Förebyggande av försöksdjursallergi Arbetsmiljöpolicy för Karolinska Institutet

Transkript

1 Förebyggande av försöksdjursallergi Arbetsmiljöpolicy för Karolinska Institutet Övergripande bestämmelser KI har antagit centrala regler för att minska uppkomst av och besvär vid försöksdjursallergier. Dessa regler sammanfattar de obligatoriska krav som följer av arbetsmiljölagen (se sid 4) och har kompletterats med praktiska rekommendationer. Det är prefektens ansvar att dessa regler följs. Det är sannolikt mest effektivt om varje forskningsgruppsledare i praktiken blir ansvarig för att regler efterlevs, t ex genom delegation. De hälsokontroller som rekommenderas nedan tillhör gruppen lagstadgade hälsokontroller och ingår i KI:s avtal med företagshälsovården Previa. De belastar därför ej den enskilda institutionen eller forskargruppsledaren ekonomiskt. I dessa hälsokontroller ingår: allmän läkarundersökning, blodprov med test av specifikt IgE mot olika försöksdjur, allmän screening (Phadiatop) mot de vanligaste luftvägsallergenen samt total-ige för att utröna om det finns andra tänkbara orsaker till eventuella allergiska besvär; vidare lungfunktionstest med spirometer, oavsett om astmatiska besvär föreligger eller ej. Vid negativt blodprov och om misstanke om allergi ändå föreligger görs hudtest (pricktest). KI kommer dessutom att verka för att de djurförsöksetiska kommittéerna vid bevillning meddelar att tillståndet gäller under förutsättning att verksamheten bedrivs så att försöksdjursallergier förhindras i enlighet med regler i arbetsmiljölagen och lokala bestämmelser. Detta är analogt med hur etiska tillstånd beviljas under förutsättning av att nödvändiga tillstånd från läkemedelsverk, strålskyddsinstitut o dyl erhålles. Det innebär en tydlig markering av att allergifrågorna är viktiga. Rekommendationer Rekommendationer för nyanställda som ska arbeta med försöksdjur 1. Utbildning av alla som planerar att hantera försöksdjur (dvs även studenter och gästforskare) innan exponering inträffar. Denna utbildning måste inkludera avsnitt om försöksdjursallergi, med betoning på risker och prevention. Utbildningen för grundutbildningsstudenter kan vara kortfattad och fokuserad på rutiner för att undvika onödig exponering. 2. Demonstration av skyddsmaterial och dragbänkar etc, vilka skall finnas tillgängliga i tillräcklig omfattning. 3. Information om goda laboratorierutiner och lokala regler skall finnas synligt uppsatta på svenska och engelska, samt delas ut vid kvittens av passerkort/nycklar till djuravdelning. 4. Medicinsk undersökning med anamnes, specifikt IgE mot aktuella djurslag samt hudtest; om tidigare astmasymptom även lungfunktionstest. Det förtjänar att påpekas att arbetsgivaren skall erbjuda arbetstagaren läkarundersökning innan arbetet påbörjas (AFS 1990:11, 12; se sid 4). Om personen visar positiva svar mot försöksdjur och stor risk

2 för symptomutveckling alltså föreligger, bör andra arbetsuppgifter rekommenderas. Rekommendationer vid utvecklad försöksdjursallergi För arbetstagaren: 1. Exponeringen bör upphöra eller i alla fall minskas så mycket som möjligt. 2. Diagnos bör fastställas med medicinsk undersökning och behandling bör insättas. Vid astma orsakad av försöksdjur bör den vanliga åtgärden vara byte av arbetsuppgifter. 3. Besvär och ev. läkardiagnos bör meddelas till forskningsgruppsledare och/eller skyddsombud. För arbetsgivaren/forskningsgruppsledaren: 1. Arbetssjukdom/arbetsskada skall rapporteras enligt gällande rutiner. 2. Arbetssituationen skall undersökas: Finns skyddsutrustning tillgänglig? Används den? Uppfyller ventilation och byggnadsstandard de normer som finns? Allmän översyn av arbetsrutiner. 3. Beslut om ev. åtgärder. Rekommendationer för att minska exponeringen för försöksdjursallergen. Man kan minska det totala antalet exponerade personer genom att: 1. Fortlöpande ompröva behovet av försöksdjur för att besvara den aktuella forskningsuppgiften. Målet är reduction, refinement, replacement, dvs försöksdjursanvändandet minskas genom alternativa vetenskapliga metoder, som t ex kräver färre djur, lägre stående djur eller cellkulturer. 2. Koncentrera försöksdjursarbetet på försöksdjursteknikerna, som har särskild kompetens för sådant arbete och mycket gott handlag med djuren. De kan i ökad utsträckning (mot viss kostnad för institutionerna) överta en del av forskningsuppgifterna, såsom sondmatning, injektioner, blodprovstagning, uttag av organ osv. Man kan minska varje individs exponering genom att: 1. Öka användandet av personlig skyddsutrustning, såsom handskar (personer med latexallergi måste dock använda lågallergena handskar), ansiktsmask med P2-filter eller friskluftsmask. 2. Strikt separera djurarbete från annat arbete, inte minst för att skydda de personer som redan är försöksdjursallergiska från onödig exponering. Detta innebär vanligen arbete vid djuravdelning eller i laboratorier som särskilt byggts med hänsyn till att djurförsök

