Motion 1 Förslag om kravet på hälsoundersökning av personer som skaffar vapen och för att behålla den. Distriktsläkareföreningens lokalavdelning Västerbotten kommer med motion om att införande av krav på hälsoundersökning av personer som vill skaffa vapen och även återkommande hälsokontroll i jämna rum som kravet att behålla vapnet. Enligt nuvarande lagstiftningen är läkare skyldiga att göra anmälan om olämplighet för vapeninnehav till polisen först när de kommer i kontakt med en patient som på grund av sin sjukdom anses olämpliga för det. Distriktsläkarna i sin vardag träffar många patienter som inte skulle vara lämpliga för innehav av vapen av flera skäl. Risk finns att detta underrapporteras på grund av stort antal patienter och krångliga. Enligt nuvarande regelverk kan en person behålla vapen hur lång tid som helst och ingen krav på bevis att man har tillräcklig bra fysisk och psykisk hälsa ställs för fortsatt innehav för vapen. Årligen sker dödliga olyckor och skador i olika omfattning på grund av att många personer är olämpliga för det. Vårt förslag är att beslutsfattarna borde i jämförelse med krav på innehav av körkort kunna ställa likadana krav på personer som vill skaffa vapen och behålla den genom åren. Vår erfarenhet är att i praktiken kan ta lång tid tills personer med olika grader av synnedsättningar, demens i olika former och grader, personer med allvarigt missbruk och psykisk sjuka personer söker vård. Detta också ökar risk för olyckshändelse relaterade till användning av vapen (hot, mord, självmord, skador under jakt m.m.). DLF Västerbotten yrkar att DLF verkar för införande av krav på hälsoundersökning av personer som vill skaffa vapen, att DLF verkar för återkommande hälsoundersökningar av personer som vill behålla vapen, att DLF initierar arbete kring utformning av hälsoundersökning i samarbete med ev. andra specialister eller aktörer för personer som vill skaffa och behålla vapen. DLF Västerbotten
Svar på Motion 1 Motionären tar upp en för samhället av och till uppkommen fråga avseende allmänhetens rätt och möjlighet att beväpna sig. Som läkare har vi flera myndighetsuppgifter att fullgöra just i samband med medicinska bedömningar avseende enskilda individers lämplighet att inneha behörighet att utöva aktiviteter som kan innebära risk för dem själva eller omgivningen. Avseende innehav av skjutvapen finns en reglering i SOSFS 2008:21 Socialstyrelsens föreskrifter om anmälan av patienter som av medicinska skäl är olämpliga att inneha skjutvapen som innebär en skyldighet för varje läkare inom öppen och sluten hälso- och sjukvård att till polismyndigheten anmäla om man misstänker att en patient som p.g.a. sjukdom är olämplig att inneha skjutvapen faktiskt har tillgång till ett sådant. Denna anmälan skall göras utan dröjsmål och utan närmare prövning om patienten faktiskt innehar tillstånd att inneha skjutvapen eller inte. I förarbetet till den författningen lämnade SFAM ett remissvar vari man framhåller risken att vi i vår yrkesroll i vissa avseenden skall vara myndighetspersoner samtidigt som vi skall behålla en god patient-läkarrelation. Det föreligger säkert som motionären anför en underrapportering enligt nuvarande regler och som samhällsmedborgare och yrkesutövare kan vi på ett individuellt plan ta ett större ansvar att med gott omdöme tillämpa det regelverk som redan finns. Det faller dock utanför DLFs kompetensområde att som facklig organisation driva krav på införande av nya rutiner och krav på medicinska undersökningar i samband med behörigheter för riskfyllda aktiviteter. Om lagstiftare eller myndighet framöver skulle föreslå införande av sådana krav som motionären föreslår är det dock naturligt att föreningen, eventuellt i samarbete med SFAM, på sedvanligt sätt deltar i remissförfarandet. Styrelsen föreslår fullmäktige besluta att motionen skall anses besvarad med vad som ovan anförts.
