Hushållnings- Sällskapet Kristianstad Fullfoder till får Av Ingela Löfquist, Hushållningssällskapet Kristianstad Detta material är producerat inom det svenska miljöprogrammet för jordbruket, vilket finansieras gemensamt av skattemedel från Sverige och EU.
FULLFODER TILL FÅR Innehållsförteckning Motiv och syfte 2 Historik 2 Fullfoder 2 Effektivt foderutnyttjande 3 Ökad konsumtion 3 Positiv struktureffekt 4 Kontroll av foderstaten 4 Struktur 4 Gödsel 5 Hull 5 Fullfoderblandare 5 Blandningsprinciper Paddelblandare 6 Haspelblandare 7 Lutande skruvblandare /Diagonalblandare 7 Horisontalblandare 8 Vertikalblandare 8 Valet av blandare 9 Gårdexempel 11 Gård A 11 Gård B 12 Gemensamma erfarenheter 12 Irländska erfarenheter 13 Beräkning på en investering av fullfoderblandare 13 Sammanfattande diskussion 14 Referenser 16 Mer information Bilagor Foderstatsberäkning gård A 18 Foderstatsberäkning gård B 19 1
FULLFODER TILL FÅR Motiv och Syfte Från och med 1 januari 2008 gäller 100 % ekologiskt foder till idisslare vilket innebär att det blir mycket mer intressant med fullfoder till tackor och lamm. En fullfoderblandning ger möjlighet att blanda olika fodermedel under stallsäsongen och ge en näringsmässigt jämn kvalitet på fodret. Detta innebär att vallfoder från skörd I-III kan blandas och protein- och energivariationerna stävjas. Grönfoder kan användas och ge önskad fiberandel. Grönfoder är annars svårt att utfodra separat till får då det ger stort foderspill på grund av att djuren sorterar bort det grövre materialet. Genom att kunna utnyttja vallfodret och grönfoder på ett mycket mer optimalt sätt kan andelen kraftfoder minska i den totala blandningen. Dessutom ger fullfoder en konsumtionsökning på uppskattningsvis 10-15 %, vilket ger växande djur en högre tillväxt och digivade tackor möjlighet att producera mer mjölk. Fullfoder ger fårägaren stora möjligheter att få ett billigare men bättre foder, men det kräver investeringar. Frågan är var går gränsen? Hur många djur behövs? Vad kostar det? Dessa frågeställningar ämnas besvaras här och samtidigt visa på de möjligheter som fullfoder kan ge. Man skall dock ha i åtanke att de flesta referenser nedan gäller nötkreatur och endast ett fåtal uppgifter finns för lammproduktion. Historik Fullfodertekniken som kom från USA nådde Sverige redan under 70-talet, men utvecklades först i större skala under mitten på 90-talet. Intresset fanns framför allt hos större mjölkbesättningar med lösdriftssystem och hos producenter med tillgång till billiga biprodukter. Fullfoder gav möjlighet att hantera biprodukter på ett rationellt sätt och ändå få ett billigt men näringsmässigt bra foder. Det finns ingen tillförlitlig statistik på hur många gårdar som använder fullfoderblandare idag, men en uppskattning har gjorts (Spörndly, 2005) att kanske upp mot 800 mjölkgårdar använder tekniken tillsammans med ett mindre antal lammproducenter. Hur många lammproducenter med fullfodersystem finns det ingen uppgift om. Det finns i alla fall över 20 olika modeller fullfodervagnar representerade i Sverige. Fullfoder Med fullfoder (TMR eller Total Mixed Ration) menas att alla foderkomponenter blandas innan utfodring till en homogen mix och ges i fri tillgång till djuren. Varje tugga djuren äter skall vara den andra lik och innehålla en mix av alla foderkomponenterna i blandningen. Blandfoder (PMR eller Partly Mixed Ration) däremot innebär att en del av foderkomponenterna blandas samman till en grundmix, vilket kompletteras med separat fodertilldelning exempelvis av kraftfoder efter individuella behov. Fullfoderkonceptet bygger på att foderingredienserna analyseras och näringsvärdet beräknas för varje del. Därefter görs en beräkning av foderbehovet samt djurens konsumtionsförmåga. 2
Mixen balanseras efter dessa beräkningar så att fåren får vad de behöver vid fri tillgång till fodret. Fortfarande beräknas oftast foderintaget med att maximalt NDF-intag är 1,5 % av levande vikt (Gustafsson, 1989; Eriksson, 1998). Försök från Röbäcksdalen (Måntelius, 2000) visade tydligt att vinterlammen åt betydligt mer av ensilaget med högre energi- och proteininnehåll, högre ts-halt samt lägre NDF-värde. NDF-konsumtionen i detta försök varierade mellan 1,3 1,7 % av levande vikten. Intaget av NDF (uttryckt i g/w 0,75 ) är större för växande nöt än får (Reid m fl., 1988). Effektivt foderutnyttjande Det som är positivt med fullfoder jämfört med separat utfodring är att mixen ger ett homogent intag av alla foderingredienser vilken minskar risken för ph-svängningar i våmmen. Detta innebär effektivare foderutnyttjande (Gill, 1979) då ph inte sjunker och minskar risken för våmstörningar. Alla djur ska få tillgång till samma blandning, men mixen får inte vara för torr då risken ökar för separation och att djuren börjar sortera ut olika foder. Torrsubstanshalten i fullfodermixen bör vara runt 40-45 % till nötkreatur (Börjesson, pers meddelande 2004) och är mixen för torr kan vatten eller melass tillsättas (Forsberg, 2004). Fåren ännu duktigare på att sortera än nötkreatur och mixen bör därför vara blötare, 35-40 % ts (van Braver, pers meddelande 2005). Blandas även allt för stora satser i förhållande till fullfoderblandarens kapacitet finns risk för en ojämn mix. Genom att mixa foder kan även mindre