3 ska bedrivas i lokalen. 3. Förbättra en rad arbetsrutiner: tydliga rutiner för hygien, byte av skyddskläder och skor, våttorkning av ytor, användning av innesluten transport av djur och smutsiga burar, användning av automatiserad burtvätt och annan automatik, osv. 4. Förbättra djurhållningen: använda filtertoppburar, ventilerade reoler, skjutbara skärmar i djurrummen, färre djur per rum osv. 5. Minska andelen hangnagare, om det är möjligt från vetenskaplig synpunkt. 6. Förbättra ventilationssystemen: ventilerade burbytesstationer, ventilerade laboratoriebänkar mm. De flesta av dessa åtgärder minskar dessutom risken för infektiös kontamination mellan djuren och mellan människa och djur. Personer som arbetar med gnagare bör inte ha gnagare som husdjur hemma, då det finns risk att överföra smitta från hemmet till arbetsplatsen. Bakgrund Arbete med försöksdjur I Sverige arbetar årligen ca 5000 personer med omkring en halv miljon försöksdjur. Den överväldigande majoriteten utgörs av möss och råttor; därnäst kommer marsvin, kaniner och svin. Karolinska Institutet disponerar 15 godkända anläggningar för försöksdjursverksamhet, varav 8 i SLL:s lokaler inom undervisningssjukhusen. Vid KI används f n ca djur årligen, varav ca 95% utgörs av möss och råttor och ca 2% av marsvin. Resten utgörs av kaniner, rundmunnar och svin. Omkring 55 personer arbetar som djurtekniker med den dagliga omvårdnaden av dessa djur. Dessutom utsätts uppskattningsvis nära 1000 personer för mer eller mindre regelbunden exponering för djuren i sitt arbete som forskningspersonal. Omfattning av allergier mot försöksdjur Allergier mot försöksdjur är ett vanligt arbetsmiljöproblem. Omkring en fjärdedel av personer som arbetar med försöksdjur upplever symptom vid arbetet och/eller är sensibiliserade mot försöksdjursallergener. Allergiska symptom från näsan uppträder vanligen först (ca 80% av symptomatikerna), ofta i kombination med ögonsymptom (ca 60%). Uppemot hälften av patienterna utvecklar så småningom även astmabesvär. Det är viktigt, och åtminstone vid symptom mot allergener i arbetslivet teoretiskt möjligt, att ingripa innan astma utvecklas. Då astma utvecklats tycks det ibland inte räcka med att exponeringen upphör, då luftvägarna kan ha förändrats och en generell hyperreaktivitet kvarstår. Hudsymptom är också vanliga: ca 40% av symptomatikerna upplever nässelutslag, mer sällan eksem. Även sällsynta fall av anafylaxi har rapporterats, fr a i samband med bett. Vanliga allergener

