Klienter eller individer?

Kriminologiska institutionen Klienter eller individer? En uppsats om gränspolisens arbete med papperslösa personer. Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi III (30 hp) Höstterminen 2009 Lisa Hallongren och Lena Hamnström

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att belysa gränspolisens arbete med papperslösa personer. Fokus ligger på polisernas egna berättelser och erfarenheter av svårigheter i arbete med papperslösa personer. De frågeställningar vi valt att utgå ifrån är: Upplever gränspolisen att det finns några begränsningar i deras arbete med papperslösa? Gör gränspolisens handlingsutrymme det möjligt för dem att ta hänsyn till individen bakom den papperslöse? Vi har undersökt detta med hjälp av en kvalitativ metod och har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer för att inhämta vårt material. Vår teoretiska utgångspunkt i arbetet har varit Johanssons teori om gräsrotsbyråkrater. Vi har genom denna teori kunnat tolka mycket av det intervjuardeltagarna sagt och dragit paralleller till teorin om gräsrotsbyråkrater. Gräsrotsbyråkraterna gör människorna de möter i sitt arbete till klienter. Detta är nödvändigt för att de ska kunna ta sig an klienten på ett professionellt sätt för att ingen organisation klarar av att ta hänsyn till en hel människa som Johansson skriver. Personerna blir på så sätt avpersonifierade och omvandlade till en klient vars ärende kan behandlas av organisationen den möter. Detta har vi kunnat se stämmer in väldigt bra på gränspolisens arbete med papperslösa. Det är just detta som gränspolisen måste göra med dessa människor, göra de till klienter istället för människor. Och det är just en känsla av att vara oprofessionell om man tar hänsyn till individen bakom den här papperslösa personen som intervjuardeltagarna beskriver. Det är organisationen som gräsrotsbyråkraten arbetar inom som sätter ramarna för vad byråkraten kan och inte kan göra i sitt arbete. Samtidigt som det är ett möte mellan två människor så är det också ett möte mellan en organisation och en klient. Personen måste bli förvandlad till klient för att kunna passa in i ramarna som organisationen sätter upp. Vi har även kommit fram till att intervjuardeltagarna gör denna omvandling av papperslösa för att de känner att de måste det. Om de inte gör denna omvandling så kan de inte slutföra sitt jobb. 2

Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Definition av begreppet papperslös... 6 1.2 Syfte... 6 1.3 Aktörer... 7 1.3.1 Polisens uppdrag... 7 1.3.2 Gränspolisens uppdrag.. 8 1.4 Organisation... 8 1.5 Ont om tidigare forskning på området... 9 1.5.1 Presentation av två avhandlingar... 10 2. Teori... 12 2.1 Gräsrotsbyråkrater en sammanfattning... 12 2.1.1 Maktbalansen... 13 3. Metod... 13 3.1. Kvalitativ intervju... 14 3.1.1 Semi-strukturerad intervju... 14 3.1.2 Urval... 14 3.1.3 Problematiken med en liten avdelning. 15 3.2 Etik... 15 3.3 Vår roll som forskare 16 3.3.1 Att vara två och vår förförståelse... 16 3.3.2 Var positionerar vi oss?... 17 3.4 Genomförandet av intervjuerna... 18 3.4.1 Hur gick intervjuerna till?... 18 3.4.2 Reflektioner kring intervjuerna... 19 3.5 Validitet och reliabilitet... 19 4. Resultat och analys... 21 4.1 Synpunkter på de styrande faktorerna i arbetet... 21 4.1.1 Resultat och analys... 22 4.1.2 Makten hos gränspolisen... 26 4.2 Individuella tankar och upplevelser kring arbetet... 27 4.2.1 Resultat och analys... 27 5. Slutsats och diskussion... 31 5.1 Slutsats. 31 3

5.1.1 Gräsrotsbyråkrater hos gränspolisen... 31 5.2 Diskussion 32 5.2.1 Diskussion kring synpunkterna på de styrande faktorerna i arbetet... 32 5.2.1 Diskussion kring de individuella tankarna och upplevelserna på arbetet... 34 5.3 Vägen vidare... 36 6. Litteraturförteckning... 37 6.1 Böcker... 37 6.2 Länkar... 37 Bilaga 1... 39 4

1. Inledning Det här är ju inga kriminella människor, man får inte glömma bort att dom inte är kriminella dom som är här som är papperslösa. Det är ju människor som söker sig en framtid. Det är klart att det finns kriminella också som över allt men 99 % är vanliga människor som vi. (intervju 4). En man kommer fram till passkontrollen och tittar lite oförstående på passkontrollanten som försöker prata med mannen. Mannen bara rycker på axlarna och skakar på huvudet på passkontrollantens tilltal. Mannen förstår inte ett ord av vad hon säger. Passkontrollanten försöker på alla språk hon kan kommunicera med mannen men når ingen framgång. Mannen ser kvinnan ringa på telefonen och kort där efter kommer det fram en man i uniform, en polis, förstår mannen och tar med honom till ett kontor en bit bort. Polisen tar fram en lista med hälsningsfraser på olika språk, som de har på kontoret för just fall som detta, och börjar gå igenom de för att se om mannen reagerar på något språk. Mannen reagerar på en hälsningsfras och polisen ringer till en tolk förmedling för att få tag på en tolk som förhoppningsvis talar samma språk som mannen. Samtidigt har annan polispersonal gått igenom flygplanet som de tror att mannen kommit med och hittat ett sönderrivet pass på toaletten som de tror att mannen använt för att ta sig till Sverige på. Efter en undersökning av polisens dokumenttekniker så visar det sig att passet är en förfalskning och då oanvändbart för att identifiera mannen. I förhöret kan tolken fastställa att de talar samma språk men han vill inte uppge vilket land han kommer ifrån eller vem han är. Mannen uppger under förhöret att han har för avsikt att stanna i Sverige. Ovan nämnda exempel illustrerar ett vanligt förekommande ärende som en gränspolis stöter på i sitt vardagliga arbete med papperslösa 1. Detta är ett fall som det kan väckas många egna tankar och åsikter kring. Tankar och åsikter som nödvändigtvis inte underlättar för en gränspolis i sitt arbete utan kanske snarare försvårar det. Hur gör man då när man möter en person som inte har några papper att uppvisa på vem han/hon är? Eller en person som helt enkelt inte vill berätta vem han/hon är? Vi vill med detta arbete belysa gränspolisens arbete med papperslösa. Att genom deras egna erfarenheter och berättelser få en insyn i deras vardagliga arbete med personer som inte kan eller vill visa vem de är. I så gott som alla ärenden som gränspolisen handlägger med papperslösa personer så handlar det om människor 1 Se s. 6 för definition. 5