smakliga foder blandas i, såsom helsädesensilage där annars en stor del kan bortsorteras av fåren. Naturligtvis skall alltid den hygieniska kvaliteten vara bra. Hygieniskt dåligt foder skall kasseras. Ökad konsumtion Fullfoder konsumeras oftast snabbare och främjar ett högre foderintag per dag vilket ger högre tillväxt eller produktion hos nötkreatur (Frank, 1994). Motsvarande borde gälla även för får. Även i det nya foderutvärderingssystemet NorFor tas det hänsyn till foderintagskapacitet, dvs hur mycket djuret klarar av att äta. Både djurens egenskaper såsom ras, levande vikt mm men även utfodring ( fullfoder eller separat) och stallsystem är faktorer som påverkar foderintaget. Exempelvis ger utfodring med fullfoder 5 procent högre foderintagskapacitet. För att beräkna det dagliga foderintaget används dels foderintagskapaciteten och dels ett mått på fodrets förmåga att fylla våmmen, det sk fyllnadsvärdet. Grovfodrets smältbarhet och innehåll av NDF påverkar fyllnadsvärdet. Ett tidigt skördat foder har ett lägre fyllnadsvärde än ett sent skördat fiberrikt foder. Irländska vinterlammsförsök (Fitzgerald, 1987) visade just detta att tidigt skördat ensilage gav en konsumtionsökning på upp mot 75 % jämfört med ensilage skördat vid blomning. Även den näringsmässiga kvaliteten är viktig. Ensilage med sämre hygieniska kvalitet som har ett högt innehåll av syror och ammoniak har ett högre fyllnadsvärde vilket innebär ett lägre beräknat foderintag. Detta påvisade även Butler (1985) att faktorer som påverkade minskade foderintaget var blött foder (< 22 % ts) samt otillräckligt fermenterat ensilage med högt ph och /eller en ammoniumkvävehalt som överstiger 10% av totalkvävet. 3
Vid beräkning av foderstater i NorFor skall fodrets fyllnadsvärde vara i balans med hur mycket djuren kan äta, samtidigt som djurens krav på energi och protein skall tillgodoses. NorFor omfattar än så länge bara mjölkkorna, men liknade samband finns troligtvis även hos får. I ett fullfodersystem är det viktigt att kunna beräkna foderintaget så att djuren äter det de behöver. Misslyckas detta och mixen är för koncentrerad eller obalanserad i förhållande mellan energi och protein finns stor risk för feta djur. Fodereffektiviteten minskar. Djuren bör alltså grupperas i förhållande till deras foderbehov. Positiv struktureffekt Mängden NDF(Neutral Detergent Fiber) samt strukturen på foder är viktig för fårens hälsa. Fåren äter mer av ett hackat vallfoder jämfört med ett långstråigt och ju mer korthackat desto högre konsumtion (Fitzgerald, 1996) Detta kan vara en fördel till en viss gräns, ty långstråiga partiklar skall idisslas många gånger medan små partiklar passerar snabbare ut ur våmmen. Men om fodret blir för finfördelat ger det mindre stimulans till idissling, mindre saliv sväljs ner och ph sjunker i våmmen. Därför behövs en viss mängd fiber (NDF) men även tillräckligt partikelstorlek och strålängd, för att stimulera till idissling. Ett långstråigt strå med bibehållen stråstyrka irriterar våmväggen och stimulerar djuret till idissling. Med ökad våmaktivitet kan alltså djuren bryta ner och smälta mer foder per dag vilket ger en ökad produktion eller tillväxt. Dock smältbarheten minskar hos vallfodret med högre passagehastighet. Om andelen NDF är låg i foderblandningen är det ännu viktigare med partikelstorleken (Beauchemin et al, 1994). Hacklängden hos storbalsensilage bör ligga mellan 25-50 mm enligt Butler (1985). Även erfarenheter från Irland visar att genom att balansera fodret med helsädesensilage kan fiberandelen och strukturen bli den rätta. Irländarna utnyttjar i högre grad fälthackar och ensilerar fodret i plansilo vid ca 35 % ts-halt (van Braver, pers meddelande 2005). Även blandningar med ärt/åkerböna/ vete är populära. När kraftfoder tillförs till en grovfoderbaserad foderstat minskas oftast intaget av grovfoder, men det totala foderintaget ökar (Yilala&Bryant, 1985). Tillsätts stora mängder fett eller stärkelse minskar smältbarheten av fiber. Fettet binds till fiber som försvårar för mikroberna att fästa och bryta ner fibern. Mycket stärkelse leder att mikroberna bryter ner det i första hand eftersom det är mer lättnedbrytbart. Dessutom leder detta till sänkt ph i våmmen vilket ytterligare hämmar jäsningen av cellulosa (Björnhag et al., 1989). Kontroll av foderstaten Struktur För att kunna mäta partiklarnas storlek i fullfodret har det bland annat utvecklats en partikelseparator i USA. Denna består av tre separata lådor vilka placeras ovanpå varandra och som fungerar som såll för olika partikelfraktioner. Detta är ett hjälpmedel för att kontrollera strålängden hos fibrerna i fullfodret. Förhållande i USA skiljer sig mot Sverige då större andel majs och torra fodermedel används i foderstater. Olika rekommendationer av olika partikelfraktioner finns till kor, men inte till får. Nedanstående tabell är en sammanställning från ett examensarbete på Alnarp (Widén, 2005). 4
