Tabell 1: Orsaker till att Bergviks vattenförekomster i form av vattendrag inte når god ekologisk status.

Transkript

1 (7) Vattenmyndigheterna för Bottenhavets Norra Östersjöns och Västerhavets vattendistrikt Samråd inom vattenförvaltningen Bottenhavet (Dnr ) Norra Östersjön (Dnr ) Västerhavet (Dnr ) Bergvik Skog AB lämnar följande synpunkter på samrådshandlingarna rörande Förvaltningplan, Miljökvalitetsnormer och Åtgärdsprogram för rörande de tre vattendistrikten ovan: Status och åtgärdsförslag på Bergviks vatten Bergvik Skog AB (Bergvik) är en av landets största skogsägare med ett markinnehav koncentrerat till Svealand och Södra Norrland. Tyngdpunkten av innehavet ligger inom den s.k. Bergslagsregionen, där en lång historia av gruvnäring och skogsbruk påverkat landskapet och däri ingående vattenförekomster. Bergvik är direkt berört av ca 3800 vattenförekomster fördelade på tre vattendistrikt. Dessa vattenförekomster har av Vattenmyndigheterna försetts med kvalitetsnormer, statusklassningar och förslag till åtgärder. Det är svårt för Bergvik att, som mark-, vattenägare och verksamhetsutövare genom primärt skogsbrukande, ha detaljsynpunkter på enskilda vattenförekomsters hantering. Det digra underlagsmaterial som nu remitterats för samråd är alltför omfattande och svårtillgängligt. Bergvik har tagit ut ett mindre stickprov (n=61) ur mängden ovan, för att om möjligt grovt karakterisera orsaken till tillståndet hos de vattenförekomster som berör Bergvik. Stickprovet fokuserar på vattendrag, då vi gör bedömningen att sjöars status är mindre påverkade av huvudverksamheten skogsbruk. Tabell 1: Orsaker till att Bergviks vattenförekomster i form av vattendrag inte når god ekologisk status. Fysiska faktorer (samlat) 90 % Försurning 49 % Markanvändning 30 % Diken 2 % Syrebrist 2 % Näringsämnen 2 % Många faktorer per objekt 2 % Bergvik Skog AB Post- och besöksadress: Trotzgatan 25, Falun Tfn: Bankgiro: Fakturaadress: Box 425, Falun Fax: Org nr:

2 (7) Tabell 2: Föreslagna åtgärder för vattendrag på Bergviks mark, som inte når god ekologisk status. Åtgärda vandringshinder 49 % Kalkning 44 % Restaurering 34 % Reglering av flöden 15 % Bättre kantzoner/hänsyn skogsbruk 8 % Reglering av vägsaltning 5 % Askåterföring 2 % Många åtgärder per objekt 2 % En enkel karakteristik av statusproblemen kring skogsvattenförekomster inom Bergviks region visar att fysiska/morfologiska faktorer är överlägset viktigaste orsak, d.v.s. faktorer som ofta kopplar till historisk markanvändning och industriuppbyggnad. Därefter är försurning en viktig orsak till nedklassning och slutligen av någon vikt, - markanvändning. Den senare orsaken är oftast baserad på modellbedömningar över andelar artificiell mark anslutande mot vattenförekomsten. Till sådan mark räknas bl. a hyggen och ungskogar, som på given plats är temporära företeelser, då skogen växer. Parameterns effekt på statusklassningen förutsätter rimligen att kunskapen är god att markanvändning ger betydande effekter på försurning eller halter av näringsämnen m.m. på vattenförekomstnivån. Direktivet och brukande av naturresurser Bergvik är grundläggande kritiskt mot hela direktivets konstruktion, som utgår från ett mycket svårdefinierat naturtillstånd och avvikelser från detta. Enligt Bergviks grundsyn är människan också en del av ekosystemen och den mänskliga påverkan genom brukandet av jord- och skog, är ibland nödvändig för att säkerställa människans överlevnad och välfärd. Utgångspunkten för statusklassning av vatten borde därför i stället ha varit vattnens funktion för att leverera de ekosystemtjänster som människan behöver, d.v.s ett system som mer tar sikte på att åtgärda de upplevda problemen än de teoretiskt beräknade avvikelserna från det orörda. Mot bakgrund av det system som nu är infört, så delar Bergvik uppfattningen att fysiska faktorer och försurningsrelaterade frågor är de vanligaste problemen i skogsvattenförekomster inom Bergviks verksamhetsområde, - om man ska nå god ekologisk status. Frågan om vad som är naturligt försurade vatten och vilka vatten som är försurningskänsliga verkar dock inte helt utredd. Problemen med kemisk status överskuggas totalt av kvicksilverfrågan, även om även andra metaller förorsakar vissa problem i Bergslagsregionens gamla gruvdistrikt. Även kvicksilverfrågan är svårhanterad och kunskapsläget är svårbedömt.