Motion 2 Sjukvården har den senaste tiden blivit än mer IT-intensiv och det har tillkommit ett antal projekt inom landsting, regioner och nationellt för att samordna IT-verksamheten. Allt från vilka ord vi ska få använda, var de ska placeras samt vem som ska få tillgång på dessa. Många av dessa projekt har tenderat att utvecklas för att förbättra styrningsmöjligheterna av vården, men inte alltid till verksamhetens bästa. Vi motionerar att DLF i sina kontakter med SKL, Socialdepartement, Socialstyrelsen m.fl. alltid för fram behovet av att läkare måste vara med i dessa projekt, samt att DLF begär att man redovisar vilka individer inom vården som varit med i projekten. DLF Västmanland
Svar på motion 2 It-utvecklingen av den svenska sjukvården är och kommer under de närmaste åren att vara en av de viktigaste delarna av det organisatoriska utvecklandet av primärvården. Utvecklingen drivs ofta fram i snäva tidsramar och med icke-professionella utgångspunkter vilket gör att de professionella allmänmedicinska aspekterna av i det fortsatta utvecklingsarbetet är oerhört viktiga och att möjligheten att kunna delta i detta arbete är oerhört viktigt ur ett fackligt perspektiv. Motionären berör problemet att man från ansvarigt håll ifrån SKL, SVR, Socialstyrelsen m.m. inte alltid beaktar värdet av att verksamhetsföreträdare är representerade i de arbetsgrupper som skapas i det fortsatta utvecklingsarbetet. Vi vet också att det för närvarande på lokalplanet ofta saknas incitament för att stimulera och underlätta för intresserade kollegor att frigöra sig från sitt ordinarie arbete. Frågan är också uppmärksammad på förbundsnivå inom ramen för Läkarförbundets centralstyrelse och Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik. Frågan som lyfts där rör behovet att förbättra de lokala förutsättningarna för den intresserade att frigöra sig för denna typ av nationella uppdrag. Med utgångspunkt från ovanstående känns det därför viktigt att fortsätta stödja detta arbete. DLF ställer sig därför bakom motionärens första yrkande och ser det som naturligt att i alla sammanhang både internt i arbetet inom förbundet samt vid kontakterna med berörda intressenter ständigt belysa värdet av att det finns intresserade verksamhetsföreträdare i alla forum och relevanta arbetsgrupper i den fortsatta framtida IT-utvecklingen. Styrelsen har dock svårt att se behovet av att ställa sig bakom en redovisningsskyldighet gällande vilka kollegor som enligt motionärens yrkande har deltagit i de olika projekten. Vi ser inte att det fyller någon funktion i arbetet med att förstärka och underlätta deltagandet i detta arbete. Styrelsen föreslår fullmäktige besluta att bifalla motionärens första att-sats, att avslå motionärens andra att-sats.
Motion 3 Det nya sjukskrivningssystemet har medfört kraftiga belastningar på sjukvården. Vi dras mellan behovet av att ge patienter hopp om en möjlig förbättring och adaptation till de besvär man måste leva med, samtidig som det begärs att vi ska intyga att besvären är livslånga och totalt omöjliga att jobba med. Vi ser bortfallet av en arbetsmarknad för de med begränsad arbetsförmåga som ett av de stora problemen i rehabiliteringen av de patienter som nu icke fullt ut motsvarar lagens krav om arbetsoförmåga. Det är för oss svårt att se att några månaders samordnad arbetsrehabilitering kan ge alla dessa individer möjligheten av att jobba inom den ordinarie arbetsmarknaden, och vi önskar att man skulle återskapa en annan verksamhet där de som har det svårast för att komma in på arbetsmarknaden kunde jobba under tiden. Vi vill ha en verksamhet som Samhall var tänkt att vara innan det kom vinstkrav (i dagsläget en räntabilitet på 7 %). I dagsläget (2009) rekryteras mindre än hälften av nya anställda inom prioriterade grupper och antalet anställda är ca 10 000 mindre än för tjugo år sen. Vi motionerar att DLF för fram till aktuella parter behovet av ett återskapande av det Samhall var tänkt att vara för de som är i behov av särskilt anpassade arbetsuppgifter. DLF Västmanland
Svar på Motion 3 Motionen berör egentligen två olika problem. Dels att nya sjukskrivningssystemet ökar belastningen på sjukvården, dels att Samhall inte längre bedriver den verksamhet som enligt motionärerna var tänkt från början. Samhall AB är med sina ca 20.500 anställda på 250 orter ett av Sveriges största företag. Samhall är ett aktiebolag som ägs helt av staten och omsätter ca 7,5 miljarder kronor årligen. Det finns ett ägarkrav på företaget att verksamheten skall bedrivas med lönsamhet. Ekonomin måste vara i balans men, det delas inte ut några vinster till ägaren utan pengarna stannar i företaget. Samhall beskriver sig som ett företag med en unik förmåga att matcha rätt person med rätt uppgift. Uppdraget är att utveckla personer med funktionsnedsättning genom arbete. Detta genom att företaget producerar efterfrågade varor och tjänster på en konkurrensutsatt marknad. Staten bidrar med en s.k. marknadsersättning som i princip ersätter de kostnader som kan tänkas uppstå till följd av att företagets anställda har olika former av funktionsnedsättningar som nedsätter produktionen. Samhall skall arbeta för att anställda i företaget går vidare till en anställning hos andra arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden. Samhalls grundläggande uppdrag är sannolikt även en del av det problem som motionärerna pekar på. Företaget måste producera efterfrågade varor och tjänster på en konkurrensutsatt marknad. På en marknad med lågkonjunktur och liten efterfrågan torde detta vara mycket svårt. Marknadsläget försvårar även möjligheterna till att slussa personer vidare från Samhall ut till den öppna arbetsmarknaden genomströmningen och möjligheterna till att få plats på Samhall minskas därmed. En utökning av Samhalls verksamhet skulle knappast förbättra företagets konkurrenskraft och därmed ej heller ge möjlighet till att erbjuda meningsfulla arbetsuppgifter. Ett alternativ skulle vara att bilda ett alternativt Samhall utan krav på att bedriva lönsam verksamhet. Några sådana tankegångar har dock inte framförts från något av de politiska blocken. Även om sjukförsäkringen förändrats, inte minst genom införandet av den s.k. rehabiliteringskedjan, har inte sjukskrivande läkares grunduppdrag förändrats på motsvarande sätt. Uppdraget är fortfarande att bedöma om patienten har en nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom. I uppgiften ingår inte att bedöma om patienten kan klara ett arbete på den öppna arbetsmarknaden eller om det behövs ett anpassat arbete. Denna bedömning görs på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. I nuläget kan det dock vara svårt för berörda myndigheter att erbjuda anpassade arbeten, till exempel vid Samhall. Samtidigt är detta dock inte ett primärt sjukförsäkringsproblem. Som facklig organisation har vi knappast någon möjlighet att förändra Samhalls verksamhet. Vi har dock stor anledning att fortsätta bevaka vilka konsekvenser en förändrad sjukförsäkring ger för vår arbetsmiljö och för våra möjligheter att ta hand om den medicinska rehabiliteringen av våra patienter. Styrelsen föreslår fullmäktige besluta att motionen skall anses besvarad med vad som ovan redovisats.
