Nulägesbeskrivning av det statliga ledsystemet i fjällen

Transkript

1 SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Naturvårdsverket Sektionen för skydd och förvaltning (Gfs) PM Ärendenr: NV Nulägesbeskrivning av det statliga ledsystemet i fjällen Beskrivning av nuvarande omfattning och skick samt beskrivning av resursbehov och möjligheter för utveckling av ledsystemet BESÖK: STOCKHOLM VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@ NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 Innehåll INNEHÅLL 2 SAMMANFATTNING 5 BAKGRUND 7 ANSVAR FÖR DET STATLIGA LEDSYSTEMET 9 Aktörernas olika roller och ansvar 9 Ansvaret för en led som anlagts 9 Sommar- och vinterleder 9 Skoterleder 10 Finansiering 11 DET STATLIGA LEDSYSTEMET - NULÄGET 13 Leder som ingår i det statliga ledsystemet 13 Leder som ingår i nulägesbeskrivningen 13 Leder 13 Broar 14 Rastskydd 15 Ledsystemets skick 16 Ledernas skick i olika delar av fjällkedjan 16 Webbaserad information 28 Behov av resurser för nuvarande ledsystem 29 Upprustning 29 Löpande underhåll och tillsyn 30 Slutsats om resursbehovet 32 ÅTERSTÅENDE ARBETE I ÖVERSYNEN 33 Revidera ledsystemet efter förutsättningarna 33 Ny vägledning för förvaltning av ledsystemet 34 Kvalitetssäkring av broar 34 Åtgärder mot slitage 34 Förbättrad vägvisning 34 Aktuell ledinformation samt information om ledernas egenskaper 34 Riktlinjer för ökad säkerhet över sjöis 35 Sladdning av skoterleder 35 Besökarundersökningar 35 BILAGA

3 BILAGA 2 39 BILAGA 3 41 BILAGA

4 Förord Det statliga ledsystemet utgör en viktig del av friluftlivets infrastruktur i fjällen och är viktigt både för folkhälsan och för naturturismen. Det bidrar till jobb och näringslivsutveckling samt har stor betydelse för lokalbefolkningens friluftsliv. Dokumentet är en nulägesanalys av hur det statliga ledsystemet ser ut idag. Det är första delen av ett arbete att forma framtidens statliga ledsystem i fjällen och förvaltningen av det. Syftet med nulägesbeskrivningen är att beskriva ansvar och roller för förvaltningen av ledsystemet övergripande beskriva nuvarande ledsystem och dess skick ange behov av resurser för att hålla ett ledsystem i gott skick. Nästa steg kommer att bli att utifrån dagens friluftsliv och tillgängliga resurser, arbeta med frågan hur framtidens förvaltning bör se ut ta fram vägledning för förvaltning av de statliga lederna i fjällen. Naturvårdsverket driver detta arbete, men genomför det tillsammans med ledförvaltarna. Underlagen för nulägesanalysen kommer från ledförvaltarna, vilka har lämnat synpunkter på sammanställningen och förslagen i denna text. När det står vi i texten avser det dock Naturvårdsverket som ansvarar för förslagen. Östersund september

5 Sammanfattning Naturvårdsverket och länsstyrelserna har länge sett ett stort behov av att genomföra en översyn av det ledsystem som staten fick ansvar för på 1970-talet. Två skäl till detta är det förändrade friluftlivet i fjällen vilket påverkar förvaltningen av lederna samt de bristande resurserna under en längre tid. Denna nulägesbeskrivning är ett delmoment i översynen. Den ska inte ses som en färdigbeskrivning av ledsystemet då den kommer att kompletteras under det fortsatta arbetet med översynen. Ansvar Ansvarsförhållandet är i huvudsak det samma som när ledsystemet etablerades. Naturvårdsverket är huvudman för ledsystemet och ansvarar för centralt planerings- och samordningsarbete för ledsystemet medan Länsstyrelserna och Laponiatjuottjudus ansvarar för det operativa arbetet med skötsel och underhåll av leder. Till skillnad från allmänna skoterleder är ansvaret för sommar- och vinterleder inte lika tydligt reglerade i något lagrum. Här ger de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens 2 kapitel viss vägledning. Ledsystemet omfattning och skick Vilka leder som ingår i dagens ledsystem har inte kunnat fastställas i denna nulägesbeskrivning men majoriteten är de samma som när Naturvårdsveket fick ansvaret för ledsystemet på 1970-talet. Ledsystemet består också av en stor mängd broar och rastskydd. Ledsystemets skick varierar från bra till undermåligt. Stora investeringar har gjorts på broar under de senaste åren och förbättring av vintermarkering pågår. Generellt sett lider stora delar av ledsystemet av en underhållsskuld och behöver rustas upp. Ytterligare broar behöver rustas upp eller bytas ut på flera håll, liksom flertalet rastskydd, spänger, ledmarkeringar och vägvisare. Kostnader för upprustning och löpande förvaltning Det behövs uppskattningsvis mellan 97 och 117 miljoner kronor för att rusta upp ledsystemet i dess nuvarande omfattning till ett lägsta acceptabelt skick. Att vidare förvalta detta upprustade system kostar uppskattningsvis mellan 25 och 30 miljoner kronor årligen (jmf 15 mkr som ges i bidrag idag). Slutsatsen är alltså att de bidrag som ges idag inte räcker till för att förvalta ledsystemet i dess nuvarande omfattning. Resursbehov och förvaltning i framtiden Hur ska framtidens ledsystem ska se ut och hur det ska förvaltas? Klart är att resurserna för dagens ledsystem inte räcker till och att ledsystemets omfattning måste anpassas till tillgängliga resurser. Ledsystemet i fjällen har idag många funktioner. Lederna är inte bara viktiga för friluftlivet i fjällen och fjällsäkerheten utan är även en viktig resurs för den framväxande näringsgrenen naturturism och för näringslivsutvecklingen. En ytterligare aspekt som bör beaktas är utseendet på dagens friluftliv. Friluftlivet har förändrats sedan staten fick uppdraget att ansvara över ledsystemet på 1970-talet vilket 5

6 påverkar förvaltningen av lederna. Den stora utmaningen framöver är att skapa ett ledsystem och en förvaltning utifrån tillgängliga resurser som är ekonomiskt långsiktigt hållbar samtidigt som den är anpassad till dagens friluftliv. Behov av ny kunskap och vägledning En ny vägledning för förvaltning av ledsystemet behövs och innehållet i denna kommer delvis vara beroende i hur framtidens ledsystem slutligen kommer att se ut. I nulägesbeskrivningens sista del nämns ett antal utvecklingsområden som hittills har identifierats och som bör utredas och beskrivas i en reviderad vägledning för förvaltning av ledsystemet. Det handlar om vägledning kring miniminivåer och riktlinjer för förvaltningen vägledning om kvalitetssäkring av broar vägledning om åtgärder mot slitage vägledning om förbättrad vägvisning vägledning om hur man kan informera om lederna vägledning för ökad säkerhet över sjöis vägledning om sladdning av skoterleder system för löpande besöksundersökningar 6