3 (7) Miljökvalitetsnormerna och skogsbruk Bergviks huvudsakliga pågående markanvändning är skogsbruk. Problemet med fysisk påverkan är främst skapat genom historisk flottledsrensning och dämning och rätning av vattendrag under en epok av stark samhällsuppbyggnad. Fysisk påverkan genom skapade vandringshinder i skogsbilvägnätet är självfallet skogsbrukets problem att åtgärda. Den fysiska påverkan som i systemen hänförs till markanvändning är mer svårbedömd. Statusklassningen utgår från att brukad mark i vissa åldersstadier automatiskt driver vattnet bort från en god ekologisk status. Dessa klassningarna är dessutom vanligen baserade på fjärranalyser och modellberäkningar. Bergviks allmänna bild av kunskapsläget kring skogsvatten är att brukandet, i olika skeden under en skoglig omloppstid, temporärt kan tydligt påverka förhållandena i mindre skogsvatten, som utgör huvuddelen av de blå strecken på kartan. Huvudskälet är att vattenvolymen är liten och beröringsytorna stora. Kunskapsläget är generellt osäkert även för mindre vatten om ex. brukandets vikt för försurning, näringsläckage, metallutlakning och slam- eller humustransport. Endast rörande slamtransport är terrängtransporternas betydelse tämligen oomtvistad. Osäker är också betydelsen av lämnade kantzoner mot vattendrag och sjöar för att ev. motverka de tänkta effekterna. En vågad generalisering av kunskapsläget skulle kunna vara att påverkan på vattenförekomster vanligen är tämligen begränsad och att skyddszoner kan ha positiva effekter, men zonerna behöver inte nödvändigtvis vara skogsklädda. Det viktiga är att hålla mark och vegetation någorlunda intakt i den närmaste vattennära zonen. En sådan hantering av kanter har säkert positiva effekter på mindre vattenvolymer och kanske också på vattenförekomstnivå. När det slutligen gäller skogsbrukets bidrag till miljöproblemen i havet, så förefaller kunskapsläget styrka uppfattningen att skogbruk saknar vikt. Mot den här bakgrunden anser Bergvik att det finns skäl att allmänt kritiskt granska de nedklassningar av vattenförekomster i skog, som görs med anledning av markanvändning. Skogssektorns arbete med vattenfrågorna Skogssektorns eget arbete med vattenvårdsfrågorna tar sikte på att allmänt förbättra situationen i de vatten som skogsbruket lokalt påverkar. Den aktuella analysen ovan av problembilden har resulterat i en fokusering på att hantera och eliminera för vattnen allvarliga körskador och att brett tillämpa funktionella kantzoner mot vattendrag och sjöar. Syftet är att begränsa påverkan i de mindre vattendragen, oaktat om det har någon betydelse på den högre vattenförekomstnivån. Uttryck för detta arbete är bl.a. den branschgemensamma miljöpolicyn om körskador på skogsmark och målbilderna för funktionella kantzoner mot vatten, de senare framtagna i dialog mellan Skogsstyrelsen och skogsbruket. Båda dessa

