HÖGSKOLAN VÄST Lärande i arbetslivet Inom ramen för ett kulturprojekt med inriktningen äldres livskvalitet Författare: Emma Pettersson 2013-08-21 Handledare: Margaretha Herrman Examinator: Monica Eriksson Examensarbete, 15 hp, avancerad nivå. För magisterprogrammet Samhällsförändring och social handling.
Innehållsförteckning Abstract... 4 Sammanfattning... 5 Tack till... 5 Bakgrund... 6 Projekt Kultur för äldre... 6 Arbetsintegrerat lärande... 8 Folkhälsomål, kulturpolitiska mål och äldreomsorgens mål... 10 Syfte/frågeställningar... 13 Teoretisk referensram... 14 Lärande genom reflektion... 14 Individuellt och kollektivt lärande... 15 Ett sociokulturellt perspektiv på lärande... 15 Bemästringslärande eller kritisk reflektion... 16 Förutsättningar för lärande... 17 Strukturer i arbetsgrupper... 17 Motivation och engagemang... 18 Trygghet och inflytande i arbetet... 18 Legitimering i projekt... 19 Arbetssätt för lärande... 20 Systemteori... 20 Gränsöverskridande samverkan... 21 Livslångt lärande... 21 Tidigare undersökningar och pågående forskning... 22 Metod... 24 Metodologisk ansats... 24 Insamling av empiri... 26 Urval av informanter... 27 Transkribering av intervjuer... 28 Metoddiskussion... 28 Resultatanalys... 30 En målbild med genomslagskraft, intresse och engagemang... 31 Att göra skillnad... 34 En gränsöverskridande samverkansprocess... 35 2
Legitimering och bieffekter av projektet... 38 Lärande genom berättelser... 41 Skillnader i erfarenheter... 42 Kreativitet och problemlösning att upptäcka möjligheter och hinder... 45 Att arbeta vidare med projektet... 49 Slutdiskussion... 53 Sammanfattande slutsatser... 54 Förslag till vidare forskning... 56 Referenslista... 58 Böcker och dokument... 58 Elektroniska källor... 59 Opublicerade källor... 61 Bilagor... 62 Intervjuguide... 62 3
Abstract The health of elderly is a current topic and the group grows bigger by the day. New actions and measures will be desirable to get older people to experience more of inclusion and involvement in society. The project Kultur för äldre (Culture for Elderly) is addressed towards seniors with any connection to healthcare. In the long run it aims to improve the health of elderly through cultural activities. I seek to achieve understanding for transboundary collusion-based learning in the project of Kultur för äldre through this phenomenographically related study. The focus is on learning of the directors involved in the project. Initially the background behind the field of research is discussed and the reason why it should be explored. The cultural project is presented and explained along with work integrated learning and socio-political aims. Different learning theories are thereafter presented which together serve as a foundation to explore and analyze the directors learning from different perspectives for the concluding analysis of the results. The method used in this study is phenomenographically oriented but does not follow phenomenography to a full extent. The results show that the cultural project has been an arena for learning in several different ways. The directors look ahead and express an excitement to see what the consequences of their new experiences may be short and long term. Keywords: learning, transboundary cooperation, cultural project, directors/foremen, elderly, quality of life, phenomenography. 4
Sammanfattning Äldres hälsa är en aktuell samhällsfråga och gruppen äldre växer sig allt större. Nya insatser eller åtgärder blir önskvärda för att få äldre att känna mer delaktighet och engagemang i samhället. Projektet Kultur för äldre riktar sig till äldre personer med någon koppling till vård och omsorg. Långsiktigt hoppas man kunna förbättra äldres hälsa genom kulturaktiviteter. I denna fenomenografiskt inriktade studie söker jag förståelse för det gränsöverskridande samverkansbaserade lärandet i projektet Kultur för äldre. Fokus ligger på lärandet hos verksamhetsledare som är involverade i projektet. Till en början ges en bakgrund till varför forskningsområdet kan vara av intresse att utforska. Kulturprojektet presenteras, arbetsintegrerat lärande förklaras och en redogörelse för samhällspolitiska mål ges. Därefter presenteras flera olika teorier kring lärande som blir till grund för att kunna analysera verksamhetsledarnas lärande utifrån olika perspektiv i den senare resultatanalysen. Metoden är fenomenografiskt inriktad men följer inte fenomenografin fullt ut. Resultatet visar att Kulturprojektet varit en arena för lärande på många olika sätt. Verksamhetsledarna ser framåt och har tankar kring vad de nya erfarenheterna kan få för konsekvenser i det övriga arbetet på kort och lång sikt. Nyckelord: lärande, gränsöverskridande samverkan, kulturprojekt, verksamhetsledare, äldre, livskvalitet, fenomenografi. Tack till Jag vill särskilt tacka min handledare som väglett mig genom hela processen med uppsatsen och varit ett fantastiskt stöd. Tack även till alla andra som på ett eller annat vis gett mig värdefulla tips, stöttat mig hela vägen och ställt upp på korrekturläsning. Jag är också tacksam över att informanterna trots tidspressade scheman ställt upp på att delta i undersökningen. Utan er hade uppsatsen inte blivit vad den är. 5
Bakgrund Här presenteras bakgrundsinformation kring det kulturprojekt som varit grunden för den här studien. Här förklaras också varför studien har inriktats mot arbetsintegrerat lärande samt varför kulturprojekt behövs för äldre personer. Detta inledande avsnitt är av betydelse att ta del av för att förstå efterföljande avsnitt. Projekt Kultur för äldre I oktober 2011 fick Statens kulturråd i uppdrag av regeringen att fördela ut 40 miljoner till vård och omsorg i syfte att främja kultur för äldre. Kulturrådet stödjer verksamheter som bygger på en samverkan mellan kulturlivet och vård och omsorg. Kulturaktiviteter anses främja sociala relationer och hälsa (Statens kulturråd, 2013d, s. 1). Statens kulturråd beviljade ett bidrag på 900 000 kronor till Vänersborgs kommun år 2011 för att kommunen skulle kunna arbeta med kultur för äldre genom musikaktiviteter i ett projekt, Musik för alla äldre med deras lust och på deras villkor (Statens kulturråd, 2011c, s. 1). För år 2013 fick man ett tilläggsanslag om ungefär 600 000 kronor. Projektet startades och genomfördes åren 2012/2013. På Vänersborgs kommuns hemsida (Vänersborgs kommun, 2013) beskrivs