7 Bakgrund Den 3 juni 1976 beslutade regeringen att Naturvårdsverket skulle ansvara för planering och samordning av leder i fjällen. Med leder i fjällen avses i det här sammanhanget dels skilda sommar-, vinter- eller skoterleder och dels en kombination av dessa. Regeringen beslutade samtidigt att länsstyrelserna i fjällänen skulle svara för genomförandet av nödvändigt regionalt planerings- och samordningsarbete samt tillsyn av lederna. I regeringsbeslutet gavs också Naturvårdsverket uppdraget att vidare precisera vilka leder som skulle ingå. Utredningen redovisades i rapporten Naturvårdsverkets förslag till ledsystem i fjällvärden under statligt huvudmannaskap (SNV PM nr 881). Naturvårdsverkets förslag på vandringsleder byggde på en bedömning av friluftlivets behov av fjälleder, broar, raststugor etc. Förslaget innebar att det statliga ansvaret skulle omfatta långfärdsleder av huvudsakligen turistiskt intresse och av sådan längd att de kräver övernattning längs leden. Det statliga ansvaret ansågs förutom själva lederna även gälla broar, spänger, raststugor, båtleder samt visst räddningsmateriel. Det skulle däremot inte omfatta fjällstationer, övernattningsstugor och anordningar som krävde anställd driftspersonal (t ex. båtleder). Ansvaret för lokala leder (närleder) föreslogs ligga på kommunerna. Naturvårdsverkets förslag omfattade 464 mil befintliga leder och nyanläggning av 82 mil leder. Regeringen biföll i huvudsak Naturvårdsverkets förslag (Prop. 1977/78:100) och 1978 beslöt riksdagen i enlighet med regeringens förslag. Naturvårdsverket fick därmed regeringens uppdrag att från och med den 1 juli 1977 vara huvudman för det statliga ledsystemet i fjällen. Länsstyrelserna skulle svara för den löpande verksamheten samt skötsel och underhåll av vandrings-, skid- och skoterleder. Naturvårdsverket gav 1986 ut rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen 1, även kallad blå boken, vilken beskriver ledsystemets omfattning och det ansvar som Naturvårdsverket respektive länsstyrelserna har för detta. Rapporten innehåller också anvisningar för skötsel och underhåll. Enligt rapporten utgörs det statliga ledsystemet i fjällen av ca 550 mil leder med ingående anläggningar i form av broar, spänger, rastskydd och båtleder. Ledsystemets omfattning byggde på en bedömning av friluftslivets behov av fjälleder och ingående anläggningar. Dess betydelse för fjällsäkerheten sågs också som centralt och hänsyn togs även till rennäringens intressen och behov. Naturvårdsverket angav i rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen att omfattningen av det statliga ledsystemet inte ska ses som definitivt till sin utformning eller omfattning, möjligheter ska finnas att vid behov dels komplettera med nya leder och dels lägga ned leder som är onödiga eller olämpliga. Vi skrev även då att omfattningen av ledsystemet behöver anpassas till tillgängliga resurser för underhåll för att hitta en långsiktigt hållbar situation. 1 Naturvårdsverket Det statliga ledsystemet i fjällen (ISBN ). 7

8 Många år har gått sedan Naturvårdsverket och länsstyrelserna fick uppdraget att planera, samordna och förvalta ledsystemet. Friluftslivets utövare, deras aktiviteter och besöksmönster har förändrats sedan dess liksom den organiserade/kommersiella turismen. Syftet med fjällederna är att tillgängliggöra fjällområdet, öka fjällsäkerheten och kanalisera besökare för att skapa hänsyn till andra värden och aktiviteter. Genom lederna styrs besökare att ta sig fram längs markerade stigar/leder vilka är planerade för att exempelvis undvika slitage på känsliga områden, undvika farliga branter för besökaren eller för att inte störa rennäringen. Förvaltningen (arbete med underhåll, information etc.) av lederna baseras sedan på hur mycket och till vad leden används. Idag används lederna även till andra aktiviteter än vandring och skidåkning vilket påverkar skötseln av ledsystemet, inklusive kostnader för underhåll. Förändrat nyttjande av lederna kan, beroende på aktivitet, leda till ökat slitage på lederna och bidra till konflikter mellan användare. Olika former av friluftsutövande medför även förändrade förväntningar på både standard och information kring lederna vilket påverkar arbetet med fjällsäkerheten och arbetet med att tillgängliggöra lederna. Bidragsnivåerna för att förvalta det statliga ledsystemet har legat still de senaste åren och de tillgängliga resurserna för ledsystemet har varit ansträngda under en längre tid. Mot bakgrund av ovanstående har Naturvårdsverket, länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län samt Laponiatjuottjudus (som fr o m 2013 förvaltar lederna inom världsarvet Laponia) påbörjat arbetet med en översyn av det statliga ledsystemet i fjällen. Denna nulägesbeskrivning är det första steget i denna översyn. Nulägesbeskrivningen av ledsystemet ska inte ses som komplett och färdig. Under det fortsatta arbetet med översynen kommer beskrivningen av ledsystemet fortlöpande förbättras. 8

9 Ansvar för det statliga ledsystemet Aktörernas olika roller och ansvar I rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen beskrivs ansvaret för lederna enligt följande: Naturvårdsverket, som huvudman för ledsystemet, ansvarar för: centralt planerings- och samordningsarbete för ledsystemet att vägleda om principer för planering av ledsystem, anläggningarnas standard, markering, skyltning, mm att fördela statliga medel för drift och underhåll av de statliga lederna Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län svarar för: regionalt planerings- och samordningsarbete vad gäller leder och övriga anläggningar i anslutning till lederna skötsel och underhåll av lederna Den 1 januari 2013 överläts ansvaret för förvaltningen av världsarvet Laponia, inklusive leder i området till Laponiatjuottjudus/Laponiaförvaltningen. Laponiatjuottjudus får därför särskilt bidrag för skötseln av världsarvet och de statliga lederna. Det operativa ansvaret för lederna motsvarar det som länsstyrelsen i Norrbotten tidigare hade, dock har Laponiatjuottjudus ingen möjlighet att fatta beslut i frågor som utgör myndighetsutövning, se 4 laponiaförordningen (2011:840). I sådana frågor är länsstyrelsen ansvarig myndighet. Naturvårdsverket har med hjälp av advokat Karin Dunér [1] genomfört en utredning vilken syftade till att beskriva bakgrund och rättslig reglering av lederna från 1970 och framåt men även att klargöra vissa ansvarsfrågor. Utredningen har visat att ansvarsförhållandena kan anses vara de samma som när staten fick ansvaret för ledsystemet, även om det då som nu i vissa delar föreligger oklarheter rörande hur ansvars-, avgränsnings- och andra frågor mer exakt är lösta och/eller fördelade mellan berörda parter. Ansvaret för en led som anlagts Sommar- och vinterleder Länsstyrelserna har enligt regeringsbeslutet ett drifts- och underhållsansvar för sådant som omfattas av ledsystemet (dvs lederna och alla ingående anläggningar så som skyltning, broar, spänger, båtleder, rastskydd, etc.). [1] Naturvårdsverkets ärendenummer NV

