Näckrosprojektet. Sörmlands kommuner och landsting i samverkan

Transkript

1 Näckrosprojektet Sörmlands kommuner och landsting i samverkan En gemensam satsning för att förbättra vården och omsorgen för personer med psykisk funktionsnedsättning

2 Innehåll Inledning 3 Övergripande mål 3 Utbildningar 4 Vad blev resultatet? 6 Utvärdering 8 Röster från Näckrosprojektet Vi har fått tillbaka glädjen! 10 Röster från Näckrosprojektet Bemötandet har blivit bättre 12 Röster från Näckrosprojektet Möt brukaren på lika villkor 14 Röster från Näckrosprojektet Vi tänker på samma sätt allihop 17 Röster från Näckrosprojektet Sociala företag här för att stanna 20 Brukarrevision 22 Röster från Näckrosprojektet Det har varit värt varenda krona 23 Röster från Näckrosprojektet Vi har fått en gemensam plattform 28 Slutord 30 Kontaktlista 31 Näckrosprojektet En gemensam satsning för att förbättra vården och omsorgen för personer med psykisk funktionsnedsättning. Kommunerna Nyköping Oxelösund Gnesta Trosa Katrineholm Vingåker - Flen. Landstinget Sörmland IFSAP RSMH Silvermånen Fontänhuset

3 Inledning Den här rapporten beskriver kortfattat ett projekt, som har engagerat drygt 700 personer i våra cirka 200 aktiviteter. Vi hoppas och tror att många har fått glädje av sina nya kunskaper. Vid utbildningarna har det varit viktigt att blanda deltagare från olika verksamheter. Dessa möten över gränserna har underlättat kontakter i det dagliga arbetet. På vissa utbildningar har brukare och personal deltagit tillsammans, vilket har varit uppskattat från båda håll. Projektet har erbjudit handledning och miniprojekt vilket varit ett bra sätt att komma igång med nya arbetsmetoder. För brukarna har utbildningarna lett till att brukarråd startat och brukarrevisioner utförts. Genom vidareutbildningar har nätverk bildats med nyckelpersoner för MI och kamratstödjare för ESL. Dessa grupper, tillsammans med engagerade chefer, är en viktig del vid införande av de nya metoderna i verksamheterna. Införandet av nya metoder och förhållningssätt har lett till: ökad förståelse för brukaren lättare att kommunicera med brukaren höjd kvalitet/status på arbetet personalen har fått ett lika tänk bra verktyg att jobba med roligare och effektivare arbete 2008 ansökte psykiatriska kliniken i södra och västra länsdelen, tillsammans med Trosa, Gnesta, Nyköping, Oxelösund, Katrineholm, Flen och Vingåkers kommuner i samverkan med RSMH, IFSAP, Fontänhuset i Nyköping och Kooperativet Silvermånen om projektmedel från Socialstyrelsen. Pengarna skulle användas för att förstärka kompetensen hos personal i kommuner och landsting som i sitt arbete kommer i kontakt med personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Övergripande mål En gemensam stadigvarande kunskapsbas och samsyn kring definition av psykisk funktionsnedsättning/sjukdom och förståelse för varandras uppdrag i kontakt med personer tillhörande målgruppen. En ökad samsyn och förståelse för varandra samt överbryggande av kulturskillnader mellan olika vård- omsorgsgivare samt huvudmän, En ökad samsyn kring förhållningssätt och bemötande av vård- och omsorgstagaren Ett ökat brukarinflytande i vård, omsorg, behandling och rehabilitering av personer med psykisk funktionsnedsättning/sjukdom. 3

4 Projektets utbildningar Basutbildning Utbildningen ligger mellan gymnasie- och högskolenivå och ger en ökad och fördjupad kunskap om psykiatriska sjukdomstillstånd/diagnoser, behandlingsmetoder utifrån aktuell kunskap och senaste forskning. Utbildningen innehåller också kunskap om hur man förebygger hot och våld, samverkan mellan olika aktörer, hinder och möjligheter i samspelet mellan den enskilda människan och dennes närstående och aktuell lagstiftning. Motiverande samtal MI Från engelskans Motivational Interviewing, motiverande samtal. MI är ett förhållningssätt och en samtalsmetod som syftar till att höja motivationen och stärka tron på sin förmåga att genomföra en förändring. Tillsammans kartlägger man ett problem som påverkar det dagliga livet och hur situationen stämmer överens med klientens önskemål och värderingar. Inom MI används ett empatiskt förhållningssätt tillsammans med ett antal samtalstekniker. Ett Självständigt liv - ESL ESL är ett psykopedagogiskt utbildningsmaterial för människor med psykiska funktionshinder. Efter utbildningen kan man använda ESL-metodiken individuellt eller i grupp som ett komplement till tidigare kunskaper och erfarenheter. Syftet är att via ESL-utbildningen ge personer med psykos förutsättningar för att klara sitt dagliga liv bättre. Kursledarna Anna Widell (ESL) och Carina Bång (MI) har bidragit till uppskattade utbildningar och byggandet av nätverk. 4

5 Projektets utbildningar Bemötande Kursen innehåller föreläsningar, tid till egna funderingar och diskussioner om bemötande och hur det kan påverka brukarens/patientens möjlighet att bli bättre och kunna vara med och påverka. Empowerment och brukarinflytande Innehåller kunskap om metoder för att nå ett ökat brukarinflytande. Utgår ifrån forskning och lärdomar från de senaste årens satsningar på brukarinflytande. Återhämtning Innehåller kunskap om hur personal kan arbeta för att stödja återhämtning hos människor med psykisk ohälsa. Erfarenhetsutbyte, grupparbeten och övningar ingår för att skapa en egen ahaupplevelse. Psykopedagogisk intervention - PPI Utbildningen syftar till att personalen genom ökad kunskap, kommunikationsträning och problemlösning ska reducera belastningen för familjen. Supported employment - SE SE är en metod för att ge ett personligt utformat stöd till personer med funktionsnedsättning eller andra missgynnade som vill ha arbete. Anhörigutbildning En studiecirkel som riktar sig till alla familjemedlemmar och vänner, som har varit inblandade i psykisk sjukdom. Utbildningen fokuserar på egna behov och förbättrar självförtroendet. Föreläsning neuropsykiatri En föreläsningsserie om neuropsykiatriska diagnoser, de senaste rönen om behandling och diagnoser som förändrats med samhällets krav, om lärande och pedagogikens möte med psykiatrin. Serien avslutades med Östra Teaterns föreställning Autist javisst! Brukarutbildning En utbildning för brukare i föreningskunskap och om att stärka sin självkänsla samt att påverka, vara delaktig, ta ansvar och lär sig förändra sin situation. 5