som sökt eller söker asyl. Av alla asylsökande personer migrationsverket registrerat de senaste åren så är ca 90 procent papperslösa (länk 1: www.migrationsverket.se). Personer som man inte vet vilka de är. Gränspolisen har mellan 60 och 90 personer sittandes i förvar nästan hela tiden (intervju 2). Av dessa är nästan alla papperslösa. Personer där det inte går att verkställa utvisning eftersom man inte vet var de kommer ifrån. När ett ärende har blivit överlämnat till polisen från migrationsverket för att personen har fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige så börjar gränspolisens arbete med att ta reda på vem den här personen är. Om gränspolisen inte lyckas ta reda på det så kan de inte ha personen i förvar i all evighet. Utan så småningom släpps personen ut i samhället. Verkställigheten läggs då på is tills nya uppgifter framkommer i ärendet, om det någonsin gör det. 1.1 Definition av begreppet papperslös Vi tänkte börja med att ge en definition av ordet papperslös, så som vi kommer att använda begreppet i vår text: Med en person som är papperslös menar vi en person som saknar handlingar som kan påvisa sin identitet. Som handling räknas bland annat: pass, id-kort, körkort, födelseattest och alla andra typer av handlingar som man kan använda som hjälp för identifiering av personen. Papperslösa benämns även som identitetslösa. Vi anser att detta begrepp är svårt att använda då vi anser att alla människor har en identitet. Detta gör på så vis identitetslös till en dålig förklaring till det vi menar i vårt arbete. Vi kommer därför fortsättningsvis att hålla oss till begreppet papperslösa. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att belysa gränspolisens arbete med papperslösa personer. Fokus ligger på polisernas egna berättelser och erfarenheter av svårigheter i arbete med papperslösa personer. Vi tror att med detta arbete kunna bidra med mer kunskap inom ämnet och då ur ett tjänstemannaperspektiv, gränspolisens arbete med papperslösa. 6

De frågeställningar vi valt att utgå ifrån är: Upplever gränspolisen att det finns några begränsningar i deras arbete med papperslösa? Gör gränspolisens handlingsutrymme det möjligt för dem att ta hänsyn till individen bakom den papperslöse? 1.3 Aktörer För att förstå gränspolisens arbete kommer vi nedan att beskriva polisens uppdrag och sedan gränspolisens uppdrag. Gränspolisens uppdrag utgår ifrån polisens (som organisation) uppdrag vilket även är skälet till varför vi valt att först beskriva polisens uppdrag. 1.3.1 Polisens uppdrag I polislagen 2 (2005: B627) står det att polisens uppgifter är att: Förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten. Övervaka den allmänna ordningen och säkerheten. Förhindra att störningar uppstår och ingripa när störningar uppstått. Bedriva spaning och utreda brott som faller under allmänt åtal. Ge allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp som lämpligen han ges av polisen. Samt fullgöra verksamhet som ålagts polisen enligt särskilda bestämmelser. Detta sammanfattas kort i en av polisen framtagen värdegrund för deras arbete. Polisen ska öka tryggheten och minska brottsligheten i samhället. Det ska göras genom att förebygga och upptäcka brott och se till att den som begår brott identifieras och lagförs (länk 2: www.polisen.se). 7

1.3.2 Gränspolisens uppdrag I dessa ganska övergripande och heltäckande bestämmelserna om polisen i Sverige så har gränspolisen hand om kraven för utlänningarnas vistelse i landet. Gränspolisen arbetar huvudsakligen efter utlänningslagen som är en relativt ny lagstiftning i jämförelse med vissa andra delar av lagarna i Sveriges Rikes Lag. Sveriges första utlänningslag kom 1927 och reglerade dels pass, viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd samt anmälningsskyldighet och dels bestämmelser om avvisning, utvisning och förpassning (UtlL, 2006:15). Utlänningslagen, så som den ser ut i dag, trädde i kraft 31 mars 2006. De inledande bestämmelserna säger: 1: I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. I lagen anges också under vilka förutsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet. Lagen ska tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall ( ). Gränspolisens roll i det polisiära fältet är alltså specifikt inriktad på utlänningars rätt att vistas i och arbeta i Sverige. I deras uppdrag så ingår det att bevaka Sveriges och Schengens gränser. De kontrollerar bland annat om inresande har giltiga resehandlingar och får vistas i landet, och spanar efter efterlysta personer. De medverkar även då Migrationsverket fattat beslut om utvisning av en person men även vid verkställningar av utvisningar efter dom. De som jobbar med detta kallas verkställare och följer även med den utvisade på resan hem, eller till det förmodade hemlandet, om de inte har identiteten fastställd eller om personen begått ett brott. Vidare så samarbetar de med övriga avdelningar inom polisen men också med externa samarbetsorgan som till exempel Kustbevakningen, Tullverket, Migrationsverket, Kriminalvården, de polisiära sambandsmännen, utländska polismyndigheter samt Luftfartsverket, flygbolag och rederier (länk 3: www.polisen.se). 1.4 Organisation Gränspolisen består av fyra enheter. Dessa är: Gränskontrollenhet Utredningsenhet Ordnings- och säkerhetsenhet Administrativ enhet 8

Gränskontrollenhet Gränskontrollenheten består av flygplatssektioner samt en rörlig kontrollenhet2. Flygplatssektionerna bedriver passkontrollverksamhet på de olika flygplatserna runt om i Sverige. Den rörliga kontrollenheten arbetar över hela Stockholms län och stöttas av en transport- och handräckningsgrupp. Den rörliga kontrollsektionen bekämpar illegal migration, människohandel och annan gränsöverskridande brottslighet. Vid sektionen arbetar både poliser och civilanställda med specialkompetens med ansvarsområde över hela Stockholms län. Utredningsenhet Utredningsenheterna består av spaningssektioner och utrednings- och verkställighetssektioner. Spaningssektionerna arbetar med spaning mot grova brott och gör inre kontroller (kontroller av utlänningar som befinner sig inne i landet och inte vid en gränspassage). Vid utrednings- och verkställighetssektionerna sköts utredningsarbete och man verkställer även personer som inte får stanna i Sverige. Ordnings- och säkerhetsenhet Ordnings- och säkerhetsavdelningarna arbetar med ordningsrelaterade uppgifter och även underrättelsebaserat och händelsestyrt arbete på de olika flygplatserna runtom i Sverige. Fokus ligger på ledning av arbetet i säkerhetskontrollen, stölder, värdehantering samt trafikövervakning. Dessutom finns beredskap för särskilda händelser. Administrativ enhet På de administrativa enheterna så sköts all form av administrativt arbete. Exempelvis planering, förvaltning etc. (Länk 4, www.polisen.se) 1.5 Ont om tidigare forskning på området Vi har sökt efter tidigare forskning om papperslösa och har kommit fram till att det inte finns någon forskning på området ur ett gränspolisperspektiv. En avhandling som är skriven av Hydén & Lundberg (2004) tar upp polisens arbete med inre kontroller, polisens kontroll av människors rätt att vistas i landet. Det finns däremot ganska mycket forskning rörande 2 Än så länge finns det bara en rörlig kontrollenhet och detta är i Stockholm. Men det finns långt framskridna planer på att starta denna typ av grupp även i södra Sverige. 9