10 ANSVAR ENLIGT LAG Det finns inte någon specifik reglering av ansvar för vandrings- och skidleder, så som det t ex finns för skoterleder (se nedan). Uttolkning av ansvaret får istället göras utifrån lagrum och rättsprinciper med vidare omfattning. Vad gäller anläggandet av leder så ska det göras på ett sätt så att vandraren eller skidåkaren kan färdas på ett säkert sätt. Den som rör sig kring leden ska kunna förlita sig på att en led markerad av en myndighet kan nyttjas utan uppenbar risk för skador, t ex att den inte går i lavinfarlig terräng eller i områden med stor risk för ras. Å andra sidan vet den enskilde om att vissa vandringsleder är mer eller mindre branta (farliga) att vandra på varför ansvaret vid nyttjandet av leder i stor utsträckning får anses ligga hos den enskilde. Vad gäller markering och vägvisning av leder är detta en självklar del av drift- och underhållsansvaret för lederna då de ingår i själva anläggningen. Vägvisning är både skyltar för att visa vägen till en led och skyltar längsmed leden. Något särskilt krav på markering och vägvisning/skyltning finns inte, men sådan utförs, till största del utifrån fjällsäkerhetsrelaterade aspekter, som en naturlig del i ledarbetet. Ansvaret för anläggningarna och dess drift och underhåll åvilar den som är huvudman. Bygger länsstyrelserna eller Laponiatjuottjudus anläggningarna på ett felaktigt sätt eller brister i underhållet kan den som är huvudman, bli skadeståndsskyldig enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler och principer. Vid anläggandet av led är de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens 2 kapitel tillämpliga, gällande både sträckning och anläggningar (broar, rastskydd, spänger, mm) längs lederna så att de inte leder till skada på växt- och djurliv. Skoterleder I regleringsområden för terrängkörning har länsstyrelserna beslutat om och byggt ut ett omfattande nät av skoterleder. Alla dessa ingår dock inte i det statliga ledsystemet. Enligt rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen som Naturvårdsverket gav ut 1986 och som beskriver ledsystemets omfattning ingår endast de skoterleder som även fungerar som vinterled och även ibland som sommarled i det statliga ledsystemet. För att minska störning av buller och andra olägenheter från skotrar har vissa vinterleder och skoterleder efter tidens gång separerats, dvs de har i många fall samma start och mål, men bara delvis samma sträckning. Dessa anses ändå fortsatt ingå i ledsystemet. Dock bör det förtydligas att en allmän skoterled inte per automatik ingår i det statliga ledsystemet, även om länsstyrelsen har beslutat om skoterleden inom ett regleringsområde och ansvarar för skoterhållningen längs leden. Skoterleder tillkommer det statliga ledsystemet endast efter dokumenterade beslut. ANSVAR ENLIGT LAG Ansvar vid anläggning och underhåll av allmänna skoterleder regleras i terrängkörningsförordningen (1978:594). Det är därmed mycket tydligare reglerat än anläggningen av vandrings- och skidleder. I 8 i förordningen anges att När en allmän 10

11 skoterled skall anläggas skall leden ges ett sådant läge och utförande att körning på leden kan ske på ett säkert och i övrigt tillfredsställande sätt med hänsyn till såväl omgivningen som de som färdas på leden. Vidare anges det i 9 att En allmän skoterled skall förses med särskild markering som anger att den är en allmän skoterled. I de fall körning utanför en allmän skoterled inte är tillåten ska leden vara utmärkt med påbudsmärke D9, påbjuden led för terrängmotorfordon och terrängsläp, enligt vägmärkesförordningen (2007:90). Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur särskild markering av allmän skoterled ska ske. 11 anger att Länsstyrelsen eller kommunen svarar för skoterledhållningen på allmän skoterled. Skoterledhållning innebär att anlägga en allmän skoterled och i förekommande fall andra anläggningar för skotertrafik i anslutning till leden samt att ansvara för driften av leden och anläggningarna. Vid skoterledhållning skall tillbörlig hänsyn tas till både allmänna och enskilda intressen. En allmän skoterled skall genom underhåll och övriga åtgärder hållas i ett säkert och i övrigt tillfredsställande skick med hänsyn till såväl omgivningen som dem som färdas på den. Dessa åtgärder räknas som drift av leden. Finansiering Den löpande driften och underhållet av det statliga ledsystemet i fjällen finansieras av anslaget 1:3 ap. 2 Åtgärder för värdefull natur. Naturvårdsverket lämnar årligen bidrag till länsstyrelserna i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt till Laponiatjuottjudus. Nedan redogör vi för hur finansiering av ledsystemet har gjorts fram till idag. Fördelningen av bidragen görs efter en fördelningsmodell som tagits fram av länsstyrelserna. När modellen infördes 2003 fördelades bidrag på totalt 10 mkr. Under åren 2004, 2005 och 2006 höjdes bidragen, som lämnades enligt fördelningsmodellen, succesivt till 13 mkr, 14 mkr och slutligen till 15 mkr. Bidragen har sedan 2006 legat still på 15 mkr årligen. När ansvaret för driften och underhållet av de statliga lederna i Laponia överlämnades till Laponiatjuottjudus 2013 gjordes en justering av fördelningsmodellen och för Länsstyrelsen i Norrbotten. Bidrag motsvarande lederna i Laponia inkluderas nu i det totala bidraget som lämnas till Laponiatjuottjudus för förvaltningen av världsarvet istället för till Länsstyrelsen i Norrbotten. Förutom grundbidraget för arbetet med de statliga lederna har Naturvårdsverket lämnat bidrag till länsstyrelserna för särskilt kostsamma åtgärder eller finansierat investeringar på Naturvårdsverkets fastigheter. Exempel på sådana insatser är upprustning av broar, uppbyggnad av nya broar eller grusning längs ledsträckor med stort slitage. Dessa riktade insatser har vi på Naturvårdsverket bedömt från fall till fall och vi har fördelat bidrag utifrån disponibla resurser inom anslaget. I genomsnitt har kostnaderna för de riktade insatserna för statliga leder legat på ca 1-1,5 mkr årligen. För skötseln av de statliga lederna i Laponia lämnas inget riktat bidrag. Istället lämnar vi ett totalbidrag till Laponiatjuottjudus på ca 6 mkr för förvaltningen av världsarvet i 11

