Kirsi Höglund. Estnisk satsföljd och meningsstruktur

Transkript

1 Estnisk satsföljd och meningsstruktur UPPSALA 2006

2 Dissertation presented at Uppsala University to be publicly examined in Ihresalen, Engelska parken, Uppsala, May for the degree of Doctor of Philosophy in Finno-Ugric languages. Abstract Höglund, K. 2006: Estnisk satsföljd och meningsstruktur. 265 pp. Uppsala. Dissertation written in Swedish. This thesis considers Estonian clause order and sentence structures in fiction, scientific prose, women s magazines, newspapers and on private web pages. The material covers 4488 sentences exhibiting 197 more or less discrepant sentence structures. Recurrent constructions are clause enumerations, iterations, chains and webs. The sentences with direct speech and a reporting clause have a pattern of their own. Coordination or subordination is included in all constructions and patterns. There are distinct tendencies to where in the sentence different kinds of coordination or subordination occur. These observations on clause order and sentence structure also imply genre specific language variation in Estonian. Key words: clause order, sentence structure, coordination, coordinator, conjunction, subordination, subordinator, subordinate clause, complement clause, adverbial clause, relative clause, direct speech, constructions, genres, text type, syntax, Estonian Kirsi Höglund, Department of Modern Languages, Box 636, Uppsala University, SE Uppsala, Sweden. The figure on the cover is based on an original photograph of a Khanty female from Vakh with bow and arrow. It was taken by U. T. Sirelius towards the end of the 19th century, and is now in the possession of the National Museum of Finland. Kirsi Höglund 2006 Printed in Sweden 2006 by Universitetstryckeriet, Box 510, Uppsala, Sweden 4

3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning...3 Förteckning över tabeller och figurer...8 Förord Inledning Avhandlingens syfte och upplägg Teoretisk grundsyn Satsföljd i estnisk litteratur De första grammatikerna Polemikens tid Skolgrammatiker och skriftserier Nya grammatiska teorier Material och avgränsningar Val av genrer Skönlitteratur Sakprosa Damtidningar Nyhetstext Hemsidor Materialets omfång Avgränsningar Analysverktyget Termer och begrepp Sats Huvudsats och bisats Mening Enkla meningar Sammansatta meningar Samordning Symmetrisk samordning Perspektiv samordning Kausal samordning Temporal samordning Lokativ samordning

4 Adversativ samordning Kommenterande samordning Underordning Komplementsatser Adverbialsatser Relativsatser Övriga bisatser Satsfogning Direkt anföring Genre och texttyp Kodning Kodning av texter och meningar Kodning av satser Kodning av underordning och samordning Kodning av komplexa meningar Kodning av direkt anföring Kodning av andra karakteristika Visualisering av satsfogning Satsföljder och meningsstrukturer Meningar utan direkt anföring eller anförande satsled Meningar utan bisats Meningar med en huvudsats utan bisats Meningar med två huvudsatser utan bisats Meningar med tre huvudsatser utan bisats Meningar med fyra huvudsatser utan bisats Meningar med fem eller fler huvudsatser utan bisats Meningar med en bisats Meningar med en bisats utan huvudsats Meningar med en huvudsats och en bisats Efterställd bisats Framförställd bisats Inskjuten bisats Mindre frekvent struktur Meningar med två huvudsatser och en bisats Efterställd bisats Framförställd bisats Inskjuten bisats Meningar med tre huvudsatser och en bisats Meningar med fyra eller fler huvudsatser och en bisats Meningar med två bisatser Meningar med en huvudsats och två bisatser Bisatser i ett bisatsled Bisatser i två bisatsled

5 Meningar med två huvudsatser och två bisatser Bisatser i ett bisatsled Meningar med bisatser i två bisatsled Meningar med tre huvudsatser och två bisatser Bisatser i ett bisatsled Bisatser i två bisatsled Meningar med fyra eller fler huvudsatser och två bisatser Meningar med tre bisatser Meningar med en huvudsats och tre bisatser Bisatser i ett bisatsled Bisatser i två bisatsled Meningar med två huvudsatser och tre bisatser Bisatser i ett bisatsled Bisatser i två bisatsled Bisatser i tre bisatsled Meningar med tre eller fler huvudsatser och tre bisatser Meningar med fyra bisatser Meningar med en huvudsats och fyra bisatser Meningar med två eller fler huvudsatser och fyra bisatser Meningar med fem eller fler bisatser Meningar med direkt anföring och anförande satsled Meningar med två satser Direkt anföring först i meningen Anförande satsled först i meningen Meningar med tre satser Direkt anföring först i meningen Anförande satsled först i meningen Meningar med fyra satser Direkt anföring först i meningen Anförande satsled först i meningen Meningar med fem satser Direkt anföring först i meningen Anförande satsled först i meningen Meningar med sex eller fler satser Resultat och diskussion Summary Kokkuvõte Källor och litteraturförteckning

6 Förteckning över tabeller och figurer Tabell 1. Antal huvudsatser och bisatser...80 Tabell 2. Meningar med två huvudsatser och en bisats Tabell 3. Meningar med tre huvudsatser och en bisats Tabell 4. Meningar med en huvudsats och två bisatser av olika grad Tabell 5. Meningar med två huvudsatser med varsin bisats Tabell 6. Meningar med direkt anföring och anförande sats Tabell 7. Antal bisatser i olika ställningar Tabell 8. Meningar med två bisatser, förenkling Figur 1. Materialets omfång, delmängd tio meningar...30 Figur 2. Materialets omfång, delmängd 25 meningar...30 Figur 3. Materialets omfång, delmängd 50 meningar...31 Figur 4. Materialets omfång, delmängd 100 respektive 200 meningar...31 Figur 5. Materialets omfång, delmängd 200 meningar för skönlitteratur...32 Figur 6. Materialets omfattning, fem olika genrer...33 Figur 7. Symmetrisk samordning...43 Figur 8. Perspektiv samordning, precisering...44 Figur 9. Perspektiv samordning, generalisering...44 Figur 10. Kausal samordning...45 Figur 11. Adversativ samordning...47 Figur 12. Kommenterande samordning...48 Figur 13. Tre huvudsatser och en bisats som hör till hela uppräkningen...74 Figur 14. Tre huvudsatser med varsin bisats i en uppräkning...74 Figur 15. Tre huvudsatser och tre bisatser i två efterställda bisatsled...74 Figur 16. Trappmodell (Aavik 1927:11)...74 Figur 17. Lådmodell (Kask et alii 1952:138)...75 Figur 18. Trappmodell (Kask et alii 1952:139)...75 Figur 19. Linjär geometrisk modell med kompletterande trappmodell (Nemvalts & Vare 1984:158)...75 Figur 20. Lådmodell med dominerande samordning (M. Erelt 1986:70)...76 Figur 21. Lådmodell med dominerande underordning (M. Erelt 1986:71)...76 Figur 22. Två huvudsatser och en bisats efter den första huvudsatsen...77 Figur 23. Tre huvudsatser de båda sista bildar en mindre enhet...88 Figur 24. Tre huvudsatser där de båda första bildar en mindre enhet...89 Figur 25. Tre huvudsatser som bildar en uppräkning...90 Figur 26. Fyra huvudsatser, de tre sista bildar en uppräkning