Såll Fullfoder; USA Fullfoder, Sverige Översåll % >20 mm 6-10 % eller mer 10-15 % Mittensåll % 7,5 20 mm 30-40 % 35-50 % Bottensåll % < 7,5 mm 40-60 % < 50 % (40-50 %) Tabell Rekommenderade mängder i partikelseparatorns olika såll, i USA och Sverige. Sammanställning av Turner m.fl (2001), Heinrichs (2002) och Giggins (2001) I nya NorFor tas stor hänsyn till fodrets struktur. Förutom NDF och fodrets partikelstorlek analyseras innehållet av osmältbar NDF (indf) i fodret. En ökad andel osmältbar NDF leder till ökad tid för idissling. En faktor beräknas som tar hänsyn till hårdheten av fibern dvs hur svårt det är för djuret att bryta ner fibern. Denna korrigerar sedan idisslingstiden. Man skiljer på partiklar över och under 40 mm i NorFor och anser att över 40 mm jämställs det med ohackat material. Förhoppningsvis kommer snart nya rekommendationer som gäller tackor och lamm. Gödsel Bedömning av konsistensen på gödsel kan användas för att bedöma foderstaten. Hos kor studeras gödsels färg, struktur och innehåll. Liknande studie borde kunna genomföras på får gödsel. Om gödseln är för lös kan det beror på för lite fiber eller för mycket protein i foderstaten. Förekommer det mycket kärnor och långa partiklar i gödseln kan det bero på dålig fermentation i våmmen och indikera att tackan inte idisslar tillräckligt mycket kanske beroende på för lite fiber i mixen (Varga, 2003a). Hull Hullbedömning, dvs om djuren minskar eller ökar i hull, kan vara ett bra sätt att se hur foderstaten fungerar (Isacson, 2003). Hullbedömning kräver en viss träning och erfarenhet, men är något som alla producenter kan lära sig. Oftast bedöms hullet på flera ställen på fårkroppen, men mest givande /avslöjande är att känna över ryggmuskulaturen och de utskjutande tornutskotten. Vanligtvis görs en bedömning på en femgradig skala, där 1 är mager och 5 är fet. Fullfoderblandare Fullfoderblandare finns som stationär eller mobil. Den mobila blandaren är antingen självgående, traktorburen eller bogserad. Om det är möjligt med traktortrafik kan blandaren användas som utfodringsvagn. Hos en stationär blandare däremot sker uttransport av det mixade fodret med vagn, bandfoderfördelare, kedjefoderbord eller robottruck. Om arbetet med att tillsätta foderingredienserna till blandningen sker automatiskt rekommenderas en stationär fullfoderblandare. Knivtillsats behövs om det skall mixas större mängder långsiktigt foder eller hela rotfrukter i foderblandningen. Blandare utan knivar klarar ca 5-10 kg långstråigt foder per m 3 5
(Forsberg, 2004). Våg skall finnas på blandaren, och består vanligen av lastceller som monterats mellan behållare och hjul respektive på lastnings-/uppställningsplatsen. Kraftöverföringen mellan motor/kraftuttag och blandningsaggregat finns i tre olika utförande. Hydraulisk överföring förekommer på vissa skruvblandare och gör det möjligt att reglera hastigheten på skruvarna. Det dagliga underhållet är lågt, men konstruktionen är dyr och kan kräva större periodiska underhåll. Kedjor och drev i konstruktionen är billigt men kräver regelbunden smörjning och underhåll, men är den vanligaste varianten idag. Det tredje alternativet är kuggväxlar. Dessa används på blandare med vertikalskruv och på stationära blandare med elmotor( Forsberg, 2004). Blandningsprinciper På marknaden idag finns det ett flertal olika fullfoderblandare med skilda blandningssystem och volym. De flesta fabrikat kan hantera mellan 10-30 m 3 foder per sats. De kan delas upp i fem huvudtyper paddel-, haspel-, horisontal-, diagonal- och vertikalblandare. Paddel- och haspelblandare kom först ut på marknaden, men på senare tid har utvecklingen gått mot skruvblandare och då framför allt vertikalblandare. Alla typer av blandare kan fungera bra om gårdens förutsättningar är de rätta. Viktigt är att ta reda på olika maskinernas begränsningar och följa tillverkarnas rekommendationer för att få ett bra resultat. Vissa blandare har svårt att hantera storbalar, men få tester är gjorda. Ett försök med rundbalar genomfördes i Finland (Haapanen, 2000) med fyra olika horisontal- och en vertikalblandare där man bland annat jämförde effektbehov, sönderdelningsförmåga och förmågan att ge en homogen mix. Totala resultatet av försöket visade att skillnaderna var ganska små, men vertikalblandaren Junkkari visade överlägset lägst effektbehov, medan Sekovagnen hade bästa sönderdelningsförmågan. Bäst slutbetyg totalt sett hade Seko Samurai i denna jämförelse. Paddelblandaren Paddelblandaren har en horisontellt monterad axel i behållarens centrum. På axeln finns flera paddlar fördelade längs hela behållarens längd som cirkulerar materialet. Paddlarna är snedställda för att kunna blanda fodret samtidigt som det förflyttas i sidled. Utlastning sker genom lucka på vagnens långsida. Exempel på fabrikat: Nolan och Mullerup MF Bild 1. Nolan Feeder Bale Cutter. Speciellt utrustad för storbalar. 6