projektet Kultur för äldre. Projektet består av flera delprojekt. Det finns dels ett äldreboende som har en musikprofil. Vid äldreboendet finns replokaler, instrument, scen och studio för inspelning. I Vänersborg finns även en kulturbuss som skjutsar äldre till och från olika evenemang. För äldre personer som sedan tidigare har ett musikintresse erbjuds sång- och musikutbildning, musikpedagoger besöker äldreboenden för att stimulera musikintresset. Det sker även ett samarbete med förskolor inom kommunen. Barnen besöker äldreboenden och sjunger tillsammans med de äldre. Kommunen, som utsågs till Årets jazzkommun 2012, satsar även på att äldre jazzmusiker ska spela konserter, till exempel vid event som en Äldremässa. Även 75 musikbesök görs på äldreboenden. En stor del i projektet är också att genom forskning undersöka och bedöma effekterna av insatserna. Förhoppningarna är bland annat att projektet ska ha positiva effekter på de äldres medicinering. De två cheferna för kultur och fritid respektive äldreomsorg, menar att musikaktiviteterna är en typ av friskvård som stimulerar många sinnen (Vänersborgs kommun, 2013). Projektet har uppmärksammats i en skrift Musik hela Livet och i en kortare dokumentärfilm. Det har även skrivits ett par tidningsartiklar och ett lokalt TV-inslag har sänts om projektet. 6
Projektet Musik för alla äldre (hädanefter benämnt Kulturprojektet) har flera intressanta ingångar. I Folkhälsoinstitutets Var med och bestäm (FHI, 2008) betonas delaktighet och inflytande som en förutsättning för ett hälsosamt åldrande. Det finns ett hälsopolitiskt intresse av att ge äldre människor möjlighet till delaktighet och inflytande som en del i ett hälsofrämjande arbete. Det finns dessutom forskning som pekar på att delaktighet i kulturlivet kan vara hälsofrämjande. Statens folkhälsoinstitut har gett ut en rapport, Kultur för hälsa En exempelsamling från forskning och praktik, (FHI, 2005) som belyser forskning om kultur och hälsa. Vetenskapsrådet har gjort en annan sammanställning av olika forskningsprojekt Forskning om kultur och hälsa (Vetenskapsrådet, 2010). Det övergripande målet med projektet Kultur för äldre är att stärka äldres livskvalitet - att kommunens alla äldre oavsett funktionsnedsättningar eller boendeform ges möjlighet att vara delaktiga i och delta i olika former av kulturaktiviteter. Vänersborgs kommun avser att genom olika kulturaktiviteter bidra till att öka förutsättningarna för meningsfullhet, delaktighet och bättre hälsa bland kommunens äldre. Kulturprojektet kan förstås som ett projekt där kultur ska vara en hälsofrämjande aktivitet. Projektets karaktär kan beskrivas genom en rad olika infallsvinklar. En del är kulturens betydelse för hälsa och välbefinnande, men det finns också andra infallsvinklar såsom projektets betydelse för ålders-, klass-, köns- och etnicitetsöverskridande mötesplatser och verksamheter, projektorganisering, implementering, samverkansformer, inter- och intraprofessionellt arbetsintegrerat lärande, långsiktiga effekter av projektet, att genom projekt implementera nya arbetssätt och förhållningssätt i arbete med äldre, barn och ungdomar och så vidare. Jag fattade tycke för projektet genom dess inriktning att främja hälsa hos äldre. Intresset låg i att undersöka projektet vidare för att se hur man arbetar med projektet som helhet och för att försöka förstå hur lärandet i projektet uppfattas. Kulturprojektet har uppmärksammats av forskare vid Högskolan Väst. Margareta Herrman, lektor i kulturvetenskap, deltog vid ett projektledningsmöte den 5 december 2012 då verksamhetsledare från kulturförvaltning, äldreomsorg, musikskola och förskola träffades för att rapportera hur projektet utvecklats i verksamheterna (Herrman, 2012). Av minnesanteckningar från detta möte framgår att projektet har utvidgats och att nya inslag tillkommit jämfört med de som ursprungligen planerats. Musikprojekten ser ut att blivit många fler, dessutom har dans och konstaktiviteter tillkommit i projektet. Vid projektledningsmötet beskrev Herrman att intresset för att beforska projektet var stort och att externa ansökningar författades inom ramen för LINA Lärande i och för det nya arbetslivet, en forskningsmiljö som är knuten till Högskolan Västs forskningsplattform Arbetsintegrerat 7
lärande (AIL). Forskningen avses belysa personalen och deras arbetssituation i kulturprojektet. Eventuella förändringar som sker när organisationer börjar samverka på olika plan i kulturprojektet ska undersökas. De aktuella forskningsinsatser som genomförs i syfte att belysa olika aspekter av Kulturprojektet är i första hand knutna till Högskolan Västs forskningsplattform Arbetsintegrerat lärande och då särskilt Lärande i och för det nya arbetslivet LINA. Det fanns därför möjlighet för mig att knyta mitt magisterprojekt till denna plattform. Jag har i mitt magisterarbete valt att rikta fokus på hur olika verksamhetsledare i projektets ledningsgrupp ser på projektet. Mitt fokus ligger främst på lärandet i projektet eftersom jag är särskilt intresserad av lärande i arbetslivet. För att förklara den här ingången ges en kort presentation av Arbetsintegrerat lärande som det presenteras i Högskolan Västs dokument och i Thelianders bok Arbetsintegrerat lärande. Detta är angeläget eftersom lärandet står i fokus för mitt intresse. Arbetsintegrerat lärande Enligt uppgift är för närvarande ungefär 50 forskare involverade i LINA, Lärande i och för det nya arbetslivet. Det är en tvärvetenskaplig forskningsmiljö med inriktning mot ämnena pedagogik, socialt arbete, kulturvetenskap, hälso- och vårdvetenskap med flera. Det finns just nu flera pågående forskningsprojekt och arbetsområden med inriktning mot AIL (www.hv.se, 2013a). AIL som begrepp utvecklades med inspiration ifrån engelskans begrepp WIL, Work Integrated Learning, men begreppen har inte samma innebörd. AIL står kort för arbetsintegrerat lärande, men har ingen definition som förklarar begreppet vidare. Begreppet kan jämföras med praktik, verksamhetsförlagd utbildning eller liknande, vilket är olika former av förbindelser mellan utbildning och arbetsliv (Theliander m.fl, 2004, s. 7-9). Genom lärande utmanas gamla kunskaper och med vidare reflektioner kring lärandet finns möjligheter att utveckla nya insikter (Theliander m. fl, 2004, s. 30). Coop-utbildningar och verksamhetsförlagd utbildning (VFU) är olika exempel på praktik som arbetsintegrerat lärande kan bedrivas utifrån. Högskolan verkar för att studenter genom praktik ska ha möjlighet att möta det verkliga arbetslivet för att kunna relatera sina kunskaper och erfarenheter till studiernas mer övergripande abstrakta teorier (Theliander, m. fl, 2004, s. 26-27, 83, 124). Det var vad arbetsintegrerat lärande utvecklades för till en början. Allteftersom har begreppet spridits och omfattar numera lärande på ett betydligt bredare plan, 8