6 Vad blev resultatet? Totalt har över 730 personer deltagit i en eller flera utbildningar. Förutom personal från landstinget och kommunerna har också personal och brukare från Fontänhuset i Nyköping, Kooperativet Silvermånen, IFSAP och RSMH och deltagit. Helhetsintrycket av utbildningarna är att de har haft hög kvalitet och fått mycket goda omdömen av deltagarna. Utbildningarna har riktat sig till 340 personal från kommunerna och 250 från landstinget. Tabellen visar att kommunerna i större utsträckning utnyttjat utbildningsutbudet än vad landstinget gjort. ESL MI BAS Bemötande Empowerment Återhämtning SE PPI Flen Gnesta Katrineholm Psyk kliniken Katrinehåolm Psyk kliniken Nyköping Nyköping Oxelösund Trosa Vingåker Övriga Brukare Totalt Här kan man se hur många i respektive verksamhet som har gått de olika utbildningarna. 6

7 Miniprojekt och handledning Efter utbildningarna i ESL och MI har handledning erbjudits. Totalt har 207 personer deltagit i handledning. Man har också haft möjlighet att söka medel för miniprojekt som innehöll råd och tips om hur personalen kan ta tillvara kunskapen, hjälp och strategi vid införandet och stöd i att utveckla brukarinflytande. Det har visat sig att miniprojekten varit ett bra sätt att komma igång med att använda de nya kunskaperna. Totalt har 50 miniprojekt genomförts. Antal genomförda miniprojekt per verksamhet 7

8 Kompetensutveckling av baspersonal Brukarinflytande Ökad samsyn Bättre livskvalitet för människor med psykiska funktionsnedsättningar Utvärdering Näckrosprojektet syftar till att människor med psykiska funktionshinder ska må bättre. För att det ska ske har kompetensutveckling erbjudits och det har strävats efter att projektet skal ge ökat brukarinflytande och ökad samsyn mellan kommuner och landsting. UTVÄRDERINGEN ÄR GJORD AV FOU SÖRMLAND, EMME-LI VINGARE. Näckrosprojektets utvärdering handlar om att se om projektet har uppnått de mål som fanns när det startade. Tanken bakom Näckrosprojektet var att kompetensutveckla baspersonal, verka för ökat brukarinflytande och skapa ökad samsyn, vilket skulle förbättra situationen för de som har psykiska funktionsnedsättningar. Medlen var bland annat olika utbildningar, föreläsningar och handledning för baspersonal, brukare och anhöriga. Näckrosprojektet har utvärderats både genom samtal med dem som gått utbildningar och med enkätutskick. Vid analys av enkäterna kan noteras ett samband mellan vissa av utbildningarna och synen på samverkan mellan landsting och kommun. Fler som gått utbildning i empowerment och neuropsykiatri ser de som arbetar i den andra organisationen som en jämlik partner än de som inte deltagit i dessa utbildningar. I gruppsamtalen kom många åsikter fram både om projektet, hur det påverkat kompetensen hos personal inom landsting och kommun samt hur det påverkat samarbetet. Hur synen på brukarna, relationerna mellan brukare och personal samt mellan olika brukare förändrats lyftes fram. Det var särskilt sju teman som blev tydliga: 8

9 Brukaren i fokus Har personalen rätt verktyg och kunskaper får också brukarna bättre förutsättningar att må bra. Utbildningarna har gett nya kunskaper. Förändrade relationer Relationen mellan personal och brukare har förändrats. En orsak har varit att brukare varit delaktiga under utbildningarna. Utveckling och nytändning på jobbet Att gå utbildningarna har gett ny motivation och intresse för brukarna och för metoder som deltagarna lärt sig. Det finns också de som tyckte att de inte lärt sig så mycket. Samarbete, samverkan och samsyn Ett dåligt samarbete går ut över brukarna, därför är det viktigt att kommunen och landstinget samarbetar. Samtidigt är det svårt, eftersom man jobbar på olika sätt. Organisationen som hinder eller möjlighet Cheferna behöver vara engagerade för att personalen ska kunna göra ett bra arbete. Deltagande Det fanns flera orsaker till varför personalen deltog i utbildningarna men upplevelsen av utbildningarna var oftast bra. Hållbar utveckling För att personalen ska behålla kompetensnivån behövs mer insatser i form av t.ex. utbildningar eller handledning. Samtalen beskriver i förlängningen vad som behövs för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska må bättre. Människosynen, liksom rollerna och samverkan mellan kommun och landsting måste fortsätta att förändras. Förändringen kan ske både på individnivå, till exempel mellan personal och brukare och på organisationsnivå, där t.ex. ledningen för personalgruppen behöver vara tydlig med vilka arbetssätt som ska användas och att personalen har rätt kompetens. Ibland behövs också strukturella förändringar där t.ex. psykiatrin som helhet behöver få resurser som gör att de kan möta brukarna på ett bra sätt eller där kommun och landsting behöver nya arenor att mötas. VAD HUR NÄR Förändrad människosyn Proffessionella och individuella roller Måste utvecklas Genom interventioner på olika nivåer och ett aktivt agerande Idag Samverkan 9

10 Vi har fått tillbaka glädjen! RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Marie Stebergs liv har förändrats i grunden, tack vare struktur i tillvaron och verktyg som löser livets stora och små bekymmer. Marie är en av de brukare med diagnosen schizofreni som gått kursen ESL. Tack vare detta har jag fått in glädje i mitt liv! TEXT SUSANNE SAWANDER Marie Steberg vittnar om år av ofattbart lidande, om förtvivlan, depression, skam, bottenlösa perioder av panikångest och psykoser. Om en obeskrivlig ensamhet, men framför allt om maktlöshet inför sjukdomen som styrde hennes liv. Att leva med psykiskt sjukdom slår på livets alla plan, försäkrar Marie, och till slut finns det inte mycket kvar. En ny studie från Centrum för primärvårdsforskning vid Region Skåne/Lunds universitet visar att män och kvinnor med schizofreni dör i genomsnitt 15 respektive 12 år tidigare än de som inte har sjukdomen. Hon är långt från ensam. Många är de som i åratal kämpat i skuggan av sjukdomen. Där- 10