Haspelblandaren Haspelblandaren har en långsamt roterande axel, monterad horisontellt i behållarens centrum. På axeln finns hasplar som tvingar materialet att röra sig. Det finns olika utformningar av topp- och bottenknivar som klipper av materialet i bitar för att få en homogen blandning. Paddel- och haspelblandarnas fördel är att de är skonsamma mot fodret och att både foderblandning och utmatning är jämn. Nackdelarna är att de är svåra att hålla rena samt har haft svårt att klara rund- och fyrkantsbalar och är underhållskrävande. Speciellt torra balar kan vara svåra att sönderdela (Widén, 2005). Nu har dock bland annat Keenan lanserat Klassik Bale Handler som skall kunna hantera rundbalar på ett snabbt och enkelt sätt genom en ny sexhasplad rotorkonstruktion, nydesignad blandningskammare och ett förbättrat balhanteringsset. Dessutom med ett reducerat kraftbehov på 20 %. Utmatning av mixen sker genom en separat utmatningskammare som består av en skruv som löper längs blandningskammaren. Utmatningshastigheten kan varieras genom att öppningen via luckan kan regleras. I en dansk undersökning (Rasmussen, 2001) som genomfördes med enkäter till lantbrukare visade paddel/haspelblandarna på ett lägre specifikt effektbehov än skruvblandarna, 3,1 7,4 kw/m 3 jämfört med 6,6-9,2 kw/m 3. Exempel på fabrikat: Keenan, Redrock Bild 2 o 3. Till vänster syns haspeln med gummilisten som precis passerat motstålet. Till höger syns detaljerna på haspeln litet tydligare. Bilderna från en Keenanvagn. Lutande skruvblandare/diagonalblandare Lutande skruvblandare har ett blandningsläge på 27-30º. Lutningen varierar beroende vilket foder som skall blandas, ju mer långstråigt desto större lutning. Skruven eller skruvarna i behållaren tvingar material uppåt i blandaren. Den sista delen på skruven /-arna har en omvänd stigning vilket gör att fodret faller tillbaka ner i blandaren. Bogserade blandare har hydraulkolvar som reglerar behållarens lutning. Vid transport och utlastning är behållaren nedfälld. Exempel på fabrikat: Cormall 7
Bild 4. Cormall diagonalblandare. Stationär modell. Bild 5. Bild från insidan. Diagonala skruvar med ca 30 graders lutning. Horisontalblandare med motgängade skruvar Två horisontella skruvarna är placerade i behållarens botten. Varje skruv är till hälften höger respektive vänstergängad vilket tvingar fodret fram under blandningen till behållarens mitt. Det bildas en kulle av materialet som sen faller ner längs sidor och därav fortsätter att cirkulera.knivar kan monteras på skruvarna för att klara långstråigt material. Exempel på fabrikat: Seko Bild 6 o 7. En Seko SAM5, till vänster syns horisontella skruvarna som har olika gängning i den ena resp. andra änden, Till höger en bild på utmatningsluckan. Horisontalblandare med blandar- och returskruvar Horisontalblandare med blandar- och returskruvar har tre till fyra horisontella skruvar. Blandarskruvarna finns närmast behållarens botten och tvingar materialet framåt i blandaren. Returskruvarna är placerade i centrum av behållaren och fraktar materialet åt motsatta hållet. Fördelen med horisontella skruvar är att de klarar alla foderslag och har en jämn utmatning. Nackdelarna kan vara att blandning inte blir homogen om tilläggsfodret hamnar på botten trots en tämligen aggressiv blandning (Forsberg, 2004). Underhållsbehovet är relativt högt. Blandare med vertikalskruv Denna vagn har en stående skruv i en konisk behållare. Vid blandning tvingas materialet uppåt för att därefter falla ner längs behållarens sidor. För att förhindra att fodret roterar med skruven är bromsklackar monterade på behållarens insida. Skruven är försedd med ett varierat 8
antal knivar för att kunna sönderdela balar och långstråigt material. Denna skruv klarar alla sorters foder, ger en homogen blandning, har låg underhållskostnad och varsam hantering av fodret. Nackdelen är att det kan bli spill vid blandningar av stora volymer (Forsberg, 2004). Exempel på fabrikat: NDE, Trioliet, Strautmann. Bild 8 o 9. Till vänster vertikalskruv i en Trioliet blandare. Till höger vertikalskruv i en Strautmann. Valet av blandare För att kunna välja blandare måste vissa frågor klargöras, såsom exempelvis mängden foder som skall blandas, vilka foderingredienser skall ingå i mixen såsom storbalar, lagringsutrymmen för foder och foderlogistiken på gården. Valet mellan stationär och mobil blandare avgörs främst av stallet /stallens utformning och foderlogistiken på gården. Den mobila vagnen har fördelen att den kan användas vid utfodring till flera ställen och är inte beroende av elektricitet, men kräver en dragtraktor. Med den stationära däremot kan utfodringen lättare automatiseras och har mycket mindre total energiförbrukning. Oftast krävs det dock en större investering för stationära system. Blandningstid och effektbehov är två viktiga faktorer som man skall beakta då man jämför fullfoderblandare. Höga driftskostnader är svåra att påverka om väl köpet är gjort. Haspeloch paddelblandarna brukar ha kortare blandningstid jämfört med skruvblandarna, men rundbalarna kan öka tidsåtgången betydligt (Forsberg, 2004). Viktigt är att mixen inte körs för länge, så att det ältats ihop till en gröt. En bra struktur är förutsättningen för att fullfoder skall fungera. Möjlighet att rengöra vagnen har också stor betydelse för produktionen. Dålig foderhygien är sannolikt ett större problem i praktiken än vad många tror, vilket även påvisades i en fältstudie som behandlade hygienisk kvalitet i fullfoder och blandfoder (Werner, 2003). Resultaten av studien visade att den hygieniska kvaliteten kan förbättras om blandaren rengörs kontinuerligt. Möjlighet till rengöring av blandaren skiljer mellan olika fabrikat och i vissa finns fickor/ hörnor där foderrester samlas som är svåra att komma åt. Dessa foderrester riskerar sedan att falla ner i mixen och ge ett hygieniskt undermåligt foder som kan påverka djurhälsan negativt. Rekommendationen är att blandning av foder bör ske minst en gång per dag under den kalla årstiden och två gånger per dag under sommartid (>15º) för att minska risken för mikrobiell tillväxt och varmgång i fodret (Werner, 2003). 9