för att inte säga att det fått en närmast obegränsad spridning inom forskningen. Theliander m.fl. beskriver AIL som ett känslosprötsbegrepp. Det är något som det gärna talas om men som det är svårt att specificera (2004, s. 301). Författarna hänvisar till Blumer som menar att sådana begrepp kan vara användbara inom samhällsvetenskap, men att det då av forskaren krävs en förmåga att skifta perspektiv samt att kunna kommunicera och diskutera kring begreppet (Theliander m. fl, 2004, s. 301). Theliander m.fl. tar upp utvecklingen av AIL och bland annat lyfts lärares förslag till denna utveckling. Något som betonas är att nätverksbyggande och samverkan med organisationer och företag behövs för att förbättra det arbetsintegrerade lärandet (Theliander m. fl. 2004, s. 149). Senare kommer det att framgå att lärandet i kulturprojektet som undersöks här främst innefattar just nätverksbyggande och samverkan, med skillnaden att lärandet sker mellan olika organisationer snarare än mellan organisationer och Högskolan Väst. AIL kan exempelvis tillämpas inom äldreomsorg. I utbildningar för arbete inom äldreomsorgen sker ett kontinuerligt lärande genom variation mellan teori och praktik. Arbetet inom äldreomsorg kräver exempelvis tydliga mål och riktlinjer att arbeta utifrån, men också god yrkesetik och förmåga till ett självständigt ansvarstagande vid oförutsägbara situationer som uppstår (Theliander m. fl, 2004, s. 161-162). Något som tyder på att både en teoretisk och en praktisk del krävs för arbete inom äldreomsorgen. I projektet som undersöks har man en teoretisk grund och en stark tro på att kultur ger goda effekter på äldres hälsa. Projektet gör att den här kunskapsbasen och föreställningen omsätts i praktiken för att se om teorin faktiskt fungerar. Några andra exempel på forskningsprojekt med AIL-inriktning är Kommunalt förändringsarbete i syfte att integrera ungdomar i samhället, Effektivt lärande för kvalitet i hälsobranschen, Lärande i arbetet på kommunala kontaktcenter, Samarbete om kompetensförsörjning, Hälsa genom egenmakt bland romer i Västsverige samt Nätverk för organisatoriskt lärande (www.hv.se, 2012). Som framgår här är arbetsintegrerat lärande ett vitt begrepp som innefattar forskningsprojekt med olika inriktningar. Även i den här undersökningen kan arbetsintegrerat lärande vara ett begrepp som innefattar lärandet i kulturprojektet som undersöks. För att tydliggöra en vidare bakgrund till varför projektet är intressant följer även ett delavsnitt kring Sveriges mål för hälsa och kultur. 9
Folkhälsomål, kulturpolitiska mål och äldreomsorgens mål Som tidigare nämnts har två statliga myndigheter: Folkhälsoinstitutet och Statens Kulturråd visat ett stort intresse för den äldre befolkningen. Jag kommer nedan att kortfattat presentera de folkhälsomål som ligger till grund för intentionen att förbättra hälsan för äldre. Jag vill också visa på hur de kulturpolitiska målen gäller äldre som grupp. Därefter kommer jag att presentera äldreomsorgens mål. De mål som presenteras avser att främja hälsa och att sprida kultur, vilket också är målet med kulturprojektet för äldre. Med hjälp av dessa presentationer samt forskningsinslag ges en mer stadig grund för varför sådana här kulturprojekt för äldre behövs. Avslutningsvis förklaras hur projektet organiserats, vilket motiverar valet av informanter till studien. Folkhälsoinstitutets (SFI, 2010, s. 1) 11 folkhälsomål finns som vägledning för vad folkhälsoarbetet i Sverige ska innefatta i stort. Ett övergripande mål är att Skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen (SFI, 2010, s. 1). Statens folkhälsoinstitut ansvarar för att följa upp och utvärdera arbetet med målområdena som olika myndigheter utför. Några av målområdena är Delaktighet och inflytande i samhället, Ekonomiska och sociala förutsättningar, Barn och ungas uppväxtvillkor, Hälsa i arbetslivet, Hälsofrämjande hälso- och sjukvård samt Fysisk aktivitet (SFI, 2010, s. 1). Dessa målområden ligger nära kulturprojektets positiva samhällseffekter. Kulturrådet är en myndighet under Kulturdepartementet och har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, verka för kulturens utveckling och tillgänglighet genom att fördela och följa upp statliga bidrag och genom andra främjande åtgärder (Statens kulturråd, 2013a, s. 1). De kulturpolitiska målen som ska uppnås är att: Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor, Främja kvalitet och konstnärlig förnyelse, Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas, Främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan, Särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur. (Statens kulturråd, 2013b, s. 1). 10
Kulturprojektet för äldre är en del i Kulturrådets strävan efter att uppnå de här målen. Kulturrådet bygger sin omtanke om äldre som grupp på intentionen att nå alla. Det finns forskning som visar att konstkultur ska vara betydelsefullt för äldre människors hälsa. Sociala nätverk minskar med åldern, vilket betyder att kulturaktiviteter kan bidra till en värdefull interaktion med andra. Kulturaktiviteter tycks också tillföra mening och glädje i livet. Forskning visar att vi vid minskade aktiviteter i livet löper en större risk att få ett kortare liv. En annan studie visar att en ökning av kulturella aktiviteter stimulerar äldre människors anabola uppbyggande hormoner. Samma studie visar även att kulturella aktiviteter bryter social isolering (Wikström, 2010, s. 195-196). Socialstyrelsen (2012) har riktlinjer för äldre människors rätt till ett värdigt liv. Socialstyrelsens värdegrund för äldreomsorgen beskrivs i den elektroniska boken Äldreomsorgens nationella värdegrund ett vägledningsmaterial. En väsentlig utgångspunkt inom äldreomsorgen är att arbeta genom dialog. De äldre har rätt till självbestämmande, trygghet, meningsfullhet, delaktighet och ett gott bemötande. Man ska också arbeta med individanpassning och genomföra insatser som håller god