asylsökande personer. De papperslösa personer som gränspolisen arbetar med är till stor del samma personer som är registrerade som asylsökande hos migrationsverket. Vi började därför med att försöka hitta någon tidigare forskning genom att söka på forskning som var skriven om asylsökande personer. Mycket av den forskning som finns om asylsökande handlar om de asylsökande personernas uppfattningar om asylprocessen och vilka rättigheter de har som asylsökande i samhället (länk 5). Eftersom detta arbete inte ska beröra asylprocessen har vi valt att inte gå in djupare på den forskning som hittats. Det finns även mycket forskning som är gjort på polisens arbete i stort och även om etik i polisarbetet och effektivisering av praktiskt polisarbete. Som sagt så finns det ganska gott om forskning om asylsökande personer i olika situationer och på olika typer av polisarbete men vi har inte hittat någon forskning som rör gränspolisen. Och specifikt inte om gränspolisens arbete med papperslösa. Då vi i vår studie har vi valt att använda oss av gräsrotsbyråkrater (se vidare beskrivning i teoridelen) som teori så har vi valt att söka på tidigare forskning som har gräsrotsbyråkrater som teoretiskt utgångspunkt. Den tidigare forskningen vi valt att titta på är inte nödvändigtvis knuten till polisen eller polisarbete på något sätt. Utan det kan röra arbete med människor ur ett gräsrotsbyråkratsperspektiv fast i helt andra miljöer. 1.5.1 Presentation av två avhandlingar Hydén och Lundberg (2004) Inre utlänningskontroll Hydén och Lundberg (2004) vill med sin studie undersöka och visa komplexiteten i polisarbete med inre utlänningskontroll. Detta genom att diskutera de förväntningar som finns på poliser och vad detta har för betydelse för de inre utlänningskontrollerna. Hydén och Lundberg (2004) lägger fokus på inre utlänningskontrollens arbete med att kontrollera människors rätt att vistas i landet (Hydén och Lundberg, 2004:10 11). Alltså det vardagliga arbetet dessa poliser gör ute på gatan. Till en början utreder de hur utlänningskontroll ser ut rent generellt. Detta för att sedan koppla till hur det går till i Sverige. Hydén och Lundberg (2004) undersöker även hur regelverket ser ut. Hur poliserna verkligen får agera, och kanske till och med ska agera. Vad säger lagen? (Hydén och Lundberg, 2004:24 26) Avhandlingen tar upp den konflikt som kan finnas mellan hur de ska agera kontra hur de i slutändan gör. Avhandlingen handlar även om inre utlänningskontrollen som polisiär organisation. Här 10

diskuteras bl.a. hur och varför diskriminering kan komma i uttryck i polisarbetet. (Hydén och Lundberg, 2004:24 26). Hydén och Lundberg kommer fram till att det för polisen (till stor del) handlar det om att uppnå mål och de strävar hela tiden efter en effektivitet av arbetet. Samt att de använder lagstiftningen som en form av legitimering till varför de agerar som de gör. Hydén och Lundberg (2004) anser även att polisens handlingsutrymme ibland blir för stort då poliserna inte alltid tar sitt ansvar bakom handlingsutrymmet utan snarare använder det som ytterligare ett sätt att uppnå sina mål (Hydén och Lundberg, 2004:165 168). De beskriver även att de upplevde att de poliser som de intervjuade i vissa fall kunde leta efter s.k. gråzoner i lagstiftningen som gjorde att poliserna kunde effektivisera och underlätta sitt arbete. Gråzonerna beskriver dem som ett utrymme som poliserna skapade för att legitimera de beslut de valt att ta (Hydén och Lundberg:299-300). Lisa Westfelt (2008) - migration som straff? Westfelt (2008) vill i sin avhandling försöka se utvisning på grund av brott ur ett historiskt perspektiv. Vågskålen som avhandlingen beskriver står mellan den kontrollrelaterade politiken, Sveriges ointresse av att ha kvar utländska medborgare som har begått brott i landet och på andra sidan står då den rättighetsrelaterade politiken, intresset att skydda personer som är på flykt (Westfelt, 2008:11 17). Westfelts (2008) avhandling berör även teorin om gräsrotsbyråkrater. Hon beskriver gräsrotsbyråkraternas handlingsutrymme som styrande. Då det handlingsutrymme gräsrotsbyråkraterna ges gör att de beslut de fattar blir styrande vilket gör att den politiska styrningen går nedifrån och upp istället för uppifrån och ned. Hon försöker med hjälp av teorin om gräsrotsbyråkrater att tydliggöra det handlingsutrymme som finns i utvisningsprocessen och maktaspekterna mellan klienterna (de utvisade) och byråkraterna (beslutsfattarna) (Westfelt, 2008:115 119). Båda dessa avhandlingar handlar kort och gott om en balans mellan regler och praktik. Det är just i denna mening som de har anknytning till det vi undersöker. Fokus i vårt arbete kommer dock inte att hamna på regeldelen utan vi har valt att lägga fokus på de problem intervjudeltagarna har berättat om. (Värt att poängtera är att dessa texter vi behandlat under tidigare forskning är avhandlingar och att dessa är skrivna ur ett större perspektiv och under en längre tid till skillnad från detta examensarbete.) 11