7 Figur 27. Fyra huvudsatser som alla ingår i en uppräkning...92 Figur 28. Fyra huvudsatser, de tre första bildar en uppräkning...92 Figur 29. Fyra huvudsatser med större enheter i slutet på meningen...93 Figur 30. Fyra huvudsatser i två enheter med två satser i varje...93 Figur 31. Fem huvudsatser, den första huvudsatsen samordnas en uppräkning...94 Figur 32. Fem huvudsatser, en inledande enhet i en uppräkning...95 Figur 33. Fem huvudsatser med en inledande större enhet...95 Figur 34. Fem huvudsatser i en satskedja...96 Figur 35. Sex huvudsatser, tre enheter i en uppräkning...97 Figur 36. Sex huvudsatser, en större enhet med en uppräkning...97 Figur 37. Sju huvudsatser utan bisats...97 Figur 38. Nio huvudsatser utan bisats...98 Figur 39. Elva huvudsatser utan bisats...99 Figur 40. Två huvudsatser och en bisats efter den andra huvudsatsen Figur 41. Två huvudsatser och en bisats efter de båda huvudsatserna Figur 42. Två huvudsatser och en bisats efter den första huvudsatsen Figur 43. Två huvudsatser och en bisats framför den första huvudsatsen Figur 44. Två huvudsatser och en bisats framför de båda huvudsatserna Figur 45. Två huvudsatser och en bisats i den första huvudsatsen Figur 46. Tre huvudsatser och en bisats efter den tredje huvudsatsen, de sista huvudsatserna är enhetsbildande Figur 47. Tre huvudsatser och en bisats efter den tredje huvudsatsen, de första huvudsatserna är enhetsbildande Figur 48. Tre huvudsatser och en bisats efter den tredje huvudsatsen i uppräkningen Figur 49. Tre huvudsatser och en bisats efter uppräkningen Figur 50. Tre huvudsatser och en bisats efter den första huvudsatsen, de båda sista huvudsatserna är enhetsbildande Figur 51. Tre huvudsatser och en bisats efter den första huvudsatsen, de första huvudsatserna är enhetsbildande Figur 52. Tre huvudsatser och en bisats efter den andra huvudsatsen Figur 53. Tre huvudsatser och en bisats framför den tredje huvudsatsen Figur 54. Tre huvudsatser och en bisats i den tredje huvudsatsen Figur 55. Fyra huvudsatser och en bisats efter den andra huvudsatsen Figur 56. Fyra huvudsatser och en bisats framför den andra huvudsatsen Figur 57. Fyra huvudsatser och en bisats efter den tredje huvudsatsen Figur 58. Fem huvudsatser och en bisats efter den fjärde huvudsatsen Figur 59. Sex huvudsatser och en bisats efter den första huvudsatsen Figur 60. Nio huvudsatser och en bisats, huvudsatserna ingår i en uppräkning Figur 61. Bisatsers ordning ordnad i en hierarkisk sjunkande skala Figur 62. En huvudsats och två bisatser i ett bisatsled med underordning Figur 63. En huvudsats och två bisatser i ett bisatsled med samordning Figur 64. En huvudsats och två bisatser i olika bisatsled, ett framförställt och ett efterställt som bildar en mindre enhet

8 Figur 65. En huvudsats och två bisatser i olika bisatsled, ett framförställt och ett efterställt utan enhetsbildningar Figur 66. En huvudsats och två bisatser i olika bisatsled, ett inskjutet och ett efterställt, en inledande mindre enhet Figur 67. En huvudsats och två bisatser i två efterställda bisatsled Figur 68. Två huvudsatser och två samordnade bisatser i ett bisatsled efter den andra huvudsatsen Figur 69. Två huvudsatser och två samordnade bisatser i ett bisatsled framför den första huvudsatsen Figur 70. Två huvudsatser och två bisatser i ett bisatsled med underordning efter den andra huvudsatsen Figur 71. Två huvudsatser och två bisatser efter varsin huvudsats Figur 72. Två huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled, ett inskjutet och ett efterställt som hör till den andra huvudsatsen, utan enhetsbildningar Figur 73. Två huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled, ett inskjutet och ett efterställt i en avslutande enhet som hör till den andra huvudsatsen Figur 74. Två huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled efter den andra huvudsatsen Figur 75. Tre huvudsatser och två samordnade bisatser efter den tredje huvudsatsen Figur 76. Tre huvudsatser och två samordnade bisatser efter uppräkningen Figur 77. Tre huvudsatser och två bisatser efter den andra huvudsatsen Figur 78. Tre huvudsatser och två bisatser efter den tredje huvudsatsen Figur 79. Tre huvudsatser och två bisatser framför den första huvudsatsen Figur 80. Tre huvudsatser och två bisatser i två bisatsled efter den andra och den tredje huvudsatsen Figur 81. Tre huvudsatser och två bisatser i två bisatsled efter de två första och den tredje huvudsatsen Figur 82. Tre huvudsatser och två bisatser i två bisatsled framför den första respektive efter den tredje huvudsatsen Figur 83. Tre huvudsatser och två bisatser framför den första respektive den andra huvudsatsen Figur 84. Tre huvudsatser och två bisatser i två bisatsled, i respektive efter den tredje huvudsatsen Figur 85. Fyra huvudsatser och två efterställda bisatser i olika bisatsled efter den första respektive den fjärde huvudsatsen Figur 86. Fyra huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled efter den första och i den fjärde huvudsatsen Figur 87. Fyra huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled efter den tredje respektive den fjärde huvudsatsen Figur 88. Fyra huvudsatser och två bisatser i olika bisatsled framför den tredje respektive efter den fjärde huvudsatsen