4 (7) arbeten implementeras nu brett hos verksamhetsutövarna. Det förefaller rimligt att Vattenmyndigheterna vid klassning av markanvändningens betydelse för statusen inom vattenförekomster, tydligare tar hänsyn till både kunskapsläge och de åtgärder som primärt utförs för mindre vatten, men som rimligen bör påverka riskbedömningen även för större förekomster. Vilket utrymme finns för att se över gällande bedömningsgrunder? Bergvik prioriterar, utöver frågorna ovan, insatserna för att åtgärda vandringshinder genom felaktigt placerade vägtrummor i det egna skogsbilvägnätet. I första hand åtgärdas problem i anslutning till de av myndigheterna utpekade särskilt värdefulla vattendragen. Bergvik arbetar också med ett Vattenlandskapskoncept, vari det ingår att i särskilt intressanta avrinningsområden, i samverkan med olika intressenter, restaurera sträckor av rinnande vatten till ett tillstånd som tillåter en större biologisk mångfald och en högre fiskproduktion. Bergvik medverkar också i åtgärdsarbetet mot försurning genom att tillåta kalkningsverksamhet i de försurade vatten företaget innehar. Verksamheten förorsakar dock ibland andra icke önskvärda miljöförändringar i anslutande våtmarker och skog, vilket medför att det är mycket viktigt att kalkningsverksamheten verkligen riktas mot rätt objekt och utförs på ett för anslutande ekosystem skonsamt sätt. Föreslagna åtgärder Vattenmyndigheternas förslag till åtgärder i åtgärdsplanen riktas till olika myndigheter. Många gånger är därför effekten av åtgärdsförslaget på Bergvik som verksamhetsutövare något oklar. Bergviks synpunkter på de enskilda förslag, som kan ha relevans för bolagets verksamhet, sammanfattas nedan: Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 6: Förslaget är att utveckla styrmedel för anläggandet av funktionella kantzoner för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Mot bakgrund av kunskapsläge och kantzonernas osäkra relevans på vattenförekomstnivå, så anser Bergvik att förslaget är ogrundat. Bergvik anser också att förslaget underminerar, snarare än understödjer, det arbete som redan pågår inom skogssektorn. Havs- och vattenmyndigheten medverkar också på ett positivt sätt i sektorns arbete med målbilder för bl.a. funktionella kantzoner. Begränsa förslaget till en uppmaning till HaV att fortsätta med det engagemanget! Naturvårdsverket, åtgärd 7: Förslaget rör rensning av diken, som för Bergviks del är en viktig verksamhet för att upprätthålla viktig skogsproduktion i vissa områden. Åtgärder som syftar till att säkerställa att rensningarna utförs på ett miljöanpassat sätt är väl motiverade. Fokus måste då ligga på att minimera effekterna på naturliga vattendrag i dikessystemens närhet. I skogssektorns målbildsarbete ingår att ta

5 (7) fram rekommendationer för miljöanpassad dikesrensning. Viktigt att Naturvårdsverkets arbete understödjer denna process. Naturvårdsverket, åtgärd 8: Förslaget innebär att ta fram åtgärde,r bl a inom markanvändningen, för att förhindra läckage av diffust spridda miljögifter ex. Hg till vatten. Bergvik vill endast understryka den osäkerhet, som fortfarande finns rörande kunskapsläget vad gäller skogsbruksrelaterad andel av läckaget. Myndigheterna borde avvakta fortsatt forskning inom området bl.a också mot bakgrund av att tänkbart positiva åtgärder, i form av körskadereduktioner och funktionella kantzoner, redan implementeras av andra skäl. Skogsstyrelsen, åtgärd 1: Bergvik stödjer att SKS behöver utveckla sitt arbete med tillsyn och sin samverkan med andra myndigheter inom ramen för vattenvårdsarbetet. Då sektorn arbetar aktivt med frågan, så vill Bergvik understryka att utveckling av styrmedel inte behöver innebära nya föreskrifter och regelsystem. Betydelsen av åtgärden för statusläget i skogsvattenförekomster bedöms dock som begränsad. Skogsstyrelsen, åtgärd 2: Bergvik stöder förslaget att SKS arbetar med uppföljning av resultat och gör resultaten tillgängliga i större utsträckning. Betydelsen av åtgärden för statusläget i skogsvattenförekomster bedöms dock som begränsad. Skogsstyrelsen, åtgärd 3: Bergvik stödjer förslaget om arbetet med naturvårdsavtal för att bidra till att önskvärd status kan uppnås. Betydelsen av åtgärden för statusläget generellt i skogsvattenförekomster bedöms dock som begränsad. Skogsstyrelsen, åtgärd 4: Bergvik stödjer förslaget om utvecklad skoglig planering med hänsyn till vatten. Skogsstyrelsen, åtgärd 5: Bergvik är tveksamt till de antydningar till omfattande egenkontroll av skogsbrukets verksamheter som ges i förslaget. Både oklarheten om skogsbrukets påverkan på statusklassningar, den diffusa karaktären av ev. påverkan och den stora mängden av verksamhetsutövare, medför stora och, i dagsläget, omotiverad byråkrati. En fortsatt hänsynuppföljning enligt det arbetssätt som redan är etablerat måste vara rätt arbetssätt. Kunskapsläget tillåter inte heller fortsatt gissande och utvecklande av ännu fler osäkra modeller för att bedöma markanvändningens påverkan och betydelse. Betydelsen av åtgärden för statusläget i skogsvattenförekomster bedöms som begränsad. Skogsstyrelsen, åtgärd 6: Bergvik stödjer förslaget om riktlinjer m.m. för bl.a. dikesrensning, - ett arbete som redan behandlas i samband med sektorns målbildsarbete.