2. Teori Vi kommer under denna del att beskriva vårt val av teori samt varför vi kommer att använda oss av den. I vår jakt på tidigare forskning så fann vi att samma teori användes vid flera olika tillfällen när forskningen rörde sig kring poliser och polisverksamhet. Teorin som flera relaterade till var Roine Johanssons (1992) teori om gräsrotsbyråkrater. Teorin visar på en struktur och ett tillvägagångssätt som återfinns främst inom olika typer av myndigheter. När vi började med analysen av våra intervjuer så framträdde dessa strukturer och tillvägagångssätt ganska snabbt. Vilket gjorde att vi valde att applicera teorin om gräsrotsbyråkrater på vårt arbete. 2.1 Gräsrotsbyråkrater en sammanfattning Termen gräsrotsbyråkrat är en översättning av uttrycket street-level bureaucracy som introducerades av statsvetaren Michael Lipsky (1980) som arbetade fram en teori om gräsrotsbyråkrater. Gräsrotsbyråkratens arbetsplats är i den offentliga sektorn. De kommer i sitt dagliga arbete i kontakt med samhällets medborgare och har i sitt arbete en stor handlingsfrihet (Johansson, 1992:41). De återfinns inom många olika verksamhetsområden men många arbetar under likartade villkor. Gräsrotsbyråkraterna gör människorna de möter i sitt arbete till klienter. Detta är nödvändigt för att de ska kunna ta sig an klienten på ett professionellt sätt för att ingen organisation klarar av att ta hänsyn till en hel människa som Johansson skriver (1992:51). Personerna blir på så sätt avpersonifierade och omvandlade till ett fall eller ett ärende. Det är organisationen som gräsrotsbyråkraten arbetar i som sätter ramarna för vad byråkraten kan och inte kan göra i sitt arbete. Samtidigt som det är ett möte mellan två människor så är det också ett möte mellan en organisation och en klient (Johansson, 1992:51). Personen måste bli förvandlad till klient för att kunna passa in i ramarna som organisationen sätter upp (Johansson, 1992:37 & 43). Byråkraterna tar således bara hänsyn till de saker om personen som ramarna för deras arbete kräver (Johansson, 1992:44). Om de skulle behöva ta hänsyn till varje persons individuella egenskaper och behov så skulle det bli omöjligt för de att sköta sina arbeten. Individerna måste bli omvandlade till klienter för att kunna bli bearbetad av organisationen. En individ kan vara flera olika klienter. Varje myndighet som individen besöker gör honom/henne till en klient som passar in i deras ram. Vilket gör att individen är densamma men klienten ser olika ut beroende på var och i 12

vilket sammanhang personen möter en myndighet (Johansson, 1992:68). Gräsrotsbyråkraterna är ofta långt ner i hierarkin på sin arbetsplats och är de som är brobyggarna i verksamheten. Det är de som träffar, tar emot och arbetar med människorna i samhället. 2.1.1 Maktbalansen Relationen mellan rollen som gräsrotsbyråkrat och rollen som klient kännetecknas främst av att makt- och beroendeförhållandet de emellan är relativt ojämn. Gräsrotsbyråkraten har den största delen av makten då det är han som handlägger och ska fatta beslut i klientens ärende. Klienten blir beroende av att byråkraten gör det han ska och har ingen annan möjlighet att få det han önskar (i det specifika fallet) än att vänta på att hans ärende ska bli handlagt. Relationen är också vanligtvis viktigare för klienten då relationen de emellan för gräsrotsbyråkraten bara är en i mängden medan det för klienten handlar om en unik kontakt. En annan aspekt som också tydliggör detta ojämna förhållande är att gräsrotsbyråkraten oftast är på hemmaplan. De möts oftast på byråkratens arbetsplats eller på en plats vald av och på så sätt bekant för honom. Det är inte heller den första klienten byråkraten möter och har då också en vana i hur han ska bemöta sina klienter. Exempelvis så kan byråkraten använda sig av ett fackspråk som gör att maktbalansen blir ojämn då han känner till och använder sig av rådande termer som ofta kan vara främmande för klienten. Detta kan göra att klienten inte alltid förstår precis vad byråkraten menar (Johansson, 1992:53). 3. Metod Vi kommer använda oss av en kvalitativ metod för undersökningen av vilken syn gränspolisen har på papperslösa i sitt arbete. Vi vill få fram deras sätt att se på och arbeta med papperslösa personer och höra deras åsikter och tankar. Vi har därför valt att intervjua personer som arbetar med papperslösa inom gränspolisen. Genom att använda en kvalitativ metod så inriktar vi oss på vad som sägs, vad som inte sägs och på beskrivningar och ordval (Bryman, 2001:249-250). 13

3.1 Kvalitativ intervju I en kvalitativ intervju så är det intressanta den intervjuades ståndpunkter. Det är okej att den intervjuade svävar ut i sina svar på frågorna då detta ger kunskap om vad den intervjuade anser vara viktigt och relevant då intervjuaren gärna i en kvalitativ intervju vill ha så fylliga svar på sina frågor som möjligt. I den kvalitativa intervjun så har intervjuaren även möjlighet att gå ifrån sin intervjuguide och ställa uppföljningsfrågor på det intervjupersonen har svarat. (Bryman, 2001:300). 3.1.1 Semi-strukturerad intervju Vi har valt att göra semi-strukturerade intervjuer. Vi har utformat en intervjuguide (bilaga 1) där vi har skrivit vissa övergripande frågor som vi tog med oss till varje intervju och dessa frågor ställdes till alla intervjudeltagare. Dessa frågor är underställda två huvudteman som är: strukturella frågor om arbetet och individuella upplevelser av arbetet. Vi hoppas att dessa frågor ska leda vidare med följdfrågor eller att intervjudeltagaren fortsätter att prata fritt men ändå inom ramen för frågan. Då vi kommer att ställa samma grundfrågor till alla intervjudeltagare så hoppas vi sedan kunna jämföra svaren från de olika intervjuerna med varandra och på så sätt se de olika eller lika tankarna och åsikterna. Intervjudeltagarna kommer att ha stort utrymme att svara på frågorna på sitt eget sätt. Vi hoppas på detta sätt att få hög validitet på svaren (Bryman, 2001:301). 3.1.2 Urval Vi har valt att intervjua sex personer som arbetar inom gränspolisen i Sverige. Dessa personer arbetar på olika enheter inom gränspolisen. Intervjudeltagarna representerar tre av gränspolisens fyra olika enheter. Två personer arbetar på en gränskontrollenhet som träffar de papperslösa personerna precis i början av sitt ärende, två personer arbetar på en spaningssektion som möter papperslösa personer både i början och mitt i ärendets gång och två personer arbetar på en utrednings- och verkställighetssektion som handhar ärendena precis i slutskedet. Vi anser att detta urval är bra då vi på så sätt får intervjuer med personer som träffar papperslösa personer i sitt arbete men vid olika stadier i ärendehanteringen. Vi anser att 14