9 Figur 89. Fem huvudsatser och två bisatser efter den femte huvudsatsen Figur 90. Fem huvudsatser och två bisatser, med en inledande uppräkning Figur 91. En huvudsats och tre bisatser som bildar en uppräkning Figur 92. En huvudsats och tre bisatser, efterställda respektive överordnad sats Figur 93. En huvudsats och tre bisatser, en av första och två av andra graden Figur 94. En huvudsats och tre bisatser, två av första och en av andra graden Figur 95. En huvudsats inskjuten i ett bisatsled med tre bisatser Figur 96. En huvudsats och tre bisatser i ett efterställt bisatsled där bisatsen av första graden har en bisats framför sig och en andra efter sig Figur 97. En huvudsats och tre bisatser i två bisatsled, ett inskjutet och ett efterställt Figur 98. En huvudsats och tre bisatser i två bisatsled, ett framförställt med två satser och ett efterställt med en sats Figur 99. En huvudsats och tre bisatser i två efterställda bisatsled Figur 100. En huvudsats och tre bisatser i två bisatsled, ett framförställt med en sats och ett efterställt med två satser Figur 101. Två huvudsatser och tre bisatser efter den andra huvudsatsen Figur 102. Två huvudsatser och tre bisatser efter den andra huvudsatsen Figur 103. Två huvudsatser och tre bisatser i två efterställda bisatsled efter den första och den andra huvudsatsen Figur 104. Två huvudsatser och tre bisatser i två efterställda bisatsled efter den första och den andra huvudsatsen Figur 105. Två huvudsatser och tre bisatser i olika bisatsled Figur 106. Tre huvudsatser och tre bisatser efter den tredje huvudsatsen Figur 107. Tre huvudsatser och tre bisatser i två efterställda bisatsled, efter den första och den andra huvudsatsen Figur 108. Tre huvudsatser och tre bisatser efter varje huvudsats i uppräkningen Figur 109. Fyra huvudsatser och tre bisatser i två efterställda bisatsled, efter den tredje och den fjärde huvudsatsen Figur 110. Fyra huvudsatser och tre bisatser i tre efterställda bisatsled, efter den andra, den tredje och den fjärde huvudsatsen Figur 111. Fem huvudsatser och tre bisatser efter den femte huvudsatsen Figur 112. En huvudsats och fyra samordnade bisatser i ett efterställt bisatsled Figur 113. En huvudsats och fyra bisatser, tre bisatser bildar en uppräkning Figur 114. En huvudsats och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled med två mindre enheter, en med underordning och en med samordning Figur 115. En huvudsats och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, tre bisatser av första graden och en framförställd av andra graden Figur 116. En huvudsats och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, en bisats av första graden och tre efterställda av andra graden Figur 117. En huvudsats och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, en bisats av första, två av andra och en av tredje graden

10 Figur 118. En huvudsats och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, en bisats av första, en av andra och två samordnade av tredje graden Figur 119. En huvudsats och fyra bisatser ett efterställt bisatsled, en bisats av första, en av andra och två av tredje graden, icke-samordnade Figur 120. En huvudsats med fyra bisatser i två bisatsled, ett framförställt och ett efterställt med en respektive tre bisatser Figur 121. En huvudsats och fyra bisatser i två bisatsled, ett framförställt och ett efterställt med två satser i varje Figur 122. Två huvudsatser och fyra samordnade bisatser efterställda den andra huvudsatsen Figur 123. Två huvudsatser och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, en bisats av första, två av andra och en av tredje graden Figur 124. Två huvudsatser och fyra bisatser i ett efterställt bisatsled, två bisatser av första och två av andra graden Figur 125. Två huvudsatser och fyra bisatser i två efterställda bisatsled efter varsin huvudsats med en respektive tre bisatser Figur 126. Tre huvudsatser och fyra bisatser i två bisatsled, i den första och efter den tredje huvudsatsen Figur 127. Fyra huvudsatser och fyra bisatser efter varsin huvudsats Figur 128. En huvudsats och fem bisatser i ett efterställt bisatsled, fyra bisatser av första och en av andra graden Figur 129. En huvudsats och ett efterställt bisatsled med fem bisatser, en av första graden, tre av andra graden och en av tredje graden Figur 130. Två huvudsatser och fem bisatser i ett bisatsled efter den andra huvudsatsen Figur 131. En huvudsats och sex samordnade bisatser Figur 132. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 133. Ett inledande anförande satsled med en huvudsats och en bisats, och den direkta anföringen hör till bisatsen Figur 134. En inledande direkt anföring med tre huvudsatser och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 135. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och en bisats efter den andra huvudsatsen, och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 136. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och en bisats framför dem, och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 137. Ett inledande anförande satsled med en huvudsats och en bisats, och den direkta anföringen med två huvudsatser hör till bisatsen Figur 138. Ett inledande anförande satsled med en huvudsats och två bisatser, och den direkta anföringen hör till det efterställda bisatsledet Figur 139. En inledande direkt anföring med fyra huvudsatser i en uppräkning, och ett anförande satsled med en huvudsats

11 Figur 140. En inledande direkt anföring med fyra huvudsatser i två enheter och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 141. En inledande direkt anföring med en huvudsats och tre samordnade bisatser, och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 142. En inledande direkt anföring med en huvudsats och tre bisatser i två bisatsled, och ett anförande satsled med en huvudsats Figur 143. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och en bisats som hör till dem båda, och ett anförande satsled med två huvudsatser Figur 144. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och en bisats, och ett anförande satsled med en huvudsats och en bisats Figur 145. En inledande direkt anföring med två huvudsatser och en efterställd bisats, och ett anförande satsled med tre huvudsatser i en uppräkning Figur 146. Ett inledande anförande satsled med fem huvudsatser och en inskjuten bisats, och direkt anföring med tre huvudsatser Figur 147. Två huvudsatser utan bisats Figur 148. En huvudsats med efterställd bisats Figur 149. En huvudsats och en framförställd bisats Figur 150. En huvudsats och ett efterställt bisatsled med en efterställd bisats Figur 151. En huvudsats och ett efterställt bisatsled med två samordnade bisatser Figur 152. Uppräkning med fyra huvudsatser Figur 153. Upprepning och uppäkning med tre mindre enheter Figur 154. Fem huvudsatser i en satskedja Figur 155. En huvudsats och tre bisatser i en satskedja Figur 156. Bisatsers ordning ordnad i en hierarkisk sjunkande skala

