EUROPAPARLAMENTET 1999 Utskottet för framställningar 2004 13 september 2004 MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Framställning 163/99, ingiven av Michel Robert, fransk medborgare, om den ojämlikhet som råder i Frankrike vad gäller efterlevandepension 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren, vars maka är avliden, framför klagomål över den ojämlikhet som råder i Frankrike mellan män och kvinnor vad gäller rätten till efterlevandepension. En tjänstemans maka erhåller, enligt framställaren, änkepension efter sin man från och med dennes bortgång. Maken till en avliden kvinnlig tjänsteman, vilket är Michel Roberts fall, måste däremot uppnå en ålder av 60 år för att erhålla ovannämnda pension. Upplysningar - Offentlig behandling. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 24 juni 1999. Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel 175.4 i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 2 december 1999 Kommissionens enheter är medvetna om det problem som framställaren tar upp. Kommissionen har redan fått flera klagomål från franska medborgare som anser att den franska lagstiftningen är diskriminerande. CM\539999.doc PE 231.970/rev.7
Denna framställning är alltså en i raden av klagomål avseende tillämpningen av artikel 141 (f.d. artikel 119) och direktiv 86/378/EEG och 96/97/EG (likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet). Kommissionen anser att ovannämnda klagomål är berättigade. Enligt EG-domstolens rättspraxis, och närmare bestämt domen av den 17 april 1997 (mål C-147/95, DEI mot Evrenopoulos), omfattas ett specifikt system för den offentliga sektorn, i likhet med det som framställaren beskriver, av artikel 141 i fördraget. Till följd av domen i Barber-målet och följande domar, särskilt domen av den 28 september 1994 (mål C-7/93, Beune), anser EG-domstolen att från och med den 17 maj 1990 (datum för domen i Barber-målet) bör all diskriminering baserad på kön vara avskaffad i den offentliga sektorns företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet. Domstolen anger att om den offentliga sektorns system är en del av det allmänna socialförsäkringssystemet skall inte artikel 141 tillämpas enligt domstolens rättspraxis i målet Defrenne I, utan direktiv 79/7/EEG (lagstadgade system) som inte omfattar efterlevandeförmåner. Om det däremot rör sig om ett specifikt system för tjänstemän skall artikel 141 och direktiven 86/378/EEG och 96/97/EG (företags- eller yrkesbaserade system) tillämpas. I detta fall skall all diskriminering grundad på kön och ålder för beviljande av efterlevandepension vara avskaffad från den 17 maj 1990. Det bör noteras att Europeiska kommissionen redan hade inlett ett överträdelseförfarande mot Frankrike för att landet inte inom den fastställda tidsfristen hade informerat om införlivandet av direktiv 96/97/EG om ändring av direktiv 86/378/EEG, för att få det att överensstämma med artikel 141 i fördraget så som den tolkades av EG-domstolen i Barber-domen och liknande följande domar. I sin dom av den 8 juli 1999 i mål C-354/89 (Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike) beslutade EG-domstolen att Republiken Frankrike, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet. Den 18 augusti 1999 skrev kommissionen mot denna bakgrund till den franska staten för att uppmana den att omgående vidta åtgärder för att införliva direktivet i nationell rätt och att informera kommissionen om dessa åtgärder senast en månad efter att skrivelsen skickats. Mot bakgrund av svaret från de franska myndigheterna kommer kommissionen att undersöka om ett nytt fördragsbrottsförfarande bör inledas. 4. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 8 mars 2000 De franska myndigheterna svarade på kommissionens skrivelse den 24 september 1999 och vidarebefordrade ett förslag till lagstiftning där direktiven 86/378/EEG och 96/97/EG vederbörligen lär införlivas. PE 231.970/rev.7 2/6 CM\539999.doc