Volymen på fullfodervagnen bestäms av den fodermängden som behövs dagligen. Ett vanligt misstag är att köpa en blandare med för liten volym. Risken är då stor att foderblandningen inte blir homogen och att spillet blir stort. Den fyllnadsgrad som anges på blandarvagnarna är oftast inte möjlig att uppnå, utan fyllnadsgraden varierar mellan 60-90 % beroende på blandarprincip. Haspelblandaren har den lägsta fyllnadsgraden av de olika blandarna, vilket kräver en stor blandare för att få en homogen foderblandning (Werner, 2003). Volymen på blandningen kan bestämmas med hjälp av följande beräkning (Forsberg, 2004). Volymbehovet (m 3 )= Ts-konsumtion per djur och dag* antalet djur i gruppen / (fodrets skrymdensitet*fyllnadstal*antalet utfodringar per dag) Skrymdensiteten för färdigblandad mix kan vara svår att uppskatta, men en mix bestående av hälften kraftfoder och hälften exakthackat ensilage har skrymdensiteten mellan 130-150 kg ts/ m 3. En viss marginal måste finnas så att alla djuren kan äta i fri tillgång och dessutom finns en variation i behov och konsumtion mellan individerna. Gruppindelas djuren minskar variationen och överutfodringen kan minska. Till mjölkkor i en grupp ökas behovet med ca 30 %, medan i två grupper med hög- och lågmjölkare får de ca 17 % respektive 23 % ökning (Spörndly, 2005). Motsvarande princip bör gälla om tackor med olika antal lamm finns i samma grupp eller är uppdelade. Nivåerna är dock diskutabla. Exempel med en foderblandning till 200 tackor efter lamning 3,5 kg ts per tacka 200 tackor i gruppen Fodrets skrymdensitet med 130 kg ts / m 3 innehållande 35 % kraftfoder och 65% vallfoder Fyllnadsgrad 70 % dvs fyllnadstal 0,7 Utfodring 1 gång per dag. Volymbehovet = 3,5 * 200 / (130*0,7*1) = 7,7 m 3 Nedan visas ett exempel på hur man beräkna foderbehovet till tackor efter lamning. Exempel på foderstatsberäkning (Fodertabell för idisslare, 2003) Förutsättning: Tacka med 2 lamm, lev vikt 70 kg. Sommarlammsproduktion Energibehov, oms energi (MJ): 9,6 + 19 = 29 MJ per dag Konsumtionsförmåga vid 400 g NDF per kg ts foder: 1,5 % * 70 kg =1050 g NDF dvs 2,6 kg ts foder 28 MJ / 2,6 kg ts= 10,8 MJ per kg ts foder Proteinbehov: 64 + 170 = 234 g AAT per dag 8 g AAT per MJ dvs 90 g AAT per kg ts Kan konsumtionen öka med 10 % med fullfoder innebär det i exemplet att tackan kan äta totalt 2,9 kg ts foder istället. Detta innebär att fodret energinnehåll skulle kunna sänkas till 10,4 MJ per kg ts samt 80 g AAT per kg ts foder, under förutsättning att NDF-innehållet i mixen är det samma. 10
Gårdsexempel Två fårgårdar med fullfoder har besökts för att se hur det fungerar i praktiken. Både har erfarenheter av fullfoder till får under flera år. Gård A Gården startade sin fårproduktion och ekologiska växtodling 1991. Idag finns ca 150 ekologiska tackor av raserna finull, texel och ostfriesiskt mjölkfår samt korsningar av dessa. Lamningen börjar med en mindre grupp i januari och fortsätter mitten på april- maj med resten av besättingen. Lammen slaktas på ett mindre slakteri och säljs sedan under eget varumärke till butiker och restauranger. Fåren utfodras med vallensilage, helsädesensilage och bröd som en mix som utfodras 1 gång per dag. Mixen blandas varannan dag under lågdräktigheten. Samma blandning görs till både vinterlamm och lågdräktiga tackor. Då bröd inte finns tillgängligt ersätts det med spannmål. Foderblandningen koncentreras till tackorna vid lamning genom att öka antalet balar vallensilage av hög kvalitet. Hullbedömning görs för att bedöma foderstaten. Investeringen med fullfodervagn gjordes redan första gången 1997. En mobil fullfodervagn köptes av fabrikat Seko. Idag finns en nyare Sekovagn, Samurai 3 på 15 m 3 från 2001 som köptes in begagnad. Blandningstiden för en sats är ca 15-20 min och framför står en 90 hk traktor, vilken är på gränsen till för liten. Utfodringen sker via rullfoderband in i stallet. Lammproducenten har inte resultat som kan jämföra produktionen före och efter fullfoderutfodringen. Han säger själv att han har fått högre produktion med fullfoder och framför allt mindre störningar. Fler livskraftiga lamm föds, tackorna mjölkar bättre, högre lammtilllväxt och framför allt bättre djurhälsa. Foderblandningen Foderblandningen som utfodrades till främst lågdräktiga tackor och en grupp vinterlamm innehöll en rundbal helsädesensilage havre-ärt med ca 190 kg ts (9,3 MJ/kg ts samt 114 g rp), en bal sent skördat ensilage med ca 215 kg ts (9,4 MJ/per kg ts samt 111 g rp), en bal tidigt skördat ensilage med ca 205 kg ts(11,4 MJ/kg ts samt 127 g rp) samt ca 600 kg bröd av olika slag. Mixen var inte helt homogen utan vissa stora brödbitar kunde skönjas, vilket innebar en svårighet vid analys samt en risk för utsortering av fåren. Näringsinnehållet hos bröd är svårt att skatta pga av stor variation av brödtyper som ingick. Här har gjorts en uppskattning med relation till spannmål, där ca 90 % av energi och näring i spannmål (50% vete resp 50% råg) finns i brödfraktionen. Beräkningen visar då en totalfoderblandning med högt energiinnehåll 11,6 MJ/kg ts, lägre proteininnehåll 110 g rp/kg ts och 350 g NDF. Medan analysen av fullfoder visar på något högre råproteininnehåll (122 g) och ett lägre NDF-innehåll på 279 g per kg ts. Detta skulle innebära enligt beräkningen en allt för hög energigiva till fåren då de beräknas äta 2-2,3 kg ts per djur, medan proteinnivån är låg i förhållande till energin. Energibehovet för en lågdräktig 70 kg tacka är 10 MJ medan här får hon minst dubbelt så mycket. Fiberandelen enligt analysen är även på gränsen till för låg enligt gällande rekommendationer då minst 28 % NDF behövs i totalfoderstaten (NRC, 1988). Producenten anser inte att det är något problem med för lite fiber utan idissling fungerar och djurhälsan är god. Mycket troligt är att 11