12 14

13 Förord Tiden går så fort när man har roligt. Har ni hört det förut? I mitt fall har jag under mina snart nio år som doktorand hunnit lära mig en hel del och då inte bara om vad man ska tänka på när man tar sig an en forskningsuppgift utan också mycket om både universitet, livet och mig själv. Med på denna resa har jag haft mina två handledare professorerna Raimo Raag och Lars-Gunnar Larsson som följt och stöttat mig i mitt skrivande från de allra första stapplande stegen som optimistisk naturvetare. Denna bakgrund lär fortfarande lysa igenom trots kraftansträngningar från mina handledare. Jag har mycket att tacka dem och mina doktorandkollegor. Jag känner ett visst vemod över att lämna gemenskapen i det finsk-ugriska doktorandseminariet där min forskning stötts och blötts för att sakta ta form. Särskilt Karin Wilson har varit såväl ett moraliskt som ett språkligt stöd. Jag vill tacka Leelo Keevallik. Det har varit till stor hjälp att kunna prata med någon som nyligen gått igenom samma fas i utbildningen och vet vad man ska tänka på. Hon har alltid ställt upp när det har gällt vetenskapliga spörsmål, inte minst har hon översatt min sammanfattning till estniska. Jag vill även tacka Virve Raag, som också har hjälpt mig med estniskan och dessutom bistått mig med många av de grammatiker som inte funnits i vårt universitetsbibliotek, och Rodney Bradbury, som har språkgranskat min engelska sammanfattning. I samband med min forskarutbildning har jag haft förmånen tillbringa en termin vid Uleåborgs respektive Tartu universitet. Där vill jag särskilt tacka professorerna Helena Sulkala, Mati Erelt, Tiit-Rein Viitso och Ago Künnap som tog in mig i institutionernas gemenskap. Jag vill sända ett varmt tack till Meeli Sedrik som hjälpte mig i samband min vistelse i Tartu. Det är klart att inget av detta hade varit möjligt utan en förstående familj. Min make Hans har under långa perioder haft huvudansvaret för både barn och hushåll. Han har dessutom läst avhandlingen i alla dess skeden, kommenterat och uppmuntrat. Mina barn Maximilian och Eleonora har vuxit upp med en mamma som ibland har jobbat både kvällar och helger. De blev inte ens förvånade över att mamma skulle jobba på självaste julafton och därmed missade att tomten kom på besök. Avslutningsvis vill jag tacka min mamma Pirkko Lämsä som lät mig nära min flickdröm om att en dag bli forskare. Kirsi Höglund, Uppsala

14 16

15 1. Inledning Grammatik skapas genom språkanvändning. Frekvent användning av vissa strukturer konventionaliserar olika mönster i språket, som vi sedan använder för att andra lättare ska förstå vad vi vill säga. De strukturer vi använder ofta blir med andra ord mönster som underlättar förståelsen, vilket i sin tur ytterligare ökar deras användning. Den motsatta kraften är vår strävan att uttrycka oss varierat. Dessa krafter verkar både i tal och skrift, på alla nivåer i språket, så även mellan satserna i en mening. 1.1 Avhandlingens syfte och upplägg Huvudsyftet med avhandlingen är att undersöka om det finns någon eller några satsföljder och meningsstrukturer som är särskilt vanliga i estnisk text. Därav följer att jag beskriver alla satsföljder och meningsstrukturer i ett visst estniskt textmaterial, och utröner hur vanliga de är. Jag undersöker även om det finns skillnader mellan några olika textgenrer. Ett mer långsiktigt syfte är att skapa en referenspunkt för framtida analyser av satsföljd. Exempel på sådana analyser är jämförelser mellan andra genrer, mellan material från olika tider, mellan skrivet och talat språk, och med motsvarande textgenrer i andra språk. Även typologiska studier och skapande av översättningsverktyg för datorer förutsätter att det redan föreligger analyser av språket eller språken ifråga. Avhandlingen består av fem kapitel. I denna Inledning presenterar jag syfte, teoretisk grundsyn och hur satsföljd och meningsstruktur har behandlats i estnisk grammatisk litteratur. Det andra kapitlet, Material och avgränsning, och tredje kapitlet, Analysverktyget, hör också till förutsättningarna för mina analyser. I kapitlet Material och avgränsning beskrivs principerna för urvalet av de genrer och texter som min analys grundas på. Här diskuterar jag också hur stort materialet bör vara för att resultaten ska vara tillförlitliga. I Analysverktyget definierar jag de termer och begrepp som jag använder, samt redogör för hur min terminologi förhåller sig till den som används i den estniska grammatiska litteraturen. Exempelvis är definitionen av sats respektive mening i avsnitt 3.1 Termer och begrepp avgörande för resultaten och hur de ska tolkas. Avsnitten 3.2 Kodning och 3.3 Visualisering av satsfogning är vägledningar till hur koder och figurer i kapitel 4 ska läsas. 17

16 I det fjärde kapitlet redovisas de Satsföljder och meningsstrukturer som förekommer i materialet och hur vanliga de är. Kapitlet är av nödvändighet det mest omfattande. Alla satsföljder och meningsstrukturer undersöks och beskrivs, vilket innebär att ovanliga strukturer ägnas lika stor uppmärksamhet som de mer vanliga. Kapitlet börjar med meningar utan bisatser och utökas successivt med en bisats för varje större avsnitt, vilket innebär att de vanligaste strukturerna analyseras tidigt. Resultaten från dessa analyser summerar jag i det femte kapitlet Resultat och diskussion. Där sammanfattar jag också vissa genrespecifika avvikelser. Kapitlet utmynnar i de allmänna slutsatser om estnisk satsföljd och meningsstruktur som kan dras utifrån mitt material. 1.2 Teoretisk grundsyn Den teoretiska grundsyn som genomsyrar denna undersökning är att frekventa strukturer är lättare att förstå just därför att de är frekventa. Eller som Diessel uttycker det: Thus, the use of prefabricated chunks and low-level formulas has certain advantages over the use of novel expressions: it reduces the amount of utterance planning and sentence processing so that the interlocutions can concentrate on other aspects of the communicative interaction. (Diessel 2004:22). Denna grundsyn ansluter sig till konstruktionsgrammatiken, som har många beröringspunkter med andra språkvetenskapliga teorier som kognitiv grammatik, diskursgrammatik, ordgrammatik och den så kallade Head- Driven Phrase Structure Grammar. Konstruktionsgrammatikens utveckling och beröringspunkter med andra teorier finns beskrivna i två samlingsvolymer av Östman och Fried (2004, 2005). 1.3 Satsföljd i estnisk litteratur I detta avsnitt presenterar jag den estniska grammatiska litteratur som omtalas senare i avhandlingen, då främst i diskussioner om termer och begrepp i kapitel 3. Förutom dessa har även annan litteratur både direkt och indirekt påverkat avhandlingens form och innehåll. Exempel på ett sådant verk är Rätseps avhandling Eesti keele lihtlausete tüübid (1978) och Huumos licentiatavhandling Kontrastiivinen tutkimus suomen ja viron sanajärjestyksestä (1994). Rätsep har ett redigt sätt att strukturera och presentera sina resultat och Huumo identifierar flera intressanta parametrar för ordföljdsanalyser. 18