då intervjudeltagarna är hemmahörande på de olika avdelningarna så kommer vi få en bra övergripande bild av gränspolisens syn på papperslösa. Vi valde att spela in intervjuerna och vi valde att transkribera enbart vissa delar av dessa. Vi kommer att lyssna igenom intervjuerna ett flertal gånger och välja ut de delar som är relevanta för vårt arbete och som vi kommer att använda i arbetet. Det är därför mycket viktigt att vi verkligen lyssnar på intervjuerna flera gånger var och en och även tillsammans, för att minimera risken att förbise någonting. 3.1.3 Problematiken med en liten avdelning Vi har valt att inte skriva på vilka avdelningar eller i vilka städer intervjupersonerna arbetar då det finns relativt få gränspoliser i Sverige och detta kan skapa ett problem med konfidentialitetskravet. Det skulle kunna bli ett inomgruppsligt dilemma då det med största sannolikhet kommer att vara känt i respektive grupp vilka som har blivit intervjuade. Alla intervjudeltagare har varit positivt inställda till intervjuerna och har inte haft någonting emot att berätta öppet om sitt arbete. Då vi har genomfört alla intervjuer på respektive intervjudeltagares arbetsplats och detta fullt synligt för de andra på arbetsplatsen så är det ingen hemlighet vilka som deltagit i studien och detta har inte heller varit något problem för dem som deltagit. Utan det har varit deras förslag att vi ska komma till deras respektive arbetsplatser för att genomföra intervjuerna. De flesta av intervjudeltagarna har även sagt innan intervjun att vi gärna får skriva i arbetet i vilken stad och var de arbetar. Men det kommer vi inte att göra då detta inte är i linje med forskningsetiska rådet. Vi har däremot valt i beskrivningen av uttaget att ta med vilka avdelningar vi valt intervjudeltagare ifrån. 3.2 Etik Vi valde att använda oss av de etiska riktlinjer som finns inom forskning som vetenskapsrådet har ställt upp. Vi har inför intervjuerna valt att tänka på de fyra riktlinjerna för att vårt arbete ska vara pålitligt. De fyra riktlinjerna uppsatta av vetenskapsrådet är: Informationskravet: Vi informerade alla intervjudeltagarna innan intervjuerna om vad vi gör för studie och att det var helt frivilligt för dem att medverka. Vi förklarade att de när som helst 15

kan avbryta sin medverkan och att intervjuerna kommer att vara helt anonyma och att vi inte kommer att anteckna deras namn någonstans. Vi förklarade också att om vi använder några citat som de sagt under intervjun så kommer det inte att framgå från vilken intervjudeltagare citatet kommit. Konfidentialitetskravet: Vi är väl medvetna om vår tystnadsplikt och detta var vi tydliga med att förklara före intervjun för deltagarna. Ingenting som sägs kommer att föras vidare till obehöriga. Och de inspelade intervjuerna finns bara sparade på ett sådant sätt att det endast kommer vara vi som intervjuare som har tillgång till intervjuerna. Samtyckeskravet: Deltagarna har blivit tillfrågade av oss att medverka i undersökningen. De är införstådda med att deras medverkan är helt frivillig och att de kan avbryta när de önskar. Vidare har vi förklarat att de har rätt till att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de ska delta. Nyttjandekravet: Vi har varit väldigt tydliga med att den information som vi kommer att samla in eller som intervjuardeltagarna ger oss endast kommer att användas för vårt forskningsändamål och att det inte kommer att lånas ut till andra som kan vara intresserade. (Källa: Vetenskapsrådet) 3.3 Vår roll som forskare I detta avsnitt kommer vi att beröra hur vi som forskare ser på det material vi har, samt hur vi positionerar oss vetenskapsteoretiskt. 3.3.1 Att vara två och vår förförståelse Då vi är två som skriver detta arbete gör det även att vi har två förförståelser att utgå ifrån, två sätt att se på allting. Vilket gör att det blir extra viktigt för oss att bådas åsikter får komma fram. En av oss har jobbat inom gränspolisen och har därför större förförståelse inom ämnet. Detta gör att vi kan se på gränspolisens arbete med både nya ögon och inlärda ögon. Det skapar enligt oss en bra balans och ett ypperligt sätt för oss att få fram så mycket kunskap om 16

ämnet som möjligt. När man är två som skriver ett arbete gäller det att kunna samarbeta, diskutera och sedan presentera ett resultat som kan avspegla bådas kunskap. Att vara två som skriver kan ha både sina fördelar och nackdelar. Skrinjar skriver att det finns en fördel med att vara just två intervjuare då detta kan kännas tryggare för oss (Skrinjar, 2003:130). Vi anser att vara två som intervjuar ger oss en bredare och mer uttömmande intervju än om det hade varit en intervjuare. Vi har olika bakgrunder och förförståelser inom ämnet vilket gör att vi kommer att ställa olika typer av frågor. Även detta skriver Skrinjar är en fördel med att vara två (Skrinjar, 2003:130 131). Det kan även vara en nackdel att vara två som intervjuar bland annat då makten skulle kunna ses som ojämnt fördelad. Makten kan bli ojämn i och med att vi är två som intervjuar och bara en som blir intervjuad. Det skulle kunna resultera i att den som blir intervjuad känner att det är vi som styr hela intervjun. Det vill säga att den intervjuade känner att den inte kan påverka situationen, eftersom vi är två som driver samtalet. Skrinjar (1997) beskriver just detta att det är viktigt att man när man är två intervjuare inte går för starkt på med sina frågor. Så att intervjuarna förstärker intervjuardeltagarens känsla om underlägsenhet. (Skrinjar, 1997:131). 3.3.2 Var positionerar vi oss kunskapsteoretiskt? I Kvale och Brinkmann (2009) beskrivs intervjuaren utifrån två olika metaforer, malmletare eller resenär (2009:64 66). Dessa metaforer skulle då kunna beskriva intervjuarens sätt att hitta kunskap och vi skulle i vårt arbete beskriva oss som resenärer. I resenärmetaforen beskrivs intervjuaren som en resenär som gör en resa till ett främmande land och ska återvända till hemlandet med en berättelse om resan. Intervjuar-resenären samlar in sin kunskap genom att samtala med människor han/hon stöter på över hela regionen. I dessa samtal får personen berätta om sina egna historier och erfarenheter. Resenären gör sedan en tolkning och analysering av detta (Kvale och Brinkmann, 2009:64 66). Vår resa blir då in i gränspolisens värld där intervjuerna är våra samtal som vi sedan ska göra en berättelse om. Genom att vi intervjuar olika personer inom olika områden av organisationen övergriper det hela resans område. Vår roll som resenärer är att vi genom intervjuerna, eller samtalen, samlar in och får kunskap om ämnet för att sedan, med denna kunskap, ska kunna analysera och nå fram till ett resultat. Även att få ett svar på de frågeställningar vi presenterade från början. Detta gör även att vi positionerar oss med en hermeneutisk kunskapsteori (som bakgrund) 17