den faktiska blandningen inte helt jämförbar med analysen eller beräkningen. Brödet försvårar beräkningen med de osäkra siffror som finns, dessutom ger den en icke homogen blandning. Många felkällor finns. Det bästa man kan göra här är en regelbunden hullbedömning för att undvika överutfodring samt minska brödandelen och öka andel ensilage med högre proteininnehåll. Gård B En ekologisk gård med 150 ha brukad mark och ca 250 tackor och 30 dikor. Lamning i februari till mars. Idag finns raserna finull, suffolk och dorset och korsningar därav, men tackantalet skall minskas till 220 st och endast raserna finull och dorset behållas. Målsättningen är att sälja tacklamm (finull * dorset) korsningar som livdjur. Fåren utfodras med en mix av vallensilage, helsädesensilage, ärter, spannmål, mineraler och HP-massa, ev kommer rapskaka och åkerböna att ersätta ärterna. Gårdens fullfodervagn, en mobil NDE på 12 m 3, är en nyinvestering för året. Tidigare fanns det en Seko-vagn. Fodret transporteras in i stallet via rullfoderbord med ätplats för 220 djur. Producenten upplever som den största fördelen med fullfoder är att totalkostnaden för foder har minskat. Betydligt mindre foderspill, bättre foderutnyttjande och ett bättre utnyttjande av helsädesensilage. Dessutom har djurhälsan blivit bättre jämfört när det sattes in ensilagebalar i ströbädden och kraftfoder tilldelades separat. Tackorna mår bättre, då de klarar att äta mer och håller hullet bättre. Lammvikterna har ökat och fler livskraftiga lamm. Dessutom är det färre antal mastiter i besättningen. Foderblandningen Foderblandningen som mixades vid besöket innehöll en bal helsädesensilage ca 220 kg ts (9,8 MJ/ kg ts samt 165 g rp!), 1 bal vallensilage ca 300 kg ts (10,2 MJ/per kg ts samt 120 g rp), ca 56 kg ärter, 1 kg rapsfrö och mineraler. Blandningen beräknas innehålla ca 10, 4 MJ, 150 g rp och 505 g NDF. Det blandades ca 600 kg ts eller ca 1500 kg foder, vilket innebar en giva på ca 1,6 kg ts per djur. Analysen av fullfoder visade 161 g rp. Detta är en rimligt då grovfodret näringsinnehåll kan variera. Blandningen utfodrades dels till vinterlamm samt även till tackor i slutfasen på lågdräktighet. Givan var i genomsnitt 1,5-1,6 kg ts per djur. Utfodringsförsök har visat att vinterlammen växte bättre och hade bättre klassning med en totalfoderstat på 16 % råprotein jämfört med 11% (Bönner, 2000). Detta indikerar att mixen på gården stämmer bra till vinterlammen. Ett vinterlamm på 40 kg bör kunna äta minst 1,5 % * 40 kg =600 g NDF dvs 1,2 kg ts mix. Detta ger ca 12,4 MJ, vilket är i lägsta laget. Det behövs ca 14-14,5 MJ för att en tillväxt runt 250 g per dag för baggarna. Önskvärt hade varit med ett högre energiinnehåll i mixen vilket sannolikt också inneburit ett lägre fiberinnehåll. Då hade vinterlammen utnyttjat fodret bättre. Spannmål kommer att tillsättas till blandningen i januari, vilket höjer energinivån. För tackornas del orkar de äta mera, enligt beräkningen ovan kan en 70 kg tacka konsumera ca 2 kg ts Gemensamma erfarenheter Båda producenterna var nöjda med fullfodersystemet och upplevde många fördelar såsom förbättrad djurhälsa samt ett bättre utnyttjande av foder med mycket mindre foderspill. Båda 12
hade en vallkedja med rundbalar. Deras erfarenhet var att det var viktigt att inte rundbalarna var för torra, dels på grund av svårigheten att sönderdela balen i blandaren samt att fåren sorterade mer i mixen. De upplevde att en viss sortering sker i fullfoderblandningen även om ts-halten var runt 35 %, men tyckte inte det var ett problem i sig. Djuren upplevdes överlag vara i ungefär samma hull. När det gällde strukturen på foder, var det svårt att veta hur länge blandningen skulle köras. Bättre för kort tid med större foderpartiklar, än för länge då det riskerar att bli en gröt, ansåg lantbrukarna. En mix gjordes och denna fick passa till alla grupper, vilket inte är fullt optimalt. Analyser hade gjorts på vallfoder, men foderstaten korrigerades mer med ögat än med beräkningar. Udda fodermedel såsom bröd kan vara svårt att få fram ett genomsnittligt näringsvärde, utan det blir en skattning. Båda uppskattade mer kunskap och erfarenheter av fullfoder och utfodringsstudier och försök efterlystes. Irländska erfarenheter Om man gör en jämförelse med Irland där fullfoder till får förkommer mer än i Sverige så grupperas oftast djuren och varje grupp får sin egen blandning. En grundmix kan spetsas med extra energi och protein för att passa tackorna med högre krav (van Braver, personligt meddelande, 2005). Ett exempel på foderstat till en