17 1.3.1 De första grammatikerna Kirsi Höglund De första estniska grammatikerna kom på 1600-talet och skrevs inte av ester, utan av icke-estniska präster som var verksamma i Estland. Stahells Anführung zu der Estnischen Sprach (1637) innehåller förutom en inledande ljudoch formlära även en tysk-estnisk ordlista. I inledningen finns ett avsnitt om konjunktioner som delas in i kopulativa, disjunktiva, konditionala, koncessiva, adversativa, kausala, konklusiva (Stahell 1637:31f.). Samma indelning finns också hos Gutslaff (1648:E5f.) och Göseken (1660:52f.), medan konklusiva konjunktioner saknas hos Hornung (1693:102ff.). Syntaxavsnittet i Thor Helles grammatik handlar om kongruens (1732:63ff.). Hupel hävdar i 1780 års språklära att konjunktioner inte är så vanliga i estniska (1780:83) och i 1818 års språklära omnämns bindeorden ja och och ning och mellan nomen (1818:123). Den första grammatiken med en systematisk satslära är Ahrens Grammatik der Ehstnischen Sprache Revalschen Dialektes (1853) som har ett särskilt avsnitt för satsbindning. Han identifierar ett antal olika bindningstyper, dock utan att göra någon skillnad på samordning och underordning (Ahrens 1853:133ff.). Det gör däremot Wiedemann i Grammatik der Ehstnischen Sprache (1875). Wiedemann delar dessutom in de samordnade relationerna och bisatserna i mer specifika kategorier, vilka utgår från satsernas syntaktiska funktion och inte från bindeelementen (1875:588, 649ff.). Hermanns Eesti keele Grammatik (1884) är den första estniskspråkiga grammatiken. Det är främst en ljud- och formlära men innehåller även ett kapitel om bindeord. Det är i introduktionen till bindeorden som termen lause sats, mening (se avsnitt 3.1.1) förekommer för första gången (Hermann 1884:139). Einers Lühikene Eesti keele õpetus rahwakoolidele (1885) innehåller den första estniskspråkiga satsläran. Einer introducerar estniska termer inom satsläran som till exempel lauseõpetus satslära, lihtlause sats, enkel mening och päälause huvudsats (1885:58ff.). Han behandlar också strukturer som osaline lause partiell sats och kiillause inskottssats (se avsnitt ). Hermanns satslära Eesti keele Lause-õpetus (1896) ägnas främst satser och satsdelar. I slutet av verket introducerar han termen liitlause sammansatt mening som består av en huvudsats och en eller fler bisatser (1896:68). I satsläran använder han sig delvis av en annan terminologi än Einer. Hermann kallar ellipser för wäljajäändus (1896:79), inte lühendatud lause förkortad sats som Einer (1885:66), och bisatser för lisalause tilläggssats (Hermann 1896:68), inte för kõrwaline lause underordnad, avsides sats (Einer 1885:67). Sist i grammatiken introducerar han den speciella strukturen terwik helhet (Hermann 1896:80f.; se avsnitt ). I den 19

18 omarbetade versionen av Eesti keele Grammatik (Hermann 1905) inkluderar han en förkortad version av sin satslära. På 1920-talet utkommer Põlds satslära Eesti keele õpetus koolidele. II jagu. Lauseõpetus. Põld kallar bisatser för kõrwallaused, en slags ellipser för lausekatkendid, medan lauselühendused avser satsförkortningar (1922:2, 38, 48). Han bygger vidare på olika typer av samordning och underordning (Põld 1922:39ff., 41f.). Samordningen delas in i fri respektive bunden (Põld 1922:40). Põlds indelningar återkommer i senare skolgrammatiker Polemikens tid Under det tidiga 1900-talet fram till 1930-talet finns bland estniska språkvårdare tre läger: språkreglerarna med Veski och Muuk; språkförnyarna med Aavik och Loorits; och de som tror på att språket ska utvecklas naturligt med bland andra Leetberg (Raag 1999:163ff.). Den del av språkdebatten som rör satsläran handlar främst om satsdelar och bisatsers ordföljd. Det är en debatt som inte ska återges i denna avhandling. I sin Eesti keele grammatika delar Loorits in sammansatta meningar i meningar med samordning respektive underordning som i sin tur delas in i ytterligare underkategorier (1923:156, 157). Bisatserna kategoriseras både med avseende på funktion, exempelvis attributivsatser, och med avseende på bindeelement, exempelvis relativsatser (Loorits 1923:156). Han presenterar också satstyper, ellipser, appositioner, kiillause inskottssatser (se avsnitt 3.1.1) och koondlause samlingssatser (se avsnitt ). Leetbergs Eesti keele lauseõpetus skiljer sig från de flesta andra satsläror i det att han utgår från det som är nytt respektive känt i meningen när han definierar pealause huvudsats och abilause hjälpsats (1925:39). Leetberg refererar också till finsk grammatik i samband med sina indelningar av samordning och underordning (1925:40). År 1925 publiceras Valik eestikeelseid grammatilisi oskussõnu (Valik 1925) som är en sammanställning av grammatiska termer för den estniska grundskolan. Där finns till exempel lause sats, mening (se avsnitt 3.1.1), lihtlause sats, enkel mening, liitlause sammansatt mening, rinnastama samordna, alistama underordna, aluslause subjektssats, määruslause adverbialsats (Valik 1925:27f.). I det utskott som arbetat med frågan fanns bland andra språkreglerarna Veski och Muuk (Valik 1925:20). Aaviks Kirjavahemärkide õpetus (1927) innehåller förutom en grundlig genomgång av skiljetecken också en översikt över sammansatta meningar. Aavik visar att bisatser kan stå efter, framför och inskjutna i huvudsatsen; de mer komplicerade meningarna illustreras med hjälp av trappmodeller (1927:9ff.; se avsnitt 3.3). En vändpunkt nås 1927 då språkreglerarna med knapp marginal vinner debatten om språket i Modersmålssällskapets publikationer (Raag 1999:168f.). Muuk & Tedres välstrukturerade skolgrammatik Lühike eesti 20