12 sin helhet. Laponiatjuottjudus prioriterar hur stor andel av bidraget som de lägger på statliga lederna respektive andra skötselåtgärder inom världsarvet. Den löpande skötseln av det statliga ledsystemet är mer eller mindre integrerad med skötseln av skyddade områden. I många fall är statliga leder en del av infrastrukturen i nationalparker och naturreservat. Skötseln av en led i en nationalpark kan därför likaväl ses som underhåll av en statlig led som skötsel av nationalparken. För att tillåta en viss praktisk och behovsanpassad flexibilitet mellan skötseln av skyddade områden och statliga leder har länsstyrelserna möjlighet att göra omfördelningar från det så kallade schablonbidraget för skötseln av skyddade områden. Konkret har Norrbotten under de senaste åren överfört ca 2-3 mkr årligen till statliga leder från schablonen. De totala årliga kostnaderna för det statliga ledsystemet har de senaste åren legat på mellan 18 och 19,5 mkr, och då inkluderas eventuella omfördelningar av bidraget på länsnivå samt särskilda bidrag från Naturvårdsverket. 12

13 Det statliga ledsystemet - nuläget Leder som ingår i det statliga ledsystemet Ledsystemet omfattar sommar-, vinter- och skoterleder. De skoterleder som ingår är främst de som sammafaller med vinterleder och ibland även sommarleder. För att minska störning av buller och andra olägenheter från skotrar har vinterleder och skoterleder separerats på ett fåtal ställen, dvs. de har i många fall samma start och mål men olika/separerad sträckning. Dessa skoterleder anses för närvarande ingå i ledsystemet. Leder som ingår i nulägesbeskrivningen Nedan redovisas länsvis vilka leder som ingår i nulägesbeskrivningen. Majoriteten av lederna är desamma som beskrevs i rapporten Det statliga ledsystemet i fjällen (Blå boken) från Sedan dess har förändringar skett löpande: vissa leder har dragits om, andra har tagits bort och på vissa ställen har det tillkommit helt nya leder. Några län redovisar i stort sett endast de leder som fanns med 1986 medan andra län tagit med betydligt fler leder som statliga leder i nulägesbeskrivningen. Dock finns det inte, eller har funnits, någon tydlig policy som anger hur och när en led faktiskt tillkommer det statliga ledsystemet. Hur de olika tilläggen har tillkommit under åren skiljer sig därför åt. I många fall har Naturvårdsverket dessutom inte fattat beslut om att de nya lederna ska ingå i det statliga ledsystemet. Därför har vi valt att lämna frågan om vilka leder som ingår i det statliga ledsystemet i fjällen just nu. Vilka leder som ingår, bör läggas till eller dras ifrån kommer att utredas framöver. Samtliga redovisade leder utgör dock underlag i de beräkningar som har gjorts för att skatta behovet av resurser för att förvalta ledsystemet. Siffrorna ger en fingervisning om vilka resurser som minst behövs för att nå en miniminivå på det statliga ledsystemet. Det bör också nämnas att det finns en viss osäkerhet i längdangivelserna som anges för lederna. Detta kommer att förbättras allt eftersom lederna digitaliseras (GIS) och registreras i det digitala förvaltningsstödet SkötselDOS. Leder NORRBOTTEN Se bilaga 1 VÄSTERBOTTEN Se bilaga 2 JÄMTLAND Se bilaga 3 13

14 DALARNA Se bilaga 4 Broar Ledsystemet omfattar en stor mängd broar, närmare 900 stycken, varav ungefär 170 är hängbroar, 360 är balkbroar (broar >8 meter ofta med järnbalk), 10 är avlyftningsbroar och 350 är mindre broar (broar 4-8 meter utan järnbalk). Figur 1 visar fördelningen av olika brotyper per förvaltare. Broar är anläggningar som innebär stora investeringskostnader. En större bro (hängeller balkbro) kan exempelvis kosta allt mellan ett par hundra tusen till några miljoner kronor beroende på konstruktion och transportkostnader. De är samtidigt mycket viktiga för tillgängligheten och säkerheten i fjällen och utgör ofta långsiktiga investeringar på grund av deras långa livslängd. Figur 1: Typ av bro (hängbroar, balkbroar, avlyftningsbroar och mindre broar) fördelat per län och Laponiatjuottjudus (Laponia). Inom parenteserna visas det totala antalet broar i ledsystemet. Många broar har bytts ut eller anlagts sedan staten tog över ansvaret för lederna. Fortsatt finns dock många gamla broar (figur 2) som behöver bytas ut. Bland annat så finns det över 150 häng- och balkbroar samt ett 50-tal mindre broar i ledsystemet som är från 1970-talet eller äldre. Länsstyrelserna har även för avsikt att ersätta de avlyftningsbara broarna med fasta broar. För merparten av broarna har länsstyrelserna information om hur gamla de är, vilket är viktigt för att uppskatta kommande års underhållsbehov. Uppgift om ålder kan komma att kompletteras framöver liksom antalet broar efter tydligare instruktioner om vad som klassas som en bro. 14

15 Figur 2: Totala antalet broar (hängbroar, balkbroar, avlyftningsbroar och mindre broar) per län och för Laponiatjuottjudus (Laponia) fördelat på byggår. Inom parenteserna visas det totala antalet broar i ledsystemet. Rastskydd Ursprungligen fanns 84 rastskydd i det statliga ledsystemet. Allteftersom har vissa av rastskydden av olika anledningar avvecklats eller ersatts med nya, och ibland med en annan placering geografiskt. Ytterligare rastskydd har tillkommit efter det att man bedömt behovet för fjällsäkerheten och besökstrycket. Idag förvaltar länsstyrelserna och Laponiatjuottjudus tillsammans 176 byggnader som helt eller delvis har funktionen som rastskydd. Flertalet rastskydd är från 1980-talet och har stort behov av upprustning eller kommer att behöv ersättas inom en snar framtid. Den administrativa förvaltningen för vissa rastskydd, som både ligger i skyddade områden och längs lederna, är oklar i dagsläget. Det samma gäller ett antal statliga övernattningsstugor och kojor som ligger längs ledsystemet (vilka i huvudsak ligger i skyddade områden men i vissa fall även kan ligga på statlig mark utanför skyddade områden). Dessa ingår per definition inte i det statliga ledsystemet men förvaltningen av ledsystemet bidrar till viss del till underhållet av dessa byggnader eftersom det inte finns andra rastskydd i närheten. För vissa byggander kan vi inte utesluta att de bör höra till förvaltningen av skyddade områden istället för att höra till det statliga ledsystemet. Vilka byggnader som ingår och ska förvaltas som en del av ledsystemet bör vidare utredas av Naturvårdsverket. 15