irländsk tacka under högdräktigheten som väntar 2 lamm kan vara 3 kg ensilage, 2 kg betor och 0,75 spannmål medan efter lamning ökas fodret till en mix på 5 kg gräsensilage, 3 kg betor och 0,75 kg spannmål samt mineraler (van Braver, 2005). Beräkning på en investering av fullfoderblandare Här görs ett enkelt exempel med en jämförelse mellan utfodring av rundbalar och kraftfoder separat och utfodring av fullfoder. Vad kostar utfodringen med fullfoder? Förutsättningarna är att det finns 350 tackor som i genomsnitt producerar ca 1,8 lamm per tacka, vårlammsproduktion. Tackorna inkl lammen förbrukar ca 550 kg ts vallfoder samt 130 kg kraftfoder per tacka. Pris på ekologiskt vallfoder 1 kr per kg ts och ekologisk kraftfoderblandning 2,50 kr per kg. Fullfoderalternativet Kostnader: Investering i en mobil skruvblandare, 17 m 3 Behov: Foderblandningar på ca 13,5 m 3 (ca 5 ton foderblandning med 35% ts-halt) dvs (3,5 kg ts per tacka * 350 st) / (130 kg ts / m 3 * 0,7 fyllnadsgrad* 1 utfodring per dag) Nypris för blandare ca 300 000 SEK Avskrivning 10 år med restvärde 0 kr. Underhåll ca 4000 kr per år. Ränta 4 % Driftskostnad vid 1 blandning per dag, blandningstid 20 min per sats. Behov av 100 hk 2WD traktor ca 200 kr per timme inkl bränsle Lastare eller lastartraktor, behövs i båda alternativen. 13
200 kr per timme * 20 min= 66 kr per dag. Totalt 13 200 kr vid 200 foderdagar Beräknad årskostnad på (30 +4 +6 +13,2) = 53 200 kr Produktion av 630 lamm, ger en kostnad på ca 85 kr per lamm eller 150 kr per tacka. Inbesparingar per tacka: Minskat spill med 15 % 82 kg ts á 1 kr/kg ts = 82 kr Bättre utnyttjande av grovfoder (Norfor) 5% 25 kg ts á 1 kr/kg ts = 25 kr Minskat kraftfoderbehov pga högre konsumtion 10% 13 kg *2,50 kr/kg = 32 kr 139 kr Dessutom kan man räkna med kortare uppfödningsperiod på grund av högre tillväxt, bättre klassning och bättre djurhälsa. Dessa parametrar varierar mellan besättningar och är svåra att uppskatta. Detta är ett exempel som bygger på flera antagande men skall ses som ett realistiskt alternativ. Avgörande är naturligtvis också vilken lammproduktion gården har. Ju mer intensiv uppfödning på stall ju snabbare får vi lönsamhet. Investeringskostnaden varierar naturligtvis och är starkt beroende av hur det befintliga utfodringssystemet ser ut på gården. En rimlig brytpunkt för investering i en ny fullfoderblandare är åtminstone 300 tackor med delvis stalluppfödda lamm enligt denna beräkning. Sammanfattande diskussion Fullfoder eller TMR (Total Mixed Ration) är fortfarande sparsamt förekommande i Sverige åtminstone på fårsidan, men är på stark framåtmarsch allt eftersom besättningarna blir större. Fullfoder innebär att alla foderingredienser blandas samman till en homogen mix som utfodras i fri tillgång. Detta skall inte förväxlas med PMR (Partly Mixed Ration) då en grundmix utfodras men kompletteras med separat individuell giva av vanligtvis kraftfoder. Mycket få studier eller försök är gjorda på får utan de flesta uppgifterna här är hämtade från försök med mjölkkor. Fullfodrets positiva effekt är att vid fri tillgång till en homogen foderblandning kommer phsvängningarna i våmmen att minska och ge mindre våmstörningar. Djuren mår bättre och foderutnyttjandet ökar. Dessutom ökas vanligtvis foderintaget med fullfoder. Sönderdelningen av fodret skall ha en god struktureffekt för att få en fungerande våm, men tillräckligt hackat för att gynna hög konsumtion. Här saknas kunskap om vilka partikelfraktioner som fullfodret bör ha, men förhoppningsvis skall nya foderutvärderings-systemet NorFor ge bättre svar. Utbudet på fullfoderblandare är stort, minst 20 olika fabrikat finns representerade i Sverige. Första valet är stationär eller mobil. Den stationära är mycket energisnålare, går lättare att automatisera blandningen, arbetseffektivare med mindre vänttider, klarar smalare foderbord, sparar en dragtraktor, men är en dyrare investering jämfört med den mobila. Den mobila anpassas lättare till ett befintligt stallssystem, kan utfodra djur i flera stallbyggnader, kräver ingen ström. 14
Det finns olika blandningsprinciper för fullfodervagnar, allt från paddel- och haspelblandare och till skruvblandare av olika slag (horisontella, diagonala eller vertikala). De har olika egenskaper och förmågor och det är därför viktigt att planera efter just den egna gårdens förutsättningar. Frågor om sönderdelning - homogen blandning, blandningtid och effektbehov, fyllnadsgrad av vagn vid blandning samt förmåga att hantera rundbalar kan vara avgörande frågor. Generellt kan man säga att paddel- och haspelblandarna är skonsamma mot fodret, har låg energiförbrukning, men har låg fyllnadsgrad i vagnen vilket kräver större blandare och har svårare att hantera rundbalar, speciellt torra balar. Horisontella skruvblandarna kräver oftast mer energi, har god sönderdelning men aggressivare mot fodret, men har jämn utmatning och högre fyllnadsgrad i foderblandaren. Vertikala skruvblandare klarar alla sorters foder, ger en homogen mix och hanterar fodret skonsammare än den horisontala och har lågt underhållsbehov. För ekologiska lammproducenter som hanterar mycket grovfoder, vanligtvis i olika kvaliteter, finns här möjlighet att få ett balanserat foder med små variationer under hela stallsäsongen. Just