19 keeleõpetus II. Tuletus ja lauseõpetus (1931) förblir länge det normbildande verket. Förutom meningar med samordning och underordning beskriver de meningstypen tervik helhet (Muuk & Tedre 1931:109; vidare om tervik i avsnitt ). Bisatserna delas in i subjekts-, predikativ-, objekts-, adverbial- och attributiv sats (Muuk & Tedre 1931:106f.). De behandlar också koondlause samlingssatser, direkt anföring och satsförkortningar (1931:91ff., 109ff., 112ff.). Aaviks Eesti õigekeelsuse õpik ja grammatika innehåller ett kapitel om satslära, som behandlar främst användning av satsdelar samt ordföljdsproblematik (Aavik 1936:227ff.) Skolgrammatiker och skriftserier Under sovjettiden får universiteten publicera artikelsamlingar och undervisningsmaterial men inte vetenskapliga monografier (Kasik 2001:133). Under denna period publiceras ett flertal grammatiker och flera nya språkvetenskapliga skriftserier grundas. Stegen inom satsläran är oftast inte stora men begrepp och terminologi utvecklas och etableras i språket. På 1950-talet samlar Mihkla en syntaxgrupp vid Keele ja Kirjanduse Instituut (KKI) i Tallinn som verkar fram till 1975 (M. Erelt 2002:65). Flera av de aktiva i syntaxgruppen återkommer som ensam- och medförfattare för ett antal grammatiker. En grammatik som samlar flera författare är Eesti keele grammatika IX klassile av Kask, Koff, Kure, Laugaste, Teder och Valgma (Kask et alii 1952). Dess satslära är systematisk och pedagogisk, och framförallt är kapitlet om koondlause mycket välutvecklat (se avsnitt ) medan samordnade satser presenteras mer i förbigående. Meningar med flera bisatser, meningar med både samordning och underordning samt en struktur som kallas periood beskrivs i både ord och bild (Kask et alii 1952:137ff.; vidare om periood i avsnitt ). Valgma återkommer med satsläran Eesti keele grammatika VII klassile (Valgma 1955). Hans redogörelser för samordning och underordning kompletteras med lådmodeller för att illustrera satsföljder, och i exemplen förekommer också mer komplicerade meningar med både samordning och underordning (Valgma 1955:57). Valgma tillsammans med Remmel och Riikoja ger ut Eesti keele grammatika keskkooli VIII-X klassile (1959), som behandlar ljudlära, formlära, satslära och lexikologi. Satsläredelen behandlar ungefär samma stoff som Valgma (1955), men avsnittet om olika graders bisatser är mer utvecklat och lådmodellerna har ersatts av trappmodeller (Remmel, Valgma & Riikoja 1959:204f.). Arbetet vid KKI resulterar bland annat i artikelsamlingen Eesti keele süntaksi küsimusi (1963). Kures bidrag Eesti keele lauseehituse põhiküsimusi (1963) har ett genomgående pragmatiskt-funktionellt förhållningssätt som börjar med en diskussion om begreppet lause sats, mening (se avsnitt 3.1.1). Han delar in sammansatta meningar i: meningar med samordning 21

20 respektive underordning, sammansatta meningar utan bindeelement och segaliitlaused eg. blandsammansatta meningar (Kure 1963:83). Samordning och underordning delas sedan ytterligare in i olika kategorier beroende på de ingående satsernas inbördes relation. I artikeln ingår även presentationer av bland annat koondlause, ellipser och satsförkortningar. Den andra artikeln med relevans för min studie är Remmels Sõnajärjestus eesti lauses (1963). Den handlar visserligen primärt om ordföljd, men Remmel tar även upp satsföljden för bisatser och inskottsatser, olika bindeelement och fasta respektive fria bindningar (1963:285ff., 313f., 342ff.). År 1967 publiceras Palmeos Eesti keele grammatika II. Teine vihik. Sidesõna ja hüüdsõna som behandlar bindeelement och interjektioner. Således utgår Palmeos indelning av samordning och underordning från just bindeelementen (1967:7 ff., 17ff.). Palmeos arbete är en del av den vetenskapliga grammatik man börjat utarbeta i Tartu. Valgma och Remmel samarbetar åter i den grammatiska handboken Eesti keele grammatika (1968, 1970) med en del upprepningar av vad de själva och andra redan framfört men också med en del nytt. Satsläran bygger vidare på Kure (1963) och trappmodellerna från 1959 års grammatik är kvar (Valgma & Remmel 1970:223). Däremot är de sammanfattande tabellerna nya där bisatserna delas in i grupper beroende på relationen till den överordnade satsen respektive bindeord (Valgma & Remmel 1970:228ff.). Riikoja återkommer tillsammans med Mihkla, Rannut och Admann i satsläran Eesti keele lauseõpetuse põhijooned I (1974) som i huvudsak ägnas satser och satsdelar. Sammansatta meningar delas in i meningar med samordning, underordning och segaliitlaused eg. blandsammansatta meningar (Mihkla et alii 1974:39f.). Verket ansågs föråldrat redan då det gavs ut (Uuspõld 1976:94f.). Trots detta publiceras ytterligare en satslära, Eesti keele süntaks kõrgkoolidele (Mihkla & Valmis 1979), som utgår från samma grammatiska tradition. Dock är presentationerna av de sammansatta meningarna grundliga och exempelmaterialet rikligt (Mihkla & Valmis 1979:159ff.). Taulis Eesti grammatika II. Lauseõpetus (1980) skiljer sig på flera punkter från sovjettidens grammatiker utgivna i Estland. Hans systematiska beskrivningar av underordning utgår inte från bisatsens funktion utan från vilket element de hör till i den överordnade satsen. Han ger exempel på bisatsers satsföljd, bindeelement och ibland även vilka verb som styr bisatsens funktion och form (Tauli 1980:228ff.) Nya grammatiska teorier År 1965 grundas gruppen för strukturell lingvistik i Tartu med Rätsep som initiativtagare. Tartuskolan söker nya sätt att beskriva det estniska språket. Gruppens medlemmar publicerar sig i skriftserier som Keel ja struktuur ( ) och Keele modelleerimise probleeme ( ). När gruppen 22