kvalitet (Socialstyrelsen, 2012). Delar i kulturprojektet kan ses som en satsning utifrån Socialstyrelsens värdegrund för äldreomsorgen. En rapport från 2010, hämtad från Statistiska centralbyrån (2012), belyser att de äldre tycks vara nöjda med den svenska äldreomsorgen, trots att den ofta kritiseras. Mest nöjda tycks de äldre vara med vårdinsatser, bemötande och trygghet. Minst nöjda tycks de vara med social samvaro och aktiviteter såsom exempelvis en önskad pratstund (Statistiska centralbyrån, 2012). Detta tyder på att insatser som exempelvis kulturaktiviteter behövs för att främja de äldres sociala samvaro och aktiviteter. Det finns kulturpolitiska intentioner att främja möjlighet för alla att få ta del av kulturaktiviteter, vilket även innefattar att främja möjligheter för grupper av äldre som är institutionsboende och hemmaboende och av någon anledning inte själva har möjlighet att söka sig till kulturaktiviteter. Den riktade insats som Statens Kulturråd nu bidragit med skapar möjligheter för dessa äldre att kunna delta i kulturaktiviteter. Insatserna tyder på ett intresse från Kulturrådets sida att särskilt nå dessa äldre som grupp. Parallellt finns också intentioner i folkhälsopolitiska mål att gruppen äldre medborgare ska synliggöras och särskilt uppmärksammas. Två stora statliga institutioner kan därför ses arbeta med äldre som grupp, men utifrån olika intresseområden. Den ena parten vill möjliggöra jämlik hälsa och den andra jämlik kulturkonsumtion. I det lokala kulturprojektet Kultur för äldre uppmärksammas båda dessa mål, äldre ska få ta del av kulturupplevelser och i sin förlängning ska projektet förhoppningsvis bidra till bättre livskvalitet och hälsa bland de äldre. 11
För att förstå varför det är en poäng att intervjua verksamhetsledare i projektet ges här en förklaring av hur projektet är organiserat. Verksamhetsledarna som planerar projektet och fördelar pengar inom de olika delprojekten ingår i en styrgrupp. Varje chef har kontakt med sin egen personal i respektive verksamhet. Ute i verksamheterna arbetar personalen som tillsammans med äldre, ungdomar och barn genomför projektet. Personalen har också visst inflytande över projektet, främst när det gäller hur de olika delprojekten ska ske i praktiken. Eftersom projektet i hög grad är styrt uppifrån har jag valt att rikta fokus på verksamhetsledarnas uppfattningar av projektet. Andra forskare på Högskolan Väst utvärderar hur personalen ute i verksamheter ser på projektet. Undersökningarna kan sedan med fördel jämföras och komplettera varandra på ett värdefullt sätt. 12
Syfte/frågeställningar Studiens syfte är att undersöka hur de verksamhetsledare som varit delaktiga i projektet Kultur för äldre ser på sitt eget och andras lärande. Jag undersöker hur de uppfattar lärandet inom respektive organisation, hur de uppfattar det organisationsöverskridande lärandet samt vilka konsekvenser lärandet i och mellan organisationerna kan få på kort och lång sikt. Vilket lärande har det gränsöverskridande projektet genererat? Vilka hinder och möjligheter ser verksamhetsledarna inom ramen för projektet? 13
Teoretisk referensram Här följer ett teoriavsnitt där lärande tas upp utifrån olika perspektiv. (Teorierna kommer senare att relateras till verksamhetsledarnas uppfattningar om lärandet i kulturprojektet). Till en början fokuseras lärande genom organisering och samverkan. Därefter följer ett sociokulturellt perspektiv på lärande. Avsnitt om systemteori, livslångt lärande, rutiners påverkan på lärande och olika förutsättningar för lärande tas upp. Även teorier om gränsöverskridande samverkan samt legitimering och bieffekter lyfts fram. Avslutningsvis presenteras några exempel på tidigare undersökningar och forskning som på olika sätt kan relateras till den här studien. Jag har valt nedanstående teoriavsnitt eftersom de belyser lärande på olika sätt som kan vara av värde att relatera till resultatet i den senare resultatanalysen. Genom att lyfta fram olika lärandeperspektiv berikas analysen med olika infallsvinklar vilket gör att man lättare kan synliggöra och förstå olika dimensioner av lärandet i projektet. Pedagogen Ference Marton m.fl. visar i Inlärning och omvärldsuppfattning att lärande handlar om att skifta omvärldsuppfattning. Kvantitativa inlärningsmetoder såsom memorering av meningslösa stavelser tycks vara sämre långsiktigt eftersom kunskaperna då snabbt glöms bort. Det kräver mycket repetition för att man ska kunna behålla kunskaperna långsiktigt. Kunskapstester i skolor utformas ofta så att sorteringsfunktionen blir mer betydelsefull än själva lärandet. En annan typ av lärande som lyfts fram är kunskapsrelativism. Då är istället utgångspunkten att all kunskap är relativ och osäker, vilket kräver en mer kritisk och reflexiv inställning till kunskap i lärandet. Det tycks dock inte finnas några svar på vilken typ av lärande som fungerar bäst utan man konstaterar att det beror på från situation till situation helt enkelt (Marton m. fl. 2009, s. 86, 118, 152, 165). I det här arbetet undersöks, som tidigare nämnts, verksamhetsledares lärande i ett kulturprojekt för äldre. Då handlar det om kunskapsrelativism, att undersöka ett mer kritiskt och reflexivt lärande som utvecklats inom ramen för det specifika projektet. Ett annat perspektiv på lärande är det arbetsintegrerade lärandet som jag tog upp på sida 6-7. Lärande genom reflektion Eftersom lärandet i projektet till stor del handlar om att reflektera över vad man gör och vad som sker är det angeläget att lyfta fram ett avsnitt om lärande genom reflektion. Här beskrivs några olika teoretiska perspektiv reflektion i arbete. 14
