Släktforskning - en finkultur!

Transkript

1 Släktforskning - en finkultur! Titta här säger Jan-Erik Björk, de här har jag ropat in på aktion, det är brukssaker från skogfinnar i västra Dalarna. Han visar stolt upp både dekorerade svepaskar, verktyg till linberedning, mangelbräde med fina mönster. Det är roligt att ha dem. Min pappa hade påbrå från skogfinnarna i Ekshärad. Du ska veta, fortsätter han att skogsfinnarna de ansågs som mindre fina, och de förknippades med fattigdom och elände. Men i vår släkt var det aldrig någon som talade illa om dem, snarare är det så att jag är stolt att ha de generna. Jag är på besök hos Jan-Erik Björk och hans fru Carina i Källby. Han ska berätta om sitt stora intresse, släktforskning, som han även är studiecirkelledare i. -Jag började ovanligt tidigt, redan åldern. Jag satt ofta och lyssnade på min morfar som var en berättare och nostalgiker. Han pratade mycket om gamla tider, och om släkten på hans sida, som var norrmän. De var 10 syskon och han visste namnen på, och hade koll på alla syskonbarn och barnbarn. Vid dessa tillfällen satt jag och antecknade och gjorde ett släktträd. Jag har kvar de anteckningarna än i dag, säjer Jan-Erik. I tonåren ansågs det väl töntigt att släktforska och det kom annat emellan, men när jag var 28 år då tog jag upp det vilande intresset igen. Jan-Erik är född och uppvuxen i Karlstad, men flyttade med sin fru Carina till Källby och började jobba på Försäkringskassan. Idag är han dagledig och kan ägna sig på fulltid åt sitt stora intresse. - Jag har ofta tänkt att det var meningen att jag skulle hamna här i bygden, min farmors mor var nämligen från Hasslösa. Jag har forskat fram att de levde på Skräddaregården där i generationer.

2 Skogfinnar och källkritik Den finska ådran intresserade Jan-Erik och han forskade vidare på sin pappas sida. Jag lyckades hitta en gård i Ekshärad där släkten har levt. Skogsfinnarna har sitt ursprung i östa Finland, så jag har även varit där och sökt i arkiv. Det är väldigt svårt att forska och hitta information om släktleden längre tillbaka i Finland. - Visst är det fantastisk, utbrister Jan-Erik, att den siste skogsfinnen, som pratade den typiska skogfinskan, dog så sent som på 1980-talet! Den finskan hade en värmländsk klang i sin språkmelodi, säjer han fascinerad. Jag gick en enveckaskurs, en sommar, om Skogfinnarnas kultur, det var mycket givande! Numera sitter jag i styrelsen FINNSAM och är redaktör för deras tidskrift FINNSAM info. Jag känner mig stolt över mitt ursprung. - Jag söker numera efter mjukvaran när jag forskar. Jag är väldigt intresserad av människorna, deras miljö, hur de hade det, seder och bruk, och deras vardag. Jag brukar kalla den forskning, där man bara letar släktled och anfäder för skelettet i släktforskningen, den lär man sig först, fortsätter Jan-Erik. -Jag är självlärd, och har hållit på i 40 år nu. Jag anser att man ska forska seriöst, man måste vara noggrann och kritisk. Gärna dubbelkolla med olika källor och ha olika infallsvinklar, det är jämförbart med vilken annan forskning som helst. Man ska ta sin släktforskning på allvar, inte slarva. Nu för tiden är det vanligt att man kopierar andra, och antar, utan att ta reda på fakta. Det är lätt att gena i kurvorna, att ta till sig det som ser fint och bra ut...kanske att man är kungaättling el dyl. Jag säger alltid till mina deltagare i cirklarna att släktforskning skall vara precist och kontrollerat, påpekar han.

3 Internet, domböcker och arkiv Idag finns det teknik som underlättar forskningen, internet är ett bra verktyg, men kan vara dåligt också, med mängden information som brusar omkring. Återigen påpekar Jan-Erik vikten av att noga kontrollera källmaterialet, och att det finns kopplingar från olika håll, för att göra saken trovärdig. Det finns mycket skit på nätet, tillägger han. - När jag började satt man och läste mikrofilmer, långa, långa rader med text. Därefter kom mikrokorten, som man kunde låna hem. Senare erbjöd SVAR korten till försäljning. Det tog tid innan man fick dem, det var inte alltid man hittade rätt information på det kortet man lånade hem, då fick man returnera och vänta 4 veckor på det nya kortet. Snart dök olika databaser med tillgänglig information upp, AD Arkiv Digital nyfilmade av alla kyrkböcker, domböcker och andra arkiv. Denna tjänst går idag att abonnera på, via internet. - Nu kan jag läsa gammal text lika snabbt idag, som andra läser en kvällstidning, säjer Jan-Erik och ler, det är lång träning och att ständigt hålla på som gäller. Det är inte lätt att se vad det står i gamla skrifter, särskilt Domböckerna är svåra. De bygger bara på text i långa rader. Men de är en fantastisk källa till information. Här hittar man människorna och deras vardag förr i tiden. Där beskrivs ofta miljöerna, hur det såg ut i rummet, eller kanske i huset, vad man gjorde just när händelserna, då ofta ett brott, utspelas. I domböckerna kommer ofta kvinnorna fram, hur deras vardag såg ut, vad de sysslade med o s v.