11 Strukturen och verktygen har varit avgörande för att få till en förändring i livet. ESL har framför allt inneburit att ensamheten brutits, säger Solveig Lundqvist och Marie Steberg. för är Marie Stebergs spontana kommentar så osannolik. Hon skjuter fram den gröna pärmen över bordet. Den innehåller arbetsmaterialet för den kurs i ESL, Ett självständigt liv, som hon deltar i sedan några år tillbaka. Här finns alltså det som för första gången på tjugo år har fått henne att se ljuset. På riktigt. Det är inte utan att man undrar vad det är för trollformel. Inte alls, vad vi fått lära oss är enkla saker som att schemalägga dagliga rutiner, föra aktivitetsdagbok, definiera mål, alltifrån att börja motionera till att skaffa en egen lägenhet, förklarar hon. Men ESL har också medfört att hon fått konkreta verktyg i att exempelvis hitta bra samtalsämnen eller att spegla sig själv och andra i vardagliga situationer. Det senare genom enkla trick som att nicka, humma jakande eller luta sig mot personen. För oss är det här inga självklarheter. Det är något vi måste lära oss och det har jag fått göra på kursen. Det roliga är att det funkar, det öppnar upp och skapar positiv energi. Hon får medhåll av Solveig Lundqvist som lever med ångestproblematik sedan många år. Strukturen och verktygen har varit avgörande för att få till en förändring i livet, understryker hon. Men ESL har framför allt inneburit att ensamheten brutits. I dag träffar hon sin kursgrupp som består av fyra brukare och två medarbetare på socialpsykiatrin en gång i månaden. Här pratar de om vad som hänt sedan förra gången, gläds åt framsteg och peppar varandra när det inte gått som man tänkt sig. Ensamheten är det absolut största hotet för oss. Därför är det väldigt värdefullt att få ingå i ett tryggt sammanhang, där vi blir lyssnade på och får prata till punkt. ESL har också ökat deras kunskap om sin sjukdom. Effekten är påtaglig, menar de båda. Skammen är mindre. Medicineringen har de också kunnat minska. Solveig Lundqvist använder ordet egenmakt. Förr drog jag mig undan när jag blev sämre. Jag skämdes. I dag har jag lärt mig tolka varningssignalerna och därmed fått en större förståelse inte bara för min egen, utan också andras sårbarhet. Någon enkel resa har det definitivt inte varit. Att förändra djupt invanda mönster och beteenden är inte bara svårt och tids ödande. Det gör ont också. Verkligen, det har varit jättejobbigt. Men det har varit värt det, säger Marie Steberg och ler. Både hon och Solveig Lundqvist klarar i dag att sköta ett arbete. Relationerna till familjen har stärkts och de har båda tagit sig an uppgifter som för bara några år sedan framstod som fullständigt omöjliga. Jag är cirkelledare för en musikkurs för oss inom psykiatrin. Det hade jag aldrig klarat tidigare. Jag hade varit livrädd, säger Marie Steberg. Solveig Lundqvist gläds åt en förbättrad relation med sin dotter. Jag har inte bara upptäckt att jag faktiskt är värd att tas på allvar. Jag har börjat bjuda in andra i mitt liv. Och det är stort. 3 intryck från brukarna Marie Steberg och Solveig Lundqvist ESL öppnar upp, skapar positiv energi och bryter ensamheten. Utbildningen har ökat kunskapen om den egna sjukdomen. Skammen har minskat, liksom medicineringen. 11

12 Bemötandet har blivit bättre RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Det är en chock att se sitt barn drabbas av schizofreni. Jane Eriksson vet allt om detta. Tack vare Näckrosprojektet ser hon ljusare på framtiden, för både sjuka och anhöriga. Framför allt har det lett till ett bättre bemötande. TEXT SUSANNE SAWANDER Jane Erikssons dotter fick sin första psykos vid 26 års ålder. I dag är dottern 51 år, rullstolsbunden och halvsidesförlamad efter flera slaganfall, en inte helt ovanlig biverkning av de mediciner hon fått. Det är svårt att sätta sig in i Jane Erikssons kamp för sin dotter med diagnosen paranoid schizofreni. En kamp som framför allt handlat om att få vård för dottern men också om att själv bli sedd, bemött och förstådd. I dag använder Jane Eriksson sina erfarenheter i den lokala Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd (IFSAP/KFV) i Katrineholm, Flen och Ving - 12

13 Idag kan jag se att ESL och MI har gjort skillnad i hur både vi anhöriga och vården bemöter de psykiskt sjuka, säger Jane Eriksson. åker och Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH), och också genom att föreläsa om hur det är att leva som anhörig till en person med psykisk sjukdom. Jane Eriksson erkänner utan omsvep att hon hade låga förväntningar på Näckrosprojektet, när hon ombads vara med i ledningsgruppen för samverkan i vården av de sjuka. Jag är luttrad och var rädd att det mest handlade om en massa fina ord. Men jag blev glatt överraskad, intentionerna från vården har verkligen varit goda. Idag kan jag se att ESL och MI har gjort skillnad i hur både vi, anhöriga och vården bemöter de psykiskt sjuka, säger hon. Enkelt uttryckt handlar det om att genom motiverande samtal och bemötande hjälpa de sjuka till ett bättre liv. Tillsammans med andra anhöriga har Jane Eriksson erbjudits och fått utbildning i ESL och MI. De positiva effekterna är framför allt att det känns lättare att prata om psykisk sjukdom, menar Jane. Den största skillnaden är kontakten med vården. Tack vare utbildningarna talar vi samma språk, det underlättar oerhört, både för oss anhöriga och för brukarna. Hur man på bästa sätt talar med psykiskt sjuka är jätteviktig kunskap för anhöriga, konstaterar Jane Eriksson som via egen erfarenhet kommit fram till just det som MI föreskriver. Att leva med en psykiskt sjuk innebär att förhålla sig till någon som är övertygad om att exempelvis kranvattnet är förgiftat eller som hör röster och ser andar. Det är inte helt lätt att veta hur man ska reagera på sådant. Hon brukar säga till sin dotter att jag förstår att du hör röster, men det gör inte jag. Det handlar delvis om att bekräfta vad den sjuka upplever och samtidigt understryka att man själv inte gör det. Ett annat sätt kan vara att bjuda in till aktivitet istället för att kritisera. Att kommentera en ostädad lägenhet leder sällan till någon annat än en konflikt. Hellre föreslå att man städar tillsammans och tar en fika efteråt. Att leva med en psykiskt sjuk kan vara väldigt provocerande. Men medicinerna gör att den sjuka inte alltid orkar ta tag i vardagliga sysslor. Metoden ger verktyg som gör det lättare att hantera svåra situationer. Jane Eriksson gläds åt den attitydförändring hon ser hos vårdpersonalen och tycker att anhöriga bjuds in på ett helt annat sätt. Informationen är bättre och det känns som om vården förstår att alla parter måste samverka. På Flens öppenvårdsmottagning har man sedan länge jobbat enligt de tankar som utmärker Näckrosprojektet. Jane Eriksson berättar om vård möten hemma i trädgården eller i skogen, med fika som inramning. Hon beskriver vården kring sin sjuka dotter som ett nätverk där alla parter tar initiativ och spelar en lika viktig roll. Samverkan är nyckeln för bättre vård och bemötande. Jag tänker framför allt på yngre föräldrar och anhöriga som tack vare ESL och MI kan ges bättre förutsättningar att leva med psykisk sjukdom i sin närhet. 3 intryck från Jane Eriksson, anhörig Bemötandet har förbättrats tack vare Näckrosprojektet. Samverkan är nyckeln till bättre vård och bemötande. ESL och MI har gjort det lättare att prata om psykisk sjukdom. 13

