balanserad. Studera kokroppens utseende i detalj Hullet bedöms på kokroppen genom att titta på skelett och muskulatur enligt följande: ryggkotorna och deras utskott samt området under sidoutskotten höft- och bärbensknölar (figur 5 a) utrymmet mellan svansfäste och bärbensknölar (figur 5 d) området mellan höftknölar och mellan höft- och bärbensknölar (figur 5 b och c) Det är lättare att bedöma hullet på djur som är rena och klippta. (Se figur 5.) Hullklasser Kons hullklasser varierar från 1, som betyder kraftigt avmagrad, till 5, som avser en överfet ko. Hullpoäng 3 innebär att kons skelett och muskulatur är i jämn balans, d.v.s. en ko i normalt arbetshull. Det finns även andra bedömningsskalor, t.ex. 1 10, men i detta avsnitt avses hullklasserna 1 5. Se tabell 3. Hulljustering Justera foderstaten med avseende på hullklassen. Försök också utreda varför en ko är i fel hullklass. Har man t ex magra nykalvade kor bör man se över foderstaten och foderstyrningen för korna i senlaktation och sinperioden. Se vidare avsnittet Uppföljning (sid 42). Även uppbundna kor bör grupperas. Tänk på att gruppering med avseende på hullklass kan komma i konflikt med gruppering för dålig juverhälsa. I en lösdrift kan en mager ko få stanna i en högre grupp för mjölkavkastning för att korrigera hullet. 32

Hullbedömning Normalt bör hullet hos kon variera mellan hullklass 2 4. För att undvika störningar i ämnesomsättning och fruktsamhet bör dock inte hullet förändras med mer än 1,5 hullklass, vilket motsvaras av ca 100 kg kroppsvikt. Det tar flera veckor innan en förändrad utfodring resulterar i synliga hullförändringar hos kon. Det är viktigt att hullbedöma ofta, så att bara små justeringar av hullet under kortare perioder behöver göras. De tidpunkter som är lämpliga för hullbedömning av korna är vid kalvning och en månad efter samt ca två månader före sinläggning eller slakt. Använd gärna bifogade checklistor. a) Höft- och bärbensknölar b) Området mellan höft- och bärbensknölar c) Området mellan höftknölarna d) Utrymmet mellan svansfäste och bärbensknölar Figur 5. Utseende på skelett och muskulatur. 33

Hullbedömning Tabell 3. Definition av hullklass 1 5 1 2 3 4 5 Utmärglad, kraftigt avmagrad. Tydligt framträdande skelett. Skelett och muskulatur i jämn balans. Skelettet syns ej. Väl täckt med muskulatur. Överfet. Fett och muskulatur väller över skelettet. Ryggkotornas utskott framträdande, ger ett hylliknande utseende utefter ryggraden. Ryggkotornas utskott synliga utefter ryggraden, hyllan syns men ej lika framträdande. Ryggkotornas utskott ger ett mjukt intryck, ingen/ svag hylleffekt. Ryggkotornas utskott syns ej. Ryggkotornas utskott täckta av ett tjockt fettlager. Ryggkotornas sidoutskott synliga till mer än hälften. Varje ryggkota synlig. Sidoutskotten synliga till hälften. Individuella ryggkotor ej synliga. Ryggraden fortfarande benig. Sidoutskottens längd synliga till 1/4. Ryggraden rundad. Valvet under sidoutskotten helt slätt. Sidoutskott har mjukt rundad kant. Ryggraden rund och mjuk. Valvet under sidoutskotten svällande. Sidoutskott täckta med fett. Ryggraden begravd i fett. Höftknölar skarpt framträdande. Höftknölar framträdande. Höftknölar mjukt rundade. Höftknölar rundade av fett. Höftknölar framträder ej. Bärbensknölar skarpt framträdande. Bärbensknölar framträdande. Bärbensknölar mjukt rundade. Bärbensknölar bär på visst fettlager. Bärbensknölar framträder ej. Kraftig fördjupning mellan höftoch bärbensknöl. Området mellan höft- och bärbensknöl kraftigt insjunket. Området mellan höft- och bärbensknöl tydligt insjunket. Utfyllnad mellan höft- och bärbensknöl lätt svällande. Utfyllnad mellan höft- och bärbensknöl rundad. Området mellan häftknölarna kraftigt insjunket. Området mellan höftknölarna mycket tydligt insjunket. Området mellan höftknölarna måttligt insjunket. Området mellan höftknölarna platt. Området mellan höftknölarna rundat. V-formad fördjupning mellan svansfäste och bärbensknöl. V- formad håla under svans. U-formad fördjupning mellan svansfäste och bärbensknöl. Området mellan svansfäste bärbensknöl utrundat. Ej så distinkt grund håla under svansen. Fett fyller utrymmet under svansen. Svansfästet inbäddat i fett, veckbildning av fett under svansen. 34