21 sedan skingras verkar några av medlemmarna för att ombilda KKI:s syntaxgrupp till en grammatikgrupp med uppgift att skriva en akademisk estnisk grammatik. Förarbetena till denna gavs ut i skriftserien Ars Grammatika. Det är främst i skriftserierna som de nya teorierna och den estniska språkvetenskapen får utrymme att utvecklas. Ett exempel på det är Rannuts Põimlause eesti keeles (1981), sammanställt av M. Erelt efter Rannuts död. Rannut diskuterar och problematiserar begreppet bisats, exempelvis om det måste finnas ett predikat i satsen och om bisatsen börjar med ett bindeelement (1981:4ff., 18ff.). I fokus för skriften ligger underordning och olika bisatsrelaterade företeelser. Något utanför i sammanhanget är Nemvalts & Vares lärobok för gymnasiet Eesti keele õpik X klassile (1984) där avsnittet om syntax författats av Nemvalts. Läroboken tillämpar frasgrammatiska principer och dess största fördel är de många illustrationerna. I en andra upplaga av läroboken 1988 har syntaxavsnittet omarbetats av Kasik. Under den senare delen av 1900-talet domineras studiet av estniska satser och komplexa meningar av Mati Erelt. I skriftserien Ars Grammatika lägger han fram en lång rad studier inom satslärans område. I skriften Liitlause eesti keeles delas sammansatta meningar in i meningar med samordning och meningar med underordning (M. Erelt 1986:8ff., 14ff.). Meningar med både samordning och underordning kallar han liitsed liitlaused sammansatt sammansatt meningar (se avsnitten och 3.3). I Sekundaartarindid eesti keeles (M. Erelt 1987) behandlas olika infinitivformer, nominalisationer och absolutkonstruktioner på ett systematiskt vis. Framställningarna i de senare grammatiker som han medverkar i sammanfattar resultaten från denna skrift. När Eesti keele grammatika I och II (M. Erelt et alii 1993, 1997) slutförs är arbetsgruppens uppdrag avslutat. Även om det mesta i grammatiken känns igen från förstudierna (Ars Grammatika) finns där några skillnader. Bland annat skiljer sig indelningen av samordnande relationer (M. Erelt et alii 1993:277ff.) något från den i Liitlause eesti keeles (M. Erelt 1986:8ff.; se avsnitt ). Det är Eesti keele grammatika II som främst ligger till grund för den grammatik jag bygger på i avhandlingen. Eesti keele grammatika (1993) följs av handboken Eesti keele käsiraamat (M. Erelt, T. Erelt & Ross 1997) och den engelskspråkiga Estonian Language (M. Erelt et alii 2003). I handboken behandlas sammansatta meningar högst summariskt under kapitlet osalause delmening och illustreras med hjälp av lådmodeller (1997:450ff., 460f.). Ännu mer kortfattad är beskrivningen i den engelskspråkiga handboken, där M. Erelt står för avsnitten Syntax och Study of Estonian (2003:93ff., 379ff.). Medan satsläran i handböckerna är summarisk för M. Erelt forskningen framåt i artiklar som Relative Words in Estonian Relative Clauses (M. Erelt 1996) och Märkmeid eesti keele komplekslause kohta (M. Erelt 2004). I fokus för den senare artikeln står olika bisatser, gränsdragningen mellan fria 23

22 och bundna adverbialsatser och skillnaderna mellan restriktiva och ickerestriktiva relativsatser (M. Erelt 2004). Komplementsatserna står också i fokus för Hennostes artikel Et-komplementlause kesksete põhiverbide funktsioonid eestikeelses vestluses. Han analyserar bland annat skillnader mellan meningar med direkt och indirekt anföring (Hennoste 2004:507). Avslutningsvis kan påpekas att den hittillsvarande forskningen om estnisk meningsbyggnad varit klassificerande: man har utarbetat modeller för vilka olika element en estnisk mening kan ha och hur de ska benämnas på estniska. Ingen har hittills empiriskt undersökt vilka strukturer som realiseras i en given textmassa och vilka strukturer som är vanliga respektive ovanliga. 24

23 2. Material och avgränsningar I detta kapitel redovisas kriterierna för materialvalet, materialet presenteras, dess storlek och vilket material som inte ingår i analyserna. Viktigt vid materialvalet har varit att: 1) Analysera fler än en genre, för att se om det finns genrespecifika strukturer eller om mönstren är mer generella inom språket. I studien ingår fem genrer. 2) Varje genre representeras av fler än en författare för att det ska vara möjligt att se om strukturen är genrespecifik eller endast ett utslag av författarens personliga stil. 3) Allt material är publicerat i Estland under Språket förändras med tiden, antingen på grund av kontakter med andra språk eller på grund av inomspråkliga faktorer. Syftet är att skapa en synkron bild av satsföljden och meningsstrukturen för att vid ett senare tillfälle kunna jämföra resultaten kontrastivt med estnisk text från andra tidsskeden, estniskt talspråk eller med andra språk. 4) Materialet är insamlat i Estland under I mitt materialval har jag strävat efter att materialet skall omfatta de böcker, tidningar och tidskrifter som detta år fick störst exponering. Materialvalet för de olika genrerna beskrivs mer utförligt i avsnitt ) Originalspråket är estniska. Till exempel finns inga internationella nyheter med bland nyhetstexterna för att på så sätt undvika lånsyntax på satsföljdsnivå. 6) Texterna bör innehålla meningar med satsstruktur. Exempel på text som inte innehåller satsstruktur är hemsidor med fakta i stolpformat eller med enbart bilder. 25

24 2.1 Val av genrer Kirsi Höglund Det material, som de senare undersökningarna av estnisk konstituentföljd har byggt på, har varierat. Exempelvis omfattar materialet i Taels ordföljdsanalyser bruksprosa och uttryckligen ingen skönlitteratur (1990:2), medan Huumo endast undersökte ordföljden i skönlitteratur, närmare bestämt romaner (1994:130). Skönlitteratur definieras av externa faktorer (se avsnitt 3.1.4) och är därmed en genre. Andra möjliga genrer är exempelvis dagstidningar, månatliga tidningar, seriemagasin, reklam och propaganda, myndighetsinformation, sakprosa och hemsidor på internet. I reklam-, propaganda- och myndighetstext framgår sällan vem som är författare av texten och därför ingår de inte i mitt material. Det publicerades få om ens några seriemagasin med estniska som originalspråk under 1999 och därför ingår inte heller de i mitt material. De genrer som ingår i studien är skönlitteratur, dagstidningar, damtidningar, sakprosa och hemsidor på internet Skönlitteratur Skönlitteratur som genre kan delas in i flera subgenrer, som exempelvis romaner, noveller, lyrik och barnböcker. För att kunna jämföra mina resultat med tidigare forskning representeras skönlitteraturen i mitt material endast av subgenren romaner. Under 1999 publicerades det mycket estniskspråkig skönlitteratur. De romaner som ingår i mitt material har alla fått god exponering hos olika bokhandlare i såväl Tallinn som Tartu. Det betyder inte nödvändigtvis att skönlitteraturen når en stor publik eftersom upplagorna ofta är mycket små, däremot är det troligt att de når en större publik än mindre exponerad skönlitteratur. I materialet ingår utdrag ur Liblikas av Andrus Kivirähk, Ristiratast av Henn Mikelsaar, Vanaema mõis av Juhan Paju, Käritsa leib av Veera Saar och Kiikhobune Antverpenist av Lembit Uustulnd. Lindström har visat att ordföljden kan variera i olika delar av berättelser (2001:142). För att undvika en överrepresentation av eventuella avvikande konstruktioner som karakteriserar inledningar av berättelser härrör alla utdrag ur romanerna från mitten av respektive roman. I de flesta fall omfattar utdragen mer än ett kapitel, vilket gör att texterna innehåller alla narratologiska faser som kännetecknar ett avgränsat stycke i en roman. Tre av de valda romanerna har fått litterära pris: Ristiratast, Vanaema mõis och Kiikhobune Antverpenist. Käritsa leib är den sista delen i en tetralogi. 26