(Kvale och Brinkmann, 2009:17). Genom vår tolkning av vårt material, intervjuerna, når vi vår kunskap. Intervjuerna blir grunden till vårt arbete, när vi sedan tolkar dessa får vi vår kunskap om ämnet. Detta gör att den förförståelse vi har påverkar de tolkningar vi sedan kommer att göra. Inom hermeneutiken anses det näst intill omöjligt att göra tolkningar av materialet utan förförståelse (Kvale och Brinkmann, 2009:17). Därför är det viktigt att vi innan intervjuerna försöker vara väl medvetna om vår förförståelse. Eftersom vi är två som skriver detta arbete gör det även att vi har olika förförståelser. Till exempel att en av oss arbetar inom gränspolisen vilket gör att hon har en annan insyn i hur en del av gränspolisens arbete ser ut. Medan den andra inte alls vet hur organisationen ser ut. Detta ser vi endast som en möjlighet för att vi då kan se ämnet ur två olika perspektiv. Det gör att vi förhoppningsvis kan se de svar vi får utifrån intervjuerna på olika sätt. Men i slutändan ändå komma fram till en och samma sak. 3.4 Genomförandet av intervjuerna Vi kommer i detta avsnitt att beskriva de intervjuer som vi har gjort och även problematisera intervjuerna. 3.4.1 Hur gick intervjuerna till? Våra sex intervjuer har alla ägt rum på respektive intervjudeltagares arbetsplats. Fyra av intervjuerna ägde rum på respektive intervjudeltagares arbetsrum. En intervju ägde rum i ett konferensrum och vid en annan så satt vi i en soffgrupp i en passage där det passerade ganska mycket folk under intervjun. De inspelade intervjuerna varade i allt från 15 minuter till 30 minuter. Vi har båda två varit aktiva i genomförandet av intervjuerna. Det vill säga vi valde inte att dela upp intervjuerna eller frågorna oss emellan. Vårt mål var att samtalet skulle flyta på så naturligt som möjligt så vi utgick från vår intervjuguide (bilaga 1) utan att ha någon bestämd ordning på frågorna innan eller vem som skulle säga vad. 18

3.4.2 Reflektioner kring intervjuerna För oss var det en självklarhet att vi skulle åka till intervjudeltagarna och att genomföra intervjuerna. Vi var måna om att de skulle vilja delta i intervjuerna och tänkte att det var lättare att få de att delta i intervjuerna om vi åkte till de. Men innan första intervjun så reflekterade vi över att då vi var på deras hemmaplan så kunde maktbalansen bli till deras fördel. Men eftersom vi var två som intervjuade så tänkte vi att det jämnade ut sig då intervjudeltagarna kände sig hemma i miljön men vi kände oss trygga i att vara två intervjuare. Vi upplevde båda två att intervjusituationerna gick bättre än förväntat. Vi har studerat ihop under en längre tid och på så sätt lärt oss varandras sätt att interagera med andra människor och vi kunde därför genomföra intervjuerna utan förbestämda regler om vem som skulle säga vad. Vi kände oss trygga i varandras sällskap vilket gjorde att vi naturligt växlade mellan vem som ställde frågorna under intervjuerna. Genom att vi kände oss trygga i intervjusituationerna så upplevde vi även att intervjudeltagarna kände sig trygga, eftersom de hade lätt att tala fritt och sa vad de tyckte. De resonerade högt med sig själva och kunde ge exempel utifrån egna erfarenheter och upplevelser. I deras svar så problematiserade de kraven som de har på sig (förväntningarna) och vad de kan och inte kan göra. Detta tycker vi är en indikation på att de faktiskt utgick från sig själva och inte att de bara sa det som förväntades av dem. Vi tog växelvis på oss ledarrollen i samtalet. Vi jobbade med att ha ett bra samspel som intervjuare och maktbalansen kändes därför väldigt jämn oss emellan. 3.5 Validitet och Reliabilitet Validiteten och reliabiliteten måste vara stark genom hela forskningsprocessen då detta är betydande för det resultat vi sedan kommer att presentera. Därför har vi försökt göra så att hela vårt arbete har detta som en röd tråd och låter validiteten och reliabiliteten genomsyra hela arbetet för att sedan kunna få fram ett användbart och pålitligt resultat. Det har kommit upp kritik kring begreppen validitet och reliabilitet och om dessa är väsentliga i kvalitativa undersökningar. Trots detta har vi valt att använda oss av dessa begrepp samt att använda oss av Kvales och Brinkmanns (2009) tolkning av dessa ur ett intervjuarperspektiv (Kvale och Brinkmann, 2009:262 264). Reliabiliteten i vårt arbete är då huruvida de personer vi har intervjuat väljer att svara, om de vid andra tillfällen och med andra intervjuare skulle använda sig av samma svar eller inte. Vi ansåg det därför viktigt att vi under intervjuerna inte ställde 19

ledande frågor som direkt skulle ha påverkat svaren. Dock är det viktigt att inte avgränsa sig för mycket då det kan leda till att man inte får ut något av intervjun, det gäller alltså att hitta rätt balans (ibid.). Det är också en av orsakerna till varför vi har valt att göra semistrukturerade intervjuer. Viktigt i våra intervjuer var att avgöra om det som sägs är utifrån deltagarens egna resonemang eller vad de förväntas svara. Eftersom vi i vår undersökning har valt att utgå ifrån deras egna erfarenheter och det de har att säga. Validiteten är riktigheten, styrkan, i det som undersöks. Validitet är ofta något som forskaren kan mäta vilket gör att det kan vara svårt att tolka validiteten i en kvalitativ undersökning där det inte är något som ska mätas. Validiteten mäts därför ofta genom/utifrån frågan: mäter du det som du tror att du mäter? Validiteten beskrivs även i Kvale och Brinkmann (2009) som en process som pågår genom hela forskningen (Kvale och Brinkmann, 2009:264 268). Det gäller alltså att vi under hela undersökningen tänker på validiteten i det vi gör så att det genomsyrar hela forskningsprocessen. Vi har därför under hela arbetet kontrollerat och ifrågasatt oss själva för att tolkningarna och resultatet ska bli riktiga. För att visa hur vi har gjort detta under arbetets gång har vi därför valt att applicera Kvales och Brinkmanns (2009) validering på sju stadier på vår egen studie (Kvale och Brinkmann, 2009:267). Tematisering: Hur teoretiska antaganden kopplas till forskningsfrågorna samt hur pass väl detta görs. Hur väl teorin vi använt oss av (gräsrotsbyråkrater) kopplats till det vi undersöker och om det ger svar på forskningsfrågorna. Vi beskriver teorin och applicerar sedan den på undersökningen. Planering: Hur forskarens intervjudesign och metod passar in på ämnet samt syftet. Vi har gjort en intervjuguide för att få ut så mycket som möjligt av intervjuerna samt för att kunna jämföra de svar vi fått. Som vi tidigare sagt har vi därför när vi gjorde intervjuguiden försökt att inte ställa ledande frågor. Vi använde oss av frågor som vi trodde skulle vara ett sätt att öppna intervjudeltagarna, så att de delade med sig av sina erfarenheter. Intervju: Tillförlitligheten hos deltagarna och kvaliteten på intervjuerna. Genom att intervjuardeltagarna var frivilliga att delta så anser vi att det var större chans att de berättar utifrån egna erfarenheter och att vi på så sätt får ett tillförlitligt svar, vilket vi tror att vi fick. Om vi hade upplevt det som att någon intervjusituation gjort att deltagaren kände sig obekväm i situationen hade vi bortsett från den intervjun. För oss är det väsentligt att våra observationer, våra intervjuer, ger oss grund till den fråga vi vill undersöka. Även om intervjuardeltagarnas berättelser ser lika ut oavsett vem det är som intervjuar. 20