16 Ledsystemets skick Ledernas skick i olika delar av fjällkedjan Nedan beskriver vi ledernas skick utifrån ledförvaltarnas kunskaper samt utifrån uppgifter insamlade i den enkät om ledsystemet som vi genomförde Totalt svarade 37 organisationer och enskilda på enkäten. Svar finns från kommuner, fjällsäkerhetskommittéer, turismföretag, föreningar, samebyar, m fl. NORRBOTTEN Pältsa till Torneträsk Flera leder i området är i gott skick efter upprustningar under senare år. Brister finns dock då några av sommarlederna är igenvuxna och skulle behöva röjas. Markering av vinter- och skoterleder har också fortsatt vissa brister och vägvisningen är generellt i bristfälligt skick. Abisko till Stora Sjöfallet Områdets leder varierar från riktigt bra till av bristfällig kvalitet. Området har många välbesökta leder och det finns problem med slitage längs Kungsleden och på leden mellan Nikkaluokta och Kebnekaises fjällstation. Fler spänger behövs i vissa delar av Kungsleden och arbetet med markförstärkningar i Nikkaluokta-området behöver fortsätta. Längs vissa delar av Kungsleden och Nordkalottleden finns behov av röjning för ökad framkomlighet. Figur 3. Bilderna visar på leder som breder ut sig på grund av slitage från vandrare längs leden. Bilden till vänster visar leden västerut från Kebnekaise fjällstation (Tuolpaguorni i bakgrunden). Foto: Eva Oskarsson. Bilden till höger visar leden mellan Kebnekaise och Nikkaluokta. Foto Per-Olov Wikberg. Många broar i området är i fint skick, men ett upprustningsbehov finns. Många rastskydd skulle behöva renoveras och det finns behov av ytterligare rastskydd på flera platser. Längs många leder är spängerna gamla och slitna och behöver bytas. 2 Naturvårdsverkets ärendenummer NV

17 Markering av sommarlederna är generellt bra, men har brister i vissa fall (saknade markeringar och/eller rösen) vilket kan leda till att vandrare följer vinterleden istället. Detta kan ofta ställa till problem med framkomligheten då vinterleden är dragen för vinterförhållanden. Markeringen av vinterleder har brister på flera leder, ibland mycket stora. Bristerna är störst i områden utanför Kungsleden, men även på Kungsleden har vissa sträckor klart bristfällig markering. Vinterkryss saknas i varierande omfattning, och dubbelkryss där leden gör riktningsförändringar saknas ofta. Figur 4. Bristande vinterledsmarkering söder om Abisko där ledmarkeringarna är sneda och står glest. Foto: Per-Olov Wikberg. Generellt är vägvisningsskytar i dåligt skick då de är slitna av väder och vind. En del skyltar saknas också. Stora Sjöfallet Padjelanta Kvikkjokk Leder i området utgörs framförallt av Padjelantaleden och Kungsleden. På flera håll finns behov av röjning längs lederna. Störst problem med igenväxta leder finns på södra delen av Padjelantaleden mellan Kvikkjokk och Darreluoppal. Många spänger i området är i dåligt skick och behöver bytas ut. 17

18 Figur 5. Ledsäcka öster om Darreluoppal längs Padjelantaleden som är behov av röjning. Foto: Laponiatjuottjudus. Det finns ett 40-tal broar inom området som är i varierande skick. Flera har bytts ut under senare år, men det är fortsatt många som behöver rustas upp eller bytas ut de kommande åren. Figur 6. Bilden till vänster visar en ny stålbro vid Sallohaure längs Padjelantaleden. Foto: Erik Hellberg. Bilden till höger visar en äldre bro som är i behov av utbyte vid Sallohaure längs Padjelantaleden. Foto: Erik Hellberg. Vinterlederna behöver rustas upp på en hel del sträckor, speciellt i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet och Sjávnjá. En stor del av underhållsarbetet vintertid handlar om tilläggsruskning då stolpar rasat och ligger under snön. Ca 1500 ruskor utsattes vintern 2014, vilket medför att lika många nya stolpar behövs. Kryssmarkeringar behöver även 18

19 kompletteras, liksom reflexerna på stolparna. Sommarlederna är väl synliga då stigarna är frekvent vandrade. Generellt är vägvisningsskytar i dåligt skick då de är slitna av väder och vind och en del skyltar saknas också. Dessutom behövs hänvisningsskyltar med den nya samiska ortografin (stavningen). Kvikkjokk Södra länsgränsen I detta område finns behov av röjning på delar av de flesta leder för bättre framkomlighet. Spänger är delvis i dåligt skick och behöver bytas ut, i vissa områden behövs nya spänger. Området har få rastskydd, fler vore önskvärt ur fjällsäkerhetssynpunkt. Det finns ett generellt behov av upprustning av vintermarkeringen av lederna då vinterkryss saknas i varierande omfattning, och dubbelkryss där leden gör riktningsförändringar ofta saknas. Vägvisning och informationstavlor i området är bristfälliga och ofta gamla och slitna. Figur 7. Oläslig skylt längs Kungsleden mellan Västerbottensgränsen och Adolfström. Skylten har en gång i tiden hänvisat till sjön Gavasjaure. Foto: Eva Oskarsson. VÄSTERBOTTEN I samband med beslutet om statliga leder pekades ett antal skoterstråk ut i Västerbottens län, sammanlagt 168 km i hela länet, som en lägre grad av skoterled. Dessa har inte varit utmärkta i terrängen vilket lett till försämrad säkerhet. Det har också varit svårt att utöva tillsyn över skoterstråken. Under 2014 kommer dessa att ersättas med 81 km skoterled, vilket länsstyrelsen i Västerbottens län förordar. Länsstyrelsen förordar också att de nya skoterlederna ska ingå i det statliga ledsystemet. Vindelfjällen Större delen av ledsystemet ligger inom Vindelfjällens naturreservat. I detta område finns behov av upprustning och utbyte av broar och spänger p.g.a. deras ålder och skick. 19