Motion 4 Det nya sjukskrivningssystemet har medfört kraftiga belastningar på sjukvården. I de fall där Försäkringskassans handläggare anser sig sakna tillräcklig information i en för dom korrekt struktur, önskar de ofta skriftlig komplettering. Det är i många fall bättre i så fall att muntlig ge den information som begärs så man säkrare kan klargöra vilken information handläggaren saknar. För att detta ska underlättas så alla parter snabbare kan utföra sina huvudsakliga arbetsuppgifter måste det finnas kontaktuppgifter som ger möjlighet för direktkontakt med korrekt handläggare eller dennas ersättare. I dagsläget erbjuds man ett telefonnummer för Försäkringskassans partners där kundtjänst, när man väl kommit fram, kan ha svårt att hitta handläggaren då de ofta kan ha samma namn. Vi motionerar att DLF genom kontakt med Försäkringskassan jobbar för att det i all korrespondens mellan sjukvård och Försäkringskassa ges information som medger direktkontakt med berörd part. DLF Västmanland
Svar på Motion 4 I motionen framförs att nya sjukskrivningssystemet medfört kraftiga belastningar på sjukvården. Den förändring som genomförts är dock mycket omfattande och innefattar dels nya regler vid sjukskrivning, bl.a. med införandet av rehabiliteringskedjan, dels en omfattande organisatorisk förändring av Försäkringskassan. Fram till 2005 fanns det 21 allmänna försäkringskassor i landet och RFV som övergripande och styrande enhet. Från januari 2005 är organisationen helt förändrad med ett nationellt försäkringscentra som leder verksamheten, 4 regionala försäkringscentra (försäkringscentra syd, öst, väst och nord) samt till varje centra ett antal lokala försäkringscentra (totalt 60 i hela landet). Den tidigare länsindelningen och socialförsäkringsnämnderna som beslutande organ har slopats helt och verksamheten är nu indelad efter olika typer av försäkringsförmåner och funktioner. Det finns till exempel en enhet som svarar för tidig bedömning av sjukskrivningar, och som skickar tillbaks intyg som anses vara otillräckligt ifyllda. Vissa enheter sysslar med bostadsbidrag och några enbart med arbetsskadeärenden. Det har även sedan länge utvecklats gemensamma processer för hur olika ärenden skall hanteras inom Försäkringskassan. De s.k. ENSA-processerna syftar till att få en enhetlig och rättssäker bedömning av alla fall som hanteras inom Försäkringskassan. Den lokala förankringen har således till stora delar försvunnit i den omorganisation som genomförts. Problematiken med bristande kommunikation mellan sjukvården och försäkringskassan är inget nytt problem. Det har gjorts många försök för att på olika sätt underlätta kontakterna. Oftast har dock problemet med att man inom vården upplevt sjukintyg och andra intyg som svårbegripliga medan man samtidigt på Försäkringskassan klagat över att väsentlig information saknas på intygen. Begäran om kompletterande information har inte alltid förbättrat möjligheterna till att bedöma sjukfallet. Möjligheten som motionärerna pekar på, nämligen direktkontakt mellan Försäkringskassa och intygsskrivande läkare skulle sannolikt förenkla processen i många fall. En möjlighet som nu dock inte är lika tillgänglig som tidigare. Det finns direktnummer till Försäkringskassan för vårdgivarna, men det kan vara svårt att veta vem man skall vända sig till. Det pågår dock en förändring av kommunikationsvägarna mellan Försäkringskassan och sjukvården. En förändring som beskrivs mer ingående i Läkartidningen nr 9/2010 (s. 568). Den största förändringen ligger i att sjukintygen framöver skall överföras elektroniskt samtidigt som man även skall kunna ha mail-kontakt med Försäkringskassan. Läkarförbundet, och DLF är engagerade i denna pågående förändring av bl.a. kommunikationsvägarna. Motionen pekar på ett angeläget problem som vi inom styrelsen bedömt som angeläget att arbeta med och har redan börjat arbetet enligt beskrivningen ovan. Styrelsen föreslår fullmäktige besluta att bilfalla motionen.