Individuellt och kollektivt lärande Sandberg och Targama vilka forskar på organisationer och organisationsutveckling, menar att det är genom förändringar av förståelsen av det egna arbetet som lärande i arbetet utvecklas. De poängterar att det krävs tid för reflektion för att vi ska bli mer medvetna om den kunskap vi tillägnar oss. Reflektion kan ske i tre olika former, det är den egna reflektionen, reflektion som sker i dialog med andra och reflektion genom en inblick i forskningen på området (Sandberg & Targama, 1998, s. 86-87). Sandberg och Targama skiljer även på individuellt och kollektivt lärande i grupper som samverkar. När några personer bildar en grupp som tillsammans utför en arbetsuppgift bidrar varje person med sin individuella kompetens, samtidigt som en kollektiv kompetens utvecklas. Det är endast genom samverkan som den kollektiva kompetensen får ett värde. För att samverkan ska bidra till kollektiv kompetens krävs en gemensam förståelse av vad arbetet genererar som helhet och vad varje person i arbetsgruppen tillför. Det är också av stor vikt att personerna som samverkar från början har en gemensam mening med arbetet, eller enligt min tolkning, ett gemensamt syfte och mål. Det är en grund för att kunna utveckla den kollektiva förståelsen och kompetensen (Sandberg & Targama, 1998, s. 89-91, 94). Symboler som organisatoriska historier och sagor uttrycker kriterier, normer och procedurer för arbetets utförande och därmed någon central aspekt av kollektivets kompetens (Sandberg och Targama, 1998, s. 98). Författarna menar att berättelser inom arbetsgruppen inte behöver vara särskilt storslagna utan att de även kan vara mer specifika berättelser om hur man arbetar. Med tiden tas sådana berättelser mer och mer för givet, vilket gör att personerna mer eller mindre bara kan ge varandra en blick för att visa på något som blivit mer självklart. Inte förrän exempelvis en ny person träder in i gruppen krävs mer artikulerad kommunikation för att integrera den nya personen i gruppen (Sandberg & Targama, 1998, s. 98-99). Sammantaget är dessa teorier kring reflektion, individuellt och kollektivt lärande samt berättelser centrala för att förstå delar av lärandet i kulturprojektet. Ett sociokulturellt perspektiv på lärande Ur ett sociokulturellt perspektiv måste människors handlingar och kunskaper sättas i relation till sammanhang och verksamheter. Människor agerar utifrån de sammanhang de befinner sig i och utvecklar kunskaper som är nödvändiga i sammanhanget. Inom olika yrken och 15
verksamheter finns även tyst kunskap. De yrkeskunniga har då en känsla för vad som kan fungera i olika situationer inom ramen för yrket (Säljö, 2000, s. 130). Lärande och utveckling på kollektiv och individuell nivå förstås genom den interaktion och kommunikation som sker. Genom språket och ett samspel med omgivningen blir vi delaktiga i och utbyter erfarenheter med människor i den kulturella omgivningen. På så vis skapar vi oss sociokulturella erfarenheter vilka Säljö menar är en förutsättning för att läras och utvecklas. Han menar att interaktion och samtal som sker vardagligt och naturligt är den viktigaste läromiljön. Där skapas vår sociokulturella identitet och förmåga att interagera, vilka är viktiga för oss i framtiden (Säljö, 2000, s. 232-233). Lärande kopplas här till yrkeslivets tysta kunskap för att förklara att kunskap och kompetens inte alltid är medvetandegjord. Interaktion och kommunikation krävs dels för att lära och utvecklas men också för att medvetandegöra kunskaper och kompetenser som finns. Med dessa teorier belyses graden av medvetenhet om lärandet i kulturprojektet. Även interaktion och kommunikation i projektet kommer att belysas eftersom det är avgörande delar i utvecklingen av både individuellt och kollektivt lärande. Bemästringslärande eller kritisk reflektion Eva Ellström och Per-Erik Ellström, båda professorer i pedagogik, och Bodil Ekholm, filosofie doktor i pedagogik, är alla i grunden utbildade psykologer och har undersökt verksamhetskultur och lärande inom äldreomsorgen. De menar att besparingar inom äldreomsorgen har ökat belastningen i arbetet för många vårdbiträden. De ser också att allt fler beslut om det direkta omsorgsarbetet fattas på en högre politisk eller organisatorisk nivå. Undersökningen som presenteras belyser främst det vardagliga lärandet som är integrerat i det praktiska arbetet och som sker i samverkan mellan personerna som arbetar tillsammans. Författarna skiljer på två olika typer av lärande som båda anses vara lika viktiga delar. Det ena är ett bemästringslärande som handlar om att kunna bemästra arbetsuppgifter och problem som uppstår. Det andra är ett kritiskt reflekterande lärande som handlar om att kunna ifrågasätta eller pröva de rådande arbetsuppgifterna för att kunna utveckla helt nya arbetssätt (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s, 12-13, 20-21). I sociala sammanhang såsom på arbetsplatser skapas normer för rutiner som anses lämpliga. När sådana rutiner stabiliseras genom att de hela tiden följs etsar de sig fast och blir allt svårare att ifrågasätta (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s. 33). Sven Siverbo, professor på Handelshögskolan i Karlstad skriver i artikeln, Anpassning eller spårbundenhet, om hur 16
landstingens utvecklingsarbete förknippas med spårbundenhet snarare än rationalisering. Han menar att det varit svårt för landstingen att rationalisera sin verksamhet genom samordning. Att istället inrikta sig på spårbundenhet kan, enligt neoinstitutionell organisationsteori, vara ett sätt att skapa legitimitet, snarare än att försöka förbättra organisationsformerna (Siverbo, 2002, s. 45, s. 47, s. 49, s. 57). Detta att göra som man alltid har gjort tycks alltså vara något som etsar sig fast inom olika samhällsområden. Ellström, Ekholm och Ellström (2003, s. 38, 60-61) konstaterar att det behövs en balans mellan rutiner, som är ett resultat av lärande, och reflektion, som skapar förutsättningar för att lära nytt, för att upprätthålla goda arbetsformer men ändå ha möjlighet att utveckla dessa till det bättre. De menar också att för att kunna förändra vanor och rutiner krävs ofta någon form av påtryckning. I min undersökning kan det vara av intresse att se på i vilken grad verksamhetsledarnas lärande är ett bemästringslärande respektive ett kritiskt reflekterande lärande. Möjligheterna för reflektioner kan till viss del förklara förutsättningarna att lära nytt. Intressant är också att undersöka om det verkar finnas en balans mellan rutiner respektive reflektioner i arbetet inom projektet. Även eventuella påtryckningar utifrån kan behandlas i resultatanalysen eftersom dessa kan ses som drivkrafter för lärande. Förutsättningar för lärande Avsnittet om förutsättningar för lärande som presenteras här kommer i den senare resultatanalysen att relateras till hur förutsättningarna för lärande sett ut i kulturprojektet. Strukturer i arbetsgrupper För att en organisationskultur ska gynna förutsättningarna för lärande i form av kritisk reflektion krävs en tillåtande miljö där kritik ses som något som kan vara positivt och utvecklande och där man får pröva egna nya idéer utan att behöva vara rädd för att misslyckas. Det bör också finnas mötesplatser där man tillsammans kan diskutera och reflektera över arbetet. Sådana möten skulle exempelvis kunna vara inplanerade träffar, såsom morgonmöten eller andra regelbundna planeringsträffar, eller spontana möten, såsom i korridoren, på kafferaster eller luncher (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s. 80-81, 125-126). Vidare skriver Ellström m.fl. utifrån Hackman att grupparbete inom arbetslag kräver fem faktorer. Det är tydliga mål som alla följer, en lagom stor heterogen grupp så att det finns goda förutsättningarna för kreativitet och lärande, en organisation som ger feedback och 17