14 Möt brukaren på lika villkor RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Lösningen ska komma från brukaren själv. Samarbete och autonomi är ledorden. Så sammanfattar beteendevetaren Helena Widerstedt Stubbans idéerna bakom Näckrosprojektet. Hon är kvalitets samordnare i Gnesta kommun och en av många som utbildats i evidensbaserade metoder. TEXT BO HÖGLANDER 14

15 Vi träffar henne på Dagligverksamheten på Dagagatan i Gnesta en vintergrå förmiddag. Inne i den hemtrevliga byggnaden lyser det av ljus och färg och dagens verksamhet har kommit igång. Någon hjälper till med matlagning, en annan städar, några tittar på tv och pratar. Hit kommer personer med funktionsnedsättning för arbete och social samvaro. Samvaron är det bästa här. Att bara sitta hemma går inte alls, säger Inge Nylén, 74, och en av dem som kommer hit nästan varje dag. Han gillar att ha någon att prata med under dagen. Helena tycker att det är ett privilegium att ha fått gå utbildningarna inom Näckrosprojektet; MI och ESL. Dessutom Bemötande, Empowerment och brukarinflytande, Återhämtning samt basutbildning i psykiatri. MI och ESL är de utbildningar som lär evidensbaserade metoder. Metoderna är bra att ha i ryggen, vårt arbete som kvalitetssamordnare blir mer professionellt. MI är ett förhållningssätt i det dagliga samtalet och kan tillämpas i korridoren, vid fikabordet eller en aktivitet. Grunden är att möta brukaren på samma våglängd, på lika villkor, inte uppifrån. Metoderna är som mest effektiva när man vill åstadkomma en förändring utan att stressa fram något, förtydligar Helena. Man ger inte råd, alla lösningar ska komma från brukaren själv. Vi ska lyssna in, plocka upp och spinna vidare på sådant som vi tror leder brukaren framåt. Det är en styrande samtalsform, men med råd-förbud, säger hon. Det individen själv kommer på och formulerar får större tyngd än det som någon utifrån påpekar. Ledorden är samarbete och autonomi om inte dessa finns med så är det helt enkelt inte MI man sysslar med, förklarar Helena. Fyra färdigheter ska styra ett MI-samtal, de sammanfattas i förkortningen BÖRS. B för bekräftelse av förmågor, egenskaper, tidigare framgångar att människor behöver bli sedda. Ö står för öppna frågor, för att hålla dialogen vid liv och föra samtalet framåt. R innebär reflektioner, enkla bekräftelser som säger du det eller jaha!. S betyder summera. Man kan gå tillbaka, tydliggöra en del av samtalet och bekräfta. Vad skiljer MI från ESL? Och kan du berätta hur ni arbetar med ESL? Inom ESL jobbar man utifrån ämnen, livsområden, som ekonomi, hälsa eller hygien. Man sitter tillsammans med brukaren, diskuterar och fyller i papper med konkreta frågor. Ibland är det listor med frågor och svarsalternativ som ska kryssas i. Ett verktyg vi arbetar mycket med är en så kallad problemlösningsblankett. Den kan vara en god hjälp för att strukturera upp hur man ska tackla ett problem eller nå ett mål. ESL är mer konkret än MI, man skriver på papper och förvarar i sin mapp. Även i ESL är tanken att handledaren och brukaren ska mötas på samma nivå. MI och ESL kompletterar varandra. Ena gången passar den ena modellen bättre, nästa gång den andra. Kan du ge något exempel? Det kan handla om att brukaren lär sig tyda varningstecken på att han eller hon börjar må sämre. Då fungerar det som en handlingsplan utifrån en överenskommelse. Ett exempel: Om jag börjar med mina tretimmarspromenader så får du som arbetshandledare gå in och säga till att nu är det dags att återuppta medicineringen. Helena är utsedd nyckelperson med uppdrag att vara extra drivande och stötta övrig personal i deras användande av MI. Detta har krävt en egen utbildning. I början var hon ensam om uppdraget i Gnesta, nu finns nyckelpersoner på alla enheter inom stödverksamheten i kommunen. Nyckelpersonerna stöttar varandra och övar med sina kollegor på MI. Till sin hjälp har projektet försett dem med ett material, övningshäften 15

16 Stressa inte fram resultat, låt det få ta tid, säger Helena Widerstedt Stubbans, som tycker det är ett privilegium att ha fått gå utbildningarna i Näckrosprojektet. med tio lektioner att jobba med. Länets nyckelpersoner har ett eget nätverk och turas om att träffas i en av de sörmländska kommunerna för att utbyta erfarenheter och få en kick i jobbet. I december möttes man i Katrineholm och under våren är det samling i Trosa. En och samma stafettpinne tas med varje gång och i den ristas platsen för samlingarna in. Miniprojekt finns inom ramen för Näckrosprojektet. Vad är det? De innebär något extra i projektet, litet utanför det vardagliga. Man får söka extra pengar ur en pott och motivera hur man tänker använda medlen. Kompletterande handledning eller kanske något seminarium under en halv eller hel dag med någon expert. Vi ordnar ett mini-projekt med två experter. Och hur tror du framtiden ser ut efter Näckrosprojektet? Det viktiga är att förändringarna får ta sin tid och att de föds ur brukarna själva. Då kan det bli framgångsrikt, även om en sådan modell kanske tar längre tid, jämfört med peka-med-hela-handen-metoder. Bakslag får man också räkna med, men att jobba fram förändringar tar tid, avslutar Helena. 3 råd från Helena Widerstedt Stubbans, beteendevetare Leta efter lösningarna hos brukaren brukaren är experten på sitt eget liv! Stressa inte fram resultat låt det få ta tid! Alla är vi nybörjare någon gång börja använda metoderna även om det känns obekvämt i början. 16