Utskrift: Vad som är en valid översättning från muntligt språk till skriftligt. När vi transkriberat våra intervjuer skriver vi ner exakt det intervjuardeltagaren säger eftersom det är deras berättelser vi är intresserade av. Vi har som sagt bara valt att transkribera vissa delar av våra intervjuer. Analys: Handlar om våra tolkningar av materialet om dessa är logiska utifrån det vi vill undersöka. Om våra frågeställningar är valida för det vi vill undersöka. Validering: Hur pass korrekt validiteten är i det man undersöker samt hur forskaren problematiserar detta. För att göra det lättare för oss själva att undersöka validiteten har vi som sagt utgått ifrån dessa sju steg. Vi har hela tiden ifrågasatt och kontrollerat materialet och försökt vara kritiska i vårt arbete. Rapportering: Hur väl slutrapporten ger en riktig redogörelse för undersökningens resultat. Hur vi tolkat resultaten i förhållande till vår förförståelse. (Kvale och Brinkmann, 2009:267) 4. Resultat & Analys Nedan kommer vi att presentera våra resultat samt analysera dessa. Vi kommer att återkoppla detta till tidigare forskning och teorin om gräsrotsbyråkrater. När vi tittat på vårt material har vi gjort det med utgångspunkt i på de två teman som tidigare har beskrivits. Vi har placerat in resultaten under respektive kategori för att på så sätt tydliggöra resultaten på de två frågeställningar som arbetet har utgått ifrån. Vi kommer sedan att försöka belysa de tankar och resultat som har kommit fram samt belysa dessa genom olika citat som är tagna ur de intervjuer som vi har gjort. 4.1 Synpunkter på de styrande faktorerna i arbetet De frågor vi har valt att lägga under denna kategori är frågor som rör gränspolisens arbete med papperslösa av mer praktisk karaktär. Vilka svårigheter eller hinder gränspolisen stöter på i direktiven de får om hur de ska arbeta med papperslösa personer. (Exempel på frågeställningar som vi ställt under denna del är: Anser du att det går att göra någonting för 21

att förbättra eller underlätta ditt arbete med papperslösa personer? Kan du ge exempel (generellt) på hur ditt arbete kan se ut gentemot en papperslös person? Vilka förväntningar har du på dig i din yrkesroll? 3 4.1.1 Resultat & Analys Intervjudeltagarna har alla uttryckt under intervjuerna att det finns svårigheter i direktiven om hur de ska arbeta med papperslösa personer. Många har liknande tankar och idéer om var problemet ligger och vad som skulle kunna göras för att lösa en del av den problematik som de upplever finns i arbetet med papperslösa personer. De tycker alla att bestämmelserna kring själva ansökningsförfarandet behöver ändras. Det är lagändringar som skulle behövas Vi ställde även en fråga om vad de intervjuade tror skulle kunna ändra den rådande situationen. Alltså om och i så fall hur de tror att deras arbete med papperslösa skulle kunna underlättas. De anser att det behöver ställas högre krav på dem som söker asyl i Sverige och att detta ska ske genom en ändring i lagen. En tanke som många av gränspoliserna har uttryckt är att om man redan från början för att få ansöka om asyl i Sverige måste visa upp en idhandling eller någonting annat som visar vem man är. Detta för att deras ansökan ska behandlas. På så sätt menar intervjudeltagarna att alla som söker asyl kan få en bättre och mer rättvis bedömning av sina asylskäl. Detta upplevde intervjudeltagarna skulle kunna göra att både antalet papperslösa (eftersom de papperslösa personer som de arbetar med ofta är asylsökande) minskar och även många av de problem som gränspolisen upplever i sitt arbete med papperslösa minskar. Till exempel att du inte får söka asyl om du inte visar upp en handling Så det skulle vara en fördel om de skulle visa ett papper om vem dom är när dom söker asyl. Det skulle underlätta för alla Här finns alltså en konflikt mellan de ramar som gränspolisen måste röra sig inom och det som intervjudeltagarna upplever att de faktiskt skulle vilja göra. De lagar och regler som finns inom organisationen gör att problematiken med papperslösa ibland kan bli större än vad de 3 Se bilaga 1, intervjuguide, för ytterligare exempel. 22