20 Flera broar och spänger har redan åtgärdats, men behovet är fortsatt stort. Det finns många ledsträckor som behöver röjas. Figur 8. Hängbroar i bra skick över Tärnasjön Foto: Andreas Karlsson/Länsstyrelsen Västerbottens län. Några av skoterlederna slutar idag vid gräns för terrängkörningsförbud och det finns behov av att förlänga dessa leder till väg. Det finns också behov av att separera några vinter- och skoterleder. Befintliga parkeringar är i behov av underhåll och det saknas parkering vid några välbesökta ledstarter. I fjälldalarna är en stor del av marken privatägd liksom de mindre vägarna, så för dessa ledsträckor kan medlemskap i samfällighetsförening krävas för nyttjande av väg samt nyttjanderättsavtal för ledsträckor och parkeringar. Två av de befintliga rastskydden och några av dassen är i behov av en totalrenovering. Det finns även behov av rastskydd efter Drottningleden mellan Laisaliden och Tärnaby som nyttjas året runt och mellan Ammarnäs och Rävfallsstugan där ett privat rastskydd stängts. Sommarmarkeringarna är generellt bra, men det finns ledsträckor som behöver förbättras främst med avseende på målade markeringar genom skog. Flera av vinterlederna har fått nya kryss de senaste åren men mycket jobb återstår innan alla leder är i gott skick. Vägvisarna är generellt i gott skick även om det saknas enstaka skyltar vid ledkorsningar. Ledterminaler (platser med förstärkt fjällinformation/ informationstavlor och i många fall även vindskydd och dass) har iordningställts på någon enstaka plats men saknas på de flesta platser. Informationsskyltar saknas vid de flesta ledstarterna. Informationen vid sjööverfarter behöver kompletteras. 20

21 Figur 9. Sommar- och vinterleden genom Jireskalet i ett åldrande skick. Foto: Andreas Karlsson/Länsstyrelsen Västerbottens län. Södra Lapplandsfjällen I den södra delen av Västerbottensfjällen ligger större delen av ledsystemet utanför naturreservat. Flera ledsträckor är i bra eller acceptabelt skick medan andra har brister. Även i detta område finns ett stort behov av att byta ut spänger och broar. Några leder har vuxit igen och behöver röjas. Figur 10. Hängbro över Ransarån som blåstes sönder i stormen Hilde Foto Erik Hellberg. 21

22 På flera platser är det svårt att hitta ledstarten, som ibland kan vara en bra bit från väg där gräns för terrängkörningsförbud går. Det finns därför ett behov av att förlänga några leder fram till väg. En parkering är helt nyanlagd och några är på gång att åtgärdas i samband med arbetet att samordna några av ledstarterna för sommar-, vinter- och skoterleder. I fjälldalarna är en stor del av marken privatägd liksom de mindre vägarna, så för dessa ledsträckor kan medlemskap i samfällighetsförening krävas för nyttjande av väg samt nyttjanderättsavtal för ledsträckor och parkeringar. Skidåkning och skoteråkning är oftast inte separerad. Skoteråkningen i området har ökat avsevärt senaste åren vilket kan komma att medföra behov av ytterligare separering av vinteroch skoterleder. Denna kostnad har inte tagits med i beräkningarna för behovet av resurser för nuvarande ledsystem. Flera rastskydd och dass måste totalrenoveras inom kort, till exempel blev rastskyddet Slipsiken totalt sönderblåst under höststormarna Det finns även behov av flera nya rastskydd i Marsfjällsområdet. Figur 11. Stormen Hilde skadade i november 2013 flera anläggningar i södra Västerbotten, bl.a. rastskyddet i Slipsiken. Foto: Rune Andersson. Sommarmarkeringen är generellt bra, men det finns leder genom skog där målade markeringar behöver förbättras. Vintermarkeringen har brister på flera av lederna och behöver bytas ut. Vägvisningen är på flera ställen mycket bristfällig med gamla och svårlästa skyltar samt saknade vägvisare i ledkorsningar. Ledterminaler och informationsskyltar vid ledstarter saknas i stort sett helt. Informationen vid sjööverfarter behöver också kompletteras. 22

23 Figur 12. Bilden till vänster visar på slitna vägvisningsskyltar vid Borgafjäll för sommar- och vinterleden mot Saxnäs. Foto: Lena Lundevaller. Bilden till höger visar på bra vinterledsmarkering vid Marsfjällskåtan för vinterleden mot Kittelfjäll foto: Lena Lundevaller. JÄMTLAND Frostviksfjällen Hotagsfjällen - Skäcker-, Sösjö-, Offerdalsfjällen Många leder i detta område är i bra eller acceptabelt skick. På vissa leder är dock vintermarkeringen i dåligt skick. Vägvisnings- och informationsskyltar är på många platser gamla och svårlästa. En del spänger är i dåligt skick och behöver bytas ut. Visst röjningsbehov av sommarleder finns. Figur 13. Bilden till vänster visar på spångning i bristfälligt skick i Skäckerfjällen. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Bilden till höger visar ny spång i bra skick med armeringsjärn för minskad halkrisk, Skäckerfjällen. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. 23

24 Rastskydden i Frostviksfjällen är i relativt gott skick och kräver endast löpande underhåll. I Skäckerfjällen behöver rastskydden bytas ut snarast. Ytterligare två nya rastskydd vore önskvärt ur fjällsäkerhetssynpunkt. Många av broarna i området är i godtagbart skick, för andra är uppgifterna bristfälliga varför översyn behövs och ytterligare några andra behöver rustas upp eller bytas ut de kommande åren. Ledterminaler (uppförda ) med förstärkt fjällinformation; informationstavlor och i många fall även vindskydd och dass finns vid 17 utgångspunkter för sommar- och vinterleder. Snasahögarna Sylarna Helags Vålådalen Oviksfjällen Området har ett omfattande ledsystem i varierande skick. I området kring Storulvån finns stora problem med slitage, ibland finns solfjädrar av parallella leder i en bredd på upp till 50 m. Många broar är gamla och behöver rustas upp eller bytas ut. Skicket på spänger varierar från generellt bra i södra delen av området till mindre bra kring Jämtlandstriangeln och i Vålådalsområdet. Vägvisningen har vissa brister med blekta och vridna skyltar. Markeringen av både vinter- och sommarleder är generellt i gott skick, men upprustningsbehov finns bitvis. Markeringen av vinterleder behöver bland annat bytas ut längs ett antal ledsträckningar och även sommarledsmarkeringen har brister längs vissa ledsträckor, detta gäller framförallt Snasahögarna-Sylarnaområdet. I stort sett samtliga rastskydd behöver bytas ut inom en femårsperiod. Ytterligare ett rastskydd är önskvärt ur fjällsäkerhetssynpunkt (led 81 längs Sylsjön). Figur 14. Rastskyddet Lunndörren som behöver rustas upp eller bytas inom en 5års period. Foto: Bo Nilsson. 24