17 Vi tänker på samma sätt allihop RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Dags att gå på kurs, alla är lika taggade: Tjoho, nu löser vi allt! Så kommer vardagen och allt glöms bort i ett nafs. Men Näckrosprojektet är ingen dagslända. De suveräna verktyg vi fått tappar vi inte bort, försäkrar Peder Alén, boendestödjare i Trosa kommun. TEXT ULF BERTILSSON 17

18 Peder Alén, boendestödjare i Trosa kommun, tycker sig ha fått suveräna verktyg, tack vare Näckrosprojektet. Det är en gråmulen förmiddag i Vagnhärad. Snön ligger visserligen vit på backen, men de tunga molnen gör att varken solen eller snön orkar lysa upp ordentligt. Vädret påverkar inte Peder Alén, boendestödjare, nyckelperson och kamrathandledare i Trosa kommun. Inte alls. Jobbet får inte påverkas det minsta, om jag skulle ha en dålig dag eller om vädret är gråtrist. Det gäller att lägga sådant åt sidan och ge brukarna all uppmärksamhet, säger han. Vi sitter och småpratar i en central allmännyttig lägenhet i Vagnhärad, som fungerar som bas och fikarum för de personliga assistenterna. I fastigheten finns också fem tvåor, dit personer med akuta psykiska problem eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skrivs in av Trosa kommuns biståndsenhet. Peder Alén berömmer enheten för att den är kvick med besluten. Han har tidigare arbetat inom flera privata vårdbolag, där handläggningen ibland varit irriterande seg. Det är viktigt med snabba insatser när någon hamnar i svår själslig knipa. Jag är tacksam för att det finns en medvetenhet om det i Trosa kommun. I dagsläget har Peder och hans kolleger två krislägenheter upptagna. En tredje person har precis slussats ut i samhället. Peder tycker att de känns skönt att kunna konstatera att han och hans arbetskamrater 18

19 lyckats väl med just den brukaren. Från början handlade det om insatser dygnet runt, så småningom kunde man lämna över alltmer ansvar till individen. Och nu har hen en egen lägenhet, ett arbete att gå till och ett fungerande socialt nätverk. De tre fundament som behövs för att en allvarlig psykisk diagnos ska kunna överbryggas, och ett skört liv stabiliseras. Att se människor utvecklas, det är det som gör det här jobbet så speciellt. Dessutom, man växer själv när man hjälper andra till ett bättre liv. För att lyckas få brukare med mer eller mindre allvarliga psykiska funktionshinder att växa måste man, enligt Peder, ha en viss personlig fallenhet. Man måste vara lyhörd, flexibel och blixtsnabbt kunna känna av stämningarna. När man exempelvis går in i en annan människas hem måste man visa stor respekt och genast läsa av läget. Signalerna avgör om man kan vara rak eller om man måste ta det lugnt. Peder betonar att rättesnöret i grund och botten utgörs av lagstiftningen, men att den egna intuitionen alltid måste finnas där. I nästa andetag hyllar han Näckrosprojektet som med hjälp av metoderna MI och ESL gett honom och hans kolleger handfasta och lättillgängliga verktyg att använda när det gäller förhållningssätt och bemötande. Jag har jobbat så även tidigare, men mer på känsla. Det är i och för sig inget fel på vanliga bonnsamtal, men nu när man glider in på MI vet man att man är rätt ute. Peder säger sig känna en mycket större trygghet i sitt jobb, nu när kommunen och landstinget drar åt samma håll, med samma redskap. Näckrosprojektet har brutit murarna mellan kommun och landsting. Och plötsligt får jag en helt annan förståelse från mina chefer. Vi tänker ju numera på samma sätt allihop. Han pratar om hur viktigt det är att fokusera på brukarens egna reflektioner. Om att först checka behovet och tillsammans skapa en genomförandeplan, om vikten av täta insatser till en början för att sedan släppa tillbaka alltmer ansvar, i takt med att han eller hon blir medveten om sin situation och sina problem. Peder understryker att det inte är frågan om någon vetenskaplig undersökning, men han noterar redan ett minskat antal akutresor till psykakuten i Nyköping och att det är tydligt att de kan hantera situationerna bättre än tidigare. Nu löser de nio av tio fall själva. Tidigare fanns en osäkerhet, tänk om jag driver det hela åt fel håll?. Han exemplifierar med en brukare som är orolig för att han eller hon hör röster. Tack vare ESL finns inte den där bakomliggande oron längre. Jag hör en massa röster hela tiden! Är rösterna farliga? Nej, de är inte farliga Samtal med den inriktningen dämpar ångesten undan för undan och brukaren slipper den stressiga resan till Nyköping, de långa korridorerna och kontakterna med främmande människor. Vi sparar tid och pengar på att vi slipper åka. Men framför allt, det är brukaren själv som är Näckrosprojektets stora vinnare! 3 intryck från Peder Alén, boendestödjare Näckrosprojektet har gett en större trygghet i jobbet. MI och ESL har minskat akutresorna till psykakuten i Nyköping. Hela omsorgen har fått ett homogent förhållningssätt. 19

20 Sociala företag här för att stanna RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Brukarinflytandet är totalt i den här verksamheten! Det slår Tom Johansson på kooperativet Silvermånen fast. Han är handledare och ingår i Näckrosprojektets ledningsgrupp. TEXT BO HÖGLANDER På en nästan helt inbyggd gård i Nyköping med undantag av en smal in- och utfart mot Östra kyrkogatan hittar man kooperativet Silvermånen. Precis innanför dörren, till vänster ligger cykelverkstan. Här möter vi Tom Johansson och en av kooperativets brukare, Miklos, som jobbar här några dagar i veckan och tycker det är en perfekt sysselsättning. Ingen stress men ändå något handfast att ta itu med. Dessutom är han brukar- 20