belöningar till arbetsgruppen, väl fungerande grupprocesser och materiella tillgångar såsom mötesplatser och tid (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s. 65-67). Motivation och engagemang Motivation och engagemang lyfts fram som en viktig grund för alla former av erfarenhetsbaserat lärande. Ellström m.fl. menar utifrån Hackman och Oldham att upplevelsen av att arbetet är meningsfullt, att det egna ansvaret i arbetet är viktigt och att få feedback på de egna prestationerna är betydelsefullt för att motivera individen att lära sig mer och utvecklas i arbetet (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s. 55). Peter M Senge (2000, s. 203-204) skriver i The fifth discipline The art and practice of the learning organisation om hur deltagare i en arbetsgrupp kan reagera på en ny vision. Han skiljer mellan sju olika grader av engagemang. De med störst engagemang de som har ett ärligt inre engagemang som självständigt tar initiativ för visionen. Sedan finns det de som gärna vill bidra men gör det inom ramen för de regler och rutiner som finns. Den tredje och fjärde typen av personer ser fördelar med visionen och medverkar till viss grad. Den femte typen av personer ser inga fördelar med visionen och deltar motvilligt och den sjätte typen vägrar att bidra. Den sista och sjunde typen av personer visar inget intresse och ingen energi, de är helt likgiltiga inför att arbeta för visionen. Människor är anslutna till grupper i olika sammanhang och om de är genuint engagerade ställer de upp till hundra procent. De gör stora insatser och uppoffringar för att visionen skall förverkligas (Peter M Senge, 2000, s. 203-204). I ett projekt är det viktigt att deltagarna visar på stort engagemang för att arbeta med den gemensamma visionen. Det skapar förutsättningarna för ett lyckat projekt. Trygghet och inflytande i arbetet Ett sätt att underlätta arbetet är att skapa variation i arbetsuppgifterna, något som också kan vara positivt för lärande och utveckling i arbetet. Samtidigt kan det ses som något negativt för upplevelsen av trygghet om man ska skifta mellan olika arbetsuppgifter. Ett exempel kan vara att vårdbiträden upplever sig otrygga om de går till många olika vårdtagare, samtidigt som de kan uppleva sig vara negativt särbehandlade om de ska gå till en och samma vårdtagare som upplevs vara särskilt påfrestande (Ellström, Ekholm & Ellström, 2003, s. 99). Vårdbiträdenas erfarenheter av arbetet är att de ser värdet av social kontakt med vårdtagarna och de känner att de är behövda, oersättliga och kan glädja andra, vilket de också menar ger mycket tillbaka. Samtidigt skapar den ökande tidspressen en känsla av otillräcklighet då den sociala kontakten ofta måste prioriteras bort (Ellström, Ekholm, Ellström, 2003, s. 102, 106, 108). 18
Det upplevda handlingsutrymmet skiljer sig från person till person vilket innebär att en person kan uppleva sig ha stort inflytande över arbetet och över att kunna fatta egna beslut, medan en annan person kan uppleva att de regler och riktlinjer som finns alltid ska följas. Det beror på hur man tolkar handlingsutrymmet (Ellström, Ekholm, Ellström, 2003, s. 112). Legitimering i projekt Gerholm (1985, s. 123-129) beskriver Peter Bergers och Thomas Luckmanns teori om fyra olika legitimeringsnivåer och förklarar dessa genom att relatera dem till ett kulturprojekt. Den mest grundläggande av dessa legitimeringsnivåer innefattar en typ av legitimering som upplevs som så självklar att den överhuvudtaget inte ifrågasätts. Med väl genomtänkta ordval kan något legitimeras högt. Legitimeringar av exempelvis projektidéer skapas ofta i ömsesidig dialog mellan de personer som är involverade i projektet. Ett exempel på en grundläggande legitimering som Gerholm ger är jämlikhetsideologin, att alla ska ha rätt till kultur, vilket legitimerar ett kulturprojekt. Den andra legitimeringsnivån innefattar de legitimeringar som utöver att de upplevs som självklara även har ett förklarande teoretiskt resonemang om varför det är självklart. Ursäkter eller rättfärdiganden räknas också in under den här legitimeringsnivån. Även ad-hoc-förklaringar räknas in. De skiljer sig från ursäkter genom att de kan variera beroende på vad som passar för varje situation, medan ursäkterna passar i de flesta situationer. Den tredje legitimeringsnivån innefattar mer explicita teorier, alltså mer omfattande förklaringar som tydliggör det som inte är så självklart. Dessa är exempelvis vetenskapliga teorier. Det kan handla om att ett kulturprojekt legitimeras genom att man ser jämlikhet som något generellt viktigt i samhället och att man därmed också ser jämlik kulturkonsumtion som viktigt. Den fjärde legitimeringsnivån innefattar grundläggande föreställningar om världen man lever i. Dessa legitimeringar har stor räckvidd. Resonemangen kan ha många betydelser och hög generaliseringsgrad, bara fantasin sätter gränser för dessa resonemang. Ett exempel på en legitimering på den fjärde legitimeringsnivån är att kulturprojekt skulle kunna ses som ett utvecklingsarbete för landets välstånd. Då är det demokratiteorier som legitimerar projektet, snarare än att det är teorier om kulturens nytta som är legitimerande (Gerholm, 1985, s. 123-129). Kulturprojektet som jag undersöker legitimeras på olika sätt som i resultatanalysen kan relateras till Gerholms olika legitimeringsnivåer. I min undersökning tas förutsättningar för lärande upp eftersom dessa påverkar lärandeutfallet. Förutsättningarna är exempelvis, som ovan nämnts, en tillåtande miljö som respekterar misstag och välkomnar nya idéer, mötestillfällen för utbyte av lärande samt ett 19