25 Ledterminaler (uppförda ) med förstärkt fjällinformation; informationstavlor och i många fall även vindskydd och dass finns vid 13 utgångspunkter för sommar- och vinterleder. Ljungdalen Funäsfjällen - Rogen Även detta område har ett omfattande ledsystem i varierande skick. Skicket på ledmarkeringar (både sommar- och vinterleder) och spänger behöver ses över längs leder i Funäsfjällen. Vägvisningen har vissa brister med blekta skyltar som behöver bytas. Figur 15. Bilden till vänster visar på en vägvisningsskylt i bristfälligt skick vid ledkorsningen strax norr om Fjällnäs. Foto: Erik Hellberg. Bilden till höger visar på tydlig vägvisning i Skäckerfjällen. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Sommar- och vinterleder i Ljungdalsområdet och Rogenområdet är i gott skick. Flertalet av de rastskydd som finns i området är mycket slitna och behöver bytas ut inom en femårsperiod. Broarna i området är överlag i godtagbart skick, men en översyn behövs och många behöver också rustas upp eller bytas ut de kommande åren. 25

26 Figur 16. Ny bro i Ljungris. Foto: Länsstyrelsen Jämtlands län. Ledterminaler (uppförda ) med förstärkt fjällinformation; informationstavlor och i många fall även vindskydd och dass finns vid fyra utgångspunkter för sommaroch vinterleder. DALARNA Skicket på lederna i Dalarna anses sammantaget vara bra. Sommarledernas trampade stigar gör lederna tydliga, men viss röjning skulle dock behövas längs både sommaroch vinterleder. Detta gäller främst sträckorna Grövelsjön till Guttudalskojan, Flötningen till Härjån, längs Drevsjön samt sträckan mellan Tangån och Storbron. Generellt behöver målningen av sommarlederna förbättras i hela området. De oranga markeringarna saknas helt längs sträckorna Flötningen till Härjån samt Gördalen till Id- Persätern. Målning saknas också längs de sträckor som löper parallellt med vinterledernas kryssmarkeringar. Spångbyte eller anläggning av ny spång bör genomföras norr och söder om Flötningen, mellan Harrsjön och Rösjön, Norra Sälenringen samt Södra Sälenringen. På några platser där besökstrycket är stort är sommarlederna bitvis grusade. Runt Grövelsjön är det åtta år sedan man grusade delar av sommarlederna och dessa behöver nu fyllas ut med nytt grus. Åtgärden planerar genomföras 2014 av Länsstyrelsen i Dalarna. 26

27 Figur 17. Bilden till vänster visar en sliten och lerig stig vid Fulufjället. Foto Länsstyrelsen Dalarnas län. Bilden till höger visar en grusad led som måste fyllas på med nytt grus på grund av problem med dränering. Foto Länsstyrelsen Dalarnas län. Kryssmarkeringarna längs vinterlederna har på många ställen förlorat färgen men det är främst kryssmarkeringarna över Långfjället, en kortare sträcka på Fulufjället samt Norra Sälenringen som behöver förbättras och rätas upp. I Dalarnas län har man ännu inte tillämpat dubbelkryss vid brytpunkter längs vinterlederna, och därför bör samtliga vinterleder ses över för dessa kompletteringar. Figur 18. Länsstyrelsen i Dalarna byter ut och rätar ledkryss längs vinterleder. Foto Länsstyrelsen Dalarnas län. 27

28 Broarna i området är i gott skick med undantag för bron vid Harrsjön. Situationen är inte akut men bron kommer sannolikt att behöva bytas ut inom loppet av fem år. Raststugor, vindskydd och toaletter underhålls löpande och de flesta är i gott skick. Vid Harrsjön finns dock ett behov av en ny kombinerad TC/vedbod. Ytterligare finns önskemål om ombyggnad av Tangsjöstugan (som även fungerar som rastskydd). Rastskydden Närfjällsstugan och Mellanfjällsstugan är i behov av renovering och vindskyddet Köarskalsfjället har rasat samman helt och behöver bytas ut. Slutligen är Kvillkojan och Närfjällsstugan i behov av ny TC/vedbod pga. dess dåliga skick. Vad gäller skyltning längs lederna så kommer samtliga skyltar på Långfjället att bytas ut. De nya skyltarna är klara och färdiga att monteras. Särskilt eftersatt är även skyltningen längs Sälenringen, som också kommer att bytas ut under det kommande året. Övriga brister i information längs lederna är märkning av broar och TC som skall märkas med Länsstyrelsen Dalarna. Informationsplatser vid olika terminaler behöver uppdateras med information om fjällsäkerhet men är för övrigt i gott skick. Undantaget är terminalen i Gördalen som hittills saknat tillräcklig parkeringsyta samt tydlighet i utformning och information. Arbetet med att se över denna är påbörjat. Figur 19. Slitna skyltar från Långfjället som kommer att bytas ut. Foto Länsstyrelsen Dalarnas län. Webbaserad information Behovet av information om de statliga lederna i fjällen på länsstyrelsernas hemsidor är stort. Denna bör innehålla kartor över lederna, generell information om att färdas längs lederna samt information om stängda leder och anläggningar (t ex broar och rastskydd). Idag saknas mycket av den informationen på ledförvaltarnas hemsidor. 28