21 Tom Johansson (t v), handledare på kooperativet Silvermånen och en av flera i Näckrosprojektets ledningsgrupp, här i cykelverkstaden med Miklos, brukare och brukarrepresentant i kooperativets styrelse. representant i kooperativets styrelse. I verkstaden repareras gamla cyklar som bostadsbolaget Nyköpingshem gallrat ut från förråden. I stället för att som förr dumpa hojarna i återvinningsstationens container för metallskrot, tas de nu om hand, repareras och säljs. På så sätt får kooperativet en liten intäkt. I andra delar av huset hjälper medlemmar till med matlagning, administration och andra sysslor. Varför just en cykelverkstad? Vi hade olika funderingar och landade på tre alternativ, bed & breakfast, en strutsfarm eller en cykelverkstad, skrattar Tom och undrar hur det blivit om man satsat på en strutsfarm Man gjorde några studiebesök, bland annat i Edinburgh, liksom i Karlstad och Göteborg. Efter att ha penetrerat frågan kom man fram till att en cykelverkstad var det smidigaste och mest realistiska. Idén är att öka valmöjligheterna för dem som har en psykisk funktionsnedsättning. Några vill helt enkelt arbeta med något handfast. För andra passar Fontänhuset bättre, eller någon annan dagverksamhet. Den enskilde ska kunna ägna sig åt det han eller hon är intresserad av, lyder grundidén. Det är bara att gå till sig själv. Om du får jobba med något du gillar och verkligen vill ägna dig åt, då har du en helt annan drivkraft. Och i ett kooperativ kan du som medlem dessutom vara med och påverka hur verksamheten ska styras och fungera, förklarar Tom. Nu är ett femtontal personer engagerade i Silver månen. Alla deltar inte varje dag, utan kanske två eller tre dagar i veckan. Nya är på väg in som ska engageras i cykelverkstan. Vi handledare är anställda av kooperativet som är en ideell förening. Medlemmarna är våra chefer. Både personal och brukare kan vara medlem och principen en medlem en röst gäller fullt ut. Alla kan ha inblick i ekonomin, i den utsträckning man själv önskar. Bidrag får man från kommunen och landstinget. När landstinget inom projektet Näckrosen började fråga brukarna inom psykiatrin vad personalen och de själva behövde bli bättre på blev svaren: bättre bemötande, bättre kunskap om sjukdomen och bättre brukarinflytande. På Silvermånen konstaterade vi kaxigt att vi hade uppfyllt mycket av detta, att vi redan praktiserade en modell som uppfyllde kraven, säger Tom medan han letar rätt på en hylsnyckel för att få fast ett baklyse där Miklos nyss borrat hål i stänkskärmen. Följden blev att brukarna på Silvermånen fick vara med och utbilda andra brukare inom ramen för Näckrosprojektet. Både handledare/personal och brukare får nämligen utbildning i de nya metoderna. En handledare är med som stöd när brukarna går in i sådana projekt. Sammanlagt har 60 personer utbildats i mötesteknik, kooperativkunskap samt stadgar och föreningskunskap. Brukarrevision är ytterligare en gren i verksamheten. Det innebär att brukarna själva reviderar en annan verksamhet, till exempel ett kommunalt boende eller ett aktivitetshus som de själva inte står i beroendeställning till, och får betalt för det. När man startade detta föregicks det av en kurs och upptaktsdag på Hedenlunda kursgård i Flens kommun. En revision genomförs genom att brukarna intervjuar personal och brukare på stället eller enheten som ska granskas och sedan sammanställer en rapport. Det sker inom ramen för Näckrosprojektet och innebär att en ny kompetens tillförs som kan användas i den framtida verksamheten. Genom organisationen Coompanion kooperativ utveckling Sverige får man 21

22 Låt brukaren välja, då kommer drivkrafterna! Det menar Tom Johansson, handledare på kooperativet Silvermånen och medlem i Näckrosprojektets ledningsgrupp. stöd och hjälp. Coompanion utsåg för en tid sedan Silvermånen till Sörmlands bästa kooperativ och Tom och de andra kunde stolta ta emot diplom och en check på kronor. Så du är optimistisk när det gäller Silvermånen och att jobba i kooperativ med personer som har en psykisk funktionsnedsättning? Ja, tanken är att cykelverkstan på sikt ska kunna stå på egna ben och bilda ett eget kooperativ i form av en ekonomisk förening. Vi har också idéer om att ett särskilt kooperativ som enbart arbetar med brukarrevision ska bildas. Idén med sociala företag har kommit för att stanna, sammanfattar Tom Johansson. Inte minst när man arbetar med människor som har ett utanförskap, en psykisk funktionsnedsättning eller av andra skäl inte platsar i ett alltmer hetsigt näringsliv. Eller kanske bara när en grupp likasinnade vill förverkliga en idé genom samarbete i demokratiska former. Brukarrevision Brukarrevision är en granskning av en verksamhet som ger stöd, vård eller service till personer med psykiska funktionshinder som utförs av brukare eller närstående. Inom Näckrosprojektet har tre revisioner utförts. Kooperativet Silvermånen jobbar med att ta fram ett koncept för kommande brukarrevisioner. 3 råd från Tom Johansson, handledare i kooperativet Silvermånen Låt brukaren välja själv då kommer drivkrafterna. Samarbeta med andra. Utbilda dig själv och medlemmarna! 22

23 Det har varit värt varenda krona RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET Näckrosprojektet har lyft stödverksamheten i Gnesta. Strukturen är tydligare. Och vi tar tillvara brukarnas kunskaper på ett bättre sätt, säger verksamhetschefen Helena Broberg. TEXT ULF BERTILSSON Helena Broberg är chef för Gnesta kommuns stödverksamhet, med ett 90-tal medarbetare. Nästan hela hennes personal har ingått i Näckrosprojektet utom några få som jobbar med andra brukare utan psykiska funktionsnedsättningar. Över 90 procent av medarbetarna har någon form av grundutbildning, kopplad till det man arbetar med. Helena Broberg berättar att hon och hennes tre enhetschefer har en otroligt engagerad och kunskapstörstande personal. Medarbetarna vill väldigt gärna lära 23

24 Näckrosprojektet har lyft stödverksamheten i Gnesta, tycker verksamhetschefen Helena Broberg. mer, de efterfrågar kurser och vidareutbildningar. Jordmånen var alltså god när vi 2009 började plantera Näckrosprojektet, säger hon. Helena Broberg var chef för stödverksamheten redan 2007, när Anders Miltons psykiatriutredning omsattes i praktiken. Bland annat i Milton-projektet som erbjöd statliga medel till samverkansprojekt mellan landstingen och kommunerna. Gnestas stödverksamhet fick bland annat en så kallad sviktplats, brukare som mådde dåligt fick tillfälligt bo i en lägenhet med stöd, i stället för att bli inlagd. Sviktplatsen samfinansierades av kommunen och Landstinget Sörmland. Kommunerna och landstinget drog även igång en gemensam kompetensutveckling. Milton-projektet blev startskottet till ett bättre samarbete oss emellan, en samverkan som fördjupats tack vare Näckrosprojektet. Helena har varit med om hela resan som chef. Även om hennes personal är öppen och vetgirig anar hon att det är en fördel att det funnits en kontinuitet i ledarskapet. Att hon och enhetscheferna drivit det långsiktiga förändringsarbetet envist och målmedvetet. I grund och botten handlar det om att ledarskapet måste fungera, om man vill ro i land en sådan här stor och viktig satsning. Alla våra chefer har verkligen prioriterat projektet. Gnestas stödverksamhet har lagt ner cirka 25 utbildningstimmar per anställd och år sedan projektet drogs igång. Även en del vikarier har deltagit i kurserna, i mån av plats. Utbildningsinsatserna har varit kostnadsfria för kommunen, däremot har man bekostat alla vikarier som hoppat in när de ordinarie medarbetarna varit på kurs. Men det känns bra att kunna konstatera att det har varit värt varenda krona. Vi har förändrat fokus, från vårt eget till att mer anamma brukarens, säger Helena Broberg. Helena Broberg understryker att det inte räcker med att ha brukaren i fokus. Att målsättningen måste vara högre än så. Enligt 24