Frågan om tillämpningen av principen om lika behandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system har emellertid ännu inte lösts. Med anledning av detta har kommissionen inlett ett nytt förfarande mot Frankrike på grundval av artikel 228 i fördraget. Under tiden har franska domstolar hänskjutit ett nytt prejudicerande mål till EG-domstolen (C-336/99 Griesmar) som rör samma fråga. Domstolen har ännu inte fastställt när förhandlingarna i målet skall äga rum. 5. Kommissionens kompletterande meddelande till följd av en skrivelse från framställaren, mottaget den 6 februari 2001 Det finns för närvarande två oavgjorda prejudicerande förfaranden som de franska domstolarna har hänskjutit till EG-domstolen (mål C-366/99, Griesmar, och mål C-206/00, Mouflin) som gäller samma fråga. Domstolen har ännu inte fastställt när förhandlingarna i målen skall äga rum, och den franska staten angav i sin skrivelse av den 11 juli 2000 att man är beredd att erkänna att artikel 141 i EG-fördraget skall tillämpas för statstjänstemännens pension, men att man inväntar EG-domstolens slutsatser i ovannämnda mål för att avgöra frågan definitivt. Även kommissionen avvaktar därmed domstolens dom. 6. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 28 maj 2002 I domarna av den 29 november 2001 i mål C-366/99, Griesmar, och av den 13 december 2001 i mål C-206/00, Mouflin, bekräftar domstolen att artikel 141 i fördraget skall tillämpas på den offentliga sektorns system i Frankrike. Den 12 februari 2002 kontaktade kommissionen de franska myndigheterna för att be dem att inom sex veckor informera om vilka åtgärder de avsåg att vidta till följd av domstolens rättspraxis. Den 24 april 2002 uppgav de franska myndigheterna att den franska staten, till följd av domarna i målen Griesmar och Mouflin, skulle ta del av EG-domstolens ståndpunkt men att de nationella domstolarna ännu inte hade beslutat i dessa ärenden. Den franska staten betonade dock att om lagstiftningen skulle anpassas måste parlamentet delta och detta skulle inte kunna ske förrän andra halvåret 2002 eftersom val till nationalförsamlingen hålls i juni 2002. Kommissionen avser att återigen ta kontakt med den franska staten för att få en utförlig tidsplan för de åtgärder som den avser att vidta. Under tiden kan framställaren vända sig till de nationella instanserna för att göra sin rätt gällande eftersom artikel 141 i fördraget, så som den har tolkats av domstolen framför allt i målen Griesmar och Mouflin, är en bestämmelse som är direkt tillämplig och privatpersoner kan vända sig till de nationella domstolarna för att principen om lika behandling skall tillämpas i deras fall. 7. Kommissionens kompletterande svar, mottaget den 28 maj 2002 Domstolen uttalade sig den 29 november 2001 i det prejudicerande målet Griesmar C-366/99 och den 13 december 2001 i Mouflin-målet, C-206/00. CM\539999.doc 3/6 PE 231.970/rev.7
Sammanfattningsvis kan nämnas att domstolen har bekräftat att pensionerna i det franska pensionssystemet för tjänstemän verkligen motsvarar de ersättningar som åsyftas i artikel 119 i fördraget (numera artikel 141 i EG-fördraget) och har ifrågasatt om vissa bestämmelser i den franska lagen om civila och militära pensioner är giltiga i förhållande till tillämplig gemenskapsrätt i fråga om lika ersättning till kvinnliga och manliga arbetstagare. Det rör sig främst om de rättsliga bestämmelser enligt vilka manliga tjänstemän som faktiskt tar hand om sina barn inte får rätt till de förmåner som beviljas vid beräkning av pensionen eller till de förmåner som endast ger kvinnliga tjänstemän rätt att omedelbart erhålla ålderspension om maken drabbas av invaliditet eller en obotlig sjukdom som gör det omöjligt för honom att utöva något som helst arbete. Detsamma gäller de efterlevandeersättningar till tjänstemäns makar som borde beviljas utan åtskillnad mellan könen och på samma villkor till både änkor och änklingar. Kommissionens enheter har på nytt kontaktat de franska myndigheterna och bett dem lämna information om vilka rättsliga åtgärder de avser att vidta till följd av dessa domar som ifrågasätter den nationella lagstiftningens överensstämmelse med gemenskapsrätten. I sitt svar av den 19 april 2002 anger de franska myndigheterna att den franska regeringen har tagit del av domstolens ståndpunkt och skall anpassa sin lagstiftning. Eftersom det handlar om lagstiftning måste parlamentet delta i anpassningen som, med hänsyn till att en ny nationalförsamling skall väljas i juni, inte kommer att kunna äga rum förrän tidigast under andra halvåret 2002. Om det blir nödvändigt kommer inte kommissionen att tveka att gå vidare till nästa steg i det förfarande som anges i artikel 226 i fördraget genom att skicka ett motiverat yttrande till den franska regeringen med anledning av att den inte genomför de skyldigheter som framgår av artikel 141 i fördraget och direktiven 86/378/EEG och 96/97/EEG i systemen för den offentliga sektorn i Frankrike. I vilket fall som helst kan framställaren redan nu åter ta kontakt med den behöriga nationella myndigheten