konsumtionsökning trots att ibland icke så åtråvärda fodermedel mixas i, såsom exempelvis helsädesensilage, kan ge ett billigare foder då koncentrationsgraden i totalfoderstaten kan sänkas. Foderspillet kan minskas betydligt. Vallfodret kan användas i högre grad och behovet av de dyrare proteinfodermedlen bör kunna minska. Dessa fördelar tillsammans med ett positivt hälsoläge passar mycket bra för den ekologiska produktionen. Nackdelarna kan vara svårare foderstyrning och risk för överutfodrade djur. Fullfodersystem kräver att lammproducenten har ett gott djuröga, är noggrann vid blandning och håller en god hygien i foderutrustning samt följer upp hull och produktionsresultaten. För att klara en nyinvestering av en mobil eller stationär fullfodervagn krävs en större fårbesättning. Hur många tackor och lamm beror på flera faktorer, där produktionsform, befintligt stall och foderutrustning betyder mycket. Ju fler lamm som produceras på stall, ju färre djur behövs för investeringen. I exemplet i detta projekt hamnade brytpunkten för investering av en mobil vertikal skruvblandare på ca 350 ekologiska tackor med vårlammsproduktion, vilket bör vara ett realistiskt antagande. Nypris ca 300 000 SEK för blandaren ger en årskostnad per tacka på ca 150 kr. Alternativet är alltid att köpa en begagnad fullfoderblandare, det gäller bara att välja det rätta exemplaret!! Det viktigaste är att man tänker igenom och planerar sitt köp ordentligt. Tänker på helheten! Allt från vilka fodermedel som skall användas, till foderlogistik och uppföljning. Jämför flera olika alternativ och se konsekvenser därav. Dessutom så har fullfodersystemet en betydligt högre potential än vad som utnyttjas idag. Idag blandas foder men imorgon måste vi börja optimera blandningen först! 15
Referenser Beauchemin, K., Farr, B., Rode, L. o Schaalje, G. 1994. Effects of alfaalfa silage chop length and supplementary long hay on chewing and milk production of dairy cows. J Dairy Science 77: 1326-1339 Björnhag, G., Jonsson, E., Lindgren, E. & Malmfors, B.1989. Husdjur- ursprung, biologi och avel. LT-förlag Van Braver, T., Keenan, Personligt meddelande 2005 Butler, G. 1985. Silage for lamb finishing. I. Hill and upland livestock production. Occasional Publication. British Society of Animal production, nr 10 Gill, M. 1979. The principles and practice of feeding ruminants on complete diets. Grass and Forage Science. 34: 155-161 Bönner, K-J., Effekt av olika proteinnivåer i foderstaten på tillväxt och slaktkroppens konformation hos vinterlamm. Examensarbete 189. Inst för husdjurens utfodring och vård, SLU Uppsala Börjesson, M., 2001. Effekter av fullfoder till köttdjur. Examensarbete lantmästarprogrammet Inst för jordbrukets biosystem och teknik. SLU Alnarp Eriksson, T., 1998. Beräkning av foderintag i en fullfoderbesättning. Examensarbete 97. Inst för husdjurens utfodring och vård, SLU Uppsala Fitzgerald, J.J., 1987. Finishing store lambs on silage-based diets 4. Irish Journal of Agricultural Research, 26, 139-151 Fitzgerald, J.J., 1996. Grass silage for basic feed for store lamb 1. Grass and Forage Science 51, 363-377 Fodertabell för idisslare, 2003, Inst för husdjurens utfodring och vård, SLU Uppsala. Forsberg, A.M., 2004. Fullfoderblandare. Svensk Mjölks Rådgivarsajt Frank, B. 1994. Strategier kring fullfoder/blandfoder. Resultat från Alnarp. 94-115 Gustafsson, A.H., Cellväggar vägvisare till optimal grovfodergiva! SHS meddelande 162:42-44. Eskilstuna Haapanen, T., Suakangas, A., Taberman, P. taberman, H. Vakola, M., Åkeson,N. 2000. Test av fullfodervagnar. <lantmannen nr 8, 12-16 Isacson, K., 2003. Fullfoder och blandfoder till mjölkkor. Vad är viktigt för att lyckas enligt rådgivare och lantbrukare?. Examensarbete 189. Inst för husdjurens utfodring och vård, SLU Uppsala Måntelius, T., 2000. Energibehov och konsumtionsförmåga hos växande lamm. Examensarbete. Rapport 5 Inst för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU Rasmussen, J-B. 2001. Fuldfoderblandare. Århus, Landbrugets Rådgivningscenter, Landskontoret for bygninger og maskiner. Farm Test Kväg nr 6 Reid, R. L., Jung. G. A. & Thayne, W.V. 1988. Relationships between nuitrive quality and fiber components of cool season and warm season forages. J of Animal Science, 66, 1275-1291 Spörndly, R., 2005.Fullfoder/Blandfoder. Får vi det att fungera i praktiken? D &U konferens, p 23-27 Varga, G., 2203.Can manure evalution diagnose areas for improvement in ration formulation, mnagement and health? D &U konferensen 2003, 129-133, Svensk Mjölk Hållsta Werner, A. 2003. Hygienisk kvalitet i fullfoder till mjölkkor. Examensarbete 175. Inst för husdjurens utfodring och vård, SLU Uppsala 16
Widén, A., 2005. Fullfoder med rundbalar. Examensarbete lantmästarprogrammet 2005:73 Inst för jordbrukets biosystem och teknik. SLU Alnarp Yiala, K. & Bryant,M. J., 1985. The effect upon the intake performance of store lambs of supplementing grass silage with barley, fish meal and rapeseed meal. Animal production, 40, 111-121. Mer information! Tidningen Husdjur. 2004. nr 8 s 39 Marknadsöversikt: Foderblandare Forsberg, A-M. 2005. Fullfoderblandare. Svensk Mjölks Rådgivarsajt Innehåller marknadsöversikt på tolv fabrikat av fullfoderblandare som marknadsfördes i Sverige 2004 17