25 2.1.2 Sakprosa Kirsi Höglund Sakprosa kan i likhet med skönlitteratur indelas i flera subgenrer, som encyklopedier, fackböcker, läroböcker och vetenskapliga tidskrifter. Det som förenar dessa subgenrer är att de på något sätt har med kunskap att göra, däremot kan både målgrupp och syfte skilja dem åt (se avsnitt 3.1.4). I materialet för denna studie ingår ett utdrag ur en samhällsvetenskaplig fackbok, avsnitt av en naturvetenskaplig lärobok, två kulturvetenskapliga artiklar, samt en populärvetenskaplig artikel från det medicinska området. Fackboken Eesti erakonnad av Rein Toomla handlar om de estniska politiska partierna och deras utveckling under 1900-talet. Boken publicerades strax före parlamentsvalen 7 mars 1999 och målgruppen kan antas vara den politiskt intresserade allmänheten. Däremot kan man anta att läroboken Molekulaarfüüsika. Lühikursus gümnaasiumile av Gunnar Karu har en snävare publik. Denna lärobok innehåller både textstycken av teoretisk natur och mer praktiska räkneuppgifter. I mitt material ingår endast textstycken. De två kulturvetenskapliga artiklarna är publicerade i varsin vetenskaplig tidskrift och vänder sig i huvudsak till andra forskare. De två texterna är Müüdist av Enn Kasak i tidskriften Akadeemia och Setu rahvalaulu kihistused ja etnokultuuriline taust av Ingrid Rüütel i tidskriften Keel ja Kirjandus. Mer populärt skriven och således avsedd för en bredare publik är artikeln Kuidas mõõta lihast av Rein Veskimäe i tidskriften Horisont. Artikeln handlar om en ny uppfinning, en mätapparat för att mäta muskelmassa. Materialet omfattar inga texter ur encyklopedier, eftersom sådana texter av utrymmesskäl ofta är korta, ibland till och med så förkortade att de består av ofullständiga meningar Damtidningar För att få fram ett lämpligt urval av månadstidningar frågade jag runt på olika försäljningsställen i Tallinn och Tartu efter de tidningar som var mest populära och som de sålde mest av. Frågan var inte så ställd att svaret nödvändigtvis skulle vara olika damtidningar, däremot är det klart att min ålder och det faktum att jag är en kvinna har påverkat försäljarnas svar och resulterade i ett material som består av enbart damtidningar. Gemensamt för dessa publikationer är att de vänder sig till kvinnor. De tidskrifter som enligt de flesta försäljarna var de populäraste och sålde bäst våren 1999 var Anne, Eesti Naine, Kroonika, Stiil och Tervis. De utvalda artiklarna skiljer sig åt till en viss del. Artiklarna i Eesti Naine och Kroonika är intervjuer, dels med kända personer, dels med en vardagshjälte. Syftet med dessa artiklar är underhållning. Artiklarna i Stiil och Tervis däremot är mer av instruerande karaktär; exempelvis ingår en artikel om hur 27

26 man använder kontaktlinser, som var en nyhet på den estniska marknaden år Syftet för dessa artiklar är främst att informera. Artiklarna från Anne har fokus på relationer och syftet är främst att underhålla. Artiklarna i damtidningar är kortare än romaner och sakprosa. För att få ett lika stort material som för de andra genrerna ingår därför två eller tre artiklar av varje skribent i mitt material. I källförteckningen förtecknas alla artiklar av varje skribent Nyhetstext I materialets nyhetstexter ingår de två morgontidningarna Postimees och Eesti Päevaleht, kvällstidningen Õhtuleht, affärstidningen Äripäev och veckobladet Eesti Ekspress. De två morgontidningarna är de två största dagliga tidningarna och kvällstidningen, affärstidningen samt veckobladet är de största inom sina respektive nischer. Syftet med nyheter är att informera om aktuella företeelser. Tidningsformatet är tabloid och texten publiceras i spalter. Målgruppen mellan tidningarna kan variera något. Exempelvis vänder sig Äripäev främst till dem som är intresserade av affärer och ekonomi. Eesti Ekspress och Õhtuleht har visserligen huvudsyftet att informera men har fler inslag av underhållning än Postimees och Eesti Päevaleht. Eesti Ekspress har dessutom återkommande artiklar av typen undersökande journalistik. Nyhetstexter är ännu kortare än artiklarna i damtidningar, så i mitt material ingår mellan fem och nio artiklar av varje skribent. En fullständig lista över artiklar för varje skribent finns i källförteckningen Hemsidor Hemsidor på internet är en ny genre, där också andra personer än de som har skrivandet som yrke kan publicera sina texter. Hemsidor har det gemensamt att de finns på datorer, men målgrupp och syfte kan variera. I denna del av materialet ingår endast privata hemsidor för att texten primärt ska ha skapats för hemsidor och inte för andra textformer. Exempel på sådana andra former skulle kunna vara informationsbroschyrer som lagts på en hemsida. Domänen för dessa hemsidor är främst privatpersoner, målgruppen är andra personer i ungefär samma ålder som skribenten och syftet är presentation. Många av de privata hemsidorna innehåller uppgifter om ålder på skribenten och det visar sig att medelåldern är låg. De yngsta skribenterna i materialet är nio år och en stor andel är mellan 15 och 20 år. För materialinsamlingen har jag använt olika sökmotorer. De första sökorden var hobi hobby, kodukas och kodulehekülg hemsida samt töö arbete. Jag har följt de länkar till andra privatpersoners hemsidor som har funnits på 28