25 henne är det en avgörande skillnad mellan att ha brukaren i fokus och att arbeta utifrån brukarens fokus. Brukarna måste vara med när vi planerar verksamhetens inriktning. Näckrosprojektet har bidragit till kunskapsutveckling, både hos oss och hos brukarna. När alla inblandade tar hänsyn till brukarnas önskemål och erfarenheter och parar det med professionens kunskaper och de senaste forskningsrönen, utifrån den kontext vi befinner oss i, då är vi på rätt väg. Stödverksamheten i Gnesta har gjort en handlingsplan för införandet av just detta, en evidensbaserad praktik, ett arbete som man kommer att lägga särskilt mycket kraft på under de kommande två åren, även när projektet tagit slut. Medarbetarna har startat flera miniprojekt. De har själva ansökt om medel från projektet för till exempel handledning i metoderna ESL och MI, att motivera brukare att ta emot stöd och till planeringsdagar för chefer för införande av evidensbaserad praktik. Under projektperioden har även ett brukarråd dragits igång. Rådet tillfrågas regelbundet, likt en remissinstans, innan olika åtgärder vidtas. Brukare har också utbildats för en brukarrevision, där brukarna granskar verksamheter utifrån ett brukarperspektiv. Och när stödverksamheten ska nyanställa fast personal försöker man ha med en brukare vid anställningsintervjuerna. Frågor som jag blir jättearg ibland, blir du rädd då vidgar vyerna och ger en annan synvinkel och vägleder till att hitta rätt vid rekryteringen. Helena tycker att ansvarsfördelningen mellan kommunen och Landstinget Sörmland har blivit mycket tydligare, tack vare Näckrosprojektet. Och inte minst viktigt, menar hon, är att man gått på samma utbildningar och känner igen varandra inom de olika verksamheterna. Det är mycket lättare att ta kontakt och prata otvunget om olika ärenden om man känner igen den man pratar med. Vi har helt enkelt kommit varandra närmare, på alla nivåer, säger hon. Projektet har även utbildat ett antal nyckelpersoner som ska hålla liv i en del av de metoder personalen utbildats i, MI och ESL. Det är bland annat så Näckrosprojekt ska leva vidare, med stöd av en engagerad och kunnig personal. Vi tänker under inga omständigheter tappa bort vår nya inriktning. Det är jag, de andra cheferna och hela personalen överens om! 3 intryck från Helena Broberg, verksamhetschef Näckrosprojektet har gett en tydligare struktur och en breddad kunskap. Brukarnas erfarenheter och önskemål utgör ledstjärnan för hela stödverksamheten. Kontakterna med Landstinget har förbättrats avsevärt, tack vare att man lärt känna varandra över gränserna. 25

26 Vi har fått en gemensam plattform RÖSTER FRÅN NÄCKROSPROJEKTET En verktygslåda som hjälper oss att göra ett bättre jobb. Så beskriver Helena Risberg, vårdenhetschef på psykosverksamheten i södra och västra länsdelen, effekterna av Näckrosprojektet. Projektet har gett oss en gemensam plattform, både i arbetet här inom psykosverksamheten och i samarbetet med kommunerna, säger Helena Risberg. TEXT GUNNEL MAGNUSSON 26

27 Det första mötet med en patient kan vara avgörande för hur den fortsatta vården kommer att fungera. Det menar Helena Risberg, vårdenhetschef på psykosenheten, och hennes kollega Ulrika Kärngren, biträdande vårdenhetschef. Ibland blir man bestört när man hör hur respektlöst människor blivit bemötta när de sökt hjälp hos den psykiatriska vården, säger Helena Risberg, vårdenhetschef med lång erfarenhet av psykiatriskt vårdarbete. Därför är det så oerhört viktigt hur det första mötet med en ny patient ser ut. Det bemötandet kan vara avgörande för hur den fortsatta vården kommer att fungera, säger Ulrika Kärngren, biträdande vårdenhetschef på psykosenheten. Bemötandet av patienter och anhöriga är A och O för en framgångsrik behandling. En heldagsutbildning om bemötande är därför en av flera delar som ingår i det utbildningspaket som Näckrosprojektet bestått av. Några andra tunga delar är: PPI psykopedagogiska interventioner, ESL ett självständigt liv, och MI motiverande samtal. Psykosenheten i Nyköping och Psykosteamet i Katrineholm har 46 medarbetare. Sammanlagt har mottagningarna i Nyköping och Katrineholm kontakt med runt 330 patienter och deras anhöriga. I Nyköping kommer patienterna från Nyköpings, Oxelösunds, Gnestas och Trosa kommuner, i Katrineholm från Katrineholms och Vingåkers kommuner. Vi ska alltså få samarbetet att fungera med sju olika kommuner med sju sinsemellan olika kulturer. En utmaning, konstaterar Helena Risberg. Alla anställda inom psykosverksamheten har tagit del av Näckrosprojektet. Vilka utbildningar man gått varierar, utifrån intresse och behov. Lusten att lära mer är stor, men eftersom vi samtidigt måste se till att den vanliga verksamheten fungerar så har inte alla kunnat beredas plats på allt, säger Helena Risberg. Ansvaret för patienterna är delvis kommunernas, delvis landstingets. Förenklat ser rollfördelningen ut så att landstinget har ansvar för vården medan kommunerna ansvarar för exempelvis boende och sysselsättning. Att samarbetet mellan landstinget och kommunerna fungerar är extremt viktigt för att tillvaron ska fungera för patienterna eller brukarna som är kommunernas benämning. Brist på samarbete leder lätt till att patienterna hamnar i kläm. Därför är en viktig del av Näckrosprojektet att såväl landstingets som kommunernas personal har deltagit i utbildningarna Det gör att vi får samma språk och samma utgångspunkter i våra respektive arbeten. Vi lär också känna varandra och det gör att det blir mycket lättare att agera tillsammans för patienternas bästa, säger Helena Risberg. En tredje grupp som erbjudits utbildning är de anhöriga. En enormt viktig grupp. När en människa drabbas av psykisk sjukdom är det inte bara patienten själv som drabbas, hela familjen hamnar i kris. Många anhöriga har ju kämpat hemma tillsammans med patienten. I det längsta har man försökt hantera situationen själva, men till sist kanske det inte går, säger Ulrika Kärngren. Att tvingas vända sig till psykiatrin kan vara ett stort och svårt steg för många. Att lämna över ansvaret för någon man älskar kan vara smärtsamt. För oss som personal gäller det att hitta rätt i den balansgången. Vi måste klara att ta över samtidigt som vi ändå låter de anhöriga vara delak- 27