genuint intresse, engagemang och motivation för arbetet. Tydliga mål, bra gruppdynamik samt feedback och belöningar kan vara förutsättningar för att kreativitet och lärande ska kunna utvecklas. Även trygghet och inflytande samt legitimeringar kan ses som förutsättningar för lärande. Dessa exempel på förutsättningar för lärande kommer att användas i den senare resultatanalysen om verksamhetsledarnas lärande i kulturprojektet. Arbetssätt för lärande Det finns olika sätt att arbeta för att lära nytt. Systemteorin ger några exempel på hur ett sådant arbete skulle kunna gå till. Wikström (2001) skriver om gränsöverskridande samverkan som en arena för engagemang och utveckling, vilket som bör gynna lärande. Systemteori Psykologen Öquist visar i Systemteori i praktiken: konsten att lösa problem och nå resultat några grundläggande principer för systemteori. Han beskriver omtolkningens konst vilket han menar innebär förmågan att genom omtolkning kunna lösa problem på olika logiska nivåer. Han menar också att vid förändringar krävs det att vi klarar en viss grad av oordning och osäkerhet för att vi ska kunna lära nytt. Genom att hålla sig till fasta rutiner, men samtidigt föra in nya idéer, i lagom dos, skapas mening och mer energi i vardagen. I en föränderlig värld anser han det vara klokt att välja och pröva flera olika vägar, för att låta det visa sig vilka vägar som är de framgångsrika. Vidare skriver han om hur kompetens och nytänkande bör tas till vara bättre i organisationer. Han menar att det finns överskott på ledningsförmåga inom organisationer och att kreativitet frigörs då alla görs delaktiga och får ta ledarinitiativ. Ett sätt för ledare att öka de andras aktivitet är att själv ligga lågt. Ledningen bör även ha en öppen planering. Genom att fastställa några grundläggande villkor som väger tungt, kan ett första tydligt steg tas i riktning mot målet. Därefter bör planeringen vara öppen så att nya alternativa steg kan tas i, vad som med tiden visar sig vara, en framgångsrik riktning (Öquist, 2008, s. 128-132). Det kan vara intressant att undersöka om kulturprojektet uppfattas som välorganiserat eller som rörigt, vilket kan ha betydelse för lärandet. Det är också intressant att undersöka hur rutiniserat arbetet är samt vilka utvecklingsmöjligheter som finns inom ramen för projektet. Det kan också vara relevant att se på vilka det är som har möjlighet att påverka projektets utveckling för att se om det finns potential som inte nyttjas. 20
Gränsöverskridande samverkan Ewa Wikström (2001) skriver i artikeln Produktiv och reproduktiv kommunikation i gränsöverskridande samverkansprojekt om ett forskningsområde som kan liknas vid mitt. Hon menar att gränsöverskridande samverkansprojekt är en arbetsform som blir allt vanligare. Det ses ofta som ett sätt att skapa något helt nytt och på så vis vinna framgång. Kommunikationen är central i sådana projekt och engagemanget är något som byggs upp i projektgrupper i vilka samverkansformerna sker. I artikeln presenteras en studie av två samverkansprojekt, och i studien undersöks projektdeltagarnas föreställningar och engagemang i möten samt kommunikation som även sker utanför formella möten (Wikström, 2001, s. 91-92). Detta kan liknas vid min undersökning som fokuserar på projektdeltagarnas (verksamhetsledarnas) uppfattningar om lärande i projektet där engagemang och mötestillfällen också diskuteras i viss utsträckning. Wikström (2001, s. 93, 95) undersöker ett utvecklingsprojekt med inriktningen att skapa gränsöverskridande samverkan mellan institutioner som arbetar med människor som har missbruksproblem. Det andra projektet hon undersöker är ett kulturprojekt som syftar till att kulturlivet i Göteborg ska stimuleras. Till skillnad från utvecklingsprojektet är kulturprojektet en framtidsvision, en vision som inte har genomförts utan befinner sig på planeringsstadiet (Wikström, 2001, s. 93, 95). Min undersökning av lärande genom gränsöverskridande samverkan liknas mer vid hennes studie av utvecklingsprojektet. Däremot görs min undersökning inom ett kulturprojekt, vilket innebär att hennes studie av ett annat kulturprojekt har vissa motsvarande beröringspunkter. Wikström (2001, s. 102) framhåller slutsatsen att en kombination av avgränsad dialog respektive vidöppet samtal skapar gruppdynamik som både leder till bevarande och frambringar förändringar (Wikström, 2001, s. 93, 95). Här tycks det handla om att upprätthålla en god balans mellan bevarande och förändringar. Detta kan liknas vid teorier som presenterats tidigare, dels balansen mellan rutiniserat arbete och nya idéer som Öquist (2008, s. 128-132) tar upp och dels balansen mellan rutiner och reflektion som Ellström, Ekholm och Ellström (2003, s. 38, 60-61) diskuterar. Livslångt lärande Björn Mårdén, docent och universitetslektor inom ämnet pedagogik vid Högskolan Väst, skriver i forskningsrapporten Pragmatism som ett sätt att förstå arbetsintegrerat lärande om livslångt lärande. Det livslånga lärandet beskrivs som pågående under hela levnadsförloppet. Det är ett begrepp som utvecklats för att beskriva lärande i arbetslivet. Ett fokus på ett ständigt lärande i arbetslivet tycks blivit allt vanligare. I själva verket tycks livslångt lärande 21
behövas för att arbetstagaren ska klara de höjda kompetens- och kunskapskraven i arbetslivet (Mårdén, 2002, s. 16-18). Ingemar Andersson som är docent och Göran Ejlertsson som är professor, båda inom folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad, skriver om folkhälsa som tvärvetenskap (2009). De skriver om livslångt lärande som något angeläget inom folkhälsoarbetet. De menar också att livslångt lärande sker inom alla mänskliga verksamheter. De belyser att allt fler verksamheter får till uppgift att genom pedagogiska processer verka för livslångt lärande. Pedagogik handlar om lärandet och lärandets förutsättningar, samhälleligt, kulturellt, socialt, ekonomiskt, organisatoriskt, psykologiskt och filosofiskt (Andersson & Ejlertsson, 2009, s. 230). Det är intressant att undersöka om verksamhetsledarna tycks se på kulturprojektet som en del i ett livslångt lärande. Deras förutsättningar att lära nytt undersöks genom att fokusera deras egna uppfattningar om vad de lärt sig i projektet. Huruvida de fokuserar förutsättningar för lärande som är samhälleliga, kulturella, sociala, ekonomiska eller organisatoriska bör framgå i den senare resultatanalysen. Tidigare undersökningar och pågående forskning Här