4 Mer bra källor och släktforskarens egenskaper En annan värdefull källa är sockenprotokoll, här kan man hitta skvaller om sockenbor, prästens klagomål, önskemål eller krav. Dessa texter speglar vardagsproblemen, etik och moral. Sockenprotokollen är ofta svårlästa, och det krävs träning för att se vad det står. - Den som vill börja släktforska har sysselsättning livet ut, det kan jag lova, säger Jan-Erik. Det krävs tålamod, struktur och noggrannhet. Man blir otroligt allmänbildad när man fördjupar sig i sin forskning. Numera lockas jag av, och har specialiserat mig på kulturhistorien i forskningen. Hur man knyter ihop den lilla människan och deras vardag med ett större sammanhang. Att vem jag är, var jag kommer ifrån och min släkts handlingar och livsverk spelade en roll för familjen, men också för bygden och för landet. Nu sticker jag ut hakan och lyfter släktforskningen till finkulturen, avslutar Jan-Erik. Användbara databaser: sok.riksarkivet.se/svar-digitala-forskarsalen abonnemangsavgift gratis abonnemangsavgift gratis Skribent: Monica Nilsson SV Skaraborg

5 Snart vet jag vem jag är - en släktforskargrupp Idag är jag på besök hos en släktforskargrupp - nybörjare hos SV Lidköping. De jobbar idag med att läsa gammal skrift. Deras cirkelledare, Jan-Erik Björk har tagit fram ett utdrag ur en husförhörslängd, och deltagarna turas om att läsa och försöka tyda vad prästen har skrivit. Just denna längd är från slutet på 1700-talet. Det är svårt och det kräva mycket träning, men de är väldigt duktiga på att se vad som står i texten. Han leder dem på ett pedagogiskt och proffsigt sätt genom läsningen. Jan-Erik förklarar och sammanfattar hela tiden, skillnaden på grammatik, ordföljder och sättet att uttrycka sig på. Det var ett helt annat skrivspråk för 300 år sedan. Det krävs en duktig och engagerad ledare för att slätforskningen ska gå framåt, och det finns många sådana ledare hos SV. Släktforskning ansågs för 20 år sedan som en ganska töntig syssla och något för gamla stofiler. Idag har även yngre personer börjat forska, antalet studiecirklar har ökat och även medlemmarna i de olika lokala släktforskarföreningarna. Släktforskning har blivit inne, delvis tack vare SVT:s satsning på programmet - Vem tror du att du är. Här har flera svenska kändisar fått hjälp att forska fram sin historia och sina anfäder.

6 Börja släktforska I släktforskning fokuserar du på den enskilda människan av kött och blod som grät och svor, dansade och skrattade och levde här före oss. Du låter dina egna förfäder utgöra utgångspunkten när du går på upptäcktsfärd i det förgångna. Att börja släktforska innebär inte att rusa i väg till första bästa arkiv för att lusläsa gamla luntor. Arkiven står där de står, och dit är det inte bråttom. I stället gäller det att hitta så mycket uppgifter som möjligt om din släkt innan du gör ditt första arkivbesök. Börja med dig själv - i dubbel bemärkelse Skissa upp vad du redan vet. Då ser du i vilken ände du ska börja forska och vad du inte vet. Skriv även upp uppgifter som till en början verkar suddiga, minnen från barndomen om människor som fanns då och som du kanske inte har 100% koll på. De namn som dyker upp kan visa sig vara viktiga personer i ditt släktträd. När du har en "karta" över det du minns själv så är du beredd att ta steg två, att börja leta efter mer konkreta spår. Här är några råd: Hitta litteratur - För att hitta mer litteratur om släktforskning, besök internet, rådfråga släktforskare eller din förening, det finns även ett stort urval på biblioteken. Gå en kurs - Studieförbundet Vuxenskolan ordnar studiecirklar i släktforskning. När du gått en studiecirkel, är det mycket lättare att komma igång. Du får lära dig vilka arkivhandlingar som finns och hur du metodiskt går till väga. Ofta ingår ett studiebesök på ett arkiv eller bibliotek. Du får träna dig i att läsa den gamla»tyska» handstilen som användes förr. De flesta kursledarna lär också ut vilka tekniska hjälpmedel, t.ex. internetresurser, dataprogram och DVD-skivor du har nytta av i släktforskningen och hur de används. Att gå en kurs med andra intresserade är också trevligt ur ett socialt perspektiv. Man hjälper varandra och man har kul tillsammans. Gå med i en förening - Det finns ett par hundra lokala och regionala släktforskarföreningar i Sverige. De anordnar möten, föreläsningar, vissa tillhandahåller datorer med databaser och internetuppkoppling, visar vilka släktforskningsprogram som är bra och hjälper sina medlemmar med forskningsproblem. Leta på www. genealogi.se -Sveriges Släktforskarförbund, efter din lokala släktforskarförening. Hos föreningen kan du hitta din mentor i släktforskningen, någon du kan rådfråga och som kommer med tips och råd.