28 tiga, säger Ulrika Kärngren. För de anhörigas medverkan är viktig. De utgör en betydelsefull resurs. Det är de som lever nära patienten och bäst vet hur patienten fungerar. De kan upptäcka varningstecken som berättar att en försämring hos patienten kan vara på gång, säger Ulrika Kärngren. Också rent behandlingsmässigt är de anhörigas medverkan betydelsefull. Det är väldigt viktigt att de anställda, patienten och de anhöriga kan prata sig samman och enas om en gemensam linje i behandlingen. Om de anhöriga drar åt ett håll och den professionella vården åt ett annat kan resultatet bli att patienten hamnar i kläm. Den stress det kan innebära vill vi självklart undvika, säger Helena Risberg. Den sista eller kanske snarare första gruppen som deltagit och deltar i utbildningarna är patienterna själva. Dels har många patienter deltagit direkt i samma utbildningar som personal, dels har personal hållit i utbildningar för patienter och/eller anhöriga. Många patienter har deltagit i ESLutbildningar. Att se deras stolthet och entusiasm när de berättar om utbildningen är fantastiskt, säger Helena Risberg. Med de nya kunskaperna i bagaget kan vägen mot ett liv med större självständighet bli mer fruktbar. I kölvattnet av utbildningen har nya aktiviteter fötts. Det kan handla om träning, utflykter... Många av våra patienter lever väldigt isolerade. Jag vågar säga att alla önskar sig ett mer självständigt liv med mer utåtriktade kontakter. Att se när steg tas i den riktningen och vad det innebär för patienterna gör en så glad, säger Ulrika Kärngren. Utbildningen för patienterna syftar också till större självkännedom. En sådan sak kan till exempelvis vara att patienterna lär sig känna igen tecknen på att en försämring i sjukdomen kan vara på väg. Kanske får man svårare att sova på nätterna, kanske börjar röster dyka upp i huvudet, säger Ulrika Kärngren. Att känna igen varningsklockorna och slå larm tidigt gör det lättare att hejda försämringen och vända utvecklingen åt rätt håll igen. Tidiga reaktioner gör att vi snabbt kan kalla samman nätverket runt patienterna och förhoppningsvis hitta lösningar som kan förhindra att det blir nödvändigt med en inläggning, säger Ulrika Kärngren. Att slippa inläggning är nämligen viktigare än man kanske kan tro ur behandlingssynpunkt. Många upplever det som ett stort nederlag att behöva läggas in. Det tar hårt på självförtroendet och tär på förhoppningarna om att kunna klara sig själv, säger Helena Risberg. - Att få samarbetet att fungera med sju sinsemellan olika kommuner och kulturer är en utmaning, säger Helena Risberg. 28

29 Ulrika Kärngren menar att en av de riktigt stora vinsterna med ESL och PPI är att det går att variera och kombinera behandlingsmetoderna utifrån varje given situation. På så sätt kan vi skräddarsy behandlingen så att den passar varje enskild individ i varje enskild situation. Samtalet med Helena Risberg och Ulrika Kärngren återgår till den viktiga frågan om bemötandet. Vi pratar om det samhälle som än i dag har lättare att prata om benbrott än om en själ som mår dåligt. Om risken att en nedvärderande syn på psykisk sjukdom och de människor som drabbas av den följer med ända in i vårdens egna korridorer. Det har blivit väldigt mycket bättre på den fronten, säger Ulrika Kärngren som precis som kollegan Helena har lång erfarenhet av den psykiatriska vården. Men, det finns fortfarande mycket att göra. Helena Risberg håller med. Det här är oerhört viktiga frågor som vi hela tiden arbetar med. Varje månad har vi något vi kallar etiskt forum, där vi diskuterar bland annat just sådant här. Det flera år långa Näckrosprojektet är nu på väg att avslutas. Under våren är det dags för de sista uppföljningarna. Tidiga reaktioner gör att vi kan agera snabbare och förhoppningsvis förhindra att en patient blir sämre, säger Ulrika Kärngren. Finns det en risk att det som i projektets ljus känns självklart och angeläget försvinner när vardagen tar över? Snarare tror jag att samarbetet och arbetsformerna kommer att utvecklas. Vi har våra behandlingskonferenser och våra arbetsplatsträffar. Där och i det vardagliga arbetet ska vi hålla liv i det här, säger Helena Risberg. 3 intryck från Helena Risberg och Ulrika Kärngren, vårdenhetschefer Vi har fått verktyg som gör att vi kan göra ett bättre jobb. Vi märker tydligt att våra patienter tycker att det här är bra. Vi har fått bättre möjligheter att leva upp till de nationella riktlinjerna. 29

30 Slutord Att arbeta med människor med psykiska funktionshinder kräver engagemang och intresse och det finns i de olika verksamheterna. Det har vi sett på våra utbildningar och vid möten med personal och brukare. Vi vet också att förändringar tar tid och det ska de få göra. Tre faktorer som är viktiga för att föreändringsarbetet ska lyckas är: Kompetens hos användarna En stödjande organisation Ett effektivt ledarskap Utvärderingen visar att Näckrosprojektet är en god start på ett långsiktigt arbete för en bättre livskvalitet för människor med psykisk ohälsa. Arbetet har inletts på individnivå. På organisatorisk nivå krävs fortsatt engagemang för att införa och upprätthålla metoder och förhållningssätt. Vi rekommenderar fortsatta utbildningar till nyanställda och kontinuerlig handledning för att hålla kunskapen vid liv. Chefens stöd och resurser för nätverkande är en viktig del för att nå ett gott resultat liksom ett aktivt samarbete mellan kommun och landsting. Lycka till med förändringsarbetet! Maria Skagerström och Kristin Bjurner Projektmedarbetare i Näckrosprojektet Slutrapporten kan du läsa på 30