29 Behov av resurser för nuvarande ledsystem Det är viktigt att skatta hur mycket pengar som krävs för att förvalta dagens ledsystem i ett säkert och tillfredsställande skick. Det är dock med detta inte sagt att ledsystemet ska ha samma omfattning, ambitionsnivå och finansiering som i nuläget. Resursbehovet för dagens ledsystem baseras på ledsystemets nuvarande omfattning och vi har arbetat fram uppgifterna i samarbete med ledförvaltarna. Kostnaderna baseras på ledförvaltarnas bedömningar av dagens kostnader för löpande underhåll och inköp. Summan för respektive skattad post är angiven i intervaller (se tabell 1 och 2). Skälet till det är att de slutgiltiga kostnaderna är svåra att i skatta i förväg. Det krävs också ett mycket omfattande inventeringsarbete av ledsystemets komponenter och därefter ytterligare kostnadsberäkningar för att göra en mer noggrann uppskattning. Upprustning På grund av bristande ekonomiska resurser under en lägre tid har det löpande underhållet och tillsynen av ledsystemet varit eftersatt på många håll. Därför finns det idag en underhållsskuld och ett behov av upprustning. Kostnaderna för upprustning av ledsystemet har beräknats utifrån en grundläggande nivå för de ledkomponenter som ingår i ledsystemet för att nå en lägsta acceptabla nivå på fjällsäkerhet, tillgänglighet och hänsyn till natur och rennäring. Detta för att syftet med ledsystemet ska kunna bibehållas. En arbetsgrupp bestående av ledförvaltare på länsstyrelserna och handläggare på Naturvårdsverket har bedömt vad som är en grundläggande nivå i samband med översynen. I denna bedömning har säkerhet, slitage och hälsa, t.ex. sanitära olägenheter där mycket folk vistas, prioriterats. Arbetsgruppen har även bedömt att dagens nyttjande av vissa ledsträckor kräver fler anordningar än vad som finns idag (dass och rastskydd) och större förvaltningsinsatser för att begränsa slitage (framförallt grusning eller stenläggning) för att syftet med ledsystemet ska kunna bibehållas. Det krävs även mer och lättillgänglig information till besökare för att hantera ett högt besökstryck, både i form av informationsskyltning på plats samt information via webb. Dessa tillägg ingår alltså i vad som bedömts vara en lägsta-nivå. De ledkomponenter som måste finnas och de insatser som regelbundet behöver genomföras för att lederna ska kunna hållas på en lägsta acceptabel nivå är: säkra anordningar (broar, rastskydd, spänger, dass, parkeringar, båtleder) tydlig ledmarkering (kryss och rösen, vinterledsunderhåll med stakning vintertid) bra vägvisning samt uppdaterad och lättillgänglig information (vid ledstarter, korsningar, längs leden och information på webben) röjning längs leder med dålig framkomlighet ett ökat antal rastskydd och dass grusning och/eller stenläggning av leder i områden där det finns ett mycket stort slitage 29

30 I den lägsta acceptabla nivån ingår inte ökad komfort för att möta förändrat friluftsliv som t.ex. bekvämlighet att kunna gå torrskodd, kunna cykla på spänger, tillgång till huggen ved, obemannade övernattningsstugor och få information om intressanta besöksmål längs lederna. Upprustningsbehovet har beräknats utifrån vad vi bedömer behöver rustas upp/bytas ut och lägga till inom en 5-årsperiod. Kostnader för upprustningen av ledsystemet redovisas i tabell 1. Upprustningsbehovet bedöms vara mellan 97 och 117 miljoner kronor. Intervallet beror på osäkerhet i underlaget. Upprustning och utbyte av broar kommer att utgöra en stor post. Andra kostnadskrävande poster är ledmarkering och slitageförebyggande åtgärder. Tabell 1: Uppskattade kostander för upprustning av ledsystemet angivet i intervaller (beroende av osäkerhet i underlaget). Ledkomponent/åtgärd Broar Ledmarkering Spänger Kostnad kr kr kr kr Rastskydd och dass Övriga anläggningar och åtgärder (parkeringar, förråd, båtleder och röjning) kr Vägvisning och information* kr Utökad information på webben kr Övergripande kostnader (samordning, detaljplanering, upphandlingar etc.) kr Slitageförebyggande åtgärder (grusning och stensättning) kr Summa kr * Informationsterminaler, mindre informationsskyltar, vägvisning från väg och vägvisning längs led, webbinformation, etc. Löpande underhåll och tillsyn Det löpande underhållet och tillsynen av lederna har, liksom för beräkningen av upprustningen, gjorts utifrån en lägsta acceptabla nivå för de ledkomponenter som ingår i ledsystemet och som är nödvändiga för att syftet med ledsystemet ska kunna bibehållas. Bedömningen av kostnaderna för den löpande underhållet och tillsynen är gjorda efter att ledsystemet är upprustat den lägsta acceptabla nivån (se föregående rubrik). Den lägsta acceptabla nivån på löpande underhåll och tillsyn inkluderar: Regelbunden kontroll av broar så att de uppfyller säkerhetskraven. Nödvändiga reparationer och underhållsåtgärder samt skottning vid behov ur hållbarhetssynpunkt. En årlig kostnad för löpande utbyte av broar som behöver ersättas är inkluderat. Regelbunden kontroll av rastskydd, som till exempel städning, reparationer och påfyllning av nödved vid behov. En årlig kostnad för löpande utbyte av rastskydd som behöver ersättas är inkluderat. 30

31 Regelbunden kontroll av ledmarkering (inklusive ruskmarkering över sjöis), inför säsong samt efter hårt väder/vid behov under vintern. Översnöade kryssmarkeringar kompletteras med stakkäppar. Ledkryss byts ut löpande och sommarledsmarkering kompletteras/underhålls. Regelbunden kontroll av spänger, underhåll och utbyte vid behov. Årlig tillsyn sker av vägvisning och information, dass och parkeringar. Nödvändiga reparationer och utbyte av utslitna skyltar, dåliga dass samt underhållsåtgärder och snöröjning på vissa parkeringar. Röjning av nedböjda träd och röjning längs leder sker vid behov. Sladdning av skoterleder sker enbart vid lägen där leden inte är framkomlig eller har allvarliga säkerhetsbrister. Underhåll av grusade och stenlagda ledavsnitt Utökad information på webben Den totala kostnaden för löpande tillsyn, underhåll och löpande utbyte av anordningar redovisas i tabell 2. Intervalletet beror på osäkerhet i underlaget. Den totala kostnaden för det löpande underhållet av ledsystemet bedöms vara mellan ca miljoner kronor. Tabell 2: Kostnader för löpande underhåll och tillsyn av ledsystemet. Kostnaden anges som en årlig kostnad. Intervallet beror på osäkerhet i underlaget. Ledkomponent/åtgärd Kostnad Broar kr Ledunderhåll (all tillsyn som sker läng leden samt underhåll av kryss och rösen, ruskmarkering över sjöis, sladdning och stakning av vinterleder och röjning av leder samt kostnader för avveckling och omdragning av leder) kr Spänger kr Rastskydd och dass kr Övriga anläggningar (parkering, förråd, båtleder) kr Vägvisning och information* kr Webbinformation kr Övergripande kostnader (samordning, detaljplanering, upphandlingar etc.) kr Summa kr *Vägvisning och information består av informationsterminaler, mindre informationsskyltar, vägvisning från väg och vägvisning längs led, etc. Kostnadsberäkningarna för löpande underhåll inkluderar både löpande underhåll och återanskaffning för att löpande ersätta uttjänta anläggningar. Tillsynskostnaderna för broar, spänger, ledmarkeringar, rastskydd, dass, övriga anläggningar (parkeringar, båtleder), vägvisning och information inkluderas i posten Ledunderhåll. Kostnaderna för ledunderhåll och underhåll av spänger har beräknats genom schablonberäkningsmodeller framtagna av ledförvaltarna, alternativt att förvaltarna har kalibrerat kostnaderna mot dessa modeller. I kostnaden för löpande underhåll av broar inkluderas även kostnad för besiktning. Med broar menas både större och mindre broar, 31