för att göra sina rättigheter gällande och/eller till de nationella behöriga domstolarna överklaga ett eventuellt avslag på en ansökan om beviljande av en förmån som endast riktar sig till kvinnliga tjänstemän och åberopa gemenskapens ovannämnda rättspraxis. Det bör också nämnas att så länge som dessa diskriminerande bestämmelser kvarstår, bör de franska myndigheterna ge den missgynnade gruppen i det här fallet de manliga tjänstemännen samma förmåner som ges de kvinnliga tjänstemännen. Alla ändringar av de nationella bestämmelserna som de franska myndigheterna kan komma att besluta om kan, i förekommande fall, syfta till att avlägsna förmånerna för alla under förutsättning att effekten i framtiden blir den ovannämnda. 8. Kommissionens kompletterande meddelande, mottaget den 14 juli 2003 Kommissionens enheter har på nytt kontaktat de franska myndigheterna och bett dem lämna information om vilka rättsliga åtgärder de avser att vidta till följd av EG-domstolens rättspraxis som ifrågasätter den nationella lagstiftningens överensstämmelse med gemenskapsrätten. De franska myndigheterna bekräftade i början av året att frågan för närvarande behandlas i samband med den pågående pensionsreformen. I svaret angavs dock ingen tidsplan. PE 231.970/rev.7 4/6 CM\539999.doc
Med hänsyn till att tidsfristerna har passerat och antalet klagomål, avser kommissionens enheter att inleda det överträdelseförfarande som anges i artikel 226 i EG-fördraget. 9. Kommissionens kompletterande meddelande, mottaget den 27 februari 2004 Kommissionens enheter har på nytt kontaktat de franska myndigheterna och bett dem lämna information om vilka rättsliga åtgärder de avser att vidta till följd av EG-domstolens rättspraxis som ifrågasätter den nationella lagstiftningens överensstämmelse med gemenskapsrätten. De franska myndigheterna bekräftade i början av året att frågan för närvarande behandlas i samband med den pågående pensionsreformen. I svaret angavs dock ingen tidsplan. Med hänsyn till att tidsfristerna har passerat och antalet klagomål, avser kommissionens enheter att inleda det överträdelseförfarande som anges i artikel 226 i EG-fördraget. 10. Kommissionens kompletterande meddelande, mottaget den 25 augusti 2004 Framställningen handlar om huruvida ålderspensionen för tjänstemän inom den franska offentliga sektorn är förenlig med principen om lika ersättning för män och kvinnor, vilken garanteras genom artikel 141 (f.d. artikel 119) i fördraget. Med anledning av framställningen har kommissionen genom tillämpning av artikel 226 i EG-fördraget inlett ett överträdelseförfarande mot Frankrike. Inom ramen för de två prejudicerande målen från de franska domstolarna (C-366/99 Griesmar och C-206/00 Mouflin) har EG-domstolen slagit fast att ålderspension för statliga tjänstemän inte får innebära någon skillnad grundad på kön när det gäller förmåner som beviljas vid beräkning av pension för uppfostran av barn, eftersom såväl manliga som kvinnliga tjänstemän i praktiken deltar i uppfostran av sitt/sina barn. Kommissionens enheter har varit i kontakt med de franska myndigheterna för att fråga om vilka lagstiftningsåtgärder som planeras för att lagstiftningen skall överensstämma med ovannämnda domar, och ifrågasätter om den nationella lagstiftningen är giltig med tanke på gemenskapsrätten. Kommissionens enheter ifrågasätter särskilt artikel L.12b i lagen om civila och militära ålderspensioner (förmåner för uppfostran av barn), artikel L.24 i lagen (omedelbart åtnjutande) och artiklarna L.38 och L.30 (efterlevandepension). Genom förordning 2001-178 av den 22 februari 2001 ändrades artikel L.913-I i lagen om social trygghet så att principen om lika ersättning skulle gälla för ett stort antal ålderspensioner i Frankrike. Dessa ändringar berörde emellertid inte lagen om civila och militära ålderspensioner och kommissionen kontaktade därför på nytt de franska myndigheterna som slutligen ändrade bestämmelserna i ovannämnda lag genom lag nr 2003-775 av den 21 augusti 2003. Från och med detta datum tillämpas de aktuella bestämmelserna lika på män och kvinnor, med ett fåtal undantag som kommissionen för närvarande vidtar åtgärder mot. När det gäller efterlevandepension är denna, trots att vissa aspekter av de nya reglerna är mindre gynnsamma än de tidigare, förenlig med principen om lika ersättning som garanteras genom artikel 141 i fördraget. Kommissionen kan därför inte ingripa till förmån för framställaren. CM\539999.doc 5/6 PE 231.970/rev.7
PE 231.970/rev.7 6/6 CM\539999.doc