följer ett avsnitt som belyser vad som gjorts tidigare inom forskningen som ligger nära området lärande i gränsöverskridande samverkansprojekt mellan olika arbetsplatser. Även pågående forskningsprojekt om detta lyfts fram. En avhandling som producerats beträffande ett liknande område är Interprofessionella team i vården En studie om samarbete mellan hälsoprofessioner som är skriven av Susanne Kvarnström inom socialmedicin och folkhälsovetenskap. Studien baseras på diskurs- och innehållsanalyser utifrån ett material som insamlats genom fokusgrupper. Det är teamarbete och samarbete mellan interprofessionella team inom hälso- och sjukvård som undersöks. Undersökningen visar på tre olika svårigheter med interprofessionellt teamarbete. Det är svårigheter kring teamdynamiken som påverkas av professioner i teamen, svårigheter i att interagera varandras kunskaper i teamet samt svårigheter på grund av den omgivande organisation som påverkar teamet. Avslutningsvis ges några exempel på behov av fortsatt kunskapsutveckling. Då föreslås bland annat evidensbaserade resultat som kan visa på hur interprofessionellt samarbete fungerar, ur ett patientsäkerhetsperspektiv och ur ett folkhälsoperspektiv. Det föreslås också att kunskapsutveckling behövs kring de processer som 22
sker där patienter, brukare eller anhöriga involveras i teamarbete. Även kunskapsutveckling kring hur specifika verksamhetsområden inverkar på det interprofessionella teamarbetet och lärandet tas upp (Kvarnström, 2007, s. 3-4, 46-47). Den undersökningen inriktas på professionella teammedlemmar på områden inom vården, medan min undersökning inriktas på professionella teammedlemmar (verksamhetsledarna) inom äldreomsorg, förskola och musikskola. Min undersökning skulle kunna ses som en kunskapsutveckling vidare på ämnet interprofessionellt lärande eftersom gränsöverskridande arbete innebär ungefär samma princip, att verksamheter med olika professioner interagerar med varandra. Min undersökning skulle kunna ses som en del i en evidensbasering av hur interprofessionellt samarbete fungerar, utifrån verksamhetsledarnas perspektiv. Det framgår också i min undersökning att verksamhetsledarna tycks ha viss insyn i hur äldre, anhöriga, barn och så vidare involverats i samverkansprojektet. En annan studie Art, dance, and music therapy visar att konst, dans och musikterapi finns på flera håll och att det är en viktig del inom hälso och sjukvården i västvärlden. Det har bland annat visat sig vara betydelsefullt med kultur för äldre som vill bibehålla eller öka sin rörelseförmåga och smidighet. Man menar även att det behövs forskning som kan säkerställa effekterna av sådana insatser. Det finns ett behov av forskning på tvärvetenskapliga projekt där exempelvis musiker och vårdpersonal samarbetar (Rebollo, Pratt, Rosalie, 2004, s.837-838). Här blir min studie ett svar på behovet av undersökningar av samverkansformerna i tvärvetenskapliga projekt som inriktats mot att gynna hälsan hos äldre genom kulturaktiviteter. Studierna som presenterats ovan används som grund för vad som beforskats tidigare. Det är undersökningsområden som ligger nära mitt eget och som därför är av värde att presentera för att klargöra vilken typ av liknande forskning som finns samt för att motivera mitt eget valda forskningsområde. Det finns flera pågående och avslutade forskningsprojekt vid Högskolan Väst med inriktning mot arbetsintegrerat lärande. Av dessa har några ett särskilt tydligt fokus på gränsöverskridande samverkan mellan olika organisationer. Tre sådana pågående forskningsprojekt är Gränsöverskridande undervisning i nordiska skolor med fokus på samarbete mellan olika skolsystem, Övning av samverkan i insatser vid olyckor i syfte att förbättra samverkan mellan räddningstjänst, polis och ambulanspersonal samt Arbete och samhällsutveckling med inriktning mot förbättring av samverkan mellan kommunala enheter 23
och arbetsförmedlingen. Två exempel på sådana avslutade studier är Integrationsarbete och kommunal samverkan som fokuserar behovet av kommunal samverkan för att kunna förbättra integration av nyanlända i Sverige samt Utveckling av former för interprofessionellt lärande där man undersöker om samverkan mellan konstnärliga metoder och byggproduktion kan leda till utveckling och lärande mellan olika verksamheter (www.hv.se, 2013b). Dessa studier fokuserar likt min studie gränsöverskridande samverkan mellan olika verksamheter. Intresset för att utforska området tycks vara stort inom forskningsplattformen för arbetsintegrerat lärande. Metod Här presenteras den metodologiska ansatsen för undersökningen. Därefter presenteras insamlingen av empiri, urvalet av informanter samt transkriberingen av intervjumaterialet. Avslutningsvis förs en metoddiskussion. Metodologisk ansats Den metodologiska ansatsen är fenomenografiskt inriktad. Jag inspirerades att använda metoden som ingång men har inte använt den fullt ut, vilket kommer att framgå under metoddiskussionen i detta metodavsnitt. Det är lärande som fenomen som undersöks i projektet Kultur för äldre. Lars Owe Dahlgren, professor i pedagogik, och Kristina Johansson, filosofie doktor i pedagogik, skriver i Handbok i kvalitativ analys om fenomenografi. Fenomenografi syftar till att undersöka hur människor uppfattar fenomen i omvärlden. Forskningsmetoden används för att söka en fördjupad förståelse för människors lärande och för människors sätt att förändra synen på omvärlden genom lärandet. Från början var fenomenografin inriktad på att söka förståelse för det mänskliga lärandet (Fejes & Thornberg red. 2011, s.122, 124). I min undersökning fokuseras hur människor inom en viss kontext uppfattar lärande. Här söks alltså förståelse för människors lärande, vilket gör ansatsen än mer lämplig i undersökningen. I boken Kvalitativ metod och vetenskapsteori skriver Mikael Alexandersson att fenomenografin kan härledas tillbaka till 1970-talet då den utformades för att användas inom pedagogik för att undersöka lärande och omvärldsuppfattningar. Man undersökte likheter och skillnader i hur människor uppfattar fenomen i omvärlden. Först på 1980-talet introducerade Ference Marton fenomenografi som term. Ansatsen har använts på varierande sätt och tycks numera spridit sig till fler områden än pedagogiken (Starrin & Svensson red. 1994, s. 112-113). Inom fenomenografin betonas att tänkandet, inlärningen, kunskapsbildningen och 24