behöver vara. Intervjuardeltagarna upplevde det som att lagarna ibland bestod av många hinder, om lagarna skulle förbättras så skulle också deras arbete effektiviseras. Jag måste ju följa lagar och förordningar. Det finns alltså vissa regler som vi måste följa Genom intervjuerna kom det fram att gränspoliserna upplevde det som en svårighet med att behöva släppa ut någon (intervju 3). Det uppstod en hopplöshet när de tillslut fick ge upp. Att behöva släppa ut en person bara för att vi inte kan ha honom/henne i förvar längre som okänd (intervju 2). Det är inte ovanligt att gränspolisen har en människa som sitter i förvar, då personen inte får stanna i Sverige, men att personen inte hjälper till med att ta reda på vem han eller hon är. Vanligt är att personen säger att han eller hon inte minns vem den är. Intervjudeltagarna säger att det i denna typ av situation är lätt att bli frustrerad då de måste släppa det arbete de har gjort och lägga det till sidan. I ett senare skede kan det bli aktuellt att återuppta ärendet om situationen skulle förändras. I och med detta dilemma så är det många arbetstimmar som går till spillo då det är ett krävande detektivarbete att försöka ta reda på vem en person är som inte är villig att hjälpa till med information eller ger felaktig information med syfte att vilseleda. Vilket kan vara en av anledningarna till varför gränspoliserna försöker underlätta arbetet genom att omvandla dessa människor till klienter. De upplever en tydlig frustration över att behöva släppa vissa människor. Ett sätt som vi tror hjälper dem själva att bortse från denna frustration är att omvandla individerna till papperslösa. T.ex. vi måste verkställa en utvisningsdom och vi vet inte vilka dem är, ibland utreder vi i åratal och till sist kan vi inte lyckas i alla fall. Så vi får släppa ut dem i samhället. Då känner man att det är tungt. Det finns en frustration över att inte kunna göra klart sitt arbete. De menar att de vill ju självklart kunna slutföra det arbete som de har påbörjat. Att försöka klargöra vem personen de har framför sig är. När de kommer till det läget att de inte kan göra något mer i utredningsarbetet när alla möjligheter är prövade och omprövade så finns det inget annat val än att släppa ut dessa människor i samhället (Intervju 4). De menar att detta kan vara frustrerande dels för att de inte har kunnat ta reda på vem den papperslösa personen är men också för att de inte kan slutföra sitt arbete. I detta läge så kan inte gränspolisen ha den papperslösa personen i förvar längre. Och gränspolisen har på så sätt inte kunna slutföra sitt påbörjade arbete. Återigen upplever de en frustration med arbetet. Det är svårt, det svåraste är att man ibland måste man ge sig 23

En annan svårighet som också framkommer under intervjuerna är att många av de papperslösa inte talar sanning. Varför de väljer att inte tala sanning är inte helt klart men ett resonemang är att de tror att de inte ska få stanna i Sverige om de uppger vem de verkligen är. Alltså att de har större chans att få stanna i Sverige om svenska myndigheter inte kan få reda på vem de egentligen är. Några intervjudeltagare berättar om olika förhör de har hållit med papperslösa personer där den papperslösa personen helt klart sitter och hittar på information. Där gränspolisen bara skriver ner informationen som sägs varken mer eller mindre. De är väl medvetna om att personen som de har framför sig inte talar sanning, men de menar att det inte finns någonting de kan göra för att förhindra det. Och här väcks återigen denna konflikt mellan det man ska göra och det man skulle vilja göra. Och så kommer den här som ljuger som inte ska vara här alls. Där kan jag känna att det är fel. Att den som ljuger klarar sig, får stanna, medan de som talat sanning får åka tillbaka Men mitt jobb är ju bara att skriva allt som de säger Många av dem vi intervjuade hade velat ha direktiv där de kan göra något åt detta. Intervjuardeltagarna kunde ibland uppleva att de regler som finns idag gör att de som talar sanning får åka hem medan de som ljuger får stanna. Vilket då betyder att de som samarbetar med myndigheten på ett sätt straffas för detta. Deltagarna menade på att det ger en missvisande bild av hur Sverige ska bemöta arbetet med asylsökande människor. Här tycker vi även att det är gränspolisens handlingsutrymme som de verkar uppleva som för brett. De beskriver att de inte kan ta hänsyn till individerna men det verkar ändå finnas ett visst handlingsutrymme eftersom de upplever att direktiven inte räcker till. Skulle organisationen vara så pass reserverad som de beskriver så finns det inte då ett handlingsutrymme? Kanske är det så att gränspoliserna inte upptäcker det hanslingsutrymme dem har. Organisationen är uppbyggd på det sätt att de ska bortse från individerna och det gör även att de i denna situation bortser från det handlingsutrymme de har. Det skulle underlätta arbetet med papperslösa om en gränspolis redan i början kunde kräva mer av den papperslösa. Att det fanns klara riktlinjer för hur en gränspolis ska gå tillväga i arbetet med papperslösa och att det inte var riktigt så godtyckligt som en intervjudeltagare tycker att det är idag. Det finns självklart vissa saker som de gör på samma sätt med alla 24

papperslösa. De ställer samma typ av grundfrågor och de ska fylla i vissa papper och så vidare. Men det fria utrymmet för en gränspolis arbete med varje papperslös är ganska stort. Och när de då gång efter gång förhör personer som uppenbarligen inte talar sanning så uttrycktes en tanke om att det skulle vara bra om det fanns mer struktur i hur de ska arbeta med en papperslös person. Man skulle ha någon mer rak linje över hur man ska arbeta med de här människorna Här upplever vi att gränspoliserna hamnar i en problematik som egentligen inte faller under deras arbetsuppgifter. Det är inte deras uppgift att göra bedömningen vem som får stanna eller inte, men att denna problematik ändå ofta rör sig i deras tankar. Det den papperslösa personen säger kommer att spela stor roll för beslutet om denne får stanna i Sverige eller inte. Intervjuardeltagarna menade då att om man istället skulle få klara direktiv så skulle det både underlätta deras arbete med papperslösa personer men framför allt kanske göra det mer rättvist för dem. Ytterligare en tanke yttras under intervjuerna om vad som faktiskt kan ändras för att förbättra arbetet med papperslösa personer och det är att samarbetet mellan länderna emellan behöver bli bättre. De papperslösa personer som dyker upp i Sverige är ofta redan är kända i andra länder under andra aliasnamn, då det är vanligt att de sökt asyl mer än en gång och då i något annat europeiskt land. Idag finns ett ganska bra samarbete mellan Schengenländerna emellan. Men det kan bli bättre. Det finns till exempel en bestämmelse om att alla som söker asyl ska daktas. Det vill säga att det landet personen söker asyl i ska ta personens fingeravtryck och lägga in i ett speciellt datasystem som alla Schengenländer kommer åt. När en person söker asyl så ska dess fingeravtryck direkt kontrolleras mot detta system. Om det visar sig att personen varit i ett annat land tidigare och sökt asyl så tas kontakt med detta land för att kontrollera statusen på personens asylärende. Men vi i Sverige vill ju även veta om personen som kommer hit som papperslös begått brott i något annat land. De vill ju få fram så mycket information som det bara går om dessa okända individer. Om länderna då hade ett mer utbrett samarbete där det på ett enkelt sätt gick att få reda på om en person var straffad, efterlyst, eller bara känd av polisen i ett annat land så skulle det underlätta utredningen i Sverige avsevärt (Intervju 4). Intervjudeltagaren menar alltså att om samarbetet skulle förbättras mellan länderna så skulle det bli lättare att fastställa en identitet på dessa människor. Det skulle även göra det lättare att få tag på de riktiga bakomliggande orsakerna, nämligen de som säljer falska identiteter till folk som endast söker sig till ett bättre liv. Viktigt att poängtera är att de som söker sig till Sverige har oftast fått direktiv från någon om hur de ska agera när de väl 25