6 (7) Skogsstyrelsen, åtgärd 7: Bergvik är tveksamt till förslaget om att genomföra en åtgärdsplan för att styra försurningspåverkan från skogsbruket genom regler för grothantering och askåterföring. Skälet till Bergviks tveksamhet är det bristande kunskapsläget. I en relativt sen publikation formuleras läget sålunda: The patchy spatial distribution of sensitive landscape types, makes it difficult from an administrative point of view to develop simple guidelines for where e.g. forest slash harvest should be restricted or where ash applications should be recommended. (Ågren och Löfgren, 2012). Rent generellt förefaller inte heller helträdsutnyttande ha någon större effekt på försurning av ytvatten. Skogsstyrelsen, åtgärd 8: Bergvik anser att Skogsstyrelsen enklast bör stödja utvecklingen av branschens körskadepolicy som en del av sektorns målbildsarbete. Hur olika skogsbruksåtgärder kopplar till läckage av kvicksilver till ytvatten är ännu mycket oklart. Myndigheterna borde avvakta fortsatt forskning inom området innan nya vägledningar tas fram, bl. a också mot bakgrund av att tänkbart positiva åtgärder, i form av körskadereduktioner och funktionella kantzoner, redan implementeras av andra skäl. Faktiska åtgärders omfattning Bergvik efterlyser en redovisning och analys i samrådsmaterialet av hur mycket resurser, som under tidigare förvaltningscykel gått till faktiska åtgärder i vattenmiljöerna. Bergvik ser också gärna att denna resursmängd relateras till den administrativa kostnad, som hela förvaltningssystemen drar. Vattenmyndigheterna bör värdera om balansen mellan administration och praktiska åtgärder är rimlig. Ansvar för åtgärders genomförande Vattenförvaltning och svensk miljölagstiftning i stort, vilar tungt på principen att förorenaren betalar. I flera olika utredningar antyds möjligheterna att skärpa ansvaret för olika verksamhetsutövare när det gäller finansieringen av de praktiska åtgärder som föreslås. Bergviks tydliga uppfattning, när det gäller den diffusa miljöpåverkan från skogsbruk, är att den dels är svår att definiera och att huvuddelen av de ev. problemen, är orsakade av en från samhället under lång tid önskad utveckling att nyttja skogarna effektivt. Bördan för att åtgärda sådana skapade problem bör därför vila på det allmänna. Behovet av NP och internationellt agerande Vattendirektivets och den svenska vattenförvaltningens kravbild är uppbyggd från ett intresse vattenkvaliténs. Bergvik har redan tidigare påpekat orimligheten i att bygga bedömningssystem och ambitioner med utgångspunkten att naturtillståndet är den önskvärda referensramen. Bergvik hoppas att arbetet

7 (7) inom ett nationellt skogsprogram, ska kunna diskutera avvägningsfrågor mellan produktion och miljö (inkl. vattenkvalité) och även mellan olika motstridiga miljömål. Vikten av ökad användning av förnyelsebara råvaror och utbyte av fossila klimatdrivande resurser, kanske också måste ha ett visst pris på andra värden. Den balanseringen måste göras politiskt och Bergvik menar att Sverige genom sin skogliga resurs, rätt brukad, kan bidra till en bra balans. Då måste också Sverige internationellt arbeta för att brukande och människans utnyttjande av ekosystemtjänster sätts i centrum. Inte ett teoretiskt naturtillstånd där människan inte existerar! För Bergvik Skog AB Lars-Erik Wigert Skogschef Börje Pettersson Ekolog