4 De allra flesta försöksdjursexponerade arbetar alltså med gnagare, och av dessa är sensibilisering mot råttor vanligast, omkring dubbelt så vanligt som mot möss. De viktigaste allergenerna från gnagarna består av lipokaliner, proteiner eller glykoproteiner som utsöndras fr a i urinen. Omkring 90% av dem som reagerar på råttor eller möss har specifikt IgE mot dessa allergener. Proteinerna har feromonbärande funktion, och hangnagare utsöndrar upp till 300 gånger högre halter i urinen än hondjur. Dessa allergener återfinns också i saliv och päls. Även andra agens kan ge besvär hos dem som arbetar med försöksdjur, t ex formalin eller latex (från gummihandskar). Riskfaktorer Atopiker löper en 3-5 gångers förhöjd risk att utveckla försöksdjursallergi. Symptomen uppträder vanligen inom de första tre åren av exponering, och snabbare hos atopiker. Tidigare astma eller pälsdjursallergi ger en ytterligare förhöjd risk för försöksdjursallergi. En förvärvad försöksdjursallergi tycks kunna förvärra en befintlig pälsdjursallergi eller hösnuva. Hög exponering för allergener ökar risken för allergiutveckling. Kombinationen av atopi och hög exponering (t ex arbete med hangnagare) ökar risken för försöksdjursallergi mångfaldigt. För redan allergiska personer kan en mycket låg exponering upprätthålla sensibiliseringen. Vad säger lagen? Enligt Arbetsmiljölagen bär arbetsgivaren huvudansvaret för att tillhandahålla en god arbetsmiljö där arbetsförhållandena skall anpassas till människornas förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Detta kan tolkas som att arbetsmiljön skall vara så god att den tredjedel av befolkningen som är atopiker även skall kunna arbeta med försöksdjur. Det är dock tveksamt om det går att skapa en arbetsmiljö som är så god att en pälsdjursastmatiker kan arbeta med djur utan risk. Arbetsgivaren har därför ansvar för att avråda från arbete som innebär uppenbar risk för hälsan för vissa särskilt känsliga personer. Det kan också övervägas om arbetsgivaren bör ha ett generellt ansvar att förhindra eller reducera exponering av atopiker för försöksdjursallergener. Oavsett vilken principiell inställning som intas vad gäller olika riskgrupper skall arbetsgivaren i enlighet med Arbetsmiljölagen tillse att arbetstagaren genomgått nödvändig utbildning och vet hur han/hon ska skydda sig mot risker i arbetsmiljön. Arbetstagaren är å sin sida skyldig att använda skyddsutrustningen och följa de regler som finns för att uppnå en god arbetsmiljö. Enligt arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AFS 1990:11 gäller: 3 Arbetet skall planeras och bedrivas så att personalen inte utsätts för onödig kontakt med allergener. 4 Arbetsgivare skall se till att arbetstagare har tillräckliga kunskaper om de risker som arbetet kan medföra. De skriftliga hanterings- och skyddsinstruktioner som behövs för arbetet skall finnas tillgängliga på arbetsplatsen.

5 12 Arbetsgivare skall erbjuda arbetstagare läkarundersökning innan arbetet påbörjas. Om arbetstagare får symptom som tyder på allergi skall arbetsgivaren likaså erbjuda läkarundersökning. Arbetstagare som är allergisk eller överkänslig mot någon faktor i arbetsmiljön skall erbjudas periodisk läkarundersökning. Arbetstagare skall få den information och de råd som motiveras av undersökningsresultatet. Idag uppfyller KI till viss del sitt ansvar genom att tillgodose att nyanställd personal får kunskap om risken för allergi vid arbete med försöksdjur. Detta ingår som ett moment vid de obligatoriska kurserna i försöksdjurskunskap. Däremot är det osäkert i vilken utsträckning exponerade studenter och gästforskare tar del av denna information i tid, eftersom bestämmelserna endast anger att den obligatoriska utbildningen skall vara genomförd inom två år efter att djurarbetet påbörjats. Läkarundersökning ingår inte idag i rutinerna, vare sig vid nyanställning eller i samband med periodisk uppföljning av allergiker. Sporadiskt söker sig personer med symptom spontant till företagshälsovården. Det kan finnas risk att personal med symptom inte vågar undersöka sig, om de tror att de vid fastställd allergi kan komma att behöva sluta. Detta är olyckligt, och det måste därför finnas klara anvisningar för hur personer med allergi skall behandlas. I vissa fall bör de som så önskar kunna arbeta vidare, med användande av skyddsutrustning och med periodisk medicinsk uppföljning. I andra fall bör arbetsgivaren avråda från vidare arbete med försöksdjur och ge arbetstagaren andra arbetsuppgifter. Ansvarsfördelning vem har ansvar för personer, skyddsutrustning och lokaler? Samtliga personer som avlönas av KI har KI ansvar för, och detta inkluderar även KIanställda vid enheter på universitetssjukhusen. I det senare fallet kompliceras ansvarsfrågorna av att personalgrupper kan vara anställda både av KI och SLL. Anvisningar om vart den enskilde anställde bör vända sig i arbetsmiljöärenden bör finnas tillgängliga. För personal inom KI Campus har Akademiska hus ansvar för lokalerna (ventilationsfrågor o dyl). Locum har ansvaret inom SLL. I frågor om skyddsutrustning och praktiska åtgärder kan den aktuella institutionens skyddsombud och arbetsmiljögrupp vara behjälpliga. För blandade forskargrupper med anställda både vid SLL och KI har former för samverkan utarbetats (se Samordning av arbetsmiljöfrågor KI Dnr 4707/97 PA). Enligt beslut i arbetarskyddsstyrelsen (14R 3655/97) som svar på skrivelse från Lunds universitet, omfattas även studenter av arbetsmiljölagens krav vad gäller förebyggande av försöksdjursallergier. Det var dock oklart om kravet på läkarundersökning skulle gälla för studenter inom grundutbildningen, och arbetarskyddsstyrelsen stannade för uppfattningen att denna bestämmelse i allmänhet ej var tillämplig på studenter.